2019-12-21

Den årliga julbordskonflikten

 

Vara eller icke vara. Frågan ställs varje år inför kommande julbord. Det gäller vilka rätter som ska få stanna och vilka som ska få åka ut. När det närmar sig jul stiger spänningen i släkten Ericsons gemensamma chattråd, pakter bildas och det slutar oftast med att jag håller ett försvarstal å prinskorvens vägnar. Fast jag bara äter en.

Julmat är något som förenar och splittrar. Är du partner över de internationella gränserna kan det uppstå problem kring frågan om vems matkultur som ska råda och huruvida båda kulturer kan samsas på samma julbord. Slovakisk surkålssoppa med okrasoppa från Ghana? Perus kalkon fylld med biff och jordnötter tillsammans med Janssons frestelse? Tyskt fruktbröd med tjeckisk karp?  Eller polens vegetariska julbord ”wigilla” tillsammans med Islands rentallrik?

Det kan bli rörigt. Kanske behöver ni fira två olika julaftnar, köra vartannat år, eller testar du det effektfulla greppet muta.

Julmatskulturen skiljer sig även i olika delar av landet. I min familj har det pågått en långvarig julbordskonflikt kring huruvida det ska vara senap (mamma skåning) till lutfisken, eller kryddpeppar (pappa smålänning). Efter 40 års äktenskap samsas tillbehören nu under julefrid på bordet och var och en väljer det den själv vill ha. Självklart inte! Vi ”barn” får årligen ett propagandaföredrag under middagen av respektive parter om vad som är det enda rätta. Södern gillar brunkål vilket inte alls hör hemma uppe i Norrland som istället står för 36 % av all såld sylta runt jul. I Dalarna ska det vara julknäcke och i väst har grönkålen sin givna plats.

På 70-talet kom den julmatskultur till Sverige så som vi känner den idag; buffén. Ett bord av maträtter har tyvärr inte löst vår konflikt. Helt enligt tradition uttalar min far årligen meningen ”Ska vi verkligen ha så mycket mat på julbordet”. Han syftar dock aldrig på sina egna favoriter.

Och så var det igång.

Männen har bildat en pakt som påstår att Janssons frestelse är på toppen av julmatshierarkin, medan jag för en kamp för patén. Men jag ser en ljusning. Förra året ersattes den gravade och rökta laxen med grövad lax. Ja, det är precis som det låter, lax som både är gravad och rökt. Så var den konflikten löst. I år kanske det kommer senöksill, brunrödkål och skinkpastej som fredsbevarande insatser i det svenska folkhemmet.

Mitt råd till julfirare är att ta varandras händer, sjung ”Happy Christmas (War is over)” och öppna era hjärtan för alla matkulturer runt bordet. I år har Ericsons samlats till ö-råd och tagit det historiska beslutet att inte ha svenskt julbord. Vi börjar försiktigt med ett danskt. Nästa år kanske det blir holländsk ungstekt hare. God jul!

Denna krönika skrev jag till förra julen för Galore Weekend. Och det är samma sak vareviga år. Pappa har fällt kommentaren ”det blir så mycket”, skrattat åt mig för att jag vill ha min prinskorv och sagt den årliga ”då köper du en prinskorv då eller?” samt ironiskt nog lagt till fler egna rätter, som kokekorv…. Det blir restfest i år med.

 

11

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.