2019-12-18

Waldorff-ungar, julpyssel och revolt

Jag är värdelöst på att pyssla. Eller, egentligen är jag nog inte det och borde inte vara det. Jag är trots allt kreativt lagt med bakgrund som formgivare, vunnit tävling i teckning och när jag var liten pysslade vi ständigt hemma. Okej, mycket av vårt pysslande gick ut på att göra sagoböcker, där jag dikterade sagorna och min mamma skrev Och så blev jag även journalist och copywriter.

Men jag får ångest runt jul när det pysslas till höger och vänster och det ena är snyggare än det andra och jag tänker ofta ”hur är det möjligt?”. Hur länge har hen suttit med det där?! Som Agnes Reginas fantastiska pepparkakor. Ångest. Jag ser de perfekta smala strecken och ser mig själv få ett vansinnesutbrott av kletig sockerpasta och hur jag lyckas hålla mig fokuserad det första strecket för att sedan slarva mig igenom resten. Jag har nog inget pysseltålamod. Och jag är väldigt glad att det pysslas så mycket på förskolan och att det kommer hem små smällkarameller, pärlplattor och fulgulliga tomtar. Så behöver liksom inte jag ta ansvar för det där.

Det kanske är så att jag fick en överdos när jag var liten och förknippar det med något jobbigt. Inte nog med att jag inte fick plastdockor som kompisarna och tv-spel, jag fick leka med kottar (på riktigt) och tygdockor och gick förskola i Waldorff. Det vill säga mina dagar i förskolan bestod av att karda ull (varför?!), färga garn med hjälp av växter och stöpa ljus. Jag är helt enkelt en hippieunge som genomgått revolt. Här har jag hittat lite vinpyssel för jul. Mamma lär ha en kork eller två.

 

13

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.