2019-08-30

Sånt som hänt

Nu gick det massa tid igen. Jag får inte ro och tillåter inte riktigt mig själv att prioritera datorn framför allt annat som behöver göras. Vilket ju är… en del. Det har hänt saker under dessa snart två(!) veckor sen sist vi hördes här:

– Största grejen: jag har börjat på nytt jobb! Vilket också innebär att jag har jobbat för första gången sen hösten 2017. Det är ganska lång tid. Man skulle kunna tro att jag knappt minns hur det är att jobba… Men på något sätt gjorde jag visst det? Bäst av allt: det är så himla roligt! Det känns så obeskrivligt skönt, att det känns bra. Har varit lite nervös inför allt. Ska berätta mer om jobbet, jag lovar. Det kommer bli en så himla rolig höst, vinter och vår!

– Att jag jobbar innebär att Pers föräldraledighet verkligen dragit igång på riktigt. När jag varit hemma arbetslös och han föräldraledig under våren och sommaren har det mer känts som semester för oss, men nu är han ensam med tjejerna hela dagarna och jag förstår knappt hur han gör allt. Han är verkligen ett pappa-pro. Ines och Ava är i en minst sagt intensiv fas just nu (eller fas och fas, det blir väl bara mer och mer intensivt från och med nu och fram till de flyttar hemifrån… typ?) men han lyckas ändå underhålla dem, laga mat, städa, tvätta, ja – han gör allt. Nu behöver vi hitta helt nya rutiner, och som alltid är det kämpigt med omställningar. Känsligt och kämpigt.

– Jag har klippt av mig mitt hår. Saknar det när jag ser på dessa bilder från helgen i Arild. Men det var tvunget att hända något, det kändes rätt. Har inte haft kort hår sedan 2013 och sist kände jag mig lika lost, obekväm och o-snygg. Känslan sköljde över mig när jag såg mig i spegeln första gången med ny frisyr utan frisör-stylat hår. Hoppas att jag kommer över det, just nu känner jag mig inte så fin, och det är ju rätt trist ändå…

– … speciellt eftersom det just nu är en ny #JWHFStyleChallenge igång! Det är så himla roligt, peppande och kärleksfullt att jag nästan blir rörd när jag scrollar i feeden. Men för egen del är jag inte superpepp på outfits och att fotografera mig själv. Jag har gått upp i vikt på sistone, efter att ha gått ner rätt mycket under graviditeten och efteråt (ja, det kan tydligen hända det med – även om man snarare förväntar sig det motsatta…) Det är inget jag tycker om att prata om egentligen: kropp, vikt, osv. Vill ägna det så lite uppmärksamhet som möjligt. Tycker det är toppen och fantastiskt med människor som aktivt sprider kroppspositivitet och inspirerar self-love osv. men personligen vill jag helst vara kroppsneutral. För mig beror det på att jag redan har en grundkärlek till mig själv och min kropp som jag vill ska vara helt frånkopplad utseende och vikt. Jag har varit förskonad från elaka röster i mitt eget huvud och om jag skulle börja fokusera på att prata om min kropp utifrån vikt och utseende – även om det är på ett positivt sätt – så innebär det att jag värderar den utifrån de parametrarna. Det gör jag ju självklart redan till viss del, ingen är frånkopplad de ideal som finns runtomkring oss, men jag vill ägna dem ännu mindre tanke – inte mer. Om jag stolt kallar mig ”plus size” är det en påminnelse om att jag inte är det där andra. Vad det nu är. Bara ”size”? Förstår ni lite hur jag menar? Det som gör att viktuppgång känns trist för mig är inte främst att min kropp rört sig längre från något ideal den inte kan leva upp till, utan att mina kläder inte passar eller sitter lika bekvämt, och det begränsar mig. Jag vill inte köpa nya kläder. Jag vill att kroppen ska passa i de jag har. Låter det rimligt? Well, nog om det. En ny klänning som jag iallafall trivs fantastiskt bra i är den här på bilderna, från Rodebjer. Ser mig själv svassa runt i den som gammal tant = klassiskt tecken på ett bra köp.

– Hade min nya klänning på mig när det var tema: syslöjd igår, för den har så fantastiska detaljer! Och den är luftig och skön: det har ju ändå varit 31 grader den här veckan. Det är ju en annan sak som hänt: det som skulle bli en försmak på hösten blev högsommar istället. Vilket också bidragit till att det känts obekvämt och olustigt att ens tänka på kläder, haha. Men nu ska det bli mer rimliga temperaturer OCH jag ska vara ledig i några dagar igen. Det ska bli skönt (och konstigt, kommer sakna jobbet?) En liten andningspaus och förhoppningsvis någon stund att spendera här på bloggen. Saknar den med ju!

27

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.