2019-02-01

En glad outfit, pms och status quo

Hej fredag! Och den här kroppen blir bara mer och mer förkyld. Men ska man gå på tacksamhetsprincipen denna fredag så är jag glad att det bröt ut nu och inte nästa vecka, för då ska vi på semester. Jag har längtat så mycket efter denna semester så jag nästan blir gråtfärdig av bara tanken. Fredagen går ut på att förbereda så mycket jobb som möjligt, så datorn ska få ligga orörd lika mycket sen.

Denna outfit ska få följa med, minus jackan hoppas jag. Såhär såg jag ut när jag åt lunch med Lina häromdagen. Jag blir på riktigt gladare av att klä mig i färg. Gladare och modigare, även om det kan låta knäppt. För mig finns det lika mycket power i en sån här outfit som i något annat.

I övrigt känner jag PMS:en smyga sig på. Det var en märklig upplevelse igår för jag kunde verkligen känna hur den kom smygandes. Glada tankar om hur mycket jag fått gjort trots sjuksoffan började sakta byta ut mot negativa tankar om att jag borde jag gjort mer. Ängsligheten som tog över. Det var som att se sig själv i slow motion.

Annars då? Terminen är verkligen i full gång nu, alla har igen mycket att göra och många samtal präglas av det. Inget konstigt, jag kan också klaga när jag har mycket. Det är ju lite det man gör i samtal, pratar om sitt liv. Men bortsett från det, så försöker jag hela tiden ta aktiva val för att hålla ett balanserat arbetsliv. Även om det stundvis är svårt, för sekunden jag gör det måste jag också aktivt arbeta med att försvara det valet – inte minst för mig själv. Jag påverkas också, trots att jag väl vet hur jag vill leva mitt liv. Märker hur många av mig och mina kompisar kämpar med det i vårt arbetsliv – som fortfarande är relativt nytt. Pratade med en vän om just det – att det ändå finns en tydlig skillnad mellan hennes generation och min. “Ni ifrågasätter mycket mer”, sa hon. På ett positivt sätt, ska tilläggas. Några vill ju gärna påpeka yngre generations lathet (upplever dock att lathet finns överallt), men det är ju något fint i det där ifrågasättandet och ska inte förväxlas eller förminskas med lathet. Vi frågar helt enkelt saker som; på vems villkor? Varför? Hur? Varje gång någon vill punktera mig med ett “sån är branchen” har jag ALLTID lust att mer eller mindre skrika “varför det”.  Har aldrig fått ett bra svar. Varför accepterar man status quo om typ inte en jäkel verkar mår bra av det?

29
  • Just wanna view more of
  • Style

Kommentera

Mia

Tycker så mycket om dina kloka och fina texter!!
Och, idag körde jag, inspirerad av dig, på leopardkjol ihop med orange topp och sneakers. Kände mig såå fab på kontoret! 😊

midis

Va fint!!! Tack!! Blev megainspirerad tillbaka och har nu lagt ner en orange top & en leo kjol i resväskan inför morgondagens semester-pepp!!

Mia

Vad roligt!! 😊🙌🧡

Åh, det sista fick mig att tänka så mycket på en sak vår kursledare sa på en föreläsning i förra veckan. Att när vi funderar på vad vi ska skriva om i våra examensarbeten, så var det en gubbe en gång som sa “Varför i helvete det då?” till något som andra tyckte var så himla självklart. Tog det med mig i anteckningarna och tror jag kommer återkomma till det många gånger – Varför i helvete det då?

Krya på dig och ha en härlig semester sen!

midis

Vilken klockren jäkla mening att ha med sig i livet. Den snor jag rakt av. Tack för du delade med dig. KRAM!!

Varför det? Eller min favvofråga, den första jag ställer när någon ber om hjälp: okej, när behöver du det? Dessa frågor borde verkligen ställas oftare. Arbetslivet är så himla orimligt, tycker jag ofta. Så jag försöker påvisa det för att kunna förändra. Det går så jäkla långsamt bara. Hoppas du har en skön semester!

midis

Jaa!! Så bra frågor att leda med. Och ja, arbetslivet. Vilken seg nöt att knäcka, men tror ändå på att ta striden <3

Vicky

du är så bra!! och sååå fin outfit.

midis

Vicky!! Tackkkkkkk <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.