2019-11-14

Ta tåget på L’enoteca – minivinprovning

Häng med på nästa del av de 26 viner jag drack förra veckan. Jag går på vinprovning av Italienska viner på en av Sveriges bästa vinbarer. Här får ni 4 italienare och 2 fransoser. Samt lite bonusdryck.

Bara för några år sedan lyste de med sin frånvaro i Malmö. Vinbarerna. Folk drack öl. Och vin på restaurang. Men så började dom ploppa upp en efter en. Vi har numer en champagnebar, en Italiensk vinbar, en ost- och naturvinsbar och så har vi L’enoteca som utsågs till Sveriges bästa vinbar för några år sedan.

Något som är väldigt trevligt på L’enoteca är gå in och beställa ett tåg. Det är en  3-4 halva (om ens) glas som dukas upp på rad så att du kan prova lite olika viner och jämföra. Du kan välja om du vill ha dessa från ett speciellt land, en speciell färg, en speciell druva, om du vill prova blint och inte veta vad du får i glaset (obs att prova blint betyder inte med ögonbindel utan att du helt enkelt inte vet vad som hälls i ditt glas). Därefter är synen en viktig del vid vinprovning. Färgen säger något om vinet, om smaken och om hur ungt eller moget det är. För du vet väl att vin mognar som en frukt. Det är helt enkelt en flaska full av frukt du har i din hand. Jäst frukt. Och alkohol.

 

Den här kvällen var jag sugen på att prova Italienskt och bad om 4 röda italienare, och 2 vita från varsomhelst. Jag har precis läst ganska mycket om landet men dricker allt för lite härifrån för att ha ett begrepp annat än teoretiskt om vinerna. Mer än att jag kan ganska lätt kan ta en Nebbiolo i en blindprovning. Och möjligen en Amarone och Ripasso. Men det är inte viner jag sitter och smuttar på för njutnings skull. Och ska man lära sig något måste man prova. Då kommer Lénoteca till hjälp. Och de är mycket hjälpsamma.

 

 

Står det Pouilly-Fume på flaskan befinner du dig i Loiredalen och här odlas Sauvignon Blanc. Denna var tydlig i sin karaktär och därför satt jag den direkt i blindprovningen. I mina anteckningar jag jag kladdat ner nässlor, mineral, citrus, gröna äpplen. Sauv Blanc är älskad och hatad och jag tillhör de förstnämnda. Jag gillar verkligen friskheten, det gräsiga och lättheten i vinerna utan att var för insmickrande.

 

 

I det andra glaset hälldes ett vin som doftade annorlunda. Det doftade päron, tropisk frukt, honung och hade en sötma kvar på tungan samt grape i eftersmaken. När detta sker har jag ofta tre utvägar. Pinot Gris, Grüner Veltliner eller Chenin Blanc. Tre viner som jag av någon (och förmodligen samma) anledning inte gillar så mycket i sin torra form (drack en söt chenin blanc i helgen samt en söt veltliner förra veckan som var en helt annan femma). Jag behöver säkert lära mig ett och annat och dessa tre är säkert vitt skilda men jag gissade på Pinot Grigio. Och fick veta att det var Souv Blanc det med. Det stämde inte tyckte jag och var förbryllad. Så när jag fick se flaskan frågade jag ”men det står ju Chenin Blanc!”. Med det sagt – lita alltid på din näsa och din tunga. Min nerklottrade analys i baren sade allt annat än souvignon blanc. DOCK kom de från samma del av Frankrike, det vill säga Loiredalen.

 

 

Rakt på dom röda och ett vin som drämde av syra och tanniner men jag hade inte en aning om vad det var. Kunde vara vad som helst och inget alls. Jag vet inte ett smack om Primitivo mer än det teoretiska att det är Puglias mest odlade druva, ett distrikt känt för bulkvin och skit men som börjar blomma i kanterna, och att den är identisk med druvan Zinfandel som alla fruktlovers älskar. Det här är ett vin jag inte skulle kunna ta i en provning. Det kan vara vad som helst och inget alls. Så om jag inte har några andra alternativ, då kanske jag får gissa på dig kära fruktdrivna alkoholstinna vin från södra Italien. Jag blev förvånad över att jag gillade det skarpt.

 

 

Den tog jag förstås Nebbiolon. För står det Barolo på flaskan är det inte namnet på vinmakaren och inte heller druvan utan namnet på området. Denna från 2015 var lite mörkare i färgen är de jag tidigare provat, något brunaktig och bitig och tanninkraftig. Inga tveksamheter. Har fortfarande inte förstått vad det är i Barolo, Langhe Nebbiolo och Barbaresco som folk (män) är så oerhört förtjusta i. Jag kanske kommer dit, om jag odlar mustach. Häftigt vin men njuter hellre av elegant bourgogne när det kommer till rött….Det sägs dock att när man kommer över Nebbiolotröskeln är man fast.

 

 

Det här vill jag lära mig. Vad är egentligen en Barbera. Denna var kraftfull som en Nebbiolo men mörk i färgen. Jag har lärt mig att de ska vara fruktiga och fina. Denna var argsint som bara den. Jädrar vad läpparna satte fast efter att ha kört runt denna i munnen. Och här gäller det att hålla reda på alla namn. Barolo är inte en druva utan ett distrikt, men Barbera är en druva och görs i distrikten Barbera d Alba och Barbera d Asti i området Piemonte. Och ja, Barolo ligger också i Piemonte. Ni fattar varför man måst plugga i ett år bara för att lära sig grunden i vin va?

Jag har verkligen en hel del kvar att lära när det kommer till Italien. Det enda jag vet är att jag tokgillar två saker. Vin från Sicilien och druvorna Nero d’Avola och Nerello Mascalese. Samt druvan Garganega från Soave. Spana in dom.

 

Fortsatte till Tyskland och Österrike
Vi kunde ju inte sluta när. Nä nä. Det var ju ändå onsdag och vi hade spontant gått in för ett glas. Jag har dille på Riesling. My god vad gott det är. Och provade en Spätlese. Vilket jag lärt mig betyder sen skörd. Och om druvorna är skördade sent betyder det att frukten är mer mogen och vinet är göttigt. Med det härliga restsockret om 55g/L. Och här gillar jag sötman! För den stannar inte kvar som en sliskig smak på tungan utan vägs upp av en enorm syra från de grymma vinerna från Mosel Bernkasteler Kurfürstlay.  Detta heter Dr Loosen.  Om jag tolkar etiketten rätt.

 

Om du är rädd för Riesling – tänk om. Det är sablans gott, finns både i torra till söta, friska till fruktiga (fruktig på ett bra sätt obs obs. Innan jag visste detta skulle jag skrika om någon tänkte servera mig ett fruktigt vin, nu vet jag mer. Frukt kan vara ohyggligt gott om vinet har syra).

 

 

Och ett orange. Because orange wine made me. Nä skoja. Men jag har kanske till och med druckit mer orange vin än rött i mitt liv.  Oran 2104 från Österrike hade något mer att önska. Fruktig, oxidativ och full av härlig doft, men försvann snabbt i munnen. Dock lättdrucket och snäll mot den som vill testa orange första gången.

Obs vinerna matchas med fördel med husets parmesan (speciellt när de har en riktigt mogen) med risotton som var riktigt god denna gång och de gröna färska oliverna..

4

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.