2020-10-16

Glad igen.

Hösten började så himla jobbigt. Jag var ledsen hela sommaren, när jag slutade gråta i mitten av september någongång så slog det mig att jag gråtit varje dag hela sommaren. När jag satt och hulkade på vårdcentralen så såg snälla ögon på mig och sa “det kan va så att du gått runt med postförlossningdespression i mer eller mindre vågor sen du fick ditt första barn“. Jag hade äntligen gett upp – på ett bra sätt.

Sen dess har saker ändrats ganska fort även fast allting ser likadant ut på utsidan. Men insidan har definitivt möblerats om. Jag är glad igen. Inte hela tiden förstås, småbarnslivet i kombination med att försöka driva eget företag är ibland frustrerande för att uttrycka det milt, men jag är inte ledsen hela tiden.

Utökade min garderob också till saker jag faktiskt passar. Vet inget som är en sån mood-kill som för små kläder. Investerade i en perfekt rosa halsduk från Acne och en grön höstjacka från &otherstories. Nu ska jag bara få tag på en snygg ryggsäck till när jag går fram och tillbaka från kontoret och diverse möten. Sånt som gör mig glad.

I helgen åker vi ut till huset igen och möter upp med min lillebror och hans familj. Algot har gått hela veckan “nu är det bara 5, 4, 3 dagar kvar till Viggo kommer till röda huset“. Very cute. Vi får fortfarande vänta på danska presskonferenser för att se om vi kan träffa varandra utan att behöva sitta i karantän. Men nu blev det grönt ljus i ytterligare än vecka. Ännu en sak att vara glad för <3

 

50
  • Just wanna view more of
  • Style

Kommentera

så fint att läsa att det känns bättre! ledsen får man ju va, men inte hela tiden, då är det dags att få hjälp. bra med kläder som passar, finns inget som ger kontinuerligt vardagsobehag som en garderob som är gjord för en annan kropp!

midis

Ledsen får och bör man verkligen vara när man behöver det. Men så finns det den typen av ledsenhet som aldrig går över och är konstant och tar över allt man är. Och från det ville jag vidare och det känns så skönt.

Fina, fina du. Kram! <3
(och jag har tänkt på dig och haft lite dåligt samvete för att jag inte skrivit någon mer text, men ibland blir det ju så att livet liksom kommer emellan.)

midis

Ha inte det! Livet har hänt här med och det finns liv kvar när livet orkar. Kram till dig Jessie.

A

Åh<3

Jag känner igen mig i så mycket eftersom att jag själv är i samma situation som jag just nu får behandling för. Det går fortfarande upp och ner, men inte alls på samma sätt som tidigare.

Har läst din blogg sedan jag fick mitt första barn för ett år sedan, och den har varit ett stöd och något jag längtar att få läsa i kontrast till allt härligt och fluffigt barnliv som trycks upp i ansiktet på instagram. Hoppas att du vill och orkar fortsätta dela din ärliga resa. Älskar varje rad!

midis

Tack för denna fina kommentar, den värmer verkligen. Det är läskigt att skriva så öppet ibland, rädd för hur det ska tas emot på andra sidan och av vem. Men det är för detta jag skriver. Till dig, till mig och oss som behöver det. Tack för du kommenterar, påminde mig och får mig att våga lite mer. Kram!

P.s och kramar till dig som tar hand om dig.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.