2020-02-02

En konst.

Jag gick och la mig halv nio igår. Det var skönt för jag behövde verkligen sova = jag vaknade upp lite gladare än på några dagar. Dessutom var det sol, vilket var helt underbart. Vi skyndade oss ut och på vägen träffade vi några kompisar. Vi drack kaffe, lekte på lekplatsen och åt en spontanlunch på konsthallen tillsammans. Jag älskar stadslivet när det flyter på så perfekt som idag. Det fick mig att längta och se framemot våren. En påminnelse om att det bästa är framför oss. Men till dess är det en väldigt fin utställning på konsthallen just nu.

Så idag var en bra dag men jag får erkänna att det svänger lite just nu. Adrealin-kicken från förlossningen har börjat lägga sig. Jag blir nästan hyperaktiv av det påslaget och när det släpper så blir det en liten kraschlandning. Tröttheten blir brutalt och känslor väller över en och blir otroligt svårsorterat.  Dessutom livnär sig alla destruktiva tankar på trötthet. Det är en konst och en jäkla bedrift att lyckas sicksacka sig mellan alla känslor av eufori och total ångest som kroppen utsätter en för.

42

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.