Ja, det är lite segt just nu. November är vad det är, vi vabbar, jag känner mig som en val, mitt blygben gör ont, jag känner mig lite fången, jag saknar mitt gamla jag, läcker bröstmjölk, är tung och stundvis frustrerad och lite deppig. Saknar världen. Vill bara springa. Men när jag blundar, då ser jag ändå våren. Jag ser liv, livet och äventyr. Att titta tillbaka hjälper mig längta framåt. Vi har det bra. För som vi rör oss, även när det känns som vi står still. Ja, två barn är jobbigare. Det säger alla, jag vet. Vi är äldre, tröttare och har mer ansvar. Mindre marginaler, jag vet. I praktiken inte lika fria, men själen, vårt DNA, den kan ju ingen ta. Världen finns ju kvar.  Och när vi väntat, vilat och längtat klart så är nästa äventyr bara runt hörnet.

22

Förra söndagen var det sol! Oh my så skönt. Min svägerska Helle säger att hon inte vet någon annan som pratar om och blir lika påverkade av vädret som jag och min lillebror. Men fy fanken vad deppigt det kan bli emellanåt i november (och februari). Jag blir helt identitetsförvirrad eftersom jag bara vill att livet ska vara roligt, och vädret motarbetar mig så in i helvete. Jag tar det nästan personligt. Idag ska det vara sol mellan 9-14, så måste skynda mig att skriva detta.

Men förra söndagen var ändå skit eftersom jag mådde så dåligt i graviditeten. Men tänker att det blev mindre skit för att solen sken. Men jag var i alla fall så trött att jag inte kunde sluta gråta. Förra veckan tror jag min andnöd peakade, eftersom jag knappt orkade gå från vår lägenhet till ett café hundra meter bort utan att bli så andfådd att det kändes som jag sprang. Det kändes som jag på riktigt inte kunde syresätta mig ordentligt, sjukt obehagligt, men vanligt. Uppenbarligen. Anton fick en chock när jag stod och hämtade andan efter att…ha gått ut ur duschen. Denna veckan har det varit lite bättre, tack och lov. Och på tal om tack. Tack för ni skriver så fint både här, på Instagram och lite varstans när jag öppnar den burken av självömkan. För att ni delar med er tillbaka – det hjälper även mig (vare sig det gäller graviditet, jobb, ångest eller whatever i livet). Och får den här platsen att kännas extremt meningsfullt. Så, tack för hjälpen <3

Livet svänger just nu mellan att jag ligger och stirrar upp i taket eller försöker fånga livet (och mig själv) i en klänning. Jag är extremt mycket hemma just nu (för att vara mig) och jag längtar ut så fruktansvärt mycket. Men jag orkar inte. Varje dag är det något jag säger nej till nu. I huvudet vet jag att det är en kort period och bla bla bla bla, men mitt känsloliv springer maraton just nu och vinner. Stundvis är det så svårhanterligt för hela familjen, det blir tjurigt, men igår la Anton sig bredvid mig och sa “det är för jag också saknar dig och farten du sätter“. Det var så gulligt sagt att jag typ somnade i ren lättnad. Att jag inte bara hittar på att allt känns annorlunda för typ uppmärksamhet skull. Att livet är ganska präglat av graviditeten, en liten men explosiv parantes i livet.

När tröttheten inte tar över hittar jag små stunder av inspiration. Som när jag hittade dessa ljuvliga koppar inne hos Miloii. Lina som har butiken blandar upp sortimentet med lite vintage och second hand grejer som hon fyndar på sina äventyr. Love it.

Och så har jag tagit selfisar i Kajsas showroom medan jag väntat på att hon mejlat klart bilder till en kund. Detta är verkligen en del av drömmen med JWHF, mitt frilansande och företagande. Att få dela dagarna, komma och gå hos varandra och dela kreativiteten och livet med kollegor såhär. JWHF är ju fullt av kreatörer och ju mer tiden går desto mer hittar vi stöd i varandra. Det är också en dröm med JWHF. Men det inlägget om vad drömmen, visionen och målet är, är också på ingång här på bloggen btw.

Vi skulle ha en liten men naggande god photoshoot tillsammans med Hanna. Hanna som jag lärde känna när jag hyrde en kontorsplats under tiden vi höll på att bygga och lansera JWHF. Och jag inser hur präglad livet är av allt hela tiden för då hoppade vi direkt in i den vänskapen för jag typ sa “hej jag heter Christin och jag kanske vill skilja mig” och så satt vi och pratade om livet istället för att jobba. Klipp till att jag och Anton gick i intensiv paraterapi samtidigt som JWHF lanserade, vi klarade oss, hängde i Lissabon & Anton fick revansch hos Hanna (så att säga, hehe) och nu står vi inför nästa (bebis)äventyr tillsammans igen. Inte undra på man är trött.

Vad vi fotade får man se inom kort! Men så sjukt kul var det och fint blev det.

När jag cyklade hem kände jag mig nästan hög på ett glädjerus att detta får lov att vara mitt liv. Också en anledning till att jag ibland har svårt att släppa jobbet just nu även fast min kropp kanske skulle behöva det. Jag tycker det är så extremt roligt och drömmer stort men i det ingår också mycket jobb. Inget att hymla med.

Men så har veckan också präglats av extremt mycket vardag, så som den alltid gör. Vi försöker hitta stunder av mys. Som när vi möts vid tågstationen och går och hämtar Algot tillsammans. Det blir så tydligt att det är få förunnat eftersom både barnen och personalen kommenterar när båda kommer, “vilken lyxdag“. Ofta måste man ju dela upp sig för att få vardagen att gå ihop. Det gör även vi, därför blir såna här stunder extra mysiga.

Och Algot som är inne i period där han inte vill gå och lägga sig, inte vill vara ensam och får oss att lova att vi alltid tar hand om honom. När jag går och handlar så undrar han var pappa är och när jag svarar att han ligger i  vår säng, svarar Algot med “va bra, då kan han ta hand om mig“. Han är också ganska rolig just nu med sina funderingar och formuleringar. Som när jag säger “godnatt min älskade unge” och han svarar han med “godnatt min älskade vuxen“:

Det har varit extremt mycket november som sagt. Herrejesus så grått och helt otroligt segt väder det varit. Ser hur alla försöker hitta sätt att inte förtvina bort på, tipsen avlöser varandra. Algot kör på rosa diadem, gör du det också för imorgon försöker vi liva upp den här deppfesten med en ny omgång av JWHF Style Challenge. 

Algot och hans kompis Gottfrid i en enda stor lekfest. Livet är inte så svängigt just nu, ibland handlar dagarna bara om att komma ut. Som när jag höll på att gå i taket igår över att jag knappt varit utanför lägenheten på tjugofyra timmar. Då tog vi på oss regnkläder och hittade på en destination. Vi landade hos Beyond Us & Kajsas showroom. Där vi fikade fika med Kajsa, Hampus, Kajsas syster och mormor och Algot fick leka med Gottfrid som var så roligt att han sa att han redan saknade honom när vi kom hem. Och det var dagens härligaste stund och gjorde en grå dag väldigt mysig. Ibland undrar jag hur vi kommer se tillbaka på den här tiden i livet? När vi startade företag, födde barn och försökte balansera allt på lillfingret. Undra om vi kommer se tillbaka med snälla ögon, vara stolta över det vi jobbat fram, tycka att vi kämpat på bra och att det var värt det, eller om vi kommer ångra oss och stå där med svansen mellan benen och bara “fy fan vilken dum idé det var“. Den som lever får se.

31

H&Ms egna kollektion Baby Exclusive är en favorit! Gör barnkläder upp till storlek 104 och här handlade jag ofta varma och sköna grejer till Algot som alltid passade så bra när vi till exempel när vi var i det kalla huset. Och nu till vår vinterbebis. Sköna, lugna och myspyskläder.

 

Underbara Blaou! Två kreatörer som lämnade trygg anställning för att förverkliga sin idé om mer färgstarka och jämlika, schyssta och kreativa barnkläder. Såklart finns det kollektioner jag älskar mer än andra även hos Blaou, men generellt tycker jag det är så kul med något annat både i design, passform och produktbilder. Därav att vi på JWHF gjorde ett event med dem i våras! Och här är en intervju med grundarna!!

Monsieur Mini är ett litet dansk märke som gör finfina små kollektioner. Nu senast med croissanter och hjärtan som jag inte alls kunde låta bli att köpa till både Algot och bebisen.

 

På tal om danskt, Kongens Slöjd är defitnitvt värt att kolla upp. Allt från bebiskläder till allt som rör barn, hehe. Ett favoritmärke definitivt. Vår bebis ska sova bland dessa citroner exempelvis.

Och min absoluta favorit all time: Bobo Choses. Älskar typ varenda kollektion, älskar designen, färgerna, älskar stylingen, älskar allt – förutom priset. Jesus kristus. Men så fint och brukar vänta in rean till mina absoluta favoriter. Men hörde någon liten fågel om att de eventuellt ska sänka priserna pga det uppenbara att det helt enkelt blivit för dyrt. Hoppas!

Zara! Supergulliga och mjuka kläder ju!! Men däremot är det sjukt störigt när man råkar köpa bodys eller pyjamaser som inte har vanliga tryckknappar i grenen. Det må vara snyggt med träknappar men det är också sjukt opraktiskt och pilligt. Så det dubbelkollar jag alltid innan jag köper. Gäller faktiskt H&M Exclusive också! Fördrar även bodys man knäpper i grenen när de är som minst, och inte bara vanliga tröjor eller t-shirts, eftersom de ofta åker upp på ryggen = kall, naken hud. En body sitter där den ska!

Lindex babyavdelning! Blev helt ledsen när Algot växte ur strl 98, för här kan kreativiteten osa – tillskillnad från när man är över 100cm lång och då tydligen går från barn till pojke eller flicka. Tröttsamt, men som sagt  så är i alla fall babyavdelningen utan riktlinjer, ofta cool och full av olika färger.

Och en relativt ny favorit: The Animals Observatory som lirar i samma liga som ex Bobo Chooses. Här köper jag gärna större storlekar så de kan använda plaggen längre och PPA blir så låg som möjligt. Men definitivt ett roligt inslag i barngarderoben.

 

21

Jag längtar så mycket till julen i år. Vilket är ovanligt, för julen har länge varit en ganska laddad tid. Har man skavanker i sina familjeförhållande är det ju oftast där dom synts som mest. Och känns. I många år har jag försökt hitta min egen takt i det hela och skapa någon form av tradition, på något modifierat sätt. Kanske är det graviditeten och mitt BF den 6 januari som gör att jag i år inte ens försöker tillgodose någon annans behov än mitt eget? Och med mitt menar jag min lilla familj: Anton, Algot och lilla bebisen i magen. I flera år i terapi har jag övat på att säga “detta vill jag”, utan att dö av varken dåligt samvete, skuld eller skam.  Sen finns det ju alltid rum för andras viljor såklart, men att ens säga vad jag själv vill har inte alltid varit en självklarhet. Men ett fysiskt tillstånd som en graviditet gör det ändå lättare att stå på sig lite (övar liksom fortfarande). Bara “jag vill…” är ofta ett förvånansvärt svagt argument inför en själv. I år kommer vi nog mest vara hemma i lägenheten. Jag vill föda i Malmö, precis som med Algot, och sova i min egen säng, rota efter mat mitt i natten i mitt egen kylskåp, krypa upp vår egna blåa, smutsiga soffa. Man hittar på saker som ska få en att känna sig trygg i en ganska okontrollerbar situation (som föda barn ändå är), även om det kan låta fjantigt för någon annan så håller man fast vid de sakerna. Det bubblar mycket känslor i den här kroppen just nu, men äventyrslusten är inte en av dom. Men egentligen var det inte alls det som det skulle handla om idag. November försvinner i ett sjok av jobb trots allt, lite jagad av känslan av att alltid ligga efter. Och där någonstans lutar jag mig mot julen i år. Då jag bara vill tända granen, värma lussebullar och sova. Längtar efter att saker bara ska vara mysiga, enkla och fina. Njuta av vackra julgrejer, färska julblommor och tända ljus. Ville egentligen mest säga det. Men så var det det där med alla känslor. Som alltid bubblar upp när man minst anar det. Så även denna torsdagsmorgon.

34

Idag sitter jag i jeans och ribbad tröja, igår gled jag fram i denna. Som jag hyrt av Kajsa och hennes nya företag Kajsa Magdalena – Style for rent. Där hon är i uppstarten med att öppna upp dörrarna till hennes drömmiga garderob och där man helt enkelt kan få en modern men fortfarande underbar shoppingupplevelse, hyra enastående plagg och få nya stylingråd. Och alla Kajsas anekdoter kring alla plagg. Kanske är det hennes genuina glädje till mode som skiner starkast och är som allra mest smittsam. Extra plus för ett cirkulärt mode som gör det enklare även för oss konsumenter att dra vårt strå i stacken, såklart. Jag hyrde denna dyrgripen från Rodebjer till ett jobb jag gjorde igår. Vilken f-a-n-t-a-s-t-i-s-k klänning. Kanske speciellt med gravidmagen, har faktiskt inte känt mig så fin på hela graviditeten, hehe.

Men hade också sovit katastrofdåligt och såg minst sagt sliten ut. Då tar jag alltid till min all-time favoritmask från Sisley. Får typ alltid komplimanger och frågor efter jag använt den, hehe. Dyr men dryg och värd det.

Och så åkte jag till Helsingborg! Long time no see. Jag har ju växt upp där men har inte kvar en enda familjemedlem där längre, bara några kompisar kvar men där tiden springer ifrån oss och helt plötsligt känns Helsingborgslivet som ett helt annat. Men alltid fint att göra en touch down ibland även om tiden verkligen skapar lite avstånd till hur förankrad man känner sig där. Men här växte jag upp i alla fall!

Hej hej! Eftersom det trots allt var mitt på dagen klädde jag “ner” klänningen lite med ett par sneakers. Jag sparar sällan plagg utan klär mycket hellre upp och ner mina plagg. Plus kan verkligen rekomendera att hitta kraft i mode. Nervös inför något? Ta på dig något du känner dig stark i osv. Det hjälper i alla fall alltid mig.

Helsingborg var ovanligt soligt. Blå himmel och roliga gator. Ibland behövs det inte mycket mer.

Här har jag hånglat, dumpats, dumpat, kräkts, gråtit, gapskrattat, tagit studenten, sörjt, jobbat, gjort fel och rätt, varit högljudd och blivit tillintetgjort, dött och återuppstått och efter 20+ år där lämnade jag alla minnen för nya i  Malmö.

Men just igår rörde jag mig bara mellan Knutpunkten och Campus som är Lunds Universitets filial i Helsingborg. Jag gick fel fast det var såhär fint utmarkerat när jag väl rundade rätt hörn.

Jag skulle föreläsa för ett gäng som går kandidatprogrammet inom modevetenskap! Jag har visserligen läst medie- och kommunikationsvetenskap, men det var mer en inspirationsföreläsning om hur jag gått från en superteoretiskt utbildning till hur jag byggt upp mitt arbetsliv idag. Jag var ganska nervös för jag drabbades av “vem är jag att…“-ångest eftersom jag känner att jag har så mycket kvar jag vill göra och lära mig men det blev en fin påminnelse även till mig själv om allt som hänt och tagit form de här senaste fem åren. Hur jag faktiskt, om än långsamt, byggt upp (och håller på att bygga!) ett arbetsliv, ett företag och någon form av karriär som jag mår bra i och har kul med. Det gör mig hoppfull inför de nästa fem åren även om jag ibland känner samma framtidsoro smyga sig på när jag står inför tvåbarnslivet.

Jag gillar dessa bilder på alla dessa fötter, för är det mest konkreta bildbeviset på “här är jag just nu“. En kort stund av framkalla närvaro. Även om jag alltid tycker det tjatas så mycket om nuet. Går det ens att skära ut nuet så som vi ofta pratar om att man borde göra? Är det inte alltid en blandning av allt som varit, allt som är och allt som blir? Jag hade en sån dag igår i alla fall där det var så tydligt. Då jag klappade medkännande på allt som varit, superstolt för där jag är nu och roligt är det dessutom, samtidigt som allt framför mig tornar upp sig på gott och ont. Allt en väldigt väsentlig del av mig och där allt präglar mitt liv varje dag.

37

 

Källa: här

Det är lite jobbigt nu. Jag sover väldigt dåligt och det tär. Sömnbrist kan få min ångest att eskalera och all logik försvinner ut ur fönstret. Allt jag gör blir känslodrivet, till och med sånt som kan lösas av miniräknare och diverse excelark. Totalt utmattande, och att inte sova är som bensin för det haveriet. Det är så många olika störningsmoment på nätterna nu; jag kissar femtioelva gånger, halsbränna, förkyld, bebisen rör på sig, jag försöker röra på mig. Och så mitt huvud. Den lilla kvarnen som bara maler och maler och maler. Ibland fantiserar jag att någon ska slå mig med en stekpanna i huvudet så att jag svimmar. Bara för att få tyst på den. Istället sitter jag och gråter i soffan mot Antons axel mitt i natten efter att redan varit vaken flera timmar. Fina Anton, min stora stöttepelare i livet. Inte perfekt, för det är ingen, men bättre än någon annan någonsin i mitt liv. Igår ville jag verkligen att han skulle få en mysig farsdag, en extra kram men även det gick åt pipsvängen när jag var så trött och gick hem och grät istället. Dessutom så smög han upp med Algot nu på morgonen, stängde dörren till vårt sovrum och lämnade en lapp om att han lämnat Algot på förskolan, fast det var jag som skulle göra det för han skulle tidigt till jobbet. Så jag skulle få sova så länge kroppen tillät. Alla pappor är inte bra, tro mig när jag säger att jag vet. Och mammor och kvinnor drar onekligen ofta det allra största lasset alltid. Men just nu är jag så väldigt tacksam att få lov att uppleva att vara två vuxna som hjälper varandra i detta intensiva (familje)liv, oavsett dag.

47
Stine Goya

I veckan släppte många märken sin första drop av deras pre-spring kollektioner. Jag tycker alltid det är roligt att scrolla igenom när det landar. Men tittar och längtar mest efter årstiden och föreställer mig vad jag gör, hur jag känner mig och hur jag ser ut när våren vankas, mer än vad jag faktiskt köper. Att visualisera, bygga upp små världar och scenarion är kul och längtigt. Kanske ännu mer nu när jag blir andfådd av att gå ut ur duschen. Målbilden i vår har sällan varit så stark. Hur som. Först ut är Stine Goya. Jag gillar mest Stine i teorin, men oftast blir det aldrig mer än så. Siluetterna känns sällan helt bra när jag väl testar. Men fönstershoppar alltid något. Tyckte i och för sig den här stylingen inte var så snygg, men drogs ändå till klänningen pga färgerna och mönstret. Fin till våren och ett par jeans, men ser också nyår framför mig i den. Även om denna från förra säsongen legat i varukorgen en evighet till den nyårsmiddagen då jag inte är en vecka ifrån att föda.

Stine Goya

Starkast i första kollektion tyckte jag definitivt är dessa underbara byxor. Älskar att det kommer mycket prickar i vår. Så otroligt fin siluett (även om en kritik till Stine är att hennes siluetter ofta tas fram mest efter folk med samma kroppstyp som hennes själv). Mina höfter får sällan plats. Nåväl, kavajen är också tokfin. Känns som man kan ha jätteroligt med den och styla på flera roliga och personliga sätt. Och så är det ofta med Stine Goya om jag köper något. Då är det enstaka plagg som bakas in i min egen garderob, sällan hela looks.

Baum und Pferdgarten var ovanligt bleka. Men fortfarande så himla snyggt. Baum und Pferdgarten är en favorit. För det som saknas i färg väger upp i mönster och styling. Att köra en prickig outfit i olika kombinationer som den till höger har stått på listan länge. Bara aldrig haft tillräckligt mycket prickiga plagg.

Baum und Pferdgarten

Nu vet jag inte hur min kropp kommer bete sig post-gravditetet men dessa byxor står högt upp på min lista. Cool siluett, lekfulla och stylish. Full pott. Om dom passar.

Men så kommer jag alltid tillbaka till favoriten Ganni, hur poppis det än blivit. Men medan både Stine och Baum gör tjusiga kläder, så är det oftast också lite obekvämt och ömtåligt. I Ganni känner jag mig nästan alltid både snygg och bekväm. Kompromissar inte på något. Förutom kanske priset som jag tycker har stuckit iväg ganska rejält, speciellt med tanke på att kvalitet ibland svajar. Men stilmässigt och vardagsmässigt känner jag mig bekväm här. Längtar efter att få dra på mig ett par coola brallor.

Ganni

Och så lanserade Ganni en handfull väskor och plånböcker i perfekta karamellfärger. Helt underbara faktiskt och enkel, snygg design. Den i orange står definitivt på min önskelista.

25
  • Just wanna view more of
  • Style

Hej från senaste tiden! Jag har haft svårt att hinna med allting men det härliga med att blicka tillbaka är väl att man får gå igenom allt igen. Ligger någon slags mindfullness i det för mig. En av de härligaste sakerna med att dokumentera sitt liv. Då kan jag komma ihåg att jag såg ut såhär när jag väntade mitt andra barn och att sovrummet var stökigt även då.

Det har ju varit mycket fokus på jobb i höst. En dag för ett par veckor sen var jag inbjuden till en workshop för att diskutera digital kommunikation. Även om vissa påstår sig att all kommunikation är samma typ av kommunikation, hehe, vilket iof är sant i viss mån. Men vill ändå påstå att det fortfarande finns behov för att dela upp det ibland, digital och inte digital. Det var hos kommunikationsbyrån Navigator här i Malmö och kunden var konsthantverkscentrum och flera olika aktörer från Malmö var inbjudna. Lite oväntat sammanhang för mig, men samtidigt inte för det är så tydligt att man kan ha gemensamma beröringspunkter även där man tror man inte har det och att det alltid finns utrymme att hjälpa varandra med sina olika kompetenser. Roligt, tyckte jag!

En annan dag gjorde jag mig fin och var ambitiös i mitt skoval när jag hade klackar på mig för första och sista gången den här graviditeten.

Vi skulle ha en afterwork tillsammans med några JWHF-bloggare här i Malmö ju! Älskar när vi ses och ser framemot att samla hela (!) gänget igen senare i 2020 (ska bara föda lite bebis först).

Och så har jag jobbat en del ihop med Jenny också. Älskar verkligen det. Här är vi hos vår bloggare Agnes företagsäventyr, Vi på Ön, som hon driver med två andra. Det blir ett kommande reportage på JWHF, håll utkik. Så jäkla fint verkligen.

Och så gick mycket tid till att jobba med Beyond Us lanseringsfest. Här är innan dem hade öppnat. Helt sinnessjukt så mycket jobb dem hunnit med sen dess. Jasmin jobbar ju där nu förresten!!

Skickade ut ballonger som inbjudan till den pre-opening dinnern som var vårt huvudfokus. Fint blev det!

Jag har sett ut såhär! Blev så glad när favoritjackan från Ganni fortfarande passade.

Varit på ett himla trevligt event på Kvänum som trendgruppen PR anordnade. Malin Persson var där och bjöd på sina favoriter från naturen. Det var gott och fint men framför allt en bra gästlista för hade väldigt trevligt med alla kvällens gäster.

Och fick en himla lyxig goodiebag med oss hem, tack för det! Anton har lagat tokmycket mat på stekjärnet och är supernöjd, hehe.

Och sen var det äntligen dags för Beyond Us stora dag och lanseringsfest. Jag och Sanna pillade med vårt efter att ha hämtat alla blommor vi behövde.

Här är Petra, som är en av grundarna av Beyond Us, som också var i farten. Det var alla, vilket verkligen krävs i ett sånt stor projekt.

Jennys prints var där och var snygga. Hon säljer ju sina grejer på Beyond Us nu ett par månader framåt – gå dit och upplev! Kläm och känn och ta med dig hem. Jag har flera av JennyoJens prints hemma, sen långt innan jag lärde känna Jenny egentligen, för tycker de är geniala. Jag är sjukt sugen på denna till vårt sovrum.

En annan dag såg jag ut såhär, i en härlig mönsterkombination av rutigt och prickigt. Tog det som passade helt enkelt, börjar komma dit i graviditeten på riktigt nu.

För helt plötsligt var det måndag och där var Jenny igen. Hehe. Vi skulle ju fota fler grejer ihop. Hemma hos Johanna och Emil som driver Tropical Scandinavia.

Vi fick bullar och kaffe och hade himla trevligt. Ibland yras det om “tänk så mycket vi fått gjort om vi inte pratat så mycket” och så slår vi på oss själva. Men fy fanken vad trist (arbete)livet hade varit utan detta. Det är ju vår version av kollegor och utan dom hade jag nog blivit sinnessjukt vid det här laget. Jättejättejätteskönt att få ha folk runtomkring sig som känner igen sig. Plus, på vilken arbetsplats pratar inga kollegor med varandra??? Bara att vi kanske inte får betalt när vi gör det, hehe.

Mmmmm så fint det blev, hojtar när det är ute!

Och det var lite av det som fastnade på bild. Har rätt kul ändå, när allt kommer omkring. Hoppas jag får lov att göra detta länge länge länge.

 

 

28

 

Tänkte först “vilken ful bild” men sen tyckte jag ändå den var så himla talande för dagen. Inte för att den var ful kanske, men för att det var så präglad av livet. Så som det är. Mötte Kajsa på Noir för lunch och inom kvarten hade jag gråtit, hon hetsdruckit kaffet, ammat och jag bett om en macka med “extra mycket smält ost” för det hade jag tänkt på sen igår. Vi försöker ta oss ann livet, har ganska roligt längs vägen, men oh också =  vilka känslostormar och vardagsrealism som finns där parallellt. Men finast av allt ändå: att få dela det.

Så där satt vi i några timmar och pratade om allt. Från tårar och samtal om hur mycket vi älskar våra barn till stora jobbdrömmar. Förhoppningar och utmaningar om att allt ska få plats. Gärna medan man har något fint på sig, som Kajsas solstråle till jacka. Hehe, lite av allt alltså.

Sprang inom ABsmåland och handlade en lila ljuslykta. Värt ett besök när man är i Malmö, tycker verkligen de förbättrar sitt sortiment hela tiden. Plus att de börjat ta fram julgrejerna. Underbart. Nu? Soffan, jag är helt slut känslomässigt, kroppsligt och i bäckenet. Orimligt att man ska vara medveten om att man har ett blygben stup i kvarten och även när man sitter ner. Hade helt glömt hur det känns att ständigt ha en liten melon mellan benen som pressar neråt.

31

En dag för ett par veckor sen såg jag ut såhär. Gjorde inte mer än att gå på stan med min familj ett par timmar och även om jag bytte om sekunden jag kom hem så njuter jag av att känna mig fin en liten stund. Tycker nästan alltid att det är värt ansträngningen. Det, mode – kläder – kreativitet – garderobsglädje, det ger mig energi. Jag tycker det är så roligt & lustfyllt.  Kommer förövrigt bli så ledsen den dagen denna jackan ger upp. Älskar den, önskar jag köpt två, hehe.

Jag köpte blommor med mig hem för det blir jag också glad av. Speciellt nu i november för gud vad trist den känns med tjugo nyanser av grått. Sluttampen för graviditet + solbristen i november är inte den härligaste kombinationen i livet. Så då får man hitta andra sätt att pigga upp. Men min klänning från Zara fortsätter att leverera. Gillar hur den funkar till nästan allt och förändras med olika stylingar. Att leta i sin egen garderob är grejen.

Annars? Våndas lite över ett jobbuppdrag nästa vecka som jag skjuter framför mig. Roligt men nervöst pga något nytt. Men fick mig att tänka på det här med kreativitet. Bland era önskerubriker fanns ex “hur det är att jobba med kreativitet i Malmö” (det är på gång!). Något kommande jobb handlar om faktiskt, då jobbet är att jag ska gästföreläsa på Lunds Universitet i Helsingborg om just det. Typ det. Och som en viktig påminnelse, även till mig själv,  är att det ibland är det svåra med kreativitet. Även om jag inte konkret sitter vid datorn stup i kvarten så är processen igång hela tiden. Huvudet snurrar och jag bygger strukturen till föreläsningen (i detta fallet) i huvudet konstant. Därför går också ofta relativt snabbt när man väl sätter sig vid datorn visserligen. Men processen präglas nästan alltid av vånda. Och en anledning till varför jag alltid försöker dra mig för att sälja enstaka timmar för hur tar man betalt för “jag tänkte till i 3 timmar“.  Definitivt en utmaning att paketera i detta frilansliv.

25
  • Just wanna view more of
  • Style