Bebisar är kända för att vara föränderliga. Precis när en ropar yay så ändrar de rutinerna. Låt oss hoppas att det inte sker nu. För nu är Frankie nämligen en riktig mönsterbebis. 2 månader gammal somnar själv i sitt babynest! Visserligen ganska sent på kvällarna och vi måste stoppa in nappen ca 7 miljoner gånger. Men ändå! Lyxen! Detta innebär nämligen också att jag kan lägga honom i sin säng direkt efter jag ammat på natten så somnar han själv. Bådar gott för framtiden.

Den andra bebisen har däremot slutat vara exemplarisk ut i fingerspetsarna och behöver lite hjälp för att somna. Från januari tills nu har hon fått en flaska välling som hon druckit upp i sin säng och sen somnat helt utan assistans. Nu trixar insomningen. Kanske för att hon precis bytt från att sova två gånger per dag till en. Och kanske för att sommartiden kom in och störde. Längtar tills vi hittar nya rutiner med henne. Vi trevar oss fram och försöker med att sitta hos henne och läsa saga + säga åt henne att lägga sig ner och blunda så fort hon ställer sig upp i sängen. Nattningen tar ungefär en timme men sen sover hon superbra fram till 07, 08 på morgonen ungefär samtidigt som Frankie om han inte får för sig att bajsa vid 06 vilket händer ibland.

Min sömn är fantastisk när jag får sova. Snarkar tydligen då. Eller bevisligen för Ramón gjorde en ljudupptagning häromnatten. Han snarkar också, högre och mer. Självklart har jag spelat in det. Och så skrattar vi högt åt varandra. Det är bland det skönaste just nu, att vi skrattar åt eländet med småbarnssömnen.

Men nu till det bästa. Jag har precis lyckats natta båda barnen själv för första gången! Ramón är och spelar basket. Var så opepp på att ha barnen själv men nu känner jag mig som supeemom. Och så känner jag att det är tur att 11- och 14-åringen somnar själva. De rutinerna har suttit i några år.

Godnatt!

26

Har börjat drömma massor igen efter en välbehövlig paus. Drömde den ena sjuka drömmen efter den andra när jag var gravid och det var inte så konstigt eftersom jag alltid drömmer mer eller mindre livliga historier.

Igår natt drömde jag att Ramón gjorde slut med mig och det hela utspelade sig när vi varit tillsammans nästan ett år. I verkligheten frågade Ramón mig om jag ville skaffa massa barn med honom när vi känt varandra i nästan ett år. I drömmen var jag så ledsen över att det inte skulle bli någon Frankie och Liana. Ramón var iskall och sa att han inte ville ha någon kontakt med mig mer. Ångesten var brutal när jag vaknade ur drömmen mitt i natten, kröp närmare honom och höll fast han till morgonen så han inte skulle få för sig att smita 😅

I natt drömde jag att vi skulle få ett tredje barn. Jag har sagt bestämt nej till fler barn, tycker det räcker och behöver vara mig själv nu så är skiträdd för att råka bli gravid haha. Hur som så fick vi ändå en till i drömmen och då var det helt okej eftersom Ramón sa att hon skulle heta Siv. Har aldrig tänkt på det namnet förut så har ingen aning om vart det kommer ifrån.

Tycker det är ganska jobbigt att drömma för känslan i drömmen lever ofta vidare när jag vaknat. Som om jag inte har nog med andra saker om dagarna. Så håller tummarna för några drömlösa nätter framöver. Obs! Ej sömnlösa, är det villkoret så drömmer jag hellre 😁

25

Kommunikation , kommunikation och kommunikation. Det är det absolut viktigaste för ett jämställt familjeliv. Och viljan att kommunicera såklart. Det är kanske det svåraste för mig. Önskar att vi kunde läsa varandras tankar och ibland tror jag faktiskt att vi kan det hahahaha såklart att det inte går och såklart är det då det blir fel, när jag tror att Ramón kan leta sig in i mina tankar och förstå exakt det jag inte orkar kommunicera. Eller tvärtom.

Barnvagnspromenader är perfekt för kommunikation, som en terapisession. Ibland är jag rädd att folk som går förbi oss lyssnar för mycket för ok vad vi pratar ibland. Häromdagen pratade vi till exempel om kulturskillnader och hur en klarar det i en relation. Vi kollar nämligen på 90 days fiancé nu, sjukt intressant och samtidigt undrar en hur mycket som är iscensatt. Dagen efter den promenaden råkade vi köpa den här vilfåtöljen på auktion och nu funderar vi på att starta parterapi:

Haha nä. Så smarta är vi inte. Vi är inte heller det perfekta paret eller helt jämställda men vi är en bit på vägen. Mycket länge fram än jag någonsin vågat tro att jag skulle få uppleva i en kärleksrelation med en man. Är nyfiken på fortsättningen. På hur det blir när vi inte är hemma båda två, när vi ska enas om hämtningar och lämningar.

För att vara hemma båda två samtidigt har varit helt fantastiskt och helt avgörande. Det hade absolut inte fungerat lika bra mellan oss om Ramón hade jobbat. Nu kan båda barnens behov utantill. Liana är till exempel inte mer mammig än pappig och vi har aldrig märkt av en sån period. Vem som helst får byta blöjor eller natta. När Frankie kom har det dock blivit mer så att Ramón har huvudansvaret över Liana och jag över Frankie eftersom jag ammar. Och det sjukaste är att våra hjärnor liksom ställt in sig på att höra ”vårat” barn på natten. När Liana vaknar så är det alltid Ramón som vaknar och fixar, när Frankie vaknar är det jag. Så coolt! Och det slår ju hål på det där med att mammor skulle vara mer programmerade att vakna av barnläten på natten och att det är därför de vaknar oftare och därmed får huvudansvaret.

Att vara den som ammar är ju dock att dra det tyngsta lasset. Det går ju att fixa med ersättning men jag vill amma och var inställd på att det är tufft första tiden. Men är också medveten om att det handlar om en kort tid, några månader går ganska fort och sen blir det lättare.

Det får räcka för idag men det finns ju mycket mer att prata om när det gäller jämställdhet i familjelivet. Vill ni att jag berättar mer om hur vi gör? Tryck på hjärtat i så fall. Ni får också gärna berätta hur ni gör hemma eller ställa frågor till både mig och Ramón i kommentarsfältet.

80

Den här bilden tog Liana när vädret var fantastiskt och alla va friska 👆🏻 sen kom snö, förkylningar och vår första prövning med två småbarn. För att orka med livet så tänker på hur härligt det kommer bli när alla är friska igen, hur mycket jag kommer uppskatta det.

Fick en sån bra kommentar om hur en kan överleva intensiva perioder med småbarn: gör listor på vad en vill göra när det lugnat ner sig. Mina listor är alltid megalånga men tänker mest på två saker just nu:

– Dj:a! Under hela slutfasen av förlossningen låg jag med hörlurarna tryckta mot öronen med mina favoritlåtar på högsta volym. Det hjälpte mig så enormt mycket. Njöt speciellt mycket när ”Young, Wild and free” med Snoop dogg och Wiz Khalifa spelades. Ironin i det när jag pushade ut fjärde barnet. Även fast jag faktiskt fortfarande känner mig ung och galen. Var också kul när Hard Knock Life med Jay-Z spelades 😅 Älskar när livet har ett soundtrack, precis som i en film. Älskar också att ge andras liv ett soundtrack i form av att dj:a. Jag och Ramón har börjat med en lista av låtar vi vill spela nästa gång vi får äran. Ser fram emot det så mycket!

Ser du hörlurarna? 😃

– Göra finare hemma! Är så trött på vitt och vill måla lägenheten i massa härliga färger. Vill till exempel ha ett helt vinrött kök. Inspireras väldigt mycket av kontot @dustypinkdeco just nu, älskar deras fantastiska inredning och följer deras flytt från Danmark till Göteborg med stor spänning. Här är två bilder jag sparat från Instagram:

Med det sagt så ska jag försöka lägga ifrån mig bebisen för att gå och kissa, om det inte funkar så ska jag kissa med bebisen i famnen. Det säger allt om mitt oglamorösa liv just nu 😅

42

Förutom fred på jorden och sånt så önskar jag mig några väldigt små önskningar som i detta intensiva småbarnsliv näst intill är omöjliga:

👕 Att tvätthögen försvinner in i garderoben idag.

🛌 Att Liana somnar i tid ikväll. Är arg på sommartiden just nu. Vill sitta ner i en timme, kolla Arkiv X och äta choklad i lugn och ro innan nattpasset.

🧸 Att jag får sova okej i natt och bjuds på en liten sovmorgon till klockan 07.30.

🧽 Att jag hinner städa badrummen som förfallit extremt mycket på senaste tiden.

👼🏻 Att Frankie är lugn under middagen så jag och Ramón kan sitta ner vid bordet samtidigt.

Håll tummarna!

36

I morse när Frankie började knorra och Liana ropade mammapappa kollade jag på klockan och kände mig genast piggare. ”Ramón, klockan är halv åtta!” utbrast jag och fortsatte prata om hur duktigt barnen sovit. Fick känna mig pigg i hela fem minuter för när Ramón kom till köket för att hämta ett glas vatten lös microns klocka hånfullt 06.30. Dagen startade alltså exakt som vanligt och som i ett trollslag kände jag mig inte pigg längre.

Blev inte heller piggare när jag insåg att planen för dagen var att städa, tvätta och betala räkningar. Om du tycker städa är trist, prova att göra det med två stora barn som bråkar exakt hela tiden, en ett-åring som hittar på nytt bus varannan minut och en bebis som antingen vill amma, byta blöja eller vaggas till sömn och sen sova i famnen.

Belöningen är att sitta i ett halvstädat hem (i stället för ett helstökigt) ikväll och kolla ett avsnitt Arkiv X innan jag somnar av utmattning i en renbäddad säng. Sen börjar allt om igen, stök – städ – stök – stöd. Det kallas att vara vuxen har jag förstått och accepterat. Finns ingen start och inget slut utan allt pågår i en cirkel, ett påfyllt skafferi tar slut och måste fyllas igen, en nystädad toalett måste snart städas igen, efter räkningarna är betalda kommer nya och så vidare. Men det är inte det som är självaste livet, livet är ju det som pågår runt allt det där. Om sysslorna är hjulen som får bilen att rulla så pågår livet inuti bilen. Där kan en stoppa ut huvudet ur rutan och känna vinden i håret, stanna till på spännande platser eller lyssna på favoritlåten på högsta volym. En kan också sova en stund i baksätet medan någon annan rattar efter ännu en natt med knorrande barn och uppstigning 06.30.

48

Jag älskar verkligen hantverk, att skapa något med händerna är otroligt tillfredsställande. En gång i tiden jobbade jag på tryckeri och det är ett av de roligaste jobben jag haft. Skulle lätt börja med det igen men nu får jag nöja mig med att anlita tryckeriet och i Malmö har jag hittat det bästa: Typotopia.

Precis innan Frankie skulle födas mejlade Andy mig och frågade om jag var intresserad av att jobba med dem och efter ha kollat på deras webbsida studsade jag lite av glädje. I tisdags packade vi ner barnen i vagnen och promenerade dit och igår var vi där för att kolla när första produkten trycktes i de gamla maskinerna.

Andy och Sandra blev uppsagda från deras jobb på ett digitaltryckeri pga corona, då köpte de det här stället som ligger i Mitt Möllan. För någon som mig som älskar konsten att trycka låter det som en fantastisk dröm. De har butik i anslutning till tryckeriet så älskar du papper och tryckkonst lika mycket som jag tycker jag du ska gå dit!

Jag kanske borde säga att det här inte är något betalt inlägg med tanke på mina lovord. Det är däremot lite reklam för mina grejer. Vi tryckte nämligen glasunderlägg i går. Med två olika texter. Båda går att köpa i min webbutik men den här kommer också finnas på Beyond Us café i sommar:

Och med det sagt kommer mer reklam för min egna verksamhet. Trycker nämligen inte bara glasunderlägg utan också t-shirts och tygkassar! För att vara säker på att haffa en kan du förbeställa fram till och med tisdagen den 30/3. Kolla vad fina:

Du hittar grejerna här!

Tycker det är kul att komma igång med lite jobb även om det är trixigt att ha bebis samtidigt. Tyvärr är jag en sån som inte klarar att bara vara föräldraledig, vill ha annan stimulans också. Tur att Ramón är okej att vara hemma från jobbet så länge. Om inte så hade den berömda väggen varit nära. Den som så många kvinnor springer in i eftersom de förväntas göra allt samtidigt – föda bebisar, vabba, jobba, städa, ha en kreativ hobby, träna, dricka vin med vänner och laga fantastisk mat. Med det vill jag säga att jag inte uppmuntrar någon att försöka göra allt samtidigt – kan du ta det lugnt så gör det 🖤

41

Min mamma läste i Sydsvenskan om ett ställe i Malmö som säljer hummus med bröd och tillbehör för 40kr. Jag och Ramón som älskar att testa nya ställen tog på oss våra sneakers i förmiddag och traskade iväg mot industriområdet där stället ligger.

Från triangeln till Ali Orientaliska Bröd tog det 30 minuter. Vi tycker allt ligger nära i Malmö så en halvtimmes promenad är inget alls för oss. Men har förstått att folk som har bott här länge inte alltid håller med om det. Det är skillnad på stockholmsnära och malmönära. Dock är detta stället värt promenaden för hjälp vilken god hummus!

Bor du i Malmö tycker jag att du genast ska bege dig dit. Planerar du ett Malmöbesök tycker jag du ska skriva upp tipset! Vi kommer lätt gå dit fler gånger. Planerat till exempel att gå dit en förmiddag i sommar för att sen fortsätta till stranden för att bada och äta hummus hela eftermiddagen ☀️

35

Skitsvårt med namn tycker vi. Och killnamn är megaskitsvårt 😅 så tog lång tid att hitta ett som passade. Dessutom hade vi knappt pratat namn alls innan han föddes.

Jag ville ha ett mjukt namn, ett som låter snällt Och vi båda ville ha ett som inte bara funkar i Sverige. Inte så många kriterier med andra ord och det gjorde valet ännu svårare. Dessutom känns det så stort att få välja ett namn som en person ska bära resten av livet, det är lite som att ge en del av personligheten.

Men nog tjatat om det, låt mig presentera Frankie Ray!

Uttalas som du tänker att det ska uttalas på svenska och är ett namn som passar både tjejer och killar. Det var inte planerat att vi skulle välja ett unisexnamn men nästan alla vi fastnade för var sådana. Kanske för att de låter lite mjukare?

Frankie har hunnit bli drygt fem veckor, det går i rasade fart. Inte mig emot just nu, tycker bebisar är ganska jobbiga 😅 så att de att de utvecklats över natten är fantastiskt. Nu har till exempel magen stabiliserats, han har helt okej sovrutiner och orkar va vaken i mer än 10 minuter utan att börja gnälla. Livet blir lite enklare för varje dag med reservation för bakslag och skitdagar. Men njuter av de dagarna han är så väluppfostrad att han spyr i handen på mig.

63

Var såklart nervös över hur Liana skulle känna för sitt nya syskon. Att vara så liten och redan dela på uppmärksamheten. Har absolut googlat 1000 gånger om att få barn tätt och har absolut läst 1000 olika historier. Så bestämde mig för att det blir som det blir eftersom vi liksom inte kan ändra på något.

Nu ändras ju relationer med tiden men so far, en dryg månad in, funkar det fantastiskt fint. Liana är enormt gullig mot sin lillebror, ger honom sina bollar, kommer med nappen och springer fram för att trösta när han skriker. Samma skrik som ibland väcker henne på natten, men det tar hon också bra. Ibland somnar hon om själv och ibland vill hon ha välling för att somna om.

Att bli storasyster fick henne att växa. Vet inte om det bara känns så för oss nu när vi har en som är mindre än henne men tror det är en kombination av det och att hon behandlats som ett äldre barn. Hon kunde ju inte vara bebisen längre så helt plötsligt hände massor med både motoriken och talet.

De andra storasystrarna har tagit in den nya familjemedlemmen med ro. Det var större när Liana kom och allt var nytt. Nu är det vana vid att ha bebis hemma. Men de längtar lika mycket som vi andra i familjen efter att lillebror är större och kan hänga med på alla äventyr. Inte bara äta, bajsa och sova.

Medan vi väntar på det så försöker vi prioritera relationerna framför ett städat hem även om det är svårt att acceptera stök. I alla fall för oss vuxna. Men som min mormor alltid sa: ”Bättre med lite skit i hörnet än ett rent helvete”.

25