Jag äter detta varje frukost. Yoghurt med jordgubbssmak, havrepuffar och jordgubbar. Frasigt, syrligt och sött – precis som sommaren om den var en smak. Barnsligt och gott, två andra ord jag gärna beskriver hela sommaren med när hösten tar vid. Men det är än länge tills dess.

Igår var första dagen som vi var helt själva efter några väldigt sociala dagar. Jag bröt ihop lite på morgonen, denna urladdningen som alltid kommer efter något tagit slut. Jag älskar att se framemot saker, men när sen en helg som man längtat efter länge helt plötsligt är slut känns det så tomt. Även om det är jobbigt försöker jag stanna kvar lite där, istället för att bara skynda på vidare till nästa sak. Jag älskar verkligen fartfyllda dagar med andra som jag tycker om, men sen blir det sån himla kontrast för kroppen som typ alltid behöver en gråttskvätt. Gråter ut det intensiva och tar in det stilla. När jag torkat tårarna åkte vi till stranden och startade om gårdagen.

Och åt glass. Och någonstans här kände jag sommarlovets sköna lunk sjunka in. Det tar alltid en liten stund. I morse lyssnade jag på Isabella Löwengrips sommarprat i hängmattan medan Anton och Algot sov. Minns inte när jag låg still så sist och bara lyssnade. Den sista delen av sommarpratet tyckte jag var bäst. När hon pratade om att känna en eld i bröstet men inte alltid veta vart det ska leda till. Kände mer igen mig i det än att vilja bli världens mäktigaste kvinna.

Och påväg hem från stranden köpte vi skaldjur och det smakade så gott att jag nästan skrek rakt ut. Sen somnade jag kl 21.30 efter en otroligt somrig dag som blandades med helt vanliga känslor som alltid.

13

Glad midsommarhelg! Vi spurtade verkligen in i midsommar, så det är rätt härligt att vi faktiskt fick en så lagom och mysig midsommar ändå. Jag kände stressen picka på inför. När vi kom upp till huset i onsdag var det minst sagt ett bombnedslag, på torsdag kom Kalle, Helle och Viggo och på fredagen kom en familj till och sen var midsommar igång.

Vi hängde mest i hängmattan på förmiddagen, tog det lugnt i trädgården och var nöjda med att vi handlat dagen innan. Och övertygat Anton att köpa färdiga tårtbottnar eftersom vi andra röstade för en mysig midsommar med en lagom nivå istället för någon som står sur i köket hela dagen. Vi struntade också i att åka och plocka blommor för alla var så trötta. Så skön stämning och skönt när man kan göra så. Istället hann vi laga en mysig frukost nr2 med en hög pannkakor innan de andra gästerna kom.

Mysigt och enkelt och glada barn.

Min lillebror är ett hemligt proffs på att binda kransar så varje år tvingar vi honom göra minst två som vi kan rotera runt laget, hehe.

Helle var som en midsommardröm i sin fina klänning och snart-färdigbakade-bebiskula. Bäst var när hon sprang runt i bikini och hade vattenkrig med barnen. Det har vi också haft mycket, vattenkrig. Kändes som om det här huset, och den här platsen verkligen kom till sin rätta dessa dagar. Ibland slog en stark känsla av “det här är deras barndom” när det kom 5 skrikande och glada barn mot mig.

Jag sportade en favoritklänning från förra året. Älskar modellen- luftig, skön och bekväm. Och fin.

Det verkar verkligen vara ett ros-år i år så vi dekorerade bordet med loppisfyndade royal copenhagen och rosor.

Vi åt klassisk midsommarlunch när de andra kom. Jag vet inte hur bekväma med de är med att synas här på bloggen, så det är därför dom inte med på bilderna här. Men lika härliga och mysiga var dom ändå.

Det enda jag verkligen ville ha och såg framför mig när jag tänkte på midsommar i år var jordgubbstårta. Vet inte varför, men det kändes lyxigt.

Anton gjorde lemon curd och la ihop tårtan, Helle dekorerade den och jag fotade den, hehe. Och Algot visade bestämt hur stor bit han skulle ha. Och precis när vi skurit upp tårtan började det ösregna och vi fick springa in med allting. Klassiskt midsommar.

Min familj+! Min lillebror Kalle, mitt kusinbarn Viggo och min svägerska Helle. Alltid så sjukt mysigt när dom är i huset med oss, love them. Kalle ser visserligen ut som om han precis öppnat sin mejlkorg i telefonen (Danmark jobbar ju på midsommar, så dom hade tagit ledigt) men Helle va så snygg på bilden att jag tog den ändå, hehe.

Efter diverse vilda lekar (Algot sa igår “jag orkar inte leka mer mamma“) och vattenkrig så grillade vi hamburgare till alla barnen. Regel nr 1 för en lyckad midsommar: se till att alla är mätta hela tiden. En jämn ström av mat är nödvändigt.

Viggo <3

Och alla barnen var så sjukt gulliga när dom sprang runt. Det är så fint när dom börjar bli lite äldre för dom leker så fint med varandra och blir bara sura ibland. Tacksamt att kunna vara ute dock när vi var 4 barn och 6 vuxna. Det är lättare att ha trevligt då, hehe. Vårt hus är ju ganska litet, men tomten desto större.

Och så mutade jag Algot med en godis om han tog med bild med mig och Anton. Får ändå säga att han levererade, inte sant? Nästan värt två godisbitar. Jag var dunderförkyld, supertrött men glad och varm i hjärtat av ytterligare en superfin midsommar.

 

 

26

När gräset är klippt, musbajset bortdamsugat och huset vädrat så är detta verkligen en underbar plats. Här är så otroligt fridfullt och idylliskt, här vid vårt sommarhus. Även om det märks att vi inte tagit hand om det i vår. Medan en annan bloggare idealiserar sin äng så får jag en klump i magen av min. Den här våren har jag känt att mitt liv sprungit fortare än mig, en gång sa jag till Anton “vad är det för monster jag skapat” och helt plötsligt verkar gräset som växer över våra hallonbuskar, kirskålen som sprider sig som en löpeld, äppelträden som drunknar i allt sly, symboliskt för den känslan. Någonstans tappade jag, inte kontorollen (finns den ens?), men jag tappade… fokus. Släppte blicken. Snubblade över känslor, sorger, besvikelser. Och när jag tittade upp igen visste jag inte riktigt vart jag var. Kände mig ensam. Och så kände jag mig dålig för jag snubblat och försökte låtsas som ingenting och istället försökte jag rationalisera det hela fast jag mest ville skrika. Men jag är en känslomänniska, något många gärna använder emot mig. Eller klappar mig på huvudet för. Så det är lätt hänt att man känner sig dålig när man låtit känslorna vinna igen. För dom är ju dåliga, oavsett vilka dom är eller varför dom är där. Och när jag känt så för länge, ignorerat och slagit mig själv och försökt vara cool, så bubblar det alltid upp på något sätt. Ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter, meningslöshet eller så blir jag helt enkelt sjuk. Det tog flera år innan jag såg sambandet. Och även om jag ser det nu, så tar det tid innan man kan bryta det helt. Målet är ju att kunna vända båten innan den kapsejsar.  Men man gör framsteg, även när man tror att man inte gör det för när våren höll på att slå över till sommar kände jag det så tydligt: jag måste bli kompis med mina känslor igen.  Du måste ha tålamod med dina känslor, sa Anton en kväll när jag grät i soffan. Som om han tryckt på en knapp, sa jag “ja“, kände insikten i hjärtat och somnade.

Och här ute bland fågelkvitter, fästingar, svajande träd, knoppade rosor och inte en människa i sikte låter jag dom, känslorna i min kropp, breda ut sig. Övar på tålamodet och att låta dom få vara med.

45

Gud, jag känner mig minst sagt upp och ner just nu. Varvar inlägg med att vara sjuk, asglad (tack för alla pepp i senast i blogginlägget – gjorde mig så glad!), ledsen och ångestig. Men det är precis så det är just nu. Hela våren har min terapeut varit orolig för mig och mina kraftiga stressymptom. Samtidigt som jag avfärdat henne, har vetat min smärtgräns men samtidigt rört mig i den röda zonen hela våren. Yrsel, illamående kanske till och med nässelutslag? Vem vet, men jag vaknade upp med ont i halsen idag. Min kropp är helt enkelt jättetrött samtidigt som det också händer roliga saker. Det går väl att det är så? Livet är väl sällan så enkelt som uppdelat i bara bra eller bara dåligt? Men jag, sinnet och själen, är också jättetrött. Känner väldigt lite inspiration eller lust just nu, läser blogginlägg om renoveringar, resor, fest och det ena och det andra och jag stirrar bara ihåligt på det. Vill mest bara sova. Så det tänkte jag göra. Det är ju ändå sommar och jag tänkte fånga detta sommarlovet. Första på länge. Jag kan inte hjälpa att tänka att kroppen orkade ändå ända hit, till sommaren och semestern, och nu måste jag ta hand om den lite. Har lite jobb kvar förstås här och där men sen är jag helt ledig från och med juli. Kommer uppdatera bloggen mer sporadiskt när det finns tid, lust och energi. Jag saknar det. Känns lite läskigt för att vara ärlig. När man kommer upp i en viss fart blir man också rädd för att sakta ner. Det känns obehalig och som man gör något fel eftersom man är van vid den höga hastigheten. Men samtidigt helt rätt och nödvändigt – för jag vill vara glad. Och jag vill ha en rolig och bra höst och inte en sjuk höst. Så det blir lite lugnare tempo här inne i sommar.

Hoppas ni stannar kvar ändå.

63

Nu är jag påväg hem från Stockholm! Ett hej på väg dit och ett hem. Vilken sinnessjukt härlig, intensiv, knäpp, nyp-mig-i-armen, vad-har-jag-gett-mig-in-på vecka! Jag är med som modell tillsammans med fyra andra tjejer i Lindex stora höstkampanj! Det var nämligen jobbet jag fick samtidigt som jag blev sjuk för några veckor sen. Är det inte knäppt hur allt händer på en och samma gång? Jag fick såklart ok från läkarna att jag skulle vara på benen igen tills nu, men ska erkännas att jag grät en liten tår (eller två) av frustration när jag mådde som sämst. Och när jag sen kvicknade till blev jag istället j-ä-t-t-e nervös. Varför jag liksom? Tusen tankar i huvudet, så glad samtidigt som en osäkerhet pickade på, tänkte att jag missförstått något. För tänker inte sticka under stolen med att detta är mitt största jobb so far. Är för ocool för att låtsas som något annat, hehe. Genom åren har jag tackat nej till ganska mycket för att det har inte känts rätt, och även om jag inte specifikt tänkt eller haft som mål att “jag vill vara med i en reklamfilm” så är det den känslan i magen jag väntat på.

Men som sagt; tajmingen var ju inte perfekt. Så sparade min sista droppar energi till detta. För jag ville verkligen, skulle kännas så surt om jag missade pga jäkla nässelutslag. Vägrade. Men man lär ju sig (sakta men säkert) hushålla på energin. Hade någon tanke att träffa en kompis någon kväll, göra något kul efter inspelning men avbokade allt socialt (även hemma) och somnade som en stock varje kväll. Det har som sagt varit en konstig månad men ett himla bra avslut. Tycker däremot alltid sånt här är svårt; att vara glad för ett jobb och ett uns av lättnad att saker rör sig framåt samtidigt som man inte vill framstå som dryg eller förmäten. Mest för att jag själv tycker det är en fin gräns att bli inspirerad och hetsad när jag själv läser bloggar. Men detta har verkligen varit en fantastisk erfarenhet. Jag sa hela tiden till Anton “tänk att det här ramlade ner i knäet på mig” och han var gullig och sa “ramlade vet jag inte, du har jobbat ganska hårt de senaste åren“. Fint sagt, tycker jag och en viktigt påminnelse att det spelar roll hur man pratar om sig själv och tänker om sig själv.

Tre timmar kvar till jag är hemma i Malmö. Ska visa mer bilder från bakom kulisserna och berätta hela veckan men ville ändå dela detta med er. Det var min målbild när jag varit som mest skör. Älskar denna plats <3

65

Jag fattar inte riktigt hur det blev midsommar nästa vecka. Den senaste månaden försvann i någon dimma av att vara rejält sjuk på samma gång som jag fick ett jobb i Stockholm (som är nu ju – ska berätta mer imorgon!). Samtidigt som det svänger även på Antons jobb och hej och hå. En känsla av att man slängt upp alla papper upp i luften och nu väntar vi på att se vart dom landar. Alltid allting på samma gång. Inget livsfarligt men ändå. Det ska ju landa.

Dessutom har vi inte varit i sommarhuset på hela våren eftersom vi renoverat taket. Det märks i kroppen att vi inte varit där. Det blev så tydligt att miljöombytet och att bryta takten ibland ändå är väldigt nyttigt för huvudet. I alla fall för mitt huvud. Jag har en tendens att komma upp i varv både med arbetsuppgifter men även känslomässigt som jag har svårt att bryta. Har inset att huset och att kunna byta plats på det sättet ändå hjälper mig.

Vi åker dit nästa vecka efter att ha knutit ihop säcken i stan. Ligger efter med typ allt men så får det va. Nässelutslagen fick mig att bryta takten dom också. Och det är nog inte bara av ondo. Blev en liten (stor) varningssignal. Så nästa vecka åker vi och firar midsommar och börjar vårt sommarlov. Vi ska fira med min bror, Helle & Viggo. Som också älskar midsommar. Bästa sällskapet att va i. Längtar efter sommarlunket.

21

I fredags hade jag min första hela arbetsdag – typ. Började väl lite lätt får jag erkänna eftersom jag var bjuden till ett ganska härligt event i Norrviken i Båstad. Efter flera veckor hemma på soffan längtade jag efter något som typ bara var fint och roligt.

Vilket det sannerligen var! Norrviken har verkligen blivit fint de senaste åren och utvecklar trädgården hela tiden. Vi började i deras relativt nya orangeri!

Man blir ju glad av fina miljöer!

Var bjuden dit tillsammans med ett gäng andra i samband med att Elsa Billgren invigde sina installationer som man nu kan gå och kika på i Norrviken. Det är barock tema i år och Elsa hade tolkat det strålande.

Förstod ju snabbt varför de tittade lite menande på mitt halsband när vi sen såg Elsas fina barockpärlor hänga i deras glasverandor. Väl värt ett besök!

Även konstnären Lisa Abelsson hade fått i uppdrag att tolka barocken vilket hon gjort med dessa enastående skulpturer av tidstypiska klänningar som hon gjort av aluminium (tror jag, hehe). Hantverket var så fint med allt detaljarbete och helt enastående fint placerade ute i trädgården.

Var där med Sanna och Lina som också var bjudna och som verkligen lyste upp stället. Jag var i och för sig glad för lite svalare väder igen. Det visade sig vara en perfekt aktivitet för en molnig sommardag.

Kolla så fint!

Vi fick en liten rundvandring i trädgården, här vid deras lilla kapell. Påminde mig lite om Axel Munthes hus på Capri. Vi var ju där på vår bröllopsresa 2014 (men hittar tyvärr inte inlägget).

Såg ut såhär! I ny kjol från &otherstories och den stickade tröjan jag fick av Anton och Algot i morsdagspresent.

Vi blev även bjudna på lunch i Norrvikens resturang orangeriet.

Där det serverades himla somrig mat där vissa råvaror kom direkt från trädgården. Tyvärr var det mycket jordgubbar i som jag i stunden kom på att jag var rädd för att äta. Det tog liksom emot att stoppa det i munnen eftersom jag hade ätit jordgubbar innan utslagen började och jordgubbar kan vara sån typisk allergigrej. Även om rädslan nog är obefogad. Men huvudet blir knäpp. Kom även på mig själv att dra mig för att raka benen eftersom jag gjort det kvällen innan utslagen började.

Efter lunch och trädgårdsvis var vi tillbaka här och på borden stod det hinkar med blommor. Lite snittblommor och mycket från trädgården som vi skulle få lov att binda buketter med!

Älskar ju detta så blev sjukt pepp. Riktigt roligt med lite andra sorter också. Blev inspirerad till att använda fler grejer från vår trädgård i sommarhuset till nästa bukett (längtet efter det alltså!!).

La till denna för tyckte Sanna var så fin och blommig i sin uppenbarelse.

Lagom till vi skulle åka hem kom solen tillbaka och vi hann uppleva trädgården med blå himmel också. Det och att vi precis hann se alla maffiga rhododendron blomma. Tack för en himla trevlig fredag Norrviken!

 

26
Källa: här

Nu är jag påväg upp till Stockholm! Jag ska vara där hela arbetsveckan och är, helt ärligt, ganska nervös. Inser också varför det är så mycket “A men inte B” i bloggvärlden, eftersom man helt enkelt inte får säga saker men samtidigt blir det konstigt när det blir ett för stort glapp här. Som en hel arbetsvecka i Stockholm. Det blir i alla fall konstigt för mig, som skriver, att inte nämna det även om jag helst låter bli att säga saker förrän det är klart. Snackar helst inte snacket utan visar hellre när allt är klart. Som gubben i lådan, typ. Ibland i så stor utsträckning att kompisar skruvar både besvärat och förvånat på sig och undrar varför jag inte berättat saker. Tror det är en blandning av rädslan att jixna något samtidigt som jag ofta präglas av en tärande känsla av “varför jag”.  Försöker blir bättre på att inte låta den osäkerheten ta över så mycket, utan i stället vara stolt och glad. Samtidigt som jag låter mig själv vara nervös nu. Tänker att det är skillnad på brinnande självhat och fjärilar i magen. Anton och Algot kommer upp till Stockholm tis- tors efter något mindre utbrott från mig: “jag orkar inte vara stencool hela jävla tiden“. Vet inte om det är de senaste veckornas sjukhusdrama som fick mig ur balans eller kanske att det gav mig insikten att jag varken behöver eller orkar klara allt själv. Det är okej att behöva lite moraliskt stöd ibland.

32

Huh, vilken värmen som slog till. Igår var härligast eftersom det kändes som första riktiga sommardagen. Jag var mest hemma under dagen och gick in mina nya sandaler när jag handlade lunch och hämtade post. Fick så mycket frågor om dom. Fina, men gör dom inte svinont? Yes and no. Det är ingen ergonomisk sko uppenbarligen. Men oväntat mjuka och gav inte mer skoskav än någon annan sko (jag får skoskav av allt). Älskar dom. Har letat efter en “klädd” sandal länge.

När klockan var fyra mötte jag upp Anton och så hämtade vi Algot och cyklade direkt till havet. Älskar det med Malmö. 10-15 min cykel och man har strandliv. Vi började här, på surf schack.

Megapepp på megamys!

En liten kille som nog är ganska redo för sommarlov snart. Här är han iof knallröd och svettig efter lekt “tagen” på förskolan. Han är så gullig med sina kompisar.

Och varje gång jag tar bild på Algot vill han ta bild på mig. Vilket är en intressant upplevelse för att han har ju ett helt nytt & eget perspektiv och får mig alltid att tänka “huh, aha, så kan jag också se ut”, hehe.

Eftersom det var helg mitt i veckan fick han tre ketchuphögar.

Havet, i love you.

Älskar denna vy, vet knappt något somrigt. Snabba, barfota fötter mot en brygga påminner mig så himla mycket om när jag var liten.

Vi badade och det var kallt och skönt. Jag är tyvärr en person som blir svullen och svettig (och lite (mycket) grinig) vid 30 graders värme så ett dopp var ljuvligt. Algot låg i vattenbrynet i en timme och vi fick muta med glass för att gå hem.

Sommarens badlakantips är dessa från Ticking Stripes. Finns såklart andra tillverkare men älskar verkligen dessa. Fina, sköna och praktiska (tar ingen plats)!

Det var en helt underbar eftermiddag, även om jag somnade på tre röda när vi kom hem. Enligt Algot cyklar jag “jättelångsamt” och är “gammal” men så får det vara just nu, jag är bara glad att vara lite tillbaka.

30

“Va pigg du låter”, sa en vän imorse när vi pratade telefon. Vilket var sant i given stund. Jag vaknade och kände mig glad och ganska pigg. Speciellt när man jämför med de senaste par veckorna. “Men ta det nu lugnt ändå”, la hon omtänksamt till. Och det gjorde jag.

Jag betade av lite jobb sakta (och säkert!) och kände att det var rätt skönt. Slutade när jag blev trött. Och det var också ganska skönt. Jag är på säsong 4 av Greys nu. Det har jag sett sen jag kom hem från sjukhuset. Det är så underbart hjärndött. Inser varför jag borde göra det mer ofta. Bara glo. Det är så skönt för hela systemet. Visst har jag kommit lite off track med både bloggen och det ena och det andra, har lite svårt att hitta inspirationen och takten igen men samtidigt så känner jag hur det går av sig själv till sist när jag låter kroppen va. Idéerna ploppar sakta upp, sveper förbi som en frisk fläkt. Samtidigt som jag låter bli att springa på varenda boll. Låter kroppen va så den hinner ifatt sinnet. Sparar krafter till nästa vecka. Längtar till sommaren.

Tänker på midsommar, bokar bord på en resturang jag velat testa, köper nya skor och en kjol till glansigare dagar. Tänker i färg igen. Det är skönt för då känner jag mig som mig själv. Luststyrd snarare än låta mig styras av plikt och oro. Så låter mig helt enkelt fångas av det när känslan dyker upp, njuter lite av att må bättre men tvingar inget och sätter på ett avsnitt till av Greys.

 

41