Algot har ju ett eget rum nu. Så sinnessjukt knäppt att tänka att vi renoverade lägenheten i våras också. Denna vår kommer ju gå till historien som en tillfällig psykos. I alla fall. Algots rum blev ju gult. Totalt ovant för mig som gärna jobbar med kalla färger och det tog ett tag att vänja mig, men börjar sakta men säkert göra det det mitt. Jag menar – hans. Hehe. Hoppas i alla fall han ska ärva min kärlek till färg och form. Renoveringen avstannade ju tvärt i somras, när sommaren började och aldrig tog slut. Men i takt med att temperaturen sjunker desto mer inredningsinspiration kommer tillbaka. Än så länge är det alltså gult och rosa i Algots rum.

Källa: här

Man kan såklart ta en bild rakt av men här inspirerades jag av färgerna. Satte gult på väggarna och rosa i detaljerna. För det ÄR ju en av de bästa färgkombinationerna. Plus glatt och härligt och coolt som jag gärna vill att hans rum ska vara.

Källa: här

Inte alls min färgsättning, gäsp, men gillar idén med bänken från vägg till garderob. Kanske att vi gör den lägre så han kan använda det som ett litet bord. Om det får plats. Hans rum är ju effektiva 7kvm.

Källa: här

Klara, härliga färger är mer min melodi. Gillade bordet och färg på en sida. Enkelt men annorlunda =  kul. Vilket påminner mig att jag vill jobba in mer naturmaterial i hans rum. Tycker det är fint och roligt komplement till mycket färg. Plus vill ha postern fast jag bara ser halva på bilden.

Källa: här

Kolla så ljuvligt! Att jobba med färg behöver varken vara hysteriskt, skrikigt eller jobbigt. Hur härliga nyanser!!!??? Speciellt garderoben med det gula och gröna. Såhär vill jag att hans rum ska kännas. Glatt, färgstarkt, kul men lugnt.

Och så tänker jag såklart att hans konstverk ska upp på väggen så småning om. Eller kanske Mathildas för de senaste gångerna har hon kommit med flera teckningar till honom. Hur fint!? Annars tänker jag kanske göra som min kompis; som framkallade hennes barns teckningar som foton och hängde upp. Blev så sjukt fint.

Lite så går den kreativa processen till i det här hushållet. Plockar lite här, lite där och så vips så blir det något som bara är vårt. Bilder från de faktiska rummen kommer så fort jag slutar vara så förbannat trött.

8

Tiden springer på men den senaste veckan-isa har ju ändå varit lite speciell, högt och lågt. Förra fredagen var jag så sjukt trött men slängde mig på cykeln på eftermiddagen, med guldskorna i högsta hugg. Har köpt dom av finaste Fia, följ henne för böveln om ni får!

Köpte blommor, för anledningen till att jag slet mig ur fredagströttheten var för att Julia firade sitt boksläpp den kvällen.

På MJ’s i stan såklart!

Där satt hon och signerade bok efter bok tills dom tog slut. Coolt ju!

Dagen därpå ägnade vi oss av logistik av barn hela förmiddagen, eftersom vi skulle på bröllop! Min käraste Marie skulle gifta sig och jag var lika nervös som om det vore min egen bröllopsdag. Okej, kanske inte riktigt men det kändes ändå så stort och fint att få se sin vän gifta sig. Vi har känt varandra i 15 år (nästan halva livet) och sett varandra gå från… ja.. det ena till andra let’s say. Otroligt fint.

På tågstationen i min rosa klänning från Ganni. Ganni hit och Ganni dit, jag vet, snart är det väl ute. Tjoff tjoff.  Men jag älskar fortfarande märket och tycker dom levererar fina kollektioner även om jag tycker kvalitén borde bli snäppet vassare i och med den prissättning dom har nu. Minst sagt maffigt. Skitsamma för idag, jag kände mig fin.

 

Vaknade dagen därpå upp på Hotel V som jag ibland bor på när jag är i Helsingborg. Några av mina äldsta och bästa kompisar bor ju här, så även om min familj inte bor där längre så är jag där ibland.

Hotellfrukost smakar aldrig så gott som när man är bakfull. Detta är också anledningen till varför jag sällan fotograferar mina frukostar. Jag är en ägg och bacon tjej. Ingen fräsch frukt, ingen yoghurt med nötter eller chiapudding. Ägg, bacon, kaffe.

Sen hämtade vi upp Gottegrisen, som varit hos farmor och farfar. Han var pigg med två väldigt trötta föräldrar. Men helt klart värt det pga så fin helg. Men klart ska läggas till att allt händer alltid på en och samma helg. Inte nog med att två nära vänner hade allt från boksläpp till bröllop samma helg, utan en tredje hade dessutom sin babyshower. Jag våndades i dagar innan jag skrev förlåt, men jag kan inte komma. Försöker både lära mig och respektera mina gränser, för i längden blir jag en bättre kompis, mamma, flickvän osv. Men öh, sumpighetskänslan alltså.

Jag var bakis i dagarna tre och sen hade jag möte med JWHF’s webbyrå. Uppföljningsmöte och planeringsmöte. Vad ska lagas, vad är kvar att göra och vad ska läggas till. För ett år sen visste jag inte hur man bytte header på en blogg, hehe. Och när jag i våras skulle gå in första gången och lära mig JWHF’s system öppnade jag datorn och började hulkgråta av panik. Skönt att man lär sig.

Julia aka Tuvessonskan hyr ju ett skrivbord i samma lokal så sa hej såklart.

Innan jag cyklade vidare till MJ’s igen, där LOPPI hade sitt seminarium om internet. Statistik och siffror om deras målgrupp. Intressant men jag vet inte. Jag älskar content mer än siffror. För inget content, inga siffror. Jag diskuterar mycket hellre hur man gör kul, roligt, intressant och annorlunda (reklammärkt) content. Men Lina var snygg som vanligt!

Annars? Har mest jobbat med näsan djupt ner i datorn hemma vid köksbordet. Har några luncher varje vecka för inte bli helt knäpp. Nästan alltid med kaffe efteråt. Ofta cappuccino för jag tycker det är så himla mysigt. Efter lunch, påväg till lekplatsen med Algot, under en promenad. I sval höstvind. Så himla mysigt och jag gör det varje dag, för det är en av anledningarna till att jag älskar att bo i stan.

Och så har jag sprungit med Algot hela helgen, som stolt berättar om sin onda läpp. “Ingen fara Algot blir glad igen”, fina unge alltså. Har verkligen varit en så himla mysig helg. Men nu är klockan nio så det är dags att stänga ner och njuta av att vara ensam hemma.

Puss!

 

16

I helgen är det jag och den här nissen som hänger. Anton är på jobbresa till måndag. Så vi åt frukost i soffan, tittade på tv och pratade om väderomslag (misstänker dom pratar väder på förskolen, hehe).

Rätt skönt i ärlighetens namn eftersom jag den senaste tiden känt mig lite skör. Ibland tycker jag lite synd om folk omkring mig, eller mig själv för den delen. Med så mycket bagage så kan den enklaste meningen sätta sig i mig. Ibland utan att jag vet om det, och så helt plötsligt står jag på gatan och gråter. Som den gången en i Antons extrafamilj hade raljerat och skvallrat lite om mig när jag inte var där och jag sen fick höra det. Drygt såklart men för mig stannar det inte vid “drygt” – det sänkte mig totalt eftersom det påminde mig om saker som hänt när jag var liten. Eller som när någon jag trodde var en kompis bröt kontakten mig med över ett natt (hände iof två gånger så borde väl lärt mig) och självhatet blossade upp som en storm. Sånt kan ju iof hända i vänskaper (även om det också är drygt) men olyckligtvis gjorde min pappa så mot mig när jag var liten. Enkel matematik men känslor är inte matte och ibland river det enklaste upp gamla sår. Så där med att alla “is fighting a battle you know nothing about”, stämmer ju verkligen.

Kanske är det därför jag vågar skriva om det också. Vi har alla våra strider (vissa värre än andra såklart). Men jag mår som allra sämst när jag försöker dölja det. Då blir det ångest till sist. Men jag skriver också om det för varje gång jag gör det, så skriver ni så fint tillbaka. Om era historier. Det får mig att våga och det får mig att känna mig mindre ensam. Det är väldigt fint, att få se sig själv i någon annan. Jag tror verkligen att alla behöver det. Sen får inte alla detaljer plats här i cyberspace, det tänker jag också att alla har förståelse för.

Och det bästa med att växa upp, det är att man växer ifrån vissa saker och in i något annat. In i sin egna familj, som man gjort helt själv. Algot, Anton, vänner, kollegor och de tappra familjemedlemmar som finns kvar. Love’em.

28

Waosa, kommande nummer av favorittidningen Eurowoman  – så snyggt!! Danskarna alltså. Måste köpa tidningen pronto. Älskar verkligen detta. Sen slår det mig att det kanske är för att det påminner liiite om JWHFs färger? Hehe.

Annars är jag inne på Sophie Bille Brahes hemsida ett par gånger i veckan. Vet egentligen varför eftersom det är helt utanför min price point men tycker hennes smycken är helt utsökta. Armbandet till höger är en liten dröm.

Min svägerska tipsade mig om den här bubbelgums tjejen i Köpenhamn, Julie Neilsdotter. Tydligen ska affären vara lika hubbabubba som hennes instagramflöde. Verkar värt ett besök i sig.  Även om inte allt faller mig i smaken så är det här halsbandet så himla fint. Får njuta av det när jag träffar Helle (min svägerska) som fick det i 30 års present.

Annars? Längtar så sinnessjukt mycket efter att få resa lite. Anton är chockad över att jag inte tjatat mer det här året. Jag brukar vara ganska drivande i det där. Antar att jag varit lite för upptagen med andra äventyr detta året. Men känner verkligen hur viktigt nya intryck är för kreativiteten. Den hålls inte vid liv av sig själv. Så med det sagt verkar inte det här hotellet i Marocko helt fel.

12

Började dagen såhär idag – med träning! Det senaste året har jag helt prioriterat bort det. Förra hösten när Anton var uppslukad av sitt ex-jobb så var det min träning som fick ryka för jag skulle hinna allt. Sen kom JWHF. Att genomföra sin egna idé är en dröm och att starta företag är slitsamt. Dagen innan vi lanserade JWHF låg jag och kaskadkräktes i magkatarr. Nervositet, dålig mat och många jobbtimmar. Ugh. Baksidan. Men nu försöker jag göra om och göra rätt. Såklart inte speciellt roligt att jag gick upp 7kg på köpet men skit i det för träning har alltid varit det som hållit mig grundad. När min pappa dog för snart 10 år sen och jag gick in i jobbig depression så var träning det som hjälpte mig. Sen hjälpte det mig under hela studietiden osv. Det gjorde att jag blev stark – på fler en ett sätt. Men efter barnafödande så har jag haft svårt att få in en bra och hållbar rytm. Att inte ha prioriterat träningen i mitt liv har verkligen påverkat mitt state of mind.

Efteråt satt jag på gymmet och jobbade lite för att inte tappa allt för mycket av arbetsdagen med att cykla fram och tillbaka. Cyklade sen direkt till Saltimporten och åt lunch med Kajsa! Regnruskigt, tröttigt och härligt. Som det är på hösten. Efter en sån intensiv vår känner jag verkligen hur skönt det är att stänga dörren att gå in igen. Gå ner ett par varv, vara för sig själv och reflektera över allt som hänt – och jobba på. Bestämde mig därför att jobba hemifrån i höst, istället för ha kvar min kontorsplats. För att kunna vila också och isolera mig lite kanske, antar jag. Känner mig stundvis så himla trött. Sen är det härligt att bryta av med sånt här fint också. Alltid så mysigt med Kajsa ju!

Sen var jag ett par timmar hos Miloii för att få kläm på saker och ting innan jag ska vara helt själv i butiken senare. Sånt jäkla mysigt beslut det var att jobba lite extra här då och då.

Träning, lunch och jobb. Sån himla vanlig dag.

Härligt ändå.

19
Citat: Julia Eriksson

Måndag och det ska erkännas att jag är trött. Från min fina väns bröllop i helgen framför allt, men också för den senaste veckan. Veckorna. Diskussionerna har varit så otroligt hårda den senaste tiden. Jag förstår ju varför, läget är ju som det är. Men tycker det har varit så otroligt mörkt. Har känt att hela världen vilar på mina axlarna. Jag gick stillsamt och röstade med Anton och Algot. Röstade med hjärtat – som sig bör. Hjärtat som sitter till vänster för er som glömt.

Samtidigt som det är så tydligt vilken bubbla jag lever i. Hela Instagram har totalt svämmat över i starka deklarationer. Rösta! Ta hand om varandra! Solidaritet!  Allt jag tror på. Så ni behöver inte övertyga mig. Ändå blev det som det blev. Även om jag gillar att vi visar att vi röstar. Ja, kanske vi slår in öppna dörrar i just det forumet, att man kanske inte ändrar någons uppfattning. Men kanske Instagram fick folk till att rösta. Jag minns nämligen inte att man pratade så mycket om att rösta när jag gick på varken högstadiet eller gymnasiet. Jag hade ingen förebild i det. Och även om man var för liten för att rösta så tänker jag att det är viktigt att samtalet börjar redan då och sen fortsätter hela livet.

Kanske kommer det här inlägget en dag för sent. Men samtidigt så fortsätter ju allt idag. Kampen. Framåt. Framtiden. Jag måste ta fasta på det, rörelsen framåt. Det blir för nattsvart annars. Jag måste ju tro på framtiden, för den är ju Algots. Även fast det förstås är viktigt att förstå allvaret. Trots att jag valt att inte skriva om det här, jag har helt enkelt inte orkat eller vetat hur helt ärligt, så har jag tagit diskussionerna här ute i världen. Tröstat kompisar som brutit med någon som stått för något hen inte tror på. Försvarat, förklarat, varit rädd. Frågat. Övertalat vår kompis som bott utomlands halva sitt liv att rösta för första gången. Lyssnat och lärt mig. Förhoppningsvis kan jag ännu mer till nästa val. Vågade skriva det här efter att ha läst två blogginlägg specifikt (heja bloggformatet!). Tyckte att både UnderbaraClaras “nyhetslista” var befriande och mänskligt när hon skrev att hon inte orkar ta in alla nyheter om miljön. Och Sandra Beijers senaste om var hon var i oktober. Tyckte en av kommentarerna till det inlägget stod ut så fint. Att vissa strider sker på barrikaderna och andra inuti.

“(…) Vissa strider sker inuti, andra på barrikaderna, var och en har sina gränser och det är nog det finaste du ger dina unga läsare. Gränserna. Tack för det.”

I alla fall. Det var både skönt och konstigt att ha varit på bröllop dagen innan valet. Ingen pratade om valet, vilket sa ganska mycket om läget. Men det va fint att få fira det ljusa här i livet en stund, med människor som älskar.

17
Klänningar till bröllop

Imorgon gifter en av mina bästa kompisar! Bröllop är ju alltid kul, men detta känns lite extra speciellt såklart. Efter mycket om och men så landade jag i den här klänningen. Vet inte varför, men har varit helt besatt av klänning till det här bröllopet. Har beställt hem säkert 10 stycken och skickat tillbaka alla. Skyller på PMS:en och det vacklande självförtroendet just nu. Det sitter ju inte i klänningen även om man gärna vill tro att det gör det.

Klänningar till bröllop

Utgick egentligen från dessa underbara drömskorna. Från Rebecca Björnsdotter som jag köpte i våras hos Karoline. Har typ aldrig haft en finare sko.

Klänningar till bröllop

Och väskan, även från Karoline.  Så himla tjusig. Skorna och väskan var egentligen det jag hade först. Klänningen kom faktiskt sist. Så kan det gå.

Klänningar till bröllop

Ta-da! Blir nog bra till slut.

Klänningar till bröllop

Håller sminket enkelt, eller ja. Det ska se enkelt ut, hehe. Därför kastade jag mig på cykeln och köpte min absolut favoritpalett från Lancomé. Använde typ bara den hela sommaren, tills jag tappade den i golvet. Försökte leva utan en ny, men det gick inte. Och så ögonbrynspennan av all time. Har aldrig använt ögonbrynspenna innan eftersom jag tycker det är svårt att lägga på naturligt. Men icke med denna. Parfym och mörkt nagellack. Klart.

Klänningar till bröllop

Hade hoppas på att mina vigselringar skulle vara klara tills nu. De hade suttit som pricken över i. Men får hålla till godo med mitt fina armband från brittiska Monica Vinader som jag fick av Anton som morgongåva när vi gifte oss.

13
  • Just wanna view more of
  • Style

Morgonen och förmiddagen är verkligen min bästa tid på dygnet. Jag började detta inlägg igår, men fick stänga ner och gå och lägga mig. Har alltid varit en morgonperson och kommer nog alltid vara, även om rutinen fick sig en törn i sisådär 3 år efter vi fick barn. När jag pluggade på universitet gick jag alltid upp 5.30, satt vi köksbordet 6.00 och stängde ner allt kl 14. För efter kl 14 blir allt lite mer trögflytande för mig. Och på kvällen ska vi inte ens prata om. Hela våren jobbade jag många sena kvällar, vilket i längden nog inte är så bra för mig. Så jag går upp tidigt igen och blir, faktiskt, desto gladare. Lyssnade på ett avsnitt från podden Good Life Project, efter tips från Maria. Om man bortser från att den kategoriseras som “självhjälp” (alltså; dags för ett annat ord än detta massakrerade uttryck) och stundvis väldigt amerikansk, så är den bra! Ett avsnitt (ska leta upp när att-göra-listan inte är lika akut) handlade om att vi borde strukturera upp våra dagar på ett medvetet sätt. Att arbetsuppgifterna borde anpassas efter oss, snarare än vi ska anpassa oss enligt systemet, hehe. Som att jag är som bäst mellan 8-14. Då borde arbetsuppgifterna anpassas därefter. Typ svara på mejl efter kl 14 (eftersom det inte kräver så mkt av mig alltid) istället för det första jag gör på morgonen, osv. Nu kan jag göra det eftersom jag är egenföretagare, men en intressant tanke för alla människor och således alla företag.

I alla fall. Hade en bra dag igår ändå. Gick från att vilja ställa in dagen till att få gjort massor. Eller, fick himla mycket inspiration och fokus vilket ofta leder till att jag bara sätter igång och gör. Vilket för övrigt är mitt bästa råd i allt; bara gör (om du kan). Vänta inte på perfekt (there is no such thing). Har fått höra så fint från er på senaste tiden hur ni vågat satsa på era grejer efter vi lanserade JWHF. Att få hör det och veta att vi inspirerat en och annan till att bara göra = värt varenda jobbtimme och nervösa-kan-inte-sova-nätter.

Fick alltså ny energi efter lunch med Lina. Thank god att vi är två! Även om vi inte båda jobbar operativt i företaget så är det ovärderligt att få ha en kompanjon där idén är lika tydlig för henne som för mig och där vi kan hjälpa varandra komma vidare och i fas. Brainstorma och kläcka idéer. Det är sjukt svårt att göra ensam.

Hela våren handlade om bygga och lansera, ett akuttillstånd som är både kul, spännande, nervkittlande, dränerande och beroendeframkallande. Topparna och dalarna är så höga och djupa vid en lansering av ett helt nytt koncept – som man konstigt nog vänjer sig vid. Så när det inte är lanseringsfester i dagarna i ända så kan man plötsligt känna sig lite vilsen.  Men båda lämnade lunchen med armarna uppkavlade. Typ världen bästa känsla ändå.

Och kul har vi verkligen. Och hjälper varandra tar outfitbilder, såklart. Högt och lågt. Receptet för en bra vänskap, tänker jag.

20

Jag borde anat igår när jag lyssande på en feel-good-inspirations-podd och tyckte avsnittet var helt hjärndött. När jag fnös åt “jag skulle inte vilja vara utan allt det jobbiga, jag tycker det verkar sämre att vara utan det, att vara “jämn” hela livet. Att aldrig ha varit riktigt glad eller riktigt ledsen”. Som om det finns såna personer. Som att det ena utesluter det andra, som att det inte går att känna glädje utan att ha känt riktig sorg. Att man inte är sorgsen utan att vara bottenlös och utelämnande ledsen. Hm. Jag och Anton kommer exempelvis från väldigt olika håll, där han haft en lite lugnare uppväxt än jag, om man säger som så. Men Anton kan fortfarande bli riktigt glad för saker och jag får fortfarande betala för riktigt dyra terapi timmar. Så jag vet inte. Tycker ibland sånt där snack blir babbligt och ihåligt. Klart jag är vem jag är pga mina upplevelser. Men är det något jag önskar för exempelvis Algot så är det att han ska få vara just jämn. Lugn uppväxt, få en grundtrygghet, snälla föräldrar, ett starkt säkerhetsnät och ändå vara glad, ledsen, stark, ödmjuk och handlingskraftig. Eller lat om han vill det.

Men jag borde ändå anat att mensen var på ingång.

Började dagen på akupunktur. Jag går fortfarande på det ibland. Jag började ju när jag hade mina sömnproblem, det är snart 2,5 år sen. Ibland skäms jag över att jag behöver så mycket underhåll för att fungera. I-landsproblem osv.

Jobbade med Sanna, min mest analoga kompis. Jag har aldrig någon aning om vad hon gör på helgerna. Ganska mysigt ändå att sen prata om det över en kopp kaffe. Fast idag klagade jag mest på att “jag orkar inte ta bild på samma jäkla kaffe igen. Jag vill uppleveaaaaa något aaaaannnat”. Som sagt, borde anat att mensen skulle komma.

Men var glad också stundvis såklart, för det blir man av sina kompisar. Har turen att jobba med ett gäng av dom.

Gick sen tvärs över lokalen och träffade Jasmine. Himla gullig ju. Och smart! Med stans gulligaste tvillingar. Mina arbetsdagar kan ju se väldigt olika ut. Ena dagen lyfter jag inte blicken från datorn, och har inte sagt ett ord till en levande människa på hela dagen. Eller så blir det som idag. Vilket är trevligt. Sen gick jag på toaletten och såg att jag fått mens och då ramlade poletten ner.

Och så hade jag spillt på mig. Lämnade in ett par grejer till kemtvätten innan hämtning. Dyrt ja, men finns inget som är så onödigt som kläder man inte använder. Så tycker om att ta hand om mina stuff, vilket då inkluderar kemtvätt ibland.

Hämtade sen den här grisen som var sjukt trött, jag var sjukt trött, Anton var trött, vi åt rester, gnisslade tänder, suckade och stånkade och det kändes så himla mycket som vardag trots att det blivit sommar ute igen. C’est la vie.

12

Hej helgen. Inte över riktigt än såklart. Sitter i skrivande stund i soffan, med Algot och äter frukost framför tvn. Han har sin Ipad, jag kollar på sex and the city (igen) och så dricker vi “kaffe” ihop. Så mysigt att jag nästan går av på mitten. So far har denna helgen varit en av de bästa på länge. Inget märkvärdigt bara bra humör, ingen stress och alla i familjen har fått göra något de gärna velat. I fredags kunde till och med jag och Anton äta lunch ihop. På ett ganska kasst ställe på Friisgatan tyvärr. Ett ställe som man säkert tyckt vore tokmysigt om man var utomlands, mest för allt har ett rosa skimmer av härlighet runt sig då. Men fredagsskimret räckte inte riktigt. Men ändå mysigt med lunch ihop. Fick mig lite att önska att Anton jobbade i Malmö (och inte i Lund) en sekund.

Äntligen tillräckligt svalt för min nya favoritjacka från Ganni. Någon sa att det påminde honom om “en rysk docka på ett bra sätt”. Hehe, jag tar det. Älskar den i alla fall.

Efter lunch hämtade vi Algot som haft sin första vecka på förskolan. Gått så himla bra. Så glad för den förskolan, att Algot älskar den så mycket. Det gör livet och vardagen så mycket lättare och smärtfri.

Vi gick och tittade på ett bord. Ett jag pratat om i flera år om att köpa. Men det är ett ganska stort köp så det krävdes sin tanketid. I fredags slog vi äntligen till! Fick sån himla fin service här inne. Älskar älskar älskar dessa små, personliga butiker. Där man (som personal) får lov att förkovra sig i något, blir skitduktig på något och där det finns utrymme och tid att vara… trevlig mot kunden.  Tack finsk form!

Cyklade inom och köpte fredagsblommor. Algot fick peka ut sin egen bukett. Han har verkligen varit så himla mysig den här helgen. Sånt jag drömde om när jag var gravid. Vad jag skulle lära honom, visa honom och uppleva med honom. Även de små sakerna som att handla blommor på fredagar och gå till mataffären för att köpa chips inför lördagskvällen. Fylld av en känsla av att vara totalt tillfreds. Skönt!

Och så har jag fått ett nytt jobb! På tal om små, mysiga, personliga butiker så är jag tillbaka i en efter tio år ifrån. Efter gymnasiet jobbade jag nämligen i en liten chokladbutik i 3 år, och det är fortfarande ett av mina bästa jobb. Så när Lina inne på Miloii planterade ett frö om att extra jobba hos henne i våras kunde jag inte så emot. Som om jag inte har tillräckligt att göra kan man ju tänka. Men för mig blir detta en paus på något sätt ändå. För det är något helt annat. I butik måste man vara helt närvarande (aka lägga ifrån sig telefonen). Det är underbart. Plus, så jäkla kul att få jobba med ett av mina intressen (mode!). Att få vara mer hands on snarare än scrolla bland diverse webshoppar. Det är något med den verkliga världen ändå. Så under några tillfällen i höst hoppar jag in i Miloiis underbara värld. Är ni i Malmö ever så är den väl värt ett besök. Nu: söndag!

19