2015-12-29

2015

▶ Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag födde barn. Det var skräckinjagande, spännande och, trots allt, ganska coolt. 

2015

 ▶ Är det något du saknat år 2015 som du vill ha år 2016?

Mig själv. Jag var inte beredd på hur lång tid det skulle ta att återhämta sig från en graviditet, såväl fysisk som psykiskt. I januari börjar Anton sin föräldraledighet och jag börjar skolan igen och även om jag stundvis får svår ångest av tanken av att inte vara med Algot så ser jag framemot att kunna fokusera igen. 

 ▶ Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?

23 April när allt slutade göra ont och vi fick Algot.  
19 September när alla samlades på vår innegård i Malmö för att fira. 

akalas

 

 ▶ Vad var din största framgång på jobbet 2015?

Jag hade goda ambitioner om att vara snäll mot mig själv detta året och släppa allt som hette press och stress, men det var lättare sagt än gjort. Jag kände hetsen flåsa mig i nacken. Jag kände mig ofta lat och oduktig trots att ha hand om ett barn är allt annat än. Det fick mig att inse en del saker om mig själv som var mer eller mindre trevliga att erkänna. Men ibland är även såna insikter behövliga för att komma vidare. Och vidare tycker jag ändå att jag kommit, även om det är en bit kvar. Under 2016 blir utmaningen att stångas med mitt ytterst turbulenta förhållande med begreppet karriär. 

 ▶ Din största framgång på det privata planet?

Algot, hands down. Vilken toppenunge vi skaffat oss.

2015

 ▶ Något du önskade dig och fick? 

Ett frisk barn och komplikationsfri förlossning. Allt över det har varit goda bonusar. 

 ▶ Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Hösten hade nog blivit lite lättare om jag sovit lite mer. Så himla lätt att komma in i onda cirklar när det gäller det där. Det blev bättre när jag tog ett steg tillbaka och insåg att det är okej att inte orka och må dåligt ibland. Bra var däremot att hösten var fin i Algot. 

2015

 

▶ Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag tänker att jag inte skall släta över saker och känslor så mycket nästa år. Det är en svår balans det där, det där med att vara tacksam och inte nödvändigtvis tyngd av tacksamhetsskuld. Min förlossning exempelvis, den var superbra på många sätt och jag är tacksam över att den gick bra. Samtidigt var den massiv och påverkade mig djupt, men jag hade svårt att prata om den delen som var svår eftersom jag inte ville trampa någon som inte fick en bra förlossning på fötterna. Jag har väldigt lätt för att nicka och låtsas vara glad trots att känslorna stormar innanför bröstet. Sen har jag (och Anton) bestämt att 2016 är året då vi tutar och kör och inte oroar oss så förbaskat hela tiden. 

 ▶ Vad tar du med dig till 2016? 

 Pilatesträningen, tilltro, lite jävlar anammar och min gamla garderob förhoppningsvis.

 ▶ Största misstaget?

Jo, men att jag stack huvudet i sanden och ignorerade att post-förlossning faktiskt är lika mycket ett extraordinärt tillstånd som att vara gravid. Jag skämdes lite för att jag inte lyckades komma tillbaka på nolltid. Så dumt, inser jag nu +  att jag klippte av mig håret.

▶ Har du varit sjuk eller skadat dig?

Nej, förutom sviterna från barnafödandet så har jag som mest varit förkyld. Och dödstrött. 

▶ Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Hm, nja. Jag har ju fått några nya vänner i och med Algot och alla nya sociala situationer han fört med sig och många av dem blev ju, precis som jag, föräldrar i år. Däremot har en del nära och kära blivit gravida och en mindre babyexplosion väntar i 2016.

▶ Gifte sig någon/några av dina vänner?

Japs, det var fint. Mer sånt tack! 

E&Dwedding

▶ Bästa köpet?

Hm, svårt att välja pga att det finns så många bra saker som gjort livet med bebis lite lättare och mer bekvämt. Materiella ting må vara irrelevanta när allt kommer omkring men livet med en nyfödd blir lättare med en bärsele, en schysst vagn och ett gäng nappar.  Sen är jag jätteglad för vårt kök. 

 ▶ Gjorde någonting dig riktigt glad?

Algot. Minst en gång om dagen vill jag skrika ut att jag älskar honom så in i bombens mycket. Det är helt knäppt hur mycket jag tycker om mitt barn. 

 ▶ Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med förra år?

Det har varit en bergochdalbana. Under graviditeten kände jag mig grå, utan lust och som att mina hjärtslag hela tiden var en enda flatline, medan den första tiden efter förlossningar var euforisk. Jag har aldrig känt ett sådant rus! Kroppen är fantastiskt på så sätt. Men när jag slutade amma tog kroppen allt det där ifrån mig och alla lyckohormoner försvann och jag föll handlöst som en osäkrad hiss i ett hisschakt. 

▶ Vad önskar du att du gjort mer?

Jag önskar att jag gett mig mer tid till att bara vara och inte stressa iväg på femtioelvatusen saker. Jag önskar att jag strosat runt med vagnen mer, med en bok i skötväskan och kameran över axeln. Vågat vila på tron att allt har sin tid och att det ena inte utesluter det andra. 

▶ Vem önskar du att du gjort mindre?

Mammagympat mindre. Jag behövde vila, inte springa. 

▶ Mest stolt över?

Små saker, som att ändra mitt sätt att tänka kring olika saker och situationer. Har man sagt ja hela sitt liv är det stort att helt plötsligt säga nej. Eller att göra si istället för så. Det är knappt märkbart för resten av omvärlden, men enormt för en själv. 

 ▶ Vilka länder besökte du?

Norge, Danmark, England och Spanien. 

2015
2015
2015

 ▶ Bästa boken du läste i år?

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist.

▶ Årets bästa serie?

 Bron. Sist en serie påverkade mig så mycket var när vi kollade på The Wire för några år sedan.  

▶ Vad gjorde du på din födelsedag 2013?

Anton överraskade mig med världens ståhej. Jag trodde det skulle bli en av mina tristare födelsedagar detta året, men det blev en av de bästa istället. Jag kände mig (känner mig!) så oerhört älskad. 

2015
2015

 

▶ Hur skulle du beskriva din stil i år?

Obefintlig och förvirrad med ett litet fokus på finare collagetröjor, kanske? Resårbyxor dominerar tyvärr fortfarande min garderob. Min randiga Marimekko-tröja var dock sommarens bästa köp. 

2015

▶ Vem saknade du?

Min mamma, en del kompisar och mig själv. Ingenting blev egentligen som jag tänkt att det skulle bli efter att Algot föddes, men så blir det ibland (eller alltid). Jag var ganska ledsen över det ett tag men det behövdes inte många bajsblöjor för att inse att mitt fokus hör hemma här, hos Algot och Anton, och allt annat får bli som det blir. Och till sist blir ju saker oftast bra, annorlunda men bra. 

▶ Ser du framemot 2016? 

JA! Jag kommer på mig själv att faktiskt ha ganska höga förväntningar på det kommande året, vilket ändå känns ovanligt. Jag tror det är för att jag ser så in i helvete mycket framemot att ha ett helt år där jag varken är gravid eller precis varit gravid. 

Game on!

För den nyfikne: 
2014
2013

0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.