2020-04-16

I ett vardagsrum i Skåne

Jag spritade händerna och kameran och åkte hem till min kompis Linda när hon fyllde år i veckan. Denna familj tycker om att vara hemma lika mycket som min familj gillar det och huset är fyllt av liv och vardag. Precis sånt som jag tycker om att fotografera, vilket jag också gjorde. Passar även på att prata om varför jag tycker om bilderna.

Bord uppfrån är ofta en bra idé fotomässigt. Här är flera mysiga saker på gång samtidigt: En helt ny Columbobox i present, dekorerade datorer, teckningar som färgat bordet med tusch och krita och den omsorgsfulla delningen av sista biten Schwarzwaldtårta.

Det jag gillar med denna bild: Linda.

Nu vet jag inte vad Viggo tänker här, men bilden får mig att tänka på hur mysigt det är att kolla in ett spel som man snart ska få lov att spela.

Gustav tittar på barnen och barnen tittar på film, väggen med böcker ger en fin fond åt det hela.

När man plåtar barn vill man ju inte hela tiden tjata på dem med ”titta hit”, då blir det väldigt tråkigt och jobbigt för barnen att jag är där. Istället får man nöja sig med de gånger det händer naturligt. Som här, precis när Vanja lagt sig ner bland kuddarna tittade hon på mig.

Vanja är långt bort i bilden och Clovis nära. Perfekt för att sätta bredvid varandra alltså.

Att få med både räv och pojk på bild är ett lyckat recept på typisk ”bra bild”

Stolen med alla klistermärken, kattens tass på Vanjas axel.

Tycker om denna bild där Vanja letar efter knappen för att sätta igång tårthattens melodi. Ett fint ögonblick bara.

Här är både tak och golv med och bilden är lite på sniskan vilket jag tycker passar in i detta ögonblick innan Viggo hoppar ut i kuddhavet.

Fina saker helt enkelt.

Här ville jag dokumentera ”inte nudda mark” som sträkte sig över golvet. Älskar att huset skvallrar om allt som är på gång. Dammsugaren i hörnan, Linda fixar i köket, en kamera på stativ, tvätt och lek.

Sjukt fina ungar.

8

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.