Så har semestern kommit och gått, som den har en tendens att göra. Tre veckors ledighet är över och nu är det vardag igen (men jag hoppas hoppas hoppas att det finns mycket sommar kvar ändå!)

Vi tar det från början: i semesterns begynnelse firade jag en mysig midsommarafton, med en underliggande känsla av ledsamhet som bara växte sig starkare av att komma hem till ett grått och kyligt Malmö. Jag fick ångest över tanken på att semestern skulle försvinna bort i en dimma av dagar som går utan planer, ätas upp av småbarns-logistik och alla nödvändiga sysslor som har en tendens att kräva sin tid. Jag behövde ett break och drog till Kallis, köpte jordgubbar i ett stånd precis vid bryggan och åt under grå himmel. Det var de godaste jordgubbarna jag någonsin ätit. Helt perfekta.

Vädret speglade sinnesstämningen – men som alltid kändes Kallis helande och tröstande. Jag fick nya krafter och ny ork. Lyssnade på The Daily (detta avsnittet, rekommenderar innerligt) och grät.

Tack Kallis, för att du tröstar så bra.

Nästa dag kändes livet helt okej igen och en inte jättespännande plan: åka till Mediamarkt och köpa ny micro + brödrost, blev till en rätt mysig utflykt.

Ditchade lite ansvar och drog till Västra hamnen för ett dopp. Varje uns sommar kändes för värdefullt för att gå till spillo.

Matchade med min favoritglass.

Hängde med min favoritperson.

Dagen efter bestämde vi oss för att åka på utflykt! Det skulle bli en fin dag och vi var helt inställda på att utforska Österlen (som står på vår sommar-bucket list varje år känns det som?) – men i sista stund beslöt vi oss för att köra på något enklare och närmre. Det fick bli Falsterbo! Pastasallad som matsäck och vindstilla strand som fortfarande var folktom i juni innan peak semester dragit igång.

Helt fantastiskt var det. Älskar F-bo.

Den allra viktigaste semesterplanen var att äntligen få träffa August och Linn. Efter en jobbig period av inskolning och sjukdom och annat krafs kändes det helt galet att inte ha hunnit träffa honom än. ÄNTLIGEN. Total lycka. Som jag längtat efter denna gosegroda och hans mamma och som jag längtar efter allt roligt vi ska ha tillsammans <3

Hoppade in en kväll på jobbet, trots semester, för att fira in vår nya uteservering, nya rättigheter och nya meny! Höll i quiz och åt en halv burrata. Jag sa ju att det skulle bli mer kul på Quiz-temat, har bara inte hunnit med att uppdatera här… Men vi kör torsdags-quiz hela sommaren – KOM!

En fantastiskt mysig kväll. Stans bästa ställe.

Nästa beach-dag skulle vi äntligen utforska nya lekplatsen vid handikappbadet. Så fin! Fick gott betyg av dessa två, men efter en stunds lek var det bara fokus på bad som gällde.

Och glass. Alltid glass.

Efter det blev det en spontan-pizza på Vicky och Mickes gård. Kvällen innan igångsättning. Så spännande, så förväntansfullt. Sista bilden på dessa två som duo <3 Duon som hängt med sen en sensommarkväll för snart fem år sen, när de träffades på min och Pers inflyttningsfest i den lilla Malmö-lägenheten som vi lämnat Stockholm för. Tänk om vi vetat då hur allt skulle bli? Livet, livet.

Dagen efter hängde vi på Ribban, fick regelbundna uppdateringar från BB innan det till slut blev radiotystnad och uppenbart att något var på gång. Några timmar senare var han här! Mer om det to come…

19

Det blev inte som det brukar i år. Men det blev bra ändå, till slut. Jag kände lite (mycket) ångest inför att stanna i stan på midsommarafton. Det som blivit så förknippat med härligheter, vänner och fest. Det jobbiga var väl inte stan i sig utan snarare bristen på just de där komponenterna. Det kändes liksom som det ruttna körsbäret på toppen av allt att dessutom behöva sitta hemma i lägenheten… Jag vet att det är standard för många att känna så här vid  högtider och att jag är otroligt lyckligt lottad. Men jag hade ingen ork eller energi att planera något som ändå skulle kunna kännas hyfsat mysigt på hemmaplan – jag ville bara komma iväg. Så trots att Per känt sig lite småförkyld och inte kunde följa med tog jag och tjejerna tåget till min faster Dewi i Båstad tillsammans med mamma, för ett litet men fint firande.

Det var så skönt att byta miljö en stund. Älskar Båstad. Så mysigt och fint i farmors gamla hus, där jag spenderat så många semesterdagar, julaftnar och helger – men som Dewi nu gjort till sitt. Något helt annat, men ändå samma. Farmor finns i alla saker som Dewi tagit hand om och i hela huset. Som jag saknar min älskade farmor, hon skulle fyllt 80 förra året – men blev bara 69.

Mamma och Dewi pratar porslin. Som vanligt <3

Jag har känt mig lite ledsen på sistone, av olika anledningar (inte minst allt som händer runt om i världen…) Dagen innan midsommar skulle min farbror Lukman fyllt år. Han dog för några månader sen, bara 40-nånting. Nej, jag vet inte exakt när han är född och senast jag träffade honom var 2012 – men det spelar ingen roll. Fast han bodde i Jakarta och vi inte setts på åtta år var han alltid här. Gåvan som sociala medier är med familj på andra sidan jorden: alltid en like, en kommentar, ett grattis på födelsedagen. Kunna se vad han ätit för gott eller en vacker vy han fotograferat. Hans omslagsbild på Facebook var ett foto av ett gul-beige vetefält på Ven. Det kommer aldrig vara något annat. Hans frånvaro märks fast han inte var här. Det gör väldigt ont att inte kunna vara nära sin familj fysiskt, i sorgen. Den sista söndagmiddagen hos pappa precis efter Lukman dött ställdes in av Covid-rädsla. Även om vi vågar umgås mer nu är det ledsamt att det inte är självklart att kunna träffas hela familjen, på Ven, en midsommarafton.

För att det skulle kännas lite mer som vanlig midsommar och fest band jag en krans av blommor från trädgården. Den blev fin. Två som absolut inte ville ha krans kände sig lite tjusiga ändå.

Mina älskade stora små pluttisar.

Så ja, det har varit lite upp och ner denna helg. Men det var fint ändå. Vädret var underbart och vi smälte nästan bort under dagen. Inte varje midsommar ju! Fick byta från min fina midsommarklänning till ett linne ni kanske känner igen. Och bad-längtan blev akut.

Lagom till vi hunnit halvvägs hem från stranden igen öppnade sig himlen och åskvädret brakade loss. Ines har knappt pratat om något annat sedan dess, mitt stackars åsk-rädda skrutt. Ava tyckte det var superspännande och roligt, såklart. Samma sak som på nyårsafton.

Men efter oväder kommer ju det allra bästa: vattenpölar! Hoppas era helger varit bra, trots allt. Hoppas vi alla kan krama om dom vi älskar snart.

20

Har varit med i en podd för allra första gången!!! Och inte vilken podd som helst, utan Daniels aka Quizmaster Dallas QUIZ-PODD. Hallå: quiz OCH podd i ett – två av mina favoritsaker?! Dessutom fick jag tävla med gulligaste Maja som är en ny kompis, faktum är att poddinspelningen blev vår officiella första kompisdate. Därav vårt lagnamn: First Date Kit, hehe.

Jag pratar absolut om att slicka på pung(?) och vad tror ni händer när Dallas spelar min allra bästa Whitney-låt, som också är min karaoke-favvo? Ja, jag skrålar absolut loss. Det blev sång och dans och naket och trams, helt enkelt.

Här kan ni lyssna på Quizerian på Spotify, annars finns den såklart DÄR PODDAR FINNS (haha, så kul att få skriva så!) Har en dröm om att starta podd, kanske blir den verklighet snart? Så himla kul var det iaf. Och lite nervöst. Om ni lyssnar får ni gärna skriva nåt (snällt)!

Mer Quiz kommer det bli inom kort! Jag blev faktiskt rekryterad av Dallas till att hålla quiz på Scania Bar, precis innan jag födde barn. Gjorde ett quiz som väldigt höggravid, men sen blev det tyvärr inga fler just då, av naturliga skäl. Kanske dyker jag upp på annat håll snart… Håller er posted!

13
Alla plagg är från Arket/Afound.

Min kompis tipsade mig om en rabattkod hos Afound, så jag slog mig ner och klickade runt en stund. Det var längesen jag kikade in – men jäklar vad de hade grejer?!!! Fastnade en lååååång stund och fyllde fönstershopping-korgen till max. Speciellt hos Arket fanns massa finfina plagg nedsatta till väldigt bra priser. Arket är verkligen en favvis när det kommer till baskläder – vilket generellt är min allra sämsta gren. När det kommer till kläder ägnar jag kanske 10% av min uppmärksamhet till ”bas” och min garderob ser ut därefter: 20 festklänningar och två par jeans, typ. Vilket kan vara kul, såklart, men kruxet är de dagarna man står där och stirrar och känner sig för lat/trött/bekväm för festkläder men samtidigt inte vill se tråkig ut… Ett dilemma jag ännu inte helt lyckats lösa under mina 31 år på denna jord. Men med *åldern* har jag blivit allt mer sugen på att känna mig vardagslyxig och hitta fler basplagg i bra material och modeller som jag verkligen trivs i. Jag har samlat på mig tillräckligt med kunskap om min egen kropp och mina preferenser, så att jag numera kan se ganska snabbt vilka snitt jag vet kommer passa mig och vad jag känner mig bekväm i. Så skönt! Tänkte dela med mig av några saker jag kommit underfund med:

  • Luftigt och löst om magen! En midja kan vara trevlig, absolut, men vida klänningar och skjortor är det skönaste som finns. De vinner i 9 fall av 10.
  • Utställda croppade byxor. Min tid som stuprörsjeans-bärare är nog över för gott. Man ska aldrig säga aldrig men just nu känns de som ett trångt och trist fängelse jag inte vill tillbaka till…
  • Längre t-shirt-ärm = skönare och snyggare.
  • Inga skjortkragar. Använder fortfarande skjortor med krage ibland, men generellt får det mig att känna mig för mycket som en…. affärsman? Haha. Absoluta motsatsen till den jag är, med andra ord. Samma sak med kavaj – det går inte om den inte är lös, stor och avslappnad på ett sätt som känns så långt ifrån konferensrum och kontorslandskap som möjligt.
  • Min färgskala! Jag gillar inte svart, vitt och beige som länge kändes som De Enda Basfärgerna. Fel-felfelfel-feeeel, som Brasse skulle sagt: ett basplagg kan vara vilken färg som helst – så länge det funkar ihop med det andra du har i garderoben. Mina färger är marinblått, armygrönt, rostrött och vinrött. Släng in en senapsgul, orange, klarröd eller gammelrosa på det så funkar det hur bra som helst ihop! Det finns en massa färgtester och tjohej att göra om man är osäker, men jag skulle säga: testa prova nya färger. Kolla bland det du redan har i gardroben och se vad du trivs bäst i.
  • Satsa på ytterplagg – det är de som syns mest och används mest. Detta har jag faktiskt lyckats bra med under de senaste åren: jag har gott om jackor och kappor för vintern + kimonos och kaftaner för sommaren, som bara är att hänga över valfri outfit för att spexa till den lite. De får gärna ha färg, mönster eller andra roliga detaljer! Ytterplagg är livet!

Har massor av fler tankar och tips, bl.a. från båda mina takeovers på Labels We Love-kontot, som inte hunnit tas upp här på bloggen. Så mer om detta sen. Nu tänkte jag berätta lite om varför kläderna på bilden är min ultimata sommargarderob! Jag orkar inte länka till varje plagg (inte som att Arket betalar mig för denna lovsång?) – hoppas att det är okej. Vill ni kolla efter dem så finns alla hos Afound, som sagt.

Vi börjar från toppen: en lös härlig sommarblus i ett fint mönster som funkar till exakt allt? Tror jag skulle använda denna hela sommaren lång till alla kjolar och byxor jag redan har. Den svarta skjortklänningen är precis en sån modell jag älskar. Den känns även somrig utan att vara för bohemisk – vilket annars är ett fack jag tycker man lätt halkar ner i? Inget fel med det, men ibland vill man bara känna sig lite mer… city chic? Varför låter jag som en modetidning från 2004? I don’t know, men nu blev det så. Klänningen finns även i vitt – sjukt snygg men den får vi lämna till någon som kan hantera vita klänningar (ej jag).

Det svarta linnet har jag spanat på innan och det ser ut som det absolut ultimata svala coola snygga sommarlinnet! Spagetti-straps och massor av tyg. Så fint att ha till exakt allt, det med. Perfekt att ha på stranden och sen gå och ta en drink i på kvällen. Byxorna är mjuka och sköna och liknar ett par jag BOR i från Carin Wester – men dessa är ribbade vilket får dem att kännas betydligt lyxigare/mindre som ett par mjukisbrallor. Dessutom har de fickor! A girl’s best friend.

Den randiga tröjan är från herravdelningen och har tight ringning i halsen, vilket jag gillar. Är antagligen lösare och längre i modellen också, vilket också passar mig. En randig tröja är det ultimata plagget, faktiskt. Det säger alla och det är för att det är sant. Kjolen är i samma ribbade material som brallorna och lös i passformen den med. Lite av en gamble (fanns ingen bild med hur den ser ut på…) – den får inte kännas för fodral/pennkjol – men jag tror den skulle funka på mig! Väldigt trevlig färg, hur som.

Den rostbruna tröjan har en djup ringning som kändes lite kul/modern, även om jag precis sagt att jag gillar höga halsar. Men ska det nu vara ringning ska det vara ordentligt – inget tramsigt mittemellan. Dessutom: en perfekt ärm och trevlig färg, här med. Tightsen är i 100% mulberry silk och förutom att det känns sjukt lyxigt tänker jag att de är toppen som långkallingar när det blir kallt. Fancy långkalsong är väl ändå något slags vuxen-goals? Det beige linnet är också i siden och samma modell som en underklänning jag har i svart som är den bästa, cleanaste, skönaste underklänningen jag hittat. Tänker att detta är perfekt under vad som helst där man behöver ha något neutralt + superskön och fin att ha till alla ljusa sommarplagg.

Slutligen: skorna! De bruna espadrillerna i skinn med lite platå måste vara de ultimata sommarskorna? Perfekt stad-möter-strand feeling. Behöver dom (kanske faktiskt på riktigt eftersom jag bara äger sommarskor med öppen tå… Inte alltid man vill gå i det, speciellt på jobbet.) Den nätta klacken i silver/beige är the epitome av sköna/men ändå festliga, passar till allt/men inte tråkiga. Finns inte i min storlek, kanske lika bra…

När vi ändå håller på finns dessa perfekta vardagsväskor också på samma ställe. Kostar mycket mindre pengar än de ser ut att göra, speciellt med lite extra rabatt! HINOW26 ger 20% extra – för vem är jag att hålla på den infon nu när jag suktats med massa fint?

Använd den bara till sånt ni verkligen behöver. Jag ska försöka göra detsamma! <3

12

Jag har varit hemma sjuk hela veckan. Förmodligen inte covid, men man vet ju aldrig… Det enda jag vet är att jag är sämst på att vara sjuk. Blir verkligen ETT med sjukdomen. Orkar varken ha vettiga kläder eller tvätta håret eller laga riktig mat som kanske skulle hjälpa tillfrisknadsprocessen? Obs, vi pratar inte om att inte kunna göra allt det där pga sjukdom – SÅ sjuk är jag inte. Det är mer ett state of mind. Förvandlas vid minsta känning till en degig sjukdomsklump på soffan/sängen och undrar om jag någonsin varit/kommer bli människa igen? Aja, låt oss se tillbaka på månaden maj ur mobilen istället:

Bevis på att människo-jag finns! Första maj på stranden i nyklippt frilla.

Hängde en röd handduk på balkongräcket pga så gör man första maj i Covid-tider.

Spanade på snygga coola Karin som provade kläder hos Kajsa!

Fick in Amandlas fina fruktskålar på jobbet. En av dessa sitter i vårt sovrum nu, som kanske eller kanske inte kommer kännas hyfsat klart snart. Då får ni se.

Det har ätits en och annan nybakad banankaka med grädde och nötkräm också. Mmmmm.

Hjälpte Vicky och Micke att flytta in i deras nya lägga vid S:t Knut! Slutet på en era av två minuters promme mellan våra hem = sorgligt, men början på en ny med bebis som snart kommer och en heeeeelt underbart perfekt lägenhet i mysigaste området = inte så sorgligt alls! Här är Sofie, Matilda och Larsson/Eliasson-papporna in action.

Skolade in dessa på förskolan, som ni vet <3

… och använde dagarna hemma åt att prioritera inredningsprojekt över städning. Som ni också vet (det städades också till slut, som synes!)

Blev nöjd! Fortsättning följer.

Åt onsdagsmiddag på Jonathans gård: vegokorv med bröd-test skulle göras. Jag gillar Peas of heavens, men den nya Incredible-korven var poppis bland övriga. Till efterrätt åt vi klassikern choklad i banan i ugn (blev godare än på grillen!) inomhus pga KALLT.

Kallt var det också när vi skulle ha utomhus-överrasknings-baby shower för Vicky och Micke. Det stormade rejält och väder-stressen var total. I sista stund bytte vi location från stranden till vår innergård. Men mysigt blev det ändå!

Päronen-to-be fick ett mystiskt bud med instruktioner. Det var inte superlätt att frakta ballonger på cykel i storm ska ni veta. Svetten när de slet sig och for iväg och jag sprang efter mitt i gatan och bilar tutade och en man till slut kastade sig ur sin bil och fångade åt mig? Det var actionfyllt, no mistake. En ballong strök med på vägen, men det får ändå räknas som godkänt resultat!

Dom bästa <3 Blev till slut duschade med presenter och hälsningar och hotellnatt och det var allt som räknades! Att få fira och skämma bort dom lite.

Sen passade det tydligen för värmen att äntligen komma och ALLT slog ut!

Vi firade sommaren och Kristi himmelsfärd i Folkets Park.

Falafeltallrik och pizza! Pippi fyllde år och Ava ville ha tofsar (Ines vägrar fortfarande).

Tänk, nu var den här. Sommaren jag drömde om i december.

Eller inte… Vi hoppades få fortsätta njuta av värmen på Ven – men den försvann lika snabbt som den kommit.

Men det gick bra ändå. Vi planterade rödbetor med morfar och skördade rabarber!

Lekte i regnet och vattenpölarna.

Gjorde paj av skörden.

Och vilade. Som alltid på Ven <3

Kom hem igen.

Fint det med!

Sen firade vi av dessa kärisar på jobbet <3 Kelly ska jobba på Österlen i sommar och Vickan ska ha sommarlov innan universitetet drar igång.

Vi tog en AW på L’enotecas innergård, som varit på min want-list i flera år känns det som? Äntligen.

Åt god Melanzane och drack godare vin.

Sen gick vi vidare till Bastard. Kolla mina gosiga kollegor!

Där beställde jag, Alicia och Nannalovisa in alla desserter på menyn och delade. DRÖMT om detta typ varje dag sen dess? Jordgubbssemifreddo med pistage, rabarbergalette med mandel, chokladsorbet med olivolja och havssalt. Ahhhh, det var så JÄVLA gott! Vill ha detta igen NU.

Tog en runda på stan för att införskaffa badkläder till dessa två och gick såklart en sväng förbi jobbet. Ava och Ines älskar att vara på ”mammas jobb” aka bada bollhav, leka i trappan och på ”gungan”. Hehe, drömjobb.

Var tvungna att äta lite banankaka också, såklart.

Sen tog vi de nya badkläderna och invigde plaskdammen i Rörsjöparken – aka vår alldeles egna pool! Hur lyxigt? Okej, inte helt egna, men det kändes lite så just då – innan ryktet hunnit spridas om att vattnet var igång.

Fick ääääntligen in Henry Rude på jobbet och haffade klänning + hårband omedelbart. Henry Rude är min vän Victorias märke och ni vet ju redan att jag älskar hennes väskor. Som blivit så poppis att jag ser dem på var och varannan axel i Malmö, överallt. SÅ sjukt kul!!! Efter att vi stängt butiken vi hade tillsammans 2017 vet jag att Victoria gick i tankar på att sätta företaget på paus – men precis då kom hypen igång på riktigt. Så himla glad att få jobba med henne igen, (även om hon fysiskt är kvar i Italien ett tag till…)

Sen åt jag middag med mina favvo-preggos som har TVÅ DAGAR mellan sina due dates. Hur sjukt? Nu är det bara upploppet kvar och snart är de här bägge två <3 Deras små killar.

Sandy‘s Baby B fick en liten prelle och mom-to-be lite blomster för att vi inte kunnat vara med på hennes baby shower. Vi satt på Vickys nya mysiga innergård som kommer bli häng-stället nr 1 i sommar, känner jag på mig!

Maj avslutades precis som det började: på stranden! Men nu med badkläder och sommarens första dopp, istället för jackor och blöta kalla strumpor.

Ines och Ava med sin gudmor och stjärn-lillebror i magen! Gråter. Tänk att när juni är slut finns han. På utsidan. Då vet vi vem han är och hur han ser ut och (kanske) vad han heter (hehe)? Ofattbart! Trodde att jag skulle uppleva Vickys graviditet på ett annat sätt eftersom jag gått igenom en själv – men jag förstår lika lite som när jag själv var gravid. Går inte att ta in. Nu måste jag bara hålla mig frisk så jag kan få bebisgosa heeeeeela sommaren! Längtar ihjäl mig.

Tack maj, vilken fin månad ändå? Trots allt. Trots att den där kvällen med dröm-efterrätterna slutade med att jag satt på toaletten och grät framför ett videoklipp som alla delat på Instagram. Trots att allt sen dess haft en hinna av sorg och hjälplöshet över sig. Inte minst denna sjukvecka när jag sträcklyssnat The Daily (gör det ni med!) panikgråtit och känt en gnista av hopp om vartannat. Jag tror att det kan ske stora politiska förändringar nu (vilket jag är mer intresserad av än att alla tar sitt eget ansvar för att ”läsa på” om rasism – vilket, missförstå mig rätt – såklart också är positivt, men ändå inte känns ens nära tillräckligt.)

Vi fortsätter prata om det. Och om sommaren och om nytt liv och havet och efterrätter. Det finns plats för allt samtidigt, här iaf. Hoppas ni tycker det med.

14
Illustration: Shirien Damra

Vad gör man när man sett en människa bli mördad? Ja, jag har också sett klippet där en polis hänsynslöst kväver en man till döds genom att sätta sitt knä mot hans nacke. George Floyd. Videon var överallt, så jag klickade igång den när jag kom hem sent en kväll förra veckan. Jag såg inte klart. Det var outhärdligt. Men jag såg tillräckligt.

Det var inte första gången jag sett en svart människa bli misshandlad, utsatt för grovt övervåld av samma personer som ska upprätthålla trygghet och rättvisa i samhället. Inte första gången en svart person dör på grund av en rasistisk polis förutfattade meningar och rädslor. Jag har sett en förtvivlad kvinnas livesändning efter att en hennes man blivit skjuten till döds i sin egen bil. Hennes lilla dotter i baksätet. Philando Castile. Jag har sett en man ligga på gatan, en polis med strypgrepp om hans hals, exakt samma ord som George Floyd: ”I can’t breathe.” Eric Garner. Det som nu används som slagord i kampen. Ett eko av Frantz Fanon:

“When we revolt it’s not for a particular culture. We revolt simply because, for many reasons, we can no longer breathe”

― Frantz Fanon, The Wretched of the Earth (1961)

Jag har läst om ännu fler: senast i ledet den 26-åriga sjukvårdaren som mördades av polisen i sitt eget hem. Breonna Taylor. En 12-årig pojke på en lekplats, med en leksakspistol. Tamir Rice. Ofattbart. Jag har sett det ske i Sverige också, såklart. Den gravida kvinnan som brottades ner av ordningsvakter i tunnelbanan. George Floyd var så långt ifrån den första. Men det var första gången jag såg hur livet släcktes i ett par ögon som gick från vädjande till hopplöshet. Hur rösten tystnade, medan människorna runt omkring fortsatte böna och be för honom efter att han inte kunde längre. De som stod med sina mobilkameror uppe, för vad skulle de annars göra? Hur ingriper man mot fyra beväpnade poliser? Jag håller fullständigt med de som kritiserar att filmen sprids, men när en korrupt obduktion påstår att han inte kvävts till döds känns det ännu viktigare att vi är så många som sett. Som ser.

Vad gör man när man blivit vittne till mord: en hel värld ställer sig frågan nu. Det har känts orimligt att livet fortsätter som vanligt efter att något sånt här händer. Omöjligt att inte protestera. På gatorna i USA går människor ut tillsammans, i massor, i panik och frustration. Något annat vore orimligt och omänskligt. De håller varandras händer mitt i rådande pandemi, trots att polisbilar kör rakt in i dem på samma sätt som brukar kallas terrorism. Trots att journalister blir arresterade av polis. Trots att presidenten skriver att han inte tvekar på att sätta in militär.

Men vad ska vi göra här, hos oss, en atlant bort och mer än så? Vad kan jag göra? Jag förstår absolut att det finns ett värde i att göra något. Skriva något. Ett inlägg på sociala medier. Dela. Läsa. Sprida. Men det känns alldeles för fjuttigt i sammanhanget. Ingenting förändrades med George Floyd och allt förändrades. Det var exakt samma värld innan han dog och det är samma värld nu. Oavsett vad jag gör eller inte gör. Vilken hashtag jag använder. Det känns omöjligt att inte prata om det och omöjligt att göra det. Dualiteten som kommit att känneteckna hela denna vår hänger kvar: fortsätt leva som vanligt. Lev absolut inte som vanligt. Mitt i allt slår ändå träden ut, temperaturen stiger och hela ens väsen fylls av tanken på sommarkvällar, bad, strand, dans, vin, uteservering, kramar, människor. Som alltid i maj och juni. Världen sprakar av glädje samtidigt som den brinner av sorg och frustration.

Vad gör man då? Jag vet inte, men någon delade det här inlägget i min feed och det skänkte mig någon slags tröst. Börja där. Give a shit. Feel helpless outrage. Get comfortable with the discomfort.

Av angel Kyodo williams.

Frustrationen i ord av James Baldwin från 1989:

”How much time do you want for your ‘progress’?”

Det kan man verkligen fråga sig.

Mer tröst och inspiration fann jag i Dr. Cornel Wests medverkan i detta CNN-inslag. I hela hans person. Så starkt, så bra, så långt ifrån allt det som annars känns så smetigt:

En annan bra intervju med Cornel West finns hos Democracy Now!

”And what we need is a nonviolent revolutionary project of full-scale democratic sharing — power, wealth, resources, respect, organizing — and a fundamental transformation of this American Empire.”

Och resten av världen. Nu när den ändå är upp och ner: kanske kan vi skapa en ny? Åtminstone försöka. Try again. Fail again. Fail better.

 

35
Bilder från @emiliavicentas vardagsrum i olika skepnader

När vi bodde i Stockholm promenerade vi ofta från Aspudden till Liljeholmen (eller tvärt om) via Nybohovsbacken. Där hade man fantastisk utsikt över hela stan. En nyårsafton firade vi hemma mest för att vi var så peppade på att se fyrverkerierna därifrån. Uppifrån Nybohov såg vi ut över Trekanten (en mysig liten sjö där man kan åka skridskor på vintern) och höghusen på Grenljusbacken i Gröndal. Höghusen tornar upp sig över allt annat i Liljeholmen/Gröndal och i en av lägenheterna bor min insta-favvo Emilia Bergmark Jiménez. Jag vet inte HUR många bilder jag printscreenat från hennes magiska vardagsrum med utsikt. UTSIKT hörrni, det är man inte bortskämd med som skåning! Kanske topp tre saker att sakna med Stockholm?

Nu är Emilias grannars lägenhet till salu, kolla bara SÅ FIN. Alla bilder kommer från Historiska Hem:

Detta fönsterparti <3

Gillar verkligen Historiska Hems bilder. Alltid avslappnade och nåt kul, men inte på stela mäklare-försöker-skoja-till-det-sättet. Men en Trolli Pizza-kartong är liksom inte standard i inredningssammanhang – älskar det!

Älskar även smygen i väggen här där hyllan står. Så fint.

Supertrevligt kök. Gillar att man ser att det är slitet men det gör liksom inget? Stämningen är så trevlig ändå.

En liten balle tackar man aldrig nej till. Speciellt inte med denna utsikt.

Den här tapeten i barnrummet! Så fin! Har blivit besatt av tanken på att tapetsera med Klöverblad i hallen, men denna skulle också kunna vara ett alternativ. (Trodde jag, tills jag googlat och förstått att den utgått? Anywho: Waldemar från Sandberg om någon vill leta.)

Mysigt sovrum. Börjar få inspiration till vårt eget. Så taggad på att få fixa klart det! Behöver verkligen gardiner, bland annat.

Finfint badrum med. Hade gärna flyttat in på Grenljusbacken.

15

Klipp till: veckan är över. Min ”lediga” vecka som passerade revy lika snabbt som befarat. Fyra dagar med fem timmar att disponera fritt lät som en evighet men kändes snarare som ett enda djupt andetag. Oavsett: jag är nöjd med det jag hann med. Hallen fick en rejäl makeover och matrummet en liten uppdatering. Här kommer bilder!

Frågade på Instagram var jag skulle hänga hallspegeln efter att hatthyllan kommit på plats. Flest röstade på att den skulle vara kvar i hallen, men den hamnade ändå här ↑ i matrummet. Hade faktiskt varit sugen på att flytta den dit länge, inbillar mig att det öppnar upp rummet – som egentligen mer är en del av vardagsrummet, men inte har något ”eget” fönster.

Inramade bladen från Emilia Bergmark Jimenez och Siri Carléns utställning fick vara kvar.

Såhär blev grupperingen kring spegeln till slut! Efter X antal omflyttningar och nya hål i väggen…

I ett gammalt spikhål fick min Mors Dags-tallrik sitta som ett litet utropstecken. Älskar den. (Den som står och spänner sig i spegeln älskar jag också!)

Tycker också väldigt mycket om att spegeln blev som en backspegel där hela lägenheten (nästan) syns beroende på var man står. Här glimtar man in i Ava och Ines rum, vårt gamla sovrum.

Fick äntligen städat undan påskpyntet… Ja, på den nivån var det. De här fina våriga ljusen från HAY står på skåpet som en längtan efter vår (och öppna gränser!)

Tavelväggen skulle såklart ha en liten makeover också. Längesen nu ju. Köpte detta fina collage på Tropical Scandinavias digitala konstrunda! Älskar det.

Man ser inte så bra, men två av ögonen är i guldpapper och blänker när man går förbi.

<3

Ett konstverk jag inte är lika förtjust i är Avas blyertsteckning över hela soffan… Kom inte så långt med mitt halvhjärtade suddförsök så den blir nog kvar ett tag. Övervägde om den är skäl nog att måla om hela vardagsrumsdelen? Haha, när det nu skulle hinna hända. Konstnären själv i bild verkar åtminstone nöjd!

Middagsdags i ”nya” matrummet. Hann även börja så smått på vårt sovrum – men det är långt ifrån färdigt. Tiden tog slut, som sagt. Men veckan avslutades i alla fall på bästa möjliga sätt (trots sämsta möjliga väder) med överrasknings-bebis-kalas för Vicky och Micke i vår trädgård. Det var så fint, trots kyla och regn och storm och trots att man inte fick kramas (det jobbigaste med hela denna situation vi är i nu? Utöver att folk är sjuka och dör, såklart, men det förstår ni ju!) Gud vad vi ska kramas när detta är över. Längtar så.

22

Första inskolningsveckan är snart slut. Idag har jag lämnat skruttarna på förskolan längre än två timmar, för första gången. Det känns SÅ bra och så jobbigt. Bra att vi fick en fantastisk förskola till slut. En förskola jag faktiskt jobbat på själv, en gång i tiden! Mitt första riktiga jobb efter gymnasiet. Det har gått några år med andra ord, mycket som förändrats – men samtidigt mycket som känns precis som då. Jag trivdes väldigt bra, och den känslan finns kvar. Lokalerna är fina och gården stor och härlig. Bara fem minuters promenad från oss (SÅ otroligt skönt…) Men självklart jobbigt att se dem, mina hjärtan utanför kroppen, uppleva nya saker som känns läskiga och ovana. Men mest roliga, såklart. De jublar när vi kommer fram och vill springa rakt in i dinosaurierummet. Bara det: att det finns ett dinosaurierum till mina små dino-lovers <3

Har redan fått två uppdateringar idag: Nu har de dansat ute-disco och ska snart gå in. Nu har de somnat efter maten. Hjärtat lättas. Att vara hemma med dem om dagarna denna månaden, när Per började jobba igen – och sen själv jobba på kvällarna, samtidigt som vi håller oss på avstånd från familj och vänner har varit tufft. Tillsammans med andra jobbiga situationer som tagit på krafterna. Denna månad har känts väldigt ensam och isolerad och deppig. Jag har haft dåligt med tålamod och varit sur och räknat ner dagarna till förskolan skulle börja. På så sätt känns det som en otrolig lättnad, även om det tar emot lite att säga det. Jag älskar att vara med tjejerna, men alla välmenande tvillingföräldrar som klappade oss på axeln och sa ”det blir bättre” hade helt klart en annan upplevelse än vi, haha. Bebislivet var en lätt match jämfört med 2-års-life, kan vi säga…

Nästa vecka har jag tagit ledigt från jobbet för att kunna vara tillgänglig för förskolan. Jag drömmer om den veckan hela tiden. Jag ska vara hemma och i bästa fall försöka komma ikapp med allt som fått lida denna månad (detta år?) Vill storstäda överallt, styra upp vårt sovrum, rensa bland kläder, hitta någon lösning för hallen (och i en drömvärld måla om både hall och vardagsrum…Ja, jag sa dröm.) I ”värsta” fall hoppas jag åtminstone få vara helt ensam en stund och ligga raklång på soffan.

Om ni tycker detta var ett märkligt inlägg en onsdagkväll så är det för att det skrevs i fredags men inte publicerades förrän nu. Som det kan vara. Hur det gått med min ”lediga” fixarvecka får ni en uppdatering om imorgon (förhoppningsvis, hehe…) Godnatt!

20

För några veckor sen, precis när man började känna av Coronan på riktigt, hade vi planerat en babyshower för Linn. Vi skulle kallbada och käka lunch på Bjerreds kallbadhus, men vi avbokade det några dagar innan. Samma dag som babyshowern var gick de i konkurs. Så himla trist. Men vi ville ändå fira livet tillsammans, så det blev en lunch hemma hos Vicky istället.

Sara-Li var peppad! Vi drack supergod lokalproducerad läsk från Flavour Forward.

Världens finaste värdinna <3

… och personen (personerna!) vi alla var där för: Linn (och lille August på insidan!)

Vi supportade våra locals med svingod pizza från Mastio!

… och en fantastisk chokladkaka som Ellinor på Spill fixat <3

Sen fick både August och mami presenter.

The feeling when du inser att personen inuti dig snart ska ha en liten pyjamas på sig <3333

Två 2020-killar jag gillar där inne i mina favoritpersoner. Orkar inte vad underbart.

Så får jag vara med också! Hejhej! Älskar min kamera, men det är lite trist att alltid vara bakom ändå. Tur att spegelselfies finns. Nu är August på utsidan och jag har bara sett honom på bild ännu – men han är den finaste unge du kan tänka dig. Såklart med en sån mor (och en far som inte är helt pjåkig heller…) Kärleken!!! Den lever och växer, mitt i allt.

 

20