Gott nytt år kära vänner! Lite sent, ja, jag vet. Men ändå! Hoppas 2021 börjat okej för er alla även om vi redan fått en försmak på att vi inte lämnat galenskaperna i 2020 (ja, jag tittar på er Trumps terrortomtar i Kapitolium…) Mitt har börjat bra hittills, åtminstone. Fick fira in året tillsammans med samma gäng som förra året, plus tre vid middagsbordet!

Ava och Ines hade längtat i ungefär ett år. Mest Ava, såklart, men trots att Ines bestämt hävdade att hon fortfarande var rädd för raketerna så verkade hon mindre skräckslagen och mer försiktigt förtjust denna gång. Under eftermiddagen sprang de fram och tillbaka till ytterdörren var femte minut och skrek ”NU KOMMER GÄSTERNA!!!” haha, åh mina älskade små partybebisar. De har längtat så efter kalas, inte konstigt kanske när deras första år i livet var Det Stora Party-året 2018™. Ottos första år kan man ju inte riktigt säga detsamma om – men han verkar bli en förstklassig liten partybebis ändå!

Vi satsade på tidig middag och att beställa hem hela nyårsmenyn från Papi i saluhallen. Well played, måste jag säga. Är helt fine med att inte behöva laga själv…

Så fint att ha hela lilla familjen hos oss <3 Knappt hänt i år pga pandemi, sjukdomar och dagisförkylningar som avlöst varandra. Egentligen skulle en liten familj till bestående av Linn, Kalle och lille August komma också, men såklart dök *symptom* upp och ställde till det – som vanligt. Inga allvarliga ska tilläggas, men better safe than sorry har ju varit årets motto. Såg f.ö. ett videoklipp från när vi bodde i Stockholm och Pers vänner var uppe, varav en av dem var febersjuk i stort sett hela vistelsen och låg på soffan hos oss och hostade, stackarn. Reagerade instinktivt med typ… skräck? Av att han låg där och hostade, haha. Hur sjukt (pun intended lol) att vi en gång i tiden kunnat snörvla fritt hemma hos varandra, haha? Det kändes helt fel. Men hoppas såklart att vi kan komma dit igen. Till när en förkylning inte innebär inställd middag eller inställd resa. (RESA – förresten, you guys? Minns ni det ordet?)

Japp, om någon uppmärksam mot förmodan la märke till det: det blev en Dakota på mellandagsrean. Den är så himla fin och skön. Vill bo i den!!!

Hade dock passat på att hyra en annan godbit av Kajsa inför kvällen! Samma som Jessica hade på julafton. Hyra ÄR bäst alltså. Framtiden. Så underbart att bara få dela garderob med så många fantastiska kvinnor?

I sista sekund hade jag dessutom styrt upp ett nyårsquiz på Instagram efter att en kompis efterfrågat nån kul digital aktivitet på kvällen. Vi var ju beredda på att båda gästfamiljerna skulle behöva avvika tidigt med sina små, men Otto var på riktigt festhumör och stannade nästan hela vägen till tolvslaget! Briljerade i quizet gjorde han med, hehe.

Ava och Ines däremot sov sig igenom fyrverkerierna, så när vi sagt hejdå till gästerna drack jag och Per champagne och dansade i vardagsrummet. Ett riktigt toppen-nyår!

24

Som motvikt till föregående inlägg tänkte jag visa upp lite av allt det fina med julen, som jag njutit av här hemma. Som årets gran! Livets andra gran. En extremt fin STOR rödgran som barrar som bara den och verkar vara figurklippt(!) two wrongs men fortfarande fin ändå. Nästa år ska jag köpa gran på samma ställe som vi alltid gjort.

Finaste julkulan från Svenskt Tenn klarade ett år till (ta i trä!) Älskar den.

Mässingshängena från förra året är jag så glad för <3

Och här har vi årets bästa tillskott: min julsköldpadda!!! Älskar sköldpaddor, mitt spirit animal.

Förra året hittade jag inte dessa, de större fönstren från Royal Copenhagen som jag fått efter mamma/mormor. Trodde nästan att jag hittat på dem? Men de fanns ju. Blev så glad! Förra årets gran var lite gles, så har legat i för att få dit mer pynt i år.

Guldkottarna och tomtekulorna köpte jag på rean efter förra julen. Lifehack! Fler nykomlingar är jul-Tyrannosaurusarna som såklart behövde hänga i två dino-tokigas gran (från Flying Tiger), polkagrisar och glittergirlanger som funnits med sen jag var liten.

Såhär såg julbordet ut! Duken köpte jag förra året på Svenskt Tenn, älskar den verkligen. Tittade på den här vyn efter att första pyntet kommit upp och tänkte: hmmm hur kan jag få in MER jul. Tycker ändå jag lyckades till slut, hehe. Inget minimalistiskt här icke.

Hittade en ny plats för min adventsljusstake från Poppykalas som jag inte vågar elda i – så den blir en krans/hatt till min Stine Goya-vas. Perfekt dansk match.

Änglaband no 1 och julgransgirlang på skåpet…

… som även fick agera hängare för julstrumporna i år!

Änglaband no 2 på det snedaste hyllplanet i min hemmasnickrade bokhylla som inte nånsin kommer åtgärdas (:

Och sist men absolut inte minst! Pippi-pepparkakshuset vi satte ihop med mycket möda och stort besvär, som ser ut därefter. Men just därför: perfekt. Tack julen för allt mys.

17

Jahopp, då hamnade man här framför datorn igen i lagom melankoliskt/sorgset tillstånd. Det är väl tomheten som infinner sig såhär efter jul, speciellt i år då en känsla av att vara utesluten från diverse sammanhang (livet) legat som en tät konstant dimma över allt. Bara det att vi alla är uteslutna. Men det hjälper ju inte känslan. Vissa har spanat om att man iallafall inte behövt ha FOMO under 2020 – för att inget ändå hände, vilket bara är delvis sant. När folk behövt krympa ner sina sociala kontakter och bara umgås med ett fåtal utvalda blir det också smärtsamt tydligt var man inte är inkluderad. Och det gäller självklart också samma sak för alla, men känns inte bättre för det. Dessutom känner jag mig avskärmad från mig själv, vem är jag ens med en meters social distans till hela min omgivning? Inte den jag känner mig som i alla fall, det är ett som är säkert.

För första gången någonsin vill jag allra helst städa bort julen snabbt. I början på december var det ett löfte om ljus, värme och kärlek. Ett tillstånd jag ville vara i och dra ut på. Nu känns det mer som en gäckande påminnelse om vad som inte blev. Inte för att vi inte hade en fin jul, det hade vi. Men för att den inte förändrade något, trots allt, hur mysig och ljus den än var – så var den bara tillfällig och inget jag kan stanna i hur gärna jag än skulle vilja. Nu vet jag inte alls vad som ligger framför oss, men det känns bättre att fortsätta röra på sig än att stanna i limbo. Försöka hitta något annat att se fram emot, även om jag inte vet vad det är. Det kanske får bli våren? Den första varma dagen och de första krispiga solkatterna på väggen. Drömmer om ett rent hem, luft, ljus. Små saker som blir stora *i dessa tider*.

Nu är det bara dagar kvar av det här året men jag känner inte mig hoppfull, som jag var för ett år sedan – stundande vaccin och vår och sommar till trots. Jag vet helt enkelt inte om allt det här, at the end of the day, kommer ha gjort oss hårdare eller mjukare eller i värsta fall: inte förändrat oss alls.

32

Fick feeling och satte ihop en liten önskelista ändå. Tycker det är mysigt att gå tillbaka och se vad man önskade sig, vad man fick, vad man unnat sig i efterhand och vad man fortfarande längtar efter. Förväntar mig inte att något av detta dyker upp på julafton (och fyllde ju år igår, så det tåget har också gått) – men ändå, alltid mysigt att drömma och vem vet vad som händer på mellandagsrean (den digitala, för guds skull! Om den inte är cancelled den med?)

I år drömmer jag om:

1. Smycken! Dessa halsband från Maria Black med sötvattenpärlor tycker jag mycket om. Hennes smycken är en bra mix av coola och lyxiga.
2. Den svarta klänningen Dakota från Rodebjer är bara… en perfekt klänning? Svinelegant och avslappnad på samma gång som bara Rodis kan. Möjligtvis skulle man reta ihjäl sig på de där snörena som hänger i ärmarna men det är smällar jag är villig att ta.
3. En annan perfekt klänning är Jasmine från Stine Goya som är så fruktansvärt skön, har funnits i många färger och säsonger nu, men det här tyget som jag bloggat om innan är nog det finaste jag sett. STÅR MITT NAMN på den, bokstavligt talat ju (lite felstavat, men ändå!)
4. Olivoljorna från Gridelli tycker jag är små konstverk allihopa, älskar verkligen etiketterna och är icke främmande för att unna mig en flaska och sen fylla på med billig olja när den är slut, hehe. Perfekt present tycker jag, för övrigt, med lyxiga förbrukningsvaror.
5. ATPs nya baguette-modell fick mig sugen på en fancy handväska igen. Gillar den verkligen, speciellt i denna färg <3
6. Vas från HAY som skulle passa min blåvita vas-samling som uppstått spontant. SÅ fin.

Det var den önskelistan! Imorgon är det lillejul och jag har gått på ledighet. Nästa år ska jag fan ta en hel vecka ledigt INNAN julafton? Jag tror det är där nyckeln till julefrid ligger! Ha riktigt mycket tid för uppladdning och fix istället för att försöka vända på timmarna den 23:e. Med det sagt har vi tvättid 07.00 imorgon bitti och det är dags att säga godnatt. Vi ses snart igen!

X

19

Tid existerar inte. Inte för sig självt, sådär som det var. Den kommer numera enbart med bihang: VAB-tid, vintertid, nattsvart-vid-16.00, noll-soltimmar-i-december, middagstid, väntetid, tvättid, arbetstid, läggdags. Juletid var det visst också. Det som skulle börjas i tid, i år. Advent redan i november. Nu bara en enda liten vecka till Julafton. Kommer vi någonsin komma ikapp? Lika delar hoppfullt och nedstämt att befinna sig på andra sidan sjukdomsdimman som täckt oss denna höst. Tjejerna skolades ju in i maj, så nu kom visst alla förskolebaciller på en och samma gång. Trots allt. Efter hosta, snor, feber, kräks och öroninflammation känns det som att vi är ute på andra sidan nu. (Ta i trä…) Och vad finns här? Javisst ja, pandemi.

Det låter deppigare än det är. Det är bara vad det är.

Har tänkt skriva en önskelista här, för snart fyller jag ju år. Men önskar mig bara mer tid. Bara tid. Fri tid. I överflöd. I såna mängder att jag skäms för att ens skriva det här. Vill ha tid som går att ödsla och slösa med utan att den tar slut. Men det finns ju inte, inte just nu åtminstone.

Så jag nöjer mig med att hoppas att vi snart ses igen och kan prata om granen och pyntet och ljusen och dofterna som gör att tiden åtminstone tickar lite långsammare, i ett sällsynt ögonblick nästan står still.

35

Ska vi sätta oss i tidskapseln en stund? Det finns mycket oskrivet och opostat från sommaren så det kan dyka upp lite solsken här när man minst anar det! Ja, jag vet, man börjar precis känna doften av glögg och saffran som ett litet ljus i den här Covid-tunneln, men det glömmer vi bort en liten stund nu och minns tillbaka till vad som egentligen inte var särskilt längesen? En helt vanlig ledig måndag i mitten på september när Per slutade tidigt tog vi tåget till Helsingborg och sen bussen hit. Till Sofiero!

Det var sista sucken på utställningen Josef Franks Flora som jag haft en förköpsbiljett till hela sommaren men inte hunnit utnyttja. Äntligen skulle det bli av!

En fin liten utställning som vi mest jagade två små galningar genom. Men ändå. Jag älskar ju Josef Frank <3 Dessutom var de små mönstertavlorna gjorda av min favvis och bloggens ständigt återkommande tema Siri Carlén.

Alltså. Hur fint var det ens här. Så längesen jag var på Sofiero, men det kommer bli ofta från nu.

I orangeriet var det pelargonutställning!

Kolla bara!

Birken och klänning känns dock lite avlägset nu…

Min bästa pelargon-kille <3

Sista sucken på Dahlia-trädgården hann vi med också!

Fascinerades! Naturen va.

Helt magiska färger och former!

Tack Sofiero för en riktig dröm-dag. Längtar till vi ses nästa gång! Nu såg jag att de har en Höstljus-utställning t.o.m. lördag – varför har jag missat detta? Åk dit om ni har möjlighet (att inte åka kollektivt)! Lite stolt och glad är jag ändå över att jag influensade minst tre personer att åka på utflykt innan utställningarna stängde. Är det någon influencer-titel jag skulle bära med stolthet är det utflykts-influencer hehe. Göra rese-guider? Vilken dröm. Öppen för samarbeten!

13

Låt oss ta en titt på vad Insta haft att bjuda på på sistone:

@lukeedwardhall

Först ut: ständiga inspirationen Luke Edward Halls blommor och gröna väggfärg piggar upp som alltid!

@dejazlin

Jag är sen en tid tillbaka besatt av Jelassi och allt hon gör (50/50 vill vara henne/lite kär i henne) 2020s bästa svenska låt är ”STS” och videon regisserad av Wasima (som även är Jelassis stylist och typ världens snyggaste person) är en hel vibe. Om du känner dig sjuk snälla gå hem / Jag vill träffa mina vänner igen. Japp, 2020 var det. Om någon missat: lyssna också på ”Keff båt” från förra året som är för rolig och svinbra samtidigt? Hur som helst. Nu har Jelassis tvillingsyster Jazlin börjat släppa musik hon med. Utöver att detta var det snyggaste omslaget jag sett typ… nånsin, så är jag även riktigt peppad på hennes nästa singel ”Under mattan” som låter väldigt bra av teasers att döma.

@hoste.london / @hebe_konditori

Laura Jacksons Hoste London har postat andra sago-bakverk i stil med dessa från Hebe Konditori flera gånger. Det verkar onekligen vara all the rage, så bara en tidsfråga tills vi vill ha precis sånt här i Sverige med. Verkligen inte my aesthetics men det finns något otroligt tillfredsställande i det här. Slår onekligen an en sträng på en 80s/90s-kid. Känns som något femåriga jag hade fått dåndimpen av?

@babba

Babba la upp den här bilden på en Stine Goya-top i tyg som påminner om min kjol – men vilka fantastiska färger!!! Uppdaterat Stines webshop varje dag sen jag såg denna bild, men förmodligen är det något som kommer ut senare i år eller 2021 va? Lägger undan pengar redan nu, hur som.

@hannamw

Apropå Luke Edward Hall: här är gulliga Hanna MW och hennes kille i kläder från hans nysläppta samarbete med GANT. Riktigt fint! Hade gärna tagit en manchesterkostym även om det känns långt ifrån min stil just nu. Den här typen av prep-flirt har alltid legat mig varmt om hjärtat. LEH har verklige ett moment just nu och jag klagar inte alls. Smart av GANT att haka på.

@teklan

Färg-geniet Teklan la upp denna Bauhaus-interiör i alla de finaste färgerna. Var kan jag copy+paste?

@carinfalk

Hittade till Carin Falk en sen kväll och fick inspirations-overload. Så kul och fin stil. Likade varenda bild som en galning och fick en tillbaka-följ av Carin och nu har jag typ prestationsångest för att jag vill leverera för henne? Carin jobbar på ATP Atelier och såg att Maja tipsade om hennes korrespondens med Nadia Kandil på Hobnob här. Har inte läst än, men ska definitivt göra!

@nue_group

Älskar denna väsk-modell från Marni och den här färgställningen var ju otrolig? Bild från Köpenhamnsbutiken Nué groups insta, kan verkligen rekommendera att följa! De gör så enkla men fina kombos av det de har i butiken, riktigt old school-inspiration.

@atelierseptember

Och för att fortsätta på Köpenhamns-spåret: hur mycket saknar man Köben just nu? Ända sen restriktionerna kom har längtan brunnit i mig. Tänk att det (med allra största sannolikhet) inte blir någon julmarknad på Tivoli i år. Ingen mer tur på vem vet hur länge? Har sett folk på insta som visserligen varit över ändå, trots allt, men det känns inte helt rimligt i dagsläget. Sådär sugen på att dra hem muterad mink-Covid också, tbh. Men VAD jag ska längta efter dig Danmark </3 Gråtemoji. Just det, självklart är det grapefruit blueberry granola från Atelier September på bilden och det är väl definitionen av att vilja ha vad man inte kan få. Kan inte sluta tänka på frukt och müsli?

En dag. Fyf vad jag längtar nu.

 

22

Så var den här veckan över. Det har varit en resa, minst sagt. Tror att jag gråtit en skvätt varje dag? Åtminstone sedan i tisdags när de nya restriktionerna från Region Skåne kom – mitt i vår 1-årsvecka på jobbet som jag lagt ner så mycket tid och energi (inte minst från sjuksängen…) på att få ihop. Klart vi skulle fira liksom, fast det inte blev på det sätt vi helst hade velat. Corona-anpassat, men kul skulle det bli! Klipp till: avbokning efter avbokning. Deja vú från när allt drog igång – men 100 ggr värre för man är ju så. less. på. den. här. skiten. nu. Fy fan. Skrev på insta om hur pissigt det kändes, inte minst för att det är rätt löjligt i det stora hela att bry sig om att *events* man planerat in blir inställda. Men besvikelsen blir ju inte mindre för det. Fick så himla mycket fina ord tillbaka <3 Många som skrev att man har all rätt till sina känslor, oavsett. Visst är det så. Besvikelsen och på det: skammen över att känna sig dum och dålig, det är ju inte kul. Alls. För så blir det ju när många går så hårt ut på sociala medier med att fördöma andras agerande. (Och det är ju bra, på ett sätt, det med…)

Trots allt valde vi att köra på med de två viktigaste och roligaste eventen. Som inte en enda person avbokade (förutom ett sällskap som kände sig krassliga) och det säger ju något i dessa tider: folk var helt enkelt lika sugna på detta som vi var. (NB: här kommer en brasklapp om att de nya restriktionerna inte innebar någon förändring för restaurang/caféverksamheten i sig – vi har redan varit hårt kontrollerade och levt upp till kraven sen länge – men vi satte ändå in extra avstånd och extra begränsningar. Nog om det.) Hela helgen skulle vi nämligen fira releasen av Julia Tuvesson aka Tuvessonskans nya kokbok ”Brynt Smör”! Vi hade satt ihop en snacks-kväll och en brunch-dag med en massa gott och skoj. Fantastiskt fint blev det till slut, trots allt. Och intensivt, som det alltid är att rodda event.

Nu är jag helt slut och kommer checka ut en hel vecka. Jag och Per bokade in semester v. 45 för ett bra tag sen, men låt säga att det knappast kunde kommit mer lägligt… Vi hade förhoppningar om att resa, kanske till Stockholm, kanske till Göteborg igen? Men så blir det såklart inte. Vi tar vårt pick och pack och gömmer oss på Ven några dagar istället. Där ska vi vila vila vila.

Av denna dagen återstår bara att bära in barnen i sina sängar. Min favoritdel på dagen. En av veckans gråt-sessioner var framför Ana Diaz låt ”100” som dök upp i mitt flöde med anledning av Lisa Nilssons tolkning i Så mycket bättre. Den är verkligen helt otrolig. En rad som är exakt på pricken hur det är att ha barn (och som känns ännu mer i.o.m att Ana själv sjunger om en framtid som aldrig blev) är när hon sjunger:

Vi är trötta, men vi är glada
Jävla ungar, men dom är våra
Fan vad fina
Ska dom inte sova snart?

För det är ju så. Det finns inget som gör en mer utmattad än att ha spenderat hela kvällen med nej, stå inte på stolen, sitt ner, ät nu, dags att kissa, nä, kom tillbaka, inte röra nåt innan du tvättat händerna, nej inte den, nu borstar vi tänderna, sluta hoppa, kom hit, dags för pyjamas, var är gosedjuren? Och man har saknat dom och man älskar dom men gud vad man längtar till dom ska sova. Mitt i allt, ofta i badrumsspegeln, möter jag Pers blick och säger nåt i stil med: tänk att vi skapat dom? Allt det här skrattet, buset och kaoset? Att få krypa ner med en liten varm och mjuk person i varje armhåla, läsa saga och sen ligga och snusa med dem en stund, låta dem ligga kvar till det är dags att bära in dem i sina egna sängar. Två tunga, varma små kroppar som jag en gång burit i min egen kropp. Jag kände inte livets mirakel då, när de var små bebisar, det kändes mest som något väldigt kroppsligt och världsligt – men att se dem nu, som små egna människor med massor av funderingar och tankar och observationer och idéer – det känns helt ofattbart, att det ens kan hända? Magiskt, overkligt, andligt. Mina vackra vackra barn. Våra underbara ungar.

Avadocus och Inesaurus Rex på väg till Halloweenfest på föris

Ser fram emot att få vara med dom den här veckan. Och ser fram emot när de tassar in och lägger sig hos oss igen, i natt. Näst efter att bära in dem till sig är det bästa jag vet när de kommer tillbaka. <3

40

Barnen har varit sjuka i två veckor. Per i en vecka och jag sedan i fredags. Men solen har skinit varje dag och det har varit fint. Jobbigt, jävligt, hostigt, snörvligt och fint. Som en liten sjukstuge-semester.

Varje dag har jag fotograferat detta. Vår utsikt som jag aldrig vill leva utan.

Vi åkte på utflykt till Beijers park när vi höll på att bli galna på inne-liv. Ines var lite tjurig men jag försökte ändå med en ”skratta för kameran!” och det funkade? Blev förvånad, lyckades föreviga.

Min lilla bus. Har uppdaterat till en ny likadan Henry Rude-väska för övrigt! Bästa väskan.

Ett foto-moment om nåt.

Min stora minsta Avis <3 Så mycket bus i den lilla kroppen att det pyser genom öronen.

Åt paj och drack kaffe på caféet i parken. Otroligt mysigt. Tips!

”Det är helt underbart, mamma!” sa Ava, haha. Man orkar inte allt gull.

Sen snackade vi en stund i tutan innan vi åkte hem.

Någon gång mitt i allt hände detta. Paniken efter smällen och kraset! Som tur var ingen i rummet. Nåja. Blev en anledning att städa.

(Där ligger två vägghyllor som jag inte direkt blir mer sugen på att sätta upp efter detta…)

Däremot fick jag tummen ur och började ställa in saker i vitrinskåpet vi fått efter Dewi, som stått här helt tomt i säkert två veckor. (Nej, vi har inte haft ork att sudda bort vår fina väggmålning heller…)

Per fick plats att ställa upp en vinylspelare till för dj-setup.

Vi orkar inte laga mat igen för femhundrasjuttiotredje gången så det blir pizza från Dal Sud.

Äter i soffan framför livets första riktiga långfilm. Hitta Nemo. Stor succé!

Ena stunden kaninöron.

Andra i snygg ny rock (som jag garanterat kommer sno!)

Solen letade t.o.m. sig in här, på vår lortigaste, stökigaste, plats. Tack. Nu blir vi gärna friska!

 

24

De flesta projekt är fortfarande på paus här hemma till förmån för VAB, jobb och allt annat som ska hinnas med däremellan. Vi flyttade ju matbordet och det känns toppen, men nu vet jag inte riktigt vad som ska hända i resten av vardagsrummet längs väggen där soffan stod förut? Hittar liksom inte riktigt… rätt. Nåja, det löser sig. Tills vidare har jag tittat på bilder på insta från tider när vi hann göra lite fint och piffa och fotografera. En annan tid, indeed.

Samlade ihop bilderna hemifrån på en hashtag: #hemmahosjaja. Hashtags känns så töntigt, men är ju onekligen smidigt. Som ett litet register i det där oändliga Instagram-arkivet… I dagarna fyllde Insta 10 år – tänk vad sjukt ändå. Hur länge kommer man hänga där tro? Precis som Sandy skrev är även jag onekligen sugen på… något annat. Men samtidigt älskar jag ju det. Det är så kul, för det mesta åtminstone. Den som lever får se!

18