16 januari 2018

Tack för era fina kommentarer på förra inlägget <3 Blir verkligen SÅ så glad. Vi fick hem tjejerna igår – Ines blev också sjuk och då kunde vi ju lika gärna vara sjuka allihopa tillsammans. Dessutom fanns det liksom inte att de inte skulle vakna hemma idag… Idag är ju pluttarnas födelsedag! Tvååringarna. Två år sedan jag höll dom för första gången. Trött och lycklig och i en overklig verklighet. Det är 100% sant som alla säger att tiden bara springer iväg.

Två som lärt sig vad paket är, såhär post-jul, och var MYCKET excited. Sjukdom till trots.

Duplo och bilar! Står högt i kurs hos dessa två. Resten av dagen har vi pendlat mellan sängen och soffan och tittat på favoriterna just nu: Bamse, Bing och Abel & Fant. Inte friska, men vi ser ljuset! Nu när vi är tillsammans igen. <3

Grattis Ava och Ines, två år på jorden! Grattis oss som fick just er två.

24

Året har börjat med blandad kompott, så att säga. Just nu är både jag och Per däckade i en dunderförkylning som drog igång i helgen efter att vi kommit hem från Ven. Tänk vad som kan klämmas in på en veckas tid? Förra söndagen var jag on top of the world på världens fest med övernattning på MJ’s (känns otroligt avlägset i detta nu…) Sen blev det mysigt stillsamt familjehäng i några dagar på Ven. Väl tillbaka i stan fick jag gå hem från jobbet i med halsont och hosta – och värre skulle det bli…

Jag brukar inte klaga så mycket, jag är den som hellre härdar ut. Jag förstår verkligen att det kan fylla en funktion att få beklaga sig, men själv är jag mer pragmatiskt lagd. Hjälper det mig framåt? Gör det någon skillnad? Nej – så varför klaga? Kan vara ett osympatiskt drag att jag ibland har låg toleransnivå för klagomål och ältande. Kanske är det rentav dåligt för min egen skull att jag inte formulerar mina besvikelser, rädslor och mitt lidande ens för mig själv? Som den gången jag gick till vårdcentralen till slut och det visade sig att jag hade haft lunginflammation en längre tid som var på väg att läka ut av sig själv. Eller när jag fick en allergisk chock ensam med farmor i Stockholm och inte ville göra henne orolig, så jag låg tyst på soffan när jag skulle sova med tryck över bröstet och tänkte att nu dör jag. ”Om jag somnar nu kanske jag aldrig vaknar…” Minns det så tydligt. Inte förrän vi flugit hem och jag stod i dörröppningen hos mamma brast det. Jag hulkade och grät och fick åka till akut-vårdcentralen med nässelutslag över hela kroppen. Så nu gör jag det. Unnar mig att tycka riktigt jävla synd om mig själv och vältra mig i self-pity och ogenerat fiska efter medlidande. Det SUGER verkligen att må såhär.

Tror aldrig jag mått så dåligt som jag gör just nu (kanske en bidragande faktor till att jag inte klagar så mycket – jag har ju trots allt haft ynnesten att vara frisk och inte ha något att klaga på…) Känslan av att inte orka alls. Halsen som river, hostan, kallsvetten, armar och ben som inte bär. En monsterförkylning är det, helt klart. Skrattretande att det kan kännas så eländigt, egentligen? Har inte ens feber, även om det verkligen känns så. Har nog tagit tempen på mig själv tio gånger de senaste dygnen. Per däremot har nästan 40 grader och mår ännu sämre än jag. Igår lämnade vi Ava och Ines till Pers mamma och hennes sambo. Otroligt tacksam att vi har dem – för hur hade det annars gått? Vi kan ju inte ens ta hand om oss själva i nuläget. Men det känns fruktansvärt ändå, inte minst för att vi sen fick veta att Ava också blivit sjuk. Har hög feber, vill inte äta och bara sitta i farmors knä, hela tiden. Gråter så fort hon behöver sättas ner.

Mitt hjärta gör så ont.

Min minsta lilla skrutt är sjuk och jag är inte hos henne. Jag hade inte orkat ha henne i min famn så som jag mår nu. Jag vet att hon har det bra där hon är, men det sliter så hårt i mig. Vill bara bli frisk så jag kan ta hand om henne. Min älskade älskade lilla tjej.

När jag var gravid hade Ava en tillväxthämning i magen. Vi visste inte om hon skulle klara sig. Jag har skrivit lite om det här. Under hela graviditeten var jag sådär som jag är. Tillät mig inte tänka några som helst negativa tankar. Bara fortsätta framåt. Vara positiv. Inte klaga på något. Jag satt många långa timmar i väntrum på Kvinnokliniken, låg på britsar och väntade på läkare. Sa bara ”okej” och flöt med. Litade på att alla andra gjorde vad de kunde och att det enda jag kunde göra var att vara lugn och tänka positivt. Så då gjorde jag det. Sköterskorna kommenterade till och med att jag aldrig klagade på något. Av det jag observerade runtomkring mig i väntrummen och på mottagningen förstod jag att det måste varit lite ovanligt. På grund av detta kan jag känna att min graviditet försvann i att bara flyta ovanpå varje dag som gick. Jag vågade liksom inte tänka något alls om något. Vågade inte känna in och känna efter. När det var dags för snitt och en nervös sköterska kom för att sätta i katetern, var jag uppmuntrande och sa inget, för att jag inte ville göra henne obekväm. Fastän det kändes fel. Men vad visste jag om hur det skulle kännas? Jag kommer för alltid att vara evigt tacksam för min narkossköterska som slängde en blick på mig vid ankomsten till operationssalen och utbrast ”Vilken idiot har satt in din kateter så där? Det får vi fixa direkt!” Tacksamheten som sköljde över mig för att han gav ord åt mina känslor som jag inte kunde formulera (och på ett sätt jag aldrig hade formulerat det själv, haha…) Det var så skönt. Jag slappnade av direkt.

Första tiden på Neonatalavdelningen var likadan som slutet på graviditeten varit: fullt fokus på nästa steg, att komma framåt. Bröst som skulle pumpas, mjölk mätas upp, sondmatning, vägning, sola bort gulsoten, amning, mer amning, mer sondmatning, osv. Det var som ett TV-spel där vi ständigt levlade upp. Inte så hetsigt som det låter, utan lugnt, metodiskt, mysigt. Vi hade inte bråttom. Men fokus var framåt.

Att vara mamma har bara känts naturligt från första stund. Kanske för att vi fick så mycket guidning och stöd i början. Kanske för att jag kände att jag kunde göra vad som krävdes av mig. Det flöt på, allt gick bra. Vi mötte inga motgångar. Att få komma hem efter tio dagar på neo och slappna av och bara vara kändes som en stor seger vi vunnit. Efter det kändes allt ännu enklare. Ändå har tankarna kommit, lite pö om pö. Hur kände jag egentligen? Jag älskade dom från sekunden jag såg dom, men det var inte så som vissa beskriver det på Instagram och i mammabloggar. För mig var det inte himlastormande, inga fyrverkerier – kanske inte ens några tårar? Jag minns åtminstone inte att jag grät när de föddes och inte när jag fick hålla dem första gången. Klockorna stannade inte, utan sekunderna fortsatte ticka. Framåt. Jag vet inte om det var på grund av komplikationerna under graviditeten, om det var för att jag födde med kejsarsnitt, eller vad det ens spelar för roll, men jag tror att jag behöll en viss distans, länge. Det kanske är fel ord, men jag fortsatte flyta med. Kirurgen som utförde kejsarsnittet hade ju till och med sagt att det nog var på grund av min positivitet och mitt lugn som allt gått så bra till slut. Vem vet om det faktiskt var så, men det var väl det enda redskap jag hade att ta till? Min osvikliga förmåga att ta det lugnt, tänka positivt och härda ut. Så jag fortsatte på det spåret. Varje gång de varit sjuka har jag tagit lätt på det, medan Per känt starkt att det varit något fel. Utan honom hade vi kanske inte åkt till akuten eller gått till vårdcentralen – och det är jag tacksam för att vi gjort, även om det (tack och lov) inte varit något allvarligt.

Jag minns att jag vid en tidpunkt läste om föräldrar som inte vågade eller ville lämna bort sina nyfödda barn ens i någon timme. Det hade jag aldrig reflekterat över själv. Jag tog gladeligen emot hjälp så fort det bjöds. Betydde det att jag inte brydde mig? Betydde det att jag inte älskade dom? Nej, du har bara inget kontrollbehov, sa min bästa vän. Och det är ju sunt. Eller? Är det så att kontroll är precis det som gör att jag vägrar oroa mig. Inte känner in. För att det är det enda jag KAN styra över? Jag kan styra mina tankar från att spinna iväg i oro och rädslor. Är i själva verket det som gör att jag verkar så avslappnad och chill egentligen bara total självkontroll? Kanske är det båda delarna eller inget av det. Jag vet inte…

Allt jag vet är att kärleken absolut fanns där från början. Det tvivlar jag inte på. Men den slog inte ner i all sin prakt den 16 januari 2018, utan den har snarare vuxit sig starkare och starkare för varje sekund sedan dess. Jag älskar Ines och Ava mer och mer för varje dag och mer och mer vågar jag kanske släppa ner garden och känna in. Snart ska de börja förskolan och det känns fantastiskt och fruktansvärt på samma gång. Jag njuter fortfarande fullt ut av att kunna få ett dygn att festa med vänner och bo på hotell helt för mig själv, men att vara utan dom när dom behöver mig gör fysiskt ont. Jag känner mer och mer och förstår att det kommer fortsätta så för alltid och att det kanske inte är så farligt ändå att släppa in oro och rädslor. Att söka stöd och bekräftelse och ta även små känslor på stort allvar. Åtminstone känns det så i detta sköra tillstånd som positivt tänkande inte verkar bita på… haha.

Så. Snälla låt mig bli frisk nu.

Jag saknar dom så mycket.

35

Nyårsafton började med att jag jobbade till kl. 15. Sen gav jag mig ut för att köpa blommor, framförhållning som man har! Hade sett några glittriga torkade på Bunches inne på H&M Home som jag tänkte skulle passa till nyårsdukningen (som jag lovat Vicky skulle vara typ såhär snygg… hehe) men det var givetvis stängt. Åkte ner i Hansas källare och hittade dessa guldglittriga grenar som fick duga, även om de såg mer silvriga ut såhär på bild? Haffade det bästa jag kunde hitta på torget (rosor, orkidé och en oklar mixbukett) + offrade en orkidé hemifrån. Blev rätt fint ändå även om den glittriga historien mest var vass och sticksig och släppte glitter överallt. Egentligen mest en pain in the ass, tbh. Aja, blommor är inte min bästa gren. (Pun intended!) Men nu går vi vidare:

Vi hade bjudit över Vicky och Micke på middag och ett lugnt nyårsfirande. Tyckte jag tog i ordentligt förra året, så orkade inte riktigt rodda något stort denna gång… Vicky (som är läkare) skulle upp och jobba kl. 8 nästa morgon – och vi har ju två små väckarklockor utan snooze-funktion – så en hederlig nyårsmiddag lät bra i våra öron. Däremot skulle vi unna oss en riktig lyxig sådan! Lite av pyntet från guldfesten fick också åka upp för feststämningens skull.

Det var absolut ostron, champagne, chips och löjrom! Allt som ser dammigt ut på den skrynkliga duken är glitter. Så behöver ni inte fundera på det. Fokusera på allt gott istället.

Våra fina gäster och grannar och bästisar. Tillsammans skulle vi välkomna femte året som Malmö-bor (vi flyttade ju hem till Malmö samtidigt som Vicky, hösten 2015 – kanske årtiondets bästa beslut?) Under de snart sexton år(!) jag och Vicky känt varandra hade vi dessutom aldrig bott i samma stad tidigare. Major life-upgrade.

Och vi! Som alldeles snart har tretton år tillsammans. Mycket siffror nu men så blir det när det är nyår. Bokslut, osv.

Tredje förrätten var blomkåls-buffalo wings. SÅ sjukt gott är det. Sen åt vi en vegansk ”boeuf” med potatispuré för att vi hade ju inget bättre för oss än att äta hela kvällen?

Eller jo, vi spelade en runda spel också. Väldigt mysigt!

Sen vaknade som sagt en liten skrutt av alla höga smällar! Ines hade varit rädd och tyckt att ”pang bom ute” var ”läskigt” under kvällen, men som tur är lyckades hon sova gott hela natten. Ava däremot var väldigt road av fyrverkerierna!

Passade på att ta en bild tillsammans! ”Bara” ett barn? Så märkligt det ser ut, haha.

Vi drack Mickes guldbubbel och började förbereda desserten medan Ava själv hämtade en stol och parkerade sig vid fönstret <333 Älskade lilla busfrö.

Efter desserten (karamelliserad ananas med glass) tog jag fram dessa lyxpraliner som jag haffat på Saluhallen. Champagne och brynt smör! Galet goda. Perfekt avrundning på stora lyx-ätarkvällen.

Obligatoriska parbilder innan vi skiljdes åt för att sova in det nya året. Kolla så mysiga och fina! Så mycket kul vi ska ha 2020!

Även en bild på resterna. Nedbrunna ljus och pipmuggar och stök. Som det ska vara <3

23

Skål för att vi nu gått in i nya 20-talet! Känns bra, av någon anledning? Hoppfullt! Vi firade ett lugnt nyår (till skillnad från förra året…) hos oss med Vicky och Micke och en liten person som vaknade och gärna ville titta på raketerna (och en liten som sov vidare…)

 

Vi åt och drack lyxiga saker och jag hade drömkjolen som matchade med allt. Har självklart tagit massor av bilder med riktiga kameran – eftersom det är så jag jobbar nuförtiden! De kommer inom kort <3

Ville mest säga TACK för det här året! Vad kul det varit! Det är det enda nyårslöfte jag ger mig själv varje år: att ha så roligt som möjligt. Har hållit det extra bra i år tror jag!

24

Jag som älskar nostalgiska tillbakablickar, milstolpar, årssummeringar, osv. har helt bommat på att vi avslutar ett helt decennium. Har liksom inte reflekterat över att vi lämnar tiotalet bakom oss nu? Minns mycket väl när 00-talet rundades av: det var listor på bästa filmer, skivor, låtar – allt möjligt, överallt. Nu har jag knappt sett något? Är det bara jag eller verkar de flesta rätt nöjda med att lämna tiotalet and never look back? Det skulle ta alldeles för lång tid att sammanfatta de tio år som gått, men tänkte att vi skulle ta en titt på mitt år 2010. För att det ändå fanns där ute i en gammal blogg och skvalpade (det är det bästa med att ha bloggat länge!)

I början av detta decennium…

… bodde jag och Per i vår första egna lägenhet, på Snerikes nation i Uppsala. Vi hade två rum med två kakelugnar och delade toalett med lägenheten bredvid. Kanske det mysigaste boendet vi haft, ändå? På många sätt. Även om jag inte hade velat bo där idag, haha.

… åkte jag till Paris med mamma och Justus. Det var viktigt med ett besök på Ladurée.

Men viktigast att fota dagens outfit i Tuileries där alla streetstylebilder från Paris modeveckor togs!

… gick jag på bal med mina föräldrar för att fira Värmlands nations 350-årsjubileum. Mina föräldrar träffades på Värmlands nation i Uppsala. Lite var det därför jag bestämde mig för att plugga just där. För att de hade så fina minnen från Uppsala-tiden. Jag läste till lärare i Engelska för högstadiet/gymnasiet.

… gick också på vårbal på Stockholms nation eller ”Stocken” som det hette. I samma klänning. Mammas gamla, som hon haft i Uppsala!

… tog mina småsyskon Anna och Justus studenten!

… var det massor av fest och festival hela sommaren! Jag var på Peace & Love och såg bl.a. Jay-Z som var fantastisk.

… och på tal om konserter var vi och såg Talib Kweli två gånger under året. Första gången hängde jag och mina kompisar med hans crew backstage + i turnébussen efter att vi träffat dom på en efterfest i Uppsala. Haha. Anekdoter finns. Han skrev ett DM till mig på Twitter där det stod ”your blog is fresh” och det är nog min absoluta blogg-peak ändå?

… bloggade gjorde jag på Modette.se som köpts upp av Nyheter24 och hade en stor bloggtävling där de skulle välja ut en bloggare som skulle bli Moderedaktör för sajten. Allt sändes i en webb-TV-serie med olika deltävlingar och moment. Jag blev en av finalisterna, i första avsnittet skulle jag styla Anna Kubel i en outfit ”från dag till kväll” hehe. Vi fick springa runt på Urban Outfitters i Stockholm på tid med nån maxbudget. Resultatet ^^

En annan av deltävlingarna var att styla en egen ”editorial”. Här är lite ur min, tagen med självutlösare på random platser i Uppsala, med temat Seven trends a week (som synes!) – en ny trend för varje dag. Exakt som en Style Challenge, nu när jag tänker efter? Tur att man utvecklats på tio år 🙃

Jag gick till final och sista momentet var att bli intervjuad av Emilia de Poret och svara på modefrågor. Har skrivit lite om det här. Kul var det! Vann inte, men blev Aidas (som jobbade på Nyheter24 då) och Emilias favorit så det räckte gott och väl.

… kunde ändå inte riktigt släppa idén om att kanske ”jobba med mode”? Så jag började Helene Falks Stylistutbildning och pendlade till Stockholm från Uppsala på onsdagkvällarna. Såhär såg jag ut en kväll när jag skulle till Stockholm på kurs + butiksevent på kvällen! Hatt var verkligen min grej 2010.

Ett av våra slutprov var en ”editorial” där med. Denna gång släpade jag runt Per för att fota mig i olika asiatiska resturanger och butiker i Uppsala, haha. Minns att jag fick kritiken att det var för utklätt/inte tillräckligt ”bärbart”. Men jag tycker om teatrala modereportage – hellre för mycket fantasi än för mycket verklighet! Alla kläder var ur min egen garderob, dessutom. Bra jobbat 21-åriga jag, ändå? Någon kanske känner igen jackan jag hade förra nyår på sista bilden?

Diplom blev det och sen blev jag erbjuden jobb! Hösten 2011 flyttade jag till Stockholm. Uppsala var fint, men inte för mig till slut ändå…

Fun fact: ”min” stylistutbildning blev faktiskt ett TV-program i Kanal 5 precis efter jag gått den. Ni kanske känner igen några influencers som startade där? Systrarna Fahrman och min lärare/senare chef Helene var programledare. Kul ändå! Den där McQueen-inspirerade kavajen från H&M som tjejen längst till vänster har på sig var verkligen årets must have. (Jag hade den med som ni kan se om ni scrollar upp lite i inlägget!) McQueen dog ju 2010, rest in peace fantastiska geni. Såg McQueen-utställningen i London några år senare och rördes till tårar på plats, det var så starkt.

… apropå London var jag såklart där 2010 också! Det blev en del turer dit för att hälsa på min älskade Vicky.

Vi var på husfest med massor av öl i badkaret och fest på taket!

… och på Ladurée, såklart.

… skrev i bloggen om Robyn som blivit utsedd till förra decenniets stilikon av ELLE. Såhär: ”Robyn utnämndes till Decenniets stilikon på ELLE-galan igår. Så jävla värd det. Hon är ungefär snyggast i världen. Dessutom var hon lätt förra decenniets stilikon också. Robyn-page och silverjacka någon? Ja, jag trodde väl det!” (Haha. Varför märks det att det är en 21-åring som skrivit? Eller är det kanske bara jag som känner så själv?) Då hade jag iaf ingen aning om att jag skulle få jobba mycket med henne de kommande åren <333 Drömmen!

… sist men icke minst firade jag nyår i klänning från H&M <3 Lanvin som var 2010s designsamarbete och kanske min favorit to date (efter samarbetet med Marni!) Denna klänning är helt fantastisk i kvalitet och detaljer. Synd att den ab-so-lut inte passar längre. Sånt är livet!

Så här var mitt 2010. Filtrerat genom en modeblogg där inga superdjupa tankar ventilerades, förvisso. Men tror att jag mådde bra. Hade roligt. Var på väg att hitta min egen lilla krokiga väg. Jag ångrar inget i livet – för jag tror att det som hände hände för att det skulle hända. Eller ja, oavsett om det skulle hända eller inte så hände det. Och det finns ju inte mycket att göra åt den saken. Men när jag tvingar mig själv att välja något som jag kanske hade gjort annorlunda med facit i hand så tänker jag oftast på dessa konstiga år i Uppsala när jag trodde att jag behövde ”ta tag i mitt liv” (dvs plugga) och gjorde en massa saker som kanske inte riktigt var min grej. Men jag är samtidigt övertygad om att jag inte hade kommit till Stockholm om jag inte börjat i Uppsala. Jag hade inte flyttat dit om det inte redan varit på pendlingsavstånd. Jag hade inget intresse av Stockholm alls förrän mina vägar plötsligt ledde dit. Jag hade inte fått självförtroendet och knuffen att satsa på det jag tyckte var roligt om jag inte tvingat mig själv att ta itu med det som till slut ändå kändes tråkigt. Lite så som livet fungerar, antar jag. Med det: tack till tiotalet! Det var knasigt och kul och konstigt och underbart på många sätt – men jag är också väldigt väldigt redo för 2020.

17

På min födelsedag fick jag som sagt lite tid för mig själv att strosa runt på stan. Är inte super high maintenance like that (mestadels iaf…) Var väldigt peppad på att hämta upp min nya kamera och börja fota allt direkt. Ett random gathörn t.ex. Blev ju fint?

Gick till Miss Saigon med Vicky och åt en lunch-Pho. Aldrig varit där innan! Det var helt okej. Fick en födelsedags-öl av servitören – så bara därför får de fem plus oavsett. Går absolut bra att muta mig.

Sen gick vi hem till mamma och åt resterna av min födelsedagstårta som Nanna-Lovisa bakat åt mig på jobbet dagen innan. Blev väldigt överraskad, rörd och glad av det. Har så fina kollegor! Vicky blev också lite rörd när vi kom hem till mamma och hon fick flashbacks till alla födelsedagar vi spenderat här. Det brukade nästan alltid vara julavslutning och fest eller bara Malmöbesök (Vicky bodde i Eslöv under vår gymnasietid, och efter det i London) som gjorde att hon ofta sov över natten till min födelsedag. Många morgnar har vi suttit vid köksbordet tillsammans och firat min födelsedag <3 Hennes också, för den delen.

Julfint hos mammis.

Sen gick jag och köpte gran på samma ställe där vi alltid köpt gran i alla år sen jag var liten. Men aldrig förr har jag köpt den själv till mitt egna hem. Kändes fint. Tog hem den på cykeln, som man gör?

Nöjd med mitt val! Ni såg ju hur fin den blev. Så glad att det blev en gran i år. Njuter av den varje sekund och är absolut inte redo att kasta ut den än. Tjugondag Knut är inte en tradition bloggar och insta vill kännas vid, it seems? Bring tjugondag Knut back tycker jag!

Efter att vår gran kommit på plats var det dags att besöka en annan gran! Hemma hos pappa. Där är det alltid Disneygranar som gäller. Och en armé av läskiga tomtedockor.

Vi skulle fira lilljul med mina systrar som skulle till sina farföräldrar detta år. Anna var hemma från Amsterdam en snabbis innan dess!

Lyckan att få läsa, mysa och busa med sin mostrar. <3

Dagen efter hade jag bjudit in till lite födelsedags-/adventsfika hos oss. Mest för att få en anledning att göra Sofia Woods bakade brie med saffranshonung tbh.

Ett litet mysigt gäng blev vi. Som det blir när man fyller år mitt i allas julplaner. Men helt perfekt – av samma anledning. Var inte säker på att jag skulle mäkta med något alls mellan jobb och julfiranden.

Sandy och Vicky hängde kvar och myste en stund på soffan <3333 Älskar att ha folk här.

En fin liten födelsedagshelg.

18

God jul från oss och vår första egna gran någonsin. Det känns vuxenpoäng om nåt? Never mind att jag har två barn och bostadsrätt hehe… Så otroligt mysigt är det också. Ljusen, doften, känslan. Njuter varje sekund! 

Livets första gran krävde lite extra fint pynt tyckte jag. Köpte denna kula från Svenskt Tenn. Förhoppningsvis lever den länge och får sällskap av fler kulor genom åren.

… köpte även en sol, en ängel och ett stjärnfall som passade med mammas och mormors gamla mässingsfärgade hängen som ser ut som små fönster och kommer från Royal Copenhagen. Mina favoriter som jag skrev om här.

Sen fick Ines och Ava varsin bil från Lagerhaus att hänga upp. Blandad kompott i granen! Som det ska vara, tycker jag. Annars är min favoritgran hemma hos en barndomsväns föräldrar som har julkulor föreställande olika diktatorer och terrorister. (Kanske att man eventuellt behöver känna dem för att tycka det är kul?)

Såhär såg det ut hos oss på julaftonsmorgon. Redo med paket till tjejerna och nya stolar i julklapp från mormor och morfar. Hoppas att ni haft en riktigt fin julafton och juldag!

Stor kram <3 Vill även passa på att tacka er som tittar in här! SÅ roligt att blogga, även om jag inte haft så mycket tid som jag skulle önskat på sistone. Ännu roligare känns det med min nya kamera, som för övrigt tagit alla bilder i detta inlägg. Har inte lärt mig den riktigt ännu, men är redan så kär i den! Ser så mycket fram emot mer fotografering 2020.

24

Idag fyller jag år! 31 år. Har haft en väldigt lugn dag. Tänkte åka till Köpenhamn men ändrade mig i sista stund. Fanns så mycket jag ville hinna med här hemma. Köpa vårt livs första gran(!!!) t.ex. Gick också ut en sväng själv på stan med datorn och tänkte slå mig ner någonstans och skriva det här inlägget. Lämna av lite saker på jobbet, hämta min nya kamera <3, köpa blommor, gå runt lite på stan och kanske hitta något fint till mig själv, åka till Emporia och handla upp ett presentkort som snart går ut, luncha med Vicky, köpa någon julklapp, köpa gran. Hann med fyra saker. Att skriva detta inlägget var inte ett av dem, hehe. Tiden rinner genom mina fingrar som aldrig förr. Stressande och frustrerande, men samtidigt bara så det är. Man får försöka gilla läget. All I want for Christmas är MER TID. Typ.

Aja, här är några prylar jag inte skulle ha något emot att få heller. I julklapp då, födelsedagen är ju över nu:

  1. DRÖMkjolen från Stine Goya! Helt magisk.
  2. Skor från Sania D’mina som stått på önskelistan ett tag nu… Tycker att den gröna färgen är fantastisk! Jag minns även när Sania berättade för mig om hur en perfekt klack skulle se ut/vara konstruerad för att vara skön att gå i. Hon och hennes mamma var experter på ämnet. Kan inte tänka mig någon bättre att göra skor än Sania (nu säljer hon dessutom på Nathalie Schuterman!)
  3. Är så sugen på smycken, vill typ ha allt från Norrfolks – men lite extra sugen på denna dome ring.
  4. Min nya kamera som jag ÄNTLIGEN slog till på. Har bara testat den snabbt, men är redan nöjd! Det blev en Fujifilm X100F till slut. Mer om den vid tillfälle!
  5. Vill gärna bläddra i senaste numret av Nuda Paper som har tema moderskap och är mer som en bok än ett magasin. När jag nu skulle ha tid till det?

Förutom kameran har jag faktiskt fått en sak till på listan av mig själv. Ni kommer få se vad, men nu måste jag verkligen sova. Det ska ju också hinnas med!

13

Dags för en kik i mobilen på vad som hänt senaste veckorna! Jag har varit på Far i Hatten och firat Victorias 30-årsdag. Det regnade och discokulan snurrade övergivet på uteserveringen. Det var så vackert och melankoliskt, samtidigt dök tanken upp att rätt som det är är det sommar igen. För så är det ju.

Har ätit massa gott på jobbet. Det är så farligt hur mycket gott vi har i caféet! Avokadomacka med pocherat ägg, och min absoluta favorit: baked french toast. Den knäckiga kanel-crumblen som är på toppen är det GODASTE. Ni måste måste smaka.

Har hängt upp adventsstjärnor och julpyntat på riktigt. (Även ritat en del kaniner åt dessa två…)

Fixat och donat på jobbet. Gjort ett party-bord åt Lagerhaus t.ex.

I helgen var jag ledig och lördagens första mission var att fixa sista fotot till årets julklapp. Finklänningar fick åka på. Helt galet att de passar nu, dessa som jag köpte när de var yttepyttesmå och la i låda för framtiden <3 Nu har gosisarna flyttat in i vårt gamla sovrum och har nya riktiga sängar och klämma i luggen. Hade kunnat skriva ”stoppa tiden” om det inte vore för att det på riktigt blir roligare och roligare för varje dag! Och jobbigare på många sätt. Men roligare.

Lördagens nästa anhalt: Kitchen & Table, högst upp i Malmö Live, där jag och Matilda bestämt att vi skulle dricka dagsdrinkar och äta brunch!

Sandy joinade oss! Kolla sicket snyggo!

Jag åt eggs florentine och så delade vi på amerikanska pannkakor med banan, valnötter och karamell. Gott!

Flyttade till baren och fortsatte prata. Så mysigt med lyx-lördags-häng!

Sen åkte jag och Matilda till jobbet där vi hade ett event med Voi, el-sparkcyklarna ni vet? De hade hjälmverkstad och alla som var med fick en gratis hjälm. Perfekt, pga behövde verkligen en. Målade nyckelpigor på för att matcha Ines och Ava som har nyckelpigehjälmar. Ritade fler favvogrejer som kanin (eller ”Bababa” som det heter på deras egna språk) och snigel (som heter ”Akta dig”).

Efter nattning smet jag iväg en stund igen, eftersom Hi On Life och STRNG WMN skulle ha release för deras samarbete! Så peppad på det. Älskar Hi On Life och vi har ju STRNG WMN på jobbet, så har lärt känna grundaren Waixu litegrann. Kändes spontant som en perfect match!

Tog fram min fluffjacka för första gången denna säsong! En favorit. Så sjukt varm är den.

Kolla bara på Hi On Lifes grejer!!! Här på bild – och här i italienska Vogue när vi ändå håller på. Wow alltså. Så kul att de finns här i Malmö. Älskade detta printet med Grace och Dolph.

Partyt var i en festlokal/ett galleri bakom Willy’s Katrinelund. Såhär såg det ut inuti.

… och såhär utanför. Bra vibe.

På söndagen hängde vi hos mamma och tog sen en sväng till Konsthallen.

Utställningen var fin, även om det inte blev så mycket fokus på den när man samtidigt ska jaga efter två små galenpannor. Saxar lite från Konsthallens hemsida:

”Den amerikansk-irakiske konstnären Michael Rakowitz har tagit på sig en livsuppgift: att bevara de historier och minnen som är kopplade till platser och artefakter som inte längre existerar eller är spridna för vinden. Sedan 2007 har han arbetat med att återskapa de historiska objekt som försvann vid plundringen av Iraks Nationalmuseum i Bagdad 2003, i spåren av den amerikanska invasionen. Men istället för att reproducera föremålen i t.ex. sandsten eller brons väljer Rakowitz att nyttja varuförpackningar, konservburkar och andra bruksföremål från mellanöstern som på olika strapatsrika vis importerats till USA. Artiklar som en gång varit behållare för mat, tvättmedel och godis men som nu får rymma den irakiska diasporans minnen och historier.”

Så bra. Och fruktansvärt sorgligt samtidigt såklart.

Tjejernas fina tröjor från Blaou är lite stora, köpte storlek 3-4 år så de ska kunna ha dem länge. Rätt som det är passar dom med. Svindlande tanke.

19

Hur snabbt gick november då? Ja, det har varit grått och trist men tiden från att jag började tänka och längta lite efter julen – till nu när det är advent IMORGON – känns som att det gick på ett kick. Blir väl så när jobb-vardagen går i ett. Frågade på insta för några veckor sen när folk brukar börja julpynta och de flesta svarade att det är första advent-helgen som gäller. Äntligen fritt fram alltså! Jag jobbar denna helg så har inte riktigt hunnit gräva fram pyntet – dessutom ägnade vi hela förra lediga helgen åt projekt byta rum med barnen(!) Jag vet!!! Hur sjukt att det redan kändes dags? Smygstartade iaf väldigt light med lite vinterpynt från H&M HOMEs julkollektion. T.ex. har jag prytt tavelväggen med denna snygga stjärngirlang!

Soffan har fått härliga gröna sammetskuddar och en kudde i geometriskt mönster i guld och vitt. Grönt och guld är en sån där kombo jag aldrig någonsin tröttnar på, speciellt inte om hösten och vintern.

De här fina kaffekopparna känns både lyxiga, jul-festliga och är goda att dricka ur.

Där bak står mitt lilla sidobord som jag precis lärt mig är designat av Finn Juhl (skrev lite om denna favorit här) <3 Tycker extra extra mycket om det nu, haha.

Favvo-fåtöljen har fått en kudde med guldstjärnor som passade väldigt bra där.

I hörnet där lill-granen står på piedestal undrar jag om inte vi ska ha en riktig gran i år? Vore så himla mysigt!

Har nästan slut på väggyta i vardagsrummet, så vi har satt upp tavlor här i hörnet med. Blev fint tycker jag. Klart Biggie ska vara med ju.

Tog fram ljusstakarna också! De är inte ”riktiga” adventsljusstakar, men jag använder dem bara på vintern, så lite jul-feeling har de. Jag kommer nog inte våga elda så mycket i år heller, men bara tanken på levande ljus är ju stämningsfull. (Kolla förresten på min inte så nya men ändå nya VP-lampa som jag fyndade på utförsäljning i slutet av sommaren! En drömlampa sen länge. SÅ glad för den!)

Såhär mysigt blev det i vinterpyntade vardagsrummet <3 Snart åker adventsstjärnan upp! Längtar.

Här hade en gran också kunnat stå, precis i skarven mellan matrummet och vardagsrummet där vi nu har ett rottingbord med bricka av Siri Carlén. Där finns det ju faktiskt uttag för julgransljus redo. Så får det kanske bli!

23