Om man älskar konceptet kräftskiva men inte har några vänner som enligt tradition bjuder in och inte vill besudla hemmet med kräftdjur gör man helt enkelt så att man frågar alla sina bekanta på Facebook vem det egentligen var som hade tänkt bjuda in på kräftfest. Och vips sitter man och suger ut det salta från det lilla spindeldjuret och snapsar hemgjord besk som en mamma gjort som jag aldrig träffat. Förra helgen tog tre grymma kvinnor ut mig på en fet segelbåt, satte mig vid rodret och drog över mig till Dragörs hamnfest med nakenbad, naturviner och kareoke över hela hamnen. Ja, jag rappade Ice Ice Baby iförd pyamaströja med en fet GT i hand.

 

Det är något så mäktigt att styra en båt under sundet. Nu låter det som att detta är något jag kan. Låt mig säga som så att jag är extremt åksjuk, fick knapra överblivna illamåendetabletter som jag har kvar sedan graviditet och sitta och stirra koncentrerat i horisonten när vindarna tog vid. För det var rejäla vindar förra helgen och inte någon sådan där mjuk drömsegling där man ligger i bikini i fronten. Utan snarare har på sig lager av vindjackor och låter salttårar piska ansiktet. Men det var kul! Jag överlevde och jag är stolt över att ha seglat själv med två andra kvinnor i ett stort vrålåk, tagit upp fenders och annat som jag inte kan vokabulären för. Och jag fick belöning i form av 3,5 kg kräftor och viner från båtägarens fantastiska vinkällare.

 

 

Framme i Dragör styrde Helena in båten som en drottning på plats och jag hann inte blinka förrän qvinsen dukat upp. Jag gillar verkligen att träffa nya människor, dela erfarenheter och tankar. Och speciellt sådana som sätter sig och naket berättar om problem, glädje sorg som om vi känt varandra alltid. Jag blir rikare varje gång. Och dessa, mer än tio år äldre än mig, och så mycket gemensamt och så många erfarenheter på samma gång.

 

 

Jag och Helena träffade varandra när jag var 16 och vi jobbade ihop min första sommar på en restaurang på Ven. Jag i köket (Utropstecken på den va?), hon i servisen. Så har våra vägar korsats gång på gång i Malmö och hittat varandra bland vin och kuligheter. Med jobb i Köpenhamn och runt om i världen drar hon hem roliga flaskor som dessa.

Ett Petillant naturell från Tyskland som görs av Bianka och Daniel Schmitt. Som uttrycker sina känslor och sina personligheter genom vinet. Något som är typsikt för naturligt vin. Att de speglar sin makare. Spritsigt, ofiltrerat och kul på druvor som Huxelrebe (kan inte ett smack om den här druvan så det låter ju extra kul) och Sauvignon Blanc som är en favorit hos mig med sina nässeltoner, gräs och besin. Ja jag älskade att rulla ner rutan som liten och känna doften av gasolina.

Och så ett jucigt ljust naturligt rött. Var inte rädda för ljusa viner, de är magiska. Och inte alls bleka i sin karaktär. Ofta precis tvärtom. När de mörka bären inte existerar skönjas det lätta, det fina och nya nyanser. Som att äta en vietnamesisk pho. Det ska inte ta dig med kraft, det ska vara nyanserat. Paus Canon Rouge är ett perfekt sommarvin till bordet. Det kommer från Ardéche i Franska Rhonedalen (älskar ofta viner härifrån), är naturligt och görs på två av mina favvodruvor Gamay (främst) och med lite struktur från Syrah.  Spana in producenten Gilles Azzoni för framtida perfekta kompisar till sommaren. Jag pratar om flaskor alltså, inte människor.

 

Dragör bjöd på Hamnfest, GT, dansk livemusik och churros som mitt-i-natten-mat. Jag gungade till söms i en hytt efter att ha skrålat i karaoke (finns en skitkul app att ladda ner om man gillar att vara pinsam framåt småtimmar) och knappt hittat båten igen mitt i natten. Små gulliga gator dagen efter och en lunch som inte var så mycket att hurra för. Men ändå. Danskt hygge.

 

Frukost smakar extra bra ute. Eller i ett litet kapell på en båt. Efter ett kallt morgondopp i havet. Bäcksvart och inte all lockande i kall vind. Men så skönt! Båtliv. Jag gillar dig fast jag mådde så fruktansvärt illa ute på havet. Och du bjöd på en trevlig och solig hemfärd.

12

Jag är med i en alldeles speciell liten härlig vinklubb. Den är sådär lagom hemlig och privat och bara min. Min egen grej. Min stund. En sak för bara mig själv. Med människor som är nya för mig. Förutom initiativtagaren. En av stadens mest uppskattade krögare och person som drev en av stans älskade restauranger länge och som nu ägnar livet åt vin. Och att leva. Vi träffas kanske en gång i månaden och provar vin under de mest opretentiösa förhållanden. Framför allt så provar vi godbitar från de senaste släppen på Systembolaget. Arrangören av provningarna jobbar på Systemet och har brijant koll på sortimentet och ett klappande hjärta för naturviner. Vi kommer helt enkelt innanför kulisserna och får suveräna tips som jag inte skulle hitta om jag inte fick det berättat för mig. Och denna person gör till och med att folk tar sig ända till Limhamn för att handla För det lilla systembolaget har ett helt suveränt sortiment tack vare eldsjälar.

Man behöver inte alls spotta, vi analyserar varken tanniner eller gissar druvor. Vi sätter kort och gott betyg efter eget tycke och smak och allt provas oblint. Det vill säga vi vet vad det är för vin vi har i glasen när vi testar. Och alla kommer från olika bakgrund. Det är så spännande och roligt.

Nu testade vi ett gäng naturliga viner och roliga grejer som kom i det senaste släppet i juli/augusti från Systemet. Ett släpp är när Systemet lanserar viner från mindre producenter som inte finns i den ordinarie hyllan och i begränsad upplaga. Ungefär som när Mini Rodini släpper en limited edition kollektion. Godbitarna försvinner i ett nafs.

 

 

Blä Portugal, kom igen.
Men det blir inte alltid gott. Som denna här. Den var så hemsk att jag faktiskt hämtade en spottkopp. Tänkte då inte ge mig själv alkoholprocent på ett dåligt vin. Ett naturligt vin som lagrats i amforor, vilket är lerkärl som grävs ner i marken. Himla coolt och det finns en hel del spännande viner som görs på det här sättet, framför allt när det gäller naturliga viner. Men detta från Portugal fick inga höga poäng och det skar sig i hela munnen. Stay away. Portugal alltså. De har ännu inte fångat mig som vinland och det enda som slinker ner är Vino Verde som är lättdrucket spritsigt somrigt vin på Albariño.

 

 

Vi älskade detta vita Savagnin!
Men bättre upp alltså. Savagning Ouillé från Jura. Så många favoriter jag har från detta område i Bourgogne i Frankrike. Detta vita vin görs på druvan Savagnin som jag inte provat förut och är smörig, härligt, doftar av nötter och blommor. Ett biodynamiskt vin som tas fram av producenten Domaine du Pélican enligt naturliga principer och jag lägger mig ner och ber om ett glas till. Langa fram fisken eller den grillade kycklingen och haffa denna flaska för 299 kr.

 

 

Fantastisk naturlig roséchock
Den här juicen Alpamanta Breva från Argentina fick mig att fullkomligt tappa behärskningen. Jag har aldrig druckit ett rosé som ser ut så här tidigare. Och då har jag druckit en hel del grumliga naturviner i mitt än så länge korta liv. Ett ofiltrerat rosé som minner om hemgjord jordgubbssaft till utseendet och smakar så mumsigt att jag för evigt ångrar att jag inte gav det högsta betyg (I vinklubben är det lagd-röst-gäller-princip). Jag har nog aldrig smakat ett så roligt rosé från Systembolaget tidigare. Ett helt naturligt rosé på Syrah från Mendoza som drar dig baklänges av glädje om du, som jag, är såld på naturens bästa viner. Och Alpamanta betyder just ”Love to earth” och detta vin drar din näsa i den argentinska terroiren. Och du undrar, what the fuck hände i Argentina. Jag vill dit nu.

 


Mörkröd Gamay ge mig all day! Bäst i test.
Nästa vin som får gänget att tappa hakan (och bli berusade) är detta . Château des Jacques. Anledning är att detta är ett Gamay. Men vinet är fullkomligt olikt det jag förknippar med Gamay. En av mina favoritdruvor, som är ljust, lätt och friskt. Ett typiskt bra vin att börja kvällen med om du inte är sugen på vitt, eller sluta med när du druckit så mycket vin att du behöver något enkelt. Men så är inte detta. Det är mörkt har medel till djup intensitet i färgen och har en helt annan kraft en den juice jag brukar pimpla ner mig. Att det är ett fiiiiiiint vin kan du ju se på bilden och i ordet Chateau. Så enkelt är det förstås inte men detta vin är inte bara från 2012 och har alltså lagrats ett antal år och är från Beaujolais, det är ett AOC-fin, det vill säga bra klass och vad ska jag säga. Jag älskade det! I mina fulla anteckningar har jag skrivit mörka bär, blåbär, vegetabiliskt, kokta grönsaker, sparris. Låter inte så himla bra kanske men det var precis vad det var. Detta är ett fantastiskt gott köp. Kvällens vinnare enligt hela gänget.

 


Naturligt bubbel!
Mitt favorita prisvärda bubbel på Systemet är ett helt naturligt cava från Pendedes i Spanien, vilket är det distrikt som är mest känt för sin cava.. Vilket är otippat då jag föredrar cremant. Men cavan från Loxarel a Pél är ditt absolut bästa köp för 99 kr. Det är så prisvärt att man kliar huvudet. Det är gjort på champagnemetoden och har därefter brödiga rika utvecklade toner och hög syra. Eftersom det är Brut Natur har det inget tillsatt socker (dvs druvjuice) och är krispig och megatorr. I senaste släppet kom Loxarel med en ancestral, eller pet nat som det också kallas. Det vill säga ett vin som jäst på ståltank och sedan en andra gång på flaska. Ett väldigt populärt sätt att göra bubbel just nu. Och den kostar lite mer. Men den var definitivt inte bättre enligt mig. Så håll dig till deras Cava istället och spara kronorna även om denna kommer i snygg pappåse. Denna får inte heta Cava då den inte är gjord enligt Cavans och champagnes principer.

 

En käftsmäll av naturligt Malbec
Inte en provning utan himla gott surdegsbröd, knäcke, någon marmeladig sak som Roger slängt ihop, en rejält smarrig leverpastej, syltade och picklade grejer till och chark. Salt och fett. Vinets bästa vänner. Och när sista vinet provades och visade sig vara på 15,5 % fick provledaren tunghäfta och kunde endast säga ”jag förstår inte, jag förstår inte” varpå jag råkade låsa in mig på toaletten fast jag inte alls hade låst dörren. Bara inte öppnat den. Och så vidare. Det vill säga, vin på 15,5 % är inte att leka med. Det som förvånade mig mest är att det var ett naturligt vin, ett Malbec från Argentina och samma producent som rosén ovan – Alpamanta. Ett naturligt vin som ger dig på käften av kraft. Det är minsann inte vanligt. (vinet längst till höger i bild).

Eftersom vi då var så varma och goa korkade vi upp ett till från Californien ”North coast” med en himla massa druvor i. Cruse Wines monkey jacket. Minns det inte alls. Men att det var spännande för att odlarna följt principen där man låter alla viner växa hej vilt i vingården så ser man hur det blir.

Det blev helt okej, men de stora vinnarna i vår provning av utvalda viner från Systembolagets senaste släpp från småpartierna var defenitivt en bombastisk Gamay från ett vinslott i Beujolais och 2019 samt den ofiltrerade rosén från Argentina på Syrah. Gå och handla innan de är borta!

13

Visst är dom underbara. Dom små barnen. Underbara blandat med svett, bråk och rock n roll. En månad av barndagar innebär först en chock över hur många gånger man ska komma på något att äta och laga mat, hur mycket tid som går att plocka undan efter mat samt hur mycket ett barn kan tjata om att spela på en ipad eller hur mycket energi som faktiskt används på den där förskolan, som vi i slutet av sommaren kanske längtar lite efter. För att styra upp vardagen, få in lite rutin och struktur.

 

Vi har tagit långa långa sovmorgnar och varit uppe till Spanientider. Dansat (favortisyssla som vi delar) klätt ut oss (eller i alla fall en har klätt ut sig) cyklat och byggt lego.

 

 

Häng på ribban är bästa grejen. Och nu i sommar har man fullt med gratisaktiviteter, drakflygning, dansskola, klättergrejer och utlåning av strandleksaker på Urban Beach. Och favoritlekplatsen som är så fin i solnedgång där barnet leker med Turning Torso som bakgrund, till takterna av samba från dansbanan bredvid där olika aktiviteter avlöser varandra under bar himmel varje kväll. Malmö alltså. En stad som verkligen satsar hårt på gratis kultur- och nöjen. I en stad som är så splittrad och med så många olika människor med olika ekonomiska möjligheter. Det är så bra! Och att man gör det över hela staden. Som sommarscen!

Supporterhuset (jätteroligt när folk säger det och tar för givet att man förstår vad det handlar om. Jag gissar supporter för MFF? Jag är noll fotbollsintresserad sorry) har en foodtruck på stranden som serverar Gaspacho och smoothies bland annat.

 

 

Och så vår egen badplats. Precis utanför vårt hus börjar havet i Limhamns Sjöstad dit vi just flyttat. Det är helt ljuvligt. Att ta kvällsdopp när det blir klibbigt eller åka runt på en krokodil vid bryggan bland alla grannbarn, tonåringar med dancehall på högsta volym och folk som dyker från kajkanten.

 

 

Fikat och ätit på favoritställen som nya Nostra café vid Triangeln med gott om sittplatser, superfin frukost och luchmeny, klassiska Pink Head Noodle bar (som öppnat ny restaurang denna vecka, kolla malmofoodstories på Instagram för mer om det!) som är min sons favorit och det hans önskar allra mest (sushi och chicken nuggets kommer på andra plats), och så barnvänliga Via Napoli i Slottsstaden.     

19

När jag var liten hade vi sommarstuga i Beddingestrand. En vit liten sockerbit till stuga några fotsteg från kritvit strand. Trots att det endast var en liten stig mellan tallarna och ett hus mellan oss och stranden åkte vi ofta skrinda ner, och hade med oss en kylväska och termos. Vi byggde sandslott, sprang nakna och sov under täcken med 70-tals-mönster i rosa och orange. Vi lekte i  hammocken och traskade upp till den lilla butiken och köpte pop up med colasmak och kladdade ner allt vi hade på oss. Jag önskar att vi hade den sommarstugan kvar. Det gör ont i mig varje gång jag tänker på somrarna där, och somrarna jag kunde haft där med mitt barn. En stuga som samlar familjen. Det är min dröm. Jag sparar porslin och tänker ”till sommarstugan”, filtar och kuddar och tänker ”till sommarstugan”. Men tänk då när man får låna en stuga av vänner ett dygn. Traska samma väg längst stranden där din drake fastnade som liten, se hur litet det faktiskt var där du firade midsommar varje år och doppa dig i det kyligare havet.

 

 

En så himla mysig stuga. Kan det bli annat när de jobbar som mäklare och med möbeldesign. Detaljerna! Jag älskade det. Och än en gång drömde jag om hur det skulle vara att ha ett andra hem. Där man får utlopp för de där andra inredningsdrömmarna som inte platsar i sin egen lägenhet eller sitt eget hus. Den där andra stilen, den som passar så bra i en spartansk stuga.

Jag levde i sandaler, solade på sönderbränt gräs och korkade upp en favoritflaska hemifrån. Ett Riesling (I LÖÖÖÖV RIESLING min nya kärlek), helt naturligt från Alsace av Marc Tepté och utmärkt till ett sött fruktfat, chilistark mat eller en söt dessert med syra i. Detta köper jag från Rosforth&Rosforth i Köpenhamn liksom hans Pino Gris.

 

 

Från Beddinge Strand är det inte långt till Hörte Brygga. Vi tog bussen till middagen och taxi tillbaka (för att vi missade sista bussen så klart). Ett tips om ni vill äta på landet och dricka gott vin är förstås att låna en stuga i närheten. Finns många via Airbnb, som den här supersöta i Skateholm. Innan du somnar kan du lägga dig i gräset, titta upp på himlen och se ett hav av stjärnor.

 

13

Varje sommar beger jag mig hit. Helst flera gånger. En favorit i Skåne som ligger på den vackraste kuststräcka jag vet. Hörte Brygga. Det är så litet att det inte går att kalla by eller samhälle. Det är kort och gott en brygga, ett hus, några båtar vid ett inlopp längs vägen mellan Trelleborg där gräset breder ut sig och i solnedgång ser det ut som en savann med enstaka träd som siluetter. En plats som samlar de bästa inom vin och mat, som bjuder in grymma gästkockar och producenter och skapar en plats som alla foodies älskar. Martin och Emma Sjöstrand, kock och sommelier, som har restaurangen har förvandlat detta till ett guldkorn med sin genuin kärlek till råvaror, hantverk och service. Om dagen servereas en picknickkorg med fisk från röken och picklat. Och om kvällen en fyrarättersmeny. Allt med grund i utekökets rök.

Du möter lugnet, ser ut över havet och en kväll som vår är svår att slå. Vindstilla, ljuv temperatur och kallt vin.

Man vet också att det blir en rolig kväll när sällskapet frågar en i personalen ”var har vi träffats förut, jag känner igen dig?” och får svaret ”vi har legat en gång, du har frågat mig det förut”.

 

Du får ett litet etui. I det ligger tre pinnar. Och när du känner för det traskar du bort till rökbaren, ger dem en pinne och hämtar din rätt. Som börjar med en råbiff matchat med ett rosa Cremant de Loire från Domaine Bourdin.  På druvorna Chenin Blanc och Cabernet Franc. Jag älskar verkligen viner från Loire och Cremant är mitt favoritbubbel sidan om Italienska Franciacorta. För kvällen gästas Hörte av vinimportören Principiumdryck och Eva häller massa gott i våra glas.

 

 

Vinerna är naturliga rakt igenom. I år har jag dessutom haft äran att plugga ihop med Martin Sjöstrand på Vinkällan dryckesutbildning och jag kommer sakna honom (som inte har tid att driva två restauranger, ha två barn och även plugga). Men vad bra att man kan hälsa på på både hans restaurang i stan Julie och Hörte.

Från rökbaren fick vi även hämta grillad sallad med ramslökskapris och tunna skivor av kviga som grillats helt perfekt och var så gott att min bild på dem blev bortglömd i ett mmmmm. En helt underbar kväll som slutade med att alla gäster gått hem och vi stängde stället, personalen bad om ursäkt för den uteblivna efterfesten a la Norra Grängesbergsgatan. Men vad gör väl det när man kan avsluta i detta ljus  och knappt minnas vinerna en drack. Kan helt enkelt inte göra en föredömlig recension. Men så var det också en helt privat kväll och absolut inget uppdrag för ett magasin. Så då kan en kosta på sig en snurrig skalle.

 

13

Jag visste inte ens att den fanns. Den lilla danska pittoreska ön, utan bilar, ute i Östersjön med 90 fasta boende, en båttur från Bornholm. Christiansö är några klippöar som kallas Ertholmene och du når dem med båt från Bornholm. Du möts av tystnaden, sälar som ligger och solar sig på en klippa, fåglar som kvittrar och lugnet i lummiga trädgårdar. En perfekt plats för den som vill ha tid att bara vara. Och att umgås. Min familj tog mig hit.

 

 

Det går inte att fånga lugnet på bild och det vackra. Att vandra på Christians Ö är som stundom som att traska små grusstigar i ett somrigt Toscana där stengärsgårdar omringar trädgårdar av stora fikonträd och någon står och räfsar i bakgården med stråhatt. Du möter dammar och vattendrag, bortglömda ruiner och fästningar med kanoner. Fågellivet sjunger och havet dundrar in i klipporna liksom vinden. På ön finns bara ett hotell med sex mysiga rum. Och det sades till mig att det inte är tillåtet att hyra ut sin bostad. Här finns också en liten söt camping. Här har man varit mån om att inte låta turismen äta upp ön. Och glasskiosken stänger utan att be om ursäkt tidigt om kvällen.

 

 

Var du än befinner dig har du bara tio minuter ner till den lilla byn i hamnen. Sades det. Vi vandrade, upp på helikopterplattan, genom ruiner och förbi klippor där en och annan soldyrkare slagit sig ned. Ön blomstrar i vilda blommor. Barnen sprang, klättrade, kollade i kikare och i kanoner och upptäckte både fåglar och gömda skatter (som en viss mamma kan ha köpt i tax-free-shopen på vägen över). Min son tror för evigt att det bor pirater på Christiansö som lagt malacopåsar med gott och blandat i en kista.

 

 

Ja det är små fröer du kan köpa. Lägga några mynt och ta en påse med hem. Jag fick med mig Stockrosor och Luktärt <3.

Vi besökte det minsta galleriet jag någonsin sett, drack Irish coffee för att vi kunde (och för att det inte fanns något större utbud i restaurangens avec-lista) och drack både goda viner och åt härlig dansk lunch. Sov i ljusa sommarrum och vaknade till en dansk liten frukost. Bara för oss och kanske två rum till.  Sillen är annorlunda än den svenska. Här läggs den in med skinnet på som blir hårt och tuggigt vilket jag inte är så förtjust i medan danskarna är experter på curry och friterad spätta med currysås kanske var den största vinnaren på menyn under lunchen.

 

v

 

 

 

”Öns legala status är ett kapitel för sig. Den sorterar direkt under försvarsministeriet som styr via en anställd förvaltare. Christiansöborna brukar säga att de lever i en upplyst diktatur — eller oupplyst om förvaltarens beslut inte faller dem på läppen. Örådet är bara rådgivande. Samtidigt lever de i ett skatteparadis. Eftersom ingen kommun är inblandad slipper öborna kommunalskatt. Statsskatten är 6 procent.

Å andra sidan får ingen äga något på ön, för staten äger allt. Bostäderna är bara till låns. För att få bo på ön krävs att man antingen är född där eller har jobb där. Lägenheterna är tjänstebostäder. När tjänsten är slut får man flytta, såvida man inte som John Nielsen är född på ön”.

Läste jag i en artikel från Sydsvenskan 2007 som besök ön under vintern. På nåder.

 

 

 

Två båtar från Skåne och du är här. Till ett mini-Gotland. En get away jag verkligen kan rekommendera. Vi hade perfekt strålande väder, juniblommorna gav helgen färg och båtresan, bara den var spännande tyckte barnen som fick somna på öppet hav.

9

Jag hade bestämt mig för att sommaren skulle innefatta en helt del plugg, läsa alla böcker om vin jag lagrat genom åren men inte läst, alla prenumerationer som på Wine Enthusiast och Noble Rot som dimper ner i lådan och lyssna på alla poddavsnitt samt göra mind maps tills fingrarna blödde. För att liksom maxa alla sätt ta in kunskap. Men så slukades jag dom. Sommarpraten.

Jag berörs av berättelser. Människor. Historier. Och min nyfikenhet gör att jag slukar ämnen lika snabbt som pistageglass i värme. Varje år vill jag gå runt och citera olika grymma sommarpratare och sprida ordet. Det sägs så mycket briljant. Som att vägra dö. Som att bevara alla sprickor som du fått av livet för att de sprickorna är möjligheten att ta in nya människor och händelser i ditt liv. Liksom rynkor. Låt bli botox. Botox är för idioter säger Jonas Gardell i ett av de absolut bästa sommarpraten jag hört i år. På flera år. Jag har läst flera av hans böcker och känner igen passager. Jag skrattar högt när han berättar om sin mamma. Jag känner med honom när han säger. Jag måste vara fri. Det finns en evaktueringsplan.

Så många gånger jag använt den. Evakueringsplanen. Inte för att jag flytt lättvindigt. Åh, nej, jag har stått ut. Ofta dagar, månader, år för mycket. Men jag råkar vara en av de sorter som inte står ut. Som inte tar skit och som vägrar leva under vissa förhållanden. Som orättvisa och i brist på jämställdhet. Som inte står ut av att se mig själv bli svagare och svagare och den som ska hålla ihop en relation, eller den som offrar och offrar den egna tiden och sig själv för att den andra ska leva. Som vägrar finna sig i att det finns ett kön vars tid är viktigare och du ska be om din.

Evakueringplan. Jag tackar dig. För att jag vågat säga nej. Samtidigt som det gör att jag är själv. Men hellre själv med möjligheten att känna på riktigt och kanske finna den där relationens om balanserar bättre. Men inte förrän då.

Och så lyssnar jag än en gång på de kvinnor som vittnar om svårigheten av att ta sig fram. Som jag också kan så väl. Och så Stina Wolter, fascinerande kvinna som levererar något så svårt som att möta döden på det mest naturliga sätt i årets mest känslosamma prat. Journalisten Carina Bergfeldt som tar en nära svåra händelser och henne egna. Eller Fares Fares om det klarsynta och skrämmande att i den svenska skolan är det coolt att vara kass. Där han kom från var det respektabelt att vara duktig i skolan, du respekterade lärarna och du ville ha höga betyg. I Sverige fick han lära sig att var du duktig fjäskade du eller smörade. Det var bäst att vara dålig om du ville vara någon. Jag känner igen det så väl. Och det gör mig ledsen och undrande över hur blev så och varför studentkulturen inte läggs fram som problematiskt när de svenska resultaten sjunker. Och då menar jag inte – hårdare tag i skolan – jag menar förändra värdegrunden. Han ger också en annan vinkel av det högaktuella ämnet rasism, sin vinkel, och inger någon form av hopp i sin styrka och sitt sätt att se på det som något litet, fjuttigt och som inte ska röra vid honom.

Vad jag sköljer ner sommarpraten skiftar från kväll till kväll. Men efter både födelsedag, resor och nya släpp på systemet är det så fullt i min kyl att jag kan fortsätta lyssna länge till.

Vilka är dina favoriter av sommarpratarna? Ge mig lyssnartips!

15

 

Jag gjorde det. Jag köpte den. Jag måste säga det igen. Jag köpte den. Så länge jag längtat efter en lådcykel men velat och velat, dels för att de är så dyra och dels för att jag provade en och tyckte det var superläskigt att cykla på. Men nu är den min och min sommar känns så mycket som sommar med detta åkdon som kan ta mig och min son, inklusive både picknick, champagne och badleksaker genom motvind i Malmö med elen. Wrruuuum. Visst är den snygg!

 

 

Det är en holländsk cykel och när cykelbutiken som säljer och servar dessa i Malmö (E-biker) flyttade sin butik till min gata såg jag det som ett tecken. Den måste bli min.

Första gången jag provade en el-lådcykel blev jag förskräckt. Det var så annorlunda och det kändes som jag behövde lära mig att cykla på nytt. Jag tänkte att det här vågar jag aldrig. Jag gick med i ett lågcykelforum på Facebook med galna nördar för att få veta allt om tipsen för den första cykeln. Ett sådant forum där alla svar börjar med en skrytmening om hur långt de cyklar varje dag, med hur många barn och självklart utan el. Well, det var just elen jag var ute efter. Cykla i motvind kan jag allt om. Och fick veta skillnaden på Babboe, Cargobike, Christianiabike och Nihola, bland annat. Och jag föll för Babboe som fått bra betyg, är bättre än Cargon men ännu inte lika dyr som Niholan som kostar som en mindre bil.

 

 

Min son älskar den förstås. Med Skånes ostadiga väder har jag satt på regnskyddet och det är tydligen mysigt att krypa in och sätta sig här. Allt blir så smidigt. Från att strunta i att stanna in om saker för att det är bökigt med bil får jag nu cykelns smidighet och bilens bekvämhet i ett. Det enda som inte är bekvämt är att möta en regnskur. Om du blir blöt på din vanliga cykel blir du dyngsur i 30 km/h kan jag lova.

Jag har alltid (nästan) haft bil, men tycker inte om att köra onödiga resor. Jag har verkligen växt upp med ett miljötänk i vardagen och ogillar verkligen alla resor jag gör inom staden, även fasta jag verkligen vill ha en bil för utflykter. Tidigare var den ett måste då jag red varje vecka ute på landet och behövde kunna ta mig till stallet, och nu har jag konsultuppdrag utanför Helsingborg några dagar i veckan och behöver kunna ta mig dit. Då funkar inte elcykeln. Men till allt annat. Alla småturer då jag inte får med mig både barn och matkassar och tagit bilen istället för cykeln kan jag nu köra denna. Sådan frihet!

21

 

Hej mitt i sommaren. Jag har just kommit hem från 7 dagar i Valencia. Semester kan tyckas men det känns som jag varit dyngrak på tre dagars festival i Roskilde där jag blivit mulad av gyttja och fått tinnitus av att stå längst fram på konserten och hoppat så hjärtat slagit trippeltakt. Jag har helt enkelt varit på semester med ett helt gäng barn. Och vill nu ha semester från semestern. Jag sov till elva och kom upp ur sängen klockan tolv idag, fast jag hade tänkt gå på ett PE One pass på Nordic Wellness klockan 07.00. Tillåt mig skratta. Har du varit på semester med tre femåringar någon gång? I en lägenhet i 35 grader? Jag säger dig, det är ingen lek. Idag ska jag ha vuxentid, äta ostron (äter man det ens, man snarare sväljer det va?) dricka bubbel och gå ut på lokal. Det kommer kännas som rena lugnet efter den tornado jag just genomgått. Det må för övrigt låta som jag haft det hemskt. Det har jag inte. Det har varit både roligt, ljuvligt och galet. Och jag kommer så klart med en rapport om staden, maten och drycken.

Beso Beso

13

Sverige har ingen vintradition med generationer som förädlat kunskap år efter år, vi har inte heller haft något vidare klimat för druvor. Två parametrar som verkar vara någon form av grundstolpe för att kirra bra vin. Men skam den som ger sig. Det finns vinbönder i Sverige nu och en del av vinerna är ute på Systembolaget. Självklart, eftersom Skåne ligger närmst Sydeuropa, har vi också flera vingårdar. Så vill du imponera på stockholmsbesöket och bjuda på något riktigt inhemskt sidan om falafeln på Yalla Yalla så langa upp en flaska från till exempel Klagshamns vingård utanför Malmö.

Klagshamns vingård är en liten pluttig gård som jag besökt med några fält av vinrankor av sorten Solaris. Den druva som alla Svenska vinbönder odlar. Deras rosé är faktiskt helt okej och i en jämförelse mellan detta vita vin Lucky Star från 2018 års skörd och Aniara från Flädie vingård , som vi gjorde i den lilla vinklubben jag är med i, så vann Klagshamns med hästlängder. Flädies var tyvärr bara en pina i syra som stack åt alla håll.

Och apropå häst så finns det en vinmakare i Flyinge, Flyinge vingård, som gör helt naturligt vin där vinraderna gödslas med hästbajs i ett kretslopp inspirerat från den historiska hästbyggden. Och deras vin går från och med idag går att få på Julie ost- och vinbar i Malmö!

6