2016-10-27

Det här med att vara mamma

30575108025_83e7eca5c1_o 30575108615_440b5fc4ec_o

Att få barn är
något av det konstigaste
jag gjort
ibland väntar jag
fortfarande
på att det skall gå
över
får lätt panik när
jag inser att
this is it
kärleken så stor
att den är
svårbegriplig
ett exploderat
känsloliv
tänker ibland,
att Algot är allt jag
vill ha
kan ge upp allt
annat
vara ett med
honom
känner mig ofta
tom när
jag lämnar honom
har glömt hur jag
fyllde det rummet
förr
får ofta en känsla
att inget annat
spelar roll
inget är större
än oss

blir rädd att jag
inte skall
kunna hänge mig
till något annat
som en gång
förr
han är alltid
där
oroar mig hur det
skall bli
med jobb
vill
som många andra
briljera på
en arbetsplats
att dagen skall vara
fylld med mer
än
bara tvättberg och
bajs
baksidan av
mammalivet
vardagssysslorna som
äter upp all
tid och
energi

jag vill hämta Algot
klockan tre
sova gott, vara
pigg och glad
men är rädd att
bli utkonkurrerad
av alla som är
tjugotre
som vill och kan
jobba
till långt över
midnatt
var får jag
vi
plats i allt det?

det tog sån tid att
känna såhär
kanske är det först
nu jag inser att jag är
mamma
jag var inte en av
dom
som knockades
direkt
jag kände mig totalt
avtrubbad vid
förlossningen
var mest så oerhört
lättad över att
det var över
gav honom nästan direkt
till Anton
frågade om någon annan
kunde ta hand om
honom
så jag kunde sova
åt mina mackor,
gick på toa
fattade inte alls vad som
hade hänt
kände mig totalt
söndersliten
som om någon
kört mig igenom en
köttkvarn

tänker på vår första
natt
där låg vi
med tunga andetag
han helt ny och
jag,
helt förstörd
än idag är det
den
mest bisarra natten
i mitt
liv

spola fram till idag
om jag bara visste

att så småning
om
skulle jag ge
allt
för min lilla person
förevigt en del av
mig
han delar mig i
två
ibland undrar jag
hur skall jag räcka till?
hur skall jag
orka känna så
mycket?
hjärtat slår hela
tiden dubbelslag
saknar honom
till och med när han
sover
samtidigt,
längtar jag efter mig
själv
är jag dömd till
en ständig kamp?
det där dåliga
samvetet som jag
trodde någon bara
hittat på

klockan är bara
kvart över
nio
och jag har redan
känt hela
registret
det känns som
om det gått en
hel dag
jag stänger grinden till
förskolan
tar ett djupt
andetag
och undrar

hur får man till
allt?

 

0

Kommentera

HÖG IGENKÄNNING (i vanlig ordning)! Du beskriver det så fint och sant.

Christin

Tack Sandra <3 jag tycker alltid det är en liten tröst i att man inte är ensam i allt det här. kram!

Åh, bästa du! Är så glad att du har landat i de här känslorna men jag hur sjutton får en allt? och den där kärleken alltså, så svår att hantera ibland!

Christin

Jag är också glad för det, livet har verkligen blivit större! Kram!

Nu har jag läst ikapp mig lite i alla fall! Inte klokt vad efter jag hamnat.

Men förskola alltså, spännande. Och listan ska jag sno – om inte annat för att analysera mig själv lite snabbt sådär. Känner att det kan behövas.

Och så slutligen – bli mamma ja. Vilken grej. Jag tänkte, på riktigt för tio minuter sen när jag bar in Sigge i sovrummet att “shit, har jag honom på riktigt? Det kommer alltså inte komma någon och ta tillbaka honom om cirka 24 timmar”. Den sjukaste bargochdalbanan jag varit med om.

Kram

Christin

Haha, ja verkligen den sjukaste bergochdalbanan. Dagarna efter förlossningen är de, herregud om man bara visste hur kroppen skulle kunna göra med en. Det slår mig nu, när jag skriver det här, att det faktiskt lugnar sig. Medan hormonerna stabiliserar sig så exploderar hjärtat. Alltid är det något. Hehe. KraM!

detta:

“spola fram till idag
om jag bara visste

att så småning
om
skulle jag ge
allt
för min lilla person
förevigt en del av
mig”

rös. Rös. RÖS.
du säger så mycket med dessa ord och jag avgudar styckeindelningen.
att så småning
om
är det mest geniala jag läst på länge. <3

Christin

TACK LOVISA! Blir på riktigt jätteglad, uppskattar din kommentar och återkoppling. Det gör allt (skrivande) så mycket mer på riktigt. Kram!

jag får rysningar och tårar i ögonen och även om jag inte alls kan relatera på den här nivån så känner jag igen och känner mycket. tack för allt du skriver. så värdefulla känslor att få komma nära.

Christin

Åh tack wilda, blir så glad för dina fina kommentarer. Även om man kanske inte kan känna igen sig i detaljerna, så tänker jag att man kanske kan känna igen sig i rädslan över att tappa kontrollen och känslan när man gör det, tappar kontrollen. När livet händer och det enda valet man har är att följa med. Kram! <3

Det här är nog bland det finaste du skrivit (som jag läst), även om jag inte har barn så blev jag så berörd!

Christin

Tack fina du! Fina kommentarer och hejarop som dessa gör det verkligen lättare att dela med sig. Kram <3

Skriv ett svar till sandra Avbryt

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.