De är här! Fem veckor före beräknat datum, men trots allt en betryggande bit in på nya året. Datumet för mitt planerade kejsarsnitt fick tidigareläggas hela tre gånger på slutspurten. Måndagen den 15 januari sa läkaren till slut: ”vi tänkte att vi inte väntar längre, utan tar ut dem imorgon”.

Så blev det till slut: ut kom våra älskade små skruttar på 1600 och 2100 gram. Efter tio dagar på (fantastiska) neonatalavdelningen här i Malmö fick vi dessutom komma hem till vår nya mysiga lägenhet som vi hann flytta in i under julhelgen.

Nu har vi landat lite. Jag, Per, Ines och Ava – min nya lilla familj <3

0

Taklampa – VL45 Radiohus pendel, Kaftan – Sunday Beach, Lampa med glasfot – RY.AR.YA, Röd bordslampa – VP Flower pot lamp, Blomkruka – Stine Goya för Kähler, Parfym – Byredo Reine de nuit, Skor – Puma Fenty, Ljusstake – Svenskt Tenn 

December är här och det enda jag önskar mig i år är såklart två friska små bebisar – som gärna får ha leveransdatum en bit inpå det nya året. Vi får tillgång till vår nya lägenhet i mellandagarna, så det hade ju varit skönt att hinna komma i ordning litegrann…

I verkligheten kommer det mest att spenderas pengar på sakerna vi behöver fixa till pluttarna – men eftersom det ändå är både jul och min födelsedag (den 21:a december, tackar som frågar) på gång, så får jag väl önska mig lite materiella ting som baaara är till mig själv, eller hur?

Det blir ändå mest saker till nya lägenheten på önskelistan. Lampor och ljusstakar dominerar tankarna, vilket säger något om det rådande mörkret vi lever i. Ljus står högt i kurs…

En av sakerna har jag faktiskt redan gett mig själv i tidig present: de perfekta barnvagnspromenader-i-slask-bootsen från Rihannas samarbete med Puma. Älskar hennes platforms och lever i ett par vinröda sammets-creepers (som inte är lika slask-kompatibla). En annan av sakerna var jag tveksam till att ens sätta på en önskelista, den är så orimligt dyr att jag typ hade blivit sur om jag fått den: parfymen från Byredo. Har en liten provflaska som jag vårdar ömt. Fått så mycket komplimanger för den. Men 3 500 kr för 30 ml? Helt orimligt. Aja, det är en önske-lista trots allt.

0

Nu ligger vår lägenhet uppe på Hemnet! Så märkligt, lite läskigt – men fint. Den var min morfars, som jag och Per fick flytta in i när vi bestämde oss för att återvända till Malmö från Stockholm för lite mer än två år sen. Vi har verkligen inte kunnat bo bättre. 42 goda kvadrat, med en liten balkong. Bildbomb på det:

Inför att mäklarbilderna togs fick vi städa undan och packa ner säkert hälften av allt vi äger. ALLA Pers vinylskivor (uppskattat en miljon st), ligger t.ex. i lådor hemma hos mamma. För att inte tala om mina prylar, skor och kläder…

Så som det ser ut på bilderna har det förstås aldrig gjort hemma hos oss, på riktigt. Typ såhär har det sett ut istället:

0

Denna veckan har varit en liten stormvind, to say the least… Vi har köpt ny lägenhet under hösten (42 kvm kändes plötsligt lite tight med två små bebisar på g) och nu ska vårt älskade lilla krypin alltså ut på marknaden. De senaste veckorna har gått till att börja flyttpacka och gradvis skala ner det som är vårt, till ett mäklar-stylat, ljust och fräscht, aningen mer minimalistiskt hem. En process, kan jag berätta, för två personer som gillar att samla på sig saker. Jag ska bjuda på lite före- och efterbilder så fort annonsen ligger uppe, tänkte jag.

Mitt i flyttstök, städ och jobbstress (lägg till att vårt badrum relinas, med avstängda avlopp och hantverkare i hallen) var det dags för den regelbundna kontrollen på sjukhuset, för att se så att bebisarna i magen får den näring och blodtillförsel de behöver. Eftersom det är enäggstvillingar som delar på samma moderkaka så är min graviditet klassad som en högriskgraviditet. Allt har dock gått bra och sett bra ut – fram till i tisdags. Då visade det sig att den ena av våra små skruttar inte hade tillräckligt bra flöde i sin navelsträng, vilket kan innebära att de båda måste komma ut i förtid. En risk vi varit medvetna om, men samtidigt helt oförberedda på, eftersom de inte är beräknade förrän i februari… Läkaren beordrade att jag sjukskriver mig omedelbart och bara vilar. Så: hejdå flyttpackning, ställa in alla viktiga möten med jobbet inför årets slut, autosvar på mailen och bara släppa a l l t. Det finns liksom inget annat val.

Efter att ha fått kortisonsprutor för att snabba på lungutvecklingen hos knoddarna såg det bättre ut på undersökningarna igår. Nu hoppas vi bara på det bästa: att de vill stanna kvar i magen så länge det bara går. Har nya kontroller på sjukhuset imorgon igen, så känner mig väl omhändertagen, lugn och trygg – trots allt. Vi bara fortsätter som vi gjort hittills, dag för dag.

Pausar och luktar på blommorna, hehe.

1

Ja, jag har ett lökigt Andy Warhol-citat på väggen (inte detta – men ändå). Det har hängt med genom alla mina hem och jag gillar det fortfarande så mycket. Det summerar min livsfilosofi litegrann, om man nu ska ta det dit:

Jag undrar om man kan ha en evig kärleksaffär med något? (Eller någon, för den delen.)

Den där pirriga, förälskade, nyfikna delen av kärleken – hur länge kan den att hålla i sig? Jag tror nyckeln finns i själva citatet: du får helt enkelt fortsätta undra. Aldrig ta för givet att det någonsin kommer vara forever. Ja, jag är kär idag. Men jag undrar om jag är kär imorgon? Visst är det lite spännande? Det finns en utmaning inbyggt i det, att få det att fortsätta. Dag för dag (eller minutt för minutt – for all you fellow SKAM-lovers <3)

Så hur håller man sig kär i livet? Finns det något trick? Jag kan inte svara för alla, men viktigt för mig har visat sig vara: att dokumentera det, drömma om det, längta till det, skriva ner, minnas, vårda och till en viss grad även romantisera det. Livet. Därför gillade jag att blogga. Och saknade att blogga. Så nu kör vi igen!

Välkommen till min life affair. Min love affair med life, liksom. Vi får se om jag är lika kär imorgon som jag är idag…

0