Dagarna två har sprungit iväg och allt fortsätter vara upp och ner. Men det betyder inte att det är dåligt. Medan jobb hopade sig för mig denna vecka, så tar Anton föräldraledighet och Algot nös en gång i onsdag och fick va hemma sen dess. Full rulle med andra ord. Det är småpotatis i jämförelse med mycket annat men för vår omedelbara familj (jag, Anton och barnen) så går vi lätt varandra på nerverna just nu i vår lilla bubbla.

Förutom att jag gör en Take Over inne hos Heja Livet och lägger mycket tid, själ och tänkte där så balanserar jag även annat jobb som hamnade exakt samtidigt. Typiskt. Men i alla fall. Igår fotade jag alltså ett samarbete och åt frukost på eftermiddagen.

Bjöd in min kompis Petronella som hjälpte oss äta upp. Och fick en skvätt bebismys till kaffet.

Egentligen är det inte alltid tiden som inte räcker till utan den mentala närvaron. Att få fokusera på en sak verkar just nu så otroligt lyxigt då det fullkomligt läcker energi när man försöker jobba samtidigt som Algot inte slutar säga mamma mamma mamma mamma förrän man svarar, en bebis som har bajs upp på ryggen och en man som tjurar (ovissheten med allt tär på oss alla på olika sätt). Så känner mig sig lätt slut i huvudet efter en sån dag. Inte optimalt med andra ord, men med det sagt är jag väldigt glad för att få jobba just nu. Vem vet hur arbetslivet 2020 kommer se ut i sviterna av Corona. Huh.

Tyckte Petronella var så snygg i vårt kök. Måste hoppa ur myskläderna snart alltså. Nästa vecka ryktas det om att bli 14 grader här nere i Skåne. På tiden.

Så du kan få känna våren för första gången underbara lilla, crazy eyes, Idun.

 

11

Jag hade en sån bra dag igår. Sa till Anton på morgonen “blir Algot sjuk får du ha honom för jag måste ha denna dagen“. En någorlunda normal, härlig arbetsdag tillsammans med Jenny. I JWHF anda hade vi planerat in en fotodag. Detta här helt klart något av det bästa med att vara egen & jobba tätt med andra kreatörer: man får en idé = man gör det.

Man hinner såklart aldrig så mycket som man tror på en dag, men äh. Vi hade mycket och prata om och dessutom satt Idun fast på ena tutten. Man gör vad man kan. Att kunna kombinera föräldraledigheten och jobb med välmåendet någorlunda intakt är jag så glad för. Det är ju mycket på grund av att Idun är en, i skrivande stund, en väldigt snäll bebis. Glad och sover mycket och ammar var 3-4 timme. Jag har haft en bebis som var precis tvärtom, som sov 2 x 20 minuter under en hel dag (och som fortfarande vaknar minst 1 gång per natt) där jag var som blöt pöl och grät varje dag. Så tar inte detta för givet.

Vi tog fram bilder till JWHF tillsammans men hann också fota lite Jenny & Jens. Det smattrar bilder med Jenny och det gillar jag. Det här jobbet handlar ganska mycket om att balansera på good enough. Vi producerar så sjukt mycket material hela tiden att man måste anamma annan inställning för att orka och hålla i den här branschen. Utan att för den delen leverera dåliga grejer, eller värst av allt-  saker man själv inte tror på. Vi kanske inte följer alla how-to’s (det finns en uppsjö) men kul har vi. Och om vi slutar ha det så slutar jag med detta. Så vi fortsätter göra det vi gillar. I det tror jag det blir bra till sist.

Vi hann även fota en sväng hemma i vår stökiga lägenhet. Men det fotar Jenny och det måste man ju älska. En himla bra dag som påminde mig om varför jag ville jobba med detta från början. Det är lätt att glömma bort i offerter, faktureringsstress och jag vet inte allt. Detta är framsidan av jobbet, helt klart.

35

Summerar helgen rätt så bra. En härlig helg ute i huset igen. Hela familjen sover så bra där ute. Nåja, när jag inte vaknar och inte har en aning om att det är sommartid och står ute och filmar till Instagram kl 05 på morgonen. Det var puckat.

Jag och Algot fick en mysig stund tillsammans nere vid havet. Vi hade en mini-picknick och kastade stenar i havet medan Anton och Idun köpte färg till huset. Dessa stunder är har verkligen inte varit många det senaste året så både jag och Algot njöt. Att få vara ensam med ett barn i taget ibland är skönt för själen. Det blir inte lika tudelat.

Och den här fina ungen som mest hänger med. Även om det här föräldraledigheten inledningsvis blev lite annorlunda än tänkt så har vi det bra mitt i allt ändå. Till påsk blir hon 3 månader. Det känns nästan absurt.

Lördag kväll tog jag med mig båda barnen upp i vår säng så Anton skulle kunna få en liten lugn stund för sig själv. Algot kollade på Pyjamashjältarna, jag kollade på datorn och Idun i mitten. Så vi hade det ganska mysigt vi också innan vi somnade. Ses snart igen huset <3

32

Sponsrat av Secondhand.se & Erikshjälpen

2020-03-29

Duka upp i färg tillsammans med Secondhand.se

Duka upp i färg tillsammans med Secondhand.se

Secondhand.se & Erikshjälpen är tillbaka på bloggen! Minns ni när jag hade min digitala pop-up hos dem i somras? Det var himla roligt! Secondhand.se säljer ju bara begagnade grejer som är inlämnade till Erikshjälpens butiker! Till denna gång fick jag tolka fritt i ett blogginlägg, också kul! Att handla second hand på internet känns ju mer relevant än någonsin. Dessutom är det fint att det görs tillgängligt på fler sätt och därmed för fler. Och jag som lätt blir trött, förvirrad och ger upp ute i butik tycker det är perfekt att scrolla hemma (inte minst i dessa karantän-tider). Jag gick loss på det jag allra helst (och enklast) fyndar second hand: vaser!

Duka upp i färg tillsammans med Secondhand.se

Med inspiration från favoriter som Luke Edward Hall och danska porslinsfabriken Lyngby Porcelæn och med sommaren där borta i horisonten letade jag efter attiraljer att duka med till midsommarbordet.

Det ska erkännas att jag inte alltid känt att “min stil” representerats så väl bland diverse secondhand förespråkare. Eller så lät jag mig sväljas av mina egna fördomar, hur som helst, med ett litet tränat öga kan man hitta det mesta. Men jag tycker definitivt det är hjälpsamt att ha inspirationsbilder eller någon konkret idé i huvudet när man ger sig ut och letar. Och på internet är bra sökord också till stor hjälp.

Duka upp i färg tillsammans med Secondhand.se

Jag fyndar även gärna dukar på second hand. Det finns meter och åter meter av tyger att botanisera bland. Rutiga dukar känns klassiskt men livfullt och pasteller funkar alltid och är lätta att kombinera med annat. Eller varför inte mönstermixa med mönster i blommor inspirerad av den här bilden.  Också ett tips vid en dukning och när man ska dekorera: utgå från en grej och bygg på därifrån.

Vaser fyndar jag med glädje eftersom det även där finns en uppsjö. Varje blomma kräver sin vas! Lika roligt som det är att binda ihop en bukett, lika slående kan det vara när man testar olika vaser till olika buketter. Jag klickar gärna hem vaser i regnbågens alla färger. Turkos på fot, spräcklig blå, skogsgrön och glad gul. Våga blanda, det blir himla effektfullt.

Duka upp i färg tillsammans med Secondhand.se

Och så ska något definitivt sägas om secondhand.se och Erikshjälpens arbete. Erikshjälpen är nämligen en barnrättsorganisation. Allt överskott går till bistånd och hjälper till att förbättra barns tillvaro runt om i världen. Alla köp bidrar alltså till att stödja de humanitära projekt Erikshjälpen stödjer och jobbar med.

Duka upp i färg tillsammans med Secondhand.se

Vilken tur att vi har internet ändå, va! Dessutom har Secondhand.se fri frakt just nu, perfekt! Nu ska jag scrolla vidare. Jag blev inspirerad att satsa på en lustfylld påskdukningen trots allt. Det är kul att ge begagnade grejer ett nytt liv igen i sina egna, personliga miljöer!

 

17

Huh, vaknar med en klump i magen idag. Den här domedagskänslan är svår att skaka av sig. Stundvis blir jag så vansinnigt orolig. Det är själviskt men jag måste snabbt göra något annat när det blir så för det blir för mörkt. Även om jag inser, skadar aldrig att fortsätta påpeka, att jag har det bra och är priviligerad så slutar man inte vara rädd bara för det antar jag. Jag försöker hitta ljuspunkter även om mycket känns svårnavigerat just nu. Som igår när vi åt lunch från LU på Davidshall. Det var enkelt.

Äntligen ett bra ställe med riktigt goda dumplings. I vanliga fall är det alltid smockfullt, men även ganska busy nu även om folk tog med sig eller satt ute. Det är skönt att kunna njuta av våren trots allt. Sen satte jag en dumpling i halsen och vågade inte hosta ordentligt för jag var rädd att folk skulle tro att jag var dum i huvudet som var ute. Så den satt där nästan hela dagen.

Jag fick frågan om jag ville säga några peppande ord om tiden framöver. Jag tackande nej till det. Vilken festprisse va. Men ibland måste man ta en paus och känna stundens allvar innan man dansar vidare. Även om jag verkligen tror att musiken kommer ta vid igen.

49
Foto: Claudia Jonson / Den Lilla Fotobyrån

Jag snurrar min hand försiktigt, känner trevande kring handleden som gör ont. Det känns som den ligger fel. Kroppen minns, jag hade så väldigt ont i båda handlederna efter jag fick Algot. Just det, kroppen. Den. Det har varit så mycket fokus på annat den senaste tiden att jag en stund glömde bort att för inte alls längesen födde jag barn. Även om tiden efter en förlossning är så märklig.

Det är ibland så frustrerande att låna ut sin kropp att två månader efter en förlossning känns som en osynlig smärtgräns. Kommer på mig själv att tänka tankar som  “nej nu borde jag vara tillbaka” och drar i magen. Ett destruktivt hål att snubbla över för en 2 månaders bebis är fortfarande så liten och min kropp är fortfarande hennes.  Och den jobbar så hårt på att räcka till för oss båda. Jag tittar både nyfiket och förfärat på den, fast jag försöker låta bli med det där sista.

För det är så tydligt hur den hela tiden fortfarande aktivt jobbar. Svettningarna på nätterna, de livliga drömmarna, de tunga brösten som vilar på magen när jag sitter ner. Dom har så märklig form, känner inte alls igen dom. När jag tittar på dom längtar jag efter mina gamla. Eller efter mina nya, dom som blir när mjölken sinar.

Frågar trevande några kompisar “kände ni också av era tarmar efter förlossningen“? Det känns genant. Det är en himla pruttfest när alla organ ska ramla på plats igen. Och ibland blir jag så varm och svettig att jag måste akut gå och skölja mina händer i kallt vatten. Det känns som hela huset håller på att möbleras om. Vart ska allt stå? Jag längtar efter att få trivas igen.

Jag tittar mig i spegeln och ser en kal fläck vid tiningen. Drar lite i håret, borstar det och slänger det som fastnar i toaletten. Jag tappar mitt hår medan Idun får sitt. Varsågod älskling, jag är din. Jag stänger badrumsdörren och lägger mig bredvid henne istället. Hon ler när hon ser mig.

Och så bestämmer jag mig. Jag väljer att gå tillbaka till att två månader är ingenting. Där mår vi bra. Låter mig omslutas av den sköra tiden vi är i. Ger kroppen tid att laga sig själv hur den vill . Det är det minsta jag kan göra när den gav mig liv.

57

Jag känner mig i ärlighetens namn ganska mättad på allt som händer på sociala medier nu. Kanske är det jag som går in i något apatiskt läge men det ska selflove:as, självreflekteras och självutvecklas till förbannelse medan jag mest känner för att avveckla mig själv. Skämt å sido. Jag är som ett tjurigt barn som vill göra tvärtom bara för att. Men sen igen har jag sällan varken hittat kraft eller inspiration i den terminologin eftersom jag tycker den är lite.. urvattnad? Det är som när Jenny säger till mig när jag är stressad “du kommer hata mig nu, men ska du inte börja meditera“. Jag förstår varför, men ja, det tjuriga barnet sätter armarna i kors och fräser fram ett nej. Fast Jenny vet inte att jag ofta tänker på när hon återberättade för mig om tiden hon beskrev som “jag låg på golvet i tre år och funderade på vad fan jag håller på med“. Eller något sånt var det i alla fall. Jag fick både tröst och inspiration i det för det var… verkligt? Lite samma känsla får jag när jag läser Jonas Stenbergs nyhetsbrev. Hans öppna brev blev ju en riktig snackis om både bra copy och bra PR. Förståligt, även om jag tror det blev en succé just för det kändes ärligt och inte glättigt. Hans senaste nyhetsbrev är lika fyllt med samma varma personlighet där rädsla och framtidstro får finnas samtidigt. Antar att jag gillar budskap där det finns plats att vara och känna lite av allt.

Alltså, har skattat så himla mycket till den här filmen. Tajmingen är otrolig och tänker att varenda förälder kan känna igen sig – hur tacksam man än är över all extra tid man får ihop. Älskar verkligen min familj men gud vad bra vi mår när vi alla får lov att leva våra egna liv också. Och så fnissar jag alltid lite åt detta konto när det dyker upp i mitt Facebook-flöde.

Jag passar på att vidareutbilda och kompetensutveckla mig inom amerikansk populärkultur under denna konstiga tid. Känns som en perfekt möjlighet att bejaka mina intressen. Så tur att det snart kommer en ny säsong av Real Housewife of Beverly Hills!!!!

 

21

Vi river av med vår sista dag i huset. Det var verkligen några härliga dagar med sol flera dagar i rad. Jag kommer faktiskt inte ihåg när det hände sist? Då vill man typ aldrig lämna detta ställe.

Och även all smuts ser fint ut. Här springer vi ut och in och drar med oss gräs, jord och pinnar och jag vet inte vad. Man ska vara rädd om sina grejer men tycker också alltid man främst ska använda sina grejer ordentligt. Så här springer vi ut och in med skor och tofflor och lever livet på landet fullt ut. Precis så som det ska va.

Godmorgon från mig och Idun <3

Jag tog med mig blomrester från jobbet med AB Småland och plockade påskliljor i trädgården.

Algot fick saft.

Till nästa vår vill jag plantera ännu mer påskliljor och gärna i flera olika sorter. Rådjuren äter inte dom och så är de ju väldigt fina och stämningsfulla ändå.

Vi plockade (eller ja, det ramlade) ner vinterfönsterna.

Och även om jag kan bli sjukt överväldigad över allt som behövs göras vid huset så hinner man mer än vad man tror. Här håller Anton på att bygga en spaljé till våra rosor. Ska visa när det är klart!

Och jag förberedde med färg som jag vill måla med i huset. Det är två loppisfyndade byråar som ska målas.

Våren kom så snabbt och när den väl kom så kidnappade corona den. Men den här där under allt bös.

Vi njöt i alla fall för fulla muggar. Längtar redan tills vi ska upp igen. Förhoppningsvis kan vi bjuda in gäster då. Då är livet på landet komplett.

35

Jag saknar att vara ensam. Inte ensam i själen alltså, det är min värsta känsla och upphovet till typ all min ångest. Men jag behöver vara själv i ett rum med väldigt jämna mellanrum för att må bra. Det där med att vara högkänslig, hjärnan blir så otroligt mättad. Vi pratade mycket om det i parterapi, mitt behov att vila hjärnan. Jag skämdes länge för jag behövde vara själv, ibland insåg jag inte ens att det var det jag behövde. Innan parterapi försökte jag alltid lura till mig ensamtid. Det gick nästan av sig själv. Manipulerade ut Anton och Algot ur lägenheten för att kunna vara själv.  Inte för att vara elak, utan för att det va så grundläggande för mitt mående att jag gjorde det per automatik. Men det blev till sist elakt och oärligt och satte igång rätt många bråk. I terapi lärde jag mig säga “jag behöver vara själv” utan att skämmas och Anton lärde sig lyssna & hjälpa mig med det utan att lägga en värdering i det. Det är inte alltid lätt för den andra att förstå när jag å ena sidan är en social fjäril på många sätt men samtidigt behöver vara helt själv andra gånger. Speciellt när man kommer från så olika förhållanden som jag och Anton gör.

Men så hände corona. Tyvärr är inte corona lika lyhörd. Nu har vi varit hemma hela familjen en vecka utan varken förskola eller annan hjälp. Nu förstår jag ju, likt många andra, att vi inte är värst drabbade. Absolut inte, hoppas verkligen det säger sig själv. Men dessa inskränkningar i vardagen blir ändå snabbt påfrestande. Häromdagen grät jag med en köttbulle i munnen igen för det kändes så otroligt ruttet när halva dagen gått till att typ skälla på Algot för vi hade så sjukt lite tålamod kvar mellan att försöka parera hemmajobb, bebis och en väldigt uttråkad och dessutom utmanande 5 åring. När han egentligen är den som hantera all denna sörja bäst.

Och så fick jag feber igår och ont i halsen. Och fick således ställa in det jag hade kommande dagarna. Jag skulle fotat med Jenny och tagit tag i JWHF-högen som ligger och väntar. Väntar på när allt sätter igång igen. För det gör det, det måste man ju tro på. Igår sa Algot att han saknar sina kompisar på förskolan och jag kunde inte säga annat än att “jag förstår, jag saknar mina också“. Jag saknar mina kollegor på JWHF, våra roliga idéer och snabba timmar. Och när det låg ett brev från min svägerska i Köpenhamn på hallgolvet igår blev jag spontant glad och sen tänkte jag “så märkligt det är att vi måste skicka post till varandra för att vi inte FÅR ses“.

 

 

 

37

Ännu en dag i karantän. Får man skämta om det än? Åsikterna flyger och har sig på internet men vad har man kvar om man även förlorar glimten i ögat. Jag får skitmycket ångest om jag går in i allt kaos. Jag läser typ ingenting om det, men får min information från Anton som läser allt. Känns som en bra mellanväg. Litar ändå på Antons rimlighet.

Och älskar hans surdegsbullar han gräddar här hemma på morgonen. Det är seriöst dom bästa bullarna.

Vi åt en enkel lunch i solen. Jag har blivit så bortskämd av Antons matlagning att jag helt tappat förmågan själv. När han var bortrest härom veckan (pre-corona) så frågade han vad jag ätit. “Käckebröd, pasta och köttbullar”, svarade jag. Många frågade kring denna enkla vår-måltid och jag kan hälsa att det är pasta med ärtor och såsen är crème fraîche mixat med lite gröna ärtor, dill, citron, salt, peppar och lite varmröt lax till. Enkelt, så som det ska vara egentligen den här årstiden.

Igår eftermiddag åkte vi till Magnarp strand. Här är vi mycket på sommaren för det är Antons familj ställe. Det är fint och mysigt här. Det finns en glassbil och en fiskrestaurang på sommaren eller så köper man med sig färsk fisk hem. Ljuvligt!

Algot älskar stranden. I somras när jag låg sjuk i nässelutslag cyklade Anton och Algot till stranden varje dag efter förskolan. Så high on life att det vill han fortfarande göra varje dag och börjar bli mäkta frustrerad över att det är så kallt hela tiden.

Det var svinkallt men riktigt fint.

Påväg hem från Magnarp strand så åker man förbi den här gårdsbutiken. Där vi brukar köpa lammfärs och en nygräddad vaniljbulle. Det är så fint hur Algot rör sig så hemma i dessa miljöer nu. Det blir hans kuliss.

Gullig liten butik också.

Och så fika till alla. På vägen ut så hon i kassan “glöm inte fika”. Jag tror hela familjen betedde sig ganska hangry, hehe.

Min gulliga unge i fina miljöer. Behöver inte mer än så ibland.

Sen åkte vi hem och lagade färsbiffar med klyftpotatis och tzatziki. Somnade 21.30.

31