Tänk att Malmö blev min hemstad till sist ändå. Var liksom inte kärlek vid första ögonkastet direkt, men i år har jag bott här i tio år och nu är detta hemma. Kanske är det den där #tenyearchallenge som även fått mig att tänka till.  Vilket liv man ändå byggt upp på tio år. Anton, universitet, barn, jobb. Boom. Det har liksom aldrig varit en plan utan jag har alltid gjort saker jag velat, en sak i taget. Aldrig någon storslagen plan. Det har också alltid varit mitt svar när någon frågat varför jag gift mig, fått barn eller hoppat av en utbildning. För att jag ville det.  För att det kändes bra eller inte bra.

Över det här torget sprang jag varje morgon precis när jag och Anton blivit ihop. Vi är ju inne på vårt 11:e år ihop. Då bodde jag i Helsingborg och fick alltid springa till tåget. När vi nyförälskade handlade grönsaker på torget och kände oss vuxna. Va fina vi var, tänker jag nu. Ibland saknar jag den naiviteten och optimismen som ett ungt, nyförälskat osar av.

Malmö är ju ändå fint! Förutom en snabb visit vid Värnhem när jag precis flyttade hit så har jag alltid bott vid triangeln-  och Möllan när Anton hade sin lägenhet där. När han lagade piroger och jobbade på citymail. Nu är han arkitekt och bakar surdegsbröd.

Är också upp över öronen förälskad i denna lilla. Missförstå mig rätt, love him always men vissa perioder är mer rosenskimrande än andra, så jag njuter. Algot är tokmysig just nu. Kanske är det jag som också behöver stanna upp lite. Men det är så otroligt härligt att mötas i det han och jag. När jag prioriterar att hämta honom tidigare, inte jagad av stressen utan med lite mer ro i själen och han kommer skrikandes “mamma” och är glad ända tills hans somnar. Då känns till och med januari livsbejakande. 

Snabb är han i alla fall, mitt lilla citykid. Han växer verkligen upp mitt i smeten. Jag drömmer typ aldrig om villa-livet, så han kommer nog bli en riktig stadsunge.

Vår kalla januaripromenad var visserligen härlig men fick mig att längta så otroligt till april och maj och mmmmm. Varm asfalt och mjuka husfasader och pigga träd. Kaffe i handen och dagar då man aldrig går in. Ingen overall och bara sockerhöga barn. Kompisar. Åh, då är malmölivet bra fint.

Tungt, bökigt och närblevmittlivsåhär men mysigt. Mysigast. När jag väntade Algot fick jag panik när jag försökte föreställa mig som mamma till ett större barn (än en bebis). Kunde inte greppa tanken. Men nu tänker jag att det nog egentligen är nu som jag, som mamma, är som bäst. När han är mer än en degklump man fraktar från ett ställe till ett annat och vi är två personer istället för 1,5. Det är underbart att få uppleva Malmö genom hans ögon också.

 

19

Det är som att mina måndagar är extra hånfulla these days, hehe. Denna började liksom med snöstorm. Skrattade rakt ut när jag såg mig själv på bild, hehe. Men sen blev det bättre.

Mest tack vare det här. Jag försöker kommer tillbaka till träningen, efter ett år med väldigt lite träning pga livet. Ett väldigt oskrivet ämne här på bloggen men träning, styrketräning speciellt, har varit en stor del av mitt liv de senaste tio åren. Jag började träna när min pappa dog och jag brottades med väldigt mycket ångest och depression. Träning har på riktigt varit ett otroligt hjälpmedel för mig, och har hjälpt mig att bygga upp styrka både fysisk och mentalt. Mer än glada endorfiner och annat hälso-tjohej så har att känna att jag orkar träning och klarat av saker där, på riktigt, gett mig självförtroende i mycket annat. En klyscha att slänga sig med men det enda sättet att förstå det är att ha känt det, antar jag. Och den resan är olika för alla. Dessutom är träning ett laddat ämne, därför har jag valt att inte skriva om det. Dels för jag ville hålla det okomplicerat för mig själv, men också för att jag har väldigt mycket respekt för att träning, kropp och hälsa inte alltid är just okomplicerat.

Förutom cyklat kors och tvärs över Malmö hann jag också en god och härlig lunch med en ny bekantskap. Visserligen är frilanslivet ensamt ibland, men tycker så himla mycket om dessa möten där man helt enkelt nyfiket säger “hej, vill du ses”. Det ger ofta fin energi. Så det har jag också varit glad för idag, trots snöstorm.

Annars? Väldigt mycket snöstorm, väldigt mycket vardag. Lagade korvstroganoff till kvällsmat med kimchi till. Ett knäppt med oväntat gott tillbehör, “så det inte känns lika mycket som man äter barnmat varje dag“, som Anton sa. Kimchi är också en del av hans hans senaste nörderi, från surdeg till probiotisk kost, efter att han lyssnat på det här avsnittet i podden Meny. Vi kom aldrig längre än kimchi till korvstroganoff men ändå. Lagom hög tröskel för en kämpande småbarnsfamilj. Går dessutom att köpa på burk, vilket är underbart. Tips från Anton alltså.

22

Det blev inget Lousiana igår. Toktrött familj i Malmö och en sjuk kusin i Köpenhamn gjorde att vi hoppade det.  Istället hyrde vi en bil (vi är med i en bilpool, sjukt bra) och gav oss iväg till Falsterbo. Även fast jag var trött så hade jag myror i benen, hela kroppen cravade en utflykt.

Dagen innan hade vi fikat hos en kompis som tipsade om Måkäppe i Falsterbo. En strandpromenad som bara är öppet november – januari på grund av sälarna som bor där. Det är det och fåglar man främst åker dit för men även om vi inte såg några sälar så var det finfint. Jättefin strandpromenad. Kall, men fin.

Vi hade med oss fika. Köpt fika, i might add. I något liv kanske jag blir en bullbakare men inte i detta och det har jag accepterat nu.

Ruggigt kallt och rått men havet var vilt och skiftade i fantastiska färger ändå.

Anton!

Och Algot som älskar stranden. Alltid gjort förstås, men han blev liksom oväntat glad för att vara mitt i vintern när vi sa att vi skulle till stranden. Sen slog det oss att förskolan varit nere på stranden 1 gång i veckan med barnen hela hösten. Tack Sverige och världens bästa förskola. På riktigt känner jag mig tacksam varje dag för dom på förskolan. Det är något som gjort vår vardag 100% lättare. Att både vi gillar, litar och känner oss trygga med vår förskola.

Alla på stranden var klädd i svart, men inte vi, hehe. Tur, för vi tappade aldrig bort varandra. Enda trista med såna här utflykter: man är inte ensam om att vilja göra dom.

Vi var bara borta ett par timmar, inget stort egentligen. Men det var så otroligt mysigt att vara iväg bara vi, som en liten familj. Låter självklart kanske men det är inte alltid man låter sig göra saker bara vi tre. Vi gjorde det mycket mer när Algot var liten och vi föräldralediga förstås. Har verkligen saknat det, vilket i sin tur är en väldig skön känsla efter ett ganska tuggmotståndigt 2018. Något att ta vara på i det nya året. Så vi har bestämt oss för att åka till Lissabon en vecka i februari!!

Tur att det ändå var en ganska stor strand! Ibland sken solen så fint dessutom.

Vi gick inte så långt, Algot började leka i sanden så vi satte oss ner med vinden i ryggen och drack en kopp kaffe. Det är det ljuvliga med barn ibland, när det är så enkelt att man undrar varför vi vuxna ska göra det så svårt. Ibland känns det också som jag missar en himla massa pga att jag har barn. Jag kan bli avundsjuk på idén kring tid och frihet. Men sen jag fått barn har livet också fått så många nya nyanser. Små saker jag uppskattar så otroligt nu, som jag aldrig la märke till innan. Som en stund med ett glatt barn och en kopp kaffe. En otrolig opretentiös men lika fin stund. Och när Algot frågade om han fick bada var det som att sommaren knackade en på ryggen och sa “jag kommer snart”.

Var ordentligt påpälsad för det var så in i helskotta kallt. Lager på lager såklart. Låt er inte luras av mina jeans. Det var så underbart att vara ute i naturen, det sorgliga är att jag minns inte jag var ute så sist. Sjukt kasst. Ska man ha någon form av nyårslöfte så borde fler utflykter vara en av dom. Men ofta blir det så hög tröskel. Ska inte vara för omständigt, för långt bort, för stort projekt, lättillgängligt med barn jaddijaddijaddi. Måste skriva en lista på bra ställen och hänga upp på kylen. Några bra tips kring Malmö med omnejd?

Jo, Algot springer runt i dubbla mössor varav en är min. Vad gör man inte för sin unge som huttrar “jag fryser mamma“. Typiskt ögonblick då jag i en sekund är helt i chock över att han ens kan formulera en sån mening. När blev han så stor?

26

Det är så himla lätt att tänka en sak och sen göra en annan, eller känna annat. En gång läste jag ett tips från en annan kreatör som också frilansar och jobbar med eget: avsätt tid till att låta dig inspireras. Investera i din förmåga. Att inte producera är lika viktigt som att producera. Hjärnan orkar inte, idéerna blir bara sämre och sämre. Och jag brukar själv frustrerat sucka när någon tror att kreativitet är något som ramlar ner i huvudet på en. Som om en bara hade lite tur. Trots det glömmer jag själv bort att ge det näring. Ta vara på det, investerat i det. Istället ramlar jag in i fällan, känner pressen. Stirrar in i datorn och försöker pressa fram något istället för att gå en promenad. För vad är ROI, return of investment, på det? Hur många kronor tjänade du på hur många steg? Någon sjuklig fixering vid effektivitet, det konkreta. Jag hade lika gärna kunnat slå huvudet in i en vägg om och om igen. Och ofta är det så det känns.

Vilket egentligen är så otroligt konstigt och dumt eftersom det är mina kreativa idéer som är absolut mest värdefulla. Det är ju egentligen det jag säljer. Det är det jag är bra på. Inte nödvändigtvis datorprogram och administrativt. Jag gör det och gör det bra för att jag måste, såklart. Annars blir det aldrig mer än en idé. Jag kavlar upp armarna. Men i det är det så himla lätt att glömma var det började. Där det alltid måste börja. Men ibland är det sjukt läskigt, för att investera i kreativitet är inte speciellt konkret. Det finns inga exel-filer,  kalkyler eller algoritmer på vad det kommer generera. Utan att investera i inspiration, i människor, är väldigt mycket på spekulation. Det är tydligare att ha svarat på mejl än att ha gått en promenad. Vågar jag ens resa bort en vecka? Tänk så mycket jag skulle kunnat få gjort den veckan. Eller är det inte bättre att investera pengarna i ny skrivmaskin än i en inspirationsresa för två? Små beslut man står inför hela tiden som egenföretagare. Vad är bäst? Var ska man lägga krutet?  Och ofta köper man skrivmaskinen och tänker att Pinterest is good enough. Där finns ju hur mycket inspiration som helst. Eller?

För att inte prata om hur svettig jag blir när jag läser artiklar på typ Resumé om när diverse mediehus investerar diverse miljoner i digitala plattformar. När någon går in med 11 miljoner i något nytt onlinemagasin, stänger jag ner datorn och hyperventilerar. Hur ska exempelvis JWHF kunna konkurrera med det? Vi kommer bli uppätna levande. Men så minns jag i i höstas när min väldigt företagande morbror sa “det svåraste för dig kommer vara att kunna ta betalt för det som finns i ditt huvud. Dina idéer är värdefulla”. 

Vissa företag har ju verkligen fattat galoppen. Inga idéer, inget företag. Men för mindre företag och egenföretagare inte minst så är det stundvis så svårt att motivera inspirationsdagar. Inte bara för plånbokens skull men ofta kan det kännas som om  man fuskar. Struntar i att jobba. Att man slösar istället för att satsa. Och ibland, ganska ofta, brottas jag också med ett sjukt ifrågasättande av mig själv. Hur motiverar jag det jag kan? Vad är jag ens bra på? Så stirrar jag in i datorn igen. När det är just då jag borde åka någonstans, hälsa på en kompis, testa ett nytt café, prata med någon ny på stan. Anything. Våga investera självsäkert i mig själv. För tänk om våra idéer, det som finns i huvudet, är värt 11 miljoner?

 

21

Det är ju trots allt lillördag och vi hade en sån himla mysig riktig lördag, so här är (lör)dagens inlägg. Vi gjorde ingenting. Typ. Vaknade sent, åt frukost sent, sen lunch och sen hem igen. Hela familjen mår så bra av såna helger ibland, då vi bara ligger och drar oss. Antagligen för mycket Ipad men äh. Vi myser. Opretentiöst och göttigt. Även fast jag efter för många såna helger kan bli lite uttråkad. Eller, det beror på hur veckan innan varit men är ju en person som övertygad om att livet går ut på att ha kul. Men januari är inte den lättaste månaden att hitta på vardagskul.  Fast på lördag tänkte vi åkta till Louisiana och kolla på utställningen om månen. Lät inte nödvändigtvis som den roligaste utställningen + utställningar och barn rimmar ju inte så bra men Algot älskar rymden, så nu testar vi.

Vid två tiden gick vi ut. Algot på sin cykel och vi med vagn, cykel och barn och gud som man kånkar på saker som förälder.

Genade genom Holmgården som jag lätt glömmer bort. Mysigt liten innegård, även om den varit ännu mysigare om där låg härliga uteserveringar och bistros istället för en tatuerare, hehe. Men glada väggmålningar iaf.

Däremot så ligger sockerbit där! Ett mysigt café i Malmö. Tips!

Men innan Holmgården åt vi köttbullar på Delikatessen vid Davids Hall. Bra, ordentlig, vällagad husman. Åt köttbullar tre gånger den helgen. För 3 åringar är kräsna varelser (iaf min) och som trött förälder väljer jag hellre säkra kort än creddiga. Det är SÅ tråkigt att tjata och hungriga barn är sjukt påfrestande. Gäller att välja sin strider.

Gick vidare till Lilla Kafferosteriet. Ett riktigt bra café i Malmö, var där mycket när jag precis flyttade hit. Sen tröttnade jag lite och hittade Noir antar jag. Vi tänkte fika, men kön var meterlång och jag kom plötsligt på varför jag tröttnade.

Sprang inom Svenssons i Lammhult, fast i Malmö. Tycker det är kul att gå in och inspireras och drömma där ibland. Skojigt att terrazzobord blev trendigt under hösten, bara ett par månader efter vi fyndade ett för 60kr på loppis i somras, hehe. Nöjd.

Januari. Längtar efter solvarm asfalt. Till och med asfalt och kullersten ser annorlunda ut när solen skiner.

Gick alltså hit, till Noir.

Väntade utanför med den här virvelvinden. Den här balanscykeln är det bästa vi köpt till Algot. Även folk blänger på oss när han kommer körandes. Men den gav verkligen en ny frihet. “Du kan cykla dit“, säger jag när jag vill göra ett ärende och han vägrar. Cykeln gör det kul för honom och enklare för mig.

Tog kaffen med oss och traskade tillbaka till att göra absolut ingenting. Dom helgerna finns också, även om man inte alltid fotar dom.

30
Foto: Lilla Fotobyrån / Claudia Jonson

Upp med tuppen. Riva av jobb. Det underbara med att vara sin egen är att man bestämmer över sin egen tid. Det sämsta är att ingen gör mina arbetsuppgifter om jag är sjuk en dag. Jag avskyr verkligen den stressen i kroppen, när det känns som saker läggs på hög med mig längst ner. Även om det är små saker, som att svara på det mejlet, återkoppla till den personen, ta tag i det där, läs det där, ät upp för fan, samla kvitton, skriv under det här – så är det fortfarande en hög hög. Då har jag inga problem att gå upp tidigt och jobba undan. Mest tack vare den sköna känslan efteråt. Städat skrivbord. Extra skönt eftersom jag verkligen har stökigt som någon slags grundupplägg, hehe. Inte minst på grund av att jag gör så sjukt mycket olika grejer inom JWHF. Ger feedback på en text, styr upp samarbeten, bollar kreativa idéer till innehåll, planerar och projektleder nästan allt, skriver texten, publicerar den, planerar vår blogg kick-off och försöker hålla tungan rätt i mun. Har kontakt med webbyrå, bloggare, gästkrönikörer, samarbetspartners osv osv osv (spenderar mer tid med mejlen än med Anton, hehe). Överväldigande ibland, sjukt kul för det mesta. Och ibland får man ändå vara stolt över att man fixar biffen.

Foto: Lilla Fotobyrån / Claudia Jonson

Hur som, det var ett sidospår. Förra veckan såg jag ut såhär! I min prickiga klänning jag fyndade på rean och som blivit en favorit. Från Ganni! Har den idag igen fast med en annan tröja. Bäst är de plagg man kan variera i en oändlighet. Var bara lite otippat att denna skulle bli en sån. U never know.

Foto: Lilla Fotobyrån / Claudia Jonson

Jag åt då lunch med min vän Claudia som driver lilla Fotobyrån. Det är hon som tagit dessa fina bilder. Hennes hemsida är under konstruktion men här är hennes Instagram. Dessutom har hon också en vernissage snart, hur coolt? Sjukt stolt över henne. Och inspirerad! Coolt ändå att gå från jobba på bank till egen vernissage. Gå, njut, peppa, inspireras och stötta!!

Foto: Lilla Fotobyrån / Claudia Jonson

Nu börjar nästa jobbpass. Är på Miloii hela dagen idag. Och imorgon! Kom och säg hej if in Malmö!

20
  • Just wanna view more of
  • Style

Måndag extra allt! Snöstorm och strålande sol på samma dag. Januari med besked så att säga. Somnade med vetekudden på magen igår och vaknade upp ganska mörbultad pga mensvärk. Tycker verkligen vissa månader är värre än andra, det är som min kropp jobbar i 3 månaders skov. Men. Ju gladare jag är desto mindre PMS har jag. Det färgar definitivt min vardag ibland men förra året kunde jag höra “tycker du alltid har pms”. Så sinnessjukt dryg kommentar förvisso, pga kämpar redan i motvind men jag hade väldigt mycket PMS. För när flera andra saker i mitt liv var i koas så blev också PMS:en värre. Och kanske för det var lättare att gömma sig bakom det, “det är pms”, än att faktiskt ta tag i det som faktiskt skavde. Ibland tar det tid att erkänna ens för sig själv. Men med det sagt så kan jag fortfarande känna hormonerna rusa trots allt är tipp topp. 

I alla fall. Hade möte på morgonen med Sanna och Folkuniversitetet. Bra start på morgonen pga riktigt bra energi. Tänker att alla projekt med sån energi blir bra. Blir glad av att jobba med så bra människor! Sen åt vi lunch på Lotta Love. Väldigt gott även om jag alltid försöker äta varm mat till lunch pga bra för hela maskineriet. Köpte en varm macka påväg hem för att bli ordentlig mätt. Går ju inte annars.

Pälsade på mig rejält på morgonen för det var verkligen en mindre snöstorm. Lite mysigt ändå (när man är inne) även om det är en brutal påminnelse om att vårterminen är väldigt lång och att den faktiska våren dröjer.

Sen sprang jag hem och la mig med vetekudden igen. Är lite januaritrött som så många andra. Inspirationen pulserar innanför skinnet, redo för vår, men verkligheten är brutal. “Vilket jävla väder”, som Algot sa när vi gick ut igår. Så mellan det och vetekudden tänker jag att det är okej att ta det lite piano. Rivstarten kommer av sig själv så småningom.

24

Jag har fått en fråga om skor! Så kul när ni undrar ju (hoppas det är ok att jag lyfter frågan såhär)! Såhär kommer mitt skoinlägg, som förhoppningsvis kan inspirera. Lite konkreta tips och lite inspiration hur jag kan tänker när jag letar skor. Det ska dock erkännas att kärleken till skor är ganska ny. Jag har varit så sjukt ointresserad av skor förr. Hade alltid ETT par som jag alltid gick i. Men så insåg jag det roliga i hur man kan förändra en hel outfit med vilken sko man har. Skor är det mest effektiva sättet att klä upp eller ner en outfit eller lägga till det där extra. Jag bär skor som andra bär smycken, typ. Här kommer mina skotips, även om nästan alla är till skånsk-vinter eller från mars och framåt.

Vill ha sko-tips!!
Har tidigare varit en sneakers-tjej, men vet inte om det är åldern (ALDRIG) el mitt nya jobb som gör att jag har lite existentiell sko-kris. Sneakers för ungt som sagt, känns klumpigt och fel med herriga ”brouges”, pallar inte för höga klackar, tycker taxklackar (som verkar inne nu?) är så rackarns fult. Hjälp mig!! Har mycket kjol och feminin klädstil i övrigt och gärna färg.

Okej, inga sneakers var det. Förlåt! Men ville ändå flika in att det finns olika sorters sneakers. Älskar exempelvis dessa från APC (ett franskt märke som klättrar upp bland favoriterna. Klassiska men moderna plagg, typ). En stylish sneakers, helt enkelt. Nätt, enkel med fin design. Rekommenderar verkligen, skitfin till klänningar men även kostymbyxor. Och jeans självfallet.

Har även börjat gilla loafers. Även här finns en mängd olika, vissa är mer klumpiga än andra. Jag gillar de som är lite nättare, mer feminina om man så vill. Här vill jag faktiskt rekommendera att ha koll på H&M’s skor. Köpte ett par fina i ljusrosa där förra året som jag sprang runt i hela hösten. Personligen gillar jag när man bryter av den här årstiden svarta strumpbyxor med exempelvis en mörkblå sko, men det klassiska knepet är ju svarta skor till svarta strumpor för att skapa illusionen av långa ben. Svart funkar alltid. Kör man på svart är det roligt att jobba med olika material eller mönster för att det inte ska bli för platt. Så att inte ens fötter försvinner in i asfalten. Eller luften just nu.

Ljuvlig nyans från &otherstories. Lite kraftigare loafer, men fin att kombinera med mer feminina plagg. Jag älskar klänningar, kjolar osv men gillar inte att känna mig för gullig. Så då bryter jag gärna av med en klumpigare, coolare sko. Men färgen gör att det ändå blir en fin helhet.

Kanske världens coolaste sko, från ATP. Var så sjukt nära att köpa dem i höstas. Men sen hörde jag att de inte nödvändigtvis är sådär jättesköna. Det var dom för dyra för. Men så så så fin design – älskar lekfullheten i färger och mönster (deras väskor är underbara). Men vill dock rekommendera att kolla in Billi Bi ibland. Även om det inte var något jättespännande inne just nu, så kan man hitta fina grejer där och sköna. Köpte dessa sandaler där ex. 

Lavendellila- rosa skor från Blankens. Fullständigt underbara till absolut allt i vår. Köp dem. Går att ha till allt. Allt.

Älskar glittriga skor! Gör vilken dag som helst kul. Jag har ett par glittriga sneakers exempelvis som jag alltid tar på mig när jag inte vet vad jag ska matcha med. Dessa från Alberville är ljuvliga. Knäppa, speciellt de med öppen häl, men ljuvliga. Det händer något med en när man vågar bära upp såna här plagg. Låter fånigt, men det är sant. Jag blir iaf påverkad av vad jag har på mig.

Dessa skor har Lina (som är lite av ett skoproffs också)! Tycker dom är fantastiska. Speciellt på våren / sommaren när det är för varmt för en stängd sko men man inte har lust att komma i sandaler till jobbet. Klockren hallonrosa. Från Jennie- Ellen.

Okej, en klack men ändå. Om man ska ha klack är denna optimal. Låg och bred = skön. Älskar att dessa som också är från Aberville eftersom den är relativt stängd men ändå öppen. Man kommer undan med den oavsett årstid. Tänk med en strumpa i! Älskar ju alla med färg, men silver funkar till allt.

Jag fyndade dessa skor för ett par år sen, oklart om de går att hitta men slänger ändå in dom som inspiration. De är de skor jag uteslutande går mest i eftersom de konstigt nog funkar till allt. Piggar upp en enkel jeans outfit och gör mina blommiga kjolar spännande. Älskar att matcha dessa till olika mönster. Så tips är att leta efter skor i leopard.

Tycker generellt renodlade vinterskor är skitsvårt, och trist. Här i Skåne kommer man dock undan med sneakers ganska bra. Kommer snön så drömmer jag om de till vänster, från Ganni. Men med en rätt saftig prislapp. Så har de till höger från H&M under bevakning (slutsålda såklart) som ett alternativ för 1/3 av priset.

Okej, inser att det blev en del loafers. Men tycker det är en bra sko, och den finns i så många olika variationer att det känns som helt olika skor. Dessa har jag inspirerats rakt av från min svägerska Helle. De är lyxskor från Isabel Marant men så underbara! Lekfulla, ovanliga och roliga. Vet att hon använt dom till bristningsgränsen. Underbara. Men tyvärr tycker fler det, så de är otroligt svåra att få tag på. Vet att Helle sprang över halva Paris för att få tag i ett par. Men slänger in dom som inspiration. För jag tycker de spräcker illusionen om hur en sko bör vara. Att man kan tänka helt annorlunda än “bara en vanlig sko” och våga lite mer.

Och sist, och lite minst. Ballerina skor. Jag är inte det största fan av ballerina skor eftersom de får mig att känna mig för gullig och söt. Inte minst de med rundad tå (även om jag är villig att göra ett undantag för ett par Chanel-ballerina, hehe). Men även här har det tillkommit en uppsjö. Tyckte dessa från Flattered var fina pga lite spetsig två och för draperingen. Det gör den roligare och mer spännande. Dessutom är den här gröna färgen super. Passar också till otroligt mycket.

 

14

Fredag! Bestämde mig för att klä mig i solsken när väderleksrapporten misslyckades med att leverera det dem lovat. Hela veckan har jag gått runt och peppat för “på fredag ska det vara sol”.

Vaknade vansinnigt trött, men det visste jag att jag skulle vara pga inte planerat ordentligt. Egentligen handlar det om att jag inte planerat in återhämtning. Tänk att det var först i våras som jag fattade att jag måste göra det. Alltså verkligen förstod det. Inte bara i nyårslöften, tomma ord eller kallprat på stan. Däremot är det ibland en hård nöt att knäcka att fundera ut vad återhämtning är. När jag & A gick i terapi fick vi skriva på varsin lista vad vi gärna gjorde när vi vilade. Det var totalt olika saker på våra listor. Vissa saker jag gjorde för att vila & återhämta mig, var direkta stressfaktorer för Anton. Och vise varse såklart. Kanske låter självklart, men det är det inte. Vardagen går så snabbt och behoven ändras. Mina behov är inte samma som för tio år sen när jag och Anton träffades. Eller ens vad de var för ett år sen. Det gäller att vara uppmärksam på det. Sen ska man nog inte heller underskatta att man blir matat med vad återhämtning är, att det finns normer kring det lika mycket som kring allt annat. Att vila är yoga. Eller semester. Eller vad vet jag. Poängen är att det i alla fall kan se rejält olika ut. Och det ska man respektera, både inför sig själv och till andra. Jag har inte helt listat ut vad och hur återhämtning är för mig. Även om att par helt mötesfria dagar varje vecka är en sån sak för mig, något jag inte tagit hänsyn denna vecka exempelvis.

Hur som gick dagen till att komma ifatt och ta såna möten jag inte hunnit i veckan pga jobbat mer än normalt på Miloii. Åt även lunch med en riktigt kär vän, en som också gett sig in i frilanslivet och bytt bransch helt. Tycker sånt är så otroligt inspirerande. Att bli frilans är en sak, men att dessutom byta bransch. Love it, blir så inspirerad av sånt eftersom det får livet att kännas så långt. Och på väg hem kom solen till sist ändå. Ser så otroligt mycket framemot helgen som nästan är helt oplanerad. Det är frihetskänslor för mig.

Ringde Anton påväg hem från förskolan och frågade om han ville möta upp oss för att äta en semla. Det är i såna tillfällen vardagen känns så himla mysig. Trots att det är januari.

23

Hej från Miloii där jag jobbar ibland. I januari mer än normalt så gäller att passa på att njuta innan det blir lugnare i februari igen. Såg nästan ut såhär idag, bara en annan stickad tröja till kjolen. Gillar dessa kjolar från Ganni mycket! Har lätt för att känna mig lite för gullig i kjol annars, som teskedsgumman typ. Men älskar denna siluett. Användbar, skön och cool. Tips.

Såhär ser det ut! Även om vi börjat plocka bort julen. Älskar att jobba i denna miljön. Vad och hur man omger sig ÄR viktigt.

Och våren börjar göra sig påmind bland vårnyheterna. Färg bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Underbart.

Vill man inte vara fullt lika djärv kan man jobba med färg såhär. Mer subtila och isiga färger. Fint det med.

Det händer inte så mycket annat de dagar jag jobbar här och denna vecka är jag där tre dagar så det är sparsamt med andra aktiviteter. Men det är ju det jag gillar med det här jobbet. Jobba – gå hem. En lyx man inte har som frilans alltid. I alla fall inte tills man blivit rutinerad. Och det undrar jag om man någonsin blir, eller om man ens vill bli det? Finns ju en risk att stagnera ju mer rutinerad man blir. Balansgång det där. För nya saker tar alltid så mycket energi. Ibland blir jag trött på mig själv, att jag alltid svänger av precis när saker börjar bli bekvämt. Som om kroppen & huvudet lever sitt eget liv när jag kommer in i rutin. Men nu ser jag fram emot en raksträcka!

Är det lite folk i butik så skyltar jag om ibland. Det är kul att gå loss i butiken. Just nu ser det ut såhär. Vill typ se ut såhär själv, hehe. Så fint med starka kontrastfärger. Tycker det är fint att jobba med stickat till tjusigare plagg – så man kan använda dem bekvämt till vardags också. Gäller att använda sin garderob vid alla tillfällen ju. Allt ligger i hur en stylar det. Ett par sneakers till detta och man har en väldigt bra vardag.

Har ju som sagt snöat in på syrénlila. Passar till allt, även om en dam kom in och kollade på den lila tröjan och sa “det var ett djärvt val att sätta den med leopard”. Äsch, ingen tid att slösa. Be bold or go home, liksom. Hehe, även om min poäng är att det finns mer att jobba med än grått och svart som bas.

23