Varje september på Antons mammas födelsedags börjar skogssäsongen igen. Så förra lördagen var höstens första tur, även fast det fortfarande kändes som väldigt sen sommar. September har verkligen varit skrytig i år.

Jag var skeptisk för Idun hade varit sjuk i en vecka = riktigt trött föräldrar även om hon nu var pigg och glad. Men jag var rädd att vi maxade oss för mycket. Typ känslan i Iduns hand som håller tag i Antons tröja, fast mindre gulligt.

Men egentligen handlade oron nog om att vi aldrig gått och plockat svamp med två barn och jag inte riktigt kunde se det framför mig. Men nu kan jag! Livet fortsätter även efter barn nr 2!

Vi letade efter trattkantareller men hittade bara en handfull. Det var lite tidigt på säsongen men om ett par veckor så!

Godnatt Idun <3

Och så jag – trött men glad.

Det var fortfarande väldigt grönt i skogen och jag tänkte att hösten ändå är ganska lång och fin trots det där med att vi går mot mörkare tider.

Jag körde på två favorittröjor. En från Nué Notes och en stickad favorit från Stine Goya. Höstens favoritnagellack kommer från Lyko som har otippat fina nyanser. Jag köpte fem olika.

Godmorgon Idun, hoppas du sov gott.

Sen åkte vi tillbaka till Antons föräldrar och åt tårta. Antons pappa är superriskgrupp så vi har inte suttit inne i huset sen Idun var precis nyfödd. Det kändes skönt att det var lite som vanligt eller i alla fall att man lärt sig leva med det nya normala eller att man bestämt sig för ett leva trots det nya normala. Vilket som, skönt kändes det.

Idun kutar runt, BVC gissade på att hon skulle vara uppe och gå om några veckor. Hoppas inte dom har rätt, hennes konsekvenstänk får gärna utvecklas lite mer innan dess.

Men så går det när det är kul att leva!

Och så hade Lotta (Antons mamma) svarta tomater på gång som hon sa var väldigt goda. Kanske orkar vi nästa säsong? Time will tell.

27

En gång sa en person till mig “om du får ett andra barn så kommer du tvingas till att acceptera familjelivet“. Jag skakade på huvudet och sa att hen hade fel. Kanske var det för att jag fick Algot relativt ung som gjorde att det ibland kändes som jag hade en rebell i kroppen som svingade sig från kristallkrona till kristallkrona. Jag var rädd för att nudda marken. Den verkade så slät och tråkig.

Sen gick fem innehållsrika år. Och i det fick jag ett barn till som har hunnit bli åtta månader. Jag vaknar helt plötsligt upp en dag och förstår vad den personen från förr kanske menade. Just nu får familjen (och jobb) stora delar av mitt liv. Marginalerna har krympt så mycket, till nästan obefintliga, att det går av sig själv. Min kapaciteten tar slut varje dag, ofta innan dagen är slut. Ibland saknar jag hur det var innan, ibland oroar jag mig för att det alltid kommer vara såhär men desto oftare står jag still. För att jag vet att tiden inte gör det. Det känns som att jag tar av Algots pyjamas och sätter på den igen inom loppet av fem minuter. Är det verkligen torsdag igen?

Klockan är snart nio på kvällen. Jag gick upp från sängen kl 06.30. Hjärnan vaknade kl 05.
Jag har fötterna på marken nu. Ibland är den så rak och trist som jag trodde, ibland slirar vi fram och skär av kurvorna med ett vrål. Men den största tjusningen med att ha landat är nog ändå insikten om att marken aldrig tar slut.

 

44

Detta är en anledning till varför det är så svårt att ena tänka tanken att flytta härifrån. Inte nog med att vi älskar älskar älskar vår lägenhet och trivs så bra – gården är en av Malmös bästa och fullproppad med barn och nu kompisar till Algot. När Algot springer upp och ner i vår trapp och leker med kompisar på gården medan vi leker mat och vi hör glädjetjuten genom fönstret tänker jag för mig själv “tänk att livet i stan kunde bli såhär“.

Och så började jag dagen med att torka hundbajs från Algots sko, byta två bajsblöjor på idun och halsade kaffet till 5 minuter av nya dokumentären av Paris Hilton. Har ni sett den? Jag får kolla i intervaller. Jag är 30 min in och än så länge är den skittråkig? Stängde av och sprang till Möllan. Det är 3 minuter bort. Också underbart.

Idag hoppar jag med kort varsel in till en ny kund som skall fotografera till sina sociala medier. Jag älskar mixen av det strategiska och analytiska, där man tar fram koncept och innehållstrategi för ett företag för att en annan dag blir mer hands on. Idag är en sån dag.

Även om det blir en del kånkande. Och så tror jag det är måndag för jag hade en långhelg med kompisar på spa i Helsingör. Så sjukt efterlängtat med miljöombyte, kompisar man känt 4ever och ett hotellrum bara för sig själv med havet skvalpandes utanför. Mmm.

Hur mår ni?

37

Holy moly, jag har inte sovit mycket i natt. Jag tror Idun har haft sin värsta natt någonsin med flera uppvak i timmen med en rad fisar på tvären. Samtidigt som man tycker så synd om henne sitter man med tårar i ögonen och tänker snälla…sov. Hela veckan har präglas av Iduns första sjukvecka så igår var jag redo att byta roll – till en mer rosa.

Jag gick på en efterlängtad lunch med Caroline som jag lärt känna på Instagram och som är en duktig illustratör och frilansar inom grafisk design. Förra hösten, helt utan att vi träffats eller att jag visste om det, rekommenderade hon mig till ett stylingjobb för ett inredningsföretag. Tycker det är otroligt fint vilket stöd och nätverk det kan finnas på Instagram – trots allt.

Och min rosa klänning fick jag av en kompis efter att hon inte riktigt kände sig hemma i den. Helt plötsligt hängde den på Algots krok på förskolan med meddelandet “tänkte på dig“. Helt klart en fin känsla att springa runt i.

Och så fick vi en promenad i kvällssol hela familjen igår. Vi köpte träningsskor till Algot som ska springa ett lopp med förskolan idag. Han är verkligen så stor nu. Samtidigt som vi börjat om lite med Idun, så står verkligen nästa fas med Algot och knackar på dörren. På bra dagar njuter jag av att ha lite av varje och på andra dagar vill jag stanna tiden. Så kanske tack Idun för att du gav mig världens längsta natt, hehe.

35
  • Just wanna view more of
  • Style

Inspirationsinjektion, det är ju ett ord man ändå måste gilla. Och så välbehövligt i skrivande stund. Jag vaknar trött och oinspirerad. Jag scrollar alltid på Pinterest då. Och nu när jag är hemma mycket vill jag inreda. Det fokuset kommer ju och går onekligen. Idag landade jag i detta och blev på kuppen lite gladare och lite mer inspirerad. Tack tummen, för bra scrolling.

Älskar de strama linjerna och färgblocken. Vi kommer nog inte ha det såhär städat på flera år framöver, men man kan ju drömma. Jag tycker blått på väggarna kan vara svårt för det blir lätt för svalt för min smak men denna kändes glad. Speciellt i kombination med det röda och gula.

Vintern närmar sig. Min lillebror målade om hemma hos sig förra vintern, jag och min bror är kända för att påverkas något negativt av de korta soltimmarna på vinterhalvåret. Så jag funderar på att göra som han och låta färg hjälpa mig. Jag är sugen på denna skarpa oranga i vår hall.

Och så föll jag lite för detta. Men jag tror nog att det är de stora tavlorna och printen som gör det. Jag vill fylla väggarna med konst i höst. Bänken liknar något av Hans J Wegner som jag älskar.

Och så ännu mer färgblock. Ärtgrön, röd och blå är en favorit hos mig. Men här är nyanserna viktiga. Det gäller att go bold or go home, tycker jag.

Nu ska jag köpa blommor. Man mår bra av färg.

29

Idun vaknade sjuk idag. Idun, som knappt varit sjuk någonting på grund att hon nästan precis hela sitt liv levt skyddad i en Corona-tillvaro, är tydligen väldigt ynklig när hon är sjuk. Det är spännande att se vem hon är. När hon har något i handen och ser i ögonvrån att jag är påväg att ta det ifrån henne trycker hon in det i munnen på 1 sekund och trycker ihop käken när jag trycker in fingret för att få ut det. Jag skrattar och svär alltid åt henne. Men idag vill hon bara ligga på en och helst vara med mamma. Så det har vi gjort en del idag mellan arbetsuppgifter och långa sovpass. Jag har inte varit ute sen kl 11 i förmiddags, men pussat hennes hjässa har jag gjort desto mer.

Algot grät när Anton hämtade honom på förskolan, för han ville inte hem utan fortsätta leka. Barnen frågade varför och så försöker vi förklara att så är reglerna. Dom slussas sakta in i vår, de vuxnas, värld. Det tar så lång tid att förstå den. Hemma spelar han TV-spel, vi äter middag tidigt för alla är så trötta. Anton har gjort tacos och det tycker Algot är lyxigt för det är inte vanlig mat utan fredagsmat. Och innan solen går ner hinner Algot och Anton cykla runt Pildammsparken. Han säger att han älskar mig en miljon tusen mycket när han ska sova och det är jättemycket för så långt kan inte hans kompis Simon räkna till. Och så visar han hur man tar luft för att andas under vatten. Sen somnar han efter att vi justerat dörren hit och dit  tusen gånger och att hans dörr nu är “perfekt öppen”. Han gör tummen upp.

Små historier, i en liten måndag, i ett stort liv.

57

Så har det gått en vecka till och förra veckan var mest bra även fast jag hade PMS. Tricket var väl att inte motsätta sig skiten och anpassa veckan därefter så jag har mest varit hemma, jobbat och kollat tv. Det var skönt.

Men en dag var jag också med Idun medan Anton jobbade på sitt håll och det känns som en otrolig lyx att kunna göra så. Det är något jag är absolut mest tacksam för just nu.

Vi träffade Sara-Maria och lilla Clara. Det är bara fem dagar mellan Idun och Clara! Minns när jag låg höggravid i soffan scrollade på Intagram och såg att Sara-Maria fått Clara och jag blev så sinnessjukt sur – för min egen skull. Clara kom tidigt och Idun sent och jag var jättetrött på det. Något litet fint att skratta åt idag <3 Och så får jag väl ändå tacka denna platsen för två nya fina personer i mitt liv. Det var genom bloggen vi fick kontakt egentligen och det är sånt jag påminner mig om när yrkets baksidor känns överväldigande och jag vill stänga ner och lägga mig i en hydda i skogen. Det finns definitivt upsides också. På en annan not: tycker ni Idun är skallig eller?

Och så har jag lunchat och jobbat med Jenny. Då ser det ut såhär när vi diskuterar jobb som ska göras framöver samtidigt som jag äter lunch. Faktiskt ganska mysigt.

Och på tal om jobb så har jag också varit iväg på fysiska möten och startat upp med en ny kund som jag ska jobba med i höst. Jag var nere vid MEC och det kändes som att kastas iväg nästan fyra år i tiden när jag praktiserade på en byrå där. Det är ju svindlade att tänka på hur mycket som hänt sen dess. Också en viktig påminnelse när yrkets baksidor känns överväldigande.

Och så har jag tydligen ett par nya favoritskor. Inget fancy men jag känner mig fancy i dem. Svarta Vans som passar till allt. Ett mindre beslut att ta på morgonen, ibland är det den främsta och mest akuta avlastningen man behöver.

35

Inredning jag gillar! Speciellt konsten på väggarna.

@magnibergofficial

En styling jag gillar! Underbart med det moderna färgglada i det gamla och antika.

@hellehogsbrokrag

Ett halsband jag gillar! Älskar kombinationen med hoodie till det mer stylish pärlhalsbandet.

@amandlacherian

En backdrop jag gillar! Älskar rutorna på väggen som vi annars så ofta ser på golvet.

@anna_lose

En lokal jag gillar! Ett café jag gärna besökt. Älskar mixen med färg och naturmaterial.

@hannabondesson.se

En bok jag vill läsa! Hanna ger alltid de bästa tipsen och råden. Och utan att ha läst boken än kunde jag känna igen mig i boktiteln. Det händer att jag blir osäker kring att jag bär för många hattar i arbetslivet och om det kommer ligga mig i fatet. En mänsklig osäkerhet, tänker jag, men kanske denna boken kan hjälpa mig se det från ett annat perspektiv?

17

När jag var gravid tänkte jag mest på när jag skulle börja kunna jobba med full kraft igen efter föräldraledigheten, var så fokuserad på att klara av graviditeten att ljuset i tunneln handlade mer om att sluta vara gravid och få tillbaka mig själv än att få ett barn. Även om man gjort det innan och vet det helt intellektuellt så det svårt att förstå att det kommer en liten person man förälskar sig djupt och hejdlöst i. Så nu när jag är här med efterlängtade arbetstimmar i lugn och ro kommer jag ändå på mig själv att småspringa hem på eftermiddagarna. Jag har svårt att slita mig på morgonen när barnen är på mysigt humör. Stannar lite längre över lunch. Vill njuta och insupa just nu. Så det får helt enkelt vara lite ställtid och en tid där man gör lite av allt. Vilket känns ganska fint ändå. Kanske var det dem nybakade frukostbullarna och att Idun sov ändå till 7.30 imorse som gjorde att jag känt mig ovanligt optimistisk. För det är lätt hänt att man också känner sig extremt otillräcklig, att man varken är här eller där och att den känslan genomsyrar mycket av ens tid. Det kan vara svårt att bryta. Så nu har jag skaffat kontorsplats från oktober och klippt lugg. Små förändringar här och där som ändrar utsikten lite. Livet efter en graviditet och en stor livsförändringar är lite som att lägga ett nytt pussel.

54

Igår kom min lillebror, hans fru helle och deras två barn över till Malmö och hälsade på. Jag älskar dom så mycket.

I år har det verkligen blivit tydligt att mycket av min familj inte bor i Sverige. Stängda gränser och inställda resor har gjort ont fast man försökte vara positiv och tänka att det kommer fler gånger.

Men man behöver varandra. Jag är så glad att vi kan åka till varandra igen utan varken coronatest eller social ängslighet. Här är lilla Alice som precis blivit ett, bara några månader äldre än Idun alltså. Vilken kramfest. Även om Idun verkligen är en bebis som växt upp under Corona. Medan vi slängde Algot över till farmor, farfar och mormor när han bara var några månader har Idun knappt blivit buren av någon annan = blir ledsen när nya människor kommer och är mammig. Kanske är det ett personlighetsdrag, vi får se. Nästan svårt att veta vilket som är vilket, men det kanske inte spelar så stor roll.

Viggo och Alice <3 Tänk när Algot och Idun åker över till Köpenhamn när dom är tonåringar och går loss med sina kusiner. Oh my.

Annars – glad måndag! Äntligen en ny vecka.

37