2020-07-01

Nya sommarviner på hyllan

Jag är med i en liten vinklubb. Vad jag gillar den. Att prata om vin med andra som gillar vin är ju skönt, så slipper man trötta ut någon eller verka dryg för att man pratar växtläge, apellationer och fattyp. För att det bara är allmänna små nycklar till att veta hur vinet smakar. Att kunna vin är att dricka mycket vin och förstå vin. Visst är det praktiskt att kunna många producenter men jag tycker man hellre ska satsa på att förstå druvor och klimat, för då kan du förstå vinet i flaskan mer. Det ger en bredare förståelse och det gör det lättare att köpa vin om du kan typerna, snarare än producenterna.

Oavsett. I helgen hade vi vår andra träff sedan corona slog till. Utomhus i provningsledarens trädgård med bröd och chark och testade sommarsläppet. Först slängs alla flaskor upp på bordet sedan röstar vi vilka vi ska prova. Det är alltid någon som åker ut, och om vi blir tillräckligt glada och inte spottar brukar de till slut korkas upp de med.

 

Först ut tre vita där den grumliga saken med diffusa snygga etiketten till vänster är en field blend. Det betyder att många olika sorters druvor växer i samma vingård och skördas ihop, istället för att sorterna växer en och en. Mischkultur av Joiseph är från Österrike (hejare på vin i allmänhet) är naturligt och har haft lite skalkontakt vilket gör att vinet får en smula strävhet även om det är vitt i detta fallet.

Nästa vin, Alpamanta Breva, är ett Sauvignon Blanc (alltså druvan) från Sydafrika. Producenten gör en grym rosé men detta vita var stängt som tusan och på dåligt humör. Den mjuknade lite efter en stund och flirtade, men eftersom vi hade  någon form av speed dating fick den inte riktigt en ärlig chans hos oss.

Och den till höger. Ett riktigt smörigt guldkorn till vin från ett något så annorlunda vinland som Schweiz. Calcaires La Maison du Moulin är inte billigt, det kostar över 300, så det är kanske inte så att man blir överraskad över kvaliteten. Detta är ett vin en inte blir besviken på, men man bör gilla fat. För detta är vaniljigt, fett i munnen och doftar av smörkola, men det går inte att sluta klunka. Och massor av gula äpplen och mimosa men citronfriskt. Köp detta om du vill imponera, både med ursprung och med smak till din grillade fisk med smörsås eller milda ostbricka. Druvan heter Chasselas och används ofta till bordsvin och inte som ett bättre endruvsvin. Kul!

Tre trevliga viner, eller enligt mig två. Från vänster Lache Moi La Grappe, ett mycket gott Gamay från byn Régnié  i Beaujolais och långt från de lätta rödfruktiga vi kan utan mörkfruktigt med smaka av vinbär och blåbär, tanniner, viol och lakrits. Lätt men kaxigt. I början har vinet naturliga funkiga dofter av kokta grönsaker men det försvinner strax. Avondale Qvevri är min röda favorit för dagen. Kanske för att druvorna skördas av nakna män (ja det är sant, allt för att bygga upp en story i naturvinsvärlden). Vinet är från Paarl i Sydafrika och gjort på druvan Grenache känd från Spanien och Frankrike. Grejen är att detta röda vin jäst på amforor. Det är öppna lerkärl som ofta används för att göra orange vin och kommer ursprungligen från Georgien. Härligt, bärigt och örtigt. Medan det högra vinet Tarot med galen etikett som är ett grenache från Australien är helt för syltigt för mig och tar över med bombastisk blåbärssylt och hög alkohol. Men det tål att sägas att smaken är som baken och det fanns ändå någon som gillade detta.

10

Kommentera

Jonna

Avondalen var magnifik! Så god att vi spontant kilade över till grannen för att fler skulle få ta del av en riktigt mumsig start på fredagskvällen. Kan inte påstå att den smakade främmande naken man dock..

karinericson

Ja vad kul att ni provat med. Nej inte mycket naken man i smaken. Bra eller dåligt 😂

Skriv ett svar till karinericson Avbryt

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.