Att det kan bli bra igen

Att få barn
var traumatisk
för mig
trots enkel graviditet,
normal förlossning
snällt barn
så var jag helt
sönderriven
inombords
inte en skråma
på kroppen
nåja, kanske
en och annan
men jag såg
ju ut som
jag alltid
gjort men
det kändes som
jag förblödde
invärtes
allt har ju inte
varit nattsvart
absolut inte
men med facit
i hand är
det inga
tvivel om att jag
fick börja från
ruta ett
lappa ihop
laga, fixa
ta hand om
ett helt nytt
jag

och stundvis
har att få
barn, att
ta rejäla kliv in
i vuxenlivets
smala gång
varit rätt
traumatiskt för
mitt och
Antons förhållande
trodde vi var
så jäkla clever
men helt ärligt
så rekommenderar
jag aldrig
någon att göra
allt på
en gång

vad det än
gäller

vi har haft
en lång inkörnings
period, må man
ju säga men
ibland kommer jag
på mig själv
leker
med elden
och tänker;
har vi lärt oss nu?
jinxelijinx

men jag kan inte
låta bli att
känna att jo,
visst är det
nu vi börjar
kunna njuta av
skörden
skriver det här
påväg
till min lillebror
och Algots
kusin
och vår allra
senaste
Clausen-Brunnare
Helle, Algot är
nu 3
och skrattar högt
när något är
kul på ipaden
ända från
magen och
det är som
min är
sammankopplad
med hans
hans fniss
är mitt fniss
skrattet vibrerar
i hela bilen
som om
de senaste 3
åren ryms i
ett enda
gapskratt

morgonsolen
som bländar
oss i bilen, klockan
är bara sju
sommarlovskul
som väntar
med hans
busiga kusin
så stor nu
att han upplever
en helt ny känsla;
förväntansfull 
den sprider
sig som ett
mjukt täcke
bäddar in
oss alla
en byggsten
i taget som
sen blir deras
liv

även om vi
säkert har både
good and bad
times
framför oss
livet har antagligen
några läxor
kvar att lära
oss
så är det en
sån oerhörd
lättnad att
äntligen få
känna

tänk att det
kunde bli
såhär

bra