Jag har tittat på denna kudde från House of Hackney så många gånger. Jag har inget öga för kuddar så att jag över huvud taget fastnade för en kudde måste betyda att jag hittat något som det står Karin på. Sen dök den upp i det bohemiska hemmet i julkalendern vilket, om man känner till var kudden kommer från, inte alls var en trovärdig styling men men. Plötsligt hamnade den i alla fall i mitt hem och visade sig vara gigantisk. Så nu får jag inte själv plats i min egen soffa.

Tjoho första dagen med vårjacka! Och min nya bum bag. Är fullkomligt förälskad i denna smarta väska som kommer bli min våriga följeslagare. Plötsligt har jag två händer. Och det behöver en mamma. Älskar Kenzo. Ett bortglömt märke som gör så fruktansvärt snygga logotröjor med tigrar. Och jag råkar visst ha en förkärlek för kattdjur i alla former….

De här två flaskorna är hett eftertraktade i landet. Alla vill ha dom och de är helt slut i Stockholm har jag fått veta. Men de finns i Malmö! Yey. Det är två vita biodynamiska viner från Domaine Rewa i Nya Zeeland och vinmakaren Philippa Shepherd. Och jag har dessutom en förkärlek till kvinnliga vinmakare. Ett Chardonnay och ett Riesling med inspiration från de eleganta vinerna i franska Burgundy. Så om du vill prova riktigt bra biodynamiskt vin bege dig till Systembolaget. Jag sparar mina två till något bra tillfälle. Det vill säga till en kväll värd vinet. Det är ett problem jag har. Att jag har SÅ svårt att öppna en flaska vin. För sen vet jag att den är slut. Borta. Lika svårt som att göra mig av med kläder. Eller slänga saker. Borde bjuda hem folk oftare. Min lurviga tiger här hemma, kallad Alle, uppskattar liksom inte vin.

 

6

Jag gör det aldrig. Deltar i tävlingar. Som copywriter borde det ju vara en guldgruva då de efterfrågar fyndiga motiveringar för att vinna. Eller är det därför jag hatar det. Men nu gjorde jag det. För jag vill verkligen verkligen verkligen ha en elcykel. Utan att betala för den. Tävlingen förekom av en lång rad frågor i en undersökning och jag är inte född under en sten. Så på vägen förstod jag att min information skulle skickas direkt till en rad säljbolag för att pracka på mig skydd mot ID-kapning, lotter, insatser i spel, försäkringar som jag absolut inte behöver. Ändå fullföljde jag det hela. Tänkte, bara denna gången! Inklusive skrev en motivering copystyle i rimformat.

Det dröjde ungefär fem minuter innan första sms:et damp in med ett erbjudande. Och idag har det redan ringt två säljare som börjat samtalet med ”Grattis du är nu vidare i tävlingen om en elcykel”. Ja visst. Och vad var det du ville sälja igen? Sen rädslan. Om jag INTE tackar ja till det där meningslösa skyddet om ID-kapning. Då kanske de sätter mig på listan över de som inte kan vinna cykeln. Eller ännu värre. Nu när de vet att jag inte har ett skydd kanske de kapar min identitet. Lite som när de sätter in nya kyl och frys i en ny lägenhet och under natten kommer en liga och tar alltihop. Det känns lite som samarbete. Jag lär inte vinna den där cykeln i alla fall. För nu går min vardag ut på att tacka nej till säljare.

Nej det är inte en elcykel på bilden. Det är en helt vanlig cykel i ett industriområde i världens cykelstad Amsterdam.

7

Här går man med ångest över prislappen för en födelsedagsfest. Räknar, nojjar, ojjar, vänder och vrider. Och så går man till tandläkaren som kommer med den trevliga informationen att min mjölktand (japp jag har fortfarande en mjölktand så på så vis kan jag ju känna mig ung) håller på att tappa det, har fått en infektion, behöver dras ut till förmån för ett implantat. Prislapp cirka 17 000. EFTER försäkringen dragits av.

Jag sa blankt nej. Jag ska ha fyrtioårsfest. Inte en ny tand. Då spände tandläkaren ögonen i mig och jag förstod, att det är detta som är att bli fyrtio. Förfall. Eller okej. Hur många har ens en mjölktand kvar. Men ändå Ska jag straffas för det? Jag har verkligen inte bett om en mjölktand. Tycker det ska utgå en mjölktandssuvention. Ett bidrag. Kan man kanske starta en crowdfunding för en ny tand? Jag är benägen att göra allt. Bara jag får ha min fest.

13

Igår under en kamp för att komma ut ur lägenheten uttryckte jag ”Elias du tar på mitt tålamod”. ”Vad är tålamod?” frågade han då. Ja hur förklarar man det hann jag tänka innan han fortsatte. ”Är det som energi?”

Detta barn fortsätter att förundra mig gång på gång med sina smarta slutsatser, funderingar och tankar som ofta öppnar ögonen för mig. Klarsyntheten hos ett barn. Klätt i en uppriktig naken nyfikenhet.

Energi. Ja visst är det så. Tålamod måste vara ett mått på energi. Och när mitten på PMS-klockan ringer och det enda huvudet tänker på är choklad och vila har den energin minsann inte bägaren full. Mörkt choklad med blåbär, Getraw bars och rött vin. Det är vad kroppen vill leva på nu.

8

Pilgrimsmussla, grönt te, äpple tillsammans med två olika Riesling från Katharina Wechsler. Kirchspiel, och Trocken 2016

Hur jag uppmärksammade internationella kvinnodagen? Jo, jag drack vin av 11 kvinnliga vinmakare och åt en lång och välkomponerad middag signerat Skandinaviens första kvinna att tilldelas en michelinstjärna, Titti Qvarnström.

Jag gillar när någon gör något annorlunda och skapar nya koncept inom mat och dryck. 1 Bord och Kök är en sådan grej. Kockarna Titti Qvarnström och Daniel Lindgren har tagit en del av Malmös gamla Folkets hus (numera Folk, mat & Möten) och har skapat ett intimt rum, med ett bord för 14 personer och ett kök och bjuder in till en intim middag där vinet styr rätterna. På olika teman. Kul! Och denna kväll var det 11 kvinnliga vinmakare som styrde middagen. Som tog över fem timmar.

 Två chardonnay, från Bourgogne och från Oregon, matchades med rätter som helt ljuvlig havskräfta med blodapelsin och blomkålspuré. Hasselbackspotatisen med Arenkha (sillrom) var kvällens första rätt. 

 

När du går ensam på en middag, med 14 personer som du inte känner kan det bli helt tyst. Eller och mer troligt gör det att du pratar med någon du inte annars hade mött. Som en designer från Köpenhamn eller arkitekt från Norge.Jag gillar att slänga mig ut i ovisshet och se vart jag hamnat. Denna kväll hamnade jag till i en taxi med ett äldre par som skulle till sin villa i Bellevue.

Bondböna, färskost och chips på jordärtskocka med bakad rotselleri. Torskrygg, shiitake, mandel och spenat. Saltbakad potatislök, stenbitsrom och dill. Slurp. 

Tartar, brynt grädde, lingon g gurka och potatis. Hjort, enbär, selleripuré och inlagd svart valnöt från pildammsparken. Fick några av gästerna att skratta. Men den som vet vet att där växer det minsann valnöt och jag vet att Titti plockar sina just där. 


En av två desserter. Kombinerat med två dessertvin,
En 100 % Muscat och Johan Vineyards Chardonnay ”Nobel”. 

2

På sommelierutbildningen fick vi en lista på viner att öva på hemma. Att gå och köpa och korka upp sex till åtta vinare i ett hem med en person myndig nog att dricka tyckte jag var lite väl magstarkt för både min plånbok och välbefinnande. Så jag har en annan plan. Att gå ner på en bar och beställa in samma viner i glasform. Till dess korkade jag dock upp en av vinerna jag hade hemma. Dels för att fredagen krävde det. Dels av nyfikenhet över att se hur min näsa klarade av det.

Stod i köket till ljudet av en robot (tack ni som gav den till min son i julklapp) som tydligen hade fest i mitt vardagsrum, och tryckte ner näsan i glaset. Blundade och tänkte. Tuggummi. Röd frukt Körsbär. Cherry candy. jordgubbsylt, mandel. Kanske lite peppar…

Sen gick jag in och läste på om druvan, Grenache. Eller Garnacha som det heter i Spanien. Och vad står det?

” Delightful flavors of candied red fruit, cinnamon and black pepper. Ofta jordgubbar och hallon.

Ha! Precis som jag uppfattade det.

Jimanez Landi är ett naturligt vin som jag hittade på Systemet (specialsortiment). Där beskrivs det som kryddig nyanserad doft med inslag av fat, björnbär, viol, rökig mineral, kaffe, vanilj och plommon. Min näsa har ett tag kvar dit. Men tog fanken blöt sten på min första lektion så är verkligen nöjd med mig själv ändå.

Än så länge är 8 av 10 flaskor här hemma helt naturliga. Men under den här resan kommer jag få vända på den steken och ta mig an de klassiska dryckerna. Det kommer bli en del….

PS: för att ens veta att detta är en Garnacha fick jag använda min app. Vivino. På de europeiska vinerna skrivs distriktet ut, inte druvan. Vilket är så himla dumt. Om man inte är expert och vet exakt vad som odlas på fälten hos just den producenten eller i det distriktet. Men detta ska jag då alltså lära mig….

9

Igår tog jag de första stegen på sommelierutbildningen. Tjoho! Det var så roligt. Verkligen ännu roligare än jag tänkt mig. Äntligen ska jag få nörda ner mig i ett ämne i ett helt år som ligger mig varmt om hjärtat. Vin.

En vän frågade mig hur jag ska hinna med allt (sidan om eget företag, barn, träningsinstruktör och gärna lite socialt liv). För mig är detta, trots att det innebär mycket plugg, som meditation för min själ. Min vardag består av så många bollar i luften, många olika kunder, olika uppdrag och varumärken då jag jobbar som copywriter och projektledare. Här får jag ett ämne som jag verkligen kan grotta ner min hjärna i. Utan att räkna timmar. Av helt eget intresse.

Jag får läsa och läsa och läsa och när jag borrar ner min näsa i ett vinglas för att känna alla aromer är det som en av mina dagliga meditativa minuter. Jag är fullkomligt här och nu. Med full koncentration.

Tänka sig. Att man kunde meditera i vin. Genast blev livet roligare.

Att plugga till sommelier blir allt mer populärt, både bland de som jobbar med mat men också bland privatpersoner. Och tjejer! Allt fler tjejer tar sin plats som vinexperter och äger den. Det tycker jag är himla kul.

Vi kommer plugga i ett år, med en heldag lektioner varannan vecka i MJ:s roliga lokaler i Malmö. Här håller Vinkällans Dryckesutbildningar (som har sina kontor i Stockholm, Köpenhamn och Göteborg) i trådarna. 20 elever, kockar, servispersonal, privatpersoner, från Systembolaget, någon som vill öppna en butik med orange vin…. Det blir ett roligt år med många roliga människor. Och jag ska ta med er på resan så klart!

På sommelierutbildningen lär du dig allt från hur druvan jäser, till klassificeringar och druvor. Men framför allt ska du lära dig att matcha mat och vin. Det är det stora fokuset för en sommelier och det är också det som jag tycker är så spännande. Att kunna förstå vinets komplexa egenskaper och matcha matens komponenter med vinets aromer och få en perfekt match. Och att beskriva vinet med ord. Dess doft och dess smak.

Vi hade två provningar, en vitt och rött, där alla provas blint. När jag nailade dofter och smaker reagerade jag ungefär som när min son knäcker koden när han räknar eller råkar lyckas bokstavera ett ord.

Mint!
Lakrits!
Hallon!
Lycka!

Första dagen gick vi igenom det stora regelsystemet över Europas viner, att tolka en etikett vilket är en hel gåta i sig och vinframställning. Vi lärde oss lite olika trick för att känna av mängden tanniner och syra i vinet och började lära oss metodiken bakom att analysera ett vin. Sen fick vi så klart gissa druvor även om läraren gång på gång påminde oss om att det inte var det viktiga. Alla vill ju gissa!

9

Att köket är en feministisk kamp är en smula ironiskt. När det på hemmafronten knappast kräver en kamp för att ta plats vid grytorna. Där här könet hon det traditionellt sett sjävklara med ansvar för matlagningen. Men i restaurangbranschen ser det annorlunda ut. När mat gäller. När det är en profession. När det handlar om pengar, makt och prestige. Då är köket mannens rum.

På tisdag (12 mars) kan du gå och se Maya Gallus film The Heat på Doc Lounge . Sju kvinnliga kockars berättelser inifrån köken. Om makthierarkier och orättvisor bakom kulisserna.

Under kvällen gästar även namnkunniga från matsenenen i Malmö som Titti Qvarnström, för samtal på scen!

I filmen möter vi sju kvinnor. Som Ann Sophie Pic, en av nio kvinnliga kockar i världen som fått 3 michelinstjärnor. I jakten på förändring

Klockan: 19.00 – filmen startar: ca 20.00 därefter gäst på scen
Var: Babel, Spångatan 38 Malmö
Biljetter: kulturcentralen

4

Bild: Olive Magazine

Varje gång jag försöker göra en omelett tänker jag på mitt ex. Det vill säga en typsik söndagslunch då jag inte orkar göra annat än ägg. Omelett är det svåraste jag vet. Jag lyckas aldrig. Den blir torr, eller vidbränd och inte krämig. Det är konst. Jag försökte studera hur han gjorde. Samma ingredienser. Ägg och mjölk, en gnutta salt. Topping efter kylskåpets humör. Men han måste ha ett särskilt handlag. Tanken ”han var ju så braaaaa, varför funkade det inte” uppstår till synen av mitt torra gula tefat till lunch. Kan man vara ihop bara för att få perfekt gjord omelett? Ja när det är söndag och klockan-tolv-hungern slår på tror jag nästan fanken det alltså.

18

Internationella kvinnodagen kommer in som en påminnelse om bristerna i vårt samhälle, om könsroller, om orättvisor. Som genomsyrar varje samhällsskikt. Långt ifrån jämställt. Det påminner också om att kämpandet fortsätter och är högst närvarande på så många sätt och så många plan. Från akademien ner till skolväsendet. Från restaurangköken till rättssalen. Från teaterscenen till verkstadsgolvet.

Jag skulle allra helst vilja tacka min kropp. Krama den. Och tycka om den. Den har burit ett barn, varit stor till bristningsgränsen och ökat min tyngd med 25 kg. Den har gått igenom ett akut kejsarsnitt och ytterligare två operationer de senaste två åren för brock.

Jag har ett långt fint ärr över nedre delen av magen som påminner mig om det största i livet. Min son. Och två ärr som bildar ett streck ovanför naveln och skapar rynkor på mitten om jag böjer mig fram. Min kropp. Som min exhibitionistiska sida häver ur sig. Men som jag ändå inte lärt mig älska. Som jag inte kan låta vara och duga som den är. Som jag ständigt kommenterar och har fått kommenterad. Det är inte det minsta konstigt att man blir osäker på sin kropp och lär sig ogillar bit för bit ´, när det börjar redan som ung. Synandet. På sin egna kropp och andras. Den ständiga påverkan av medier. Hur du ska vara hur du ska se ut.

Den kroppen som vi ständigt blir matade med via medier finns inte. Det finns en hel drös av olika kroppar och alla borde få uppskattas för dess olikheter, för allt de gått igenom. För allt de kan bära.

Jag vill vara stark. Jag vill klara saker. Jag vill vara slagkraftig. Och jag vill älska mig själv rakt upp och ner. Jag önskar att kvinnor får göra det i framtiden. Och inte vara ägd av en uppfattning.

Du kroppen du är stark. Du kvinna du är stark.

Lästips: Kristin Nords artikel i Sydsvenskan med 19 kvinnor i utsatta områden. Om deras syn på jämställdhet.

25