Bilder: elle.se

Igår var det ju dags för ELLE-galan, Sveriges kanske största modehändelse ändå? Jag brukar alltid scrolla genom röda mattan-bilderna med viss entusiasm, trots att det utan undantag brukar vara en riktig snooze-fest, haha. Förlåt, men är det något ”mode-Sverige” älskar så är det ju svarta klänningar och kostymer en masse – och är det något vi är riktigt kassa på så är det galakläder. I år var ingen större överraskning, även om det ändå känns som att det är betydligt fler som vågar mer än bara för några år sen (med blandade resultat!) Galans behållning var ofc Kakan, som hade på sig en helt fantastisk outfit av Selam Fessahaye! Selam vann dessutom pris på galan i kategorin ”Årets blickfång”! Så värd. Smällde av när jag såg hennes debutkollektion på modeveckan i somras. Då skrev jag så här (repris-inlägg coming up):

Bilder: elle.se

Har följt modeveckorna lite passivt via Insta-stories (modevisningar och konserter = typ det tråkigaste som finns på insta för övrigt…) och inte reagerat på något särskilt. Utöver Rodebjers SS19 då, med Gocken Jobs-printet. Så fint. MEN igår kväll höll jag på att trilla av soffan när jag såg Kakans videos från Selam Fessahayes första visning någonsin. HER-RE-GUD. Fick gåshud och typ en tår? Kakan berättade att folk i publiken grät. Är inte alls överraskad.

Så svårt att välja bilder. Selam visade en helt otroligt maxad kollektion som är en ode till allt från 90’s TLC till nutida Rihanna. En odyssé genom modern hiphop/rnb-historia. Fick Missy Elliot, Lil’ Kim, Sisqo, Boyz II Men, MC Hammer och typ lite Eddie Murphy i ”Coming to America”-vibes? Självklart helt underbar musik under visningen också, ni måste faktiskt titta på videon som ligger uppe på BONs hemsida. Fugees, Lauryn, Common, Queen Latifah <3 Musik och mode går hand i hand för Selam som annars stylar många av våra bästa svenska artister. Flera av dem gick även visningen: Sabina Ddumba, Leslie, Seinabo Sey, Mapei(!!!) GAH, helt magiskt. Hur fett är det inte för övrigt att Leslie och Seinabo är exakt lika snygga i den där blå trenchen? Ren klädmagi.

Här nånstans började jag planera mitt fantasi-bröllop (OBS! är ENBART fantasi) så att jag kan ha på mig den här kappan i nougatfärgad tyll…

Dessa outfits var typ det snyggaste jag någonsin sett? Fick rysningar.

Höstbröllop kanske? Den där trenchen istället för brudklänning?

Eller bara dra på det här fluffiga lilla numret och pop down till Rådhuset? Ja, jag har tydligen snöat in på bröllop helt efter helgen.

Underbara oversize kostymer stängde showen. Bokstavligt talat. Shut. It. Down.

Kollektionen slog an på exakt allt hos mig. Var bara tvungen att skrapa ihop ett litet kollage med några av alla referenser som dök upp i huvudet. Ni ser ju.

Apropå musik och Selam måste jag också bara visa hennes underbara vardagsrumsvägg. Lånade hennes lägenhet åt fototeamet som var här när jag jobbade med denna video för några år sedan i Stockholm. Blev helt blown away av den väggen (och henne!) redan då. Och apropå video måste vi ju titta på den här helt fantastiska som Selam gjort kostymen till:

Vi tar en till. Seinabo Sey har de absolut finaste musikvideorna jag vet:

OCH DEN HÄR. Inte lika spektakulär kostym MEN Seinabo, Stor och Selam – på bröllop! Där vävde jag allt ihop allt bra va?

Älskar denna låt + video. Älskar Selams kollektion. Kommer leva på detta länge. Tack för allt fint <3

10
  • Just wanna view more of
  • Style

En sak jag verkligen ville ha när vi flyttade in i vår lägenhet var en riktigt stor tavelvägg. Tröttnar aldrig på tavelväggar. Tänkte visa hur vår vägg i vardagsrummet vuxit fram hittills!

Såhär såg det ut i början, när vi precis kommit lite i ordning och fått upp hyllor. Jag gillar att ha mycket på väggarna hemma och täcker nästan maniskt varje bar yta, haha.

Vi tar en närmare titt! Porträtten är tryck av svenska konstnären Nils Dardel som var riktigt poppis på 50/60-talet. Finns massor på loppisar och second hand. Jag tycker väldigt mycket om dem och har lagt beslag på en man och en kvinna efter morfar och en man och en kvinna efter min gammelmoster. Den lilla grafiska tavlan med fåglar hittade jag på Emmaus, den långsmala tavlan med en kvinna är också efter gammelmoster. Av min favoritkonstnär Henri Matisse har jag ett Nu Bleu-print (som är så poppis att man nästan sett sig mätt på dem nu – men jag älskar den ändå!) och ett litet stilleben med citroner och ostron som jag köpt på Tradera.

Den sista tavlan i mitten är ett print jag köpte på Etsy för många år sen, det heter Funky Diamonds och jag tycker det gör sig perfekt med alla färger jag älskar. Den afrikanska masken har jag köpt av min vän Victoria som jag också hade butiken Affair tillsammans med här i Malmö, under 2017 (berättar mer om det roliga projektet en annan gång!) Hon designar och tillverkar kläder och smycken i Ghana och Burkina Faso med sina märken Henry Rude och Victoria Henry – kolla in dem!

Efter en tur till Köpenhamn i våras köpte jag med mig en ny tavla från Stilleben. En utställningsposter för konstnären Baya Mahieddine, eller Fatima Haddad som hon hette.

Blev inte helt nöjd med denna upphängning, kändes lite för ”rund” – om det makes any sense, haha?

Plockade bort några av tavlorna och hängde om…

… skaffade mig en till mask från Victoria och hängde dem tillsammans, lite vid sidan av.

Efter att ha plockat bort några tavlor kan man ju fylla på med fler? Hittade en palm-poster på Glimma som jag gärna ville ha och gjorde därför en copy/paste-skiss i Photoshop med de foton jag redan hade. (Tips på hur ni kan göra när ni planerar tavelvägg!)

… såhär blev det i verkligheten! Så fint, om jag får säga det själv. Nu går tavlorna hela vägen upp till taket <3

Jag fick dessutom plats med ett print av min absoluta favorittavla: triptyken El jardín de las delicias av Hieronymus Bosch. Den finns på Museo del Prado i Madrid, där jag har varit och tittat på den hela tre gånger! Älskar den och älskar Madrid. Längtar efter att ta med flickorna dit en dag <3

Så såg tavelväggen alltså ut senast jag fotograferade den (ni ser på löven i parken att det var ett tag sen nu…) Hur den ser ut idag? Lite annorlunda, såklart. En levande tavelvägg ska det ju vara! Om solen tittar fram i helgen kanske jag lyckas ta några uppdaterade bilder.

På återseende!

11

Juli

Per gick på semester och vi åkte till huset i Leksand och hängde där ett tag. Ava blev sjuk för första gången och det gjorde väldigt ont i föräldra-hjärtat </3 Trots att det ”bara” var förkylning och feber. Det råder lite samma stämning här hemma just nu, eftersom vi startat nya året med feber och förkylning. Hur ska man klara alla framtida VAB-rundor, virus och infektioner?

På hemvägen när vi var friska och glada pep vi förbi Stockholm, hängde med Matilda och Felix och visade bebisarna våra gamla kvarter: spanade från utkiksplatsen vid vår lägenhet och badade i Örnsberg.

Hemma i Skåne igen firade vi Matildas 30-årsdag och träffade Ingrid för första gången! Min bästis Annas (och Olles också, såklart) bebis. Ett stort ögonblick <3

Fortsatte bada varje dag i det knastertorra brända varma vädret…

… åkte till Falsterbo igen där två små skruttar premiärbadade i havet!

Efter några fikor och ett DM mitt i natten (typ) drog jag och Karin igång vårt instakonto @malmomammor ! SÅ kul det har varit att: 1. hänga med Karin igen 2. hänga med massa roliga härliga Malmö-päron – både på sociala medier och IRL.

Som final på en härlig semestermånad hade vi namngivningsfest för pluttarna! Min faster, hennes man och min lill-kusin Zoé var på besök från Indonesien. Helt underbart att ha dem här.

Augusti

Per började jobba igen, men jag åkte med tjejerna till Ven och fortsatte hänga med familjen. Vi åt indonesisk mat, firade Zoés 8-årsdag, badade och sov.

… sen sa vi hejdå till Izabel, David och Zoé med familjemiddag på Kockeriet. Det är fint med familj på andra sidan jorden, men tråkigt att inte ha dem nära oftare.

Använde dessa Rodebjer-brallor mycket. Älskar dem! Bestämde mig också för att köra köpstopp på kläder året ut – mycket på grund av att den fantastiska sommaren ändå hela tiden kändes litegrann som en varning om att allt har sitt pris?

Åt pizza på Far i hatten och kräftor hos Jonathan i Arild. En av sommarens bästa kvällar, där vi dansade i vardagsrummet, gick loss på Elias rave-rekvisita och badade badtunna hela natten.

Gick på 100-årsfest på båt i en annan favorit-outfit från Rodebjer.

Avslutade augusti med att gå på världens finaste bröllop för Louise och Harry!

Nästan ”barnfria” för första gången! Tjejerna var hos Pers pappa i Hässleholm, ungefär 15 min från bröllopets location. Så vi körde tur och retur två gånger under kvällen för att amma och natta. Funkade så bra! Dagen efter åkte vi tillbaka till Malmö och gick på bröllopsbrunch på Saltimporten. En helt fantastisk helg.

Juli och augusti, alltså? Vilka jäkla pangmånader!!! Så kul att få gå igenom året på nytt, sakta men säkert… Men kanske mest för mig själv, hehe. Nästa inlägg blir sista summeringsinlägget, lovar!

6

Idag för ett år sen var jag inlagd på BB och vi fick veta av läkaren att det skulle bli snitt nästa morgon! Imorgon fyller alltså Ines och Ava ETT HELT ÅR, med andra ord. Hur snabbt går tiden?!? Firar med repris på blogginlägget om min graviditet:

Här är den första bilden jag la upp på mig själv som gravid – och den sista jag tog kvällen innan kejsarsnittet. Tiden däremellan kändes som ingen alls? Jag kan knappt fatta att allt redan är över. Visst, min graviditet var minst en månad kortare än de flesta förstföderskors – men ändå! Jag hade typ bara hört om hur lååångsamt tiden går, hur de sista dagarna innan förlossningen kändes oändliga för alla andra. Själv hade jag gärna varit gravid ett tag till… Men är samtidigt så otroligt tacksam för varje liten minut jag fick. Det hade ju kunnat bli ännu kortare.

När jag blev sjukskriven i vecka 26 sattes hela livet på paus. Allt som spelade roll var att bebisarna skulle må tillräckligt bra för att stanna kvar i magen. En vecka till. Två veckor till. Prio var att varje kontroll skulle se bra ut (och allra helst att vi skulle hinna flytta in i nya lägenheten innan de kom…)

Veckan innan jul när vi äntligen fick nycklarna packade vi saker och körde till nya lyan varje kväll efter Pers jobb. Varje liten sak vi skulle hinna flytta räknades, kändes det som. Det var intensivt, men trots komplikationerna var jag lyckligt lottad att må bra under hela graviditeten. Jag kräktes bara en enda gång på åtta månader och fysiskt kände jag mig i stort sett lika stark som vanligt ända in i det sista. Därför tänkte jag också hela tiden att det skulle finnas ”gott om tid” att fixa och dona, dokumentera och preppa. Läsa böcker, köpa grejer, gå på gravidyoga, ta bilder på mig & magen. Men så blev det ju inte alls, det här är ungefär de enda bilderna jag har av mig själv som gravid. Därför känns det fint att få sammanställa lite tankar innan allt känns för långt borta…

En lång fantastisk sommar med bröllop x 2, Sverige-semester och resa till Portugal

Vi fick reda på att jag var gravid i början på sommaren – halvt oplanerat (vi hade konstaterat att det som händer händer) men helt fantastiskt! Eftersom jag mådde så bra och ingenting i kroppen kändes annorlunda direkt tog det lång tid för mig att smälta och förstå att jag faktiskt var med barn. Det var en lång sommar mellan det första besöket hos barnmorskan och det första ultraljudet i september. Inte förrän i vecka 18 (alltså när nästan halva graviditeten gått…) fick vi reda på att det inte var en bebis – utan TVÅ i magen. Det var förmodligen det absolut mest surrealistiska jag någonsin kommer vara med om.

När sköterskan satte igång med ultraljudet tyckte jag mig se två huvuden i profil, vända åt olika håll och på helt olika sidor av magen. Jag sa ingenting – men tankarna började ju snurra direkt: hade skärmen spegelvänt sig? Visade den två delar av samma bild? Sköterskan sa ingenting heller, men ju mer hon drog runt med ultraljudsmaskinen desto mer övertygad blev jag: det såg ut som att bebisen hade två huvuden. Inte två bebisar, mind you, två huvud på en bebis. Så långt borta kändes konceptet ”tvillingar”.

Hela sommaren hade vi varit försiktiga med att hoppas på för mycket eftersom ungefär a l l t kunde gå fel. Folk får väl nästan aldrig barn på första försöket? Precis innan ultraljudet såg vi en film om vilka avvikelser och komplikationer som skulle kunna upptäckas – och vi förberedde oss på att ta emot negativa besked. In i det sista var jag inte ens säker på att det fanns någon bebis alls? Det enda jag hade gjort var ju att kissa på ett test man köpte på apoteket. Gick det att lita på ens? Jag hade ju läst om tumörer i magen som gav graviditetssymptom och gud vet vad. Men veckan innan ultraljudet fick vi lyssna på hjärtljud hos barnmorskan för första gången – och visst bankade det. Dubbelt upp. Men det förstod vi inte då.

Att det kunde vara TVÅ bebisar hade vi alltså inte tänkt en tanke på. Inte ens en halv, på skoj. Det fanns inte i vår begreppsvärld? ”Här är ett hjärta… och här är ett hjärta” sa ultraljudssköterskan till slut efter att hon glidit runt med ultraljudsmaskinen i vad som kändes som en hundradels sekund och en evighet samtidigt. Allt jag fick ur mig var ”skojar du?!” ”Jag skojar inte om sånt här”, svarade hon – och sen ringde hennes tandläkare(?!) och sköterskan lämnade rummet i säkert 10 goda minuter.

Jag och Per var I CHOCK. Ingen av oss förstod vad som precis hade hänt. Jag kände 100% overklighetskänslor och var på riktigt tvungen att nypa mig hårt i armen för att vara säker på att det inte var en dröm. Jag nöp så hårt jag kunde. Medan jag tyckte det var skönt att vi blev lämnade ensamma en stund, tyckte Per att det var helt orimligt att sköterskan bara droppade tvilling-bomben och stack, haha. Helt legit synpunkt, faktiskt. ”Nu går jag och hämtar henne!?” sa han upprört till slut – men vi väntade snällt kvar i undersökningsrummet.

När sköterskan så småningom kom tillbaka konstaterade hon att det var enäggstvillingar, två flickor, att de hade en skiljevägg mellan sig men delade moderkaka. Vi såg fötter, magar och urinblåsor – men var fortfarande för chockade för att förstå. Så mycket blandade känslor, så mycket tankar. Hur konstigt det än må låta så var besvikelse en av de allra första känslorna. Besvikelse över att bebisen vi föreställt oss var något helt annat än vi ställt in oss på. För två hjärnor som precis börjat förstå konceptet ”bebis” blev det bara ERROR:COMPUTER. Det var såklart en enorm lycka och lättnad att allt såg bra ut, men i stunden överskuggades den av en panikartad rädsla inför hur vi skulle klara två på en gång (och hur skulle vi få plats i vår lilla lägenhet på 42 kvadrat?) Det tog ärligt talat ett litet tag innan allt sjönk in och vi kunde känna oss lyckliga och peppade. På riktigt. Men efter det har allt varit dubbelt så spännande och dubbelt så roligt.

Två clueless på väg till ultraljud + första bilderna: Ines till vänster, Ava till höger

Det allra bästa med att vara gravid med tvillingar var nog att vi ända från början kände oss prioriterade, omhändertagna och säkra på att vi skulle få den bästa möjliga vården. Jag visste att jag inte skulle behöva oroa mig för att få plats på BB när det var dags (sjukt att inte alla kan få känna samma lättnad och tillit som vi gjorde…) eftersom enäggstvillingar klassas som en högriskgraviditet. Trots den ökade riskfaktorn var jag egentligen bara riktigt orolig vid två tillfällen: när jag skulle boka om ett ultraljud för att flyga till Washington och plötsligt blev informerad om att det tydligen var SUPERVIKTIGT att jag gjorde ultraljudet just den tid de bokat in. Det hade inte jag förstått. Men eftersom vi alla mådde bra så åkte jag ändå och gjorde ultraljudet när jag kom hem (det gick hur bra som helst – tack och lov!) Den andra gången var när det konstaterades att Ava hade motstånd i sin navelsträng, jag blev sjukskriven och läste läkarens utlåtande till Försäkringskassan. Där stod det att om jag fortsatte jobba och inte vilade skulle jag med stor sannolikhet riskera hennes liv. Det var riktigt tufft att läsa och en reality check utan nåd.

Men allt gick bra. Tack gode gud. Och nu är dom här! Vi fick två barn på en gång och det är det bästa som någonsin hänt. 10/10 would recommend.

14

Alla bilder med källor finns på min Pinterest-board för barnrummet

Hej från sjukstugan! Var nästan på väg att känna mig som människa igen när förkylningsbomben slog ner, så nu har vi två bebbar med 40 graders feber och en trött, snorig, halsont-ig mamma. I helgen hann vi åtminstone med något som stått på att-göra-listan i typ… ett år? Vi röjde det som ska bli tjejernas rum, så att där går att vara och leka! Kör därför en repris på detta inlägg från i somras när jag drömde fritt om hur rummet skulle bli. Har fortfarande ungefär samma vision!

Hittills har barnrummet varit ett förrådsrum för skräp och diverse barnsaker som inte används ännu. Det lär ju dröja tills tjejerna bor i eget rum eller leker där inne, men jag har ändå längtat så efter att börja inreda det litegrann. Mysigaste och roligaste rummet ju? Lite så här fantiserar jag om att det ska se ut en dag! Är sugen på att måla i en smutsig rosa, bara för att det är min favoritfärg. Inte för att små flickors rum behöver vara rosa, men vi har ju redan ett grönt sovrum och ett blått matrum… Något rum måste ju få bli mitt rosa drömrum? (Dessutom har vi bestämt att när tjejerna blir större så byter vi rum. Längtar redan i smyg till det rosa rummet blir mitt och Pers sovrum, hehe!) Den riktiga drömmen vore nog ändå att tapetsera hela rummet i den här underbara djungeltapeten. Helt magisk ju!

Här är lite andra bilder jag sparat som inspiration:

… och en liten smygtitt på den provisoriska tavelväggen jag satte upp i somras när jag fick lite feeling:

Obs att bilden i mitten är på mig och Per när han tog studenten! Snart 12 år sen. Haft det fotot i alla mina hem sedan dess, och nu sitter det i våra barns rum <3 Frågan om tjejerna kommer vilja ha en puss-bild på sina päron på väggen, eller tycka det är höjden av pinsamhet? Vi får väl se, haha.

Så här ser det ut nu, när jag provmålat! Den långsmala till vänster vann röstningen på Instagram överlägset, och råkar även vara min favorit. God smak folk har. Älskar allihopa, ändå. Det är olika blandningar av Auros ”Sidenväveriet” och ”Pastellrosa” eftersom att blanda min egen färg tydligen är hur jag jobbar efter matrummet. Ska visa mer av det sen, för er som inte sett!

Nu ska jag krypa ner och kramas med mina två små levande vetekuddar. Som fyller ett år på onsdag. Helt galet? Önskar att vi blir friska till dess <3

8

Är det en grej med januaritröttma? Känner mig klubbad, mosad, grå och platt. Har somnat samtidigt som barnen hela veckan (och därmed offrat all blogg-tid). Mitt eksem har blossat upp och det känns som att hela min kropp spänner och kryper. Plötsligt kändes det väldigt bekant det här att inleda ett nytt år med sjukdom och allmänt piss-mående? Det är väl baksmällan efter alla helger och allt skoj och ja, ett helt år som gått? I mitt fall kanske sömnbrist-bägaren till slut runnit över efter 51 veckor som tvillingmamma… Så får det väl vara då.

Medan jag geggar vidare kan ni ju titta på den här lägenheten som jag hittade hos Historiska Hem som jag tycker är så fint och lekfullt inredd. Blev inspirerad mitt i allt färglöst!

Hörs snart igen <3

16

Jag fortsätter med summeringen av året (som tar lite tid att knåpa ihop…) Flyttar samtidigt över blogginlägg från gamla bloggen hit – och det känns så mysigt att samla ihop, minnas och återuppleva. Speciellt den magiska sommar som var! Den får bli uppdelad i två olika inlägg eftersom den kändes som (och var typ?) ett helt liv. Här kommer första delen, maj och juni:

Maj

Sommaren slog ner bara pang bom och det var ljuvligt! Vi firade Jakobs 30-årsdag med kak-knytis i Rörsjöparken, precis utanför oss.

… och jag målade klart matrummet. Två gånger dessutom, eftersom färgen inte blev riktigt rätt första rundan. Men värt det – blev väldigt nöjd till slut!

Vi tog med bebisarna till huset på Ven (min pappas sommarhus) för första gången. Som jag längtat! Det var stökigt, mulet och alldeles underbart. Längtar till Ven alltid.

Gick på fler after works, även utan bebisar…

… och badade! Hängde i Västra Hamnen och på handikappbadet hela sommaren.

Störst i maj var nog ändå att bli firad på mors dag för första gången i livet. Det var så fint. Vi åt brunch på Nam Do och hängde en stund i parken innan vi gick på söndagsmiddag hos pappa.

Juni

Elias fyllde 30 och firade stort, samma helg som vi firade Jakobs examen OCH Linns 30-årsdag. Har sagt det förr, men detta var verkligen kalas-året nummer ett!

Vi åkte till Vindö i Stockholms skärgård där Erika och Johan har en mysig liten stuga! Varför? Jo, för att fira att Erika fyllde 30, såklart! Det blev första längre tågresan med bebisarna – och det gick galant. Vi lekte lekar, åt gott, skålade, badade och mitt i natten blev det bastu och disco på bryggan <3 En av årets absolut bästa helger.

Vi kom hem till Malmö igen och badade och badade och badade lite till <3

Sen åkte vi ett gäng till Ven och firade midsommar!

Det blev ett perfekt lugnt mysigt super-somrigt firande med mat, kransbindning, kubb och kvällspromenad som det enda på agendan.

Vi stannade kvar några dagar på Ven efteråt och bara hängde i trädgården. Och badade, såklart.

8

Hej 2019!!! Det har tagit två dagar ungefär att återhämta sig… Vi firade ju ut 2018 med en kombinerad födelsedags/nyårs-megafest, jag, Jonathan och Sara-Li. Vi hade gått all-in med guldtema och jag skulle ta massor av foton – men glömde såklart kameran i sista stund. Kanske lika bra! Här är några valda delar av kvällen:

Pyntat för middag i ena salen och dansgolv i andra! Jakob och Jonathan är redo.

Jakob hade guldig cowboyhatt! Stilpoäng! Mina örhängen är från H&Ms samarbete med Moschino. Jag var tvungen att köpa dem, precis som alltid när jag hittar fina clips, som sagt. Men allt annat jag hade på mig var garderobsfynd! Paljettjackan köpte jag för säkert 10 år sen…

Vi hade caterat mat från Laziza och var ett gäng som åt innan festen började.

På tolvslaget var jag och Per hemma hos mamma och nattade om bebisarna. Då hämtade jag upp den bortglömda kameran!

… men ni ser ju själva att det inte var lönt att försöka ens?

Jakobs hatt matchade min outfit för bra!

Vi tog oss upp på loftet…

… där jag byggt ett photo booth!

<3

Mina partners in crime + Karro! Sen blev det inga fler foton. Dansade hela natten till vi fick slänga ut samtliga gäster innan larmet skulle slå på kl. 04…

Dagen efter såg det ut så här. TACK ALLA för världens bästa fest och världens bästa år!

16

Bara en enda dag kvar av 2018! Det bästa året i mitt liv hittills, förvånar väl inte någon? Året jag blev mamma x 2, den längsta sommaren någonsin och det första året i vårt älskade hem. Vi tittar tillbaka, va? På nyårsafton 2017 var jag höggravid, vi hade precis flyttat, firade med middag i grannhuset hos Jakob och tittade på fyrverkerierna på Värnhemstorget – innan jag blev trött och vi gick hem och la oss. Ett perfekt nyårsfirande. På Timehop såg vi att det var 10 år sen jag och Per firade vårt första nyår tillsammans. Också på Värnhemstorget! Men genom att hoppa mellan olika hemmafester, med Asti Cinzano och Hypnotiq-flaskorna i högsta hugg, haha. En annan tid!

Januari

Årets första dagar spenderades hemma och inlagd på sjukhus om vartannat. Efter ett turbulent slut på året var vi glada att tjejerna låg kvar i magen till 2018. Vi fick datum för planerat snitt: den 2 februari. Sen ångrade sig läkaren och föreslog 20 januari. Sen blev jag inlagd igen och då sa läkaren ”vi kör imorgon”. På min Instagram ligger en s.k. ”höjdpunkt” där jag filmade mitt sista dygn på BB-avdelningen (innan jag visste om att det var det sista) – tittar på den ibland, så fint ändå. Morgonen den 16 januari blev det till slut <3

Omtöcknad nybliven mamma. Så konstigt att få ut dem och hålla i famnen när de varit i magen alldeles nyss? Vi pratar ju minuter. Kejsarsnittet var verkligen typ: chop-chop (hehe) – sen var de här! Två små främlingar som man inte ens känner – men som är del av en själv, ordagrannt. Märkligaste upplevelsen.

Första månaden på året var indeed en månad av ”första”: första amningen, första blöjbytet, första kläderna (som vi fick på neonatalavdelningen eftersom allt vi hade var för stort…) 2,1 kg vägde Ines och 1,6 vägde Ava.

Första promenaden med vagnen i Pildammsparken. Kommer vara evigt tacksam för den första tiden på neonatalavdelningen. Det var som en skyddad verkstad där vi var omgiven av proffs och fick en guidad introduktion till föräldraskapet. ”Idag kan vi bada dom”, ”idag kan ni gå en runda med vagnen” sa sköterskorna. ”Kan vi?!” tänkte vi och såg på varandra, sen gjorde vi det.

Februari

”Idag kan ni gå hem” sa dom till slut – och då kände vi oss redo. Lyckan att få komma hem!!! Hela februari spenderades på soffan och i sängen. Fick hjälp att sätta upp hyllor och bodde in oss. Fasaden och fönstren renoverades så vi var verkligen i en bubbla, inte bara bildligt talat…

Mars

I mars lämnade vi bubblan lite mer. Per började jobba igen, men innan dess tog vi en tur till Louisiana. Ett helt annat land – bra bit att ta sig ändå, hehe? Så himla smidigt att rulla på vagnen på tåget och rulla runt på muséet. Kommer minnas denna utflykt som en av de bästa dagarna på året tror jag.

Vi firade att vi hade varit tillsammans i 11 år! Och firade Anjas 30-årsdag. Första 30-åringen ut, men definitivt inte den sista…

Påsken kom tidigt och jag påskpyntade hemmet för första gången!

Jag avslutade t.o.m. månaden med att åka till Köpenhamn helt på egen hand, gå på storloppis och dricka ett första glas rosé i solen! Fick handmjölka mig själv på en toa vid Torvehallarna när brösten spände, men det är en annan historia…

April

Helt plötsligt hade vi två 3-månadersknoddar som inte var nykläckta små skrumpisar längre. Utan mer riktiga bebisar? Här hade de väl nått upp till vad en nyfödd bebis väger i snitt…

Vi gick på AW på MEC och Lokstallarna. AW – det ultimata festliga hänget för en småbarnsfamilj, socialiserade och klara lagom till middagsdags!

Vi valde färg till matrummet…

… tog oss ner till havet i Västra Hamnen och jag hade på mig knytblus. För Sara Danius under cirkusen i Svenska Akademien (som är still going strong?) – men också för att jag fått ärva den av gammelmoster som fyllde 93!

Vi åkte till min fasters fina hus i Båstad och hade en supermysig helg. Längtar efter fler Båstadsturer nästa år! Och mer häng med faster, som flyttar till Malmö i februari (men har Båstads-huset kvar) <3

Det var första tredjedelen av världens bästa år. Som ni kanske märkt om ni klickat på någon av länkarna i inlägget så har jag importerat lite inlägg från min gamla blogg hit, så har ni inget att göra finns det lite ny-gammalt i arkivet! Kommer att lägga in mer allt eftersom, när tid finns 🙂

13

Poff! Så var julhelgen över, lika snabbt som alltid? Tre dagars extra ”ledigt”, men ändå är jag tröttare än någonsin. Seg som knäck i hjärnan och ögonlock tunga som Kalle Ankas där i husvagnen på julafton, ni vet? Samtidigt varm som glögg i hela hjärtat och kroppen efter årets stor-familjs-jul och första julen någonsin med barn. Intensivt, men alldeles underbart.

Idag har varit första dagen utan något firande på agendan – så när som på att jag fick min födelsedagspresent av Per: bio-date på Spegeln. Drack ett glas cava till lunch och visste inte vilken film vi skulle se förrän den började rulla i den (helt tomma) salongen! Gud vad jag saknat att gå på bio, kan inte fatta att det var över ett år sen sist? Jag och Per har alltid gått på bio ofta, det är nåt av det bästa vi båda vet. På vår sexmånadersdag gick vi och såg Du, levande och idag blev det en annan Roy Andersson-favorit: En kärlekshistoria. Älskar att Spegeln visar gamla filmer! De visar även live-opera, har eventbio (jag och Vicky var på Moulin Rouge sing-a-long förra hösten! Så himla kul. Kanske senast jag var på bio, nu när jag tänker efter..?) och såklart Bar Deco där man kan äta middag i salongen. Tips! Missa inte om du är i Malmö.

Nu checkar jag ut (igen) – men hoppas att ni haft en fantastisk jul/helg ni med <3 Vi hörs snart!

12