2018-11-04

En fredagsoutfit, att vara en vän, söndagsflås och olika lyx

Hej från i fredags! Vilket känns som en mindre evighet sen. Den här helgen slutade aldrig förvåna. Det var knappt så jag vågade svarade i telefon till sist, den ena tråkigheten avlöste den andra. Men mitt i allt står jag ganska stadig. För det som händer till höger och vänster påverkar inte mitt liv och min vardag direkt, men däremot blåser det vilt krig personer jag bryr mig om. Och det kräver ju något av mig.

Det är viktigt att jag veta sina gränser, säga nej när man inte orkar mer osv. Men det är också viktigt att dyka upp, att visa empati och medmänsklighet. Att vara en vän. Jag hade behövt den här helgen till att stirra in i en vägg egentligen, men fick välja bort det och istället trösta och vara där. Att ta hand om sig själv är viktig, men lika viktigt och rikt blir livet av av att vara den som shows up. Sandra länkande en gång till en krönika om just det som jag tyckte var väldigt bra.

Men ännu mer tacksam blir man då när ens största problem i veckan har varit lite för mycket i huvudet och ovanan vid att ha någon slags mittbena. Min frisör övertalade mig att testa. Kände mig helt klumpig och fånig när jag försökte hantera mittbenan (som om det vore en annan person). Mindre identitetskris att inte ha lugg.  Men det är en lyx jag gärna vältrar i – om min lugg är mitt största problem.

Och än är det kul att ta outfit-bilder. Vintern är annars inte bloggarens tid. Så jag smäller av medan jag kan. Också en lyx jag gärna tar vara på. I alla fall. Högt och lågt på 48 timmar och ikväll är det jag som går och lägger mig innan klockan tio. Hela förra veckan valde jag att kolla på serie fram till midnatt, istället för att sova, för jag tyckte det var så mysigt. Det finns verkligen olika varianter av lyx. Ikväll känns att sova tidigt, lugnt och tryggt hemma som den ultimata.

24

Kommentera

Fattar helt det där med att vara den som shows up. Ibland går det bara överstyr. Tycker balansen är hårfin. Man vill ju visa empati men ibland orkar inte ens kropp mer. Så kör man på, så blir alas problem ens egna pga man inte orkar med sitt… Varor för och vänt två gånger och ibland tänker jag att om skiten hade hänt mig, hade andra ställt upp trots att de inte orkade egentligen. Det tror jag. Jag tror det är det som är de speciella vänskapsbanden.som jag är så oerhört tacksam över. 🙋🏼‍♀️
Snygg som vanligt och benan klär dig allt ❤️

midis

Du har helt rätt, man SKA INTE offra sig för någon annan ibland. Men tror också på att lära sig skillnaden mellan att hjälpa och stjälpa (sig själv). I lördags kändes det helt rätt att kasta allt åt sidan och vara där, men i det långa loppet vet jag att hen behöver mer hjälp än jag kan och orkar. Ger det någon mening? 🙂

KRAM!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.