Idag är den 5 år sen jag och Anton gifte oss. En hel livstid har gått sen dess, bokstavligt talat alltså. Algot är kom nästan precis ett år senare. På många sätt känns det som ett annat liv, men samtidigt är jag förundrad över att det redan gått 5 år. Vi var 27 & 28 år när vi gifte oss och båda gick fortfarande på universitetet. Långt ifrån sömnproblem, barn, heltidsjobb och företag. Ibland känns vårt bröllop som ett hejdå till vårt ungdomsliv. Som en storslagen final, en hyllning till allt som varit fram tills dess. Det må låta klyschigt, men det var en perfekt dag.

Vi gifte oss i Helsingborg på Sofiero Slott så vi sov på Grand Hotell. Dagen innan åt vi middag med alla i både min och Antons familj.

Jag har aldrig drömt om att gifta mig eller om bröllop, men samtidigt kändes det självklart. När folk frågar mig varför vi gifte oss svarar jag alltid “för att vi ville”.  Jag kan inte förklara det bättre. Men det är väl tillräckligt, antar jag.

Kände mig fin, nervös och förväntansfull.

Det regnade hela veckan innan vår bröllopsdag. Våren var kall det året och gästerna frågade oss oroligt om vi hade någon plan B eftersom vi skulle vigas ute. Det hade vi inte. När vi vaknar på morgonen är himlen klarblå och allt slog ut den dagen. Som ett fyrverkeri bara för oss. Försommarens första dag. Dagens efter ösregnade det igen.

Vi kunde gifta oss i parken, som vi fantiserat om.

Alla gäster stod och väntade under vårt träd och när vi gick fram spelade Antons kusins man cello. Enkelt och fint men samtidigt pampigt i den storslagna miljön.

Precis som jag ville känna mig som mig själv ville jag att barnen som gick med mig också skulle det. Och när Iben gick och pratade om en hund hon skulle träffa senare tyckte jag det var ganska skönt. Jag gillar när verkligheten blandas med det högtidliga. För mig, var missar och fel nästan skönt. Man planerar det man kan och sen släpper man resten för bröllop är i princip designade för att man ska bli besviken någonstans längs vägen, när det inte blir som man tänkt sig. Därför lät vi bröllopet ha sin egen rytm.

Vigselförrättaren glömde till och med att vi skulle säga våra löften till varandra. Ganska stor miss, men blev ett fint ögonblick i sig när jag och Anton tittar på varandra och inser att hon glömt – båda lite lättade. Vi är inte det mest romantiska paret, båda ganska obekväma i svulstiga kärleksförklaringar, så det blev trots allt helt rätt för oss.

Alla blommor kom från Florera här i Malmö. Jag gav mest en lista på mina favoritblommor. Det var nästan lite därför jag ville gifta mig på våren, hehe. Min bukett kom inte riktigt till rätt på bild med var en avlång, stor bukett med syrén, klematis, luktärt, pion, kaprifol, viburnum. Man pratar fortfarande om den, hehe.

Klara, glada och gifta!

Bland rosblad, kramar och hurran efter vår rekordkorta vigsel på typ 3 minuter.

Vissa gäster kunde bara komma på vigseln och så fint bara det. Här är jag och min fina vän Johanna.

Och så tog vi såklart bröllopsfoton i parken. Anton har alltid pratat om den skira grönskan på våren, och parken var nästan neongrön när vi gifte oss. Vi höll vårt bröllop ganska klassiskt men med personliga inslag såklart. Jag visste direkt hur jag ville ha både min klänning och håret. Elegant klassiskt utan att bli damigt. Jag skulle faktiskt inte ändra speciellt mycket idag. Jag visste direkt hur jag ville ha min klänningen och när Antons syster sa “den kan jag sy”, så gjorde hon det.  Så glad för det, för det finns verkligen bara en av den.

Vi skålade framför slottet och väntade på att allt skulle bli klart där inne. Egentligen var allt innan och efter middagen min favoritdel av hela dagen. Ha kul med våra gäster.

Som var såhär många! Från livets alla skeden <3

Puss!

Vi satsade på saker som vi gillar, la mest tid på maten och vår inbjudning och den lilla boken om alla våra gäster. En vän illustrerade vårt inbjudningskort och bilderna till vår lilla bok. Bästa delen av vårt bröllop var innan middagen. Då hade vi mingel på den stora terassen med havet och lavinen som utsikt. Antons systers kompisar kom som den perfekta jazztrion och spelade musik och vi hade beställt in ostron till champagnen, för det älskar vi. Så där la vi extra krut. Strålande sol, ostron, jazz, champagne, vänner och familj i slottsmiljö, det blir knappt bättre.

Sen åt vi i timmar och folk håll så fina tal. Efteråt var jag så överväldigad att jag låste in mig på toaletten i en kvart och sköljde händerna i iskallt vatten. Tog ny sats och dansade till sent på natten. Det är kanske det jag hade gjort om – jag hade bokat fotografen till att vara med även på festen efter middagen. Jag tänkte att folk skulle ta bilder själv, men man är verkligen så i ögonblicket på bröllop (vilket iof är väldigt fint) och då var inte Instagram och allt lika utbrett (storys fanns inte!). I efterhand hade jag tyckt det vore kul med fler bilder från själva festen, men nåja. Finns i hjärtat.

Och såhär, en regnig dag i maj fem år senare, kan jag inte låta bli att bli lite rörd. När vi gick i parterapi och var så otroligt arga på varandra bad terapeuten oss att säga något snällt om varandra. Jag kunde knappt för jag var så arg. Och sa: “jag är skitarg, men Anton är min bästa vän och själsfrände, fast jag egentligen inte tror på sånt“. För så är det. Vår kärlek bor i mig och kommer alltid göra det. Anton är något av det bästa som har hänt mig.

Vi firar aldrig vår bröllopsdag, mest en en puss på morgonen och “vilken fin dag det var“. För såna är vi. Det räcker. Men bestämde samtidigt att när vi firar 10 år som gifta så gör vi om hela festen och tar igen allt firande. Längtar redan. Så glad för oss!

 

 

Alla fotona är tagna av Emily Dahl 

 

28

Äntligen kom vädret-utan-jacka-tillbaka. Minns det som sån tydlig säsongsgräns, när man kunde gå till skolan utan jacka. Älskar fortfarande det. En ljuv känsla av frihet på något sätt ändå. Förresten! Kjolen är från &otherstories, tröja Rodebjer och skor Aeyde. Ni frågade nämligen om jag kan skriva ut det ibland. Tycker själv det är kul med tips, så why not. Orange tröja och leopardkjol blev jag exempelvis inspirerad till efter en kommentar här på bloggen, så tack för det!

Och så doftar det sommarlov precis över allt. Syrenerna blommar ju tidigare nu, och har gjort i många år men känslan av sommarlov hänger ändå fortfarande med. Dofter och minnen, alltså.

Har haft en ganska lugn onsdag! Det var skönt. Man märker hur tempot skruvas upp nu för många. Maj är alltid en intensiv månad jobbmässigt, men i år har jag valt att ta det lite lugnare.

Jag var i Lund idag, dels för att äta lunch med Anton, dels för ett möte. Allt var trevligt och bra och inget energikrävande. Så kom hem med energi kvar. Fikade med en kompis härom dagen då vi pratade precis om det att aktiviteter och arbetsuppgifter inte borde mätas i tid utan i energi. Ibland kan någon som tar 5 minuter suga musten ur en, och tvärtom. Planering, för mig, handlar mest om att lära mig vad som ger energi och vad som tar. Och hur mycket det tar.

Tänk så mycket som kan ändras på ett år. Kanske ibland mest i en själv. Det som man inte ser. För ett år sen krigade jag för rätten till min tid. Jag tog varenda liten fight och tjafsade så mycket att jag höll på att bli galen. Jag skrek mig hes och slog mig blodig för min plats. En ganska privat grej mellan mig och Anton, men något jag faktiskt är väldigt stolt över det. Att jag tog striden. Men så är jag samtidigt så otroligt glad att vi kom ut på andra sidan tillsammans, jag och Anton.

I alla fall, då ville jag mest springa på i min egen fart. Nu längtar jag hem hela tiden och vill mest vara med min lilla familj. Vågar slappna av i det långsamma, med insikten – och tilliten – allt går upp och ner i detta liv.

34

Förra våren byggde vi om vår lägenhet från en 2:a till en 3:a. Jag har tänkt skriva om det i ett helt år, och ni har även frågat om det. Men det var som att min hjärna knappt registrerade att vi byggde om. Vi sov i vardagsrummet i renoveringskaos samtidigt som jag jobbade inför lanseringen med JWHF (asmycket jobb och asmycket nerver), samtidigt som vi var mitt i akut parterapi (asjobbigt och asjobbigt) efter några påfrestande år. Men nu rullar JWHF och äktenskapet på och jag har äntligen lite ro i kroppen för att landa. Vi är fortfarande inte helt klara med inredningen men istället för ett perfekt stort renoveringsinlägg så får det bli några små. En operfekt process, för så är livet.

lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a
Foto: Jenny Grönberg Brandt

Här är en bild från vårt sovrum innan ombyggnaden. Ni kan se fler foton från innan renoveringen här. Vi hade alltså ett gigantiskt sovrum, så stort att det en gång i tiden var en 1:a. Där Algots gamla säng stod var det en köksalkov innan. Men det var långt innan vi flyttade in. Så vi hade ett underbart stort rum – som var helt omöjligt att inreda. Vi testade med olika försök att skapa olika rum i rummet men nja, slutade mest med en enorm klädhög mitt på golvet.  Vi funderade länge på att bygga om, och Anton ritade och ritade och ritade (han är ju arkitekt!). Men det ÄR sjukt svårt att få en rumslig uppfattning även i 3D ritningar, så det var först när Anton var på studiebesök i ett nybygge med samma storlek på rum som vi bestämde oss. Det var Algots rum vi var orolig för skulle bli omöjligt litet. Förutom det fanns det några andra saker som var avgörande för oss och som man bör tänka på när man gör om till fler rum. Det funkade exempelvis bra för oss eftersom vårt rum blev precis mer än 7 kvm, har ett eget fönster och är tillräckligt brett för en säng. Enligt mäklare så ska ett rum vara minst 7 kvm och ha ett fönster för att räknas som ett riktigt rum. Vi mätte och mätte och mätte och möblerade rummen i Antons dator för att se att allt skulle gå ihop. Vi hade verkligen inte mkt marginal.

lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a

Hösten 2017 var alla ritningar klara och maj 2018 drog bygget igång. Själva väggen åkte upp på ett par dagar, men hela renoveringen med spackling, målning och lister tog ca 1 månad.

lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a

Det var en ganska enkel ombyggnad, förhållandevis. Vi gjorde inga hål i bärande väggar och all ny el drogs i de nya väggarna. I förväg är det viktigt att tänka på möblerbarheten i rummet, alltså var dörrarna hamnar i förhållande till inredning, förvaring osv så det inte blir några onödiga och konstiga ytor (här kan det alltså vara bra med arkitekt som tänker på allt). Speciellt i så små rum som vi gjort, då är det extra viktigt att ta höjd för garderob, säng osv.

lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a

Vi brukar få hantverkare rekommenderade via Antons jobb, vilket är skönt men denna gång var alla så uppbokade att vi testade någon helt ny. Vi var något nervösa (byggbranchen är en djungel) men det gick faktiskt otroligt bra. Jobbigast var att bo i lägenheten under tiden vi byggde om. Förutom att jag fick en chock när jag kom hem första gången efter att väggarna var uppe så kändes det så bra! Det är ju en stor förändring att gå från ett stort luftigt rum till tre små (två sovrum och en liten hall). Men idag känns det knappt som det varit på något annat sätt.

lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a

Väggarna var egentligen den lätta biten. Däremot la vi (Anton) mycket tid på detaljerna, exempelvis att hitta lister som passade övriga lägenheten och så beställde vi spegeldörrar från Byggfabriken som passade de andra, gamla i lägenheten. Dyrt, men 10000% värt det för det gör att rummen känns som om dom ska vara där. Rekommenderar verkligen att lägga det lilla extra.

lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a

Lagom till att körsbärsträdet blommande kunde vi flytta tillbaka sängarna, även om allt inte var på plats. Målning osv ingick i arbetet.
Hela ombyggnaden med arbetskostnad, materialkostnader, målning dörrar, lister osv kostade ca 100.000kr. En ganska vettig investering – inte minst för vår lilla familj som fick varsitt rum (så skönt!!) men också för att vi faktiskt gick från en 2:a till en 3:a = värdeökning för lägenheten.

lägenhetsrenovering från en 2:a till en 3:a

Idag är dörrarna på plats, Algots rum är nästan inrett. Det är mest vårt sovrum som behöver lite kärlek. En garderob är första prioritet, men även färg på väggarna. Nästa gång visar jag hur långt vi kommit so far och hur det ser ut med dörrarna och listerna!

 

37
  • Just wanna view more of
  • Home
Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Vi var på en så himla fin utflykt igår! Hela familjen längtade ut och Algot har lärt sig konceptet av en “picknick”, men som alltid så svårt att veta var man ska åka utan att det blir ett monsterprojekt. Så himla lätt att man inte kommer iväg. Men skam den som ger sig, Anton hittade till sist detta ställe: Eksholmssjö och naturreservat – ca 30 min från Malmö.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Vi hyrde bil och köpte en väldigt stadsaktig picknick och begav oss. Hoppades att solen skulle ta över och vinden mojna. Och även om det började lite tjurigt så försvann det när vi möttes av det här havet av lila blommor.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Så otroligt fint. Vill ju genast försöka så såna på vår gräsmatta, hehe.

Någon som vet vad det heter? Fick midsommarblomster, mandelblom och rödsippa som förslag på Instagram.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Vi körde hit och parkerade men tydligen kan man vandra hit från bokskogen också, tror jag? Anton hittade stället på Skåneledens hemsida och här två andra leder man kan .  Det är nog väldigt fint!

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Den skira grönskan håller i sig! Så fint!

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Och så kom vi fram till den här rast / grillplatsen vid sjön. Så otroligt fint. Jag skrek rakt ut för jag behövde någonting fint så himla mycket.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Helt i chock att det finns så fin natur så nära Malmö. Har som mål att upptäcka fler såna här platser.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Vi grillade vid vindskyddet och åt korv. Det står på min bucket list att sova i ett vindskydd (tycker det verkar sjukt läskigt) så vi bestämde att i sommar ska vi göra det! Eller i tält, beroende på vad som känns mysigast med Algot.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Så himla mysig liten stund. Rastplatsen var väldigt nära parkeringen vilket var ganska skönt med 4 åring.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Hela familjen blev automatiskt mycket gladare av detta!

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Det får bli en bildkavalkad för det hela var så otroligt mysigt att jag inte kan välja. Jag kan bli så otroligt lyrisk när något överskrider mina förväntningar, känner ni igen det? Livet känns så gött. Kan dock bli lika nerslagen när jag blir besviken.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Vi gick en liten promenad i skogsområdet som omringades av vatten.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

På vägen tillbaka hittade vi denna fina brygga, det blåste bara lite så vi bestämde oss för att fika där pga SÅ FINT. 30 min från Malmö! Sa jag det?

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Haha, Algot tog en bild på sina föräldrar. Love it. Kan se framför mig hur han tittar på denna bilden och säger till sina kompisar “detta är mina töntiga föräldrar när jag var liten”.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Drack två koppar kaffe och åt lite kex innan vi gick tillbaka till bilen.

Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö Utflykt nära Malmö: Eksholmssjö

Sprang igenom blomsterängen igen och konstaterade att det blev en riktigt, riktigt fin söndagsförmiddag. Vid två tiden var vi tillbaka i stan. Det var helt perfekt.

33

När huvudet är helt mosigt är det svårt att komma på vad man egentligen ägnade veckan till. Tur att man lämnar spår i telefonen. Något som slog mig när jag letade efter en faktura till min revisor. Hade ingen aning vad det ens handlade om så jag fick leka detektiv i mitt eget liv och det slog mig hur mycket spår man lämnar efter sig, hehe. Jag hade gått på en föreläsningsdag jag glömt trycka ut fakturan från.

Det har ju varit #JWHFstylechallenge hela veckan! Så himla kul att så otroligt många är med. Någon dag kanske vi drar ihop en JWHF Style Challenge modevisning på något sätt? Får fundera vidare på den!

En av våra sommarplaner är att bygga en garderob. Ett år efter vi renoverade lägenheten och alla våra kläder ligger fortfarande på golvet. Så sjukt trött på det. Jag spenderade dessutom helgen med att lägga upp lite saker på Tradera. Vissa saker la jag upp förra helgen, så dom går ut idag.

En av dagarna i JWHF Style Challenge var det “ton-i-ton”. Jag hade funderat på den här outfiten några veckor innan, men fegade ut. Men så glad att jag tutade och körde! Ny favoritoutfit.

Och så har jag haft sista veckan på Folkuniversitetet med Kajsa och vår kurs i bokföring. Kajsa står där i mitten, hehe. Kommer faktiskt sakna det. Har lärt mig så mycket (fick liksom ännu större uppvaknande när jag samtidigt som kursen gick nästan bröt ihop för jag inte hade koll på mina papper när min revisor skulle ha dem, hehe). Men har också fått en himla fin påminnelse om att “jag kan ju“.  Kanske låter fånigt men tror den känslan är vanlig ändå. Rädslan för att inte kunna. Bokföring visade sig inte vara så farligt, speciellt inte här. Hos Charlotte på Folkuniversitetet. Bra lärare är allt. För er som undrat börjar en ny grundkurs till hösten. Själv tänkte jag gå fortsättningskursen då.

Efteråt lunchade jag och Kajsa på Noir och skålade för 3 bra veckor.
Kan verkligen rekommendera att läsa en kurs med en kompis.

Och inne hos Florista fanns det helt magnifika tulpaner, odlade här i närheten. Jag köpte ett fång för att riktigt kräma ut det sista ur tulpansäsongen.

Och helt plötsligt var det tjusiga fredag. Här på Möllevångstorget efter ett möte. Utöver bokföringskursen är det ju också något jag gjort i veckan, gått på olika möten. Men jag blir själv så jäkla stressad när någon skriver om alla sina tusen jäkla möten, även fast det är information som egentligen inte säger någonting om någonting fram tills det faktiskt…blir någonting. Men samtidigt så kan man ju undra vad all tid tar vägen. Som denna veckan.

Tänk att vi redan är i mitten av maj snart. Kan instinktivt bli stressad av det. Maj ska ju vara den bästa månaden. Totalt trög stress. Så jag gick och la mig i sängen mitt på dagen  igår, när solen sken i och allt. För att det är också riktigt bra njut.

18

Vissa veckor alltså. Inte bra, inte dåliga. Knappt vanliga. Ganska mediokra. Inget livsfarligt, inget livsavgörande. Lite tråkig, lite skönt. Och så har väl min vecka varit, en transportsträcka framåt. Varit så ofantligt trött och låtit mig själv vara det. Låtit bli att över analysera det. Eller värdera det. Stirrat på klädhögen som behöver en garderob. Köket som behövs städad. Låtit en vind av inspiration blåsa förbi. Valt att inte fånga den, utan sväva fritt. Inte målat naglarna, gått och lagt mig halv tio, varit ledig med Algot, sagt nej när det behövs och vågat något nytt för att jag ville. Någonting skönt i det ändå, att låta vardagen skölja över en. Längta lite efter semester men ändå nöja sig med att slå på TV:n. Inga förbättringar, inte ifrågasättningar. Jobbat men inte stressat. Kanske är det i dom veckorna vi orkar allt annat? Antagligen. Såhär i efterhand så ser jag att vintern var ganska jobbig, den blev inte alls som jag tänkt. Det är först när man har såna här veckor fri från kriser eller känslostormar som man märker hur snabbt hjärtat slagit. Och hur skönt det är när det börjar slå i jämn takt och man blir sig själv igen.

27

De senaste veckorna har jag gått till skolan varje tisdag och torsdag. Eller nåja, kurs. Kommer sakna det när det tar slut efter denna veckan. Det har varit mysigt att klä sig fint och springa och möta Kajsa ett par gånger varje vecka.

Vi myser alltid till det efter föreläsningarna, köper blommor och äter lunch. Ganska mysigt istället för att hetsäta framför datorn. Hoppas vi gör mer sånt även efter kursen.

Ett mindra Expresso House i stan, yes! Istället har St Jacobs Stenhungsbageri flyttat in på gågatan. Äntligen. Hade även gärna sett ett härligt och tjusigt lunchställe öppna häromkring.

Alltid fint hos Florista. Var sugen på en maffig bukett med bara riddarsporre i olika färger, men vi skulle iväg över Valborg så det kändes dumt när vi ändå inte skulle vara hemma.

Hon hade en spännande bröllopstyling coming up som skulle gå i nyanser av café latte. Annorlunda och personligt, såg skitfint ut.

Dessutom har ju hunnit med en frukostföreläsning med retorikbyrån Snacka Snyggt på Mj’s som jag blev inbjudan till, där vi fick öva på att pitcha oss själva, hehe. Obekvämt men lärorikt- hur man pratar om sig själv och hur man presenterar sig är viktigt.

Dessutom är det kul att träffa andra som är där. Som frilans och egen sitter man mycket själv så när tillfällena dyker upp försöker jag gå på sånt här så mycket som möjligt. Det är kul, lärorikt och socialt.

Som kontrast har vi grillat korv med bröd med ketchup (Algot säger det som om det vore ett ord) med alla andra barn i vår byggnad. Sjukt mysigt och lite av ett #goal utan att jag visste om det. Känns så himla mysigt att Algot har flera andra barn i nästans samma ålder på gården som han blivit kompisar med.

Han har även varit igång och lekt bloggare igen, hehe. “Och så en bild på mina fötter mamma”, säger han koncentrerat.

“Fin blomma”, klick klick.

Och detta mest underbara ever. När han vänder kameran och tar en bild på oss. Haha. Goding. Ska hänga upp denna.

Puss! Man måste ju ändå älska när Algot bloggar.

Sen tog jag lite bilder för det är så fint att man kan inte låta bli. Man borde inte låta bli.

Ibland hänger vi lekplatsen och ibland fotar vi, jag och Algot. Haha. Tycker så mycket om dessa bilder som Algot tagit. Det var så ärligt på något sätt.

Det är så fint att tömma kameran på bilder, för man inser verkligen vilka jäkla härliga dagar man har ibland.

28

I fredags hade vi en liten JWHF-AW. Här är delar av gänget som är baserad i Malmö i alla fall. Vårt jäkla avlånga land gör det krångligt för alla att ses. Det och 10+ olika mitt-i-livet-scheman. Men ser hur som redan framemot en ordentlig JWHF bloggträff senare i år.

Vi spelade boule hos Boulebar på Drottningtorget här i Malmö. Det var himla mysigt att umgås och samtidigt faktiskt göra något. Blir så lättsamt häng då. Plus kul när allas tävlingsinstikter kommer igång, hehe.

Kajsa var tapper och hängde på trots hon bara är ett par veckor ifrån att föda barn.

Och andra fixade sånt som inte hans med hemma pga energiska barn, hehe. Vi kämpar liksom alla på.

Vi delades in i lag, hade en instruktör (!) tillgänglig och sen var det game om. Laget jag var med i vann, hehe! Man blir ju glad. Barnsligt härlig känsla ändå.

Efter spel var vi alla hungriga, uppenbarligen.

Himla mysig kväll. Jag är sugen på att spela igen. Vi spelar ibland boule bara ute i parken, men såhär, lite mer uppstyrt, är ju också roligt. Glömmer bort det ibland.

Inte minst för man kan beställa lyxig franskinspirerad mat efteråt. Bra fredagskväll liksom.

Inte minst med detta härliga gänget. Det är verkligen kul och fint att ha ett så bra gäng till kollegor.

Vid tio var alla dödströtta och proppmätta. Tack för en finfin fredagskväll!

23

Jag gjorde några inredningsmissar i sommarhuset när vi köpte det. Jag tittade på vad alla andra gjorde och föll i fälla kring vad jag trodde ett sommarhus borde vara. Kollade på blommiga tapeter och jag vet inte allt. Inget fel i det, bara inte jag, inte vårt hus. Jag vill att vårt hus ska få vara en kreativt ställe, mer konstnärligt och lite som man vill. Blanda gammalt, loppis, klumpig rotting med skira färgstarka material. Mönsterkombinationer, keramik och gamla tyger. När jag såg den här franska lampan hos Beau Marché tyckte jag den fångade känslan jag gärna vill försöka skapa ganska så perfekt. Former och material i en härlig blandning.

Ändå sen jag såg de här kopparna från Peter Shire för drygt ett år sen hade jag drömt om dem, men de verkar svåra att få tag på. Det är de finsate kopparna jag sett, som små konstverk. Eller, det ÄR konst. Önskar mig minst 4 stycken till alla sommarens frukostar.

Och dessa vackra munblåsta glas som Alex Eagle designat. Har några liknande från Stilleben som jag gärna blandat upp med dessa. Älskar det ojämna i glasen.

Får väl betona att detta är just en drömmig lista. Men gillar idén att samla på sig unika och vackra grejer och blanda med diverse fynd. Som detta sidobord i glas. Så otroligt fint i sig själv och hade brutit av med det andra i vårt hus på ett fint och annorlunda sätt. Hade ställt det bredvid soffan och vårt terrazzobord vi hittade på loppis för 60 spänn. Ska bara önska mig 2 tapeter också och sen var allt klart. I mitt huvudet i alla fall.

17

Som vi längtat efter denna helgen. Vi hade nämligen inga planer. Eller jo, en bio, som jag ställde in för jag ville vara hemma med Algot. Både jag och Anton var iväg lite förra helgen och när Algot säger “jag vill vara hemma” så bestämde jag mig för att lyssna. Inte minst för min kropp skrek likadant.

Är inne i en period där jag tycker tiden springer iväg och Algot är större varje gång han kommer hem från förskolan. Mitt jobb är viktigt för mig, jag har verkligen kämpat för det, men det balanserar hela tiden bredvid känslan av att jag inte vill missa Algot. Vissa perioder är den känslan mer intensiv, som nu. Då vill jag bara vara med honom.

Och denna årstiden är det enklare att bara vara. Även om det är betydligt kallare igen. Men det stoppar ingen glass-älskare.

Allt är fortfarande så ljuvligt fint. Vet om det var köldknäppen som fick allt att blomma extra länge eller om det bara är så att man glömmer varje år hur underbart det är.

Algot tog en bild på mig. På gott och ont har jag låtit Algot låna min kamera när han frågat (ont då han har lite klumpig med den och den är ömtålig). Men det är så jäkla tråkigt att säga nej till honom när han visar intresse i något. Så jag sa ja och han bad mig titta in i kameran. Blev ju en perfekt outfitbild från hans höjd, hehe.

Och en selfie förstås, hehe. Tycker det är så gulligt när han försöker förstå världen och efterapar vad det är jag gör. Så länge han tycker det är kul, tycker jag också det.

Ibland skriker han “ta inte bild på mig“, och då låter jag förstås bli och ibland ställer han sig tillrätta och säger “nu får du ta foto på mig” och lägger till ett glatt “vassegod” när jag säger tack <3

En så lugn och skön helg att jag på igårkväll blev så stressad inför idag för det kändes som jag missat något. Som Carrie i det avsnittet när hon börjat dejta Aiden och börjar leta efter fel för hon var så van vid det, hehe.

26