Dishoom - trendigt indiskt i London

Ett tag var jag sjukt trött på London. Så är det väl med platser man har olika känslor till. Love to hate osv. Men efter vår senaste tur dit älskar jag det igen, hehe. Mycket tack vare ett helt nytt område vi hittade pga tycker sånt är kul. Den som en gång svor över Kings jävla Cross älskar nu det. Eller typ, händer sjukt mycket där, vilket leder mig till detta resutrangtips.

Dishoom - trendigt indiskt i London Dishoom - trendigt indiskt i London Dishoom - trendigt indiskt i London

Dishooom. Ska erkännas att vi letade efter en annan restaurang när vi sprang in i denna. Verkade helt ok så vi valsade in och bad om ett bord.

Dishoom - trendigt indiskt i London

Fina golv och hela lokalen var sjukt genomarbetad. Och helt enorm. Men eftersom konceptet och alltet var just genomarbetat så funkade det. Till och med arkitekt- Anton blev imponerad över hur dom använt de gamla industrilokalerna.

Dishoom - trendigt indiskt i London

Och maten var SÅ GOD och kul. Vi beställde in lite av allt och allt var väldigt gott!

Fint och mysigast av allt var iof att vi ju kunde äta i lugn och ro (även om stället även funkar with child).

Dishoom - trendigt indiskt i London Dishoom - trendigt indiskt i London

Det kändes helt klart som en annan värld, vilket var härligt. Tycker hela upplevelsen bli så bra då. När allt från mat- stämning- lokal- personal stämmer. Ganska givet egentligen men inte alltid så lätt att genomföra. I alla fall. Sen utforskade vi mer av det nya området (ska visa!) och när vi berättade för en expedit att vi ätit på just Dishoom satte hon kaffet i halsen och undrade hur vi kommit in. Tydligen brukar det vara kilometerlång kö, speciellt på kvällarna. And I love it. Lika mycket som jag hatar hetsiga trender, lika mycket älskar jag när man ramlar in i det. Man är ju inte mer än människa liksom, hehe.

0
Källa: här

Detta är mitt drömvardagsrum. Mustigt, högt i tak, färg och knäppt. I hemlighet går jag och drömmer om ytor, ytor, ytor i nybyggt stuk och takhöjder från gamla våningar. Ibland känner jag mig verkligen som två personer.

Platsbyggt när det är som absolut bäst. Längtar tills vi får vår garderob på plats (som dock inte blir rosa utan i trä pga Anton älskar naturmaterial och jag älskar färg = blir iof en väldig härlig kombo).

Källa: här

Älskar detta!! Knäppt, oväntat och ovanligt. L – Ö – V – E it.

Källa: här

Den här bilden har jag på mitt skrivbord (på datorn) och tittar på flera gånger i veckan. Den väckte all lust till vårt sovrum, som jag tittat lite sorgset på sen vi byggde om. Har inte fått någon feeling. Sen såg jag denna. Från Köpenhamn. Såklart. Typ den finaste inredningsbilden jag sett på extremt länge. Om någon skulle få uppgiften att beskriva min personlighet genom en inredningsbild så hoppas jag dom skulle välja denna, hehe.

Källa: här

I en framtida JWHF-koncept-butik är detta en given referensbild.

Källa: här

Ett tag var jag besatt av att försöka hitta / återskapa dessa stolar. Tillsamans med det runda bordet är det helt underbart. Anton hejdade mig – “var ska vi ha dom, christin“. Bra fråga, borde inlett med det men ville helt enkelt inte.

Detta är jag i det livet jag lever ett roligt och pampigt och dyrt liv i New York. Eller kanske Italien.

Källa: här

Fin matta jag en önskat mig en gång i tiden, men som det inte blev någonting av. Men där färgkombinationen måste ha fastnat för precis de här färgerna är Algots tre grundfärger i hans rum so far.

Källa: här

Däremot har jag besämt mig för att måla vårt sovrum rosa, nu ska jag bara bestämma nyans. Lutar åt något lite knalligare eftersom vi bara har en säng i rummet. Men till andra starka färgerna så var den här finfin. Dog lite när Anna María målade sitt kök såhär fint.

Källa: här

Detta liknar The Apartment i Köpenhamn tokmycket, tänk om det sett ut såhär någongång och jag missade det. Väldigt fint (felåt för pixlig bild dock)!

Våra badrum är det tråkigaste i vår lägenhet. Renoverade men inte vår stil. Classic. Men har känts totalt onödigt att göra om pga funkar ju fint. Men om det skulle behövas står det här högt på listan. Speciellt den inkaklade hyllan. Ljuvligt.

10

Så sätter jag snart punkt för en snabb och kort vecka. Att ta ledigt (så gott det går) är en sak men att anpassa arbetsbelastningen innan och efter är en annan sak. Plus att det smet in en deadline jag inte riktigt räknat med så det blev en tajt vecka, som tyvärr skvalpar över till nästa. Men så är det ibland. Tycker det stundvis är svårt att skriva om vardagsstressen: å ena sidan vill inte jag bidra till “det är mycket nu”- hetsen, å andra sidan vill jag visa att vi alla gör så gott vi kan. Att vi alla lyckas och misslyckas omvarannat. Att ta hand om sig själv behöver aktiva val, hela tiden. Men att även den mest upplysta misslyckas ibland.  Men framför allt vill jag inte leva den hetsen, även om jag gör om mina misstag innan jag börjar lära mig av dom. Det är en konst att lära känna sina begränsningar. Jag övar fortfarande!

I fredags mötte jag upp Sanna tidigt på Atrium. Är sällan här men himla trevligt ställe, ett av de bästa i Malmö skulle jag nog vilja påstå. Vi har ett projekt ihop i vår – ser framemot att berätta om det!

Igår fikade jag med min lilla familj här. Älskar våra små rundor på stan tillsammans på helgerna.

Även om det är direkt livsfarligt att ha med Algot på balanscykeln. Om ni ser en stirrig kvinna som ropar ut i luften utan att någon lyssnar så är det jag. Skämt å sido – Algot är världens goaste unge och så grym. Men visst tränas han tidigt att bli ett redigt stadsbarn.

Jag skulle ha snabba skor precis som Algot.

Sprang inom Florista för att försöka få tag på blommor till imorgon. Där var en underbart färgskala.

Och annan mittemot triangeln. Kände igen en av tjejerna som en gång i tiden brukade jobba på “Bara blommor” men som nu då  tagit över denna. Fint – så inte alla blomsterbutiker i området försvinner.

Sen gick vi hem och vilade. Var så vansinnigt trött. Vissa människor kan springa på i ett konstant stressläge i flera år – om inte hela livet – men inte jag. Är det inte mitt psyke som drabbas (har dock varit väldigt glad senaste tiden!) så är det min kropp som säger ifrån. De senaste veckorna har jag legat och skruvat på mig av oro för min mens varit flera veckor sen (utan att vara gravid). Varför berättat man något sånt på en blogg? Ja, inte vet jag egentligen. För att det blev lite av ett wake up call för mig. För mig är mens ett friskhetstecken och bristen på ett varningstecken. Min kropp säger alltid till mig. En gång läste jag en kommentar någonstans att bloggare “gömmer sig bakom psykisk ohälsa” (för att dölja / försvara sig mot konsumtionskritik, tolkade jag det som). Det är enda gången jag regerat personligen på kritik riktat mot bloggare. För jag blev så sjukt matt. Och ledsen. Hen vet inte hur tabubelagt det fortfarande är. Att skriva öppet om stress, fysisk och psykisk ohälsa är inte givet. Eller enkelt. Jag får hela tiden tänka på och oroa mig för vad eventuella arbetsgivare, uppdragsgivare, samarbetspartners, kollegor, familj, vänner osv tolkar det jag skriver här.  Det kan förstoras och det kan förminskas. Jag kan förlora både jobb och uppdrag om någon (miss)uppfattar mig på ett visst sätt här. Inte alltid busenkelt att förhålla sig till. Men gör det för jag tycker det är viktigt och för att jag inte riktigt tror på arbetsklimatet vi har nu. Vill gärna bidra till något annat – även om även jag såklart är en del av ett komplicerat sammanhang.

 

27

Hej från en helt ljuvlig söndag i England. Lördagen regnade bort och blev näääästan lite tråkig. Så vi var alla ivriga att komma ut dagen därpå och då sken höstsolen som bara den.

Varmt var det också, kanske inte prick så varmt som Algot önskade men när han sprang (vilket han gör al(g)ot) så rök både jacka och mössa.

Här hemma är snart de flesta träd helt kala men här stod de fortfarande i sin fulla prakt. En och annan dahlia blommade till och med.

Och dessa, så fina. Kommet inte på vad de heter men ibland kan man hitta dom som snittblommor. Inte minst i Köpenhamn. Såg någon som kombinerat dom i en bukett med amaryllis och lite annat. Väldigt fint.

När vi var inne i London köpte jag det här halsbandet från en Londonbaserad designer. Älskar det redan, tror det blivit mitt vardagssmycke. Lite ovant för någon som annars ofta bara pallar ta på sig enstaka armband och ringar ibland.

Vi gick en lång promenad genom lera, skog och åker med sikte på deras lokala pub.

Där vi (och alla andra) åt sunday roast. Åh vad jag önskar de var mer naturligt att göra hemma. Det var helt perfekt söndagssyssla att gå en promenad, äta god mat och promenera hem igen. Så innerligt härligt.

Algot var tapper även om han fick rida mycket på axlarna. Här ser man förresten hans små fräknar om man tittar noga. Tillsammans med smuts och skrapsår förstås.

När vi hade ätit klart höll solen redan på att gå ner. Det är ju det brutala såhär års, men skymningarna är fantastiskt vackra.

Promenaden fick mig att bli nyfiken att resa ännu mer i England även om det känns omotiverat att åka någon annanstans än till familjen här.

Här inne tornar Knebworth Park upp sig. Hur enastående?

Pris som “störigaste promenad-sällskap” gick till mig och Algot som stannade stup i kvarten. Jag för att fota och Algot som skulle frysa alla till is.

Hej! Varmt, geggigt, sol och en svag vind, typ allt som är höst på en och samma gång. I gamla Ganni brallor från tiden innan Ganni exploderade och alla tittade på dom och sa saker som “lustiga byxor, är det bomullskvistar på dem, humm.”. Om dom bara visste vad som stundade, hehe.

Sen gick vi hem igen, med röda kinder och trötta steg. Frisk luft alltså, vilket sömnmedel.

Så fina dagar hos min familj så när vi skulle åka hem satte Algot sig på tvären och sa “Nej Malmö, stanna här”. Vilket var rörande eftersom det faktiskt var ett helt år sen han var här sist. Då vet man att kärlek och värmre genomsyrar en plats när man inte vill åka hem.

22

Waowsa, jag kommer hem till en vecka som är full av heldagar. Roliga grejer förstås, Miloii idag, halvsdagsseminaruim imorgn (ska lyssna på Nina Åkestam bl.a är så pepp på det) och jobb hela dagen på fredag (också himla pepp – ett projekt inför våren. Stay tuned). Minns ni förresten när jag firade jul i Maj. Ett stylist jobb där det var sjukt snabba puckar, ändå sjukt nöjd med det vi fick ihop under de skrala förutsättningarna. Som jag gjorde tillsammans med Sanna ju.

Men med en lyxig weekend knappt (inte alls) uppackad så hinner jag inte med hemma. Slår man upp “lat” och “skiter i vilket” kommer det upp en bild på mig och Anton. I julklapp önskar jag att jag en dag kommer hem och vår tvätt magiskt har blivit tvättad och sorterad. Drömmen.

Och så en bild full med härlig energi. För att det är fint och för att det är typ lite så jag känner mig i allmänhet (även om jag är sjukt trött med dunkande fötter i skrivande stund).  Sjukt mycket november ute just nu men känner mig ganska glad ändå faktiskt.

12

Då från en dag inne i London; nu hemma i soffan som Anton värmt upp innan mig. Så det känns tryggt och hemma. Vi har haft fyra långa, härliga dagar. Med betoning på långa. På ett bra sätt. Vi har varvat londonhäng, med tristess, med kul, med regn, med sol, med läsning med familjemiddag osv. Men inga måsten, inga nada. Dagarna blir längre då, livet blir längre. Note to self. Längtar så mycket till julledigheten.

Lyxen att ha familj strax utanför London = vi kan, väl där, enkelt ha en lyxig dag utan kids inne i London. Det inte- så- lyxiga är att vi ses 1 gång om året, 2 om vi har tur. Ibland leker jag den plågsamma leken att föreställa sig hur det vore att ha sin familj här, här i närheten. Är jag riktigt brutal slänger jag in min pappa i drömmen också. Tänk om. Även om det blir mer och mer sällan ju fler stora grejer i livet som går över. Studenten, att gifta sig, få barn osv. Det slår mig mest när jag ser hur andra har det- jag vet egentligen inget annat än detta. Även om jag tycker dagar som igår, fars skitdag, är rätt sega. Trots att jag har trollat fram en helt utmärkt till Algot.

För det mesta är jag faktiskt sjukt glad över det jag har. Det är så otroligt mysigt att åka över och hälsa på. Det är ett av mina mest hjärtliga ställen. Och att få spendera dagen sådär med Anton påminner mig om när vi var kids, fria och life:iga. Det är vi nu också, fast på ett annat sätt. Nästa gång vi åker över, kanske vi tar tåget över till Paris. Det vore något det.

25
  • Just wanna view more of
  • Style

Semester eller inte, alla sover bäst hemma. Den bittra sanningen som jag inte velat erkänna och strävat emot i 3,5 år. Fast det egentligen “bara” handla om hur man pratar om semester. Tar det för vad det är. Semester är inte längre vila, utan någon annat (som ibland är lika viktigt). Men så här sitter jag med ont mellan kota 1, 2 och 5 efter att Algot gett mig generösa 7,5 cm att sova på i natt. Gärna med en fot i huvudet. Huh. Så medan jag väntar på att alla andra ska vakna kan vi titta på senaste tiden. Förfäras och förtjusas över att tiden går så fort. Tänker att det betyder att man haft kul (hoppas jag) men framför allt- att man haft energi att göra mycket saker. Något jag inte tar för givet (på tal om sömnbrist!).

I slutet av september kom Sandra ner till Malmö på besök. Vi lärde känna varandra på Instagram när vi båda var nya föräldrar och levde typ identiskt liv, hehe. Internet är fantastiskt på så sätt, love it. Men det kan också göra det snårigt, kommunikationen, vilket vi fick lära oss den hårda vägen. Men att träffa Sandra precis när jag gjorde det var speciellt, för jag kände mig inte lika rädd och ensam, vilket är väldigt fint och typ livsnödvändigt.

Då var det fortfarande höst på riktigt och ganska varmt. Har slarvart bort en av dessa strumpor. Varfööör, allltttiiiid. Orkar inte med vissa av mina egna karaktärsdrag alltså.

Samma vecka hade vi #JWHFstylechallenge och detta var fancy friday. Fortfarande helt i extas över hur fin och kul den veckan var.

Jobbade här, på Miloii, nästan hela den veckan. Tyvärr var det storm den veckan och inte allt för mycket att göra. Men så mysigt att få stå i butik igen. Fast det är jobb, och jag blir nervös när jag inte kan saker pga nytt, så tycker jag det är avkoppling. För det är något helt annat. Jag är där på onsdag igen!

En annan dag mitt i veckan mötta jag upp Lina för en catch-up lunch på nyöppnade Quan. Maten var sådär. Alltså, inte äckligt, inte god. Men det var lunchen det, har hört att kvällsmenyn och drinkarna ska vara snäppet bättre.

En annan dag var jag på Linas kontor på Garbergs. Där vi mötte upp Anna aka anotherblog och Gudrun aka Karuscha. Så himla kul och, såklart, så inspirerande kvinnor. Fotade Anna till en kommande intervju på JWHF och sen gick vi in för att prata mode!

Vilket både jag och Lina tycker är kul, hehe. Och det var väl hela essensen av mötet – hur kan man fortsätta ha kul med mode på ett hållbart sätt. Jag, som annars har lätt att känna mig dömd och ifrågasatt i den frågan (mycket pga dåligt samvete och inte alltid har på fötterna i ämnet), blev eld och lågor för att samtalet var så öppet, härligt och ärligt. Och det är väl där någonstans man måste börja. Erkänna att vissa saker är jobbiga, att man är rädd för andra. Även om det låter fånigt och pinsamt. Anna och Gudrun har ju ett himla roligt och spännande projekt på gång som jag tror hade varit både kul och bra för såna som mig. Hehe. Lämnade mötet med en känsla av hopp och möjligheter istället för att allt var kört.

Gick hem i ett slående fint Malmö som håller på att gå från höst till vinter. Nu är det skymning igen varje gång jag hämtar Algot på förskolan. Vi har en resa i huvudet vi hoppas göra i februari, men det är lite beroende på ett jobb eller inte.

Sprang förbi Lilla Kafferosteriet en dag. En gång i tiden fikade jag där stup i kvarten, men sen blev jag frilans på deltid och där är datorer inte välkomna. Men fortfarande gott kaffe.

Jag var där efter att ha fått låna en kontorsplats en förmiddag hos vår byrå 040. Älskar detta gäng alltså. Så glad att vi valde dom till att hjälpa oss bygga JWHF. Och det är inte utan att jag blir megatacksam när de är tålamodiga när jag inte fattar något och engagerar sin något utöver det vanliga i JWHF. Extra tack till fina Jennifer som denna tagen hjälpte mig styra upp mitt liv litegrann. Hehe.

Strump-sneackers!! Så sköna alltså. Använder dom oväntat mycket.

En kväll var jag på Kasai in the sky. Med Sanna och Karin inledningsvis, innan Lina anslöt sig. Första gången i denna konstellationen, hoppas det blir fler. Bra tjejer ju! Karin har jag lärt känna genom Lina och Sanna, och Sanna lärde jag känna för ett år sen när hon var stylist inför Family Living reportaget. “Ska vi inte dricka kaffe en dag”, sa vi och så gjorde vi det. Sen dess äter vi lunch typ minst en gång i veckan. Kompisförälskelser när dom är som bäst, hehe.

Kanske inte min cup of tea egentligen detta ställe men kul att göra något nytt. Bäst av allt var faktiskt utsikten, så bra att man kan tänka sig komma hit igen. Maten var också helt ok god, men servisen hade en del att jobba på.

Fint ju att få lov att ha detta i mitt liv. Högt och lågt och kärleksfullt.

Och så en från i denna veckan, som gick så snabbt att jag knappt hann fatta vad som hände. I från ett möte tillsammans med Sanna faktiskt.  Det hade varit så kul att jobba ihop ibland. Det är den generella drömmen (mål för 2019 är att jobba lite mindre ensam), sen ska man “bara” hitta formen och hur. Hoppas det hela går vägen.

21

Idag åker vi till England, till min familj over there. En resa jag skjutit upp säkert fyra gånger i år. Jag har varit för trött för att orka packa en resväska. Det är den banala men ändå helt legitima anledningen till att ställa in. När hjärtat går upp tre tusen slag inför tanken på ytterligare en sak att göra = don’t do it. Så även om det varit ganska jobbiga sms och samtal som inleds med ett skamset “förlåt” så har det varit helt rätt. Inte minst för att jag ser så sjukt framemot att åka nu, vilket bevisar att det var och är helt rätt. Längtet. Ganska underskattat ändå. Det är snart ett år sen jag var på en flygplats. Det har aldrig gått så lång tid under tiden jag varit tillsammans med Anton. Jag vet hur det låter, inte minst i dessa klimattider. Men vi har alltid älskat att resa och lagt vårt krut där. Nu lägger vi det någon annanstans. Uppenbarligen. Även om jag fortfarande längtar ut ganska mycket ibland och inte minst – efter min familj. Vi ses inte så ofta men i en familj utan speciellt mycket familjemedlemmar så blir de man har ganska viktiga eller kanske ömtåliga. Man vill ta hand om det man har. Och så hittar man sin trygghet där man behöver. Jag har lite av min här. Känslan av att få lov att vara en del av något. Också underskattat (och efterlängtat).  Algot är i alla fall sjukt pepp på att flyga, för han tror ju det är en leksak fortfarande.

Här är i alla fall fler gånger vi varit i England – 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

14

Förra helgen uppenbarade sig en härlig överraskning – fredagen var en halvdag! Så Anton kunde jobba hemifrån och vi tog en promenad till St Knut för att dricka lunchkaffe hos Ugglas. Dom var också glada för halvdagen och pyntat fint till Halloween.

Vi har testat jobba hemifrån båda två under perioder (när Anton gjorde sitt ex-jobb exempelvis) och det gick inte alls. Men såhär, ibland, är det otroligt mysigt. Att kunna äta lunch tillsammans ibland hade varit ett fint sätt att “check-in” hos varandra i vardagen.

Och when in st knut går man såklart inom floreras. Som fortsätter vara min favoritflorist i stan, även jag ofta är för lat för att cykla dit. Det ligger tyvärr inte påväg till något i min vardag.

Trevligast personal och härligast utbud. Här kan man gå loss med pekfingret. Peka på, det finns inga rätt och fel, välj vad du vill ha. Brukar ju alltid poängtera att handla blommor (eller vad som) på det sättet är det friaste och bästa = utmärkt sätt att öva sin kreativitet. För kreativitet trillar in ner från himlen, öva, gör mer, öva på allt, praktisera din kreativitet, gör lite till, gör fel, gör vad du vill osv.

Medan mina blommor packades in stod jag och glodde på detta. Även det lite halvvissna är tjusigt och halvt poetiskt (igen, leta överallt!!) där. Till sist gillade jag det så mycket att jag frågade om jag fick ta en bild (vilket är nästa steg i att vara kreativ i vardagen: våga ta för dig. Väldigt få säger nej om man frågar snällt, och gör dom det känns det bara dumt i en sekund, eller tills man sprungit ut ur butiken, hehe).

Blommor på armen och blommor i handen = bra fredag. Hade precis läst Fias blogginlägg om att vara fredagsfin, och bestämde mig för att dra på mig en klänning fast jag bara skulle dricka kaffe med Anton och sen hem igen. Det funkar verkligen. Kändes genast mer fredag & festligt.

Detta valde jag till min bukett! Satte det i en ganska låg/kort vas, så det kändes maffigt. Bra trick om man inte vill lägga too much på en skitstor bukett (även om det är underbart).

På lördagen var det superhärligt väder och efter att våra planer plötsligt blev avbokade visste vi inte riktigt vad vi skulle göra. Så vi gick utan riktning, hamnade på en korvkiosk och gick tillbaka. Haha, ändå härligt.

Efter korven hämtade jag & Algot vagnen och gick till Folkets Park. Även fast vi inte använder vagnen så värst mkt nuförtiden. Algot orkar gå själv för det mesta och vid lite längre sträckor rider han på våra axlar. En ny sorts frihet.

Mötte upp den här härliga duon och Algot och Mathilda slängde sig runt varandra. Jag och Lina var lite mer civilicerade, hehe. Algot kommer ju såklart överens med alla (nåja, de flesta), men jag är helt fascinerad hur man redan så liten hittar själar man klickar mer med än andra. Som hans kompis Jack på förskolan, som står och väntar på Algot nere vid grinden varje rast fast dom inte längre går på samma avdelning. Samma med Mathilda. Inte utan att man blir lite rörd. Det är min högsta dröm för honom, att han ska ha speciella människor runt sig att dela livet med.

Efter ett tag deklarerades det att de ville ha fika. Sagt och gjort och jag var plötsligt tillbaka på Ugglas. Paxade platser utanför – lyxen att bo i Skåne. Uteserveringarna varar ända till jul.

Pratade livet, relationer och jobb. Brett och heltäckande, as always. Varför man har kompisar, tänker jag.

18

I kombination med många möten och en kort vecka (vi åker till England på torsdag!) så är det inte många datortimmar atm. Skönt och stressigt, men så får det vara ibland. Och så även här. Med tre tips i farten. Som denna sjukt sköna mössa från Samsøe & Samsøe. Landande i brevlådan precis lagom till årets första snöblandade regn, sen blev det 14 grader igen. Men tills nästa gång är jag mer än redo.

Och temperaturskillnaderna går hårt åt min ny. Alltid i säsongskiftningar trilskas den och det känns som ingen fukt är tillräckligt. Så på vintern får jag alltid komplettera diverse krämer med en olja. Låter fettigt men är underbart. Denna från apoteket har en aningen för skarp doft men annars älskar jag den. Eller ja, min hy älskar den. Slängde med en handkräm på köpet också. Torra händer kan få mig på sjukt dåligt humör, precis som försmå kläder.

Och ett tips som tål att återupprepas. Speciellt efter en hel höst tillsammans. Detta puder från Sensai är underbart. Speciellt när man gått en promenad, då försvinner den pudriga looken helt och blir bara jämt. Ibland sprutar jag på lite lite ansiktsvatten om jag inte ska gå från A-B för att det ska snabbare smälta in i hyn. Och så sminkborstar från Åhlens, så prisvärda alltså!

11
  • Just wanna view more of
  • Style