Om allt var fluffigt och rosaskimrande senast vi hördes vid så har både verklighet och babyblues varit på besök efter det. I det rosa skimret de första dagarna började jag planera min födelsedag. Jag brukar gilla att fira den dagen stort, likt ett barn och detta året behövde ju inte vara annorlunda tänkte jag. Men efter några hormonsvängningar drog jag ner förväntningarna ett par hack och firade bara hemma i vackert juniväder och underbart sällskap. Vilket inte är så bara. En väldigt fin födelsedagshelg blev det, här sammanfattad i tio storybilder.

37

Hej. Vi går bara här och bebisbubblar. Hela dagarna. Står och tittar på henne när hon sover. Snusar på henne. Säger ”försiktigt” tjugo gånger om dagen till en stolt och hårdhänt storebror. Har nästan helt sluppit både babyblues och tredagarsdepression. Inte heller är jag lika orolig och nervös som jag var första gången. Sen är jag även lite extra glad över att jag fick vad man nog får kalla drömförlossning, kan berätta mer om den sen. Gudars så lyckligt allt låter, men det är lite lyckligt här i vår bebisbubbla. Jag passar på att njuta av det nu, för snart ska väl en varmvattenberedare gå sönder eller nåt annat besvärligt hända.

107

Bäst att sysselsätta oss i väntan på bebis tänkte jag och planerade in en lördag i Malmö med fika och loppis. Nästan alla gårdar längs med Kungsgatan öppnade upp för loppis och St Knutshusen gjorde detsamma. Vi kom inte så väldigt mycket längre än den röda bänken utanför Uggla kaffebar.

Men det är inte så bara ska jag säga. Sedan vi flyttade ut på landet njuter vi extra mycket av häng på en sån här uteservering vid ett hörn där alla verkar promenera förbi. Vissa kompisar som slår sig ner, andra bekanta som vinkar. Härligt med folk. Härligt att var mitt i det.

Två dagar innan hade jag lyckats vara snabb nog att ropa hem 22 vackra skolstolar som sen blev 24. Allas vår favorit Malin Persson sålde ett helt gäng och vi hade med oss släp för att få hem skönheterna. Så himla glad jag är för dessa. Efter ett kort stopp hos Malin åkte vi vidare till Hampus moster för att lasta på en rutschkana till Gottfrid.

Med full last åkte vi hem. När rapsen nu nästan blommat färdigt tar vägkantsblommorna över. Vi gjorde några stopp på vägen för att få med oss grönt hem. Snälla Hampus stegade ut i terrängen och plockade hundkex och lupiner till mig. Det är en fin säsong vi är i nu.

Här ser ni några av stolarna i vår skolsal. Alla likadana fast helt olika. Vissa med tuggummi undertill som jag tänker mig att någon elev tryckt dit för länge sedan. Alla slitna på sitt sätt och o så vackra.

Morgonen efter var det morsdag. Vi har aldrig riktigt firat det i min familj och jag tänker inte att vi behöver börja nu men Gottfrid hade köpt och packat in paket. Jag fick en väldigt fin och skön klänning, en sån som jag kommer älska att ha på mig tiden efter födsel.

Fast Gottfrid ville helst ha på sig den själv. Jag kan snällt vänta.

Efter en mysig morgon hemma åkte vi till Olof Viktors och fikade. Gottfrid låg i vagnen under ett träd och sov sina två timmar medan Hampus och jag fick sitta och hålla handen och prata. Det gör vi för sällan.

Hemma igen kommer jag på att jag inte packat BB väskan. Det skulle man ju gjort. Jag började plocka lite i bebiskläderna jag tagit ner från vinden och tvättat. Men vad packar man mer med sig? Behöver jag något? Sköna nättrosor står ju härliga staten för.

Jo just det, vi röstade också. Sånt är ju viktigt.

 

 

 

42

Att ställa till med kalas en vecka innan man är beräknad är nog lite modigt ändå. Jag var mest nervös över att berätta för Gottfrid att han skulle få ha kalas när risken var stor att vi hade legat och fött lillasyster på hans datum. Men hon låter vänta på sig och vi fick firat i dagarna två. Gottfrid var glad.

Jag inser att nu när jag har haft tre dagar med bara inplanerad vila att jag var rätt glad över att få hålla kalas för vänner och släkt jag med. Jag fungerar inte så bra i vila. Eller såhär, jag ser alltid till att få små pauser av vila i ett schema som kräver mycket. Jag fungerar bättre när jag har att göra. Tre dagar med enbart vila på schemat gör mig knäpp, även såhär nära en födsel.

Men tillbaka till kalaset. Vi gjorde det väldigt lätt för oss. Vi köpte färdiga tårtor, lemonad och lite bubbel. Kokade kaffe och dukade upp allt på köksön. Lagom. Vi borde bjuda på nåt att äta tänkte vi först men bestämde oss för att det var lite viktigt att hålla det enkelt. Gottfrid var en hejare på att blåsa ut ljusen, han är en van kalasare nu och vet hur det ska gå till.

Inte heller hade vi dukat upp långbord utan tanken var gående tårta och man fick sätta sig där det fanns plats. Dörrarna stod öppna och många fick plats på vårt halvfärdiga trädäck.

Gottfrid är rätt så förtjust i prinsesstårta.

Fast det är vi väl alla.

Ute på det halvfärdiga trädäcket hade vi ställt ut tre små bord och tagit ner ett gäng stolar från vinden. Vi har inte direkt några utemöbler än men jag vet precis vilka jag önskar mig. Sålänge fungerade detta väldigt bra.

Gottfrid pekar med hela handen.

Efter några timmars tårtmingel, paketöppnande och hurrarop började våra nära och kära bege sig hem. Jag knäppte några post party bilder som ju blivit min favorit. Visst är pionerna imponerande.

Min styvpappa och lillasyster stannade till kväll och fångade mig och Hampus på bild. Rätt slitna.

Dagen efter var det måndag och Gottfrids faktiska födelsedag. Han fick paket på sängen och frukost framför tv:n. Sen var det dagis som vanligt. Fast inte helt som vanligt. När Gottfrid kom till dagis möttes han av ballonger med texten ”Grattis Gottfrid”, han fick fint kort och blev firad hela dagen. Han går på ett fantastiskt dagis, vi är så glada att han fick börja just där.

På kvällen var allt som vanligt fast lite mer blommor, snyggare linneservetter, favoriträtt och massa ballonger att leka med. Två fina dagar och en glad Gottfrid. Som numera vet precis vad det innebär att fylla år.

Tack alla som kom och firade!

47

Grattis bloggen och grattis Just wanna have fun!  Idag har jag bloggat i ett år där all the fun stuff happens. Eller ja bloggat över huvud taget. Vilken resa det har varit, aldrig trodde jag att det skulle vara så roligt. Men kul är det och vilka fantastiska människor jag träffat på vägen, på bara ett år. Såhär såg det ut för precis ett år sedan:

44

Idag var Gottfrid och jag i Malmö och hängde hos min Pappa, Gottfrids Moffaaa. Han bor precis runt om hörnet från favoriten Florera så medan Pappa lagade vegetarisk wok till oss trotsade Gottfrid och jag regnet för en fredagsbukett.

Eller bukett blev det inte riktigt utan lite olika krukväxter. Jag är rätt värdelös när det kommer till växter och har tyvärr allt annat än gröna fingrar, så det händer att mina krukväxter dör ifrån mig. När det händer är det så fint att jag får gå in till Isabell på Florera med mina tomma lerkrukor och så planterar hon något nytt som jag ska försöka vårda.

Därefter skyndade vi oss Hantverkaregatan ner hem till Pappa igen i ösande regn, med en blomstrande vagn.

39

Jag gjorde en i vecka 35, den hittar ni här. Tänkte att det kunde vara tid för en till, förmodligen den sista.

Vecka – 39 (tror jag väl att det är nu)

Cravings – Inga lika starka som tidigare i graviditeten. Börjat äta en del is och doftar fortfarande på tvättmedel utan hejd.

Äter inte – Dricker inte kaffe men längtar efter det som bara den, mer än efter vin.

Krämpor – Det är väldigt tungt att andas. Jag kan få lite panik ibland för att det är så tungt att få luft.

Flicknamn – Jo vi har nog ett nu. Men det kan ju bli precis som senast att vi ändrar oss helt när flickebarnet tittar ut.

Favorit outfit – Jag har ett par gamla stickade Gestuzbyxor och en Storiesskjorta som jag har nästan varje dag. Ibland bryter jag av med en väldigt stor klänning, som den på bilderna nedan. Det är en kjoldel från en gammal Baum und Pferfgartenklänning och en randig tröja från COS som jag sytt ihop till en bra gravidklänning. På fötterna har jag mina Birkenstock oavsett väder.

Humör – Känner mig lite stark igen efter ett par gråtiga veckor.

Nervös över – Nu är jag inte supernervös för så mycket. Jag är ganska fokuserad på uppgiften. Som en sportsman som ska springa ett långt lopp eller utföra en stor prestation. Men det är klart, nervositeten för hur Gottfrid ska hantera en lillasyster gnager lite. Hur gör man? Har någon nåt tips?

Sover – Som en stock.

Vill hinna innan – Vi har planerat lite tårtkalas för Gottfrid här hemma på söndag. Jag vill så väldigt gärna att vi hinner med det, en vecka tillgodo.

Ett nervöst ögonblick – En dag förra veckan när Hampus var på jobbresa i Visby och jag var hemma själv med hund, barn och mage var jag helt säker på att jag inte känt fosterrörelser på hela dagen. Efter att ha buffat och puffat på magen flera gånger utan några rörelser ringde jag sjukhuset som tyckte att jag skulle komma in. Min älskade bror och klippa i livet var här på fyra minuter för att underhålla Gottfrid. Sen fick jag mig en lång kvart i bilen in till sjukhuset. Precis när jag kliver in på avdelningen där vi för nästa exakt två år sedan var och födde barn känner jag en liten spark. Skönt. Jag blev uppkopplad på några maskiner ändå och kollade så att allt var som det skulle. Allt var precis som det skulle vara och jag till och med myste lite i den miljön jag inte varit i sedan vi födde senast. Väldigt peppad på att få komma dit igen och föda barn.

41

Maj är månaden då allt ska hända, lusten är på topp och varje helg är ett kalas. Den här helgen smygkalasade vi Gottfrids tvåårsdag med prinsesstårta, var på barnkalas på en mysig bakgård i Malmö och inflyttningskalas hos min kompis i hennes nya hus i Falsterbo. Nästa helg (om bebis inte gjort entre) har vi kalas för Gottfrid här i Ramsåsaskola. Kalas är kul och jag är förvånansvärt pigg och pepp. Peppar peppar.

 

29

I tre veckor, sex gånger har vi fått gå i skola igen. Sitta i en skolbänk, vara en del av en grupp, lära sig nya saker, ta sig förbi det man tror är sina begränsningar. Efter skolan har vi lunchat och hängt. Jag har haft tre fantastiska veckor och sex lärorika tillfällen men nu är det roliga slut. Jag kommer sakna att ta med mig frukosten från Solde upp till lektionssalen, jag kommer sakna vår lärare som kan förklara klurigheter som ingen lärare jag tidigare haft. Jag kommer sakna den härliga gruppen där ingen suckar för att man inte helt hänger med och behöver ta det en gång till. Tur att det finns en fortsättningskurs, jag ska bara föda en bebis först. Tack Folkuniversitetet för att ni lärt mig bokföra!

33

Jag har startat en bloppis på Instagram för mina gamla och kära plagg, väskor och skor som inte riktigt kommer till användning längre. Ikväll tänkte jag lägga ut nästan hela min samling väskor/tygpåsar som jag köpte på mig i Sydafrika. Gick lite crazy där i min semesterfeeling och inser att jag kommer aldrig använda dem allihop. Kika in på kajsamagdalenabloppis om ni vill.

 

21