2020-05-24

I Mammas sovrum.

Den här lilla gubben har för bara någon vecka sedan fått flytta ner från en låda på vinden och tagit plats i en fönsterkarm i skolsalen. Det är lådan han låg i på vinden jag tänkte berätta om.

Jag bodde ju hos min Mamma det sista året hon levde. Våra sovrum hade bara en liten hall mellan sig. Mammas sovrum var säkert inget speciellt egentligen men alla prylar där innebär såhär nu i efterhand på en historia. Det var ett speciellt sovrum för mig. Hon vilade mycket och jag kröp ofta in dit och la mig bredvid henne i sängen. Hon hade fönster åt två håll och den ena fönsterkarmen var full av små saker. Ett armband hon precis tagit av sig, en tallrik med matrester som borde kommit ner i köket, antika böcker, massa färgglada mobilskal till en iPhone 4, en rosa glasvas osv. Till vänster i rummet, där det en gång för hundra år sedan stått ett kök hade hon två hurtsar också fyllda med saker. Inne i hörnet bredvid dörren in till Hedvigs rum hade hon en fåtölj med filt och fin kudde. Mitt emot sängen stod en skänk. På skänken hade hon en Rörstrandskål fylld med vardagliga saker, passfoto, lypsyl, tändstickor, en liten hotelltvål kvar i omslaget, någon ring. Kläder låg det lite överallt och hennes nyckelknippa kunde ligga på skänken eller hurtsen.

Tillbaka till lådan på vinden. När Mamma dog och vi skulle packa ihop hennes rum packade vi ner det nästan som det var. En hel låda fyllde vi med, skål, passfoto, nyckelknippa, lakanen från sängen, en gaffel kom med, ett tangentbord, några kvitton. Den här gubben.

Den lådan öppnade jag nu för någon vecka sedan. Innehållet var så väldigt vardagligt. Det var en resa tillbaka till de sista veckorna vi fick ihop. Som om tiden helt hade stannat och alla minnesbilder kom tillbaka, doften till och med. Alla Mammas saker jag har sparat påminner mig ju om henne men de flesta använder vi varje dag och förknippas så småningom med andra saker. Den här lådan var en tidskapsel. Som skänkte så mycket minnen. Och glädje.

70

Kommentera

Åh. Det kan vara så små saker som kan påminna hjärtat så stort. Fint!

Pauline

Så fint! Jag har en önskan om ett inlägg, om Juni! När skaffade ni henne, är ni uppväxta med hund, var det en stor omställning, hur fungerar det med barn och jobb osv.. ? Blir så sugen på en egen varje gång jag ser bilder på henne 😍

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.