Jag var en sväng inne hos Florera igår i mina gamla malmökvarter och fick köpa ett gäng vallmo för en en billig peng. De hade nästan blommat färdigt men jag kunde inte motstå dem. Vi pratade om den sköna blommsäsongen vi har framför oss nu. Hur den ger hopp om våren. Idag hade jag finbesök av min kompis Moa. Hon kom med en bukett egenodlad kål (minns ni första gången hon var här). Vackert och gott. Sen fikade vi hela förmiddagen med den sibiriska vallmon på bordet. Mot eftermiddagen föll det första bladet. Det är precis då hon är som vackrast. Vallmon alltså. 

13

Det var här allt började. Den här dagen med denna bild. Jag var gravid, trött och lite less på att Hampus spenderade all sin tid ute i det gigantiska hus vi snart skulle kalla husdröm. Vi hade bestämt träff med en tv-producent som tyckte att vi och vår skola skulle passa bra i ett tv-program. Jag hade pratat med honom i telefon redan och tackat nej till medverkan. Jag var rädd att vi kanske skulle komma på oss själva med att ta beslut i vårt husbygge baserat på tvinspelningen och inte efter vad som passade oss, den nya familjen, bäst. Producenten var envis och ville titta in ändå. Så jag köpte med mig blommor och fika och körde ut. Efter fem minuter med producenten hade vi bestämt oss. Detta får vi inte missa!

Gissa om jag är glad för det idag. Så mycket bra har kommit ur den här resan. Jag har fått vänner jag aldrig ens hade träffat om det inte varit för att vi var med på tv. Frågan är om jag hade bloggat. Hade vi ens bott kvar. Och hade jag inte träffat alla dessa inspirerande människor, hade jag då vågat satsa på egen verksamhet. Ett liv där man kan få vara kreativ de flesta dagar istället för att jobba för någon annan. Den här dagen, med den spretiga buketten i en renoveringsrörig skolsal skulle man kunna kalla början på det hela.

Vill ni se avsnittet om oss och vår husdröm så ligger det ute igen. Här kan ni klicka då. Och vill ni se återblicken då de kom och besökte oss två år senare, då kan ni klicka här.

33

Sponsrat av Clarion Hotel Malmö Live

2020-01-20

På Besök – Home away from home

Vill ni se hur vi har det när vi övernattar i Malmö? Jag tycker ju att vi bor så fint och skönt att vi skulle kunna göra det som en del av På-besök-serien. Här är vårt Home away from home i Malmö. Får jag presentera ClumskasvitenClarion Hotel Malmö Live.

Man kliver först in i en liten hall där alla väskor och ytterkläder får plats men skyndar vidare in i det stora rummet som kombinerar vardagsrum, matplats och ett litet kök. Hela sviten är på 75 kvadrat och ligger högt uppe i det himmelsblå på 23e våningen. Grannen heter Zlatan.

Jag ska skynda mig att säga att vi inte alltid får bo i Chlumskasviten men den här gången strax innan jul hade vi tur. Den hade precis invigts av Renata Chlumska själv som besteg fasaden. Hon har även skänkt hotellet attiraljer från sina äventyr. Dessa pryder nu sviten på olika ställen, som konstverk. Ska vi titta in i vårt sovrum?

Här sov vi gott och även barnen framåt småtimmarna även om de börjar natten i sina egna sängar så slutar den alltid hos oss.

På väg in i det lite större badrummet av de två passerar vi en riktig malmödörr. Den visar kullerstensgatan upp från möllan till Johannesskolan.

En fin sak med att hyra den här sviten är att för varje natt som någon sover i den skänker Clarion Hotel Malmö Live 500 kr som via Unicef som arbetar för att barn i Kambodja ska få sova gott i trygga sängar.

Snygga skinnstolar. Med bra snurr hälsar Gottfrid.

Fina detaljer och en utsikt man aldrig tröttnar på.

En Gottfrid som känner sig som hemma.

Och ännu en vacker malmödörr. Denna föreställer Möllevångstorget och gömmer det lilla köket bakom.

Tack för besöket säger vi och tack Clarion Hotel Malmö Live för att vi får bo så skönt!

 

 

 

22

Jag brukade fråga min mamma vem hennes bästis var. ”Du är min bästis svarade hon då”. ”Näää” sa jag, ”vem är din bästis på riktigt?” Då berättade hon om Mia som hon inte träffade längre men som varit hennes bästa kompis hela barndomen.
Idag, nu precis fick jag ett mail från Mia med bilder på min Mamma, samma dag som de slutade nian. Efter skolavslutningen. Därefter gled de ifrån varandra, pojkvänner och sånt kom emellan. Men Mia skrev att det var såhär hon alltid skulle minnas min Mamma.

82

Minns ni detta? Jag tänkte att vi kunde ta en snabb uppdatering.

Fråga 1: Är ni klara nu då?

Ja nä inte alls. Vi har nog mer att göra nu än när vi började. Eller så är det ju inte såklart men vi har insett hur stort det är och hur lång tid allt tar. Och hur mycket vi vill göra. Nu mer än någonsin drömmer jag om hur fint Ramsåsaskola kan bli. Vi försöker att inte stressa utan renoverar i perioder. Just nu har vi lite paus. Till sommaren har vi stora planer.

Fråga 2: Blev det en lägenhet i Malmö?

En malmlägenhet blev det inte. Vi fick något annat mysigt. Vi har en övernattning där lakanen alltid är rena och krispiga. Där utsikten är makalös och frukosten står uppdukad varje morgon från kl 07:30. Vi bor högt upp i det himmelsblå på Clarion Malmö live. Jag sitter just nu i min sköna säng bredvid min krukväxt som alltid finns på plats och blickar ut över ett vackert Malmö och skriver detta. Det blir nog en fin dag. Vi kallar det vårt Home away from home. Vill ni läsa mer om stunderna i vårt malmöhem kan ni göra det här, här och här.

Fråga 3: Är svärfar singel?

Njä det tror jag inte hehe.
28

Så övergick våra sköna lediga jullovsdagar till lite mer vardag. Jag fick åka in till Malmö och jobba. I mitt showroom, min kläduthyrning. Det har varit så fint att nu i helgerna se mina klänningar ute hos så många av er. Ni har alla varit så himla fina, gjort plaggen så personliga. Idag fick jag härliga Victoria in i provrummen som behöver en klänning till en fest i vår. Hon var så tjusig i allt och ställde snällt upp på bild.

44
  • Just wanna view more of
  • Style

Vi struntar i att fira det nya året i år. Tänkte vi först. Vi har blivit en familj som tycker att det är allra bäst när vi får hålla rutinerna för kidsen (herregudars om mitt pre-kids-jag hade hört mig nu alltså) och sova en natt någorlunda ostört. Men så tog vi oss i kragen och styrde nyårsfest på det sätt som passade oss tillsammans med en favoritfamilj som också egentligen tänkt hoppa över firandet i år. Christin, Anton och Algot får ju en liten nu närsomhelst. Vi bestämde oss tillsammans för att köra en fullmatad nyårsmiddag med alla tillbehör fast vid lunchtid. Dvs när kl var sju var kalaset över och vi nattade våra små och smög oss ur paljetterna och in i pyjamasen. Nöjda. Men låt oss börja där paljetterna fortfarande var glittriga och klockan bara lunchtid, vid dukningen.

Ni som följer Christin vet ju att hon är mästare på dukningar och blomsterarrangemang. Att få hem henne till ett dukat bord kan göra vem som helst nervös. Så jag släpade in en hel skog och köpte lite mimosa på torget. Fint tyckte jag. Till skogen matchade jag mina kunglig dansk tallrikar, både de nya och de gamla.

Sen kom fina familjen efter en tur på saluhallen. De hade köpt med sig ostron. Vi hade gjort samma. Dubbelt upp. Hampus och Anton fann sig väl tillrätta i köket. Gottfrid och Algot bekantade sig lite blygt med varandra som man väl gör när det gått några veckor sedan senaste leken. Christin och jag fotade mest. Beate fick stå (sitta) modell.

Sen försökte jag få ihop ett familjeporträtt. Vi har tagit ett varje jul sedan Gottfrid kom. Christin var snäll och ställde upp med kameran.

När fotona var tagna, ostronen öppnade och barnen lekte som bäst ställde vi vuxna oss runt köksön och skålade. Vi åt ostron, lite krabba och glömde helt bort att vi skulle göra rårakor till kalixlöjromen vi köpt till förrätt. Men det gjorde inget, Anton hade bakat surdegsbröd och tagit med vilket blev ett perfekt tillbehör. Vi slog oss ner vi bordet och åt förrätt. Kalixlörjom, finhackad rödlök, vispad crème fraîche, Antons skivade bröd, en droppe citron och en hel kruka dill.

Titta så fin Christin är i klänningen. Drömmen från Stine Goya.

Sen åt vi huvudrätt. Fortfarande är klockan bara barnet fast det nästan kändes som en vanlig nyårskväll. Jag fick ingen fin bild på den helgrillade kalkonen Hampus hade tillagat. Den var god. Till kalkonen fick vi hasselbackspotatis, skysås och hyvlad morot. Vi fick en liten paus när Anton ställde sig i köket och förberedde efterrätten som de hade haft med sig. Det är något mysigt som händer när ens kompisar känner sig som hemma i ens kök och letar i stökiga lådor efter bestick och nötknäppare. Pavlova serverades vi till efterrätt, med ett berg av frukt och bär. Så himla syrligt gott och perfekt avslutning på vår middag…lunch.

Och när klockan slog åtta hade vi beslutat att låta disken stå, nattat två barn och satt på en kriminalare på tv4 play. Hashtag life with kids!

Till alla er som känner mig från förr och som inte alls känner igen det jag berättar om här. Vill jag bara säga att jag redan börjat planera min födelsedagsfest. Då ses vi! God fortsättning sålänge.

 

58

Låt oss fortsätta vår resa. Vi har i historien kommit dit där vi bestämt oss för att det nu är tid för ett fönsterbyte. Vi ska välja fönster. Allt jag bryr mig om är att de är snygga var min tes. Jag skulle även under denna lilla resas gång bli aningen klokare.

Vi hade turen (i oturen) att ett fönster behövde bytas direkt, det höll på att ramla ur sin fula karm. Bilderna ovan visar fönstret som skulle få bli vårt test. Det är ett fönster som inte är likt något av de andra, är mycket mindre och öppnades upp nån gång på 80-talet när man gjorde flera sovrum i skolsalen. Här skulle vi provsätta in ett fönster från den leverantör vi trodde mest på. Sen skulle vi leva med detta och känna efter om vi var nöjda. Därefter ta beslut om vilken typ av fönster vi önskade oss i resten av huset.

Vi började googla, prata med med arkitektvänner och åkte runt och hälsade på snickerier. Vi övervägde att köpa gamla och renovera. Vi tittade på nya fina, nya fula och nya fina med alla moderna funktioner. Här fick jag tänka om. Jag som hittills i processen mest bara fokuserat på snyggheten började inse att för att få fönster med spröjs både invändigt och utvändigt skulle jag behöva välja enkelglas. Vilket i vår stora skola på 400 kvadratmeter skulle bli för kallt. Våra uppvärmningskostnader är redan hutlösa. Isolerglas med spröjs utvändigt rekommenderades varmt. Vi fick fundera ett varv men var rörande överens om att vi inte ville frysa. Isolerglas fick det bli. I handtillverkade senvuxna fururamar så vackert snidade att det var en fröjd för ögat.

Det var så skönt att få det lilla (om man jämför med de andra giganterna i skolan) vackra fönstret på plats. Hela skolsalen fick ett lyft. Anders plockade bort och ramade in fönstret med stor omsorg. Han jobbade sig runt den lite besvärliga balken i ovankant och fick nästan till det så perfekt att man skulle kunna tro att det suttit där nästan alltid. Vi levde med det i några månader och kände på hur ljuset föll in, hur tätt det var och hur härligt det kändes att öppna och stänga med de små öglorna till handtag. Vi kände att vi hade valt rätt, vi var så glada för vårt qvesarumsfönster. Med nöjda steg har vi nu åkt tillbaka till den gamla skolan i Slogstorp, där Qvesarum har showroom och butik, och beställt fönster till resten av huset. Snart får vi dem levererade. Som vi längtar.

33

Det har varit en så fin jul på så många sätt. Men bäst av allt är kanske att detta är tiden på året när alla som flyttat bort kommer hem. Och har man riktigt tur så får man mellan alla julfiranden umgås med dem man gillar allra mest men sällan träffar. Jag har en favorit. Min kusin Jens. Han bor i Berlin med sin Julia och är nästan aldrig hemma men till julen kommer han och idag kom fick vi besök av de båda. Som jag njöt.

Vi åt pepparkakor med möglig ost och liten rund tigerkaka. Vi pratade om berlinska stadsdelar och zlatanstayn. Efter besöket skulle de vidare in till Malmö, sätta sig på en pub och hela gänget vänner skulle titta förbi och dricka öl. Lite malmösugen blev jag ändå.

29

Från oss till er.

Här är julen från förra året.

 

28