2020-05-01

Godmorgon

Idun är inne i något slags språng nu. Jag uppdaterar den där appen där man kan följa barn utveckling frenetiskt. Den är så lätt att skoja med när allt går vägen, men så plötsligt står man där igen med tårar i ögonen och längtar efter någon slags lättnad. Fem veckor står det att det här utvecklingssprånget ska hålla på. Jag gråter lite till. Hon är orolig och missnöjd och vill helst bli buren hela tiden. Och det är klart man kan försöka sätta sig ner “acceptera läget” men människan är ju mer komplex än så. Man kan bli förvånad över hur oacceptabelt livet i en soffa kan bli och hur positivt man än försöker tänka så längtar man så innerligt efter att lägga ner ungen och kunna gå på toaletten utan att det gnälls. Måendet är ganska svajigt i dagsläget, för både mig och Idun. Jag önskar ibland jag hade en app till mig också som berättar vilken fas jag är i. “Nu går Christin in i fasen då prestationsångest och otillräcklighetskänslor påverkar hur hon beter sig. Hon sover sämre, blir lättare ledsen och får mer ångest. Kanske känner du inte riktigt igen henne? Ingen fara, det är för hon upptäcker nya sidor hos sig själv. Det går snart över“.

Jag kunde inte somna om efter Idun ammat vid halv fyra i natt, så nu sitter jag här. Det är dåligt å ena sidan och extremt härligt å andra sidan. Dåligt för jag borde verkligen sova nu. Alltså verkligen. Men jag ska erkänna att jag fick ett ångestpåslag och gick upp. Det är så svårt att veta vad som är rätt att göra i de lägena men idag gick jag alltså upp. Och här kommer det extremt härliga. Jag är vaken – själv. En av mina största utmaningar som förälder är att hela tiden vara tillgänglig. Den högkänsliga delen av mig går på knäna just nu, vilket nog är en bidragande faktor till att jag har lätt till ångest och sömnbesvär just nu. Med Algot är det förstås lättare nu när han är fem, men en bebis är en annan femma. Hon behöver mig så oerhört. Igår bröt jag totalt ihop eftersom jag inte varit själv ens fem minuter på ett dygn eftersom killarna åkte till huset en dag före mig. Jag skulle ha en mysig kväll hemma ensam och såg framemot de ynka par timmarna efter Idun somnat. Men hon somnade aldrig utan istället blev det en skrik- och gråtfest från oss båda och vi somnade totalt utmattade sida vid sida istället. Anton åkte nästan direkt till affären med båda barnen så jag kunde stirra in i en vägg en stund och den lilla stunden hjälper. Man måste få en paus. För mig är det viktigt att hitta praktiska knep och verktyg för att må bra. Ofta får jag testa mig fram vad som funkar. Och någonstans på vägen kanske det något överskattade “tänka positivt” kommer på köpet.

En kan alltid hoppas.

 

40

Kommentera

Har alltid sagt, eller åtminstone sen jag fick mitt första barn för drygt 13 år sen, att utvecklingsstegen fortsätter. För visst vore det konstigt om en slutar utvecklas? Och konstigt om inte vuxna också tycker det är jobbigt att utvecklas? Kämpa <3 och tack för att du delar med dig, fint att följa dig när jag själv går igenom nästan exakt samma fastän min bebis ligger en månad före. Lovar att de blir sjukt mysiga efter utvecklingssprånget, mer lätthanterliga och mindre ömtåliga. Tills nästa gång… 🙂

midis

Så är det ju verkligen. Vet inte, har bara så lätt att hämna i tankebanor där det inte alls är tillåtet, utvecklingen. Också glömt hur en bebis kan pressa en till sina gränser. Tack för din kommentar, det är helt obeskrivligt skönt att höra från någon annan i samma sits. Det tar bort den tärande känslan av ensamhet. Kram!

Sara

Skrattgrät i det tysta för att inte väcka bebisen som äntligen sover. Känner igen mig så mycket i det här att den högkänsliga delen går på knäna. Jag sörjer verklige tiden då jag kunde vara helt ensam när jag kände för det. Fattar ju vem som helst att man inte kan när man fått barn, men just det här att hela hela tiden ha ansvar, hålla koll, ta hand om. Man hinner ju knappt ta ett djupt andetag den korta stund bebisen vilar på dagen.
<3

midis

Va fint att hör det från någon annan. Jag minns när jag precis fått Algot och en vän sa till mig “Christin, man får sörja sitt gamla liv”. Det var något fin och melankoliskt i det. Tack för påminnelsen att det är tillåtet <3

Rebbe

Det finns sådana appar! Alltså typ FLO och sådana. Kanske kan vara något för dig 🙂 det är det för mig iaf!

midis

Haha är de sant! Ja men det måste jag ju kolla upp. Tack!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.