2016-11-08

Förskolan och att hata att vara utomhus

26643103745_196ccc4a1c_o

Det är ironiskt att
vårt
förstaval till
förskola
var ett så kallat
ute-dagis
för
precis som vi
märkte när
vi köpte
sommarhuset
märkte också
Algots
fröknar ganska snabbt
att
han hatar att vara
utomhus

 
varje gång jag
hämtar
är det samma visa
han gillar verkligen inte
att vara ute,
säger de i mun på
varann
idag var första gången
de ringde
sen han började
de skulle på
utflykt
och han vägrade
sova, vägrade äta
var ledsen som
en tok
när vinden blåste
i ansiktet
men han
blir alltid glad
när han kommer
in igen
ingen fara på taket
men tack gode gud
för det här
grymma stället
så oerhört tacksam
att vi fick plats
här och
inte där
tji fick vi
och våra
vuxenvärderingar
men vem hade kunnat
ana att vår son
skulle ärva
min gen – till
Antons förtret?
Hans skogsmulle-
dröm krossas för
varje vindkast

undrar om det
beror
på att världen
helt enkelt
blir för stor när
de är utomhus?
van vid att alltid
ha en trygg hand
att hålla i
blir en stor skolgård
för mycket för
hans lilla
huvud?
världen blir mer
greppbar, lättare att
förstå
inom fyra väggar,
kanske?

eller

så gillar han
helt enkelt att
kolla på tv
precis som sin
mor

0

Kommentera

Men gulle! Min väns dotter på 2,5 gillar verkligen inte blåst. Då vill hon bli buren :’)

Christin

Åh skönt att höra att det inte bara är Algot!

Haha, lilla gubben då <3 Funderade på det själv så sent som häromdagen, det orimliga (eller nåja, det är väl bra med frisk luft, rörelse osv osv) i att barn ska vara ute flera timmar om dagen medan vuxna huserar inne på sina jobb hela dagarna. Men sen blev jag lite avis på barnen också pga de kan dra på sig en overall, tumvantar och mössor med öronlappar – tror det skulle sneglas lite på mig om jag stapplade in på kontoret i den munderingen på morgonen, haha!

Christin

Haha, det är förvisso sant. Vi är ju faktiskt inne hela dagarna, även fast det vore skojigt ifall du testade utomhusmunderingen på jobbet. Skönt att han har så härliga fröknar i alla fall som är inne och ritar med honom när alla andra är ute, hehe. kram!

Så härligt att han kan uttrycka det på sitt sätt, och att ni förstår. För alla är vi ju olika, och värre saker kan ju hända än att få sin mors gener 😉

Christin

Verkligen, är också glad att han faktiskt säger ifrån och att dom (och vi) förtår och lyssnar. Haha, definitivt, värre kan det nog ändå varit. Kram!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.