2019-08-02

Min solohelg i Stockholm (del II)

Vilken lång cliffhanger det blev mellan del ett och del två. Det var inte riktigt meningen! Men isn’t it ironic, don’t you think att det känns som att jag har ännu mer fullt upp när det är semester? Åtminstone mindre tid framför datorn, vilket kanske är poängen med semester ändå. Det är ett 24/7 åtagande med vacay nontheless. Men låt oss fortsätta:

På lördagen var det dags för kanske det jag sett fram emot mest under Stockholms-visiten: jag skulle se Siri Carlén och Emilia Bergmark Jiménez utställning Mother of boy dragons på Lydmar. Emilia är en internet-kompis till mig sen jag efterlyste en gul kappa som hon så snällt lånade ut till den här videon som jag var med och stylade. Älskar internet friends <3 Förutom en fantastisk fotograf är hon också ett vintage-proffs som delar med sig av magiska second hand-fynd på sin Instagram. Bara det är värt ett följ-klick! Men så skriver hon också fantastiska texter om det komplicerade och vackra i att vara mamma och egenföretagare och människa i allmänhet.

Emilia har fotograferat deras söner i så fina miljöer och underbara kläder (som Siris mamma syr, kolla in @strejk på Instagram!) Sen har Siri bl.a. målat på passepartouterna. Hur fint?

Magiska bilder. Ett utdrag från den fina beskrivningen av utställningen: ”Raising a boy dragon […] what would I miss? Would there be no dresses in our future? Would there be no dancing shoes, no sequins, no butterfly wings?” små saker som kan verka meningslösa, skriver de – men jag tror att alla som älskat att snurra runt i dansskor, klänningar och som bokstavligen fått glittra i paljetter vet att det absolut inte är meningslöst! Stod massor av annat fint om att uppfostra pojk-barn bortom normer för maskulinitet också, men detta enkla ”ytliga” stannade ändå hos mig… Som en påminnelse om hur tjejer har fått kämpa för att få ta del av de valmöjligheter som pojkar alltid haft – men att det fortfarande är långt ifrån självklart att pojkar erbjuds allt det vackra som sammankopplas med femininitet. Att alla barn ska få leka, utforska och vara allt – förbehållslöst. Det förmedlar verkligen dessa kärleksfulla, ömma och varma bilder på Siris och Emilias fina killar <3

Siri hade även målat på några av väggarna. Så fint. Vill att hon ska måla hemma hos oss <333

(Var tvungen att posera i min nya blus från Ganni som matchade med konsten 😎)

Fortsatte konstrundan med att ta en spontan-tur in till grannen: Nationalmuseum!

Tänk att bara få spatsera in här. Helt gratis dessutom! I början efter nyöppningen var det fullt hus här, men nu var det oväntat lugnt och skönt.

Inte o-pampigt här inne.

Blev jätteglad när jag såg att det dessutom var en utställning om Finn Juhl! Fick se det vackra porträttet av hans fru IRL. Som jag pinnat bilder från hans hem! Någon gång ska jag åka dit med.

Så fint! Påminde också om när jag och Per bodde i Finn Juhl-rummet på Hotell Alexandra på vår 10-årsdag, hihi 🙂

Väldigt mysigt och vackert i caféet också. Kolla rottingfotöljerna! Jag tog mig en skagenröra, laddade mobilen och läste bokklubbsbok. Väldigt väldigt mysigt.

Sen! Begav jag mig mot Hägersten för att hälsa på Siri Carlén i hennes mammas studio och spana på barnkläderna jag precis berättade om (jag sa ju att det skulle bli mycket Siri i detta inlägg!) Det var SÅ fint och Siri var så go och det var omöjligt att välja bland allt… Blev till slut klänningarna tjejerna hade på midsommar!

Stannade och pratade en lååång lång stund så jag fick bråttom tillbaka hem till Josse och Felix!

Efter fördrink i Enskede skulle vi ju ut och fira Felix med middag på Pelikan! Gordana och Ted var där! Stockholms bästa Malmöiter eller Malmös bästa Stockholmare? Saknar dom, hur som.

Såhär fint var det inne på Pelikan. God mat och så absolut, men har ni sett de helt underbara tak- och väggmålningarna? Full circle på inlägget. Konst och väggmålningar <3

Tack Stockholm för två fullspäckade dagar! Hann göra nästan allt jag ville. Det farliga är ju att jag såhär efteråt inte alls känner att jag fått mitt behov av ”egentid” och gå ut festa och vara ”barnfri” (ja, vad ska man använda för ord egentligen?) stillat – tvärt om… Även om jag är sjukt tacksam för att jag ens hade möjlighet att bara pipa iväg sådär, så fick jag tyvärr också vittring och mersmak och det kryper i kroppen efter att få hitta på mer, meeer! Otacksam AB. Nä, jag är fullkomligt nöjd och fullkomligt otillfredsställd samtidigt, lite så som livet är mest just nu. Allt på en gång.

18

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.