Sverige har ingen vintradition med generationer som förädlat kunskap år efter år, vi har inte heller haft något vidare klimat för druvor. Två parametrar som verkar vara någon formm av grundstoppe för att kirra bra vin. Men skam den som ger sig. Det finns vinbönder i Sverige nu och en del av vinerna är ute på Systembolaget. Självklart, eftersom Skåne ligger närmst sydeuropa, har vi också flera vingårdar. Så vill du imponera på stockholmsbesöket och bjuda på något riktigt inhemskt sidan om falafeln på Yalla Yalla så langa upp en flaska från till exempel Klagshamns vingård utanför Malmö.

Klagshamns vingård är en liten pluttig gård som jag besökt med några fält av vinrankor av sorten Solaris. Den druva som alla Svenska vinbönder odlar. Deras rosé är faktiskt helt okej och i en jämförelse mellan detta vita vin Lucky Star från 2018 års skörd och Aniara från Flädie vingård , som vi gjorde i den lilla vinklubben jag är med i, så vann Klagshamns med hästlängder. Flädies var tyvärr bara en pina i syra som stack åt alla håll.

Och apropå häst så finns det en vinmakare i Flyinge, Flyinge vingård, som gör helt naturligt vin där vinraderna gödslas med hästbajs i ett kretslopp inspirerat från den hisotriska hästbyggden. Och deras vin går från och med idag går att få på Julie ost- och vinbar i Malmö!

6

Paddan i all ära. Den gör att jag kan få en stund för mig själv i tystnad vilket är välbehövligt när man är ensam förälder och aldrig kan få de där micropauserna som man kan få om man är två. Bara att gå ut med soporna är en micropaus, att gå ut och springa en runda är en drömpaus eller att gå ner och titta på solnedgången i tystnad medan den andra föräldern fortsätta stöka inomhus med barnen. Det finns inte när man är ensam förälder till så små att de fortfarande inte kan lämnas själva. Numer kan jag dock få den där micropausen till soprummet. Det tar sig.

Men paddan ger också upphov till så många konflikter, tjat och ilskeutbrott. Det är en kamp att få barnet att sluta titta och det är en kamp att höra tjatet om att få titta om och om och om igen följt av gallskrik.

På vardagarna går det väl an. Då är den tiden begränsad till timmen innan förskolan och timmarna efter. Men under sommaren. Oj oj oj. Det kommer som en lika stor chock som att man ska hitta på mat fem gånger om dagen. Frukost, mellis, lunch, mellis och middag. Det tar på krafterna att vara ledig.

Så läste jag ett inlägg här om tips på hur man hanterar det här med skärmtid under semestern och slipper tjat. SAY WHAT. Jag lovar, jag hade knappt hunnit läsa till sista bokstaven innan jag vände mig till Elias och upprepade exakt samma sommarregler som i texten.

Det funkade direkt.

Han köpte reglerna rakt av och resten av dagen fick jag inte en enda fråga om att kolla på paddan. Bara om det inte var kväll snart. Inte nu heller? Inte än? Snart? Nu då?

Med tydliga regler om när man får titta på padda är det väldigt enkelt för barnen att förhålla sig till och Elias verkade till och med helt ok med detta. Det kom ingen protest alls. Men det kommer säkert.

Reglerna vi nu har är att man får kolla på padda innan frukost, när mamma lagar mat (det lade jag till själv eftersom jag är ensam med barn och tycker det är rimligt att han får kolla då jag inte kan vara med och göra annat), och på kvällen. Men en timme innan läggdags ska paddan vara avstängd eftersom man idag vet att det ljus som skärmar avger stimulerar hjärnan och ögonen så att det kan bli svårare att somna. Innan läggdags är det i så fall TV som gäller om man vill titta på något.

Funkar perfekt hittills. Just nu kan jag göra det här inlägget medan Elias kollar sommarlov och jag ska strax göra frukost. Sen är det andra aktiviteter som gäller. Och jag hoppas att det kan göras utan ipadgnäll.

Självklart gäller skärmtid även vuxna. Men vi använder dock mobil och padda till att kolla allt från väder till vägen.

10

Ni undrar kanske vad jag gör när jag inte skriver. Ja just nu går allt tid åt att hitta den perfekta grillen. Jag kan inte bara köpa en kolgrill eller gasol, vilket det finns en uppsjö av utan en elgrill då jag har en terrass nära huset. Det var inte många år sedan elgrillen tågade in på grillplaneten så det finns inte mycket att välja på och det mesta är otroligt fult. Jag är väldigt emot att köpa fula saker. Samtidigt ska det vara kvalitet. Och jag vill inte lägga åttatusen kronor för att kunna grilla min halloumi eller köttbit. Med mitt veliga lynne är det möjligt att hela sommaren kommer swisha förbi utan att den där grillen har lyckats komma hem till mig. Men jag ger inte upp. Jag har hittat en skitsnygg elgrill som heter Muurikka nu och en Weber som jag tror är kanske något bättre men också kanske för stor.

Vad grillar ni på?

Jag vill lägga allt på grillen. Just nu är jag sugen på flankstek med havssalt, grillad aubergine som man sedan gröper ur och gör en god sås på, lammjärpar med sås på mynta och fetaost, pimientos de padron, majskolvar, min absoluta favorit hel fisk som jag lägger färska örter och vitlök i tillsammans, högrevsburgare med hemgjort bröd av Cecilia Folkesson.

Oh lord ge mig en grill nu!

De här recepten med burgare och fisk i foliepaket av Linnea gav mig sommarfeeling….

 

10

Visst är det lätt hänt att känna att sommaren är något som kommer. Trots värmebölja och trettio grader säger jag ”i sommar ska jag… ” och mentalt tror jag att det är längre fram. Men det är ju nu. Det är nu vi ska fånga soltimmarna. Cykla ner om stranden efter förskolehämtning istället för hem. För vips så är sommaren slut och man tänker, vad hände.

Vad som hände är ändå att jag klarade första provet på sommelierutbildningen. Trots 40-årsfest, antibiotikakur, jobbstress med pitcher och privat strul.

Hur firar man det då. Jo med en herrans massa flaskor tillsammans med sina kursare på en av Sveriges bästa vinbarer, L´enoteca i Malmö. Med stans ruffaste berlin-uteservering på en rivningstomt på Gamla Väster.

Bara ben och en flaska kyld Lambrusco. Vilken match! Ett pärlande rött vin med smaker av körsbär, blommor och jordgubb och perfekt att prata till. En riktigt bra, oväntat och kul sommaralternativ på balkongen. För att det är inget man brukar dricka helt enkelt. Om du ska köpa ett Lambruscovin så se till att det är av bra kvalitet, till exempel Lambrusco Reggiano från Emilia-Romagna

 

Lenoteca har ett stort utbud med flaskor från Europa och många på glas så att du kan prova många olika sorter vin. Om du vill. Dessutom kan du beställa något som stället kallar ”tåget” och få dig en liten vinprovning med 3-4 glas. Tillsammans med sommeliererna på plats kommer du fram till vad du ska prova. Och här finns alltid intressanta flaskor öppna. Ta en kik på vad som står på tavlan. Kanske dags att prova något från Kroatien, ett torrt Tokay som Mad (något många tror endast är sött vin med icke) från Ungern på druvan Furmint eller en sommarfrisk Vinho Verde från Portugal som porlar lika lätt som solsken på huden. Svårt att ogilla tillsammans med sandaler och parasoll.

9

Sommaren är här och det finns en anledning till att vi plötsligt drabbas av längtan till rosé. Det smakar helt enkelt himla bra tillsammans med solsken. Vi vill åt det kalla från det vita vinet och det matiga från det röda och vips har vi en perfekt dryck till den grillade fisken med grönsaker eller en köttbit med en lätt sallad. Maträtter som kan vara svåra att kombinera med vin.

Det har länge varit populärt med de skira ljust rosa roséerna från Provence, så ljusa att den rosa tonen bara är skimrande. Men nu kommer det allt mer mörkare rosé på hyllorna och de är helt underbara. Om du plockar rätt flaska.

Det finns många dåliga och tråkiga roséer. Precis som med annat vin. Men rosén är sedan länge en väl utvecklad dryck. Det finns välproducerade, balanserade och komplexa roséer långt från tonårsblaskig jordgubbsaft. Här är mina favoriter från Systemet just nu!

Titta på färgen. Är den inte vacker? Vi plockar gärna roséer från franska Provance vilket är det område där det produceras mest rosé. Just för att klimatet gör det till den perfekta drycken vid havskanten. Men denna ”Trediberri Langhe Rosato” är från Italien! Närmre bestämt Langhe som ligger i nordväst i distriktet Pimeonte där de kända Barolovinerna på Nebbiolo och Barberavinerna produceras. Och denna innehåller just druvorna Nebbiolo och Barbera. Jag säger bara mums! Full av karaktär, motstånd och fyllighet. Utmärkt till ost, grillat, även starkare mat eller bara till en solnedgång.

 

Det här är ingen flaska jag någonsin skulle välja efter etikett. Japp, jag är definitivt en etikettköpare. Men nu vet jag att den innehåller gudomlig rosa dryck. Denna Rosé från Österrike (Jajjemän!) är så grym! Umathum Rosa har en personlig karaktär och lyckas få massa upmf i flaskan med röda bär som jordgubb och hallon, lite bett av blodappelsin och kryddor.

Så våga nu ta de mörkare roséerna på hyllan. Ett hett tips är att kolla så att sockerhalten inte är för hög – så är chansen större att du får ett bra vin i handen.

11

För mig är midsommar landet, grönt, barfota i gräs, tjocka stickade tröjor runt bord med vaxduk och jordgubbar i mjölk. Det är fest över generationer, midsommarstång och röd saft. Nypotatis med dill, trädgårdslekar och snaps. När midsommar kommer vill jag bort från asfalten. Ut till fågelkvitter. Det är inte alltid det lyckas men i år, bara en halvtimme från Malmö, ut i en lummig trädgård dansades det både runt en traditionell midsommarstång med byalaget, plockades blommor och bands kransar och fiskades salamander i en liten damm. Och jag gjorde som jag alltid gör några egna sillinläggningar och silltårta. Min kavaljer för kvällen var den lille herren nedan.

Med i korgen, ett bra rosé med matig struktur från Italien. Kolla efter den med noshörningen på så utlovas ett gott rosé La Spinetta rose di Casanova i hyllan som annars kan bjuda på en och annan blaskig eller sur nit. Samt mitt absoluta favoritbubbel från Systemet för bara hundralappen, Loxarel a Pèl från Penedes i Spanien. En cava som tar dig nära champagne med honungsdofter och brödiga toner. Alla älskar den. Naturlig och utan tillsatt socker är den också.

Förutom min ständiga sillfavorit, före detta svärmors lime- och basilikasill som blir bordets älskling med sin fräscha framttoning så provade jag en ny. Med en lag (lite för sött tycker jag men men) gulbetor, kryddpeppar, lagerblad och rejält med pepparrot. Toppat med vispad (tack Daniel) gräddfil och krasse. Japp jag gillar rena smaker och frisk mat. Och så min årliga grej, matjesilltårta. Ingen sommarstart utan den.

Idyllen när barnen springer runt i en trädgård och plockar blommor och sysselsätter sina föräldrar till att binda krans efter krans. Hade talang får jag ändå säga  även om jag tjuvkikade på Linas teknik. 

Fick huslängtardrömmar direkt när jag strosade i den uppväxta vilda trädgården med ängsblommor, en liten damm med näckrosor och knotiga äppelträd utan att vara perfekt. Bara mysigt. En liten gäststuga och uteplats under vinrankor och detta fågelkvitter. Pilfinkarna hade större fest än vi.

Min midsommarnattsdröm från Stine Goya fick se garderobens ljus och togs ut på rundvandring, små-grodorna och en tidig biltur hem med trötta barn. Och som ni kan se så sportade min kavaljer inte bara en utan tre kransar under kvällen. Det är min kille det. Glad midsommar

14

Skrivet efter en natt.

Regnet strilade ner. Små svalkande troppar på hud. Tänk att jag får känna det igen. Ännu ett år. Mitt i natten. Asfalten luktar mandel. Värmen stiger upp från den när regnet avdunstar mot marken. Fast det är mörkt ute. Jag hör fortfarande musiken bakom mig där människor fortsätter dansa. När jag trampar hemåt. Genom sommarmalmö. Någon håller på att välta på en cykel. Skrattar. Helt för glada för att lyckas skjutsa varandra på två hjul.

Jag tvekar en aning innan jag svänger in på cykelbanan som tar mig hemåt, längst med stranden. Jag kan välja en annan väg. Men det är upplyst. Grönt. Och himlen bildar ett lila streck mellan havet och de mörkgrå molnen. Jag tänker att jag alltid valt en annan väg.

Förra året våldtogs och misshandlades två kvinnor grovt just på den här cykelvägen. Jag läste det i tidningen och minns att jag tänkte, varför tog ni den vägen. Mitt i natten eller mörka kvällen. Men när jag själv cyklar ner längs vägen tänker jag något helt annat. Känslan finns där. Men också känslan av att det här är min väg. Jag ska inte behöva välja en annan väg.

Jag ska inte behöva missa doften av sand och snäckor i sommarluft. Jag ska inte behöva förminska mitt utrymme av rädsla. För att något kan hända.

Ett gäng killar kommer cyklande. En kille sträcker ut en hand och jag håller ut min och vi möts (nästan) i en high five. Tänker att jag måste spela med. Inte visa mig vara rädd. Så visst, ännu är jag ägd av rädslan.

De stannar.

Jag cyklar.

Så hör jag från en i gänget. ”EY, det var min förra granne”. Så liten staden är ändå.Här cyklar jag själv, med en kjol uppknuten över låren för att inte komma in i cykelkedjan, och möter ett gäng tonåringar varav en har jag bott granne med och suttit och snackat med hans mamma på gården. Fylls av trygghet.

Jag vet var de har varit. Limhamns gamla industriområde vars kajkant nu är min närmsta badplats. Här hänger kidsen som lämnat Västra Hamnen för något nyare. Ofärdigt. Mer spännande. Så som man alltid själv gjorde. Letade efter det oupptäckta och efter att var först med en plats. Innan alla intar den.

Jag älskar min stad. Och jag älskar min cykelväg. Jag vill inte välja någon annan om i fall att. Jag ska inte behöva välja någon annan om i fall att. Så många gånger jag sagt till mina vänner, gå inte hem själv i natten. Så många gånger jag tagit säkra vägar. Men vad fel det är att behöva göra det. Det är format av rädsla. Och rädsla är en känsla. Inte sanningen. Risken. Den är liten.

Men den finns.

Om något skulle hända är det en fruktansvärd otur. Jag och ingen ska behöva ta något sådant på sig. Det  ansvaret ligger inte hos mig. Precis som det inte ligger hos någon någonsin. Oavsett väg. Oavsett kläder. Oavsett tid. Oavsett väder. Oavsett tillstånd. Men vetskapen om att något kan hända och har hänt skapar rädsla.

Men jag vill inte att den ska vinna över min väg hem.

29

Ibland får jag ett infall. Jag måste göra smoothie. Självklart har jag både juicepress, mixer och smoothiemaker hemma. Som jag inte använder. Jag har även tre böcker i ämnet. Ändå är det samma recept jag alltid kör. Frusna jordgubbar, hallon, blåbär, banan, mjölk och vanilj. Vi pratar om att jag har kört detta recept sedan jag var 13 år gammal. Jag kanske borde gå vidare. Jag är ändå matkunnig. Och så pass hälsosam att jag balanserar upp mitt storstilade ätande med många timmar i gymmet. På scen och med PT.

Så spanade jag in Anna Marias Smoothierecept och ursnygga bilder och blev pepp. Skrev en inköpslista inspirerad av detta och köpte saker som jag aldrig ens uttalat i min mun. Som Planty YogOat och Alpo Mild. Fann att dessa stod i laktosfria hyllan. Självklart. Där är jag inte bevandrad mer än Oatlys gräddalternativ som jag köper för att jag kan krydda bort den fadda havresmaken i mat och det är nyttigare än animaliskt fett. Det andra jag brukar använda är kokosmjölk, kokosvatten och mandelmjölk. Det är så långt jag kommit i min evolution. Men nu skulle det göras smoothiebowls.

Helt pepp var jag. Det var inte min femåriga son. Nu har det gått en vecka och jag måste kolla datumen på de där produkterna. Det blev inge n smoothie denna gång heller. Men det var en bra och härlig ambition. Och jag kan ju alltid gå tillbaka och titta på de fina bilderna. Sen kan jag gå och köpa en smoothebowl på Lotta Love om det kniper.

8

Vad jag borde göra just nu är att gå direkt in till Portionen under tian. Utan att passera gå. Och inte gå ut förrän jag fått rutin på att laga juste enkelt billigt vardagskäk som jag lägger i matlådor och tar med till jobbet. Som den här pastan nedan. Ser den inte mumsig ut? Att äta ute varje dag är en tortyr för plånbok  en och en kanske en tortyr för hjärt-och kärlhälsan. Om man väljer gosiga restauranger.

Tomatpasta med rostade kikärtor från Portionen under tian

Efter en fyrtioårsfest är kontot tomt. Det kan man säga. Och då smet jag ändå både från nota och telefon mitt i natten från Soi29 där vi hade efterparty. I sviterna efter festen finns inte bara ett tomt konto. Det finns även en tom kropp som i urladdningen inte klarat av en enda dag utan att äta sötsaker. Det är som att hela kroppen andas ut och behöver tröst.

Eller. Jag inbillar mig förstås detta.

Jag har även gått och väntat på min mens och ätit godsaker som ursäkt för att ”snart får jag min mens”. Nu kan jag inte heller skylla på det längre. Gjorde mig av med allt mitt godis. Vilket resulterade i att jag tryckte i mig alla russin som fanns hemma. Ni ser. Även en krogkritiker är fullkomligt bedrövlig ibland. Rätt ofta. Så nu är det penga- och sockerdetox. Och det första som händer när jag bestämmer något sådant är att jag gör protest mot mig själv, sms:ar en vän och frågar ”Ska vi gå och testa den där nya restaurangen!?”. Smart Karin Ericson. Som sagt. Gå direkt till portionen under tian utan att passera gå. Här är några godsaker från dem.

Quesadillas från Portionen under tian

Det enda jobbiga är att billig mat ofta innehåller så satans mycket baljväxter. Kikärtor och bönor. Min mage klarar inte det. Nä jag blir inte lite fisig. Det kan väl vem som helst klara av. Jag får sådan satans knip i magen och ibland lyckas jag slå ut den helt så att den inte är normal på tre dagar.

Se. Där hittade jag en ursäkt igen.

 

 

12

Och så tårtan då. Från min favorit Joel Lindqvist. Vinnare av dessertmästarna som startade fina Mat & Chokladstudion i Malmö. Joel gör vackert sött och bra sött på bra råvaror. Om du inte provat hans glassar från Nordic fauna Ice Cream så gör det. Naturliga glassar som är som Joel, det vill säga hittar det goda i naturen. Joel har lärt mig många sätt att söta saker på än raffinerat socker och jag ska inte lova att alla hans bakverk är nyttiga. Men de är garanterat nyttigare och lyckligare.

Denna på en rå botten av nötter och kolakräm, fluffig fromage, rabarber och fläder och ett knallrosa täcke. Titta så fin! Joels tårtor är fluffiga, vackra och nätta i smakerna. Som en liten pick-me-up efter en lång sittning!

Väl bekom.

7