2020-12-18

Var tar tiden vägen?

Tid existerar inte. Inte för sig självt, sådär som det var. Den kommer numera enbart med bihang: VAB-tid, vintertid, nattsvart-vid-16.00, noll-soltimmar-i-december, middagstid, väntetid, tvättid, arbetstid, läggdags. Juletid var det visst också. Det som skulle börjas i tid, i år. Advent redan i november. Nu bara en enda liten vecka till Julafton. Kommer vi någonsin komma ikapp? Lika delar hoppfullt och nedstämt att befinna sig på andra sidan sjukdomsdimman som täckt oss denna höst. Tjejerna skolades ju in i maj, så nu kom visst alla förskolebaciller på en och samma gång. Trots allt. Efter hosta, snor, feber, kräks och öroninflammation känns det som att vi är ute på andra sidan nu. (Ta i trä…) Och vad finns här? Javisst ja, pandemi.

Det låter deppigare än det är. Det är bara vad det är.

Har tänkt skriva en önskelista här, för snart fyller jag ju år. Men önskar mig bara mer tid. Bara tid. Fri tid. I överflöd. I såna mängder att jag skäms för att ens skriva det här. Vill ha tid som går att ödsla och slösa med utan att den tar slut. Men det finns ju inte, inte just nu åtminstone.

Så jag nöjer mig med att hoppas att vi snart ses igen och kan prata om granen och pyntet och ljusen och dofterna som gör att tiden åtminstone tickar lite långsammare, i ett sällsynt ögonblick nästan står still.

35

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.