Det här har kanske varit den längsta veckan på länge. På ett härligt sätt faktiskt – trots jag varit sjuk. Kanske på grund av att jag var sjuk ett par dagar? Jag var så pass sjuk att jag inte orkade gå utanför lägenheten, inte orkade träffa någon. Men tillräckligt pigg för att hjärnan skulle må bra. I tre dagar låg jag på soffan med datorn på magen med gamla Greys Anatomy avsnitt i bakgrunden. Det är faktiskt slående hur bra hjärnan mår av att ta det lugnt, vila från intryck. Det är svårt att balansera det där som frilans. Å ena sidan är det sociala oerhört viktigt, inte bara för företagandet, men för sinnet. Jag skulle bli knäpp av att bara vara hemma. Men å andra sidan så har jag producerat mer egna texter än på länge denna veckan, och fått gjort en del saker som legat på min to- do. Men att få en idé till en text och sen skriva den på ett par timmar. Åh alltså, livsglädjen. När jag måste skriva ner alla idéer för att inte glömma dem. Det är underbart och fanken vad jag har saknat det. Lös tid är det bästa i alla fall jag kan ge min kreativitet. För mig funkar det tyvärr inte att schemalägga det. Säg att Anton säger “nu går jag till lekplatsen en timme” och meningen är att jag ska skapa något  f a n t a s t i s k t  under den timmen. Eller mellan två möten. Funkar tyvärr inte alls för mig. Även om jag gärna hoppar “sjuk” delen så är ju verkligen ett av mina mål att kunna frigöra sån tid inför 2019.

Så. Jag slutade på mitt jobb på Softskin för ett par veckor sen. Det var mitt första jobb som frilans – vilket ledde till en anställning. Jag hjälpte dem med strategier och att jobba fram en visuell identitet till dem på sociala medier. Jag var så sinnessjukt glad för det jobbet, det var mitt första riktiga jobb efter utbildning, föräldrarledighet, utmattning. Jag hittade och sökte det faktiskt genom en Facebook grupp “frilans malmö” (tips!). Men det blev också en klassisk ketchup effekt. För samma vecka jag började där så kläckte vi idén till JWHF. Ibland har jag undrat varför jag inte bara kunde ha nöjt mig med att tuffa på i lugn och ro med det nya jobbet. Även om jag är sjukt glad för att vi vågade satsa, så har jag stundvis känt mig sjukt överväldigad. Trött. Jag och Anton bråkade mycket om tiden förra vintern. Men jag ville verkligen och jag krigade för det. I hjärtat har jag hela tiden vetat att det var rätt. Precis som jag nu vet att det var rätt att säga upp mig från Softskin. Så mycket har hänt på ett helt år. Från att på darrade ben gråtit av glädje till att någon äntligen gav mig ett jobb till att ha jobbat fram ett helt eget varumärke och idag driver en bloggportal. Ibland susar det om mig, som en varm vind mot kroppen och jag känner mig lite stolt en stund.

Visst tror man på sin idé, annars gör man det inte, men jag hade faktiskt inte kunnat tro att det skulle bli bra så snabbt. Plus jag hade underskattat hur mycket tid det skulle sluka. Vi har lång väg kvar men det senaste halvåret har ju också visat att det finns så mycket potential. Samtidigt som uppförsbackarna ibland känns sjukt läskiga, så känns möjligheterna roligare. Så jag sa också upp mig för att kunna ge både JWHF, frilanslivet och mig mer tid. Jag vill att allt jag gör hänger ihop på ett eller annat sätt (nästa vecka kommer en ny jobbgrej jag hoppas ni ska tycka är roligt!!). Och framför allt, jag orkade helt enkelt inte tre jobb längre. För att få allt att gå ihop i dessa start- up tider så jobbar jag istället i en klädbutik. Vilket visade blir en underbar konstrast som ger mig otroligt mycket fast det är en liten avstickare från det andra. Men den fysiska världen har alltid inspirerat mig till mina digitala äventyr. För mig hör dom ihop på flera olika sätt.

Vilken långt inlägg det blev, hoppas ni orkade läsa. Men kände att det behövdes. Annars blir det så konstigt att blogga, om för många detaljer fattas. Men ibland behöver man landa i det först så det inte känns för läskigt att berätta närgånget om vad som händer. Det har varit ett så galet år och jag försöker helt enkelt avsluta det så som jag vill börja det nya.

Jag vill längta efter 2019.

 

20

Och så äntligen var jag frisk nog till att röra mig utanför lägenheten en förmiddag. Vet egentligen inte vad som drabbade mig förutom en stor klump i halsen, och pratar alltså inte om ångest denna gång. Ont i halsen och svettigt allmän tillstånd, puh, förskolebasiller verkar drabba mig hårdast i den här familjen.

Jag hade ett frukostmöte med Sanna. Vi skulle planera en styling och fotografering vi ska göra på måndag! Sen anslöt Karin sig en sekund – ah, det ljuva frilanslivet ibland! Karin jobbar ju också inom reklambranschen men som copy. Dessutom är hon matälskare av rang och skribent för diverse tjusiga tidningar. Sen driver hon också Instagramkontot Malmö Food Stories – tycker hon är briljant och rolig där. Malmö behöver mer sånt. Och ganska nyligen rekommenderade hon mig till en av tidningarna hon skriver till när de frågade efter en skribent som kunde tipsa om Köpenhamn i små notiser. Vilket är så himla fint gjort, inte minst eftersom vi inte känt (till) varandra sådär jättelänge. Malmö behöver mer av sånt också. En enkel gest som betyder så mycket. Och Sanna ska vi inte ens pratar om. Hon ger mig så mycket av sin tid och kunskap och har hjälpt mig så mycket att det är galet. Och jag galet tacksam. Dessutom blir jobbet så himla mycket roligare när man kan hjälpa varandra.

Tog på mig detta i morse bara för att slippa samma stinkande kläder från de två dagarna innan. Kände mig fin så lite synd det inte blev någon ootd men energin tog slut och solen hann gå ner. Får testa igen en annan dag!

10

I brist på annat får det helt enkelt bli mer jul. Jag gick från att fundera på att skita i julen till att tycka att det är ganska kul. Som ett kreativt litet projekt. Något att sysselsätta sig med. Och kanske att Algot hjälper till med sinnesstämningen. Jag rycks med i hans julsånger varenda dag och när han ivrigt frågar “om festen är idag”. Julafton alltså. Fina unge! Och sen ska jag inte sticka under stolen med att det är rätt kul att försöka hitta sin stil även bland julsakerna. Så har uppdaterat julsortimentet lite i år. Med pompom-jul-granar från Köpehamn och en rosa julstjärna från Watts och Veke. Blev inspirerad av Jasmins inlägg, en skön påminnelse om att julen behöver inte bara vara grön, röd och vit.

Plockade fram dessa som jag faktiskt köpte på mellanrean förra året när jag och Lina var i Köpenhamn. Det var vårt första uppstartningsmöte för JWHF kan man säga, men det sa vi ju inte högt då.

Köpte dem hos Beau Marché. Ändå bra tips att köpa på mellandagsrean, även om man bara vill gå vidare för julkänslan just då. Men det var kul att plocka upp dem i år!

Pompoms verkar vara min julgrej i år. Festligt utan att vara helt sjukt juligt. Tänker att dessa kan man dekorera nyårsbordet med också. I alla fall. Från Nordstjerne. Rejäla och fina. Såg dessa på deras hemsida också, hade varit väldigt fint i granen. Minns när vi hade godis i våra strutar i granen. Fint ändå.

Och så sprang jag på dessa inne hos ABsmåland här i Malmö. Den pyssliga hade säkert kunna göra någon liknande själv, men jag köpte mig lite tid i stället. Hur som. Gillade lekfullheten i dom.  Blev fin konstrast till de enfärgade julkulorna i granen!

Och så har jag såklart även hittat lite på second hand. Hittade fina midnattsblå julkulor som jag lagt i en skål tillsammans med mina allra finaste vintage kulor.

Och när Algot tyckte granen var “tråkig” fyllde jag på med dessa efter ljuvlig inspiration från  Linas juliga inlägg. Trots att det är små figurer tycker jag att materialet gör dem lite mer stylish och som om i en saga. Hänger fint i granen nu! Ändå så härligt att julkänslan infann sig och julpysslet känns mer mysigt snarare än mest stressigt. Funderade på vad det berodde på. Kan ha lite med att göra att jag inte har skitmycket att göra just nu. Eller ja, jag har alltid mycket att göra men jag bestämde mig för att ta det relativt lugnt de sista veckorna av 2018. Jag avslutade ett jobb förra veckan och istället för att stressa in i något nytt så julpyntar jag och inväntar det nya året. Det tillsammans med radikalt mycket mindre fläng hit och dit än andra år gör redan den här julen sjukt mysig.

17
  • Just wanna view more of
  • Home

Här står jag i lördags, påväg till Köpenhamn för att fira jul med min lillebror och hans familj. Jag menar min familj – vår familj! I ett helt döbakat Malmö förvisso. Jisses vad otrevligt det är att vara ute nuförtiden. Så det är jag knappt. Men himla mysigt var det i Köpenhamn i alla fall, trots att jag blev sjuk. Vilket jag fortfarande är. Så har varvat soffan, Ipren och Greys Anatomy. När värktabletterna hade som mest verkan fick jag ett rus av kreativitet som tog typ all energi av mig. Men det var härligt medan det varade. Tänk att det kom tillbaka efter 3 timmar på soffan. Trots sjuk. En insikt jag tar med mig till 2019. Men mer om det senare.

Jag hade lite ångest  över att jag var tvungen att ändra och flytta vissa jobbgrejer. Känner mig alltid urusel när jag måste göra det, men sen blir jag förbannad över att jag känner mig urusel. Man måste kunna bli sjuk. Även som frilans eller egenföretagare. Saker får bara tuffa på i ett långsammare tempo helt enkelt. Även om man verkligen måste aktivera det tankesättet. Det är frestande att vilja påstå att man är en overnight succé (eller känner sig värdelös om man inte är det) men jag glömmer aldrig när jag och Anton skulle vandra upp för ett skitlångt, skitstort berg i Nya Zeeland och han sa “föreställ dig att du är en traktor, ingen racerbil hade orkat allt det här”. Fem år senare är det en av mina bästa tillgångar – att jag är en traktor. Och mitt bästa råd till alla som vill något: sätt en fot framför den andra. Hela tiden.

 

När jag var i Köpenhamn med Iben och Petronella var Iben the mysigaste och peppade mig att köpa detta pannband. Nu är hon förvisso 7 år men ändå stencool, så jag litade på henne. Två dagar senare kallade en gubbe mig för “en ung Agnetha Fältskog! En riktig pantertant!”. Värre saker har man ju hört. Jag är gärna en pantertant på en traktor i detta liv.

21

Jag vågar knappt säga det längre men jag älskar julklappar. Tycker det är en mysig liten grej. Inte hets- grejen men längt- grejen och hela nöjdheten när man hittat någon den andra (förhoppningsvis) blir glad för. Här är i alla fall ett par längt- grejer hos mig. Börjar med det absolut onödigaste. Ett konstverk. Får man ju kalla denna bubbliga grej i glas utan någon som helst funktion. Men fin är den.

Dessa armband har stått överst på önskelistan länge. Stod darrande länge med detta i handen och slog nästan till. Ångrar mig lite. Så nu önskar jag mig det istället. Skulle Anton råka läsa detta har jag storlek 18. Puss!

Mitt bästa quick- fix är läppstift och och ett borstat hår! Så en hårborste och ett läppstift ligger nästan alltid i min väska. Föreställ min sorg när jag råkade tappa bort min bästa borste of allt time. Så nu önskar jag mig en ny i mini-size.

Min garderob behöver denna. Inte minst sen jag började jobba på Miloii har jag insett tjusningen med denna apparat. Så himla mycket smidigare att ånga sina kläder än att stryka dom. Och bättre. Jag skrek rakt ut när jag råkade bränna min vita sidenblus från Stine Goya med strykjärnet förra veckan. Fan också.

Och till sist detta underbara sett från ljuvliga märket Aiayu. Längtar till försommaren i huset när jag föreställer mig själv i den här pyjamasen.

15
Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Nu är det några veckor sen vi kom hem från London. Vi hälsade på min familj som bor strax utanför London och en av dagarna passade dom Algot medan jag och Anton tog tåget in till Kings Cross.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Som börjar bli ett helt nytt område. Kings Cross var mest ett nödvändigt ont innan (alla tåg går därifrån) men nu har det utvecklats och byggts.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Vi var pepp eftersom jag sa “jag vill bara göra något fint, coolt och inspirerande” när vi åt frukost. Det tråkiga med att inte resa as much längre är att jag kan bli sinnessjukt trött på att se, göra och höra samma saker. Det känns som att livet går i en loop och världen är typ 1 x 1 meter. Jag behöver att den känns stor ibland.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Vi gick så en så sjukt stor omväg pga visste inte riktigt vad vi letade efter (det nya området var något vi råkade ramla in i). Men hade fina vyer på vägen. Våga vara en färgklick i världen liksom.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Jag var glad (och lite tjurig pö om pö som man hinner vara på en dag liksom) och såg ut såhär.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Även om himlen var grå och trist så badade ändå London i färg. Vi är nästan alltid här på hösten, våren går ofta till så mycket annat. Även om vi pratar om att åka tillbaka nästa vår och ta tåget över till Paris. Kanske kan man få återuppleva det här. Det är snart sju år sen vi var i Paris sist.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Och så till det coola och hippa nu då. Vi ramlade in i det här nybyggda, supersatsningen Coal Drops Yard där man byggt om det gamla industriområden längs kanalen. Det hade bara varit öppet två ynka veckor när vi var där.

“Coal Drops Yard is a place to stumble upon something new, to meet with the unexpected. A place where art, commerce and culture come together.” – ganska så exakt det jag deklarerade vid frukostbordet att jag längtade efter alltså. Kul att vi bokstavligt talat ramlade in i det också, hehe.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

En slags gård med mysiga matställen och roliga butiker. Vi fick höra att det skulle öppna ett tjugotal butiker till, så konceptet var inte helt på plats än.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Finast av allt var att det ligger i anslutning till kanalen. Älskar verkligen när man är i närheten av någon slags natur. Jag blir inte lika trött då. London kan ju annars vara väldigt busy.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Testade inte men såg ju mysigt ut! Vi åt ju lunch här. 

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Anton handlade en skjorta och jag handlade ett halsband för ovanlighetens skull. Från en Londonbaserad designer, kul ju med mindre butiker osv.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Sen gick vi vidare, köpte en kaffe och började promenera. Området, eller konceptet, påminner lite om Highline Park i New York. Där det växer upp nytt i den gamla miljön istället för att bara ta bort, gå vidare och glömma.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Och lagom till vår promenad så blev himlen blå. Ibland ska man ha tur.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Och så promenerade vi längs kanalen en bra bit. Det var ljuvligt och ny sida av London i alla fall inte jag upplevt innan. Ibland är det sånahär saker jag saknar mest  från tiden innan barn. De anspråkslösa grejerna som att gå en promenad med en kaffe i handen utan tjat.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Överallt längs kanalen finns fortfarande avtryck från människorna i staden. Får se hur det ser ut om ett par år. Hoppas det fortsätter vara tillgängligt för många och inte blir för posh.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Om man vill kan man promenera ända fram till Camden Market. Jag blev helt chockad över hur olika stämningar det var från den ena platsen till den andra. Från att nästan bara varit jag och Anton vid kanalen till en turistfest. Allt har väl sin charm men det var inte riktigt vår kopp te denna gång. Så vi åkte hem igen.

Londontips, Coal Drops Yard och miljöombyte

Det var så sinnessjukt underbart att göra något nytt, ta det lugnt och inte springa eller ringa efter något. När vi kämpade som mest i våras så blev det så tydligt. För att vi ska må bra måste vi ge varandra tid, jag och Anton. Precis som allt annat, det säger ju egentligen sig själv, men det är så väldigt enkelt att vi hamnar väldigt långt ner på prioriteringslistan i denna mitt- i- livet- karusell.

 

16

Så kom julgrejerna fram i år till sist ändå. Helt ärligt så känner jag mig ganska lost när det gäller julpynt. Typ som att jag inte vet hur man gör? Någon jul kanske vi kommer fira i huset och då hade det ju såklart varit kul att gå loss på supertraditionellt pynt.  Men i lägenheten blir det mer skojigt. Kommer på mig själv att gilla grejer i glas här hemma. Men hela grejen är väl att inte ta det på för stort allvar. Köp det du gillar, omfamna det brokiga. Dessutom är jag så fruktansvärt trött just nu, vilket gör att jag tycker allt jag gör blir fult. Det går över men trist medan det varar.

Dock nöjd med mina loppisfynd. Jag gillar tanken på att vissa saker bara står framme till jul, även om det inte är superjuligt. Dessa är tagna rakt av fynd jag sett på Miloii. Lina som äger butiken har verkligen öga för detaljer och är en superduktig stylist = så går inspireras utan att skämmas. Hittades dessa på Emmaus för 100 pix.

Och Algot tyckte vi skulle ha stjärnor hemma, så så fick det bli. Tog ner en tavla så länge och satte dit denna á la Christmas Editon.

Det var allt för nu, jag ska gå ut och njuta lite av den blåa himlen innan den stängs av.

Glad fredag!

14

Min julkänsla är lite missing in action. Så hittade jag denna jullista hos Anna María och tänkte att den kunde hjälpa lite på traven. Och vet ni, det gjorde det! Gick från att sucka inför tanken på allt som är jul, till att faktiskt inse att det är en ganska mysig månad vi har framför oss. Här är mina julsvar!

6 julsnabba

Pepparkakor eller lussebullar?

Lussebullar när jag är hungrig och pepparkakor när jag bara är sugen.

Skumtomtar eller knäck?

Knäck eller seg kola alla gånger, men den måste vara perfekt. 

Julkorv eller julskinka?

Vad är julkorv? Prinskorv? Ja, det äter man ju flera gånger i veckan nuförtiden i  så fall pga Algot. Så kanske julskinka dårå. 

Revbensspjäll eller Janssons?

Allt! Varm mat är min bästa mat. Inte minst eftersom jag är uppväxt med dansk julmat. Känner mig lite orolig när vi ska hinna äta det faktiskt.

Glögg eller julmust?

Julmust såklart. Men hoppar påskmusten och jag vet inte allt. Det är på julen det gäller.

Ge eller få?

Fy vad ocharmigt, men få.

4 julfavoriter

Favoritjulfilm?

The Holiday! Vet inte hur lång tid det måste gå innan en film räknas som klassiker, men tycker nog ändå den börjar bli det. Feel good när det är som bäst. 

Favoritjulkalender?

Älskade Jul i Kapernaum. Minns att jag gillade en låt som spelades i avsnitt speciellt mycket. Visade sig vara en låt av Beatles för sen fick jag en hel låtsamling på en dubbel-CD med dom av min mamma i julklapp, hehe. 

Favoritjullåt?

När jag är själv öser jag på med Mariah Carey, och andra pampiga låtar. Men det kan man ju inte säga högt, så om någon frågar lyssnar jag på något svårare. Ett tag var “Sigges (som i Alex och Sigges) julfavoriter” på Spotify självklart att sätta på – oavsett sammanhang – men hittar plötsligt inte hans lista längre.

Favoritjuldoft?

Hyaciter, julgran, apelsin med nejlikor och glögg. I den ordningen.

3 om jultid

När är det dags att pynta?

Så fort som möjligt men framför allt- när man har lust. Min har inte riktigt infunnit sig än.

När får man ha gran?

Jag vill ju hinna njuta av vår julgran. Så kanske två veckor innan jul? Även om Anton påstår att han ska köpa en imorgon. Alltså inte alls som när man var liten och tog in granen lilljulafton. Men kan samtidigt inte riktigt relatera till de som smäller upp julgranen  så fort det blir december. Jag behöver en startsträcka.

När öppnar man presenter på julafton?

På kvällen- efter maten! Men med Algot i livet så blir det tidigare så han är pigg och glad och pepp när det hela sker. Förra året började han precis fatta vad ett paket var. Att det fanns saker under pappret som var kul. I år pratar han lite om tomten, mycket om sin julkalender  och sjöng plötsligt hela “sockerbagaren” helt själv när vi cyklade hem. Så allt känns extra mys.

5 julpersonliga

Vad är bäst med julen?

Ledigheten. I år är första gången vi inte åker någonstans i december, mer än hem till Antons föräldrar på julafton. Det ska bli så himla skönt.

Det sämsta med julen?

Att sicksacka sig genom komplicerade familjerelationer och räcka till till alla.

Vad ska du göra på julafton?

Vi åker till Antons föräldrar! Lugnt och skönt och inga konstigheter.

Nyår då?

Det firar vi i stan tillsammans med våra kompisar, hemma hos vår kompis. Det kommer bli mysigt! Även om den gemensamma nämnaren för både jul och nyår är att inte ta vatten över huvudet utan istället köra på lägsta möjliga insats. Låter ju inte så trevligt och charmigt men tror många förstår och relaterar <3

Tror du att det blir det en snöig jul?

Nja, men vädret det här året har ju varit minst sagt nyckfullt, så vem vet.

 

Hittade listan här, hos Anna María! Gör du den också vetja!

10

Så var ännu en helg slut i rutan. Kändes som ett halv liv och ett ögonblick på samma gång. Jag hann i alla fall vara i Köpenhamn en sväng. Tillsammans med resten av Skandinaviens befolkning. Men trots enorma folkmassor och gråare än grått väder så älskar jag det. Köpenhamn alltså.

Var där med Petronella och Iben. Minst en gång om året åker vi dit, helst innan jul dårå. Det är flera år vi gjort det nu. Så fint när traditioner växer till sig av sig själv. Några av mina mest färgstarka personer. Petronella är ju faktiskt min första och en av mina bästa inspirationer. Som får mig att våga bara köra. Va mig själv. Se till att ha några såna personer i livet.

Vi gick först till Værk som är en julmarknad med dansk design och hantverk. Ligger vid “Design museum Danmark”. Tips om du är där kommande helg!

Sen gick vi tillbaka till stan för våra vanliga ställen. Ett besök till Hay smet in. Gillar att gå in där då och då eftersom det är en rätt najs och fin butik ändå – allt från stora möbler till onödigt skit man älskar. Såg att de tagit en Tekla också. En danskt märke  som säljer ljuvliga filtar och påslakan bland annat i pastellfärger. Jag drömmer om sängkläderna i syrénlila (som blivit en färg som kvalat in på top tre favoriter just nu).

Hade på mig min nya hubbabubba-jacka. Var lite osäker på om jag skulle behålla den, dels pga lite lyxig men visste inte heller om jag skulle orka bära upp den. Kräver sitt självförtroende. Glömde i en sekund att såna här plagg också kan få en att slå och blomma ut. När man inser att en inte dör av att se ett tuggummi trots allt annat var konservburksgrått.

Eftersom vi tog en lite annorlunda rutt denna gång kom vi aldrig förbi Torvhallerna = inga blommor denna gång. Bara en bild, men det var också fint.

Jag och Iben! Love her. Det är så knäppt att Petronella lärde känna mig när jag var typ var i Ibens ålder. Det är så fint när folk stannar kvar i ens liv.

17

Jag försöker ta fram kameran ändå, trots november. Och trots en lite omtumlade vecka bakom datorskärmen. Men några vardagsögonblick har ändå fastnat. Som när Algot äter korv med ketchup framför tv:n.

Och förra veckan bjöd vi in vår kompis Nils på middag. Att ha tid och energi att kunna göra det en vanlig tisdag är underbart. Veckorna känns längre, härligare och fulla med liv.

Anton hade lagat dillkött. Familjärt, gott och höstigt. Tack Anton för du tar hand om oss. En kanske inte få så många amerikanska superromantiska gester från denna man, men han har definitivt andra ways till hur han visar kärlek. Detta är ett av dom.

Och så har jag jobbat på Miloii igen!! Det var mysigt!

Jag såg ut såhär! En gång sa någon att jag såg ut som en rysk docka i denna jacka. Bra komplimang ändå, hehe.

Och så mitt i den gråaste novemberveckan var vi inbjuda till MJs för en frukost tillsammans med Claudia och monkids.

Så himla trevligt! Vi pratade vitaminer och hudvårdprodukter till barn. Jag tänker att Algot gillar badskummet mest.

Det var fint dukat helt i enlighet med varumärket, hehe.

Efteråt drack jag en kaffe med denna stjärnan. Så mysigt när vi väl ses. Lärde känna Kajsa när vi var igång med att starta upp JWHF. Vi började följa varandra på Instagram och så en dag möttes vi upp och jag frågade om hon ville blogga med oss. Och det ville hon! Och mitt i det uppstod en fin vänskap. Väldigt glad för det.

Sen gick vi inom Miloii och tjötade allt från kläder, sommarhus till det övernaturliga. Älskar Malmö när det är såhär.

Sen hade jag en ganska jobbig dag igår. Sånt som en dag blir en krönika eller en halv bok. I alla fall. Efter mycket om och men gick jag på höstens AW ändå. Hit, till Lokal 54, där jag hyrde en kontorsplats i våras. Bra lokal, bra gäng, bra AW. Hurra för tio år!

Drack tre glas vin och åt 2 kg cashewnötter. Sen cyklade jag och Lina runt hörnet och åt sushi. Det var det bästa med igår – kompisar. Att mitt liv känns rikt och fint tack vare dom.

17