@hannastefansson

Hur underbar väska? Vill genast ha den såklart, men om man ignorerar att jag inte kollat pris på den så är den här typen av väska hopplös speciellt när man har barn. Jag har inte råd att bli av med en hand. Precis som den här väskan jag drömmer om och har lagt i varukorgen x antal gånger. Men den är för ologisk i mitt liv just nu. Jobbar på acceptansen.

@paulina.velobloom

Sparade denna för jag just nu, som så många andra, drömmer om våren. Och känner hur jag ofta längtar efter vårt sommarhus. Huset har verkligen varit en tumult kärlekshistoria, men längtar verkligen dit nuförtiden. Drömmer om vad jag ska plantera och blommor vi ska ha (även om jag alltid tänker när andra bloggare radar upp deras odlingsplaner: “hur fanken ska hen hinna och orka göra och ta hand om allt det”. Pessimist at heart ibland alltså, hehe.   Jag har en rabatt jag sår i varje år, och det är alltid ängsblommor och går av sig själv typ.

@miloiibutik

Lina på Miloii (där jag också extrajobbar ibland) lägger alltid upp så himla fina inspirationsbilder (särskilt denna -Vill ha allt.), inte konstigt eftersom hon är så duktig. Visste ni förresten att denna sjuk pinnade bild är från hennes lägenhet?  Ja skrek rakt ut när jag såg hennes lägenhet IRL. Mest för det var så stämningsfullt. Även om vi har olika stilar så kan man sannerligen inspireras ändå. Så fint.

Äääääälskar @broderauttexten. Alltid så klockrent på de mest finurliga sätten. Hade kunnat spara alla men sparade just denna eftersom jag rätt ofta för höra att “jag är känslig” men tänker alltid som på bilden, hehe.

@pholoso.selebogo

Vem sa att vintern behöver vara grå och trist? Det här är underbart och say no more.

@hensethename

Sist men inte minst för jag gjort något slags löfte inom mig att gå på fler utställningar och sånt under 2019, hade velat gå på denna. Come to sweden, snälla!

 

 

5
  • Just wanna view more of
  • Style

Lissabon känns plötsligt längesen, men det är det inte! Och något av det bästa med att ha en blogg är dokumentationen, att få njuta av allt en gång till så nu tittar vi på vår fjärde dag i Lissabon. Vi var där förra veckan för er som missat!

Algot var glad som vanligt och en del av mig är övertygad att han njuter av solen och värmare vindare lika mycket som vi. Detta baserar jag delvis på att han vägrat vinterstövlarna sen vi kom hem och vill ha sina “snabba rosa skor”.

Och jag hade plockat med mig alla mina favoriter ur garderoben. Precis som Algot envisas med vårskorna, envisades jag med att ta med mig allt. Ville så gärna ha en vecka då jag kände mig fin. Vilket jag gjorde! Här sa Algot att jag dansade i solen, om han bara visste hur underbart enkel och snudd på poetisk han var. Dansa i solen, vad mer kan man begära.

Såhär ser det inte ut överallt i Lissabon, men mycket! Vi rörde oss nästan bara i kvarter som dessa och bodde väldigt lägligt för det. Ska så småningom sätta ihop några tips efter några önskemål från er.

Det är inte svårt att tycka om Lissabon! Åk dit!

Tycker generellt utsiktsplatser kan vara rätt överskattade, om det inte är något exceptionellt eller härlig och ovanlig vinkel. Vilket Algot bidrog med i denna bild <3

Här står vi som två excentriska personer, hehe. Men alltså, älskar att modet bejakar färg just nu. Keep it coming.

Glassnjutet!

Och rosa bobby pins. Älskar sånt med ett extra piff, så blir det inte lika fult när man sätter det på ett annat ställe, utan en fin detalj. Älskar designade hårsnoddar också, som liknar mer armband när man har dem på handleden. Värt den extra 20-lappen för mig.

Och när vi besökte en gammal ruin sprang det runt påfåglar som var så himla fina. Sen sa Anton att han trodde att de fällde ut sig såhär när de var rädda, och då kände jag mig lite dum som stod där med kameran.

Såhär glad vad den här ungen nästan prick hela tiden, helt otroligt. Love him.

Och så åt vi lunch ute och njöt så mycket av det. Det är verkligen livsnjutneri, att kunna leva livet ute. Mutade Algot med telefonen för att sitta still så vi kunde vila. Annars orkar man inte. Inte Algot heller.

Sen letade vi upp en lekplats och körde lite olika race. Vi höll allt på en så himla lagom nivå denna resan. “Inga krav”, sa vi innan vi åkte. Hade knappt hunnit planera någonting, orkade verkligen inte allt. Och allt blev perfekt när vi bestämde oss för att det var okej.

19

Världens snabbaste hej. Allt jag inte kunde göra förra veckan pga semester, landade på denna. Blandat med roliga grejer för allt händer ju som bekant alltid samtidigt.  Vill vill vill hela tiden – kanske för jag är full av solsken (har ju dessutom varit sol sen vi kom hem!) och tur är väl det. Det gör att energinivån stiger med en himla massa procent. Att vara företagare och driva och utveckla ett nytt varumärke har verkligen sina utmaningar och det ÄR som en bergochdalbana känslomässigt. Men den här veckan är en sån vecka då allt känns så himla kul och roligt, som om allt är möjligt och det är en massa saker på gång. Så jag njuter verkligen så av det, smärtsamt medveten om alla gånger jag borrat ett söndergråtet ansiktet i händerna och skakat på huvudet.

Denna veckan präglas av ta fram mycket innehåll till JWHF. Vilket är så himla kul för det blir så himla fina möten. Ser framemot att visa. En balansgång det där också, att vara ute och skapa och sen sitta framför dator och få ut allt man har i huvudet. Här från igår med en himla fin fika med Johanna. Som kommer vara med i en intervju på JWHF inom närmsta tiden. Ett himla fint, varmt och personligt samtal.  Så himla glad för det.

Som avslutades med en lika härlig middag på kvällen, med Mia, Lina och Malin och Malin.  Och Johannas lilla stjärna Elisabeth som vaknade till och gjorde succé en stund också.  Mysig, varm och härlig Malmökväll.

19

Idag åker vi hem, efter en hel, lång vecka i Lissabon!! En del av mig inser att det nog hade varit hälsosamt att vara borta längre, en annan del av mig längtar att komma hem. Hade vi haft förskola här eller Anton varit hemmafru hade det varit guld. Egentligen hann jag nog preciiis komma ner i varv, men det är också bra, tänker jag. En färgstark vecka har det varit i alla fall. Sol nästan varje dag, först på vår sista kväll föll regnet. Så glad för det. Jag har haft pms, nackspärr och stress i kroppen som behövt klinga av denna vecka men ändå varit glad. Att ha solsken i kroppen gör verkligen susen.

Dubbelt upp med leopard – tack Algot. Till våren brukar jag köpa sjalar till Algot på vuxenavdelningen att ha runt halsen när solen är varm men vinden kall. H&M brukar ha bra. Tycker de är bra i storlek och finare mönster än det allt för barnsliga. Plus passar perfekt till mig när Algot blir för varm, hehe.

Har en maffig vecka framför mig hemma med möten, intervjuer & fotograferingar för JWHF och så ett par roliga middagar. Och en invigning av en ny härlig butik i Malmö. Veckan avslutas dessutom på topp på söndag med en bloggträff för JWHF! Maxad men oerhört kul vecka, så kul att JWHF växer.

Favoritklämman och till er som undrat: jag köpte min på danska Pico men har sett att Glitter hade liknande aswell. Just do it. Det är kul och fint!

22
  • Just wanna view more of
  • Style

Jag glömde helt detta inlägg i stundens Lissabon, mina skönhetsfavoriter at the moment. Men det passar väl bra som en instickare, en Lissabonpaus, hehe! Här är grejer jag använder till mitt ansikte, ganska nya grejer faktiskt, men underbara. För några månader sen fick jag tillbaka mina utslag, Perioral dermatit, oklart varför men tillbaka kom dom (eller ja, har haft problem med Rosacea tidigare men de är tydligen släkt). Nu kunde det vara mycket värre, men känner mig så trist när huden krånglar. Det är faktiskt en av få grejer som blev avsevärt bättre för mig efter jag var gravid med Algot – hyn. Jaja, what goes up must come down, och i ett desperat försök att bli av med det köpte jag nya produkter. Helt på inrådan av Skincity, tack tack för bra innehåll. Hittade ett nytt favoritmärke, Skin Ceuticals. Serumet är fantastiskt, lugnade min hy avsevärt på mindre än en vecka. Köpte tillhörande ansiktstvätt och blev så begeistrad över allt att jag testade solkrämen till ansiktet också. Sjukt pepp på detta märke faktiskt, av det lilla jag vet, vill testa allt. Ansiktskrämen är en annan, men som funkar utmärkt för ändamålet, speciellt bra för ex Rosacea. Mjuk, återfuktande och snäll.  Inget stramar och min hy verkar må bra av den. Bra så!

Sminkfavoriter. Detta är det jag använder mest. En BCC från Trinny London kräm (som Trinny London kallar BFF kräm). Bra vardagsgrej, smink utan att se sminkad ut och dämpar det röda i ansiktet, vilket är ljuvligt för en tomat som mig. Minus för lite stark doft dock. Sen kommer Sisley ögonbryns penna som är den bästa jag testat. Dyr men bra och dryg som tusan.  Nyast i sminkväskan är deras nya highlighter penna (inspirerad av den som finns i mitten av i ögonbrynspennan) som även funkar som en concealer. Väldigt nöjd än så länge, täcker lagom mycket och reflekterar och ljusar upp fint. Nagellack från Essie för att det är kul.

Till håret har jag precis gett mig på det här, Löwengrip. Måste säga att jag blev mer övertygad och lockad efter deras re-lanuch / re-branding. Antar att den nya designen tilltalar mig mer + att de lagt till några mer fräscha dofter. Jag stod inte riktigt ut innan med kolasås-doften på ett annars bra torrschampo. Och måste säga: jag gillar produkterna nu. Förutom att förpackningarna känns oväntat plastiga (om än snygga) så gillar jag den gröna serien till håret eftersom jag tycker det ger en bra struktur till håret. Får dock schamponera två gånger för att få en helt ren känsla. Men annars: välarbetat rakt igenom. Det ser dessutom snyggt ut i badrummet, hehe.

Till sist den här lilla rackaren som min fantastiska frisör tipsade mig om. Min frisör som btw fått mig att helt tänka, fixa och dona helt annorlunda med mitt hår. Så kul att få den inspirationen. I alla fall. Jag ogillar heeeelt nytvättat hår men pallar inte heller hälla i massa jox det första man gör och då är det här pudret perfekt. Det ger omedelbar stadga och struktur till hår och gör det lätt att “puffa upp” på de ställen man vill. Jag brukar lägga det överst på hjässan och där bak för extra lyft. Lite i luggen för ett bra fall. Luktar dock konstigt. Men annars toppen.

11
Strandliv i Cascais

Vilken revanschresa det här blev! Alla mår…bra. Visst visst, förkylningar, lite nackspärr och att det tog x antar dagar innan stressen la sig på riktigt. Whatever, livet är alltid livet. Men i det stora hela: underbar semester. Varje gång vi går ut från lägenheten vi hyr skriker Algot “tjoohooo” och börjar springa. På riktigt alltså. Visst har han tjurat en och annan gång när han velat få glass innan maten, men annars har han varit på enastående humör.  Alltså helt otroligt. Vilket den här bilden får symboliserar trots den lilla mannen i hörnet som förde min bild, hehe. Men Algot skutt är bättre än allt, så det fick va.

Strandliv i Cascais

Algot var envis en dag om att han ville till stranden. Och nu är han så stor så han glömmer inte vad han vill längre (vilket var ganska skönt när han var yngre, hehe). Så i onsdags åkte vi till stranden i Cascais, det tog bara 30 min med tåget och var supersmidigt. Lissabon verkar vara staden som har allt.

Strandliv i Cascais

Vi hade tur för det var 18 grader och bara lite vind. Och en nästan helt tom strand. Verkligen en fördel med att åka i februari. Stranden och att springa är nog det Algot älskar mest.

Strandliv i Cascais

Vilket han också meddelade, “jag älskar att bada, mamma”. Och snart var han nästan helt naken med bara blöja, scrafs och keps på kroppen. Och hans starka personlighet förstås. Det var dock svinkallt i vattnet.

Strandliv i Cascais Strandliv i Cascais

Men så härligt att komma till havet och stranden. Jag tvekar alltid lite att åka till städer utan vattnet har jag märkt. Vill kunna se ut och havet är så meditativt, enkelt.

Strandliv i Cascais

Det finns en härlig strandpromenad mellan de olika tågstationerna så vi promenerade mellan Cascais och Estorille när vi skulle hem igen och stannade då och då för att titta på surfare. Ser ju sjukt härligt ut – “sån hade man ju velat vara”, sa både jag och Anton, hehe. Tror det är en känsla som automatiskt infinner sig när man står och glor på coola surfare. I nästa liv kanske.

Tänk att det här ändå var en ganska vindstilla dag? Fullt ös och ibland fick man springa mellan olika passagerna på strandpromenaden för att inte bli dyblöt av en våg.

Strandliv i Cascais

Underbar dag vid stranden helt enkelt. Att resa med ett lite större barn, så roligt! Livet med barn ändras verkligen hela tiden, vilket för mig är viktigt att påminna mig om. För trots att livet har ändrats konstant de senaste 4 åren så har jag ofta en känsla av att vara… fast. Att en period är evighetslång, att det är det som gäller för alltid. Trots att det ändras hela tiden. Kanske är det för att barn och känslolivet med dom är så intensivt att det känns som det hinner gå en livstid på några få stunder.

21

Hej fina Lissabon. Beroende på hur livet ser ut om ett år hade jag lätt kunnat tänka mig spendera hela långa vintern här. För deras vinter är underbar. Allt är bara… fint.

Och tipsen har ramlat in, tack!! Vi betar av i lagom takt, det är en trött familj må ni tro. Och ibland springer man på dem, tipsen. Fick så fina tips från Sara (som själv tar finfina bilder!). Hon tipsade bland annat om det här kontot, så när jag gick förbi den här bilden sa jag “nämen” och tog samma bild. Hehe. Instagram <3

Vår andra dag spenderade vi mest att promenera runt, eller springa runt enligt vissa. Och det kanske är det bästa tipset av alla här i Lissabon.

För här är otroligt vackert. Alla i familjen föll pladask för staden. Inget kändes otryggt eller jobbigt, bara bra.

Kanske den mysigaste resan med Algot so far. Att resa med ett större barn är underbart. Han är glad och verkar fattat konceptet med semester. Kanske bara lycklig att få vara med sina föräldrar varje dag. Go och glad är han i alla fall.

Kolla så fint!

Backigt är det förstås, så kanske inte helt barnvänligt om man nu ska vara sån. Men från 3,5 plus funkar det fint. I alla fall en energisk sådan.

Fin färgkombo och analoga emojisar, hehe.

Hej hej! Tur med vädret verkar vi också ha. Det har letat sig upp mot 18 grader två dagar i rad nu. Kan verkligen rekomendera Lissabon i januari. Ljust, varmt och inte överdrivet mycket turister.

Kanske går resan också bättre nu för att vi anpassat oss och accepterat läget. Vi har inte ätit middag ute en enda kväll och när Algot får hjärnkollaps och mååååååååste pilla med något så låter vi honom för det mesta.

Belöningen av olika höjder – utsikten! Så otroligt fint och fin kontrast till pannkaksplattamalmö.

Och mitt i vinteryran hemma hade vi glömt att Algot inte hade något vårskor, så vi fick i all hast köpa några när vi kom fram. Vilket blev mitt i prick. Och så tog vi en skobild tillsammans jag och Algot. Fint litet ögonblick ändå.

Älskar konstiga och lite random men vackra utrymmen. Vill ha mer sånt – överallt. IRL och digitalt!!

Flera gånger jag har frågat mig själv (högt och obstinat till Anton) varföööööör kan vi inte ha det lite mer så här hemma? Om vi nu ska ha vinter i nio långa år, varför kan vi inte ha lite mer färg då?

Algot höll med.

Enkla dagar i Lissabon. Så skönt. Även om min kropp gick in i någon slags miljöombyte- nervarvningschock. Är fortfarande förkyld nämligen & vansinnigt trött. Kan ni känna igen er i det? Att komma ner i varv kan nästan kännas obehagligt ibland? Det är nog därför man luras att tro att det är lättare att kuta på.

28

Det är mycket kallare i lägenheten vi hyr än jag trodde det skulle vara. Jag var väl lite naiv i exakt hur varmt (eller kallt) det är här i Lissabon på vintern, på natten. Algot leker med bilar i soffan bredvid mig och under min rumpa finns hans garage. Det blir lite guppigt för min del men han är ju glad. Och blir lika exalterad över glassen när han ser den nu, såhär, på bild som när han åt den igår. Visst ser ni att han har olika glassar på bilden? Han är ett geni i livsnjuteri. Byter glass med Anton med ett förvånat “nämen det är ju min glass” när hans börjar ta slut och så byter han som katten i natten.

Min förkylning sitter fortfarande envist kvar i min kropp. Det blir lätt så när man inte har så mycket marginaler kvar i sin kropp. Jag är bra på att hantera stress – när det är för sent. Det blir bättre men jag är fortfarande lite som en jojo även om jag återhämtar mig snabbare nu. Stress, dålig – blir bättre – kör på – stress, dålig – blir bättre – kör på. Bromsar alltid efter min kropp säger ifrån. Det som blivit bättre är att jag faktiskt, på riktigt bromsar då. Innan mina sömnproblem, och anledningen till att det eskalerade var för att jag gjorde också det. Jag slutade aldrig. Pressade, pressade och pressade. Som en galen person såhär i efterhand. Nu bromsar jag & gör damage control, men ambitionen måste ju ändå vara att slippa dra i nödbromsen hela tiden. Att få vara jämn snarare än som en jojo. När min terapeut frågar mig vad jag längtar efter säger jag alltid “semester” och ger beskrivande bilder av Algot i barnpolar och lugna dagar. Varför det, frågar hon? Dom där störiga men viktiga frågorna, ni vet. Som tvingar en att förklara. “För att på semester är det ok att ta det lugnt. Det är en ram som gör det ok att göra ingenting. Ingen tycker man är konstig om man gjort ingenting på en semester. Man får inte sparken och man ifrågasätts inte”, svarar jag. Där blir det så genast så tydligt – jag längtar inte nödvändigtvis efter en barnpool utan efter det kravlösa. Semester är en lösning, men inte en speciell hållbar en (i dubbelbemärkelse). Ett litet personligt genombrott, när man identifierar en känsla man har, ett behov man ignorerar. Hur kan vi föra in mer av det i din vardag, frågar hon? Jag har inget bra svar på det än, men känns som ett fint mål att jobba mot.

Tills dess njuter jag lite extra av det kravlösa här i Lissabon. Hela familjen var  på så himla bra humör igår trots att vi alla var trötta efter gått upp halv fem på morgonen. Jag skojar inte när jag säger att alla tre i familjen slog handen framför ögonen samtidigt och kisade nästan plågsamt mot solen när vi klev ut från flygplatsen. Som om vi kom ut från en fyra månaders lång grotta. Ljuset är verkligen enastående, som en gammal vän man inte sett på länge. Men som är bekant, trygg och fyller en av energi.

Är så glad att få lov att vara här en stund.

 

43

Härliga söndag. Kanske extra härlig idag eftersom vi har en veckas semester framför oss med start imorgon. Då åker vi till Lissabon! En resa jag längtat efter himla länge. Att få lite semester såklart, det har varit ett intensivt år. Men även Lissabon har stått högt upp på listan länge. Ser framemot 12-15 grader och blå himmel framför allt. Det är det absolut jobbigaste med skånsk vintern – gråheten.

Även om den här lilla stjärnan skiner upp. Han vaknade på oklanderligt humör idag, vilket var tacksamt för denna trötta kroppen. Ofta är jag lika jobbig som Algot. Stundvis precis lika krävande, hehe.

Saker man kan hitta i jackfickan som förälder. Hehe. Faktiskt ingen aning vart den kommer ifrån. Någon som saknar den?

En väldigt oglammig söndag egentligen. Som mest varit runt köksbordet och nere i tvättstugan. Tur vi ska ha kul imorgon! Medan jag sitter och skriver detta inlägg hinner jag tänka “herregud är det här ens kul att läsa om” säkert tio gånger, men bestämmer mig för att skriva klart. För såhär är livet också ibland.

Malmö in the making! Kom ut en liten sväng för det kändes som om jag skulle tappa mänskliga egenskaper om jag inte kom ut i friska luften i alla fall 20 minuter.

Hej hej! Tog på mig allt knäppt idag. Såna dagar jag lovar mig själv “att nästa gång ska jag köpa en neutral jacka”.

Vi gick en sväng i pildammsparken. Himla enkelt nöje för en treåring på cykel. Har också stått precis, exakt här höggravid. Time flies, lika mycket som det var good times. Jag var 27 när jag väntade Algot och fyllde 28 prick 4 månader efter jag fött barn. När vi pratade om det kom jag på mig själv att chockartat säga “är det bara 3 år sen jag var 28″. För herregud, känns som man borde vara 43 vid det här laget. Kände mig ung och gammal, vital och sliten på samma gång. Tiden, så knäpp grej.

De senaste åren alltså. Barn vände upp och ner på mitt liv. Det har varit så sinnessjukt jobbigt på vissa sätt och såklart helt underbart på andra. Känner mig ibland som stålmannen som pallat – pallar – allt.

28

Hej fredag! Och den här kroppen blir bara mer och mer förkyld. Men ska man gå på tacksamhetsprincipen denna fredag så är jag glad att det bröt ut nu och inte nästa vecka, för då ska vi på semester. Jag har längtat så mycket efter denna semester så jag nästan blir gråtfärdig av bara tanken. Fredagen går ut på att förbereda så mycket jobb som möjligt, så datorn ska få ligga orörd lika mycket sen.

Denna outfit ska få följa med, minus jackan hoppas jag. Såhär såg jag ut när jag åt lunch med Lina häromdagen. Jag blir på riktigt gladare av att klä mig i färg. Gladare och modigare, även om det kan låta knäppt. För mig finns det lika mycket power i en sån här outfit som i något annat.

I övrigt känner jag PMS:en smyga sig på. Det var en märklig upplevelse igår för jag kunde verkligen känna hur den kom smygandes. Glada tankar om hur mycket jag fått gjort trots sjuksoffan började sakta byta ut mot negativa tankar om att jag borde jag gjort mer. Ängsligheten som tog över. Det var som att se sig själv i slow motion.

Annars då? Terminen är verkligen i full gång nu, alla har igen mycket att göra och många samtal präglas av det. Inget konstigt, jag kan också klaga när jag har mycket. Det är ju lite det man gör i samtal, pratar om sitt liv. Men bortsett från det, så försöker jag hela tiden ta aktiva val för att hålla ett balanserat arbetsliv. Även om det stundvis är svårt, för sekunden jag gör det måste jag också aktivt arbeta med att försvara det valet – inte minst för mig själv. Jag påverkas också, trots att jag väl vet hur jag vill leva mitt liv. Märker hur många av mig och mina kompisar kämpar med det i vårt arbetsliv – som fortfarande är relativt nytt. Pratade med en vän om just det – att det ändå finns en tydlig skillnad mellan hennes generation och min. “Ni ifrågasätter mycket mer”, sa hon. På ett positivt sätt, ska tilläggas. Några vill ju gärna påpeka yngre generations lathet (upplever dock att lathet finns överallt), men det är ju något fint i det där ifrågasättandet och ska inte förväxlas eller förminskas med lathet. Vi frågar helt enkelt saker som; på vems villkor? Varför? Hur? Varje gång någon vill punktera mig med ett “sån är branchen” har jag ALLTID lust att mer eller mindre skrika “varför det”.  Har aldrig fått ett bra svar. Varför accepterar man status quo om typ inte en jäkel verkar mår bra av det?

29
  • Just wanna view more of
  • Style