Hoppas inte. För jag läste/hörde någonstans någon påstå att ett färdigt hem är ett dött hem, livet förändras och det gör hemmet också. Känns tryggt att aldrig bli färdig samtidigt som att det ibland är det enda jag strävar efter när jag fixar hemma. Vill liksom komma iordning men måste acceptera att det alltid kommer vara i förändring.

Dock tar det ju lite tid innan en känner sig hemmastadd i en ny bostad. Även om jag känner mig hemma så är känslan fortfarande att vi håller på att flytta in. Alla saker har inte hittat sin plats än och många fler pusselbitar måste läggas för att få det att funka för en familj på snart 6 personer. Det är både kul och jättefrustrerande. Mest är det frustrerande för att det tar tid och att vi är två som ska bestämma. Vill ju helst att det ska fixas på en dag när jag kommit på något men Ramón vill tänka, känna, titta osv. Ibland kör jag över honom lite genom att till exempel köpa en lampa i födelsedagspresent till mig själv vilket verkligen inte är okej egentligen för skulle bli skitförbannad om han gjorde samma.

Bild på mitt och Ramóns sovrum med bebisens säng redo. Tagen i all hast med tavlan på sne mitt i livet.

Med det vill jag säga att jag snart ska visa lite bilder från lägenheten. Ni är många som frågat vilket är skitkul, är så pepp på att visa upp vår coola Malmölägenhet! Tänker hela tiden att sen, när den där dörrkarmen är målad eller skåpet är på plats eller julbelysningen är utbytt osv. Men nu är det nära. Snart ska ni få se den sidan av mig som älskar att ha fint hemma. Den normativa inredningsintresserade tjejen 😁

Ps. Tryck på hjärtat om ni vill se bilder på lägenheten så lovar jag att skynda på!

147

I dag är det sista dagen på jullovet. Det har både gått jättesnabbt och långsamt. Ska bli skönt att inte behöva laga massa mat när de stora är i skolan + inte behöva ha dåligt samvete över att jag inte orkar hitta på roliga aktiviteter. Går liksom inte hitta på så mycket i coronatider. Och apropå det så startar Zoes skola med distansundervisning de två första veckorna. Med matlåda från skolan på lunchen. Så skönt att de ordnar med maten.

Hittade den här texten på Facebook. Så kul!

Jag har en veckas jobb framför mig. Lyckas inte riktigt ta ledigt men hoppas på att kunna göra det efter den här veckan. Nästan i alla fall. Har en workshop online den 20 januari, det får vara finalen innan förlossningen. Så svårt att tacka nej till jobb som egenföretagare eftersom en aldrig kan veta hur det kommer se ut längre fram. Och så är det svårt att säga nej till roliga saker såklart.

Liana älskar tv?! Har inget dåligt samvete för det alls. Är ju superskönt.

Men börjar bli rejält sliten. Sover inte så bra på nätterna och får inte i mig så mycket mat som jag skulle vilja. Har börjar må illa igen och tycker det är sjukt jobbigt att andas. Vissa dagar känner jag total uppgivenhet och gråter mest hela tiden. Dagarna kring och på min födelsedag var så. Tror jag hade en av de värsta födelsedagarna på länge.

Känns skönt att jul, nyår och födelsedag är över. Ser fram emot våren med min familj som snart blir jättestor. Ser fram emot att ha bebisen utanför magen men är lite rädd för förlossningen. Ska prata med min barnmorska om det i veckan. Jag vet att det inte går att önska en enklare förlossning än förra som tyvärr var den värsta av alla. Men vill i alla fall försöka undvika en jättebebis igen och bli igångsatt för att inte gå över tiden. Var på tillväxtultraljud för två veckor sen som visade att bebisen redan ligger över ”normal”kurvan. Och nu på slutet brukar de öka i vikt som mest. Samtidigt så vill jag inte bli igångsatt kemiskt för jag har dålig erfarenhet av Oxytocindropp.

Längtar till det här. Även om det inte alls kommer vara lika lugnt och harmoniskt första tiden med en 1-åring som också vill ha uppmärksamhet.

Ska packa bb-väskan idag. Och hålla tummarna för att bebisen inte vill dröja allt för länge. Även om det är några veckor kvar till beräknad förlossning.

Hur fint?! Älskar att han ska fortsätta vara föräldraledig. Har varit fantastiskt för relationen att vara med om samma saker (ish, graviditet, förlossning och amning är ju svår att känna samma för).
18

Det här året har haft så enormt mycket innehåll samtidigt som det stundtals känts tomt. Vi som familj har haft fina och roliga äventyr men har saknat vänner. Drömde att jag var på restaurang här i Malmö tillsammans med mina nyfunna människor häromnatten. Det säger allt.

Vi började året i vår lägenhet i Stockholm. De äldsta barnen hängde med kusinerna medan jag och Ramón stannade hemma i soffan tillsammans med Liana som bara var en månad gammal. Känns som 1000 år sen nu.

I februari flyttade vi. Vi hade bestämt oss för att prova att bo i Norrtälje under Ramóns föräldraledighet. Närmare min familj för att göra livet lite enklare. Vi kände att vi inte var på rätt plats och hoppades på att hyresfemman mitt i centrala Norrtälje skulle vara våran plats.

I Helsingborg precis innan Corona blev det enda folk pratade om.

Mars kom med rasande fart och precis när vi kommit hem från några dagars föreläsningsturné kom också corona med rasande fart. Det var en underlig tid. Världens kändes upp-och nervänd. Dessutom var min kropp inte riktigt i fas. Fick mjölkstockning och två allergiska reaktioner.

Nässelfeber är inte kul.

Sen kom april, fick nycklarna till min ateljé och firade påsk med en bebis som blev större och större för varje dag. Vi bestämde oss för att köpa bil för att bli mer rörliga under corona och Ramón började plugga för att ta svenskt körkort.

Maj gick i rasande fart och någon gång i slutet av månaden började illamåendet göra sig till känna. Var helt säker på att jag var gravid och i början av juni visade det sig att jag hade rätt. Bebisen var planerad, Ramón ville ha fler och jag kände att ett syskon i samma ålder vore mysigt. Vi kände båda att det va lika bra att köra direkt så är det klart sen.

Där någonstans hade det också börjat skava lite. Vi trivdes inte. Vi började om igen med att googla, kolla hemnet och diskutera vad vi ville ha ut av platsen vi ska bo på. Vände och vred på landet vs stan, stort eller litet, billigt eller dyrt. Kom fram till Malmö igen. Som vi faktiskt funderade på året innan. Så vi bestämde oss för en semester för att känna efter lite till. Och så tog vi med mamma.

Malmö tog oss med storm, det vi inte visste då var att mamma också blivit förälskad i staden. Jag visste nämligen inte hur jag skulle våga säga till familjen att vi ville flytta så höll allt hemligt. Va skitjobbigt. Men så en solig dag tog vi en kaffe och mamma kläcker nyheten att hon ska flytta till Malmö. Om jag satte kaffet i halsen? Typ. Berättade att vi hade samma planer och allt kändes helt bisarrt men också svinkul.

Sen gick allt fort. I augusti hade vi skrivit kontrakt på lägenheten i Malmö och flytten planerades till oktober. Ramón körde upp kl 14 och flyttbilen kom kl 15. Han kom hem medan flyttkillarna bar ut våra grejer och berättade att han inte klarade körkortet för att typ 20 minuter senare säga att han skojade och faktiskt hade klarat det. Både hatar och älskar hans pokerface. Själv hade jag aldrig klarat att hålla en sån nyhet hemlig i hela 20 minuter.

Magen i slutet av oktober. Varje dag tänker jag: ”Nu kan den inte bli större” men det blir den ju.

Resan ner till Malmö var en av de mysigaste bilturerna jag gjort. Så härligt att vara påväg till vår nya lägenhet och plats på jorden. Kändes 110% rätt och som något annat än flytten till Norrtälje. Årets sista månader har ägnats till att lära känna vår nya stad så gott det går mitt i en pandemi. Har också fått jobba stenhårt eftersom jag tappade så mycket av mina vanliga uppdrag på grund av viruset. Men glad att jag lyckades vända på trenden neråt och överlevde ännu ett år som konstnär.

Är också glad över att Ramón varit och fortfarande är föräldraledig med Liana. Jag är helt säker på att det gjort vår första tid som föräldrar tillsammans så bra som möjligt. Och jämställt. Även om vi såklart har saker vi behöver jobba på som i alla relationer och speciellt när en har småbarn. Kommunikation har varit enormt viktigt och avgörande, herregud vad vi pratat det här året. Tur vi haft ett barn som gillat att sova i vagnen på långa promenader.

Liana med mormor i hennes nya lägenhet.

Nu bor mamma ett kvarter ifrån oss och snart väntar vi på vårt andra gemensamma barn, fjärde barnet till familjen. Ramón ska fortsätta vara föräldraledig ett tag till, vi ska vara lediga tillsammans de första månaderna. Liana får vänta med förskola till hösten när det förhoppningsvis är lite lugnare på coronafronten och hon vuxit till sig lite mer. Hon som var bebis nyss har nu tagit sina första steg och säger pappa men inte mamma. Hon som ammade jämt men bytte till välling utan problem och snart ska bli storasyrra.

Ser fram emot det hör året med skräckblandad förtjusning. Som vanligt. Eftersom jag vet att en aldrig kan veta vart livet tar en. Håller tummarna för en lugnare förlossning, en hyfsat lugn bebis och att mina två äldsta ska lära känna massa nya kompisar lagom till sommarlovet. Jag hoppas att jag kommer kunna hänga mer med alla härliga malmöbor jag träffat och att jag kanske orkar och hinner skriva klart min bok.

Jag vill laga och äta massa god mat, åka runt till fantastiska loppisar i sommar och hitta tillbaka till mig själv utan en bebis i magen.

Och så vill jag ha en helt okej 40-årsdag i morgon. Så bra som det går när alla är trötta på firande efter jul och nyår + det där jäkla virusets närvaro. Just nu känns födelsedagen inte så pepp.

Gott nytt år!

37

I år firade jag för första gången med endast min egna familj. Den är ju inte så liten men kändes konstigt att bara fira med dem jag bor med. Men vi maxade julen och hade det supermysigt. Det bästa av allt var att jag fick bestämma vad som skulle stå på bordet så i år blev det bara vegetariskt. Mums!

Inget kött eller fisk! Fantastiskt hur bra en kan göra det!

Har aldrig varit ett fan av julen men är så illa tvungen nu med tre barn och ett fjärde på väg. Under flera år firade jag faktiskt inte alls jul. Eller inte på traditionellt vis i alla fall. Har bland annat dj:at, rest och ätit pizza istället. Det var fina år. Precis som nu är fint på sitt sätt. Det där med att anpassa sig efter livet är ganska smidigt, att inte streta emot allt för mycket när saker inte är jätteviktiga. För barnen är en ”riktig” jul jätteviktigt så då kör vi på det.

Bäst på hela dagen var när klapparna var öppnade och maten uppäten. Eller nä inte uppäten för det blir ju aldrig julmat men äten i alla fall. Då gjorde Ramón en varsin virgin Pina Colada till oss. En äkta. Med färsk ananas och kokoskräm en måste klicka hem på nätet eftersom den inte finns att köpa på någon fysisk plats i Sverige. Och så kollade vi säsongsfinalen av en serie vi följer. Som inte är jättebra men ändå hade ett lite spännande slut.

Hyrde klänning från bästa Kajsa Magdalena!

Vid 22 gick jag och la mig för ännu en natt som inte är jätteskönt. Att vara höggravid är inte min grej. Men idag byggde vi ihop bebisens säng som vi köpte begagnat förra veckan så nu känns det inte allt för långt borta.

34

Var hos barnmorskan nu i veckan och blev chockad x2. Chock ett som i efterhand egentligen inte var en chock var mitt dåliga järnvärde. Jag som varit så duktig med mina tabletter! Men de nya funkade inte lika bra som dropparna så fick byta tillbaka igen. Kändes skönt med en förklaring till mitt dåliga mående. Nu kanske det blir lite bättre snart?

Chock nummer två kom när jag kaxigt sa att jag trodde att bebisen låg med huvudet neråt. Tji fick jag för den ligger i tvärläge. Aldrig varit med om förut. Visste inte att det kunde bli så?! Men tydligen vanligare när en fött flera barn och har mer plats i magen. Bebisen får svårare att hitta rätt.

Om den envisas med att ligga kvar så blir det vändningsförsök och igångsättning i vecka 37. Hoppas lite på det i hemlighet för jag orkar inte vara gravid i 40 veckor 😁 nästa vecka har vi tid för ultraljud så får se då. Och så ska det räknas på om det blir en 4 komma något kilos bebis.

Hur den än kommer ut och vilken storlek den än har så ser vi fram emot ankomsten mycket. Tror till och med att Liana fattar vad som ligger där inne och väntar.

28

Tänkte jag kunde skriva om något annat än graviditeten 😁😁😁 och då ligger kanske maten närmast i huvudet just nu? Dels för att en måste äta varje dag men också för att jag lever med en väldigt matintresserad man som släpar med mig till Malmös samtliga matbutiker. Älskar också mat, att prova nya saker och att det är kul att laga mat men att handla är sådär. Speciellt med barn. Men hänger på Ramón ändå och upptäcker faktiskt massa kul. Plus att jag nu mera har extrem koll på vad saker kostar.

Finns massa fin konst i Malmö!

Idag gick vi till orient food efter ett tips från en följare på Instagram. Tycker främst det är kul med matbutiker som inte är standard och har tidigare besökt Lucu Food, Indo Pak och Özen Allfrukt. Bland de så vinner Indo Pak, Lucu Food kommer tvåa och sist Özen. Men det beror ju på vad en är ute efter. Indo Pak har en hel del som en använder i karibisk matlagning medan Özen har mer mellanösternmat.

Trött bebis med vinterns tredje mössa. Två tappade alltså.. ska kanske sy fast mössan i overallen? 😂

I dag gick jag inte med i butiken, stannade utanför med Liana. Det var väldigt mycket folk där och alla handlade väldigt mycket. Ramón rapporterar att det var mycket av allt, väldigt billig frukt och grönt. Stor variation med varor från olika länder och vi kommer definitivt att gå dit igen men den gången hoppas jag att jag kan följa med in och att vi inte är där i 50 minuter som idag. Var trist att vänta utanför så länge. Tur för han att han köper goda saker!

Goda och billiga. Priserna gör att jag tappar hakan typ varje dag här i Malmö. Vad sägs om 4st mango gör 6kr 😱 1kg tomater för 7kr 😱 och 20st lime för 10kr? 😱 Hur går det ihop?! Och ikväll åt jag en svingod pizza som både såg ut och smakade som en finpizza för 60kr 😱😱😱

Förutom frukt och grönt hittade vi massa annat kul. Avslutar blogginlägget med några av fynden:

Pigeon Peas används mycket i karibisk matlagning, då brukar de vara gröna. Får se hur de här smakar.
Med det här majsmjölet gör man otroooligt goda cachapas som är en slags majspannkaka med till exempel mozarella i.
Tamarind är en frukt som Ramón säger att man blir lugn av. En gång gjorde han juice av frukter han tagit med sig från Dominikanska Republiken. Det var gott!
29

Minns slutet av graviditeten med Liana som igår. Den var kämpig. Det är kämpigt nu med. Det känns ungefär som att ha den värsta PMS:en någonsin. Är ledsen, känslig och tror att ingen tycker om mig. Känner meningslöshet. Det är så vidrigt.

Idag var jag tvungen att läsa 2021 års horoskop för att få lite hopp och framtidstro 😁 det såg ljust ut. Sen bad jag Ramón att köpa en cola på burk (hade han kommit hem med cola på flaska hade jag börjat gråta) och pepparchips. Nu känns det lite mer okej. Ska gå och lägga mig och hoppas på en bättre morgondag. Och försöka tänka på hur skönt det blev i hjärnan när Liana var född.

På tal om hjärnan – kul att ni va så många som skrattade åt min graviddröm jag delade på Instagram 😅 och tack för att jag fick läsa om era drömmar! Jag har en till på lager, stay tuned. I natt hoppas jag dock slippa drömma, gonatt!

29

3 december 2020

Just nu går det faktiskt så där att få ihop livet. Åt helvete känns det ikväll men kommer antagligen kännas lättare i morgon. För kvällen är alltid den tid när allt känns jobbigare för de flesta. Så är det hemma i alla fall. När jag är helt slut och funderar på om jag verkligen orkar till mållinjen vill barnen prata alltid om sin oro. Då känner jag mig som en dålig mamma som bara är trött och vill sova. Låste in mig i arbetsrummet vi har här hemma och grät tills det inte fanns tårar kvar. Medan jag jobbade såklart.. och höll tummarna för att tårarna inte skulle förstöra någon fraktsedel.

4 december 2020

Så otroligt skönt med fredag. En arbetsdag kvar och i helgen ska vi försöka fixa klart lägenheten. Så långt det går i alla fall, för det är ju fortfarande mycket fix. Men det ska åtminstone inte stå grejer överallt som saknar plats. Fast jag är trött i kroppen och orkar inte fixa så mycket så det är resten av familjen som får göra mest. Tycker det är skitjobbigt att inte kunna ta i själv, gillar inte att vara begränsad av min kropp. Men nu är det ”bara” 10 veckor kvar till bebisen ska ut. Känns inte så bara men idag promenerade vi förbi sjukhuset för att ha koll på vart det ligger. Ska köpa en bedside crib också eftersom Liana kommer sova i spjälsängen ett tag till.

5 december 2020

Dagen startade kl 06.30. Somnade 01.30. Så har inte många timmars sömn i kroppen. Kan inte sova, allt känns obekvämt. Det som hjälpte till sist var varm havremjölk. Nu är klockan snart 10.30 och jag sitter med en sovande Liana i famnen medan en dokumentär om vaccinmotståndare rullar på tv:n och resten av familjen städar. Får ont i magen av dokumentären och är absolut för vaccin. Det gör ont hur enkelt det är att sprida fake news.

När Liana vaknar ska vi gå ut med återvinning, köpa frukt och grönt på Möllevångstorget och släpa hem en gran. Ska bli kul att packa upp granpyntet, lika spännande varje år. Köper dessutom några nya varje jul så ser fram emot att se hur granen kommer se ut när Liana är 10 år. Ser också fram emot att fortsätta kolla på The Undoing ikväll. Tyckte starten var lite seg men nu är jag fast!

Hoppas du har en fin lördag!

27

Är så sjukt trött på att vara gravid. Mest på grund av att sömnlösheten kickat in. Fram tills för några dagar sen kunde jag somna på beställning men nu ligger jag och stirrar i taket. Men tröttheten är kvar. Tack för den liksom.

Och tack för det härliga åderbråcket jag upptäckte i duschen ikväll. Det gör ont och är skitfult. Vet att jag inte ska bry mig och älska min kropp som den är och att den faktiskt klarat att tillverka snart fyra barn men ibland går det inte att hejda sig. I bland orkar jag inte bära min kropp med stolthet.

Kroppen som förövrigt utsattes för glukosbelastning idag. Den och alla andra kontroller som görs på gravida är jag ärligt tacksam för. Men. Fyfan vad kämpigt det är att få i sig den där skitäckliga vätskan. Vill spy bara av tanken på den. Hela grejen tar 2 timmar och ibland tror jag att jag är en superhjälte för jag tog med jobb att fördriva tiden med. Hahahaha. Jobb. Har mest stirrat rakt fram på en vit vägg. Och så skrev jag färdigt det här inlägget som får prydas av en bild jag tog i badrummet innan jag la mig ikväll. Hade egentligen velat ta en fin bild på magen men varken hinner eller orkar just nu. Men snart ska jag få dricka kaffe och äta, det får man nämligen inte göra innan glukosbelastningen så det är dagens händelse. Gott är bara förnamnet!

32

Livet rullar på skitfort och varje kväll undrar jag vad som hände med tiden. Den rusar extra fort med små barn, dels för att man är så busy hela tiden men också för att de växer så fort. Försöker fånga glimtar från vardagen, minnas småsakerna. Skriver ner dem så ofta jag hinner för ju fortare det går ju svårare är det att få minnen att fastna i hjärnan. Här är tre som jag ska ta fram och minnas om några år:

1. Jag och Liana väntade på Ramón i trapphuset, en av dagens roligaste tyckte Liana.

2. Livets första vantar blev livets bästa grej. Trodde hon skulle hata dem lika mycket som mössan men hon frågar typ efter dem. Och med vantar på får mössan också vara på. Med det + ny vagn så har hon börjat sova sjukt bra i vagnen. Från att vägra sova i vagnen senaste tiden. Lyckan.

3. Tredje och sista är hur kreativt hon bär med sig saker när hon kryper. Hon klämmer fast de mellan axeln och huvudet! Har inte lyckats fånga en bild på det än men här kommer en där hon har sin favorit mellan axeln och huvudet. Och en trött mamma som bonus.

34