2019-06-05

”min person är tillbaka och den är bra oavsett spexig outfit eller ej”

Innan jag blev sjuk. Alltså när jag gick gymnasiet var min stil glasklar. SVART. STORT. SKÖNT. Hade gigantiska koftor som gick till halva vaden. Många lager. Eller danskläder. Nå sönderklippta byxor och tröja. I svart. JÄMT i svart. Allt hår i en gigantisk knut mitt på huvudet. Stor tjock lugg. Så såg jag ut. Alltid.

Försöker leta fram bilder nu för att ni ska få se. Men det är som att hela gymnasiet är ett svart hål. Mer än mina kläder då. Jag hittar typ ingen bild som kan bekräfta. Ni får helt enkelt bara tro mig.

Sen blev jag sjuk. Lämnade knappt hemmet på något år. Då hade jag pyjamas bara. Mina utomhuskläder minns jag inte ens. Men sen började jag med färg. Var så less på det svarta att det sakta men säkert började bytas ut. Ville inte ha ett svart plagg. Bara färg. Så har det fortsatt i det sjuka. Ibland när jag känner mig osäker tar jag på mig helsvart för att då känner jag mig trygg men annars vill jag ha färg. Mycket färg. Mycket av allt.

Tills för ett par månader sen.
Det är som att ju bättre jag mår ju mindre vill jag synas. Ju bättre jag mår ju mer vill jag bara vara ton i ton i typ beige.
Jag har funderat rätt mycket på det här. Jag tänker att det borde vara tvärt om. Att när jag mår bättre vill jag klä mig roligt. Synas. Men det är det ej. Det är som att allt jag klätt på mig innan är för att kompensera att jag är trött och sjuk. Nu börjar jag komma tillbaka igen. Jag blir mer och mer av min person och tycker att den räcker. Jag behöver inte hålla på med massa attribut. Min person är tillbaka och den är bra oavsett spexig outfit eller ej.

Så mycket tankar runt lite kläder.

Kan ju också bara va att beige är trendigt.

:))))))

TACK å hej

 

 

17
  • Just wanna view more of
  • Style

Kommentera

Linn

Vad intressant ändå. Jag kör den klassiska ‘klär mig snyggt när jag mår bäst’. Troligen för att jag är mer inspirerad då. När jag varit djupt ledsen (sorgen har behövt ta plats i min utmattning pga undanstoppad innan) behöver jag ha snälla kläder. Mjuka och fina. Matchande. Något jag aldrig hade innan. Det ska kännas som att kläderna kramar om en i det ledsna. Jag lär mig sakta att ta hand om mig själv i alla känslor. En får va stolt över det.

majadelborn

Så fin tanke om dina kläder. Ja håller med. Det behöver kännas snällt. Jag håller på att rensa ut allt som inte bara är skönt. Inget får sitta åt eller göra ont. Bara snällt hela tiden.

Helena Delborn

Älskar både den spexiga och den i beige ❤️

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.