2019-07-23

Sommarpratarna 2019 som slukade mig

Jag hade bestämt mig för att sommaren skulle innefatta en helt del plugg, läsa alla böcker om vin jag lagrat genom åren men inte läst, alla prenumerationer som på Wine Enthusiast och Noble Rot som dimper ner i lådan och lyssna på alla poddavsnitt samt göra mind maps tills fingrarna blödde. För att liksom maxa alla sätt ta in kunskap. Men så slukades jag dom. Sommarpraten.

Jag berörs av berättelser. Människor. Historier. Och min nyfikenhet gör att jag slukar ämnen lika snabbt som pistageglass i värme. Varje år vill jag gå runt och citera olika grymma sommarpratare och sprida ordet. Det sägs så mycket briljant. Som att vägra dö. Som att bevara alla sprickor som du fått av livet för att de sprickorna är möjligheten att ta in nya människor och händelser i ditt liv. Liksom rynkor. Låt bli botox. Botox är för idioter säger Jonas Gardell i ett av de absolut bästa sommarpraten jag hört i år. På flera år. Jag har läst flera av hans böcker och känner igen passager. Jag skrattar högt när han berättar om sin mamma. Jag känner med honom när han säger. Jag måste vara fri. Det finns en evaktueringsplan.

Så många gånger jag använt den. Evakueringsplanen. Inte för att jag flytt lättvindigt. Åh, nej, jag har stått ut. Ofta dagar, månader, år för mycket. Men jag råkar vara en av de sorter som inte står ut. Som inte tar skit och som vägrar leva under vissa förhållanden. Som orättvisa och i brist på jämställdhet. Som inte står ut av att se mig själv bli svagare och svagare och den som ska hålla ihop en relation, eller den som offrar och offrar den egna tiden och sig själv för att den andra ska leva. Som vägrar finna sig i att det finns ett kön vars tid är viktigare och du ska be om din.

Evakueringplan. Jag tackar dig. För att jag vågat säga nej. Samtidigt som det gör att jag är själv. Men hellre själv med möjligheten att känna på riktigt och kanske finna den där relationens om balanserar bättre. Men inte förrän då.

Och så lyssnar jag än en gång på de kvinnor som vittnar om svårigheten av att ta sig fram. Som jag också kan så väl. Och så Stina Wolter, fascinerande kvinna som levererar något så svårt som att möta döden på det mest naturliga sätt i årets mest känslosamma prat. Journalisten Carina Bergfeldt som tar en nära svåra händelser och henne egna. Eller Fares Fares om det klarsynta och skrämmande att i den svenska skolan är det coolt att vara kass. Där han kom från var det respektabelt att vara duktig i skolan, du respekterade lärarna och du ville ha höga betyg. I Sverige fick han lära sig att var du duktig fjäskade du eller smörade. Det var bäst att vara dålig om du ville vara någon. Jag känner igen det så väl. Och det gör mig ledsen och undrande över hur blev så och varför studentkulturen inte läggs fram som problematiskt när de svenska resultaten sjunker. Och då menar jag inte – hårdare tag i skolan – jag menar förändra värdegrunden. Han ger också en annan vinkel av det högaktuella ämnet rasism, sin vinkel, och inger någon form av hopp i sin styrka och sitt sätt att se på det som något litet, fjuttigt och som inte ska röra vid honom.

Vad jag sköljer ner sommarpraten skiftar från kväll till kväll. Men efter både födelsedag, resor och nya släpp på systemet är det så fullt i min kyl att jag kan fortsätta lyssna länge till.

Vilka är dina favoriter av sommarpratarna? Ge mig lyssnartips!

15

Kommentera

Cecilia

Alexander Mahmouds sommarprat får du inte missa.

karinericson

Oh tack!

Anders Jensen tillhör mina favoriter om hur man som förälder får perspektiv på skärmar, ha tråkigt och vår syn på att alltid blir matade av att vi alltid borde må bra.

karinericson

Den har jag börjat på och ska fortsätta med! Tack för du påminde.

Skriv ett svar till karinericson Avbryt

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.