Nu är det bara några dagar kvar tills vi flyttar. Sitter med en kopp kaffe och pausar mitt i kaoset. Har flyttat mycket i mina dagar och blir liksom aldrig proffs, det är alltid extremt jobbigt de sista dagarna. Ramón håller dessutom på att ta körkort och har både uppskrivning och uppkörning den här veckan. Vet inte hur det ska gå till men av erfarenhet så vet jag ju att det alltid går. Nästa måndagakväll sitter jag i Malmö med en kopp kaffe i ett packa upp kaos ?

Och på tal om Malmö, känns ju döläskigt att flytta så långt nu när det närmar sig med stormsteg. Så häromdagen vandrade jag runt i Stockholm för att känna efter om och vad jag kommer sakna. Kom fram till att det inte känns jobbigt alls att lämna huvudstaden. Fast kommer såklart sakna alla vänner. Men tåget går fort och har redan två besök inplanerade innan jul! Så glad över att vi kommer ha ett gästrum.

Förutom vännerna då så är det ju inte något speciellt jag kommer sakna, kunde bara komma på anledningar till varför jag ville lämna Stockholm. Har sammanställt en liten lista:

1. Det är så långt till allt. För om en inte har pengar eller kontakter är man förvisad till förorten och en himla massa åkande med tunnelbanan. Allt finns i stan men många timmar måste läggas på pendlande.

2. Tycker det finns ett osunt stressande kring karriär och i Stockholm och därmed oskön stämning. En ska känna rätt personer, nätverka vid minsta tillfälle och älska sitt jobb. Nu kanske det är likadant överallt? Men det lilla jag lärt känna av Malmö så känner jag att det är annorlunda. Folk är varmare och mer ödmjuka. Har blivit inbjuden till så många fler rum och människor på kort tid i Malmö än vad jag blivit på 20 år i Stockholm. Stockholm har många stängda dörrar.

3. Maten är svindyr i Stockholm. Både i butiker och på restauranger. En hyfsat god falafel går liksom på runt 100kr.

4. Läget. Långt till resten av världen. Eller i alla fall jämfört med Malmö. Ser fram emot närheten till Danmark och Tyskland. När pandemin lagt sig så ska vi ta tåget till Berlin!

5. Rusningstrafiken suger. Både kollektivt och med bil. Vet inte hur många gånger jag har stått intryckt i ett tåg med barnen påväg till skolan och bett folk ta hänsyn till de mindre människorna. När Zoe och Lily har åkt till skolan själva så har de fått stå vid dörrarna hela redan för att va säkra på att komma av vid rätt station. Annars var det inte säkert att de hann förbi alla människor innan dörrarna stängdes.

Känner mig oerhört negativ till den stad jag älskat i många år men gissar att det är en del av att våga flytta. Kommer säkert sakna staden för flera anledningar än vänner i framtiden men jag tror faktiskt inte att jag kommer flytta tillbaka. Malmö känns helrätt för oss. På fredag kör vi ner!

28

Tycker det är så sjukt svårt att hitta inspiration till outfits för en kropp som gror bebis. Speciellt nu på vintern. För under sommaren upplever i alla fall jag det både lättare att hitta inspiration och att klä sig.

Började få lite panik redan i våras när jag upptäckte att jag var gravid och skulle va som mest gravid under vintern. Vill inte lägga en förmögenhet på kläder som bara ska användas en kort tid och inte heller känna mig ful en hel vinter. Förra graviditeten letade jag i secondhandbutiker men hittade noll, även om moder för gravida blivit 1000 gånger bättre så har jag svårt att se något jag verkligen gillar.

En nöt att knäcka med andra ord. Och nu tycker jag faktiskt att jag knäckt den för min del i alla fall. Och kanske någon annan gravid med klädpanik finner inspiration i det. Vi får se! Klicka på hjärtat längst ner om du gillar så vet jag om jag ska visa fler outfits under vintern ☺️

Så här har jag tänkt: börja med bekväm bas. En bas går att omvandla till massor av outfits. Så här ser min ut:

Det är gravidleggings från Asos och en ribbad halvpolo från Bershka som jag bara hann fota tre outfits med idag. Inte lätt i ett halvmörkt rum med bebis och mobilkamera ? men varsågoda:

All black med omlottklänning från danska Boii. Den här klänningen kommer jag kunna använda och amma i när bebis är född.

Här med årets trendplagg från H&M.

Och sist men inte minst med en loppisfyndad fiskartröja som matchar med Lianas outfit från A Second Love Affair.

Blev väldigt lite färg i dessa outfits. Speciellt eftersom jag har gått runt och deklarerat att jag vill se ut som en karneval hela sommaren. Men gissar att jag är färgad av hösten såklart och så gör den växande magen att jag känner mig som en julkula med för mycket färg. Jag gillar inte när magen får massa uppmärksamhet även om jag såklart älskar det som växer i den.

49

Jag tänker att livet inte består av en enda lång resa utan flera. Vår kropp har bytt alla celler i kroppen på sju år så vad säger att vi måste vara samma person hela tiden? Eller ja, i grunden är vi ju samma men en kan vilja olika saker, vara sugen på olika saker och tänka olika genom livet. En sak jag tyckte väldigt bestämt som 20 något stämmer antagligen inte med vad jag tycker som snart 40.

Med det sagt ska jag berätta hur mitt liv såg ut för tre år sen. Älskade det livet lika mycket som detta men på olika sätt. Andra saker var roligast liksom att andra saker var jobbigast. Låt oss backa tiden för en återblick!

Mina äldsta barn när de var pyttesmå i vår pyttelilla lägenhet på söder i Stockholm. Bodde i en etta på 43kvm i fem år.

2017 hade jag varit singel i 7 år. Var väldigt bra för mig, behövde det eftersom jag nu när jag ser det i backspegeln, inte hade en aning om vad som var en bra relation och vem jag passade bäst att leva med. För jag ville så småningom hitta någon att dela livet med. På något sätt. Även om jag verkligen njöt av att bara ta hand om mitt eget skit och göra exakt det jag själv ville hela tiden. Förutom på barnveckorna då.

I en lägenhet i Marseille. Har varit med om så fantastiska resor. Oerhört tacksam för alla minnen.

Hade barnen veckovis eller mer. Ett tag bodde dem hos mig alla dagar utom varannan helg. Då kändes det ibland som att jag aldrig hade egentid. Det skrattar jag lite åt idag när tre barn bor på heltid hos mig nu + en liten till på väg. Förra sommaren flyttade nämligen mina båda äldsta hem till mig på heltid av en anledning jag inte vill skriva om här för respekt till alla inblandade, inte minst barnen. Men ni kan tänka er vilken omställning. Från varannan vecka, nykär och nybliven sambo och med oceaner av egentid till 150% familj.

Var superblond under många år.

På mina barnfria dagar levde jag långt ifrån ett familjeliv. Dj:ade på massor av coola ställen nätter och kvällar, var på trista efterfester (har aldrig gillat efterfester) och satt upp konst på Stockholms gator med mina coola gallerikompisar när mörkret lagt sig.

När jag dj:ade spelade jag hip hop och grime. Det sistnämnda blev en tatuering på mitt finger. 140bpm står det, det är tempot grime går i. En gång fick jag spela för grimenördar på en fest av Sveriges radio, det är ett av mina bättre dj-minnen. Eller den gången när jag fick spela innan grimelegenden Wiley eller kanske när jag spelade på samma scen som Stormzy. Lyssnade för övrigt på en dokumentär om honom härom dagen, rekommenderar starkt, du hittar den här.

Jag syns i hörnet, Stormzy är.. den långa killen.

Jag träffade så mycket härliga människor, reste till massor av fantastiska ställen och växte enormt som människa. Och det hade jag bestämt mig för att göra när jag var nyseparerad från äldsta barnens pappa. Jag hade en plan som började med att säga ja till allt som lät kul, hur läskigt det än kunde bli. En annan del av planen var att ta tag i mitt musikintresse så gick på varenda konsert jag kunde. Ibland ensam. Stod bland annat längst fram, alldeles själv, vid scenen när NAS spelade på Berns. En tredje sak på listan var att våga ta tag i mitt konstnärsskap, det tog några år och jäktigt massa slit, sover jag lite nu på grund av bebis så sov jag lite då för att jag hade gett mig fan på att lyckas med några av mina drömmar. Det och en hel del ångest höll mig också vaken om nätterna.

För även om jag hade skitkul så mådde jag också skitdåligt. Jag behövde bearbeta massor av saker jag inte tagit tag i tidigare och tog hjälp i form av KBT. Minns det första samtalet, första gången jag bad om hjälp. Glad att jag gjorde det. Alla borde någon gång ge sig själva den presenten.

En annan present är den jag nämnde i början, att våga testa saker fast de är läskiga. Har startat så många mer eller mindre misslyckade projekt genom åren. Bland annat gjorde jag min egna smyckeskollektion i form av knogjärn och pistoler. Kan berätta om fler företag jag startat och lagt ner om ni tycker det är intressant?

Hur som, åren gick och jag började känna mig lite uttråkad på nattlivet i Stockholm. Var utmattad av att jobba på kontor dagtid, vara konstnär och dj: på nätterna varannan vecka och mamma varannan. Visste inom mig att den tiden snart skulle ta slut, att något skulle förändras.

Då träffade jag Ramón. Magkänslan sa att det var rätt men var ändå tvungen att gå och spå mig i tarotkort för att vara riktigt säker ?. För det har inte varit lätt att släppa in honom i mitt liv. Jag som hängde med vänner exakt hela tiden skulle våga släppa taget om dem för att hänga med en kille. Var både livrädd att förlora mina kompisar och att tiden jag la på honom skulle vara meningslös. Hade väldigt lite tilltro på att ett förhållande kunde funka hur bra killen än va.

Men uppenbarligen gick det ju, och fort dessutom. Men tänker att det ofta kan bli så när en är närmare 40 och inte 20. Gillar också tanken på att vi har massor kvar att göra tillsammans när barnen blir lite äldre eftersom vi inte hann så mycket innan jag blev gravid.

Det tänker jag fylla nästa 7-årsperiod med. Äta massa god mat ute, resa (hur nu resandet ser ut om 7år), kanske dj:a lite tillsammans igen och så vidare. Musiken har jag verkligen inte släppt, även om att dj:a på klubbar känns avlägset och inte så lockande just nu. Konstnärsskapet vet ni ju vart det tagit vägen men längtar efter att ha tid att utveckla det ännu mer. Skriva/rita en till bok skulle till exempel vara skitkul. Eller att lära mig att måla realistiskt.

Men just nu ska jag leva just nu. Njuta av det som är roligast just nu och kämpa med det som är jobbigast just nu. För det bästa och mest spännande med livet är att det kan vara helt annorlunda om ett år.

44

Alla tre barnen tidigare idag.

Fick en fråga om mina två äldsta barn följer med till Malmö och om, hur det är att flytta med äldre barn.

På första frågan svarar jag ja, de följer med! Jag har ensam vårdnad om de sen förra sommaren och de träffar bara sin pappa ibland. De får själva bestämma hur mycket de vill umgås med honom och tycker inte det känns jobbigt att flytta långt bort av just den anledningen. Mer än så kommer jag inte gå in på det. Istället så tänker jag att en intervju med Zoe och Lily är på sin plats!

Hur känns det att flytta?

Lily: Roligt.

Zoe: Roligt och läskigt.

Vad är det bästa med att flytta?

Zoe: Att det blir en nystart. Få nya kompisar. Och att vi flyttar till Malmö och kommer att bo mitt i stan.

Lily: Ny skola och nya kompisar. Många roliga saker att göra i Malmö.

Vad är det läskigaste med att flytta:

Zoe: Läskigt att börja i ny skola. Jag hoppas att jag får nya kompisar.

Lily: Börja i ny skola.

Vad är det första ni kommer att göra i Malmö?

Zoe: Fixa mitt rum och äta falafel. Och sen utforska butiker.

Lily: Kolla runt i lägenheten! Jag och Zoe har inte sett den än.

Ni har ju flyttat och bytt skola ganska nyligen och nu flyttar ni igen. Vad är era bästa tips till någon som ska flytta och byta skola:

Zoe: Ställa mycket frågor till klasskompisarna för att lära känna dem. Vara modig, det är läskigt men det går över. Om det känns jobbigt så tänk istället att det är en nystart och en chans att ändra på det som kanske inte kändes så bra i förra skolan. Fråga vad alla heter i sociala medier! Där tyckte jag att jag lärde känna folk mest. Och försök att hitta kompisar utanför skolan, typ gå på aktiviteter och sånt.

Lily: Var modig! Tänkt ut ämnen att prata om, till exempel om de spelar något speciellt spel eller har TikTok. Leta upp fritidsaktiviteter och försök att hitta kompisar utanför skolan också. Och häng med klasskompisar efter skolan också.

Tycker ni att det varit svårt att hänga med i skolan när ni flyttat?

Zoe: Nej det var inte alls svårt. Viktigaste är att man är i skolan och jobbar på, lärarna fixar att man hänger med. Du behöver inte tänka på det som ett problem.

Lily: Nej det var inte så svårt. Vi hade gjort mycket av det de jobbade med i nya skolan. Hoppas det är ungefär samma nu.

Hur känner man sig hemma i ett nytt hem?

Lily: Packa upp sakerna så snabbt som möjligt. Titta runt mycket i lägenheten så den känns som hemma. Och bädda fint!

Zoe: Eftersom man tar med sina saker så känns det som hemma ganska fort eftersom inredningen är likadan. Ha inte för tomt i ditt rum utan försök fixa mysigt fort. Och försök att ha samma rutiner ungefär.

Det var alles! Ställ gärna fler frågor bland kommentarerna så ska jag fråga dem, de tyckte det var väldigt kul att dela med sig!

44

I början va det skitkul, kände åååå vi ska flytta gu va kul att börja tömma all mat hemma, va kreativ jag ska va! Sen börjar både ingredienserna och fantasin ta slut.

Ramón älskar smoothies, så här ser det ofta ut när vi har massor av gott hemma.

I morse märkte jag att majonäsen hade pyttelite på botten av burken och blev lite deppig. För kommer inte hinna äta en hel burk innan vi flyttar, det känns dumt att slänga och att ta med sig kylskåpsgrejs i en bil 70 mil känns omöjligt.

Sallad är ju svingott. Längtar tills vi kan shoppa på Möllan! Priserna där får en Stockholmare att gapa av förvåning. Sist såg vi perfekta bananer till smoothie eller bananpannkakor för 5kr kilot ?

Jag älskar att laga mat och gärna med massor av ingredienser. Men just nu känns det som att den bästa matlagningen är med få ingredienser och utan storpack. Eller storpack av en sak som kan användas upp till flera middagar samma vecka. Ja, ni hänger med.

Älskar mexikanska köket! Speciellt efter jag lärt mig att äta koriander ?

Längtar tills jag kan fylla köket i Malmö med massa gott, speciellt från Ica Söder som jag hört ska ha massor av vegomat. Men tills dess behöver jag hjälp! Ge mig era bästa mattips inför flytten! Förutom att gå ut och äta, det blir för dyrt att göra det varje dag.

En av mina mest minnesvärda middagar med mina äldsta barn. Vi var på resa, inte så hungriga men ville ändå äta middag. Så vi gick till närmsta korvkiosken och delade på detta.

17

Älskar detta godis. Älskar godis överlag. Äter faktiskt godis nästan varje kväll.

Varenda dag längtar jag lite efter kvällen. Inte för att jag vill att tiden ska gå snabbt eller att dagen ska gå slut utan för att det är den lugnaste delen av dagen. Då jag kan andas ut lite. Försöker att hålla den tiden helig, att inte jobba eller fixa grejs då. Även om det är svårt att motivera ibland. Speciellt nu när jag ligger efter med exakt allt.

Om jag inte heller har några andra planer än vila så brukar jobbiga läggningar av Liana inte bli så jobbiga. För då behöver jag inte stressa över att jag inte hinner inplanerade saker, kan bara sörja min lugna stund vilken såklart känns trist. Men att ha jobb väntandes medan bebis krånglar med sömn är ingen rolig kombo och brukar sluta med evighetsläggningar. Vet sen tidigare och försöker undvika det misstaget.

Exakt nu när jag skriver det här väntar jag på att hon ska somna. När jag är helt säker på att hon sover ska jag ta fram tomteskum och sätta mig i soffan tillsammans med Ramon och försöka hitta en ny serie att titta på eftersom vi kollat klart Atlanta.

Vid 21-tiden brukar jag hoppa in i duschen, borsta tänderna och ta på mig morgonrocken. Sen går jag och säger gonatt till de andra barnen som ska släcka lampan 21.30, förbereder välling och pussar Ramon gonatt. Han är i princip alltid uppe lite längre än mig nuförtiden, graviditeten tar inte lika hårt på honom ?

Sen sover jag till 07, då måste jag upp och se till att de stora barnen kommer till skolan. Går runt i morgonrock med en kaffemugg i handen och känner mig otroligt mycket som en mamma då. Nu mera är det en ganska utvilad mamma, Liana vaknar nämligen bara två gånger per natt just nu! Håll tummarna att det fortsätter så.

23
Första turen upp i hissen var tvungen att dokumenteras!

I torsdags åkte vi tåget ner till Malmö för att hämta nycklarna och besiktiga vår nya fina lägenhet. För den var verkligen megafin! Vi hade ju inte sett den innan så var supernervös över att den skulle kännas så bra som på bilderna. Var också nervös över att tåget skulle komma i tid, det skulle nämligen anlända till Malmö 14.40 och vi hade bokat tid för besiktning 15.00. Men vi hann! Tror tåget var i tid för mig för första gången på flera år.

Nöjd med tiden men missnöjd med antalet passagerare. När vi bokade stod det tydligt att de inte bokar alla säten på grund av det uppenbara men ändå var tåget fullsatt. Dessutom satt det en förkyld kvinna rakt över gången. Som dessutom högt och tydligt deklarerade att hon var förkyld och att det var fruktansvärt att de bokat tåget så fullt att hon var tvungen att ha någon bredvid sig. Helt otroligt självcentrerat. Tågvärden svarade att hon hade rätt att avvisa henne från tåget eftersom hon var förkyld men gjorde det inte. Men nog om tråkigheter.

Liana somnade direkt när vi hoppat på. Fantastiskt! Speciellt eftersom jag alltid blir extremt åksjuk på tåg när jag är gravid. Nästa gång vi åker så ska vi ta bilen för det enda som funkar för mig är att köra bil, allt annat som rör sig gör mig spyfärdig.

Nu är ni nyfikna på lägenheten va? Här kommer några bilder!

Utsikten från vardagsrummet! Älskar!
Perfekt underhållning för uttråkad bebis.
Utsikten mot innergården är också fantastisk. Och fönstren, älskar att de inte är vita.
Så här byggde de garderober förr. Hur fint?! Och hur bra är det inte att de bevarat allt sånt här? Blir arg när jag tänker på hur mycket fina och praktiska saker som rivits ut genom tiderna. Tack till den/dem som beslutade sig för att spara allt i vår nya lägenhet.

Lägenheten är en hyresrätt som de inte rivit ut allt för att sätta in nytt med dubbla hyran. Tyvärr så är ju det sistnämnda vanligare än att de bevarar. Önskar att de bevarade fler originaldetaljer och inte bara tänker på pengar. Och att inte fler hyresrätten omvandlas till bostadsrätten på grund av.. just det, pengar. Tror dessutom att hyresrätt kan vara ett miljövänligare alternativ eftersom bostadsrätt går ut på att renovera för att få ut mest möjliga pengar vid en eventuell försäljning. Dessutom gör möjligheten att kunna renovera en bostadsrätt att folk renoverar mer. I en hyresrätt får du ju inte göra några större ingrepp och därmed inte falla för nya inredningstrender hela tiden. Tänk att den här lägenheten har varit samma i 80 år och är i bra skick.

Men nog tjatat om det för nu. För förutom lägenheten hann vi med en fika med Christin som bloggar här på JWHF. Vi hade så trevligt att jag glömde föreviga med bilder! Efter kaffe i magen tog vi sällskap till A Second Love Affair för att hämta kläder. De håller på att starta en uthyrning av barnkläder där en kan hyra ett eller flera plagg. Tycker det är en fantastisk idé som sparar på klimatet och pengarna.

Vi hann också testa falafeln på Jalla Jalla. Var lika god som alla sagt!

Trötta var vi. Satt inte många sekunder de dagarna vi spenderade i vår nya stad. Jag blev väldigt emotionellt utmattad också, det är en stor grej att flytta så långt. Många känslor som mest är positiva men allt känns overkligt och lite läskigt.

Trött bebis på hotellet.

Nu längtar jag tills flyttlasset anlänt till nya lägenheten. Tills jag får plocka upp våra saker i vårt nya hem, koka första kaffet och vakna första morgonen. Och jävlar vad det ska promeneras och upptäckas!

34

Gissar att det är så här för alla bebisar: så fort de hittat en rutin är den som bortblåst. Som den lilla grejen att somna. Liana har sovit i egen säng sen hon föddes med några få undantag på morgonen. Nu vill hon somna i vår säng efter hon helst haft både mig och Ramon där. Krupit mellan oss, kramat båda två tusen gånger. Krupit runt runt i tre kilometer samt testat 5 miljoner olika sovställningar. Sen hux flux somnar hon på magen och när hon har sovit i kanske 10 minuter så lägger jag över henne i sin säng där sover hon vidare till mitt i natten någon gång när hon vill ha en slurk välling.

När hon var nyfödd somnade hon alltid vid amning. Men sent. Hon har varit en kvällspigg bebis tills typ för någon månad sen. 00-01 var hennes första somna för natten tid och vi bestämde oss från början att följa hennes rytm. I magen var den faktiskt ganska exakt likadan som när hon var nyfödd.

Några veckor gammal ville hon gunga till sömns på våra ben. Och ibland var det bara pilatesbollen som dög. Speciellt under kvällsoro. Pilatesbollen har varit vår räddning typ alla dagar. En gång om dagen brukar oftast Ramon sitta på den med henne i famnen. Hon sover så typ 1-2 timmar på eftermiddagen. Då hinner han plugga körkortsteori och jag hinner jobba ostört. Förmiddagsluren kör vi i vagnen.

Hon har alltid varit okej att sova i vagnen med några få undantag. Däremot har hon inte alls gillar varken sjal eller bärsele. Var helt oförberedd på det och tyckte därför att första tiden var lite jobbigare än jag tänkt. Mina två första älskade sjal och jag kände mig fri. Men nu satt jag fast i soffan större delen av första tiden.

Men det som följt oss under alla nya vändningar med bebisar är att det faktiskt inte är för evigt. Det är skitjobbigt ibland men jag har haft ganska lätt att se ljuset i tunneln. De blir tonåringar ganska snabbt.

Innan dess så har vi antagligen fått en testa en hel del nya rutiner. Ska ge några avslutande exempel på hur vi nattar henne:

– Med sång, helst trollmor. Om det inte är i bilen för då duger bara Imse vimse.

– Klappa på magen. Långsamt och mjukt! Ibland har hon visat själv med handen, gulle.

– Låta henne böka runt i sängen helt själv tills hon somnar. Det är vår grundrutin som funkar för det mesta. Men inte just nu.

– Sitta bredvid hennes säng men låta henne böka runt helt själv tills hon somnar.

– Vagga henne i famnen. Vilket bara funkar med Ramon.

Nu är jag nyfiken på er andra som har barn, vad har ni för rutiner?!

19

Den här helgen har varit lite kaosig som började med att Liana fick feber i fredags. Feber men inget annat. I lördags däckade hon totalt, har aldrig sett ett barn så medtagen så vi bestämde oss för att åka till akuten eftersom hon inte hade några förkylningssymptom och de vill att en kommer då för att kolla vad det kan vara. Superfina människor på Astrid Lindgrens och knappt någon väntetid alls. vid 02.30 åkte vi hem efter att konstaterat att det antagligen var någon virusinfektion. I går mådde hon lite bättre, i natt blev det lite jobbigare igen men nu är febern borta. Vi gissar på någon bug i magen. Hur som har det varit skitjobbigt att se sin bebis vara sjuk för första gången i sitt liv.

Övriga livet har med andra ord varit lite på paus. Jag är i behov av inspiration, speciellt eftersom vi snart ska flytta till ny lägenhet men också på grund av höst. Älskar höst! Älskar höstkläder! Svårt nu dock med växande mage. Har beställt lite nya kläder som ska passa både nu och sen när jag ammar i februari. Kanske visar lite gravidoutfits sen, skulle ni tycka det var kul?

Men nu kör vi bildkavalkad! Det här är lite (jättelite) av det jag sparat i min inspirationsmapp:

Sålt vår bokhylla och siktar på en sån här i nästa lägenhet. Fast en bit upp på väggen på grund av bebisar. Älskar böcker! Men älskar inte att ha koll på att bebisar inte river halva lägenheten. Hittade den i den här artikeln.

Vi kommer inte att ha en diskmaskin i nästa lägenhet. Det är med skräckblandad förtjusning. Ska bli lite skönt. Eller vi får se hehe. Tänkte återkomma med ett inlägg om det 🙂 Hur som, det här diskstället skulle passa bra i mitt kök. Men ack så dyrt.

Och på tal om dyrt så kan vi prata om den här kepsen som jag blev sugen på att köpa till min maffiagalna kille. Men sån lyx har vi verkligen inte råd med. Finns här.

ÄLSKAR den här outfiten. Är liksom mitt i prick vad jag gillar. Sött möter tufft. Här lite töntigt också i form av hatten men snart kanske jag också har en sån. Hittade bilden på Zalando.

De här lakanen är fantastiska men kommer tyvärr inte passa  i nya lägenheten.. tror jag. Hur som, köpstopp när det gäller sånt. Flytta är dyrt + att jag tokrensar hemma nu.

Mycket snygg outfit. Kommer sakna bara ben. Hittade den här.

Det jag däremot älskar med årstiden är stickade stoooora tröjor. Älskar oversizemodet. Det trixiga nu är bara att få plats med tröjan i jackan. Har alltid älskar oversize och stångas ständigt med jackors för små ärmar. Hittade bilden här.

Nu ska jag fortsätta jobba, kämpar lite med klockan den här veckan. På torsdag åker vi ner till Malmö för att hämta nycklarna till nya lägenheten, så spännande!

15

När Liana föddes rörde hon sig direkt till bröstet och amningen har funkat bra sen dess. Har haft massor mjölk, det hade jag med mina två andra barn också. I överflöd. Däremot så krånglade det lite mer den här gången i form av mjölkstockning deluxe när hon var runt tre månader. Åt antibiotika, blev sjuk av den och hamnade på akuten två gånger där en inte fick ta med ammande bebis. Stressen. Men det gick bra, blev utskriven snabbt på grund av bebis men med förmaning att ta mig dit fort igen om det skulle bli värre igen.

Vi försökte med ersättning och flaska i fall det skulle hända igen men bebisen som inte ens vill ha napp ville naturligtvis inte ha flaska heller. Så jag kämpade på, blev frisk och sen rullade det på igen. Smakportioner introducerades och när hon var sex månader ammade jag inte alls så mycket dagtid, bara då och då när inget annat kunde trösta. Men började tröttna rejält.

Att amma tar energi både fysiskt och psykiskt. Att det är fysiskt påfrestade är kanske inte så svårt att förstå men den där psykiska ansträngningen tycker jag inte att det pratas så mycket om. Har du till exempel hört talas om D-MER? Det är en ångest som kommer tillsammans med utdrivningsreflexen. Snubblade över en artikel kände jag igen mig i det. För alltid när mjölken rann till vid amning fick jag en stark olustkänsla som visserligen gick över fort men ändå fanns där. Inte tillräckligt störande för att jag ville sluta amma men ändå viktigt att prata om. Det finns mer att läsa om det till exempel här och här.

En annan sak en kanske glömmer bort är att amningen gör en till huvudföräldern varesig en vill eller inte. Amning tar oerhört mycket tid till en början och att nästan alltid vara lösningen på bebisens gråt kan verkligen vara psykiskt utmattande. Speciellt på nätterna. Och det var just den anledningen som motiverade mig att sluta mest, att inte behöva vara nummer 1. Vi har varit hemma tillsammans sen start, jag har jobbat så mycket jag kunnat i mån av tid och Ramón har haft huvudansvaret för Liana. Förutom amningen då. Nu på slutet ammade jag henne bara på nätterna men det var liksom inte lite. Ibland ville hon ha bröstet varje timme HELA natten. Inte helt lätt att fungera dagen efter, har haft svårt att orka hinna med jobb.

Så vi tog ett gemensamt beslut. Introducerade välling som hon älskade vilket inte var helt väntat eftersom hon varken tagit napp eller flaska. Vi började med att ge henne en flaska välling vid läggdags och döm av vår förvåning så somnade hon alldeles själv efter att ha druckit upp den. Efter några dagar bestämde vi oss för att byta ut amningen på nätterna mot vällingen och det funkade. Skitbra till och med. Hon sover bättre. Det där med sömnen kan i och för sig ha flera orsaker men ändå, så himla skönt. Och fantastiskt att ta en lång dusch på kvällen utan att eventuellt få springa ut ur duschen med bröstet i högsta hugg till ledsen bebis.

Så hejdå för nu amningen! Nu får jag en stunds paus innan nästa bebis. Ska amma den med om allt går bra. Och kommer antagligen hålla på ungefär lika länge med den. För kommer inte vara sugen på att amma länge, jag tycker det är ganska skönt att ha min kropp ifred. Speciellt då, efter två täta graviditeter och bebisar. Men all kärlek till er som vill och orkar amma länge! I min lilla bubbla på nätet finns massor långtidsammande mammor som bryter normer. Alla sätt är bra så länge en själv mår bra av det.

25