Efter att ha stirrat på dessa två plagg i flera veckor slog jag till sist till förra veckan som en sista suck på rean. I en butik i Malmö har denna sköna klänning hängt. Från Henrik Vibskov som jag tycker gör roliga kläder, ofta i fantastiska mönster och sköna, coola siluetter. Men väldigt dyrt! Så när den till sist hängde där för 70 procent rea slog jag till.

Tänker att den är en perfekt året runt om man jobbar lite med stylingen. Dessutom funkar den med och utan mage tänker jag också, hehe.

Dessutom passar den finfint ihop med köp nr 2. Denna underbara kofta från Gestuz. Vet inte varför jag drog mig, men när jag sen kunde para ihop den med mer än hälften av min garderob köpte jag den. Försöker ändå tänka i förväg vad jag har som funkar till och föreställer mig outfits i huvudet. Ibland till och med vad jag gör, typ “Går promenad med kaffe i handen i krispig höstluft, med svarta jeans, sneakers och t-shirt”. Kanske låter fånigt men jag tänker ofta i bilder, och finns det tillräckligt mycket bilder i huvudet som gör mig glad brukar det bli ett plagg jag använder mycket.

Mest har jag föreställt mig den tillsammans med denna klänningen. Från somriga flippflopps till höstigt mys. Är det inte för varmt i morgon ska jag nog ha det redan då. Ännu en fånig men härlig grej: när man längtar efter att ta på sig en outfit och leva i målbilderna.

19
  • Just wanna view more of
  • Style
Källa: här

Vi har typ byggt ett fort här hemma i helgen, varit ute 3 timmar på hela helgen. No joke, men skönt för hela familjen. Lagom till fredag kväll på första veckan på höstterminen så somnade Algot med feber. Över lika fort som den kom, men präglade ändå helgen med ett skönt lunk. Vi har inte spenderat så mycket tid tillsammans vi tre som denna sommaren sen vi var föräldralediga typ. Det är fint att ge varandra den tiden igen. Mellan då och nu har vi liksom mest jobbat i skift. 1,5 år till Anton och till examensarbete på arkitektskolan och etablera sig på en arbetsplats. 1,5 år till mig för att starta företag och jobba upp ett yrkesliv som frilans. Alltihop starkt präglad av prestationsångest, utbrändhet, framtidsstress och oro. För oss båda. Så resten av tiden gick till sist till att försöka laga det vi tog i sönder genom att inte prioritera oss eller få plats som par på tre år. Ibland slås jag av tanken hur nära det var att det inte gick att laga och hur bra det känns nu.

Så vi målade äntligen vårt sovrum i helgen. Mellan min vilja, Antons hästkraft och Algots goda humör så har vi nu ett rosa rum. Man tänker genast “varför har vi inte gjort detta tidigare”, för man glömmer så snabbt. Rummet har stått orört i nästan 1,5 år för att vi behövde det. När vi byggde om lägenheten våren 2018 så var det också då allt höll på att gå år pipsvängen. Mellan uppstarten av JWHF och renoveringen började vi dessutom gå i intensiv och akut parterapi. Där pratade vi mycket om krav och förväntningar, både utifrån och inifrån en själv. Det blev tydligt att både jag och Anton är personer som gärna drivs av skuld och skam, vad vi tror förväntas av oss. Gör man det för mycket, istället för att drivas av lust merparten av tiden (man kommer aldrig ifrån att vara vuxen) så försvinner glädjen. Och så gjorde vi helt enkelt för mycket grejer, försökte hinna med för mycket. Låter så simpelt i efterhand men det kändes som en omöjlig ekvation att lösa just då. Men vi lärde oss att skita i saker. Både i att-göra-listor och vårt dåliga samvete. Vi var i större behov av lugn och ro än att ett målat rum, helt enkelt. Men sen. När det behovet var täckt och tillgodosett, så kom lusten och inspirationen tillbaka som en trogen vän. Och vi målade hela skiten på 36 timmar i ett vakuum av ett stökigt, slappigt och tillåtande familjeliv.

Hur som helst. Jag ville mest säga hej, berätta om vår sköna helg och vårt nya rosa rum.
Men jag antar att livet sällan bara är ett rosa rum.

 

35

Nix, inte från Pinterest utan hemma hos min bror Kalle och svägerska Helle som väntar en till liten människa när som helst och kolla så fint dom gjort iordning! Ljuva färger!

Så fint, eller hur?

Snyggt och personligt, bästa kombon om vi ska vara helt ärliga, hehe. Så enkelt att göra ett rum just personligt med att hänga upp små saker och bilder här och där. Älskar den lilla polaroidbilden ovanför knopplisten. Ledtråd till vad bebisen ska heta hittar ni på väggen också, hehe.

Vi har ju inget rum till vår bebis i denna lägenhet, tänker att den får bo inne i vårt sovrum så länge men blir ju inspirerad att göra i ordning vårt sovrum i alla fall när man ser detta fina! Och med RUL bakom oss där allt såg bra ut, andas jag lite lättare. Skräckblandad förtjusning det där med ultraljud. Mysigt och kul att få säga hej till bebisen, kräkfärdig av oron. Men so far so good = väldigt glad. Nu kan jag nog tillåta mig själv att boa lite.

Finfin inspiration direkt från Köpenhamn från en Köpenhamnare. Bättre blir det väl inte? Tack Helle!

49
  • Just wanna view more of
  • Home

Här står jag finklädd i Köpenhamn. Min bror hade 40-års fest så jag ansträngde mig. Tycker ändå det är fint när man gör det för varandra, även om det är viktigt att hälsan går först osv såklart. Men tycker ändå det är fint när man shows up. Så det gjorde jag, sa detta är mitt bästa just nu och gick istället hem efter en timme – för sen sa kroppen stopp i en källarlokal med techno. Min bror är ung at heart, let’s say!

Kände mig fin i min Marimekkoklänning, den är så bra för vardaglig och casual med sneakers och tjusig med ett par klackar. Dessa är mina absolut finaste finskor, från Rebecca Björnsdotter. Här är en intervju med henne jag gjorde till JWHF precis i början.

Annars då? Jobb är igång nu och det känns för det mesta himla bra. Händer himla roliga saker framöver, så glad för det. Även om jag märker att jag ibland oroar mig lite för jobb i och med att jag är gravid. Ibland svär jag för mig själv “varför skulle det gå just nu, just nu när allt börjar få lite fart”. Även om man vet att det aldrig finns en bra tajming, och jag är tacksam för att det gick, så svär jag. När jag väntade Algot gick jag på universitetet och kände inte av den stressen eftersom jag valde att inte söka jobb utan fortsätta studierna tills Algot kom. Egentligen av samma anledning, när jag tänker efter. Rädsla att inte få jobb eller bli av med jobb på grund av att jag väntar barn. Vem vill anställa någon i 5e månanden? Så sjukt omodern inställning, jag vet. Men tyvärr fortfarande en issue. Jag har sett både män och kvinnor i diverse chefpositioner rulla på ögonen när de ventilerat att en anställd berättat att hon är gravid. Och hör såklart många som inte berättar att de är gravida vid en eventuell anställningsintervju just därför. Vi sicksackar fortfarande fram, inte för vi är dumma i huvudet eller paranoida, utan för vi fortfarande utsätts för diskriminering. Jag har (vad jag vet) inte blivit utsatt (än), jobbet rullar på, men kände förvånande hur oron smög sig på ändå. Ibland känner jag mig fånig, men antar att oron kommer från samma ställe som när jag låtsas prata telefon när jag går hem på kvällarna. Hur jag inte joggar runt Pildammsparken på vinterkvällar eller springer förbi lekplatser när det är mörkt osv. Jag begränsas på olika sätt utifrån att jag är kvinna och inte man, vare sig jag vill det eller ej. Ansvaret blir givetvis helt skevt, det är ju inte jag som ska anpassa mig eller gör fel. Men i slutändan ändå mitt liv som påverkas, så jag anpassar mig. Lär mig tidigt reglerna i ett ganska ojämt spel. Och så oroar mig. Vilket jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om. Och kanske borde jag låtsas som ingenting, men jag orkar inte ta på mig en kostym och fake it until I make it hela tiden. Något händer inombords då. En liten oärlighet fäster sig, gror och till sist kan jag inte sova för det känns som jag lever ett låtsas liv. Så nu vädrar jag det här hos er en sväng, släpper loss rädslan istället för låta den gro i mig. Så jag kan orka göra andra saker som är fulla med kraft.

31
att-gora-i-kopenhamn

Förra veckan var jag och Anton i Köpenhamn på tu man hand. Även om vi är i Danmark relativt mycket (pga familj) så var det längesen vi hade en planlös dag-på-stan inne i Köpenhamn tillsammans. Det var när mitt huvud höll på att gå i sönder av Paw Patrole-ljudet och graviditetströttheten bara blev för deppig som vi frågade Antons föräldrar med hundvalpsögon om de kunde passa Algot. Och det kunde dom!

att-gora-i-kopenhamn

Vi hade inget mer planerat än “allmänt mys och storsande”. Jag vill gå i mina favoritbutiker, äta något gott, köpa blommor och åka hem. Så det gjorde vi. Vi började här i en av Köpenhamns tjusigaste klädesbutiker, Another Nué  som ligger på Krystalgade 3. Det bästa urvalet av Danmarks (bland annat) bästa märken. Lika dyrt som det låter, men lucky oss så var det sista sucken på rea. 

att-gora-i-kopenhamn

Testade och köpte denna klänning från Lovechild1979. Älskar den moderna tolkningen av retromönstret. Tillkom ett skärp också, två siluetter i en klänning och köpte en storlek större så allt för plats hela hösten.

att-gora-i-kopenhamn att-gora-i-kopenhamn

Sen promenerade vi vidare, blev akut hungriga och hamnade på Illums rooftop. Illum är ett av få köpcentrum som lyckas riktigt bra, tycker jag. Känns lyxigt och stylish och man glömmer lite att det faktiskt är ett köpcentrum. Vi åt ostron och Fish and Chips på deras fiskrestaurang. De byggde om en del så kanske inte största utbudet just nu, men inget vi märkte av utan hade mysigt där vi satt. Finns en schysst uteservering också!

att-gora-i-kopenhamn

På klädavdelningen fanns denna underbara styling hos Cutommmade. En anledning varför jag tycker Illum lyckas. Varje varumärke tar sin personliga plats även om det bara är olika “bås” så det det som om att man förflyttar sig från en liten “butik” till en annan.

att-gora-i-kopenhamn

Höstfint från Gestuz. Hade jag inte varit gravid hade jag definitivt slagit till på denna top. Så fin även med en långärmad topp under. Gärna randig, why not.

att-gora-i-kopenhamn

I ett par butiker såg jag denna fina display av smycken. Keramik från Camilla Skov. Hade köpte en till mig själv direkt om dom inte var asdyra. Nåja, fantastiskt fina i alla fall och fint sätt att styla smycken.

att-gora-i-kopenhamn att-gora-i-kopenhamn

Gick vidare till Pico på Østerbrogade 98A-B. Pico är ju en av de stora leverantörerna med alla tjusiga och fina håraccessoarer som blivit så poppis. Det är verkligen som en godisbutik. Har ofta också fin styling i deras skyltfönster!

att-gora-i-kopenhamn

Varför det är så enkelt att älska Köpenhamn!

att-gora-i-kopenhamn

Trenden med torkade blommor håller i sig. Ingen favorit men har heller inget emot det. Tyckte det var fin och lite ny kombo av sorter här. Roligt att blada. Köpte torkade blommor till Algots rum, perfekt.

att-gora-i-kopenhamn

Kan vi gå till alla dom mysiga ställena du alltid lägger ut på bloggen“, sa Anton som inte varit på Atleter September än. Så det gjorde vi och kunde till och med sitta ute.

att-gora-i-kopenhamn

Jag gick runt med min härliga påse från Antoher Nué. Älskar butiker som satsar även på detaljerna. De byter printet på påsarna då och då btw.

att-gora-i-kopenhamn

Åt torr valmokaka och starkt kaffe. Men det behövdes i en ganska så mör kropp. Älskar ju sånt här. Gå från ställe till ställe och äta hela dagen.

att-gora-i-kopenhamn

Såg ju ut såhär som bekant! Hej hej.

att-gora-i-kopenhamn

Köpenhamn!

Sprang inom Stilleben påväg hem vid Nörreport, det ligger en mittemot Torvehallerne. Älskar fortfarande Stilleben. Alltid underbara färgkombinationer och fina saker. Love it.

att-gora-i-kopenhamn

Detta är alltid sista stoppet på varje Köpenhamnsbesök, blommorna på Torvehallerne. Sensommaren var i full fart där. Så fint som alltid.

att-gora-i-kopenhamn

Men kände mig inspirerad av Köpenhamnskänslan och plockade ihop denna knäppt underbara buketten. Sprang hem och ställde den på köksbordet och kände mig glad. Köpenhamn gör det med en.

30
Källa: här

För första gången på hela sommaren har jag svårt att somna om, känner hur jag tänker i textform och skriver listor i huvudet fast klockan bara är två på natten. Nervös och pepp inför morgondagen, kanske försvinner aldrig back-to-school känslan helt. Även om det bara är jobb efter semestern. Man vässar ändå pennan och torkar svetten lite när ingen ser. Kommer man ihåg något som helst? Hur gör man? Kanske försvinner aldrig barnet i oss, nervositeten för skolgårdsdynamiken blandas med längtan efter att leka med kompisarna. Båda sidorna finns nog överallt, hur gammal man än är eller vilken arbetsplats man än är på.

Jag vet vad jag vill ta med in i den nya säsongen, vad jag helst lämnar kvar hos våren. Gråter lite hos min terapeut men är ändå ganska nöjd att jag ens bokat en tid min första arbetsdag. Det måste väl ändå vara ett bra tecken att man vet hur man funkar. Vad man behöver och att man hittar olika sätt att ta hand om sig själv. Vissa skriver listor, andra dricker vin, kanske tränar. Ibland allt. Jag tycker det är skönt att lägga det där, hos något helt oberoende. Där man tryggt kan säga “jag är rädd för detta“, “detta var jobbigt“, “det var smärtsamt” utan att man får tillbaka det i ansiktet. Framför allt är det härligt att ha ett ställe där man kan be om hjälp. Om det så bara är för att ändra ens perspektiv lite. Har upptäckt att man kommer långt med det. Kanske inte över en dag, men i det långa loppet. Ingen ser det, men du känner det.

Och så får jag en del gjort min första arbetsdag, nästan av ren adrenalin. Det är en efterlängtad känsla efter vårens haveri och sommarens återhämtning. Inser att återhämtning kan ta lång tid, ibland längre än ett sommarlov. Men jag känner ändå någonting jag saknat. Lusten. Min mest trogna vän i företagandet och, well, i livet. Och när jag kastar mig på cykeln för att skynda mig till hämtning på Algots förskola så känner jag solskenet och vinden i håret ända in i själen.

41

Och så vår sista förmiddag ute på Kullahalvön! Kanske att semestern börjar lida mot sitt slut nu, men tur att vi har nästa år då också. Kanske man kan plocka fram dessa tips igen. Jag älskade verkligen att återupptäcka Kullahalvön. Finns ju såklart tusen fler saker att göra, men ändå otroligt hur full av upplevelse man kan bli på ett par dagar.

Farhult standstrand vid Högnäs

Som sagt är Kullahalvön ganska klippig men let’s face it – sandstrand är aningen lättare med barn. Algot gillar ju också när han kan vara mer självständig på sandstranden. Så påväg hemåt stannade vi på Farhultsbadens badplats. En sandstrand som skulle behöva lite kärlek i ärlighetens namn, men sen igen låter man ju också knäpp när man kräset börjar recensera stränder. Annat är det i december vill jag lova. Men man blir bortskämd med alla dessa otroliga miljöer. Vi  hade iaf en mysig stund på stranden, den var lugn och familjär, och Algot tjoade förtjust, vilket är det viktigaste. Vi fick muta honom ifrån vattenbrynet.

Farhult standstrand vid Högnäs

Algot som var så redo för sommarlovet där innan midsommar. Han kändes trött. Hela familjen var trött och det var väldigt påtagligt att vi behövde vara lediga. Känns som han blivit så stor dessa veckor, känner knappt igen ungen från i våras. Men nu har vi vilat upp oss och nu klättrar vi istället på väggarna. Saknar jobbglädjen och kompisar. Bra betyg på semestern när man är redo för vardag igen, visst?

Farhult standstrand vid Högnäs

Inte allt för långt från stranden ligger den franska gården, La Maison Francaise. Tydligen har den legat där ett tag men helt ny för oss när Anton google ställen i närheten. Enkel, god fransk mat. Måste ändå älska när man kan få tag i vettig och härlig mat runt hörnet mitt på landet, hehe.

Ibland bara stämmer det. Man hittar mysiga ställen, kommer tio minuter föra alla andra och är glada och mätta samtidigt. Alla dagar har sina rosenskimrande ögonblick & stunder. Och det var allt från denna underbara semestern!

32

Igår åkte vi upp till huset en snabbis. Nu har vi haft sommarens sista gäster och har huset för oss själva igen, så härligt. Har ändå saknat huset, känns som vi missade hela säsongen. Men vi har verkligen efterrätten kvar, säsongen här är ju ganska lång. Längtar efter långhelger här i höst, förhoppningsvis lika fina som förra året.

Vi har inte gjort alls mycket i år, mest bara använt huset rakt upp och ner. Trädgården är rejält eftersatt (nya tag nästa vår!) men även om det står gamla Ikea-lampor från när Anton flyttade hemifrån och andra nödlösningar så njuter vi av huset så in i bomben. Det är hemma nu, även om jag har tusen inredningsidéer i huvudet.

Trots rejält torrt, ingen tid, ingen kärlek så sviker inte trädgården oss helt. Jag kommer aldrig bli någon renodlad friluftsnisse, men denna stadskropp mår verkligen bra av detta. Och man lär sig uppskatta saker på andra sätt. Blev genuint glad när det ösregnade igår, för trädgårdens skull.

Även om jag spontant kan bli asstressad när vi kommer upp hit efter att inte ha varit här på länge så är det kul att ta ett varv runt trädgården och se vilket det fina som slagit ut.

Men har verkligen accepterat att huset är ett långtidsprojekt. Vissa år har man mer tid än andra år osv. Ibland behöver och vill vi hyra ut det mer, andra inte. Det är ju en lyx i sig, så stressen är ju dum även om jag totalt underskattade hur tidskrävande och hur mycket ansvar ett hus är innan vi köpte detta.

Huset är ett ihopplock med lite nytt, mycket loppis, ärvt och en del gamla grejer från vinden. Har lite tapetplaner till ovanvåningen, nu när takrenoveringen äntligen är klar. Vi avvaktade med för stora grejer innan taket var klart (eftersom vi hela tiden visste vi var tvunga att lägga om det) men nu så. Jag har aldrig tapetserat innan, är det svårt? Lite orolig för att det här sneda och vingliga huset försvårar det rejält.

Nu blommar äntligen höstanemonerna också. En sensommarfavorit, helt klart. Plus mycket lättare att odla än dahlior, hehe.

Plockade in lite hortensior i min favoritkanna jag loppade i våras. Men den klarar nog inte ha vatten i sig för länge inser jag nu. Living and learning, stup i kvarten.

32
  • Just wanna view more of
  • Home

Igår var jag och Anton i Köpenhamn på tu man hand. Det var underbart mysigt. Förra veckan var jag så trött så trött så trött att en granne lyckades skrämma upp mig att jag hade något fel på sköldkörteln. Men så fick jag vara i fred en stund, ha tyst i lägenheten och köpte lite vitaminer och mår nu väldigt mycket bättre, så skönt!

Jag krånglade i mig en kjol från Zara som jag gillar väldigt mycket. Vanlig t-shirt och gamla skor, men fint ändå. Jag njöt av att äntligen få känna mig lite fin och härlig. Tills det blev tydligt att det var modevecka i Köpenhamn. Jag ramlade in i Köpenhamns bloggcrew på Illum och alla var så extremt snygga och trendy och unga att jag automatiskt kände mig svettig och lökig igen. Nåväl. Få vara cool i nästa liv.

Denna sommaren slutade jag träna, sov asmycket, fick utslag i ansiktet igen, konstiga hudflärpar på tutten, växte överallt och sket i allt. Lät mig själv va. Och det har varit underbart. Underbart ocoolt.

51
  • Just wanna view more of
  • Style

Malmö Malmö Malmö Malmö, jag har inte varit så snäll mot dig i sommar. Varit väldigt väldigt väldigt trött på stan. Klagat på hemma. Och visst kan hemma ibland vara förknippat med ansvar, ekorrhjulet, sysslor, tristess och inte lika mycket kul. Ibland behöver man ett par nya glasögon helt enkelt. Så en dag tog vi tåget till Hyllie och åkte till en helt ny lekplats. Bestämde oss för att semestra i vår egen stad. Hade vi varit i Paris och googlat “lekplats” och hamnat på något liknande ställe hade vi kallat det äventyr.

På semester tar jag alltid med min piffigaste garderob, så jag letade fram det mest färgstarka jag hade. För att det är sommar och semester en liten stund till.

Precis vid vattentornet vid Hylle ligger alltså Hyllie Vattenpark. Mitt i all betong ligger flera roliga vattenstationer och barnen sprang runt i badkläder. Succé! Kanske inte det mest natursköna området med desto roligare! Och en eloge till Malmö stad för sina fantastiskt tema-lekplatser som finns runt om i hela stan. I närheten av vattenparken ska det också finnas en äventyrslekplats, men den hann vi inte till innan alla blev hungriga, eftersom vi stannade här så länge.

Sen gick vi hem en sväng, fantiserade att vi vilade på hotellrummet innan vi gick ut igen. Här hjälpte semestertanken till. Stundvis har jag rätt lätt att tänka “äh skitsamma” (speciellt som gravid) och stanna hemma, men är man iväg på semester vill man ju maxa alla dagar, njuta och uppleva. Säkerligen har man bokat resturang någonstans. Så det gjorde vi. Eller bestämde oss för att gå till Bastard när de öppnar kl 17 i alla fall. Innan dess köpte vi en kaffe och gick till “tåglekplatsen” som ligger i Slottsparken. Extra mysig på hösten, tycker jag men även finfin på sommaren. Bra när man vill ha skugga! Och så kan man äta lunch eller fika vid Slottsträdgården.

Klockan 17 hängde vi på låset till Bastard. Här har jag inte varit på länge, jag blev helt enkelt lite trött på det. Och så tycker jag det är tråkigt att det är så svårt att få bord om man inte bokar i förväg. Tur att man är barnfamiljig nu då och äter tidigt.

Supermysig innegård där de har servering på sommaren, innan var det bara pizzor men  nu kan man beställa hela menyn. Deras drinkar är förresten bäst, även utan alkohol visade det sig.

Maten är också såklart väldigt god även om det är allt annat än spagetti och köttfärsås, hehe. Men himla mysigt var det i alla fall och sen gick vi hem i en ljummen Malmönatt (halv sju på kvällen, haha) och somnade gott. Glad för våra nya hemma-glasögon.

34