Det har varit några kaotiska månader. Även på Systembolaget. Det vi lärt känna om tillfälliga släpp ändrades med Corona och plötsligt gick det inte längre att beställa hem vin från släppen, och det var nya släpp varje tisdag. Det gick inte att hänga med. Men vad är ens ett tillfälligt släpp undrar kanske du?

Jo, Systembolaget har ett ordinarie fast sortiment. Det är det du alltid kan hitta på hyllan. Med viss modifikation, för alla systembolag har olika utbud och vad som ställs på hyllorna beror på målgruppen i området, och respektive butikschef kunskap och intresse. Att komma in på ordinarie hylla är svårt och om du som importör får in ett vin på hyllan är lyckan din, annars är det mer ett passionerat slitgöra att vara importör och säljare av vin i Sverige. Som liten producent, med ett par hektar mark och en liten kvalitetsproduktion varje år har du inte heller chansen att komma in eftersom du måste kunna tillgodose stora Systembolaget med tillräckligt av flaskor. Här ser du vilka 72 nya drycker som kom in i fast sortiment i september.

 

 

Så finns det de tillfälliga släppen. Där det finns möjlighet för producenter att komma in och sälja sitt vin till svenska konsumenter. Precis som det finns möjlighet för oss att köpa mer unikt vin, från små producenter.

Allt vin är (eller bör) egentligen vara limiterat. För vin görs ju av vindruvor. Och den skörd som vinbonden och vinmakaren har fått just det året. Detta var något jag aldrig reflekterade över förut, även om det egentligen är självklart. Jag tog bara för givet att jag skulle kunna gå in och handla min Butcher året om. Men egentligen låter väl inte det så sunt. Det finns ex antal flaskor utifrån skörden, de ska fördelas på alla butiker och restauranger världen över och när de är slut så är de slut. Det finns unika vinmakare som bara får ut några hundra till några tusen flaskor per år. Så självklart finns det tillfälligt soriment, eller på klädes språk limited edition.

Inte nog med det, Systembolaget har även webblanseringar. Dryck som du endast kan köpa via webben. Detta har haft ett uppehåll på grund av Corona (fråga mig inte varför när andra företag blev mer digitala under samma period) men är nu på gång igen. Här släpps bland annat riktigt exklusvia dyrisar. Kollar in morgondagens här släpp tillexempel. Där hittar du bland annat en 50 år gammal maltwhisky för 295 000 kr. Så ja, Systembolaget är ungefär som Ett dollarstore och Gucci i ett.

Även om det finns mycket negativt med ett monopol har vi ett av världens största inköpare av alkohol och en stark aktör, som dessutom inte ägs av aktieägare med vinstkrav, vilket gör att vi ibland kan köpa pangvinerviner billigare än ute i Europa. Ibland till riktiga klipp-priser -något kunniga samlare har koll på.

Just nu sker släppen varje tisdag. Förut enbart i större städer, men nu mer spritt över landet. I Malmö rekommenderar jag (förstås) Hansa som är en av Sveriges tre flaggskeppsbutiker, med en låst vinkällare (ps det betyder inte att det är i källaren utan i ett separat rum) med dyrgripar och unika flaskor. Jag rekommenderar även Limhamn som har engagerad och mycket kunnig personal och alltid ett sortiment av naturviner inne samt Västra Hamnens som ibland har flaskor som tagit slut på Limhamn eller Hansa.

Att gå på ett släpp är faktiskt en upplevelse. Min första gång var när jag börjat plugga och blev invigd i vinets intresseklubb. Jag blev så tagen, det var som att gå på studiebesök och det var så spännande att jag skrev ett inlägg om vinsläpp här.  

Det är verkligen släppyra, människor pratar med varandra, får turlappar och det är uppsluppen stämning, blandat med spänning – kommer jag få tag på den där flaskan eller är jag sist i kön. Det är väl just på grund av de här samlingarna av folks om släppen skapar (ibland ringlade kön flera hundra meter utanför och de första 50 fick kölappar för att komma in och köpa sina flaskor, sedan släppte de in alla andra) som man nu släpper varje tisdag. Det blir fler släpp och färre flaskor – dvs mindre folk.

Så håll koll på släppen. För där kan du hitta roliga, spännande och unika viner (inte för dens kull dyra, det är inte det det handlar om) från mindre kvalitetsproducenter. Och kan prova viner från vindistrikt som inte alltid kommer in på Systemets ordinarie hylla.

Ps. Drick med sunt förnuft och njut!

 

 

0

Igår när jag gick en promenad vid havet såg jag en man stå nere vid stenarna och metade med bara händer och tråd. Vad fångar du frågade jag. Krabba svarade han på den finaste franska brytningen. Han berättade att han steker dem med, lök, vitlök och krossad tomat. Silar det hela och gör den godaste såsen.

Tänk ändå. Här går jag och betalar dyrt för krabbor i kyldisken. Förvisso lite större och kanske inte till sås, men så kan jag gå ner, 20 meter från där jag bor och fånga krabbor och göra egen fond. I förrgår snackade jag med en man som stod och rensade makrill.

Sill brukade fransmannen också ta upp och äta pinfärsk, stekt i smör och med potatismos och lingon till – lite lagom försvenskad sådär.

Jag pratar ofta med alla män (99% män) som står och fiskar längst med kajkanten längst staden, och frågar vad som är i säsong just nu. Ibland är det stora aborrar, ibland sill som liksom bara flyger upp i luften, det är öring och torsk, makrill och skrubba. Och det är nästan bara utlandsfödda som fiskar. Hur kan det komma sig?

Att vi, med hav runt alla kanter av vårt landskap inte har en större fiskekultur? Vi har havet fullt av allt från bläckfisk till Öresunds torsk som serveras på Michelinrestauranger som Daniel Berlin.

Jag skulle praktiskt taget ta ett spö, gå och fånga en fisk och steka på min terrass samma kväll. Så färskt. Så närfångat. Som det går. Men jag tar mig till hoddorna, eller fiskdisken på ICA. I ett värre scenario köper jag en inplastad fryst fisk och stoppar i soppan.

Tiden är så klart en faktor. Och min okunskap. Då är jag ändå uppvuxen med fiskspö i hand. Men jag tyckte inte heller att det var roligt att sitta nere vid vår å och försöka få upp gädda i timmar, som min mamma. Men ändå. Varför äter vi så lite fisk?

Kanske nästa grej, efter att vi plockat, stadsodlat, flyttat ut på landet, gjort kombucha och odlat pumpa – att fiska.

Och tänk, att bjuda hem vänner på middag, laga en sås och berätta att du gjort fonden på krabba som du fångat själv. Man kanske ska joina männen på kajkanten?

Vilken stjärna för kvällen!

Och till den serverar du ett Muscadet – torrt friskt vin från allra längst i västra Loire.

14

 

Plötsligt skulle alla ha hund. Med allt hemmajobbande fanns plötsligt tiden att skaffa den där fyrbenta krabaten som folk drömt om länge. Oavsett om det var hamster (de tog slut i hela landet) eller hund så blev det begrepp. Coronahund. Riktigt så var det inte för mig, men läget med mycket hemmajobb för både mig och sambon var säkerligen en faktor till att det skedde just nu. Mina tankar om hund väcktes dock tidigare.

 

 

Jag träffade en Fransk bulldog på en dejt. Och blev kär. Inte i mannen, men i hunden. Jag som är uppväxt med jakthundar och sagt ”aldrig hund” för att det kräver så mycket tid, blev såld på den mindre hunden med stora tefat till öron. Framavlad i Paris som knähund för att värma människor på biografer. Plötsligt gick jag från att tycka att det inte finns något som ser mer förnedrande ut än en människa som plockar upp bajs i en påse till att bli en av bajsplockarna. En annan faktor förutom Corona som gjorde att det kändes helt rätt nu var två saker. Det ena att min son älskar hundar, hade en hund hos sin pappa och klickar med hundar på ett superfint sätt. Det andra att jag flyttat till en lägenhet med ett enormt fält utanför dörren där hundar får springa fritt. Att skaffa hund kändes plötsligt helt rätt.

Sen gillar jag ju projekt och ha mycket att göra. Blir det tomt i schemat så fyller jag det med något nytt. En sommelierutbildning. En ny träningsklass. En hund…

 

 

Jag upptäckte snabbt till min stora besvikelse att det inte bara var jag som letade efter hund. På blocket gick hundarna minuter efter att annonserna publicerades och priserna steg med tio tusen bara under en månad. Här började ett febrilt letande. Som resulterat i en stor kunskap i att skaffa hund, oavsett pandemi eller ej. Här är mina råd:

 

Hur går du tillväga om du vill skaffa hund?

 

Välj rätt hund för dig
Först och främst läs på om rasen du är intresserad av. Köp inte en hund bara för att den är söt, snygg eller cool. Var ärligt och tänk på din familjesituation, dina behov och hur du är som person och se om detta matchar rasen. Bor du i en liten lägenhet kanske en hund som kräver ett enormt aktivt liv inte passar dig. Som en Dalmatiner. Även om den matchar din soffa. Jag valde en hund som är ganska lat, som jag, som kan vara aktiv men som inte kräver en joggingtur varje dag. Som älskar att mysa – vilket jag vill ha i ett djur och som fungerar utmärkt med både barn och katt, som jag också har.

Läs på läs på läs på. Jag gick med i alla FB-forum jag hittade om rasen och följde dialogerna och fick snart en bra bild om vilka problem ägare hade och även varför de älskar rasen så mycket.

En Fransk bulldog har många sjukdomar i rasen, de har också avlats på ett sätt som inte främjar hälsan. Genom att läsa på fick jag reda på vad som är viktigt – och vad jag själv tycker är viktig. För mig var en bra nos med bra andning, en svans och friska föräldrar viktiga.

  • Läs på
  • Välj inte den du tycker är söt – utan den som passar ditt liv
  • Gå med i alla FB-grupper om rasen och häng med i snacket
  • Var förberedd på att det tar tid, mer än du tror och du måste träna, gå upp på nätterna och vara hemma.

 

 

Hitta en uppfödare
Detta var den svåraste biten. Snabbt förstod jag att det är en gröt där ute av människor som inte är seriösa och det är svårt att navigera i. Jag valde bort blockethundar ganska snabbt eftersom det var svårt att veta om dessa är smuggelhundar. Jag skrev listor på uppfödare, letade upp deras instagram, kollade bilder på föräldrar och tog kontakt för att höra om planerade kullar. I somras var i stort sett hundarna tingade innan de ens kommit ur magen och kön var lång – det kändes som ett omöjligt projekt.

Jag lärde mig också att det är en liten värld med mycket skitsnack och hade snabbt någon uppfödare som hörde av sig i privat meddelande till mig för att snacka ner någon annan uppfödare. Kan säga att han på så sätt snarare svärtade ner sig själv än de han pratade om. Och han pushade mig till att faktiskt ta mina helt egna beslut.

Efter någon månad av letande hade jag några stycken där jag faktiskt hade chans till en valp. Jag gjorde en rangordning, och så åkte jag och hälsade på där man fick göra det för att träffa mamman till valparna och för att få en känsla för uppfödaren. Jag fastnade direkt, både för både uppfödare och äldre syskon som vi fick träffa.

  • Var kritisk och aktsam – förutom rena smugglare finns många oseriösa uppfödare
  • Försöka att träffa föräldrarna till hunden
  • Ha koll på rasen och vilka fel du behöver ha koll på, som vanliga sjukdomar i släkten
  • Det är inte fel med importerade hundar, du behöver bara ha koll så du inte stödjer smuggel

 

 

 

Hantera andras åsikter
När jag berättade att vi skulle skaffa hund var det i stort sätt ingen som sa, ”åh vad kul”. Alla så ”Vet du vad du gör?”, Ska DU skaffa hund? (eh va?) och alla dessa ”Det ÄR så jobbigt med valp”. Till mina föräldrar gjorde jag klart att de kan inte låta oss barn växa upp omgärdade med djur och sedan inte tycka att vi ska skaffa det själva. Om jag hade lyssnat på alla runtomkring hade jag inte köpt hund. Vilken tur att jag inte lyssnar på andra utan tänker själv. Jag är för första gången i mitt liv redo för hund. Självklart är det svårare att ge sig av och resa, gå ut och äta under valptiden när hon inte kan vara ensam. Men den glädje det ger i gengäld vinner över det och det finns  många som anmält sig som glada hundpassare.

  • Vill du ha hund skaffar du hund. Det kommer vara en vän för livet. Och tänk om du har barn att få växa upp med djur!

 

 

Valpchocken
Jag är glad att jag har gått igenom bebistiden. Då vet jag att allt är övergående. Stressa inget. Det är bara att leva i acceptans och go with the flow. Typ så. För det är ett jobb med valp. En del saker förstod jag inte förrän jag redan hade bestämt mig för att vi skulle bli med hund. Som att jag skulle vara tvungen att gå upp flera gånger per natt för att ta ut henne och kissa. Den perioden gick dock över på tre veckor (med vissa undantag) så vet inte om vi haft tur, eller om det är den period som folk syftar på. Med tanke på att jag fick sova 1 h i taget i ett halvår med min son och 4 h i taget upp till året så var dessa veckor som en blinkning. Men självklart behöver du veta vad du ger dig in på. Framför allt att du har ett ansvar. Både genom det mysiga och det jobbiga.

  • Tur de är söta.

Första tiden med valpen
Jag har läst på som bara den, eftersom jag gillar att vara påläst för att sedan ta mitt eget beslut utifrån vad jag tror på. Den första tiden handlar främst om att man ska lära känna varandra och hunden ska vara trygg. Därför kan mycket träning komma senare. Men det finns så klart en del som är bra att ta tag i direkt. En del kloka råd och viktigheter har jag samlat på mig. Här är några saker du behöver ha hemma:

  • Valpmat (med bra proteinvärde, helst helt utan spannmål anser jag)
  • Trygg sovplats (minst en men gärna i flera av rummen där ni är) där hen får vara ifred
  • Massor av leksaker – valpar vill helst bita av dina händer så erbjud alltid något annat
  • Vattenskål och matskål
  • Koppel eller sele
  • Godis – för mutor är din väg till framgång

 

Hennes absoluta favoritposition, är att lägga huvudet i min halsgrop. Det har det varit från dag 1. Här är hon liten. Nu börjar hon bli lite stor. 

 

Rumsren
– Att få en hund rumsren är inget som går på en eftermiddag. Det kan ta månader. Och det finns lite olika skolor. Det gäller att vara konsekvent. När vovven är pytteliten får det inte plast så mycket i den lilla kroppen. Helt logiskt. Så man får springa ut precis hela tiden för att hunden ska kissa ute. Efter lek, efter sömn, efter mat, efter mys ska man förekomma hunden. Efter bara någon vecka har hunden dubblat storlek och kan hålla sig många fler timmar. Skönt! Varje gång hon kissar eller bajsar inne säger man NEJ, och tar ut hunden även om olyckan redan är skedd för att visa att vi går ut. Man ska inte skälla eller köra den gamla skolan, som att trycka ner hundens huvud mot pölen. Då blir hon bara rädd. Inte rumsren. Det gick snabbt så satte Cleo sig vid dörren när hon vill bajsa. Även om olyckor fortfarande händer. Att få henne att inte kissa på allt som är mjuk är dock svårare. Hon älskar mattor, madrasser, kuddar. Så det är undanplockat så länge.

  • Håll ut och var konsekvent
  • Säg nej och gå ut VARJE gång. Ja även kl 03.00 på natten
  • Ha på dig t-shirt när du sover. Du kommer varken hinna eller orka klä på dig varje gång du ska ut.

Sluta bita
Ännu en svårighet med valp. Inte bara när det kliar i tänderna vid tandbyte utan hela tiden och tänderna är pirayavassa. Vad hunden behöver lära sig är hur man leker med människor, för hittills har hon lekt med sina valpsyskon. Och då bits man. Att hela tiden säga lugnt nej och erbjuda en leksak istället ger effekt. Man måste hela tiden visa vad hon ska göra, inte bara vad hon inte ska göra. Ett sätt är att skrika gällt om hon biter för hårt, precis som valpen gör. Då reagerar hon och förstår när hon går för långt. Ett annat trick är att stoppa fingrarna i halsen på hunden så att det känns obehagligt. Inte så att hon förstår vad som händer, men lite snabbt så hon får en klökning. Inte lika kul att bita längre. Nu biter hon men inte lika hårt.

  • Säg nej, erbjud leksak och säg gärna ”Ta leksak” för att öva in kommandot.
  • Pudra vitpeppar på alla möbler du inte vill ha förstörda. Jag förstod detta för sent. Och mina klanderfria Eames-gungstolar från 50-talet är nu 2020 inte klanderfria längre.

 

 

Ensamträna
En hund kan inte bara lämnas hemma som en katt. De behöver tränas att vara själva. Man kan börja med att stänga dörren några minuter, för att öka upp, gå till tvättstugan, slänga sopor och sedan förlänga. Man ska träna flera gånger om dagen – men hit har vi inte kommit än. Fransk bulldog är en sällskapshund som inte alls gillar att vara själv så jag tror vi har en del träning framför oss. Det rekomenderas att man tränar när hunden är trött, och att man säger samma mening varje gång. Till exempel ”Dags att sova, jag kommer strax”. Men inte göra för stor grej av det. Jag gick ner och packade in i bilen häromdagen. Då kissade hon direkt i hallen som protest. Som sagt, träning träning träning.

• Från 30 sekunder några gånger om dagen och utöka. Jag har varit värdelöst dåligt på detta för är jag hemma är jag hemma och jobbar. Ska man ha tid att gå bort också? Phu. Ja, det är bara att sätta igång.

 

 

Lydnad
Inkallning, loss, hit, stanna. Det finns många saker som är bra och viktiga att hunden kan. Det börjar med småträning i vardagen. För inkallning och att komma hit handlar det främst om att få kontakt med hunden för att kunna komma vidare i träningen. Vi tränade sitt direkt och det kunde hon på några dagar. Sedan har vi lärt henne att inte börja äta förrän vi säger varsågod. Det kan tyckas meningslöst men det handlar mer om lydnad. Att få henne att första att vi sätter gränserna och reglerna, och hon ska lyssna. Vad hon verkligen inte lyssnar på är om något är riktigt mumsigt som hon hittar ute. Valpar äter allt. Desto äckligare desto bättre. Kattbajs, människobajs, kaninbajs, rutten fisk, allt skit de kommer över. Och gud nåde mig och jag försöker ta det från henne. Ordet loss ska hon lyda på i framtiden. Jag ska bara komma på hur jag ska lära henne det. Just nu har jag små hundgodisbitar ständigt i fickan. Det hjälper.

• Gör träningen till en lek. Hundar gillar ramar och regler och att tillfredsställa dig. (ofta)
• Vänta inte för länge, det är när de är små som de tar in som mest.
• Gå på valpkurs – du har säkerligen igen det.

 

22

 

Än har inte hösten tagit över, solen steker mellan molnen och balkonglivet fortsätter även om pelargonen kanske blir utbytt mot lila ljung. Du har i alla fall flera chanser kvar att dricka vindrinkar som matchar solen. Här har ni tre sommelierer som blandar ut vin (gud förbjude) med allehanda blask.

 

Vill du följa mina, Ida och Ellinors vinskolor så följ Grapewild på Youtube och Instagram. Det kommer mera…

Här hittar du avsnittet om Pet Nat!

 

3

Jag älskar svensk sommaridyll. Jag har växt upp med stuga i både Småland och Beddingestrand, åkt husvagn genom slätter och skog, till Gotland och Öland. Faktum är att första gången jag var utomlands (förutom Danmark) var jag faktiskt ganska stor. Kanske tio år gammal innan vi vände på steken och tog bilen ner till Europa istället. Det berodde inte alls på att mina föräldrar inte var resande. Innan jag och min bror kom så reste de på allt från fågelskåderi i afrika till bilresor i USA. Men när de blev förälder lockade hemlandet mer. Det nära och familjära. Jag omfamnar det och tycker verkligen vi har så mycket vackert att uppleva. Varje år försöker jag göra någon tur genom de röda stugornas land. Att jag lyckats vara ihop med enkom killar från Norröver har ju också gjort att många semestrar har tagit mig uppåt.

 

 

På vägen upp (om man bo i Skåne) genom Sverige kommer man så småningom till höga kusten. Som reser sig som en magisk plats över havet med utsikt över skogsklädda bergsvallar, öar och bukter. Hit har jag åkt två gånger och stannat ute på en ö i vänner fina lilla stuga, några steg från en liten vik med röda små båtstugor och ett kallt dopp.

 

 

Här bor vi i Elin Springers fina stuga tillsammans med hennes familj tillika min sambos bästa vän. Körde lite crossfit med barnen men drack desto mer vin.

 

 

Korkade upp det här hypade vinet Love you bunches, och blev precis så besviken som jag brukar bli av hypade vinet med lite tuffa etiketter. Don’t believe the hype som Public Enemy sa. Rött, friskt klunkbart i sommarstugesol javisst, men har druckit många andra i samma kategori som är mycket bättre. Jag har en flaska kvar. Sparar den till nästa sommarstugehäng.

 

 

Mycket bättre upp. Den här baljan Sconsacrata av kultförklarade (inom naturvinskretsar) Frank Cornelissen som håller till på vulkanen Etna på Sicilien och skapar en hel del riktigt bra viner. Några är jag inte förtjust i men Munjebel (wow) och denna Sconsacrata på druvan Nerello Mascalese – prova dem gärna! Munjebel finns på Systembolaget och bjuder på mineraler i form av vulkaniska dofter, aska och krut tillsammans med härliga röda bär och massor av lakrits. Drick det lätt kylt. Så himla gott. Över lag är viner från vulkanisk jord himla spännande.

 

Och vem bryr sig att vädret inte är perfekt. Det var en regnig start på sommaren men med solglimtar här och där, blåbär och regnkläder tycker jag att väder och natur är skön att uppleva oavsett. Värre är det att vara hemma i en lägenhet när det ständigt gråa aldrig tycks spricka upp. Vi sprack upp. Och gjorde utflykter.

 

 

16

Det slog mig att Tivoli är något som jag växt upp med. Jag har sett nöjesparken med olika ögon från liten till stor. Under vinter och sommar. För mig som växt upp i Skåne har det alltid legat nära till hans. Så jag blir så förvånad när jag hör någon som säger ”Jag har aldrig varit på Tivoli”. Här har jag varit med på barnsben med mamma och pappa, nyfiken med skolan, busig med gymnasiet, onykter med kompisar, onykter med kursare och onykter med kollegor. Men allra roligast hade jag nog i år – när jag var där med min sexåring och vänner. Vi kom vid öppning och vi åkte inte hem förrän sista karusellen stängde. Faktum är att vi sprang till berg och dalbanan för att hinna sista åket men missade det.

Och hela besöket kändes som ett nedstamp i samtiden. Där vi fotas åkande bergochdalbanan alla iförda munskydd. Så har jag aldrig tidigare upplevt Tivoli. Jag var tvungen att köpa den dyra bilden som smäller av i backen på karusellen Berget – i framtiden kan jag visa den för barnbarnen och berättar om år 2020.

 

 

Tivoli är så mycket mer än karuseller. De är vackra trädgårdar och det som Köpenhamn är så bra på – restauranger. När andra nöjesfält endast har hamburgerbarer har Tivoli både fina restauranger som Nimb, små ställen för klassiska rätter som macka med fläskestek och en foodcoart som trollar fram naturviner, pokebowls och moules frites. Är det  något Köpenhamn är bra på så är det att alltid ha gastronomin nära till hans. Min mamma och hennes mamma hade som tradition att en gång varje år åka till Tivoli och äta en fin middag.

I år blev det dock mer karusell än mat.

 

 

Vi sprang in direkt till Berget. Bergochdalbanan som jag åkt hela mitt liv. Vips så satt vi i en av vagnarna, min arm om Elias och jag kom på att jag inte förberett honom det minsta på upplevelsen. Lite som att slänga ut någon i vattnet och skrika simma. Den första backen kom – jag såg hans skräckblandade blick med glädje i ögonen. Men han inte förbereda honom för direkt kom nästa nervkittlande backe. Skrek han av glädje eller rädsla. Jag vet inte. Men det visade sig kanske vara det bästa sättet – att börja med det galnaste. För sedan åkte han allt – som han hade höjden att åka. Och han växte säkert 1 cm bara på den här dagen.

 

 

Men det bästa på hela turen, enligt Elias, var ändå munskyddet. Han har längtat och tjatat efter ett munskydd hela sommaren. Han har klätt sina gubbar i datorspelen med munskydd och är det något han förstått är att internationellt sett är detta något man har på sig. Han vill vara lika cool. Medan vi andra flåsade och kände oss instängda i våra, och tog av dem så fort vi inte åkte vilda karuseller (det var munskyddslag där) så tog inte min sexåring av sitt på 11 timmar. Förutom när han skulle äta sin sockervadd.

 

17

Det kändes lite märkligt. Att planera att resa bort i sommar. Men vi reste i Sverige, till Norrland och träffade vänner och familj, plockade blåbär, badade i älven och andades natur. Det var ingen strålande sol och jag var mer än nöjd.

 

Jag skulle känna mig lite obekväm att åka söderut när en pandemi råder. Inte bara över osäkerheten. Vad som kan blossa upp och hur länder kommer agera. Vilket vi fick erfara i Thailand då vi var där just som pandemin bröt ut. Men på något sätt känns det fel i magen. Det går att resa en annan gång tänker jag. Och vad skönt det var när all fomo över att vara i medelhavssol, äta tapas och bada i turkost vatten försvann. När fick vi ens för oss att ställa de kraven på oss själva? Att vi tvunget måste stressa in en utlandssemester på semestern. För vi kan också välj att bara vara. Här finns mycket fint hemma att se.

 

Samtidigt är det skönt att komma bort, att bryta vardagen och göra något annat. Slippa se diskhögen man ser varje morgon. En ny diskhög i ett annat kök kan kännas nog så avslappnande. Jag har inte haft hundraprocentig semester i år utan har jobbat lite varje vecka med projekt och kunder som var igång. Det är nog det enda som kanske varit ett minus under sommaren. Även om jag kunnat lägga jobbtid på kvällar, en timme här och där ligger det ständigt över en – känslan av att ha missat något. Och ”jag måste kolla mailen”. För att vara helt ledig behöver man nog lägga ner helt. I alla fall som egenföretagare.

Nu fick jag faktiskt blodad tand och vill se mer av Sverige. Heja svemester. Kanske en får skaffa husvagn.

 

14

Det ofattbara hände. Det som inte får hända. Det som inte ska hända någonsin. Skolan ska vara en trygg plats. Det ska var tryggt att lämna sina barn, du ska kunna gå till jobbet utan oro, utan det minsta oro. Som mamma revs mitt hjärta sönder häromdagen när jag läste nyheten. Sexåring drunknade under skolutflykt till ett utomhusbad i Skanör. Jag försöker ta in det och förstå hur det är möjligt. Hur kan man få för sig att andra dagen efter att skolan börjat åka med alla små små icke simkunniga elever till en simbassäng. Andra dagen i första klass skedde det. Han var glad på morgonen, han skulle vara försiktig sa han till sin mamma. Men det är inte han som ska vara försiktig. Det är skolan.

Att man ens vågar, eller för för sig att göra denna aktivitet när risken är så uppenbart påtaglig när icke simkunniga barn, som du inte känner, på 160 cm djupt vatten är ute.

Drunkning är min största skräck. Varje år kopierar jag länken till en artikel om hur du ser att ett barn drunknar (tystnad, stillhet) och skickar till mitt barns pappa. Eftersom vi inte lever ihop kan jag inte vara där och veta att ögonen är med honom varje steg han tar i vatten. Min son. Jag får aldrig något svar på de där mailen med länkarna jag skickar, men jag tror ändå innerligt att ingen släpper honom med blicken. Att han har minst en förälder som vakar över honom.

 

 

För den lille pojken Rais fanns det inga ögon. Det fanns tre pedagoger på 40 elever. Bassängen var som lägst 90 cm djup. Rais kunde inte simma. Flera barn kunde inte simma. Ändå säger ansvarig för skolan, utbildningschefen. ”Det kan vara så att de riktlinjer vi har inte påverkade utgången”. I andra kommuner rekommenderas minst 1 pedagog på 5 SIMKUNNIGA elever. Men i Vellinge vill man inte ta vid ordet ansvar. Det kan vara så att drunkningen berodde på något annat. Inte att deras riktlinjer 3 pedagoger på en hel barngrupp (ospecificerat antal dvs kan vara hur stor som helst) inte är anmärkningsvärd.

Den är mer än anmärkningsvärd. Det är inte första gången det händer. Jag glömmer aldrig när tre barn drunknade i en förskoleklass i Borstahusen i Landskrona. De sögs ut med strömmarna i det farliga badvattnet som råder där. Förra året dog en tonårspojke under en obevakad skolaktivitet där eleverna skulle simma från en ände av en sjö till en annan. För några år sedan drunknade en 11 åring när skolan hade utflykt i Tomelilla.

Jag tänker på samtalet. När de ringer från förskolan eller skolan. Varje gång jag jag ser numret från skolan på min display svarar jag utan att blinka. Jag hinner knappt ursäkta mig om jag sitter i ett möte. Instinktivt går det före precis allt annat. Inget överhuvud taget är viktigt i relation till mitt barn. Som värst har det varit en farligt fall, en sprucken läpp och akuten.

Var är tankarna efter ett sådant ansvar. Hur kunde de låta min son dö. När de visste att han inte kunde simma. Hur kunde de inte se honom. Hur kunde de låta honom vara själv. Hur kunde det ske. Hur ska du gå vidare? Hur lever man vidare med alla frågor –  för att man inte var där. Man fanns inte där och skyddade honom. I

Hur går du vidare som ansvarig pedagog. Du kan inte skruva tillbaka klockan. Hur ska du kunna leva med den ständiga tanken. Om jag bara hade varit där.

Ingen kan garantera 100% säkerhet vid en skolutflykt. Men det går att göra så säkert som möjligt. Och det går definitivt att undvika att åka på skolutflykt till badhus.

Jag hoppas att detta förändrar allt i grunden. Att detta är slutet på utflykter som inkluderar pool. Jag hoppas detta är det sista samtalet från en skola, till en mamma som för evigt kommer undra. Varför min pojke.

35







Det är inte varje dag en blir utbjuden på middag, vid en älv i Västerbotten. Eller Västerbottn som det uttalas här. Men med bonusfarfar och bonusfarmor hemma, tacos och godis fick jag tid för en riktigt klassisk middag. Jag äter sällan köttbit men här fick oxfilé göra återentré i min mage med jordärtskockor och tryffel. En perfekt match till det är ett klassiskt Barolo från Piedmonte i Italien. När helst du har protein och tryffel i ett tänk på druvan Nebbiolo.

Jag älskar att äta det som naturen och kulturen levererar när jag reser. Och tänk i vårt avlånga land har vi så många olika godsaker beroende på var vi står.

Här i Norr kalixlöjrom förstås i mängder på dillväffla och abborre till förrätt. Och som avslut en drink i kåsa med granbarr på toppen. Så fint!



15

Jag läste inlägget om att blogga – ute eller inne – hos en av mina nära vänner Lina. Som svar på Sandra Beijers. Det är något jag tänkt på länge. Var står bloggandet idag? Jag började själv blogga jättetidigt och bloggade oftast tre gånger om dagen länge, under namnet Karin af Malmoe. Jag blandade personligt och roligt, politik och tankar, mina kärleksbekymmer som jobbidéer och hade många läsare. Jag bloggade på Sydsvenskan Dygnet Runt och på egen domän. Den gav mig jobb och ledde till kärlek. Men även till missförstånd och missunnsamhet. Hat och hot.

Mitt bloggande har alltid handlat om texten i första hand. Om att dela historier och beröra eller uppröra. Vi var ett gäng bloggare som länkade och pratade med varandra. Så kom twitter som jag älskade för det var snabbt, witty och gav utrymme för humor och kommunikation på ett helt nytt sätt. Sedan kom instagram som gjorde det möjligt att snabbt dela bilder. Och sen, sen kom allt högre och högre krav på att bilderna skulle vara mer och mer perfekta. Från det spontana, snabba, instamoment och texter (min favoritblogg var helt och hållet utan bilder och hette ”Några rader om….”) till det perfekta och bilder i hög upplösning.

Jag hade ett långt uppehåll från bloggandet när jag skaffade barn. Och kom inte riktigt tillbaka för att jag inte kände mig hemma och ville inte dela med mig på samma sätt. Och, jag slutade själv att läsa bloggar i stort sett helt. Inga av de jag tidigare följt, kanske i flera år läste jag längre (förutom vänner). Jag gjorde annat.

Men nu, nu sägs det att texten är bloggen framtid. Kanske jag borde börja skriva mer igen? Och våga mig in i humorn, i det sarkastiska, i det provocerande liksom personliga? Utan att för den skull sluta blogga om vin och matupplevelser – som är en del av mig.

 

 

24