2019-10-16

Yogarädslan

Jag har märkt en sak. Jag är lite rädd för människor som gör mycket yoga, som jobbar med HR, som rekryterare, psykolog eller läkare. Jag blir liksom stel som en pinne i sällskapet. För jag tror att de ser och hör något som jag inte gör. Att de kan läsa mitt inre och att de ständigt är på jakt efter att analysera det du säger. Eller din fysiska förmåga.

Idag sitter jag bredvid en kille på mitt kontor som brukar hänga i indien och meditera. Han pratar som att han alltid går på något lugnande. Som att han är helad inifrån kroppen och ut och vet något som ingen av oss andra vet. Egentligen är han ju rent rationellt en helt vanlig kille som också, liksom vi andra, traskar ner på Bergsgatan på lunchen och köper falafel och han kan säkert också bli arg. Eller kan han. Nej det kan han nog förresten inte. Men när han frågar ”Hej Karin, hur mår du idag”. Tänker jag alltid ohow. Nu. Kan. Jag. Inte. Ljuga. Och så svarar jag lika lugnt och sävligt som om jag mött ormen i Djungelboken ”jo det är bra”. Tänker, vad tycker han den upplyste yogakonungen nu?

Igår satt jag och lunchade med en rekryterare på ett av världens största företag. Tänkte hela tiden, om jag säger fel värdeord nu kanske jag inte får ta kaffe ur kaffeautomaten sen. Det var som att jag inte såg människan framför mig utan att hon var någon form av analyserande robot med AI-teknik som skannade alla mina meningar för att placera mig i ett fack. Jag måste verkligen komma över min märkliga underkastelse under människor med påhittade förmågor. Eller kanske jag ska börja med yoga.

20

Kommentera

Lisa

Börja med yoga. Bästa texten känner sååå igen mig. Men ändå bäst att börja med yoga. 😛

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.