2020-06-12

Ett färskt minne från Daniel Berlin

Fick en helt fantastisk helg på Österlen med allt från oerhört många rätter på Daniel Berlin, vin och bubbelpoolhäng, mys på Talldungen och besök på en helt ny hemmarestaurang med tvåstjärnestatus. Men först ut, restaurangen jag har störst kärlek till och av restaurangen på den nivån, den enda som jag besökt om och om igen. (Här kan du läsa om Noma som jag besökt två  gånger)

 

 

Daniel Berlin har 2 stjärnor i Michelinguiden, är är en ung kock från Landskrona (som jag) och idag kom beskedet att han stänger ner ett tag. För att livet behövde honom någon annanstans just nu. Kanske de öppnar upp igen ännu starkare. Kanske han inte öppnar. Jag är glad att jag åt den här lunchen som tog oss igenom några av signaturrätterna liksom råvaror och nyheter för stunden.

 

 

Det är så vackert att det kittlar i smilgroparna. Elegant samtidigt som naturen får ta plats. Vi började med champagne, en krämig soppa gjord på buljongen gjord av musslor och de här små godsakerna med råa räkor i en lien krustad med våtarv.

 

 

Jag älskar alltid början av en avsmakningsmeny på den här typen av restaurang. Som alltid börjar med en rad smakbitar, amuse bouce, som i min mening är de mest kreativa och roliga på hela kvällen. Dels är du som mest hungrig och dels får du så mycket smak och upplevelser på en gång. Titta bara på de här gulliga godbitarna. Och signatursnackset med de små ”rör” av krispig kastanj, fyllda med gåslever och med smak av rostad anis och kanel. Så sinnessjukt goda.

 

 

Jag läser menyn som vi fick i ett fint kuvert och inser att jag inte fångat alla rätter. Är inte det det ultimata beviset för en ständig mobilfotograf som jag, att middagen är överväldigande trevlig. När jag glömt ta bilder. Men den här krabban tog mig med storm i en kaxig klorofylltung sjö av trädgårdsgrönt, sjögräs och dill. Rätten var helt utmärkt till det sjukt goda Riesling som serverades till. Nu är jag en Rieslinghagga så ja, får man en bra Riesling är jag lycklig hela vägen hem.

 

 

Weingut Vollenweider i Mosel. Perfekt balans mellan det söta och syran, fruktig och mustig kabinett där druvorna skördas sent och ger en mogen frukt. Och så ett kaxigt Sancerrre från en av de äldsta vinodlarna i området i Loire, norra Frankrike på druvan Sauvigon Blanc. Mycket gott till de lätta rätterna, som gäddan. Alltså mer barndom och Skåne kan det inte bli för mig. Skinnet, såsen på vit sparris.

 

 

Eleganta rätter, på alla delar av torsken, grön sparris , och grissida. Samt en rätt som jag helt ärligt inte minns. Förmodligen inte för att den inte var fantastiskt utan snarare för att en sådan här middag har så mycket intryck att det är överväldigande.

 

 

Men ack denna var svar att inte minnas. En gedigen svensk langustine (förstår du att det ens finns) nätt grillad och stödd med rapsblommor. Man behöver inte ha mer.

 

 

Till höger Gabriel, min kursare på sommelierutbildningen som jobbar på Daniel Berlin liksom  hans syster Rebecca. Power siblings. Och så min favorit, lamm. Finns det något godare kött? Nej jag säger nej. Perfekt ihop med rödbetor i lite olika former serverat med rödvinet Lessons Riserva från 2012 av produsenten Massimo Clerico i Piemonte Italien. Hurra för druvan nebbiolo och detta friska men häftiga vin som jag inte har en flaskbild på. Det har jag däremot på dessa två speciella flaskor. En kallt serverad saké som var en del av kvällens dryckesmatchningar. Kul! Liksom dessertvinet Tokaji, en klassiker.

 

 

Vi pratade så mycket och så länge att middagen drog ut. Ja kanske 2 timmar. Inte minst pratade även vår sommelier Rebecca massor med oss om allt från katter till vinglas och var himla personlig och härligt. Dock att jag missade promenera i trädgården och fotografera de fina odlingarna. Men i avnjöt dessert, både klassikern där du knäcker ett lock och landar i himmelsk kolasås och en kaka ute i solsken.

 

 

 

14

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.