2019-07-26

Att vara kapabel

Källa: här

Anton går och köper melon till mig fast klockan är kvart i tio på kvällen. Och jag låter honom. Låter honom ta hand om mig, fast jag vet att det vore mer rimligt att säga att han inte behöver gå till affären. Men så går han ändå. För när vi stod inför att försöka få fler barn gjorde jag en personlig överenskommelse med mig själv att låta mig själv vara gravid denna gång. Ömtålig. När jag väntade Algot ansträngde jag mig så extremt mycket för att bevisa att jag fortfarande var med i leken. Att jag fortfarande var att räkna med. Hård, med blicken framåt. Som om det vore mitt personliga misslyckande ifall jag lät en graviditet påverka mitt liv. Det hade ett högt pris för mig, när jag 1,5 år senare fick allvarliga sömnproblem och nuddade vid utbrändhet. Livet måste inte ändras, men det får ändras om det är det man behöver eller vill. Och det kan ändras i sin egen takt. Kvinnor dubbelbestraffas tillräckligt. Leken ska vara så flexibel så att reglerna kan anpassas efter alla, annars är det ett strukturellt misslyckande snarare än ett personligt. Försöker vila i det, även om det är svårt ibland. Men jämför jag med när jag väntade Algot inser jag mer nu att detta är en kort stund i livet och att resten av livet inte avgörs just nu (förutom det i magen och det räcker).

Och så låter jag mig boa in mig med min familj. Utan att det betyder att jag inte är självständig eller vill ”mer” i livet. När jag blir gravid blir jag mer inåtvänd helt enkelt. Så det låter jag mig vara. Att vara gravid är lika mycket en känslomässig resa som en kroppslig för mig. Det är svårt att låta bli att jämföra med när jag väntade Algot, men så mycket har hänt sen dess, jag har nog ändå lärt mig mycket. Det blir så tydligt när man ställer en tid mot en annan, man ser sånt som annars bara försvinner i livets fart. Jag hade mycket ångest när jag var gravid med Algot, även första tiden efter förlossningen. Att få barn var så oerhört existentiellt, livet och döden balanserar aldrig så tätt som då. Och ibland är jag rädd för båda. Terapi har hjälpt mig hantera den ångesten. Även om jag ibland får ångest över att jag pratar om ångest så mycket. Får det mig att framstå som en bräcklig idiot som inte klara något? Men så träffade jag en bekant för inte så längesen, som jag lärt känna på en middag något år tidigare, som nu också är gravid. Och som säger nästan direkt när vi ses ”jag har tänkt på dig”. För på den middagen pratade jag tydligen om min ångest och depressionen kopplad till min graviditet. Så sen när hon upplevde samma sak så tänkte hon på det jag sagt. Och kände sig lite mindre som en bräcklig idiot. Och sökte hjälp. Vilket rörande påminde mig att även om jag ibland inte vet något annat sätt att leva, att känslorna (och munnen) hela tiden går en takt fortare än mig, så tänker jag att det, det där, gör det värt det att våga vara skör. Även här inne, fast det är läskigt. Man är dessutom sällan ensam i det sköra, har jag lärt mig. För det finns ändå något beständigt i det. Att vara sann mot sig själv. Ingen lätt grej alltid, men jag visste att skulle jag bli gravid igen skulle jag behöva stöd. Vilja ha det. Ha rätt till det. Vilket gjorde att när jag faktiskt blev gravid igen sökte jag upp den barnmorskan jag träffat en enkel gång på en efterkontroll efter Algot. För det var första gången jag på riktigt kände mig sedd i allt som var graviditeten och förlossningen. Jag minns att det var första gången jag grät och hulkade inför någon sen jag blev gravid med Algot, istället för själv hemma i sängen. Så jag visste att skulle jag bli gravid igen skulle jag söka upp henne. Och det gjorde jag. En liten vinst, inte för att barnmorskan är något mirakel nödvändigtvis, utan för det fina i att våga försöka må bra. Vilket i sig har gjort att jag faktiskt mår bättre denna gången. För att jag tycker inte längre det är skamligt att be om hjälp. Eller låta mig själv vara lite mer där jag är, titta runt omkring mig, istället för framåt en liten stund.

Så jag klappar magen, suckar och stönar fast den bara precis börjat synas, är med min familj, äter melonen, har sommarlov och sover länge. Utan att det definierar mig eller hur kapabel jag är. 

 

65

Kommentera

Ronja

Innerligt tack för detta❤️

midis

Blir glad att det betyder något, så tack själv! Kram!

Jenny

Vet du, jag tycker människor som pratar om sin ångest är förfärligt intressanta! Kreativa tänker jag nog också…. dynamiska.
Känner mig själv som en enkel bondkatt utan existentiella funderingar när jag hör om andras ångest.
Hoppas du kan påminna dig om det nästa gång du tänker att du framstår som bräcklig 🙂

midis

Jag har aldrig tänkt på det så, så tack för det! Jag tycker ibland att det är skönt att tänka på hur andra upplever saker, så det ska jag absolut påminna mig om när oron bli för stark. Tack för en fin kommentar!

Nastasja

Ahhh så bra text IGEN! Så otroligt starkt att vara modig och snäll mot sig själv.

midis

Tack fina du! Jag tänker och försöker vila i att det är något starkt i det ändå, precis som du skriver så fint. Kram!

Linn

Känner så igen mig, igen! Tack för dina texter!

midis

Tack för du läser, det gör det betydelsefullt!

Malin

Bra, klappa på dig själv och på magen!

midis

Klappar lite extra i skrivande stund! 🙂

Sofia

Samma resa här! Gjorde också mkt annorlunda andra gången och krävde stöd hela vägen vilket var så bra gjort av mig själv. Aktade mig för att pressa mig. Fick massvis m ångest efter födseln, så intensiv jag aldrig känt förut. Men hade stöd då också, fick träffa psykoterapeut genom hela tiden- och det var baby blues som efter ca 2-3 v försvann. Det var ett härke att ta sig igenom men jag gjorde precis som du- babblade, berättade hur jag kände, la alla känslorna på bordet och visade allt. Och det var såå mycket skönare än att bära all oro och ångest inombords som jag gjorde efter första barnet ( vilket ledde till förlossningsdepression.) många säger att andra barnet och förlossningen kan läka den första (om det varit jobbigt) och så kände jag.

midis

Så bra gjort av dig! Jag tänker att hjälpa sig själv så är otroligt starkt ändå, och kanske lättare andra gången. Första gången var alla nya känslor väldigt förvirrande, tyckte jag. Som en våg som sköljde över en. Och en så fin tanke det det med att den andra kan läka såren från det första, jag har inte tänkt på det så men förstår ändå direkt vad du menar. Så tack för det och fortsätt ta hand om dig så fint. Det inspirerar. Kram!

Frida

Åh vad fint skrivet! Tack för det❤️
Fick själv en depression och sömnbrist när min lilla va 2 mån. Trodde jag skulle spricka av ångesten. Och skämdes så. Och kände mig som världens sämsta mamma fastän han va så efterlängtad och vägen att få honom va så svår. Om jag skulle bli gravid igen ska jag göra precis som du gör nu. Bra jobbat!

midis

Jag skämdes också och var rädd för att prata om det för jag var rädd att folk skulle missta min ångest för att Algot inte var älskad. Eller längtad efter. Det tog tid för mig själv att förstå att de två sakerna, ångesten och kärleken, var två separata känslor (men som ofta blandas och är svåra att sortera i). Tack för du delar med dig, det hjälper även mig.

Sara

Så fint skrivet, jag är i v. 32 med mitt första barn och har utfört ett inre krig med mig själv de senaste veckorna om allt jag ”borde” göra – ”fånga sommaren” – samtidigt som kroppen är för trött, för varm, för skör.
Jag envisades så länge med att utöver jobbet även gå en-timmes promenader (trots lätt foglossning) varje ledig dag för , jamen motion är ju så viktigt! säger ju alla.
( + allt annat man får till sig att man skall tänka på som gravid ..om du vill så skulle jag gärna läsa ett inlägg om det? Hur en ska förhålla sig till alla j*vla -förlåt- livsstilsråd? För mig har det varit en kamp att behålla min självkänsla )
Man vill ju göra det så ”bra som möjligt” för bebisen..men när jag gick på semester så klappade kroppen ihop. Ont i fötterna, ont i ryggen, ont i händerna, ont överallt. Avskyr rådet lyssna på kroppen, om man varit en sån som aldrig lyssnat på kroppen hur ska man då kunna tolka dess signaler? Borde inte ha envisats med dom där promenaderna trots allt. Men det skulle ju vara bra?
Kanske är det bara i mitt huvud men jag upplever att det finns ”duktiga” gravida och mindre duktiga gravida?
Förstår om du inte relaterar eller har någon lust, men du får hemskt gärna skriva mer om det här om du får lust!
Tack för en fin blogg!

midis

Åh vad jag kunde känna igen mig i detta. Jag tränade också med Algot ända till veckan 35, och jag är osäker på om jag gjorde det för att jag mådde så himla mycket bättre eller för att jag kände mig….duktig. Precis som du skriver. Enkel fälla att falla i, tror jag. Jag ramlade i alla fall. Och tack för förslag på ämne, jag skriver gärna om mina upplevelser om det. För det förvirrande mig ganska mycket när jag väntade Algot. Tack för en fin kommentar och för du delar med dig, det gjorde mig glad!

Cecilia

Så bra!
Tack för den texten!❤️

midis

Tack för du läser och gör det enkelare att våga skriva!

Dina sårbara texter kommer med så mycket kraft, varje gång. Kraft som jag kan ta emot och göra mod av. Tack för det du gör. Fortsätt i din sanning <3

midis

Tack Wilda!! “Fortsätt i din sanning” tycker jag summerade det så himla fint. Kram!

Mia

Tycker så mycket om dina kloka, ärliga och fina texter!! Blir ofta väldigt berörd och tänker “Ja, precis så är det, så känner jag med”. Det är så befriande skönt att dela med sig av hur man känner och mår och när andra gör det med, vare sig IRL eller i bloggar eller andra forum, blir jag så glad. Att våga vara lite mer öppen med hurdan jag är och hur jag reagerar och att det bor en massa känslor i den här kroppen, det har gjort livet faktiskt lite lättare att leva tycker jag. Man är ju inte mer än människa. Och när andra också delar med sig känner jag nån slags samhörighet och styrka. Tack!!! ❤

midis

Åh vilken fin kommentar, mitt i prick, för precis så tycker jag också det är. Att det finns en samhörighet och styrka i ett känna igen sig. Största drivkraften att fortsätta skriva blogg för mig. Så tack för din kommentar, blir väldigt glad! kram

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.