2020-05-07

Föräldraledig, lekplats och en paradox

Jag hade en så bra dag igår. Inget speciellt hände men jag var inte stressad, Idun var snäll, solen sken och så hade jag så pass mycket energi kvar på eftermiddagen att vi tog med oss en av Algots kompisar till lekplatsen efter förskolan. Jag har bävat den delen av föräldraskapet, det har verkar så omständigt men när andan faller på så är det så in i bomben mysigt. Algot blir så glad och jag kan liksom känna tonen av hans barndom som en stöt genom hela kroppen. Våren bidrar förstås till en härlig lekplatskänsla.

Jag var även på BVC med Idun. Inget mer än vanligt vikt och längd men jag tycker det är så mysigt att gå dit. Jag antar att jag gillar jättemycket känslan av att någon kollar till oss. Och så är det en typiskt föräldrarledighetsaktivitet som tvingar in mig i den takten. Det är jättebra för mig. Det är på gott och ont jag försöker håller liv i andra verksamheter samtidigt.

Kommande dagarna ger jag mig ut på jobbuppdrag igen tillsammans med Jenny. Det ska bli så kul. Och sen åker vi ut en vecka till huset. Som någon slags pingisboll mellan mitt eget självuppfyllande och familjelivet vilket nog gör att jag känner mig orolig i kroppen ofta, jag är som jag är helt enkelt, men jag vet att jag nog också en dag kommer se tillbaka på allt detta och längta tillbaka. Den stora paradoxen i bebislivet.

30

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.