2019-09-16

En outfit som är jag – superhjältedräkten

Hej! Den här veckan är det jag som håller i trådarna, eller ska man kanske säga tangenterna, på JWHF’S Style Challenge blogg! Och med det sagt ska jag, som sig bör, presentera mig; jag heter Sandra och bloggar vanligtvis på vardagskonst.seJag bor i Alingsås som ligger vägg i vägg med Göteborg, är gift med en Hugo och har två barn på 1 och 4. Till vardags jobbar jag med inredning på Ellos Home, en butik i Göteborgs finfina innerstad. Samtidigt läser jag dessutom till någon sorts kommunikatör.  

Den här veckan kommer vi göra en lätt liten djupdykning i min garderob och till det blir det nog en och en annan fundering om detta så komplexa område – kläderna och den personliga stilen. Det är nämligen inte något som bara ska fylla en funktion för mig – det är en förlängning av det inre, en spegling av dagen, av livet, av humöret, av stunden. Kläder är sällan bara kläder. Så med en smula insikt i hur mycket jag tänker kring ämnet kan man ju också ana hur glad jag är över att ha blivit tillfrågad om att bli gästbloggare. Hurra och tack för det, säger jag, till JWHF, nätets finaste portal<3

Men nu går vi vidare till det som inlägget faktiskt ska handla om, nämligen En outfit som är jag. Och, ja, vem är jag egentligen nu för tiden? Det vet jag faktiskt inte riktigt eftersom min kropp spenderar sin tid delvis i arbetsuniform på jobbet och delvis i mammauniformen hemma. Men egentligen allra mest tid har den spenderat i jagvetintevemjagär-uniformen de senaste åren – för varje gång jag blivit mamma har någonting nytt hänt med mig. Och nej, jag ska inte bli långrandig kring föräldraskapet och ”mammakroppen”. Men visst kan vi väl enas om att det påverkar en, stort som smått?  Kroppen, först och främst men också sättet man lever på. Jag kan till exempel inte ha pennkjolar i vardagen här hemma – jag måste kunna böja mig ner obehindrat, krypa under bordet för att plocka upp makaroner från golvet och ha sköna skor som låter mig springa efter en unge eller två. Visst går det med det motsatta, men satan vad mycket svårare det blir då.

Men samtidigt som jag hänger runt i den här bubblan med ”praktiskt” som begränsning så vill jag ju inte ge avkall på allt – jag vill ju trots allt fortfarande klä mig fint, känna mig fin och ge uttryck för det och den som är jag. Balansgång, de luxe kan jag lova, för egentligen skulle ju allting vara enklare om jag bara gav upp och sprang runt i någon form av heltäckande kroppsstrumpa. Nu när jag tänker vidare på den idéen så förstår man ju varför Batman, Stålmannen och alla andra i gänget rattar runt i trikåer – DET ÄR PRAKTISKT.

Jag är dock inte där än, min superdräkt består av annat. Gärna fladdriga kjolar, romantiska blusar eller lösa klänningar. Mycket färg men också krispigt vitt. Och sköna skor, alltid sköna skor. Så ser min superhjältedräkt ut.

 

vardagskonst-outfit-1

/ Sandra, som även finns på instagram och bloglovin

9

Kommentera

En riktigt bra superhjälte av en som fått testa hennes kraft ✨???

jwhfstylechallengebloggen

Gulle dig, Klara! <3

Barbara

Jag är inte mamma, men tycker ändå att det är obekvämt och opraktiskt att ha på mig pennkjol hemma, måste också kunna böja mig och plocka upp grejer från golvet även utan barn. Och även utan barn så behöver jag ibland springa till bussen, eller springa efter något som jag har tappat och vinden tar tag i det eller whatever, så jag föredrar också bekväma skor. Tycker också att det är skönt att ha fladdriga klänningar för då kan man ta hela andetaget och slippa hålla in magen. Så det är inte bara mammor som vill ha bekväma kläder och skor. Utan förmodligen de flesta kvinnor. Gärna med fickor och annat praktiskt.

jwhfstylechallengebloggen

Hallå där. Jag tvivlar inte på att många människor tycker om att ha det praktiskt och bekvämt, tvärtom. Men i det här inlägget utgick jag utifrån mig själv och jag har aldrig haft ”praktisk” på min checklista för kläder. Innan barn har jag burit pennkjol hemma, haft skor jag inte kunnat springa i och så vidare. Just det här inlägget utgick från ”en outfit som är jag” och då gjorde jag en skildring utifrån vem jag varit tidigare och vem jag är nu. Det var alltså inte menat att framstå som att det är någonting jag anser passar specifikt för just en sorts typ av människa 🙂

Barbara

Amen jag förstår helt och fullt. Är nog bara så jäkla trött på alla obekväma kläder jag förväntas och erbjuds att bära. Utgick också bara från mig själv. Bra text när den berör!

jwhfstylechallengebloggen

Vad du satte fingret på något oerhört viktigt i din kommentar – ”Är nog bara så jäkla trött på alla obekväma kläder jag förväntas och erbjuds att bära.” Tror vi är många som kan skriva under på den, åtminstone kan jag det. Tack för att du tog dig tiden att skriva! 🙂

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.