2016-05-07

Att känna sig tillräcklig och en slagen hjälte

En slagen hjälte, att känna sig tillräcklig
Vi gick upp klockan sex idag
ja, inte frivilligt alltså
Algot tvingade oss
eller mig
det var Antons tur att sova länge
När klockan var halv nio
satte jag mig och Algot på cykeln
trampade i väg
till Minisats fast jag anade
ulggor i mossen
pga ett intensivt blöjarbete
på morgonkvisten
men jag ville så gärna cykla iväg
med mitt barn
i morgonsolen i början av Maj
låta min man få sovmorgon
träna i lugn och ro
för att sen cykla hem
och leva lyckliga i alla våra dar
bara det att Algots
mage ville något annat
jag hann knappt ta ett djupt andetag
på yogan innan
en skiten Algot skrek
i armarna hos en förfärad tjugonågoting
som tittade på mig som om
både jag och Algot
var äckliga
vilket fick mig att känna mig
som en blöt, misslyckad pöl
på marken
Så jag fick cykla hem igen
med gråten i halsen
är det inte otroligt hur fort
känslor av otillräcklighet 
strömmar in så fort
barnet strömmat ut ur en?
Mentala bilder som man blivit matad med
inbillat sig, dagdrömt och föreställt
medan verkligheten ibland
är något helt annat
som när ens barn har ätit något
dåligt
och
tiden och armarna inte räcker till
På vägen hem somnar Algot
i cykelstolen
han är trött och det är jag med
och det är okej
det är nog det jag lärt mig
det här första året
ändå, inser jag nu
nu när jag skriver det här
när saker ändå allt känns okej
trots att det inte blev
som jag tänkt
för när vi kom hem
hade Anton handlat frukt på torget
och skall baka en kaka som vi
skall äta på vår prunkande
innegård, en strålande dag i Maj
medan vår superhjälte
vilar upp sig
vilket är mer än
okej
för jag har längtat hela året
efter det här
0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.