2017-03-02

Fem små en torsdag

☞ Det senaste avsnittet av GIRLS  – American bitch – var så jäkla bra. Kanske det bästa och mest välskrivna yet?

☞  Tvåårstrotsen skrämmer livet ur mig. Häromdagen gav Algot mig en lavett…tre gånger?

☞ Att jobba på kontor är verkligen inte hälsosamt. En gång sa min mamma till mig att “man skall inte ha ont i huvudet varje dag”. Med det i bakhuvudet gick jag efter två veckor av konstant huvudvärk till naprapaten. Fick en uppläxning och en rörligare ryggrad.

☞ Läste en intervju med en träningsprofil där temat var hur man lever ett balanserat liv. Hon hade varit utbränd, men var nu bättre och uppmanade folk till att våga göra en sak i taget, att hitta självvärde i annat än prestationer och att våga ta det lugnt. Helt rätt ju. Men så avslutas intervjun med att journalisten frågar vad som väntar i det nya året och hon svara att hon skall ge ut en bok, börja på nästa, springa ett maraton, jobba som frilans… ja, ni fattar. Och så var vi tillbaka i träsket “du är vad du gör och gör helst så mycket som möjligt” igen. Ska det vara så svårt att leverera något annat?

☞ Min mamma skickade mig det här mitt i prick-inlägget. Jag fnissade igenkännande.  Algot sov i hos farmor och farfar härom dagen och det kändes så otroligt lyxigt att vara hemma själv. Ingen lyx och glamour, bara tyst.

 

 

 

 

0

Kommentera

Åh gu vad den nästsista punkten träffade mig i maggropen. Känner mig bara så kluven just nu, mittemellan att prestera och inte göra något alls, där jag bara är i ett vakuum av “vad fan ska jag göra med mitt liiiiv?”. Ska bara ska bara ska bara. Hur kommer en ur? Tack för din blogg i alla fall <3

Christin

åh kan verkligen känna igen mig i det. jag jobbar med det än idag, fast jag i alla fall nuförtiden vet inom vilket område jag vill jobba med. Men det är verkligen inte lätt. Inte minst när man dessutom är i en bransch som kräver ganska mycket och har många vassa armbågar. Det är som en katt och råtta lek med en själv, att känna att man är okej utan att prestera hela (jävla) tiden och att faktiskt jobba för sin egen skull, för att man har en ambition. Därför längtar jag efter fler porträtteringar och nyanser av livet än samma gamla vanliga.

Tack Nastasja, och detsamma! <3

Men åh, mår du så dåligt av kontor? Jag själv älskar det. Kanske mest för att jag är känslig för mycket ljud och rörelse runt mig, och idag har jag möjlighet att bara kunna stänga en dörr och därmed stänga ute både allt ljud och rörelse. Ett kontorslandskap hade gjort mig galen.

Ps. Du är så himla himla fin! Och måste verkligen börja titta på Girls.

Christin

Jag var tvungen att läsa din mening två gånger. Jag har aldrig hört någon säga “jag älskar att jobba på kontor”, haha, men fan vad najs att det finns! Vi sitter ju ju personer i typ 1,5 rum och bredvid oss (med bara en hylla emellan) sitter ytterligare fem, sex, sju personer. Det blir man lite galen av. Och så finns det inga fönster man kan öppna = väldigt syrefattigt.

Men tack! Blir så glad när någon tycker jag är fin. alltid, alltid fint att höra. och detsamma för tusan! kram

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.