Jag får erkänna att jag börjar bli rejält trött nu och att hjärnan börjar drifta iväg. Även om det fortfarande är 10+ veckor kvar tills det kommer en bebis kan jag vakna mitt i natten och bli chokad och känna viss panik när jag inser att det faktiskt kommer komma en bebis. Börjar också känna en viss nervositet inför förlossningen smyga sig på. Hjärnan, själen, kroppen behöver få hänga med, jag vet. Jag ska bara. Den här hösten har sprungit iväg, även när jag hatar när andra säger så. Och mitt i det är jag glad att jag ändå kan säga så. Att det börjar tuffa på och kommer roliga jobbförfrågningar är ingenting som bara ramlat ner i huvudet på mig. Det har tagit flera år. Så jag är både glad och frustrerad på samma gång just nu. Men jag har också lagt märke till att fler och fler frågar mig “hur orkar du allt“? Såklart i skenet av att jag dessutom är gravid. Och jag känner en viss gnagande känsla inför det. Jag inspirerar gärna men undviker också gärna hetsen, eftersom den hetsen förstört för mig själv så många gånger när jag scrollat internet. Jag blir inte inspirerad när någon står i en kostym 9 dagar efter förlossningen med ungen under armen och deklarerar “game on”. Men det är inte alltid en helt lätt balansgång, när man inspirerar och när man inte gör det. Men i alla fall så är det korta svaret egentligen: det gör jag inte. Jag klarar inte allt. Jag börjar bli riktigt trött och har min sista stora deadline nästa vecka i och med att JWHF är med och arrangerar Beyond Us öppningsevent. Jag längtar desperat efter mer luft i kalendern. Inte alltid för att mitt skrivbord är så himla fullt av praktiska arbetsuppgifter men för att försöka driva eget och få barn ibland är en mer känslomässig resa än en fysisk. Och tillsammans med alla praktiska saker som ändå ska göras så blir det lätt härdsmälta inombords. Så jag gör två saker just nu: jobbar och går hem. Och det är så jag orkar det som till synas verkar vara “allt”. Där man inte heller ska glömma Instagram-syndrommet som även jag är en del av: man lägger ofta ut det man gör, och inte alltid det man inte gör. Kanske jag också en dag orkar dela med mig av tillkortakommande i direktsändning, jag beundrar de som orkar gråta rakt in i kameran, men det är jag för skör för just nu. Jag behöver distans och tid för att dela med mig, och har alltid varit en skrivande person. Ibland tar det en minut. Och även om mitt jobb ofta både vävas in i och förväxlas med privatlivet, jag har verkligen inget kontorsjobb, så är det jobb jag prioriterar nu. För att jag vill. Och för mig finns det en kraft i att våga säga det. Att våga vara otillräcklig i allt annat en stund. Anton lagar all mat, hämtar och lämnar nästan alltid Algot, jag glömmer födelsedagar, jag tränar inte, svara knappt på sms, ibland inte ens på tilltal, avbokar hejvilt, telefonsamtal är en forna grej jag knappt minns och jag är väldigt otillgänglig på många sätt just nu. Det har inte alltid varit så i mitt liv. Jag har inte alltid vågat göra folk besvikna och satsa på något som bara är för mig. Det har varit en oerhörd lång och stundvis smärtsamt resa dit. Dit till när jag inte kör över mig själv. Att vara duktiga flickan i allt har kostat mig mycket i mitt liv och även om jag hela tiden lär mig att släppa taget om henne så landar jag samtidigt mer och mer i denna insikten: ingenting är förevigt, allt rör på sig. Detta är just nu och jag har gjort att aktivt val att det är ok. Jag drömmer om ett liv på egna villkor, sundare arbetsklimat, roliga drömmar, rimliga förväntningar men det får också lov att vara en väg dit. Jag har inte alla svaren och det är en jäkla serpentinväg att köra på. Ibland blir man för jävla åksjuk. Men så länge man inte tappar varken blicken eller ryggraden, tänker jag. Jag har investerat både tid, känslor och pengar i att få lov att göra detta. Så ja, jag jobbar mycket just nu. Nej, jag orkar inte allt. Jag lär och ändrar mig hela tiden. Och det är underbart att det äntligen få lov att vara så.

12

När jag kom upp till Stockholm i fredags stod den här stjärnan på perrongen och väntade på mig! När vi startade JWHF var Dnilva en av de första som vi frågade om hon ville blogga hos oss. En självklarhet för mig! Vi har följt varandra sen typ hösten 2012 när vi båda planerade en långresa. Sen vi har liksom följts åt digitalt sen dess och vilken resa ändå. Då var vi två vanliga tjejer med varsin blogg (det är vi visserligen fortfarande men  då det nästan ett pinsamt fenomen) och nu försöker vi båda försörja oss på och genom bloggen. Dnilva är ju nu bla. DIY-bloggare av rang (ni missar väl inte henne på Gokväll i SVT ibland dessutom?) och även om vi bloggar om olika saker så är hon en mina bästa go-to’s. Jätteglad att få ha henne som vän & kollega!

Vi åt lunch och drack kaffe på ett italienskt ställe jag inte minns namnet på. Timmarna gick så fort för vi hade så mycket att prata om kring jobb & livet. Det är skönt för det är inte alla man kan det med utan att vissa saker går förlorade eller blir komplicerade att förklara för den andra inte är i det.

Vid halv tre traskade jag vidare genom Stockholm. Tack gode gud för google maps och för ett centralt beläget hotell. Och snälla personer som mötte mig i närheten.

Jag gick hit! Till Gast Café på Rådmansgatan 57! Ett riktigt fint ställe faktiskt där jag bestämt träff med Emelie.  En till JWHF bloggare! Vi är ju flest bloggare i Malmö så det var härligt att träffa dem i Stockholm innan bebisen kommer! Emelie är också en gammal bloggveteran som jag läst länge länge. När vi startade JWHF stod hon också på listan men då var hennes blogg ganska inaktiv, så döm min förvåning när hon hörde av sig och ville börja blogga hos oss. Så glad att folk jag länge inspirerats av kan känna sig hemma här. Och extra plus för val av ställe att ses på!  “Snyggt och gott” – bästa duon. Älskar kollegor som också uppskattar den kombon.

Här är hon! Supergulliga Emelie – i dubbelbemärkelse. Ännu mer gravid än vad jag är men orkade ändå komma och möta mig! Fick så mycket pepp & inspiration då vi också jobbar mycket med samma saker. Inte bara att vi bloggar men jobbar också båda med “content och sociala medier” – Emelie för Edblad Smycken och jag för JWHF, hehe. Emelie har också haft ett finger med i spelet när Hyper Island utvecklade denna utbildningen, Content Developer. Allt vi lärt oss (mer eller mindre själva) under 10 år om ett ganska så komplext kommunikationsarbete finns nu i en prestigefull utbildning!

Hej hej från toaletten. Undra om dom lär sig sånt också på utbildningen? Skämt å sido, hehe, så är jag gravditetsmässigt inne i den här perioden igen. Går på toaletten sjuttioelva gånger. Det var ett av mina första gravidsymptom btw. Den första tiden sprang jag på toaletten säkert 10 gånger per natt, höll på att bli galen. Och nu är man nästan där igen men nu är det mindre än ett halvår kvar snarare än ett helt år (-ish) som det var då. Man får räkna sina vinster.

Sen gungade jag till hotellet, vi bodde här på Kung Carl, mitt i smeten. Låg sjukt bra för det var så nära till allt vi ville göra i Stockholm – förutom nattlivet på Stureplan. Det känns bokstavligt talat som ett annat liv. Så även om rummet var oh så fint så vet man att man upprört en gravid kvinna när hon valsar ner två gånger på en natt med klänningen ut och in och ber-kräver ett nytt rum. Personalen var jättegullig och nästa dag fick vi byta.

Men det bästa på hela dagen var nästan detta. Medan jag tog ett tidigt morgontåg så kom Anton och Algot upp på kvällen! Alltså, så fruktansvärt mysigt när han öppnar dörren till rummet och stormar in “oh här är du mamma“. Och sen ha världens mysigaste helg med sin lilla familj framför sig. Rekommenderas.

33

Hej efter en fantastisk helg i Stockholm! Känns nästa som en hel vecka för att den var så full av saker. Innan vi åkte hade jag lite samvetskval ifall det verkligen ar det bästa just nu. Men ville så gärna och denna gång är jag glad att viljan fick styra för det har varit en så himla härlig helg. Jag har träffat några av JWHF’s fantastiska bloggare vi var där uppe. Kul, inspirerande och peppande – vill bara ha mer! Och så hade jag ett spännande möte om ett samarbete ang ett potentiellt större projekt under våren 2020 med en annan livsbejakande sajt. Ett sånt möte där man går ifrån nästan hög på adrenalin för det känns rätt, kul och som en idéspruta. Då släpper alla tvivel på vad man egentligen håller på med och känns bara kul. Njuter av den känslan en stund. Kombinerat med att Anton & Algot kom upp fredag kväll och mötte mig på hotellet. Har alltså haft en ganska så himla mysig familjehelg mitt i det hela också.

Och tack för all input i detta inlägget. Jag blev direkt inspirerad och började lägga upp planer, skriva i telefonen och fick tillbaka så mycket pepp. Tusen tack för det. Allt kommer lite pö om pö framöver!

Annars? Har också varit extremt mycket gravid i helgen också, kan ni vara så säkra på! Efter en heldag på skansen i söndags så typ kröp jag tillbaka till hotellet och grät en skvätt i sängen för min kropp gjorde så ont. Stundvis så sinnessjukt frustrerande att vara såmöverlämnad till sin egen kropp. Fick avboka ett frukostmöte igår och känna mig besviken av att det inte blev som jag tänkt. Men i det stora hela är jag ganska säker på att detta var en sån helg som vi kommer säga “minns du när vi var i Stockholm” till. Kanske den sista turen bara vi tre dessutom, och det känns ändå lite speciellt måste jag säga.

28
  • Just wanna view more of
  • Style
Källa: här

Jag måste erkänna att inspirationen och blogglusten tryter just nu. Antagligen för jag har svårt att tänka och är lite i ett groggigt vakuum för tillfället. Sånt går upp och ner (speciellt som gravid), det brukar bara vara att vänta ut det och sen helt plötsligt dyker det upp som gubben i lådan igen. Men så fick jag ett mejl från en av er, som frågade om butiker i Malmö och inspirationstips till postgraviditetet-syndromet. Det var så himla kul att svara på! Så jag tänkte att jag gör ett försök till ännu mer här! Det är ju alltid nervigt: för tänk så svarar ingen (gud, vi är alla bara barn innerst inne som är rädda för att göra bort sig ibland)? Men äh. Medan jag är uppe i Stockholm över helgen och andas lite så hade jag blivit jätteglad för lite önskemål och önskerubriker från er. Sånt ni skulle välja läsa mer om här inne. Så nyfiken ändå!

Shoot!

26

Om jag skulle haft mens fortfarande är detta ett inlägg jag inlett med att börja prata om min pms och hur den lägger fälleben för mig i vardagen. Men nu känner jag mig mest omtöcknad och konstig och lägger tyvärr lätt skulden på mig själv. Att jag helt enkelt borde skärpa mig. Vara lite bättre. Är det inte knäppt hur snabbt man glömmer ett tillstånd för ett annat? En osynlig men kraftfull omställning – även mentalt. Skönt, jag slipper mens! Nu är jag bara lite gravid. Skapar bara lite liv. Inga problem. Och det ännu knäppare i det: jag saknar typ min pms? Den var lättare att förstå när man haft ett halv liv på sig att lära känna den. Nu gör magen ont, nu sticker humöret iväg, nu får jag finnar på hakan = nu måste jag vara snäll mot mig själv. Avboka, äta choklad, ventilera, göra något kul och vänta på att det går över. Svårare nu när känslorna drar ut över nästan ett år, snarare än ett par dagar. Fast om man nu ändå ska försöka vända på pannkakan: är det inte otroligt hur mycket man navigerar sig igenom och klarar av?

I måndags var det strålande sol och när klockan var fyra hade jag lite energi kvar! Så jag cyklade och hämtade Algot och istället för att cykla hem så cyklade vi och köpte glass och sen till lekplatsen. Anton mötte dessutom upp oss. Vi stod och pratade i solen medan Algot hittade några att leka med, hej jag heter Algot och är 4 år där min pappa Anton och min mamma Christin, vill du leka? Allt sagt i ett andetag. Goa unge. Saknar såna stunder så mycket. Jag har svårt att fokusera på flera saker samtidigt nu, eftersom det är så stora saker ändå i rullning. En gång sa min terapeut till mig att man klarar 1-2 stora saker samtidigt, sen börjar systemet havererar. Man klarar alltså inte av släcka flera bränder. Det var förra vintern / i våras när jag hade flertalet konflikter med olika människor, kände mig sviken av flera, hade bråk inom familjen och prestationsångest, framtidsångest osv som gjorde att jag kämpade med att hålla mig ovanför vattenytan. Så det där med att man klarar inte hur mycket som helst samtidigt var en insikt jag tog med mig och försöker påminna mig om nu där jag har försöker balansera jobb och att vara gravid. Vilket är två stora saker. Som gör att jag inte är roligaste mamman just nu. Och även om det låter konstigt, så vilar jag i att det är en kort period trots allt. Att de två sakerna byts ut kontinuerligt. Har man tur kanske det bara är 1 sak kvar. Marginalerna, dom man längtar efter i småbarnsåren.

Men med det sagt var det en fin stund där i svinkall höstsol. Och även om jag var trött och sliten så kände jag mig fin & bad Anton ta en bild. En outfit bild mitt i vardagen, efter en lång dag påväg hem. När vi kom hem bokade vi tåg upp till Stockholm i helgen. Jag har några möten fredag och måndag, så då slog vi två flugor i en smäll. Lite av en målbild hur jag vill att livet ska vara. När man får ihop allt på något vänster med lusten och inspirationen i behåll <3

31

Förra veckan hade vi på JWHF en liten men härlig AW i våra bloggares goda lag! Vi saknade några såklart, några med intensiva barnbestyr och så dem längre upp i landet. Men vi är ju många i Malmö och det är alltid roligt att ses. Att få vara i ett sammanhang med likasinnade är en ynnest!

Vi var hos Hotel Noble House i Malmö där vi fick tjuvtesta deras AW dem har på fredagar. Men as always JWHF:ierade vi stället lite.

Dekorerande med typiska JWHF blommor, why not, gör allt lite roligare och tjusigare och det gillar man ju.

Sen kom alla som kunde! Alla gör vi olika grejer på dagarna men det är så himla fint att få dela JWHF och detta sammanhanget. Som vi också delar tillsammans med er som läser. Det är rätt fint att se allt som blivit sen vi startade för 1,5 år sen. Så mycket jobb (tur man var naiv i början) men är så glad över allt. Och lite stolt, om man får lov att säga det.

Sandy i mitten är en bubblare. Kommer snart på vara med oss på JWHF! Stay tuned.

Mysigt! Pizza! Vin! (Nåja för somliga). Med telefonerna i hösta hugg. En del av mig älskar att det får lov att vara så. Tycker alltid att det är så konstigt när man blir “shame:ad” för man tar fram telefonen och vill fota. Inte minst för det är det vi jobbar med (inte jättemånga andra som blir hånade pga sina arbetsuppgifter) och dels för att… det är 2019? Men här skrattar vi mest åt oss själva och peppar varandra. Det är skönt och framför allt – kul! Inga konstigheter.

Vi pratar om allt från våra olika bloggar, våra företag och arbeten, ger varandra råd och pepp och diskuterar branschen engagerat. Det är så himla underbart att få ha kollegor. Jag vet att det är mycket snack hit och dit om att det inte är “lönt” att vara med i en bloggportal. Men dessa visdomsord kommer ofta från alla jättestora profiler som redan byggt sin följarskara och sitt sammanhang genom…..bloggportaler. Tada! Dessutom är det fint att låta fler än de allra största profilerna komma fram i bloggbruset, det var en av visionerna med JWHF. Släpp. In. Fler.

Vi pratade också om att det vore kul med en JWHF loppis inom snar framtid! Bra idé, coming up!

Tack för mysig kväll med det härligaste gänget! Så glad för den här platsen och allt den ger.

 

26
  • Just wanna view more of
  • Style
@sonialyson

Jag växlar sinnessjukt trötthet på dagarna med att ligga vaken om nätterna när kreativiteten slår till. Det hade varit fint om dom kunde byta plats, lite störigt att kreativitetens adrenalin pumpar kl 03 på natten. Nåväl, här är saker jag sparat på Instagram när jag blivit inspirerad. Visserligen är det en köldknäpp i Malmö just nu men detta måste vara ultimata höst-outfiten? Tjocktröja och bara ben. Här i en finfin kombination av tjusigt, bekvämt, sportigt och stylish. Ledord till garderoben om något.

Kommer på mig själv att spara grejer i klarblått. Känns som en fin färg att kombinera olika färger med, kanske speciellt på hösten när man är lite mätt på de starka färgerna men ändå vill vara full med färg. Rosa, grönt och gult får gärna byts ut mot rött, blått, brunt och lila i min höstgarderob.

@sofiesolstudio

Sockersöt, men tänk med ett grovt stickad tröja och ett par sneakers. Personligt, skoj och funkar alltid. Oavsett om sinnesstämningen är präglad av årstiden eller inte.

@marianne_theodorsen

Även om min gravidkula är något större och jag känner mig lite vilsen i alla olika mönster på en kropp som börjar se väldigt annorlunda ut, så tror jag aldrig att jag tröttnar på roliga mönsterkombinationer. Marinne i Danmark är ett proffs.

@hannastefansson

Rosa ögonskugga! Vill! Var på en fest med 80-tals tema för två år sen där jag hade just rosa ögonskugga – som en utklädnad men ändå. Den festen väckte typ glädjen i smink för mig och inte visste jag att 80-tals trenden skulle vara så stark igen 2 år senare. Såg nämligen ganska nyligen denna underbara bild på Hanna Stefansson och tror jag måste leta upp ögonskuggan igen.

20

För ett par veckor sen var vi i huset. Då var allt grönt fortfarande och äpplena hade precis blivit mogna. Vi åker dit om ett par veckor igen med ett par kompisar, undra hur det ser ut då och om det finns några äpplen kvar. Det var prat om att göra vår egen äpplemust, men vi får se. Sist eldade vi och gräddade pizza ute.

Men då, för ett par veckor sen, var vi där mest för att städa upp lite och för att klippa gräset. Ett hus behöver man verkligen ta hand om.

Vi plockade även äpplen och försökte lära Algot hur man använder en potatisskalare. Svårt och lite halvt vasst kom vi fram till.

Men han var vid gott mod ändå. Som han typ alltid är.

Detta är Antons påhitt. Jag kollar hellre serier och köper en kaka.

Men mysigt att få leva lite genom Anton. Han skulle göra äppelmos.

Medan jag gick runt och tittade på vilka blommor som var kvar. Vi har inte varit i huset så mycket i år eftersom vi renoverade taket halva våren och hyrde ut det ganska mycket i somras. Egentligen hade vi tänkt att inte hyra ut det nästa sommar, men så fick vi en förfrågan om tre veckor från en och samma familj så då sa vi ändå ja till det.

Gav skruttarna till bondens ko som är i hagen framför oss. Det gjorde vi en enda gång och ändå kommer samma ko springandes så fort hen hör oss komma ut genom dörren och tittar hungrigt.

Anton följde det här enkla receptet, där det jobbigaste var att skala alla äpplena. Sen tog vi hem den till stan och när vi hittade den i kylskåpet idag hade den möglat. Men var mysig att göra och god när vi kom ihåg att äta den <3

17
  • Just wanna view more of
  • Home

Vaknade upp i morse och var bestämd över att idag skulle bli en bra dag. Det började aningen motigt med jämngrå himmel och ont i blygdbenet (hej foglossning?) men Anton köpte frukost och kollade på Frost med Algot medan jag fick morgonen ifred. Det började ordna upp sig.

Jag tog på mig något fint för jag tycker det hjälper när man kämpar med energinivån. Favoritklänningen från Zara, som nu kommit in i svart! Jag beställde hem den direkt. Fin nu och fin sen och skön. Ska ändå vara gravid i en evighet till. Denna va också fin, ser ut att vara i samma modell men tyvärr slut i min storlek (L).

Jag och Anton var extremt tjuriga, för att vi var trötta. Det kommer verkligen perioder i vardagen då vi kämpar och blir jättelätt sura på varandra helt enkelt för att vi är trötta – eller hungriga. Ibland går det några dagar, eller veckor innan vi kommer ur det. Men det är ok. Så är det ibland.

Men alla blev vi lite gladare när solen kom fram och vi köpte fika på Café No. 6 som hade en perfekt södervägg också. God kaffe, god kaka, lite småsur personal ofta. Lite trist men i övrigt mysigt café.

Annars? Tror jag börjar få en släng av foglossning, ibland för det så ont i blygdbenet när jag går eller rört mig mycket att jag ibland halvgråter i soffan. Gråter lite av frustration av att känna mig fången av min egen kropp. Jag kan känna starka orättviskänslor gentemot ex Anton att jag måste göra detta och inte han. Inte alls rättvist gentemot honom, jag vet, men så var det också när jag väntade Algot. Kände en extrem orättvisa att som kvinna behöver offra min kropp. Orimligt, kanske, men det var så jag på riktigt kände. Arg. Minns speciellt en gång när jag bröt ihop i hallen när Algot var bebis och jag var påväg till träningen fast jag var dödstrött. “Måste du verkligen träna då“, sa Anton i all välmening. Och då kom ett enorm raseriutbrott som bubblat i mig över att jag ta mig fan också var tvungen att laga den här jävla kroppen efter 10 månaders uthyrning och ett spräckt underliv och fan vet vad. Jag var så extremt arg på omständigheterna. Och börjar tyvärr känna den ilskan komma krypandes ibland nu igen.

Anpassa livet då? Ja självklart, har ju inget val men antar att jag blir så jäkla förbannad för att jag…vill inte det. Jag är jätteglad att vi kan få barn, att jag är gravid men älskar verkligen inte att vara gravid (som någon så fint skrev i ett DM till mig på Instagram). Jag kände mig även för första gången någonsin avundsjuk på Algot och Anton i går när dom låg i soffan och myste. För jag orkade inte ens det, för att jag längtar efter att kunna ligga obesvärat i soffan och för att jag saknar Algot så det ibland gör ont. Vem som är mest med Algot varierar, och av naturliga skäl är det Anton just nu. Men det börjar göra ont i mammahjärtat. Huh. Men det var i alla fall härligt idag, när vi tre gjorde något alla orkade. Älskar oss.

Algot ville ju till folkets park och så fick det bli. Så längesen jag var där men älskar det där stället. Jag och Anton satt och pratade på en bänk medan Algot letade upp en kompis på lekplatsen som han cyklade med. Sociala underbara unge. Blundade jag kunde jag se nästa höst framför mig. Höll krampaktigt fast i den målbilden samtidigt som jag njöt av av det mitt framför mig i en fin liten stund.

Och helt plötsligt hade dagen vänt. Vi var gladare. Gick en sväng till stan och sen hem för att vila. Ett koncept vi alla gillar i den här familjen. Helg på hemmaplan, ändå så skönt.

30

Jag har lovat bilder från vår ombyggnad av lägenheten en evighet, men det sitter tydligen långt inne att ta mig tiden. Dumt för det börjar bli himla mysigt. Här kommer lite bilder från Algots rum, som är så mysigt att jag ibland lägger mig med datorn i hans säng, “byter miljö” och jobbar. Här inne är det färgstarkt, mjukt och stökigt. Som ett barnrum ska vara. Men sticker inte under stolen med att jag gärna ser att Algots rum upplevs som fint även av oss vuxna. Tycker det är njutbart.

Algot den gulliga. Som sjunger, dansar och leker med bilar. Och som uppmärksammar när något är fint eller extra mysigt. Kommenterar alltid blommorna jag köper, när vi tänder ljus på kvällen eller slängt på sig ett klädesplagg man gillar lite extra. Det är fint att kunna lägga märke till, tycker jag.

Vill och hoppas han också får glädjen av det fina och kreativa i sitt liv. Hur han än må leva ut det.

Algots rum är också fullt med detaljer. Något vi båda gillar – när det är mycket att titta på och mycket att göra. Det blir en tillåtande plats då, tycker jag. Färgerna i hans rum går i gult, rosa, svart och rött främst. Torkade blommor är också ett tips till barnrum eftersom det håller forever. Barn skiter kanske i vilket, men kanske inte? Jag tänker att de påverkas och inspireras av saker de har runt sig även om dem inte har förmågan att sätta ord och känslor på det än och uttrycka det.

Det ska upp lite mer hyllorna på hans väggar, men så länge har vi upp andra fina grejer på väggarna. Dekorerar med ännu mer färg och fina saker att tänka på. Även om han inte kan läsa än så tänker jag att det är bra för hela familjen att påminna om stämningen man vill ha. Dessa är från duktiga @jessicaritar på Instagram.

Ska erkänna att han mest sover i sitt rum i dagsläget, men ändå så glad för att han har sitt eget rum. Det är lättare att kasta in hans saker där och stänga dörren om inget annat. Men just nu hänger vi tre mest tillsammans vaken tid. Det är härligt. En del av mig kommer sakna vår trio även om jag fattar att det andra också kommer bli bra.

Saker jag satsat på i hans barnrum? Designad förvaring. Dessa knoppar är från Muuto och jag älskar dem för jag tycker de både är lekfulla och stylish. Kombinerat med tygpåsar jag samlat på mig som hans diverse tågbanor och bilar samlas i. Lite smått och gott ändå. Snart ska jag försöka visa alla rum i sin helhet! Lovar!

38
  • Just wanna view more of
  • Home