Helgen hade potential, det hade den. Den har inte nödvändigtvis varit dålig men lite dålig ändå. Mest för jag varit helt otrolig osynk med min kropp. Efter graviditeten med Idun har min ägglossning och veckan innan mens blivit avsevärt värre. Ägglossningen gör hederligt ont, men veckan innan mens för mig helt utslagen. Jag blir så otroligt trött på ett sätt som är svårförklarat. Men innan det kickade in rejält så hann vi en fika, ute på Noir. Det kändes helt otroligt exotiskt att sitta och fika även om det är mitt i vintern. Idun och Anton var ute på en promenad så jag mötte dem för en kaffepaus i jobbet. Det var tider det.

Samtidigt som jag varit extremt svajig så har vi köpt ny cykel till Algot, han har lekt med kompisar, jag har bytt vårt och Algots rum, Idun har slängt Algots kläder i toaletten och så har jag ätit två semlor, Algots gamla hamburgare i kylen, druckit för mycket coca cola och stått på tå och rotat längst in i skafferiet för att försöka hitta någon snabb energi.

Tjenamors!

47
Den perfekta gula väggfärgen

Att välja gul väggfärg

Det är inte det lättaste att välja nyanser på färg. En av de mest nyckfulla färgerna är gul, har jag lärt mig. För grön, för brun, för röd osv. När vi valde färg på Algots rum gjorde jag det via datorn för färg ingick i offerten från målaren. När den kom upp på väggen blev jag besviken, den var inte alls lika citrongul som jag trodde. Utan var väldigt grön.  Jag gjorde ett nytt försök när vi bestämde oss för att måla om vardagsrummet i sommarhuset. Jag tittade på en rad inspirationsbilder och beställde hem färgprover och målade upp och blev…chockad. Den bajsbruna färgen på vår vägg hade sett citrongul ut på inspirationsbilden.

Den perfekta gula väggfärgen

Blanda färg själv

Så jag fick nog och åkte till färgbutiken där jag var i 2,5 timme. Killen i butiken höll på att bli knäpp på mig samtidigt som jag gick därifrån och kände att personlig butiksservice är ta mig tusan svår att slå. Jag satt i ett berg av färgkartor och lyckades tjata till mig att han skulle blanda lite på plats. Till sist gick jag därifrån med en helt egen blandning som jag verkligen hoppades skulle se likadan ut väl på väggen.

Den perfekta gula väggfärgen

Det blev till sist mitt i prick av en gul variant som jag önskade. En varm, gräddig, solig, vaniljig och pigg gula färg. Ett tips är verkligen att måla upp färgen på större ytor innan man bestämmer sig. Det har suttit långt inne för mig men ja; what to say, det är värt extrajobbet. För att slippa ännu mer extra jobb eller att behöva leva med en färg man inte helt gillar trots allt.

Den perfekta gula väggfärgen

Såhär såg det ut innan vi målade. Det var några stockholmare som hade huset innan oss i ett par år och som gjort bättre och sämre renoveringar med huset. På minuslistan var att de målat över precis allt vitt. Jag misstänker ett litet mäklar-råd ligger bakom det inför försäljningen men det är slarvigt gjort och på vissa färger kan man se orginalfärgerna i grönt och blått. Synd, men ja, det är väl tiden vi lever i.

Knyt ihop inredningen med färg

Jag har ingen emot vitt egentligen. Det kan vara en härlig bas att jobba med färg emot, men det är lätt att upplevelsen ändå bli plottrig. Speciellt i ett hus där vi inte har överdriver mycket möbler eller prylar. Dessutom har vi matbord, soffhöra och en öppengolv yta i samma rum som jag gärna ville knyta ihop.

Den perfekta gula väggfärgen Den perfekta gula väggfärgen Den perfekta gula väggfärgen

Slutresultatet

Och så här blev det när vi var klara! Det blev en omedelbar förändring där det helt plötsligt kändes som ett hem. Den gula färgen blev en väldigt fin bas till alla våra färger och mönster. Jag kan förstå att man ibland är orolig för att det ska blir för mycket färg, men ofta dämpar man färgerna och skapar en starkare helhet genom att våga lägga till större partier med färg som i väggar, soffa, matta osv. Som vanligt tycker jag det är fint att blanda upp färg med naturmaterial som sten, trä osv. Vårt matbord och listerna på väggen är i ljust björk.

 

Den perfekta gula väggfärgen Den perfekta gula väggfärgen

Färgkoden

Och som vanligt med färger så skiftar den i nyanser beroende på vilket ljus det är som är dominerande som man ser lite på bilderna. Jag gillar färgen bäst när solen skiner genom fönsterna, då blir den som ren solsken och känslan maxas. Jag är i alla fall väldigt nöjd med blandningen. Eftersom det är blandad själv så finns det ingen färgkod som så, färghandlaren blandade utifrån pigment, men det närmaste koden vi fått fram är i alla fall 1010-y för er som frågat!

Men glöm inte testa på väggen först!

Kram!

38

Ibland tänker jag faktiskt så, att det går skitbra att ha två barn. Jag var rädd för det länge, tvekade och oroade mig. Helt ärligt oroade jag mig för att jag inte skulle ha tid till mig själv. En till synes ful  känsla men vanlig tror jag egentligen. Jag bara 27 när jag fick Algot och kände mig extremt stressad över att andra rusade på i någon slags karriär. Jag oroade mig för mitt eget självuppfyllande. Jag hade (och har) drömmar som inte hade något med barn att göra. Jag var rädd att tiden skulle krympa och jag försvinna.

Jag hade rätt och fel. Tiden krympte men jag försvann inte. Jag tog med mig insikter från första tiden med Algot, som att inget är för evigt och det dyker upp lättnader i föräldraskapet pö om pö. Som när de kan kolla lite TV, när förskolan börjar, (när pandemin lättar), när de börjar leka med kompisar. Ofta tänker jag att det går bra. Men så finns det också de dagar då jag tänker “hur ska jag klara av detta“. Jag har bett om ursäkt på möten för jag fumlat med orden för jag varit vaken hela natten och en del av mig har tänkt: jag borde inte vara på möte nu. Jag borde sova. Man vill man så mycket.

Men så lär man sig sätta gränser. De gränser som gör att man klarar ett helt arbetsliv och ett helt familjeliv i en kaosig kombination. För ett tag sen var jag i ett projekt med några som inte hade barn, var van vid en annan arbetskultur i Stockholm och som kunde jobba precis hur mycket som helst. Jag avslutade samarbetet till sist. Det gick inte att vara tillgänglig dygnets alla timmar. Och nyligen frågade en potentiell kund lite oroligt hur flexibel jag var när jag hade två små barn. Jag svarade att jag för det mesta är väldigt flexibel (eftersom det är en del av att vara frilans) men att jag har respekt för mitt privatliv – oavsett barn eller inte. Det var som en försenad kram till 27åringen som hade så mycket inre stress över att aldrig får en chans att hon inte kunde sova.

Things chance.
Ibland syns det bara inte.

49

Amen hallå! Jo men så här är det, att ha två barn tar extremt mycket tid. Jag är själv förvånad. Idun är superskojig men intensiv. En person sa “det ser så märkligt ut när en så liten person beter sig så“. Men även om frustrationen ibland pyser ut ur öronen på mig så är jag rätt till freds. Ibland blundar jag och ser mig själv hinna göra alla de sakerna jag har i huvudet. Sen öppnar jag ögonen och ser mina TV, mina fötter och sen Idun som sitter på min mage.

Har börjat dricka en himla massa te. Kanske är det januari, kanske är det att hela kafferansonen går åt på morgonen, kanske är det bara nya tider. Det känns så ibland. Jag känner mig annorlunda utan att helt fått grepp om mig själv ändå. Jag längtar väldigt mycket tills vi är vaccinerade. Kanske är det känslan av att man håller andan som ömsom spökar, ömsom inspirerar.

Samtidigt som vardagen rullar på som en himla tvättmaskin. I den finns jag, barnen, Anton, Covid-19, postförslossningsgrejer, saknad, oro, glädje och post-it lappar till jobbet. Nu börjar nästa zoom-möte! Hoppas vi hörs snabbare, but u never know i dessa tider (och då menar jag bebis-småbarnstiden).

34

Det är såhär januari ska kännas. Jag studsade fram snabbare än Algot när vi kom fram. Det är trots allt barnsligt kul med snö och så är det som att någon tänder ljuset. Upp och hoppa, dags att vakna!

Det är inte många gånger vi upplevt huset i denna vinterkostymen, men jisses så underbart det är. Huset är egentligen inte vinteranpassat som så, men innan oss var detta en familjegård och bebott året runt. Man får pälsa på sig bara helt enkelt. Och ja, huset är såhär snett!

Algot med ett stadigt grepp runt sin iPad. Det senaste året har han blivit så stor. Säger roliga grejer, blivit extremt lång och blivit väldigt finurlig. Han kontrar snyggt många gånger per dag. En gång när jag tjatade surt på honom ändrade han taktik abrupt. Blev ljuv i rösten och sa “mamma du vet den tjejen vi träffade innan. Hon var så himla trevlig“. Jag hinner bli förvånad men innan jag hinner svara honom lägger han till…..”det borde du också försöka vara” och går ut ur rummet. Ridå!

Vi köpte ju huset när Algot var i Iduns ålder. Och det är spännande att åka hit med en bebis för även fast det ibland bara går några veckor mellan så har de lärt sig helt nya grejer. Växt ett par centimeter och kan helt plötsligt kan de klättra upp i soffan.

Köpte ett par nya lampor till vårt skaffer. Det är toalettdörren där, så lite ologiskt. Men i ett gammalt hus från 1800-talet så var man trolla fram förvaring. Kökssoffan är från Carl Malmsten och ett himl bra loppisfynd.

Och lyxen att idag vakna till ännu en solig dag. När det är så här så känns säsongskiftena otroligt härligt.

När vi kom upp hann jag sakna jullovet lite. Det var så otroligt mysigt och långsamt. Vardagen går snabbt när den är igång. Idun har fyllt ett, vi har snart haft två fina helgen som jag inte hunnit visa och massa tankar i huvudet som vill ut. Men jag somnar framför TV:n varje kväll.

Lilla Idun som snart ska ut och sover i minus sex grader. Knappt så Algot har hunnit uppleva det. Man får säga att Iduns första år har på många sätt intensiva. Allting känns så annorlunda.

32

Hur förlägger man ett par jeans egentligen? Jag minns att de var väldigt smutsiga och att jag spillt fett på dem från en pizza på Far i Hatten. Men jag hittar inte dem i tvättkorgen, eller under sängen, eller under badkaret. Ja, jag har hittat kläder där innan. En kompis säger till mig att hen måste skynda sig hem för de ska sortera barnens kläder efter lämning. Hen ser trött ut på flera sätt. Jag säger att jag slutat med sånt, lägger bara allt i källaren. Ett himla haveri är det där nere. Berättar att en dag ska jag ha en stor gårdsloppis, ta hand om och skjutsa vidare alla saker som fortfarande har liv i sig, men att jag nog skulle tappa livet själv om jag skulle göra det nu. Jag kan inte ju inte ens hålla reda på mina egna byxor.

Jag minns när jag och Anton gick i parterapi. Det var det första hon sa till oss; sänk kraven. Vi höll på att kvävas av alla måsten vi trodde fanns. Men det är ju bara sånt någon – man – hittat på. Även om min tanklöshet kanske gått lite för långt ibland. Jag minns när min kollega tittade på mina jeans och såg fettfläckarna. Hennes blick såg lite äcklad ut, det gjorde den, men hon ryckte uppfostrat på axlarna för att visa att det inte spelar någon roll. Men blicken hann landa först. Jag skämdes lite, kommer jag ihåg. Men samtidigt bubblade det inombords; du vet inte hur mitt inre liv ser ut. Kanske var det en vinst att bara gå upp ur sängen den dagen. Eller så var det en sjukt god pizza till lunch.

Jag har lärt mig acceptera och njuta av båda.
Även om jag ibland längtar tills jag hittar mina jeans igen.

.

69

Varje morgon när Idun vaknar tar jag upp henne i vår säng. Om jag inte tänder lampan tillräckligt snabbt brukar hon luta sig över mig, med sitt ansikte så nära mitt att jag känner hennes andedräkt och så tar hon ett djupt andetag och säger “HEJ”. Jag börjar alltid skratta även om klockan är 05.15, det får man ge henne.

Imorgon fyller hon 1 år. Jag måste samla tankarna lite kring det. Samtidigt har jullovet rundats av och Algot som börjar få koll på både det ena och det andra hojtade “jag har varit ledig jättelänge hela 21 dagar”. Han börjar få kläm på det där med tidsuppfattning och matte i en härlig kombo. Även om det fortfarande bara är vuxna som är människor. Barn är bara….barn.

Jag fortsätter sortera i min garderob och hittar andra grejer jag trivs i. Just nu såhär. Behöver färg kanske mer än någonsin. Har dessutom haft världens grannaste helg. Så otrolig fint att få känna lite ny inspiration vibrera i kroppen. Fortsättning följer!

Hej på er!

42

Vi har verkligen haft ett väldigt fint jullov. Det har varit riktigt mysigt, på måndag är det tillbaka till vardagen igen men jag hittade dessa bilder från huset. Vi var ju där i 11 dagar under julen. Jag vet knappt vad vi gjorde men det var väl egentligen det som var så himla härligt på ett sätt. Dagen efter julafton vaknade vi alla fall upp till strålande sol och en trädgård träckt med frost.

Huset är förstås alltid mysigt men det är något speciellt när man vaknar och rummet sakta fyllt av solsken.

Jag tycker inte om pandemin men det senaste året har verkligen fått mig att fundera på vad jag tycker om att göra. Jag gillar saker som att gå och lägga mig tidigt och att vara hemma med min familj.

Algot med sin julklapp i handen.

Vi gick en promenad och hamnade nere i hamnen där det var städat för vintern.

Men vi hittade ett ställe i lä.

Idun vaknade förstås.

Hann njuta lite i fred.

Sen myste vi tillsammans. Älskar Algots kroppsspråk här, när han samtidigt dricker varm choklad. Vår långa lilla kille. Förra året rullade jag upp överfallen flera varv och tänkte “denna kan han ha i flera år” men kolla anklarna nu.

Denna känslan!

Vi hade med oss lussebullar också. Det är min favoritfika på julen. Oj oj oj som jag äter lussebullar. Det var typ den största händelsen den dagen.

En annan dag vaknade vi ta mig tusan upp till lite snö! Det var jämngrått majoriteten av dagar och lamporna var på non-stop så alla var väldigt glada över detta ljustäcke.

Förutom Idun dårå som inte alls visste var snö var.

Aldrig någonsin har några grästussar stoppat skåningar från att åka pulka! Classic jullov.

40

Slutet av december till mitten av januari är ett enda maraton av födelsedagar och högtider i denna familjen. Antons pappa fyller år på annan dagen, Anton den 6 januari, Idun den 12 januari och barnens kusin Johannes den 15 januari. Alltså en enda stor fest i början på varje år från och med förra året. Skål!

Anton fyllde 35 år häromdagen. Det är hans 13:e födelsedag vi firar ihop. Det blev ju ingen grandios fest som hade varit kul men det blev årets första semla och bukett tulpaner. Det är tradition här hemma att till Antons födelsedag är julen slut och våren tar vid. Det är en skön övergång. Jag gav honom det jag själv önskar mig mest, hehe. Egentid och miljöombyte. Idag åker vi två dagar till Rörbäck Forrest Retreat och har ett helt hus helt själva ute på landet. Där lagar man all sin mat själv och njuter av miljön ute, så det kändes som en säker sak att göra. Även om presenten kantades av ett sting av besvikelse när han med tindrande ögon frågade “vem ska ha barnen“. Eh… dom ska med… grattis på födelsedagen!

Det är helt sjukt att jag blir 35 år, jag var ju nyss 27“, har varit en stående inslag här hemma de senaste dagarna. Och jag får hålla med att de senaste 5 åren har gått helt sinnessjukt snabbt när man tänker tillbaka. Åren klumpar ihop sig och det är svårt att komma igång när vad var. Men med lite snabb huvudräkning inser man hur otroligt mycket som har hänt på 5 år. Det är enkelt att raljera i efterhand, men varje år har verkligen haft sin egen mening. Grattis älskling, till ännu ett år.

28

Hemma runt köksbordet samlas vi allra mest. Nej, skoja bara, det är framför TV:n men näst mest är köksbordet. Där står även dessa fina ljusstakar från Clay Play som låg på posten när vi kom hem från julen. Julklapp från Köpenhamn <3

Och häromdagen fick vi spontanbesök av Elsa som är Johannas fina unge. Vi lärde känna Elsa i somras när vi var i Ystad tillsammans med Johanna och Jenny. Det var förresten några av sommarens finaste dagar. Och Algot föll head over heels för Elsa och berättar mycket om allt non stop när hon var här. Very cute.

Vi tokmyste hos oss några timmar medan Johanna hade lite möten. Det kändes som jullov igen fast jag själv varit på kontoret ett par timmar. Ganska mysigt att ha ett ben i varje läge.

Det har varit sol ett par dagar! Allting blir så vackert i solsken. Även de mest vardagliga senariorna när man försöker hålla Idun vaken till hennes sovstund.

Algot öppnade sina julklappar efter vi hämtat dom på posten och tjoade så gulligt över hur gulligt det var av min familj i Danmark att skicka julklappar. Barn är så otroligt anpassningsbara, det var bara vi vuxna bakom kulisserna som fick torka bort en besviken tår eller två. I morse la min lillebror ut en bild på Instagram när hans dotter Alice (1år) försöker mata sin mormor genom Ipaden. Pandemibarn….

Algots rum är just nu som en skål av glass. Här inne spenderar vi ofta dygnet sista timmar för att slösa på den sista energin innan det är läggdags. Som ett enda stort lekrum eftersom det bara få plats madrasser och täcken. Ett compact living lifehack!

Iduns som älskar att peta i näsan och springa i soffan. Jag har ett ständigt stresspåslag just nu, det är fart i den här bruden. Bästa sammanfattningen på Idun just nu? “Underbart farlig”. Mitt i prick.

35