2021-01-03

Årskrönika

Det här året har haft så enormt mycket innehåll samtidigt som det stundtals känts tomt. Vi som familj har haft fina och roliga äventyr men har saknat vänner. Drömde att jag var på restaurang här i Malmö tillsammans med mina nyfunna människor häromnatten. Det säger allt.

Vi började året i vår lägenhet i Stockholm. De äldsta barnen hängde med kusinerna medan jag och Ramón stannade hemma i soffan tillsammans med Liana som bara var en månad gammal. Känns som 1000 år sen nu.

I februari flyttade vi. Vi hade bestämt oss för att prova att bo i Norrtälje under Ramóns föräldraledighet. Närmare min familj för att göra livet lite enklare. Vi kände att vi inte var på rätt plats och hoppades på att hyresfemman mitt i centrala Norrtälje skulle vara våran plats.

I Helsingborg precis innan Corona blev det enda folk pratade om.

Mars kom med rasande fart och precis när vi kommit hem från några dagars föreläsningsturné kom också corona med rasande fart. Det var en underlig tid. Världens kändes upp-och nervänd. Dessutom var min kropp inte riktigt i fas. Fick mjölkstockning och två allergiska reaktioner.

Nässelfeber är inte kul.

Sen kom april, fick nycklarna till min ateljé och firade påsk med en bebis som blev större och större för varje dag. Vi bestämde oss för att köpa bil för att bli mer rörliga under corona och Ramón började plugga för att ta svenskt körkort.

Maj gick i rasande fart och någon gång i slutet av månaden började illamåendet göra sig till känna. Var helt säker på att jag var gravid och i början av juni visade det sig att jag hade rätt. Bebisen var planerad, Ramón ville ha fler och jag kände att ett syskon i samma ålder vore mysigt. Vi kände båda att det va lika bra att köra direkt så är det klart sen.

Där någonstans hade det också börjat skava lite. Vi trivdes inte. Vi började om igen med att googla, kolla hemnet och diskutera vad vi ville ha ut av platsen vi ska bo på. Vände och vred på landet vs stan, stort eller litet, billigt eller dyrt. Kom fram till Malmö igen. Som vi faktiskt funderade på året innan. Så vi bestämde oss för en semester för att känna efter lite till. Och så tog vi med mamma.

Malmö tog oss med storm, det vi inte visste då var att mamma också blivit förälskad i staden. Jag visste nämligen inte hur jag skulle våga säga till familjen att vi ville flytta så höll allt hemligt. Va skitjobbigt. Men så en solig dag tog vi en kaffe och mamma kläcker nyheten att hon ska flytta till Malmö. Om jag satte kaffet i halsen? Typ. Berättade att vi hade samma planer och allt kändes helt bisarrt men också svinkul.

Sen gick allt fort. I augusti hade vi skrivit kontrakt på lägenheten i Malmö och flytten planerades till oktober. Ramón körde upp kl 14 och flyttbilen kom kl 15. Han kom hem medan flyttkillarna bar ut våra grejer och berättade att han inte klarade körkortet för att typ 20 minuter senare säga att han skojade och faktiskt hade klarat det. Både hatar och älskar hans pokerface. Själv hade jag aldrig klarat att hålla en sån nyhet hemlig i hela 20 minuter.

Magen i slutet av oktober. Varje dag tänker jag: ”Nu kan den inte bli större” men det blir den ju.

Resan ner till Malmö var en av de mysigaste bilturerna jag gjort. Så härligt att vara påväg till vår nya lägenhet och plats på jorden. Kändes 110% rätt och som något annat än flytten till Norrtälje. Årets sista månader har ägnats till att lära känna vår nya stad så gott det går mitt i en pandemi. Har också fått jobba stenhårt eftersom jag tappade så mycket av mina vanliga uppdrag på grund av viruset. Men glad att jag lyckades vända på trenden neråt och överlevde ännu ett år som konstnär.

Är också glad över att Ramón varit och fortfarande är föräldraledig med Liana. Jag är helt säker på att det gjort vår första tid som föräldrar tillsammans så bra som möjligt. Och jämställt. Även om vi såklart har saker vi behöver jobba på som i alla relationer och speciellt när en har småbarn. Kommunikation har varit enormt viktigt och avgörande, herregud vad vi pratat det här året. Tur vi haft ett barn som gillat att sova i vagnen på långa promenader.

Liana med mormor i hennes nya lägenhet.

Nu bor mamma ett kvarter ifrån oss och snart väntar vi på vårt andra gemensamma barn, fjärde barnet till familjen. Ramón ska fortsätta vara föräldraledig ett tag till, vi ska vara lediga tillsammans de första månaderna. Liana får vänta med förskola till hösten när det förhoppningsvis är lite lugnare på coronafronten och hon vuxit till sig lite mer. Hon som var bebis nyss har nu tagit sina första steg och säger pappa men inte mamma. Hon som ammade jämt men bytte till välling utan problem och snart ska bli storasyrra.

Ser fram emot det hör året med skräckblandad förtjusning. Som vanligt. Eftersom jag vet att en aldrig kan veta vart livet tar en. Håller tummarna för en lugnare förlossning, en hyfsat lugn bebis och att mina två äldsta ska lära känna massa nya kompisar lagom till sommarlovet. Jag hoppas att jag kommer kunna hänga mer med alla härliga malmöbor jag träffat och att jag kanske orkar och hinner skriva klart min bok.

Jag vill laga och äta massa god mat, åka runt till fantastiska loppisar i sommar och hitta tillbaka till mig själv utan en bebis i magen.

Och så vill jag ha en helt okej 40-årsdag i morgon. Så bra som det går när alla är trötta på firande efter jul och nyår + det där jäkla virusets närvaro. Just nu känns födelsedagen inte så pepp.

Gott nytt år!

38

Kommentera

Linnéa

Du är den coolaste mamman! Ser fram emot att följa ditt 2021!

jessicahallback

❤️❤️❤️

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.