Ett par år gamla bilder från huset i januari 2018, kolla vilken underbar vinterdag det var då. Minns att vi kastade oss i bilen, åkte till huset över dagen och åkte pulka på åkern som vi har framför huset. Det är en brant åker alltså, hehe. Det var helt orört när vi kom fram, bara några enkla spår från rådjuren. Typ något av det finaste jag sett.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om, men bilderna dök upp när jag letade efter andra. Eftersom jag dagdrömmer mycket nu kan tankarna inte låta bli att vandra hit också. Speciellt när vi äntligen beställt tapeter till huset och bokat en målare som ska hjälpa oss efter julen! Så glad för det. Innan oss bodde där några Stockholmare som tagit hand om huset fint men allting är…vitt. Och jag längtar efter något annat. Men eftersom vi visste att vi skulle behöva renovera taket vågade vi inte lägga pengar på massa tapeter utan att veta hur mycket insidan på ovanvåningen skulle ta skada av att byta tak. Men nu så. Vi har egentligen inte gjort speciellt mycket i huset, inga snabba renoveringar – men fortfarande en del stora drömmar.

Här är en bit av det stora vardagsrummet. Huset är som sagt fint omhändertaget och mycket mer varsamt renoverat än vad det såg ut att vara på de väldigt ljusa mäklarbilderna. Trodde det skulle vara sönderrenoverat och jag  avfärdadehuset innan vi åkte dit pga det men Anton övertalade mig och väl på plats föll vi direkt. Det var drömmen. Men med det sagt – så fanns det utrymme för personliga preferenser, renoveringar och lite mer värme i det väldigt gamla huset. Det handlar mest om kosmetika men ändå. Det gör ju sitt. I detta rummet drömmer jag om att slipa golven och låta träet ta för sig, istället för att ha det målat. Vill även gärna måla väggarna men kan inte bestämma mig alls. Ibland tar det så fasligt lång tid att få in en känsla och bild i huvudet. Men efter det brukar det gå snabbt. Tror även jag ska måla om byrån som jag hittade på loppis, färgen blev en aning för gäll, men samtidigt var den så sjukt jobbig att måla. Vi får se vad energin tillåter.

Såhär ser det ut bakom där Algot står på förra bilden. Det är alltså ett stort allrum med både soffhörna och matbord i samma rum. En anledning till att det är svårt att bestämma färg. Det ska passa ihop med så mycket. Men tankarna går till någon ljusare pastellfärg. Gul? Eller ljusblå kanske? Förslag? Shoot! Huset badar i sol på fina dagar men kan också vara ganska mörkt när regnet aldrig slutar eller tidigt / sent på säsongerna. Kanske därför allt är vitt? Vill ju behålla den ljusa känslan men göra det mer ombonat och mer som oss. Här kommer det nog också åka upp en hylla i ljust trä.

Vårt fina lilla kök där vi fått trolla fram förvaring. Här drömmer vi om att kolla vad som är under de fula skivorna i taket och plocka fram balkarna även här. Det är dock ett större projekt. Så vi kanske målar lite först. Velar mellan rosa och gult här inne. Ska plocka fram lite inspirationsbilder, så ni får se.

Mmmm. Annars är ju det härliga med huset att man är ute så mycket. Men frågan är hur mycket man hinner och orkar i trädgården kommande år. För oss skiljer sig verkligen åren åt i huset och vad man fokuserar på. Stört omöjligt att hinna allt, så lika bra att låta bli för helt plötsligt hetsar man på ett ställe som ska handla om precis tvärtom.

Och så köket. Det är som sagt ett fint och charmigt litet hus. Men gammalt. Ibland när vi hyrt ut det har vi fått feedbacken att det är “smutsigt”. Men så är det i så pass gamla hus, massvis av skavanker som inte går att städa bort hur mycket man än försöker. Vill man ha nytt, superlyx och totalrenoverat är inte detta det huset. Men i alla fall. Lite färg och uppfräschningar har inget hus dött av. Målar vi inte väggarna i köket kanske jag går loss på luckorna. Då blir det ljusblått i alla fall, för det har jag hittat på insidan av någon av luckorna och är väldigt sugen på att plocka in ljusblått någonstans i inredningen.

Men först: tapeter!

4

Snart är vi i mål med det här arbetsåret och min gravida kropp säger tack för sig. Det är väldigt svårt för mig att vara ledig helt och även om det just nu är extremt kämpigt att hitta kraft till det sista innan jul så är jag väldigt stolt över och glad för den här hösten. För den har också varit väldigt rolig, och även om mycket kan vara kämpigt i företagslivet också, så är jag så himla glad att få jobba med det jag gör. Lärt mig så mycket – det här senaste halvåret har verkligen visat mig vad jag gärna gör mer av. Det är en utvärdering man nästan hela tiden håller på med som företagare, influencer och frilansare. Kanske ännu viktigare inför 2020 när min tid blir ännu mer begränsad. Då är det väldigt skönt och viktigt att veta var man vill lägga krutet. Här är några roliga jobb jag gjort senaste tiden. Tog exempelvis fram, stylade, fotade och satte samman dessa bilder till JWHF samarbete med Bonniers bokklubb. Att ta fram innehåll på detta sätt är fortfarande något av det roligaste jag vet.

Foto: Hanna Skoog

Och så detta tjusiga Instagramsamarbete jag gjorde med danska möbel- och designföretaget Montana Furniture. Jag är extrem selektiv med samarbeten och har tackat nej till väldigt mycket. Istället för många små och snabba samarbeten, vill jag satsa på få men genomarbetade samarbeten-  med rätt företag som också ser värdet i att samarbeta med just Midis. Det har tagit och tar lång tid och många nej tack men hela tiden varit värt det = har bara gjort samarbeten som känts bra i magen och varit roliga. Att ha företag som litar på en, våga lägga tid tillbaka och låta en vara med och tolka uppgiften fritt är det absolut roligaste. Hoppas på att fler företag fattar galoppen i  2020.

Foto: Hanna Skoog
Foto: Hanna Skoog
Foto: Hanna Skoog
Foto: Hanna Skoog
Foto: Hanna Skoog
Foto: Hanna Skoog
Foto: Hanna Skoog

Lite behind the scene från detta reportage jag, kajsa och Hanna gjorde till JWHF. Jag hade en idé jag ville förverkliga och när Kajsa och Hanna sa “vi kör” utan att tveka så gick det så himla snabbt. Den energin är guld och så kraftfull och man har sällan så roligt som då. Då är möjligheterna större än hinderna och det är så så så viktigt att hitta tillbaka dit för att orka fortsätta framåt. För det går också många sömnlösa nätter till att fundera på vad man håller med och klurar på allt som känns övermäktigt och svårt. Men i slutet av dagen är jag så glad över hur livet håller på att ta form, med så många bra människor i det.

14
Källa: här

Jag drar mig från att börja skriva detta blogginlägg. Ingen särskild anledning, mer än att tiden är så märklig just nu. Den står still, så pass att det känns som den går baklänges. Det gör mig lite deppig, samtidigt som jag är känslig mot samma sinnesstämning. Så vet inte vilket ben jag ska stå på. Känner mig stundvis glad och hoppfull men när Anton sätter på för melankolisk musik så börjar jag gråta utan förvarning. Känner paniken komma krypandes, vill absolut inte tänka på något svårare än vilket strössel till vilken glass. Vill typ bara lyssna på soundtracket till Alfons Åberg och låtsas att det är sommar. Samtidigt som julen snirklar sig fram på Instagram i ljuva apelsingirlanger, pepparkakshus, varsamt inslagna papper, vettiga slagord om det ena och det andra, pyssel och hemmagjorda rim – så vill jag skrika rakt ut. Jag är trött på långsamt. På vettigt och förnuftigt. Jag vill riva upp alla paket som en seriefigur och sitta i ett hav av färgglatt inslagspapper, proppa munnen full av massproducerat godis, gå på fest och köpa en för dyr klänning som jag inte ens passar nu. Det är så det känns inombords, ett hjärta som är redo att explodera av förväntan, medan kroppen är som den segaste torkade apelsinskivan i julhistorien. Man hänger mest på ugnen och väntar på att den ska bli klar så man kan sätta ihop den där jävla girlangen. Det är en märklig känsla när dagdrömmarna är lika starka som den faktiska verkligheten. Så jag drar mig, vad är rätt att dela med sig av? Jag vet inte alltid, så här är lite av båda.

 

29

Mina dagar spenderas mest hemma just nu. Men förra veckan orkade jag mig ut och socialisera lite. Jag var i extas. I torsdags hade Louise bjudit hem de JWHFbloggare som kunde på frukost. Så himla mysigt och fint att få komma till dukat bord hemma hos någon annan. Något man typ aldrig gör längre då det mest är caféer i långa travar. Vi blev bara fyra till sist men så mysigt det var. Tar med mig inspirationen, initiativet och gemenskapen till 2020.

I fredags var den här godingen ledig från förskolan. Jag hade ett jobbuppdrag i Helsingborg som jag tänkte han också skulle gilla. I sin nya tröja som vi fick från goa Blaou – fina grejer från deras samarbete med Emilia som släpptes förra veckan och sålde typ slut på stuts. Förståligt. Han älskar tröjan speciellt och vägra ta av sig den.

Och så besökte vi Fredriksdal och testade deras årliga julmarknad. Otrolig mysig och genuin. Julen som när man var liten typ. Det finns verkligen så mycket att göra och se i Skåne med omnejd. Om man bara tar sig ut sitt lite lata skal och på med upptäckarmössan så. Det är sagt även till mig själv. Hur som. Värt ett besök och personligen har jag redan lovat mig själv att komma tillbaka på rosdagarna i sommar som brukar vara i slutet av juni, början av juli om jag inte har helt fel för mig.

På lördagen kom vi hem till Malmö igen och samtidigt knackade våra kompisar Matilda och Gudmund på dörren med saffransskorpor i högsta hugg. Vi drack te och sen var jag tvungen att lägga mig och vila. Det är ju ändå väldigt fint och skönt med kompisar man kan göra så med. Även fast jag känner mig som 132år istället för 32 när jag inte ens håller en hel dag. När jag vaknade hängdes det upp äppelskivor och Algot var så exalterad över myset att gravidhormonerna svämmade över av rördhet och livsmys.

Och Anton den matlagningsälskande personen som svängde ihop pizza och soppa till oss alla fast jag lite surt deklarerat “vi har ingenting hemma“. Väldigt mysiga stunder i vardagen, i en stundvis väldigt seg väntan just nu. Låt mig föda barn snart.

18
Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide

När vi var i Hornbæk förra helgen, sov vi över i två nätter och hade således en hel dag att utforska denna sommarstad. Fast på vintern, vilket var ganska mysigt det också. Vi bodde som bekant på detta fina hotell som ligger mitt i byn och nära havet.

Hornbæk; en mini-mini guide

Vi hade inga megaplaner utan gjorde allt i lugn och ro. Som att ligga och glo i sängen en stund efter frukost. Rekommenderas, hellre hinna med en mindre sak att se än att missa detta megamyset.

Hornbæk; en mini-mini guide

Dessutom var rummen väldigt fina att bara det var en upplevelse. Men vi hade några saker uppskriva som vi fått rekommenderade. Dels av min svägerska och dels av denna guiden även om det är på sommaren. Men kan ju va bra att ha, för det kommer ju bli sommar igen, så jag ger den vidare till er också.

Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide

Vi började vår förmiddag här, på Albi’s Kaffebar och Second Hand butik. Ett himla charmigt ställe som onekligen är himla poppis för sin mysiga inredning, goda fika och roliga second-hand grejer man kunde köpa om man ville.

Hornbæk; en mini-mini guide

Även om Algot hade egna leksaker med sig.

Det var definitivt ett ställe fullt med personlighet.

Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide

Säkert supermysig i trädgården på sommaren, men tyckte de lyckats ganska bra på att göra det vintermysigt också. Det är ju ändå något speciellt med att komma in till ett ställe full med värme när det blåser november ute.

Hornbæk; en mini-mini guide

Beställde kaffe, juice, snickerskaka och våffla och delade på allt.

Hornbæk; en mini-mini guide

Spara, kom ihåg och gå hit!

Hornbæk; en mini-mini guide

På tal om second hand så låg den här butiken i princip mittemot. Fullproppad med Royal Copenhagen och andra fina grejer. Men nästan så fullproppad att det blev absurt och ovärdigt. Det var så fullt att det nästan kändes som skräp fast man stod där och kände på en tallrik för 345 danska kronor. Men ändå; kanske har man tur och hittar något man letat längre efter.

Hornbæk; en mini-mini guide

I närheten låg också Neo Noir, som är ett dansk märke som brukar vara uppskattat komplement till garderoben eftersom de till skillnad från de många andra märkena på danska modehimlen har lite mer rimliga priser.

Hornbæk; en mini-mini guide

När hotellet låg den här pizzerian också. Som tyvärr var stängd över helgen. Men som verkar servera goda vedungsbakade pizzor och italiensk gelato på sommaren. Ser framemot att testa.

Hornbæk; en mini-mini guide

Hornbäk är inte så stort, så allt är promenadavstånd från varandra. Så även stranden. Har ni cykel från Malmö eller Helsingborg så funkar det ju också finfint.

Hornbæk; en mini-mini guide

Och även om det blåste iskallt så hade vi sån extrem tur med vädret och prickade in en av novembers två soliga dagar. Stranden & havet är alltid en underbar plats.

Hornbæk; en mini-mini guide

I alla fall om man frågar Algot och mig. Med lite fantasi finns det alltid något att göra.

Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide

Typ leta snäckor och låtsas att det är en skatt. Fint sätt att njuta av dagen för alla iblandade.

Hornbæk; en mini-mini guide

Även om jag mest satt parkerad här med magen mitt i vädret så njöt jag av att få solen i ansiktet. Som alltid på stranden.

Hornbæk; en mini-mini guide

Det gäller att vara ordentligt påklädd ifall ni skulle råka vara där på vintern.

Hornbæk; en mini-mini guide

Och glöm inte ta många bilder! Det mår vara kallt men njutbart. Man vill komma ihåg det.

Hornbæk; en mini-mini guide

Sen gick vi förbi det här huset, som vi inte åt vid just denna gång men där vi varit 4 år tidigare. Det var första gången vi åt ute efter vi fått Algot. Vi åt så snabbt att vi fick magkramp för vi var så rädda att Algot skulle vakna. Vi hyrde ju hus lite utanför Hornbæk när Algot bara var två månader. Det regnade bort men jag minns det som en fantastisk semester ändå, för när vi kom hem hade vi verkligen blivit en liten familj. Här är ett litet aktiv från då. Då åkte vi också på en utflykt till Tisvildeleje vilket också är ett litet sommarparadis i Danmark att rekommendera.

Hornbæk; en mini-mini guide

Det är en fin strandpromenad i Hornbæk också, där man går förbi deras charmiga hamn och detta huset som en gång i tiden var ett fint badhotell. Nu är det tyvärr lite förfallet och ett sjukhus istället. Tur man lever med en arkitekt som berättar sånt för en när man lite raljerande avfärdar ett hus som “fult”.

Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide

Gick förbi flera mysiga ställen och caféer. Hann inte gå in i alla tyvärr men ett gott tecken och håll ögonen öppna när ni traskar omkring.

Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide

Vi var påväg till resturang Olivia när vi blev så akut hungriga att vi istället gick in i inredningsbutiken / caféet bredvid. Oklart om det var så smart val. Maten var ok men mysigt-juligt inrett. Ångrar lite att vi inte gick till restaurangen ändå, hehe.

Hornbæk; en mini-mini guide

Men vi kompenserade med ett besök på detta konditori . Ett besök där får nästan ses som obligatoriskt.

Vi köpte med oss fika och åt i hotellsängen men det är ett himla mysigt ställe.

Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide

Också sånt som gör att det inte gjorde något att det var november. Visst, visst hade det varit härligt med blommande nyponrosor och bara ben men älskar ändå idéen att man inte behöver göra allt allt allt på sommaren. Att andra årstider också har sin charm.

Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide

Mitt emot låg den här härliga konceptbutiken, Rooms Galore. En bladning av köksattiraljer, inredning och kläder i sann dansk anda.

Hornbæk; en mini-mini guide Hornbæk; en mini-mini guide

Tycker ändå det är fascinerande hur många enskilda danska butiker som lyckas. Även om sortimentet ibland är återkommande hos flera såklart, så lyckas många butiker ändå sätta sin egna prägel på det hela. Hitta egna kombinationer som gör att man ser det i ett nytt ljus.

Efter ett par timmar gick vi tillbaka till hotellet och gjorde ingenting. Eller jo, vi  åt vår gräddbulle med vit choklad, lakrits och marsipanbotten. Höll på att smälla av.

Hornbæk; en mini-mini guide

Och så avrundande vi dagen framför brasan. Som ett home away from home. Bästa upplägget just nu. Och perfekt i vår trötta familjemening. Det finns så mycket fint och njutbart så nära oss. 1,5-2 timmar från Malmö – lika smidigt att ta bron över som färjan. Ett enkelt men kraftfullt miljöombyte. Ser framemot att komma tillbaka som en familj på fyra.

20
Källa: här

Vilket år det har varit. Så full av förändring att det gör att jag nog ändå är mindre rädd för kommande år. Även om jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är lite nervös inför den förändringen vi står inför, vår nya lilla familjemedlem. Vad ska hon ställa till med?

Men så kommer på mig själv varje kväll att scrolla i telefonen i timmar. Tittar på Algot, hur liten han varit och alla minnen vi har. Ibland dyker det upp en gammal bild på mig också och jag tänker genast; så ung jag var. Inser att det inte bara är senaste året som förändrat oss. Fem intensiva år har gått och präglat oss.

Trodde jag hade allt så perfekt planerat då. Jag var 27 och precis klar med min universitetsutbildning. Algot var första bebisen på alla håll och kanter i både min och Antons familj – perfekt tänkte vi. Men under Algots första 1,5 år drabbades jag av smärtsam insomna & utmattning, Antons pappa fick cancer, njursvikt & började på dialys, min mamma gifte sig och flyttade, mina bröders relation gick i tusen bitar samtidigt som min lillebror fick barn själv och så köpte jag och Anton ett sommarhus i ett nästan aggressivt, envist försök att skapa familjedrömmen samtidigt som Anton gjorde sitt ex-jobb på arkitektsutbildningen i vånda och vi, vi bröt nästan ihop mitt i allt.

Livet höll på att rasa ihop.

Och vissa saker gick inte att laga, vissa lappades ihop med nöd och näppe och andra blev bättre än jag någonsin trott. En och annan njure senare, ett par – tre nya hjärtan i familjen att älska och ett nytt liv på gång. Och då pratar jag inte bara om det i min mage. För även om det senaste året varit full av förändring så har det varit bra förändring. Inte utan smärta, för livet slutar inte vara både och, men det har varit mer som att saker ändrat plats och i det –  äntligen börjat falla på plats. Så helt plötsligt vågar man titta upp från under bordet, med händerna fortfarande över huvudet men lyfter ändå försiktigt på bordsduken och blickar nyfiket runt i rummet.

Och inser; det skakar inte längre.

 

 

 

34

Äntligen fredag! Och ännu en upp- och- ner- vecka är slut. Varvat gravid-svettningar med jobbsvettningar och ibland har jag inte kunnat särskilja de två. Kanske inte spelar någon roll just nu ändå. Men mest skyller jag på graviditeten ändå som fått en ny intensitet såhär på slutspurten. Puh. Ibland blir folk oroliga när de läser bloggen och om graviditeten. Hur dåligt mår jag egentligen? Som en normalt funtad gravid kvinna skulle jag tro. Jag håller det bara inte för mig själv. Gjort slut med det där med att stå ut, nicka och le. Skapar gärna lite dålig stämning genom att gnälla. För lika gnällig som jag är, lika glad är jag också. Man kan vara båda.

Men större delen av veckan har jag varit ledsen och känt mig deppig för jag känt mig så otroligt fast i min egen, stundvis smärtsamma, kropp. Badat i självömkan, lite rädsla och lite ångest. Puh. Jag mår inte alltid bra. Och i de stunderna önskar jag att jag kunde känn-påminna mig om att det vänder. Att allt kommer kännas kul igen. Men det kan man inte. Bara rationellt och logiskt prata om det och det funkar….sådär när man är mitt i det. Men så plötsligt står man där med en julgran under armen och så känns allt bättre igen.

I helgen letar vi oss ut ur lägenheten igen och det är som vanligt så efterlängtat. Jag bli helt söndersliten av att inte vila just nu, samtidigt som jag blir helt knäpp i huvudet av allt vilande och hemmaliggande. Svår balans just nu. Tålamodet, en kär men bångstyrig gammal vän. Men i alla fall.  Vi startar helgen och julen i Helsingborg och Fredriksdal där vi ska testa deras julmarknad i eftermiddag och jag kör en takeover på deras Instagram. Syns där!

35

Kom äntligen för mig att testa detta nagellacket som jag sneglat på hur länge som helst. Tycker de gör underbara nyanser & färger och när vi var i Hornbæk slog jag äntligen till. Blev ett i burgundy som seglat upp som en favoritfärg på vinterhalvåret. Just detta är med lite skimmer i. Himla fint och enkelt att måla med. Ett lager räckte just i denna färgen. Bra betyg inledningsvis!

Och använder detta på kinderna och läpparna. Jag föll som en fura för Trinny på hennes sociala medier och när hon släppte ett eget sminkmärke så funkade hennes genuina och extremt snygga & välgenomförda marknadsföring like a charm. Rent proffesionellt är hon och hennes sminkmärke Trinny London mitt go-to varumärke i hur man drömmer om att få jobba. Och så funkar det extra bra för ….hennes produkter funkar! Ta-da! Rakt igenom bra alltså. Hennes match-2-me fick mig att testa denna kulören som jag aldrig annars använt. Nu använder jag den hela tiden, på vintern speciellt.

Och så kommer jag på mig själv att ta dra blicken åt samma färg även i garderoben just nu och i blommor. Blandar allra helst med någon nyans av rosa. Sen är det fint att blanda upp det – antingen med brunt-ish för en varmare känsla, eller blått-lila som i ovanstående bild för lite svalare kontraster.

25
weekendtips: Hornbækhus

Hej från Hornbækshus, detta ljuvliga ställe över sundet! En av de bättre weekendupplevelserna jag haft på länge!

weekendtips: Hornbækhus weekendtips: Hornbækhus

Fyllt av Svenskt Tenn, danska klassiker och handplockade loppisfynd. Enkelt och opretentiöst (om man kan använda det i samma mening som Svenskt Tenn och danska design klassiker, hehe) men det var så varmt, ombonat och hemtrevligt. Framför allt så himla väl genomfört, in till sista listen och varende detalj var på sin plats. Bakom det hela står designbyrån FEN i Köpenhamn.

Trots att matsalen var ett enda stor rum, kändes det mysigt. Älskade de blåa gardinerna i olika längder. Ljusblå seglar snabbt upp till en inredningsfavorit.

weekendtips: Hornbækhus

Frukosten är enkel men god. Och det är väl konceptet rakt igenom. Inga avancerade hittepå grejer men rakt igenom bra grejer. Bra inredning, bra råvaror.

weekendtips: Hornbækhus

Man får en liten lista som man fyller i vad man önskar att äta till frukost sen kommer de in med allt. Väldigt mysigt!

weekendtips: Hornbækhus weekendtips: Hornbækhus

Matsalen vätter ut mot köket och alla rum är fint kopplade till varandra och hemtrevliga och sociala ytor.

weekendtips: Hornbækhus weekendtips: Hornbækhus weekendtips: Hornbækhus

Vi satt länge och åt frukost och njöt av det hela. Hornbæk är en sommarstad men det var så njutbart att få komma in i ett så här fint ställe som en kontrast till sjukt sorgliga november. Så även om Hornbæk var lite sömnigt kan jag verkligen rekommendera en weekend hit när som helst. Det är även här kvällsmaten serveras om man beställer det. Då äter man tillsammans allihopa vid långborden.

weekendtips: Hornbækhus weekendtips: Hornbækhus weekendtips: Hornbækhus

Från köket in i deras vardagsrum. Här beställde folk in vin i stora sällskap, skålade på tu man hand i champagne eller bara drack te framför brasan. Det är förresten grundaren av lågprisbutiken Tiger som äger stället och investerat 25 miljoner kronor för att renovera och inreda stället, med en vision om ett “socialt hotell”, men även med en vision att vara ett ställe för lokalborna att ses på. Otippat, but I’m glad he did för blev verkligen fint och lyckat.

weekendtips: Hornbækhus

Och helt i stil med konceptet av hemma-känslan snarare än hotellkänslan så fanns ingen lobby eller disk. Utan istället möts man av ett stort inbjudande bord att slå sig ner vid om man vill.

Underbara detaljer, totalt oängsligt med sin flört till 90-talets glastrend.

weekendtips: Hornbækhus weekendtips: Hornbækhus

Fint med all det färgade glaset som kontrastrika detaljer.

Algot kände igen kudden hemifrån, hehe.

weekendtips: Hornbækhus

Och även om allt inte var ens personliga smak så var det så fint ändå. Hela stället var så välgjort att det inspirerande mig till att jobba på samma sätt. Ta stolthet i detaljerna osv. Bara en sån sak som att det var levande ljus tända hela tiden och färska blommor överallt. Inte ett trött öga, eller dumsnålhet någonstans.

weekendtips: Hornbækhus

Och överallt fanns Josef Frank.

weekendtips: Hornbækhus weekendtips: Hornbækhus

Älskar dessutom att detta ligger knappt två timmar från Malmö! Vi kom dit fredag kväll och åkte hem söndag. Precis lagom. Och även om det hade varit fint att komma när det var lite varmare och nyttja hela deras trädgård också, närheten till stranden osv, så var huset i sig en underbar upplevelse som får mina varmaste rekommendationer.

 

38

Så var det måndag igen. Och det stör mig inte så mycket av flera anledningar. Helgen var enastående. Jag blev fylld av av både inspiration och solsken, kanske går de hand i hand, men det var en efterlängtad känsla som jag tar med mig in i den nya veckan. Förhoppningsvis ända in i det nya hela året. Det är jobbigt att erkänna när man är mitt i det, men de senaste veckorna har jag känt mig gråglåmig och fylld av självtvivel. Så som det blir för alla ibland, antar jag. Men det var skönt med frisk luft och hitta tillbaka till lite framtidstro.

Och kanske lättnaden också består lite i att detta är min sista arbetsvecka där jag bockar av de sista uppdragen, för 2019 i alla fall (sen ska jag “bara” sammanfatta allt det administrativa, mejlen osv). Jag vill såklart föda barn i lugn och ro, men förutsatt att allt går bra så ska jag och Anton dela föräldraledigheten redan från början, cést la frilanslivet. Det var dessutom dealen när vi bestämde oss för att försöka få fler barn. Men mer om det i ett annat inlägg. I veckan ska jag fota ett roligt samarbete, prata i radio (sjukt nervös) och på fredag avslutar jag arbetsåret med ett samarbete med Fredriksdal i Helsingborg där jag ska göra en takeover på deras Instagram och besöka deras julmarknad som går av stapeln den helgen. Ett himla fint uppdrag, som gör mig glad. Även om det stundvis varit extremt kämpigt energimässigt är jag ändå så glad över den här hösten. Ibland hamnar jag i negativa tankebanor att det – jag – inte är tillräcklig, att jag borde gjort (och göra) mer. Det är nog den känslan som gör många av oss sjuka. Den inre stressen. Men när jag får tyst på den så är jag ändå stolt över den här hösten. För samtidigt som jag fick reda på att jag var gravid, blev inlagd och sjukskriven för nässelutslag, så började jag äntligen få fler och fler uppdrag. Livet va. Driver med en stup i kvarten. Men samtidigt är det de som gör att jag ändå ser framemot 2020, även om frilanslivet fortfarande är nytt och nervöst. Att man vet aldrig vad som är framför en. Det är spännande, oroligt, jobbigt och ofta skitkul trots allt. Vilket ovanstående bilder får symbolisera. Ett stylinguppdrag för inredningsföretaget Eightmood som jag gjorde med Sanna tidigare i höst. Vi stylade en av deras SS20 kollektioner till deras katalog som kommer ut snart. En del av en sannerligen omvälvande men rolig andra hälft av 2019.

27