2020-04-03

Ett 13 år gammalt blogginlägg

Jag startade min första blogg 2005, för att ha en ännu hemligare plats än Lunarstorms dagbok, där jag skrev flitigt åren 2002-2006. Hemligare OCH mer offentlig på samma gång, ändå. Jag berättade inte för så många att bloggen fanns, men hade folk som läste som jag inte ens kände. Det var en mysig och pirrig internet-tid. Minns att jag skrev i första inlägget att jag var ”sist på bollen”. Hehe, lite kul såhär med facit i hand. Men tiden var ju evighetslång på ett annat sätt då. Några månader kändes som år. Så konstigt och knäppt att perioden högstadiet + gymnasiet var en hel livstid där allt kunde förändras på ett år och tre år var för alltid? Nu är det snart tretton år sedan jag tog studenten och vad har ens hänt på den tiden? Skoja – allt har hänt såklart. Men tretton år som koncept var ju en helt abstrakt tanke och en helt annan verklighet då, för tretton år sen. Skillnaden på att vara fem år och att vara 18, liksom? Inte lika avgörande skillnad på 18 och 31…

God kväll och välkommen till filosofiska rummet.

Hehe. Nä, men kan förstå att många både känner igen och inte känner igen sig i min upplevelse. Jag har ju t.ex. åtminstone en ganska stor sak som är exakt samma då och nu. Okej, inte exakt samma, men ni fattar. För tretton år sen hade ju jag och Per precis blivit ihop! Det var en fantastisk vår då tanken var att jag skulle släppa allt vad fritid hette och bara plugga inför mina stundande IB-exams. Slutproven då allt avgjordes (allt = gymnasiet = livet). Istället blev jag kär och gick på fest med efterfester som varade i flera dygn som förevändning för att slippa skiljas åt. Så blev det med det. Skulle visa sig vara helt rätt prioriterat.

Nästan på dagen för tretton år sen, den 1:a april 2007, skrev jag ett blogginlägg om en lördag som genast gick till historien som bästa lördagen någonsin. Hade antagligen glömt bort den sedan länge om inte detta blogginlägg funnits. Är tacksam för att jag skrivit. Tänk om jag vetat då att jag skulle sitta här och läsa tretton år senare? Samtidigt var det ju lite därför jag skrev, tror jag.

SUNDAY, APRIL 01, 2007

Bästa lördagen någonsin

Vad som lär ha varit världens bästa lördag började inte helt klockrent med att min pojkvän tidningsbäraren fick sitta nästan en timme i nån svinkall port och vänta på en försenad leverans. Så när jag vaknade (aldeles för tidigt) någon gång runt halv sex var han inte hemma än. Efter det att jag lyckats somna om, för att kunna bli väckt igen vid hans hemkomst, steg dock kvaliteten på dagen. Av ett antal anledningar (utan inbördes ordning):

1. Vädret. Alltså det är ju bara sjukt. BARA sjukt. Klockan två, när vi bestämde oss för att gå ut och köpa frukostbullar (fett önsketänkande, bageriet stängde kl. 10) så var det så sjukt härligt varmt vårsommarväder att man inte riktigt visste vart man skulle ta vägen.

2. Maten. ”Mål” 1: Per kommer in på morgonen med Twiggys (haha) och läsk. Mål 2: Vi köper bullar på Konsum istället. Ostbullar, morotsbullar och ”vattenfranska”, som därefter avnjuts framför tv:n med traditionsenlig ost, pastrami och morötter, samt juice respektive O’boy. ”Mål” 3: Vi länsar Pers mors chokladask, mer coca-cola. Mål 4: Vi beställer pizza, som vi dessutom får rabatterad, och sen äter på golvet i Pierres rum framför Timbuktukonsert.

3. Underhållningen. Timbuktudokumentär, childman, ladyboy och ”papa’s got a brand new dad” tillsammans med BLENDKUNGENS musikhookningar funkar a l l t i d.

4. Sällskapet. Inte så, men det är ju bara det absolut sjukaste. Helt ärligt. Det finns ingen i hela världen som är bättre än du. Jag tänker tillåta mig själv att vara fett ”lökig” eftersom världens bästa lördag ändå avslutas med vetskapen om att jag imorgon bitti ska sätta mig i en bil som ska ta mig genom en massa djupa skogar och skit upp till Värmland. Närmare bestämt Molkom. Invånarantal: under 100? Tråkighetsgrad: desto större. Syftet med denna resa stavas ”hälsa på familjen” med sköna undertiteln ”Jasmin, du har ju faktiskt inte följt med upp till Molkom på flera år…” Jag och brorsan kommer bli lappsjuka och ta ett tåg hem senast onsdag. Ångesten är ju ett faktum. Man lämnar ju inte gärna just nu. Allra minst efter idag. Ett varmt kök som badar i solljus, ett öppet fönster, en gardin som blåser upp och nuddar din man som står vid diskbänken och brer mackor åt dig. Man förstår inte. Livet är så jävla perfekt. Per-fekt. (Pun intended!) Hihihi.

Små gulliga på fest + efterfest innan vi blev ihop. Den där överst till höger la jag upp på Bilddagboken (ett annat forum jag fläkt ut dokumenterat mitt tonårsliv i) med bildtexten ”Det är viktigt att inte vara ’för på'” hehe.

Tack blogg-arkivet <3

20

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.