Barnen har varit sjuka i två veckor. Per i en vecka och jag sedan i fredags. Men solen har skinit varje dag och det har varit fint. Jobbigt, jävligt, hostigt, snörvligt och fint. Som en liten sjukstuge-semester.

Varje dag har jag fotograferat detta. Vår utsikt som jag aldrig vill leva utan.

Vi åkte på utflykt till Beiljers park när vi höll på att bli galna på inne-liv. Ines var lite tjurig men jag försökte ändå med en ”skratta för kameran!” och det funkade? Blev förvånad, lyckades föreviga.

Min lilla bus. Har uppdaterat till en ny likadan Henry Rude-väska för övrigt! Bästa väskan.

Ett foto-moment om nåt.

Min stora minsta Avis <3 Så mycket bus i den lilla kroppen att det pyser genom öronen.

Åt paj och drack kaffe på caféet i parken. Otroligt mysigt. Tips!

”Det är helt underbart, mamma!” sa Ava, haha. Man orkar inte allt gull.

Sen snackade vi en stund i tutan innan vi åkte hem.

Någon gång mitt i allt hände detta. Paniken efter smällen och kraset! Som tur var ingen i rummet. Nåja. Blev en anledning att städa.

(Där ligger två vägghyllor som jag inte direkt blir mer sugen på att sätta upp efter detta…)

Däremot fick jag tummen ur och började ställa in saker i vitrinskåpet vi fått efter Dewi, som stått här helt tomt i säkert två veckor. (Nej, vi har inte haft ork att sudda bort vår fina väggmålning heller…)

Per fick plats att ställa upp en vinylspelare till för dj-setup.

Vi orkar inte laga mat igen för femhundrasjuttiotredje gången så det blir pizza från Dal Sud.

Äter i soffan framför livets första riktiga långfilm. Hitta Nemo. Stor succé!

Ena stunden kaninöron.

Andra i snygg ny rock (som jag garanterat kommer sno!)

Solen letade t.o.m. sig in här, på vår lortigaste, stökigaste, plats. Tack. Nu blir vi gärna friska!

 

14

De flesta projekt är fortfarande på paus här hemma till förmån för VAB, jobb och allt annat som ska hinnas med däremellan. Vi flyttade ju matbordet och det känns toppen, men nu vet jag inte riktigt vad som ska hända i resten av vardagsrummet längs väggen där soffan stod förut? Hittar liksom inte riktigt… rätt. Nåja, det löser sig. Tills vidare har jag tittat på bilder på insta från tider när vi hann göra lite fint och piffa och fotografera. En annan tid, indeed.

Samlade ihop bilderna hemifrån på en hashtag: #hemmahosjaja. Hashtags känns så töntigt, men är ju onekligen smidigt. Som ett litet register i det där oändliga Instagram-arkivet… I dagarna fyllde Insta 10 år – tänk vad sjukt ändå. Hur länge kommer man hänga där tro? Precis som Sandy skrev är även jag onekligen sugen på… något annat. Men samtidigt älskar jag ju det. Det är så kul, för det mesta åtminstone. Den som lever får se!

12

Behöver dyka rakt in i en av sommarens härligaste dagar, känner jag. Minns ni när jag önskade mig fler ensam-dagar i Köpenhamn, i början på året? Klipp till: ja, ni vet. Så när jag fick uppdraget att åka på modemässa i Köpenhamn en helt vanlig arbetsdag sa jag absolut allt annat än nej, det förstår ni ju. Jag och Adrian spanade på nästa vår/sommars kollektioner i tomma utställningshallar. Det var så uppenbart hur denna bransch lider nu, precis som många andra. Kanske lika bra, känner jag? ”What needs to change in fashion? Everything!” typ – var ett citat jag screenshottade från insta häromveckan.

Dessa fina snurror från Vibskov var ungefär det roligaste mässorna hade att erbjuda.

Och denna stjärna, då: Èn West. Västar alltså? Ett geniplagg ändå!

Sen var vi klara och jag stämplade ut och skyndade hit. Apollo Bar där jag fortfarande aldrig varit innan.

Högst oklart med både Apollo och Atelier September att de stänger typ 17? Iaf enligt Google… Menyn gällde bara till 16 och jag var såklart där först 16.45, så det fick bli en god dryck. 17-slaget kom och gick utan att det såg ut att stänga dock, kanske har de en kvällsmeny som börjar gälla senare? Tål att undersökas till en annan gång.

Nämen ni ser, det är ju ett underbart ställe.

Givetvis var Frederik Bille Brahe där med hela familjen i sköna slappa sommarkläder: tänk den mest uttvättade solblekta t-shirt du lämnat i stugan. Susade iväg med fru och barn i lådcykeln, gjorde han. The epitome of Köpenhamns-coolt. Alla ängsliga Stockholmares ouppnåeliga #goals hehe. Två saker vi aldrig kommer bli: lika naturliga on-screen som danska skådisar (alltså det är så _smärtsamt_ att se allvarliga scenskole-artikulerande svenskar i samproduktion med avslappnade danskars dogma-arv) eller lika chill som Köpenhamnare. Sidospår nu: men när sura gubbar och tanter klagar på ljudnivåerna i stan vid minsta lilla och gläds åt inställd Malmöfestival i år – undrar jag i mitt stilla sinne om det nånsin funnits en enda dansk som t.ex. tyckt att gatufester mitt i byn (tänk Distortion) inte ska få finnas? Känns inte så. Haha, när vi skulle förklara på jobbet häromdan för en dansk att han inte fick ta med sig ölen ut från uteserveringen? Då känner man svenne-pålen skava långt upp i bröstkorgen…

En annan sak danskarna verkade ha en avslappnad inställning till var pågående pandemi? De öppnade upp och gjorde det ordentligt va? Typ veckan efter infördes ansiktsmasks-tvång, så eventuellt fick det konsekvenser…

Inspirerad av Christins rundor i sommar-Köpenhamn stannade jag till vid Broens Gadekøkken. Så mysigt. Tog en shrimp roll som var helt fantastisk! (Var tvungen att hämta saltgurka i kylen as i write pga finns det nåt godare? Mmmm.)

Sen spatserade jag vidare. Runt en krök i vad som känns som ingenstans fanns detta. Såg helt magiskt dröm-likt ut? Vad är det ens, tänkte jag: visade sig vara NOMAs nya location. Eller ja, nya och nya, men ni fattar. Wow, skriver upp på önskelistan (och öppnar sparkonto) till en framtida sommar.

Jag skulle vidare en bit till, närmare bestämt hit: till La Banchina! Dit jag velat åka så länge men som bara inte blivit. Perfekt plats för en date med mig själv. Japp, jag hade packat badkläderna!

Har ni ens sett nåt så underbart?

Nämen jag bara gick runt och njöt. Tog foton ur alla vinklar. Gladdes åt hur barnvagnar och tjejgäng och familjer och par samsades på uteserveringen.

Åt oliver och drack orange vin – vad annars? Tog foto för att minnas känslan. Det är ju så, när det fångas på bild så etsas det fast någon annanstans, utöver i skinnet och själen. Man kan driva med de som fotar mat och tar selfies var de än går, men det tjänar sitt syfte – åtminstone för mig.

När det blev ledigt allra längst ut på bryggan skyndade jag mig dit.

Bytte om först. Badade. Tog ännu fler selfies. Finns inget filter i världen som gör en snyggare än nybadad i golden hour. Förlåt om det var lökigt sagt men det är ju så. Mådde så bra. Varm utifrån och in eller tvärt om eller både och.

Båtar tuffade in och ut vid bryggan. Det kom ett gäng på SUP. Överallt hängdes det och badades. Ni ser det där runda som speglar sig i buskaget? Nämen det är en bastu! Där vill jag sitta, en annan gång. Gärna så snart som möjligt.

Var tvungen att ladda mobilen pga överdriven användning. Satt här och kunde inte hjälpa att fortsätta fota samma vy om och om igen. Ljuset! Platsen. Den absolut inte ett dugg konstlade miljön, givetvis med vissna blommor och damm och spindelnät och inte en ansats till att vara *foto-vänlig* egentligen, men så är den ju precis det ändå.

Älskade varje sekund av att sitta här.

Tack La Banchina. Du var precis så fin som jag fantiserat om. Kände mig fullkomligt nöjd och lycklig och satte mig på bussen tillbaka mot stan.

Men i sista stund gick jag av igen. 50% för att jag inte hade orkat ta av mig badkläderna, vilket plötsligt kändes som en dålig idé på en AC-kylig buss. 50% för att jag kanske inte riktigt var klar, ändå. Bytte om och fortsatte promenera runt, kom fram till denna havsbassäng. Så bra! Nästa gång blir det några laps här med. Hade definitvt inte bangat på att bo i ett sånt där båt-hus. Hmmm, hur flyttar vi dit?

Promenerade lite till och gick rakt på båt-garage modell större.

En sväng till och sen var jag här: på Reffen! Förevigade en skylt vi kommer minnas 2020 med.

Har inte varit här förut, däremot på Papirøn där Street Food-marknaden låg innan. Men det här var ju… något helt annat!

Otroligt stort. Fantastiskt fint! Denna toa-skylt gjorde mödan värd bara den.

Gick runt och förundrades. Njöt av ljuset, kvällen, alla människorna. Kunde inte bestämma mig för vilken mat jag var sugen på så tog en glass istället.

Eller ja… Två våfflor, en kula + mjukglass + kolasås + grädde blev det visst. Kanske det enda på hela denna dag som inte smakade lika gott som det ser ut, hehe. Men vad gjorde det? Absolut inget. Nu var jag klar, för denna gång. Nästa gång önskar jag mig mer La Banchina och mer Reffen, gärna med ett stort gäng vänner och utan Corona-skräck så vi kan beställa såna där hinkar med drink + sugrör som finns överallt. Blev SÅ sugen. (Jag är visserligen rolig att vara på solo-date med men inte rolig…)

Indtil næste gang, København.

26

Det klickade till, som Carrie Bradshaw sa, och sommar blev höst. Som över en natt. Man kan inte påstå att jag gläds, det kan man inte. Samtidigt känner jag att den krispiga luften kommer med ett nytt sätt att andas på, ett lite lugnare sätt? Djupare andetag. Inte det där hets-flåset efter varje soltimme som måste jagas: sluta jobbet, snabbt till stranden, vad ska vi äta? Inget finns hemma. Ta en korv. Ta en hamburgare. Ta en pizza. Sena ljusa kvällar. Inga rutiner. Att svettas i tvättstugan eller med dammsugaren är inte ett alternativ. Det får vänta. Högarna av smutstvätt och disk växer. Vi undviker hemmet så gott det går. Allt luktar lite sopor och kiss från toabesök som ännu inte går helt perfekt till. Skönare att ta ett stopp i busken eller på gräsmattan. Skönare att vara i vattnet. Vattnet vattnet vattnet. Sommaren kom till sist och inte en droppe av den fick gå till spillo. Det är jag glad för, ändå, att vi tog varenda liten chans. Samtidigt som andras semestrar gjorde att jag jobbat fler timmar än någonsin (än innan barn, åtminstone) varje dag med lämningshets på morgonen och total-däckning vid nattning. En vår och sommar utan en enda minuts barnpassning/avlastning har satt sina spår. Men med en ännu oviss höst i sikte har sommaren åtminstone varit en plats att kunna röra sig på med mer frihet. Jag ser inte fram emot att få den rörligheten begränsad igen…

Jag ser däremot fram emot ett lugnare schema. Mer tid till planering. Mer tid hemma. Mer tid här. Vi har landat lite nu, känns det som. Städat, röjt och möblerat om i vardagsrummet. Allt känns luftigare och lättare. Idag har jag VAB:at för första gången någonsin. Det är alltså officiellt höst. Jag är redo. Inte sugen (som förra året). Men försiktigt optimistisk.

 

 

31

Så har semestern kommit och gått, som den har en tendens att göra. Tre veckors ledighet är över och nu är det vardag igen (men jag hoppas hoppas hoppas att det finns mycket sommar kvar ändå!)

Vi tar det från början: i semesterns begynnelse firade jag en mysig midsommarafton, med en underliggande känsla av ledsamhet som bara växte sig starkare av att komma hem till ett grått och kyligt Malmö. Jag fick ångest över tanken på att semestern skulle försvinna bort i en dimma av dagar som går utan planer, ätas upp av småbarns-logistik och alla nödvändiga sysslor som har en tendens att kräva sin tid. Jag behövde ett break och drog till Kallis, köpte jordgubbar i ett stånd precis vid bryggan och åt under grå himmel. Det var de godaste jordgubbarna jag någonsin ätit. Helt perfekta.

Vädret speglade sinnesstämningen – men som alltid kändes Kallis helande och tröstande. Jag fick nya krafter och ny ork. Lyssnade på The Daily (detta avsnittet, rekommenderar innerligt) och grät.

Tack Kallis, för att du tröstar så bra.

Nästa dag kändes livet helt okej igen och en inte jättespännande plan: åka till Mediamarkt och köpa ny micro + brödrost, blev till en rätt mysig utflykt.

Ditchade lite ansvar och drog till Västra hamnen för ett dopp. Varje uns sommar kändes för värdefullt för att gå till spillo.

Matchade med min favoritglass.

Hängde med min favoritperson.

Dagen efter bestämde vi oss för att åka på utflykt! Det skulle bli en fin dag och vi var helt inställda på att utforska Österlen (som står på vår sommar-bucket list varje år känns det som?) – men i sista stund beslöt vi oss för att köra på något enklare och närmre. Det fick bli Falsterbo! Pastasallad som matsäck och vindstilla strand som fortfarande var folktom i juni innan peak semester dragit igång.

Helt fantastiskt var det. Älskar F-bo.

Den allra viktigaste semesterplanen var att äntligen få träffa August och Linn. Efter en jobbig period av inskolning och sjukdom och annat krafs kändes det helt galet att inte ha hunnit träffa honom än. ÄNTLIGEN. Total lycka. Som jag längtat efter denna gosegroda och hans mamma och som jag längtar efter allt roligt vi ska ha tillsammans <3

Hoppade in en kväll på jobbet, trots semester, för att fira in vår nya uteservering, nya rättigheter och nya meny! Höll i quiz och åt en halv burrata. Jag sa ju att det skulle bli mer kul på Quiz-temat, har bara inte hunnit med att uppdatera här… Men vi kör torsdags-quiz hela sommaren – KOM!

En fantastiskt mysig kväll. Stans bästa ställe.

Nästa beach-dag skulle vi äntligen utforska nya lekplatsen vid handikappbadet. Så fin! Fick gott betyg av dessa två, men efter en stunds lek var det bara fokus på bad som gällde.

Och glass. Alltid glass.

Efter det blev det en spontan-pizza på Vicky och Mickes gård. Kvällen innan igångsättning. Så spännande, så förväntansfullt. Sista bilden på dessa två som duo <3 Duon som hängt med sen en sensommarkväll för snart fem år sen, när de träffades på min och Pers inflyttningsfest i den lilla Malmö-lägenheten som vi lämnat Stockholm för. Tänk om vi vetat då hur allt skulle bli? Livet, livet.

Dagen efter hängde vi på Ribban, fick regelbundna uppdateringar från BB innan det till slut blev radiotystnad och uppenbart att något var på gång. Några timmar senare var han här! Mer om det to come…

21

Det blev inte som det brukar i år. Men det blev bra ändå, till slut. Jag kände lite (mycket) ångest inför att stanna i stan på midsommarafton. Det som blivit så förknippat med härligheter, vänner och fest. Det jobbiga var väl inte stan i sig utan snarare bristen på just de där komponenterna. Det kändes liksom som det ruttna körsbäret på toppen av allt att dessutom behöva sitta hemma i lägenheten… Jag vet att det är standard för många att känna så här vid  högtider och att jag är otroligt lyckligt lottad. Men jag hade ingen ork eller energi att planera något som ändå skulle kunna kännas hyfsat mysigt på hemmaplan – jag ville bara komma iväg. Så trots att Per känt sig lite småförkyld och inte kunde följa med tog jag och tjejerna tåget till min faster Dewi i Båstad tillsammans med mamma, för ett litet men fint firande.

Det var så skönt att byta miljö en stund. Älskar Båstad. Så mysigt och fint i farmors gamla hus, där jag spenderat så många semesterdagar, julaftnar och helger – men som Dewi nu gjort till sitt. Något helt annat, men ändå samma. Farmor finns i alla saker som Dewi tagit hand om och i hela huset. Som jag saknar min älskade farmor, hon skulle fyllt 80 förra året – men blev bara 69.

Mamma och Dewi pratar porslin. Som vanligt <3

Jag har känt mig lite ledsen på sistone, av olika anledningar (inte minst allt som händer runt om i världen…) Dagen innan midsommar skulle min farbror Lukman fyllt år. Han dog för några månader sen, bara 40-nånting. Nej, jag vet inte exakt när han är född och senast jag träffade honom var 2012 – men det spelar ingen roll. Fast han bodde i Jakarta och vi inte setts på åtta år var han alltid här. Gåvan som sociala medier är med familj på andra sidan jorden: alltid en like, en kommentar, ett grattis på födelsedagen. Kunna se vad han ätit för gott eller en vacker vy han fotograferat. Hans omslagsbild på Facebook var ett foto av ett gul-beige vetefält på Ven. Det kommer aldrig vara något annat. Hans frånvaro märks fast han inte var här. Det gör väldigt ont att inte kunna vara nära sin familj fysiskt, i sorgen. Den sista söndagmiddagen hos pappa precis efter Lukman dött ställdes in av Covid-rädsla. Även om vi vågar umgås mer nu är det ledsamt att det inte är självklart att kunna träffas hela familjen, på Ven, en midsommarafton.

För att det skulle kännas lite mer som vanlig midsommar och fest band jag en krans av blommor från trädgården. Den blev fin. Två som absolut inte ville ha krans kände sig lite tjusiga ändå.

Mina älskade stora små pluttisar.

Så ja, det har varit lite upp och ner denna helg. Men det var fint ändå. Vädret var underbart och vi smälte nästan bort under dagen. Inte varje midsommar ju! Fick byta från min fina midsommarklänning till ett linne ni kanske känner igen. Och bad-längtan blev akut.

Lagom till vi hunnit halvvägs hem från stranden igen öppnade sig himlen och åskvädret brakade loss. Ines har knappt pratat om något annat sedan dess, mitt stackars åsk-rädda skrutt. Ava tyckte det var superspännande och roligt, såklart. Samma sak som på nyårsafton.

Men efter oväder kommer ju det allra bästa: vattenpölar! Hoppas era helger varit bra, trots allt. Hoppas vi alla kan krama om dom vi älskar snart.

22

Har varit med i en podd för allra första gången!!! Och inte vilken podd som helst, utan Daniels aka Quizmaster Dallas QUIZ-PODD. Hallå: quiz OCH podd i ett – två av mina favoritsaker?! Dessutom fick jag tävla med gulligaste Maja som är en ny kompis, faktum är att poddinspelningen blev vår officiella första kompisdate. Därav vårt lagnamn: First Date Kit, hehe.

Jag pratar absolut om att slicka på pung(?) och vad tror ni händer när Dallas spelar min allra bästa Whitney-låt, som också är min karaoke-favvo? Ja, jag skrålar absolut loss. Det blev sång och dans och naket och trams, helt enkelt.

Här kan ni lyssna på Quizerian på Spotify, annars finns den såklart DÄR PODDAR FINNS (haha, så kul att få skriva så!) Har en dröm om att starta podd, kanske blir den verklighet snart? Så himla kul var det iaf. Och lite nervöst. Om ni lyssnar får ni gärna skriva nåt (snällt)!

Mer Quiz kommer det bli inom kort! Jag blev faktiskt rekryterad av Dallas till att hålla quiz på Scania Bar, precis innan jag födde barn. Gjorde ett quiz som väldigt höggravid, men sen blev det tyvärr inga fler just då, av naturliga skäl. Kanske dyker jag upp på annat håll snart… Håller er posted!

14
Alla plagg är från Arket/Afound.

Min kompis tipsade mig om en rabattkod hos Afound, så jag slog mig ner och klickade runt en stund. Det var längesen jag kikade in – men jäklar vad de hade grejer?!!! Fastnade en lååååång stund och fyllde fönstershopping-korgen till max. Speciellt hos Arket fanns massa finfina plagg nedsatta till väldigt bra priser. Arket är verkligen en favvis när det kommer till baskläder – vilket generellt är min allra sämsta gren. När det kommer till kläder ägnar jag kanske 10% av min uppmärksamhet till ”bas” och min garderob ser ut därefter: 20 festklänningar och två par jeans, typ. Vilket kan vara kul, såklart, men kruxet är de dagarna man står där och stirrar och känner sig för lat/trött/bekväm för festkläder men samtidigt inte vill se tråkig ut… Ett dilemma jag ännu inte helt lyckats lösa under mina 31 år på denna jord. Men med *åldern* har jag blivit allt mer sugen på att känna mig vardagslyxig och hitta fler basplagg i bra material och modeller som jag verkligen trivs i. Jag har samlat på mig tillräckligt med kunskap om min egen kropp och mina preferenser, så att jag numera kan se ganska snabbt vilka snitt jag vet kommer passa mig och vad jag känner mig bekväm i. Så skönt! Tänkte dela med mig av några saker jag kommit underfund med:

  • Luftigt och löst om magen! En midja kan vara trevlig, absolut, men vida klänningar och skjortor är det skönaste som finns. De vinner i 9 fall av 10.
  • Utställda croppade byxor. Min tid som stuprörsjeans-bärare är nog över för gott. Man ska aldrig säga aldrig men just nu känns de som ett trångt och trist fängelse jag inte vill tillbaka till…
  • Längre t-shirt-ärm = skönare och snyggare.
  • Inga skjortkragar. Använder fortfarande skjortor med krage ibland, men generellt får det mig att känna mig för mycket som en…. affärsman? Haha. Absoluta motsatsen till den jag är, med andra ord. Samma sak med kavaj – det går inte om den inte är lös, stor och avslappnad på ett sätt som känns så långt ifrån konferensrum och kontorslandskap som möjligt.
  • Min färgskala! Jag gillar inte svart, vitt och beige som länge kändes som De Enda Basfärgerna. Fel-felfelfel-feeeel, som Brasse skulle sagt: ett basplagg kan vara vilken färg som helst – så länge det funkar ihop med det andra du har i garderoben. Mina färger är marinblått, armygrönt, rostrött och vinrött. Släng in en senapsgul, orange, klarröd eller gammelrosa på det så funkar det hur bra som helst ihop! Det finns en massa färgtester och tjohej att göra om man är osäker, men jag skulle säga: testa prova nya färger. Kolla bland det du redan har i gardroben och se vad du trivs bäst i.
  • Satsa på ytterplagg – det är de som syns mest och används mest. Detta har jag faktiskt lyckats bra med under de senaste åren: jag har gott om jackor och kappor för vintern + kimonos och kaftaner för sommaren, som bara är att hänga över valfri outfit för att spexa till den lite. De får gärna ha färg, mönster eller andra roliga detaljer! Ytterplagg är livet!

Har massor av fler tankar och tips, bl.a. från båda mina takeovers på Labels We Love-kontot, som inte hunnit tas upp här på bloggen. Så mer om detta sen. Nu tänkte jag berätta lite om varför kläderna på bilden är min ultimata sommargarderob! Jag orkar inte länka till varje plagg (inte som att Arket betalar mig för denna lovsång?) – hoppas att det är okej. Vill ni kolla efter dem så finns alla hos Afound, som sagt.

Vi börjar från toppen: en lös härlig sommarblus i ett fint mönster som funkar till exakt allt? Tror jag skulle använda denna hela sommaren lång till alla kjolar och byxor jag redan har. Den svarta skjortklänningen är precis en sån modell jag älskar. Den känns även somrig utan att vara för bohemisk – vilket annars är ett fack jag tycker man lätt halkar ner i? Inget fel med det, men ibland vill man bara känna sig lite mer… city chic? Varför låter jag som en modetidning från 2004? I don’t know, men nu blev det så. Klänningen finns även i vitt – sjukt snygg men den får vi lämna till någon som kan hantera vita klänningar (ej jag).

Det svarta linnet har jag spanat på innan och det ser ut som det absolut ultimata svala coola snygga sommarlinnet! Spagetti-straps och massor av tyg. Så fint att ha till exakt allt, det med. Perfekt att ha på stranden och sen gå och ta en drink i på kvällen. Byxorna är mjuka och sköna och liknar ett par jag BOR i från Carin Wester – men dessa är ribbade vilket får dem att kännas betydligt lyxigare/mindre som ett par mjukisbrallor. Dessutom har de fickor! A girl’s best friend.

Den randiga tröjan är från herravdelningen och har tight ringning i halsen, vilket jag gillar. Är antagligen lösare och längre i modellen också, vilket också passar mig. En randig tröja är det ultimata plagget, faktiskt. Det säger alla och det är för att det är sant. Kjolen är i samma ribbade material som brallorna och lös i passformen den med. Lite av en gamble (fanns ingen bild med hur den ser ut på…) – den får inte kännas för fodral/pennkjol – men jag tror den skulle funka på mig! Väldigt trevlig färg, hur som.

Den rostbruna tröjan har en djup ringning som kändes lite kul/modern, även om jag precis sagt att jag gillar höga halsar. Men ska det nu vara ringning ska det vara ordentligt – inget tramsigt mittemellan. Dessutom: en perfekt ärm och trevlig färg, här med. Tightsen är i 100% mulberry silk och förutom att det känns sjukt lyxigt tänker jag att de är toppen som långkallingar när det blir kallt. Fancy långkalsong är väl ändå något slags vuxen-goals? Det beige linnet är också i siden och samma modell som en underklänning jag har i svart som är den bästa, cleanaste, skönaste underklänningen jag hittat. Tänker att detta är perfekt under vad som helst där man behöver ha något neutralt + superskön och fin att ha till alla ljusa sommarplagg.

Slutligen: skorna! De bruna espadrillerna i skinn med lite platå måste vara de ultimata sommarskorna? Perfekt stad-möter-strand feeling. Behöver dom (kanske faktiskt på riktigt eftersom jag bara äger sommarskor med öppen tå… Inte alltid man vill gå i det, speciellt på jobbet.) Den nätta klacken i silver/beige är the epitome av sköna/men ändå festliga, passar till allt/men inte tråkiga. Finns inte i min storlek, kanske lika bra…

När vi ändå håller på finns dessa perfekta vardagsväskor också på samma ställe. Kostar mycket mindre pengar än de ser ut att göra, speciellt med lite extra rabatt! HINOW26 ger 20% extra – för vem är jag att hålla på den infon nu när jag suktats med massa fint?

Använd den bara till sånt ni verkligen behöver. Jag ska försöka göra detsamma! <3

12

Jag har varit hemma sjuk hela veckan. Förmodligen inte covid, men man vet ju aldrig… Det enda jag vet är att jag är sämst på att vara sjuk. Blir verkligen ETT med sjukdomen. Orkar varken ha vettiga kläder eller tvätta håret eller laga riktig mat som kanske skulle hjälpa tillfrisknadsprocessen? Obs, vi pratar inte om att inte kunna göra allt det där pga sjukdom – SÅ sjuk är jag inte. Det är mer ett state of mind. Förvandlas vid minsta känning till en degig sjukdomsklump på soffan/sängen och undrar om jag någonsin varit/kommer bli människa igen? Aja, låt oss se tillbaka på månaden maj ur mobilen istället:

Bevis på att människo-jag finns! Första maj på stranden i nyklippt frilla.

Hängde en röd handduk på balkongräcket pga så gör man första maj i Covid-tider.

Spanade på snygga coola Karin som provade kläder hos Kajsa!

Fick in Amandlas fina fruktskålar på jobbet. En av dessa sitter i vårt sovrum nu, som kanske eller kanske inte kommer kännas hyfsat klart snart. Då får ni se.

Det har ätits en och annan nybakad banankaka med grädde och nötkräm också. Mmmmm.

Hjälpte Vicky och Micke att flytta in i deras nya lägga vid S:t Knut! Slutet på en era av två minuters promme mellan våra hem = sorgligt, men början på en ny med bebis som snart kommer och en heeeeelt underbart perfekt lägenhet i mysigaste området = inte så sorgligt alls! Här är Sofie, Matilda och Larsson/Eliasson-papporna in action.

Skolade in dessa på förskolan, som ni vet <3

… och använde dagarna hemma åt att prioritera inredningsprojekt över städning. Som ni också vet (det städades också till slut, som synes!)

Blev nöjd! Fortsättning följer.

Åt onsdagsmiddag på Jonathans gård: vegokorv med bröd-test skulle göras. Jag gillar Peas of heavens, men den nya Incredible-korven var poppis bland övriga. Till efterrätt åt vi klassikern choklad i banan i ugn (blev godare än på grillen!) inomhus pga KALLT.

Kallt var det också när vi skulle ha utomhus-överrasknings-baby shower för Vicky och Micke. Det stormade rejält och väder-stressen var total. I sista stund bytte vi location från stranden till vår innergård. Men mysigt blev det ändå!

Päronen-to-be fick ett mystiskt bud med instruktioner. Det var inte superlätt att frakta ballonger på cykel i storm ska ni veta. Svetten när de slet sig och for iväg och jag sprang efter mitt i gatan och bilar tutade och en man till slut kastade sig ur sin bil och fångade åt mig? Det var actionfyllt, no mistake. En ballong strök med på vägen, men det får ändå räknas som godkänt resultat!

Dom bästa <3 Blev till slut duschade med presenter och hälsningar och hotellnatt och det var allt som räknades! Att få fira och skämma bort dom lite.

Sen passade det tydligen för värmen att äntligen komma och ALLT slog ut!

Vi firade sommaren och Kristi himmelsfärd i Folkets Park.

Falafeltallrik och pizza! Pippi fyllde år och Ava ville ha tofsar (Ines vägrar fortfarande).

Tänk, nu var den här. Sommaren jag drömde om i december.

Eller inte… Vi hoppades få fortsätta njuta av värmen på Ven – men den försvann lika snabbt som den kommit.

Men det gick bra ändå. Vi planterade rödbetor med morfar och skördade rabarber!

Lekte i regnet och vattenpölarna.

Gjorde paj av skörden.

Och vilade. Som alltid på Ven <3

Kom hem igen.

Fint det med!

Sen firade vi av dessa kärisar på jobbet <3 Kelly ska jobba på Österlen i sommar och Vickan ska ha sommarlov innan universitetet drar igång.

Vi tog en AW på L’enotecas innergård, som varit på min want-list i flera år känns det som? Äntligen.

Åt god Melanzane och drack godare vin.

Sen gick vi vidare till Bastard. Kolla mina gosiga kollegor!

Där beställde jag, Alicia och Nannalovisa in alla desserter på menyn och delade. DRÖMT om detta typ varje dag sen dess? Jordgubbssemifreddo med pistage, rabarbergalette med mandel, chokladsorbet med olivolja och havssalt. Ahhhh, det var så JÄVLA gott! Vill ha detta igen NU.

Tog en runda på stan för att införskaffa badkläder till dessa två och gick såklart en sväng förbi jobbet. Ava och Ines älskar att vara på ”mammas jobb” aka bada bollhav, leka i trappan och på ”gungan”. Hehe, drömjobb.

Var tvungna att äta lite banankaka också, såklart.

Sen tog vi de nya badkläderna och invigde plaskdammen i Rörsjöparken – aka vår alldeles egna pool! Hur lyxigt? Okej, inte helt egna, men det kändes lite så just då – innan ryktet hunnit spridas om att vattnet var igång.

Fick ääääntligen in Henry Rude på jobbet och haffade klänning + hårband omedelbart. Henry Rude är min vän Victorias märke och ni vet ju redan att jag älskar hennes väskor. Som blivit så poppis att jag ser dem på var och varannan axel i Malmö, överallt. SÅ sjukt kul!!! Efter att vi stängt butiken vi hade tillsammans 2017 vet jag att Victoria gick i tankar på att sätta företaget på paus – men precis då kom hypen igång på riktigt. Så himla glad att få jobba med henne igen, (även om hon fysiskt är kvar i Italien ett tag till…)

Sen åt jag middag med mina favvo-preggos som har TVÅ DAGAR mellan sina due dates. Hur sjukt? Nu är det bara upploppet kvar och snart är de här bägge två <3 Deras små killar.

Sandy‘s Baby B fick en liten prelle och mom-to-be lite blomster för att vi inte kunnat vara med på hennes baby shower. Vi satt på Vickys nya mysiga innergård som kommer bli häng-stället nr 1 i sommar, känner jag på mig!

Maj avslutades precis som det började: på stranden! Men nu med badkläder och sommarens första dopp, istället för jackor och blöta kalla strumpor.

Ines och Ava med sin gudmor och stjärn-lillebror i magen! Gråter. Tänk att när juni är slut finns han. På utsidan. Då vet vi vem han är och hur han ser ut och (kanske) vad han heter (hehe)? Ofattbart! Trodde att jag skulle uppleva Vickys graviditet på ett annat sätt eftersom jag gått igenom en själv – men jag förstår lika lite som när jag själv var gravid. Går inte att ta in. Nu måste jag bara hålla mig frisk så jag kan få bebisgosa heeeeeela sommaren! Längtar ihjäl mig.

Tack maj, vilken fin månad ändå? Trots allt. Trots att den där kvällen med dröm-efterrätterna slutade med att jag satt på toaletten och grät framför ett videoklipp som alla delat på Instagram. Trots att allt sen dess haft en hinna av sorg och hjälplöshet över sig. Inte minst denna sjukvecka när jag sträcklyssnat The Daily (gör det ni med!) panikgråtit och känt en gnista av hopp om vartannat. Jag tror att det kan ske stora politiska förändringar nu (vilket jag är mer intresserad av än att alla tar sitt eget ansvar för att ”läsa på” om rasism – vilket, missförstå mig rätt – såklart också är positivt, men ändå inte känns ens nära tillräckligt.)

Vi fortsätter prata om det. Och om sommaren och om nytt liv och havet och efterrätter. Det finns plats för allt samtidigt, här iaf. Hoppas ni tycker det med.

14
Illustration: Shirien Damra

Vad gör man när man sett en människa bli mördad? Ja, jag har också sett klippet där en polis hänsynslöst kväver en man till döds genom att sätta sitt knä mot hans nacke. George Floyd. Videon var överallt, så jag klickade igång den när jag kom hem sent en kväll förra veckan. Jag såg inte klart. Det var outhärdligt. Men jag såg tillräckligt.

Det var inte första gången jag sett en svart människa bli misshandlad, utsatt för grovt övervåld av samma personer som ska upprätthålla trygghet och rättvisa i samhället. Inte första gången en svart person dör på grund av en rasistisk polis förutfattade meningar och rädslor. Jag har sett en förtvivlad kvinnas livesändning efter att en hennes man blivit skjuten till döds i sin egen bil. Hennes lilla dotter i baksätet. Philando Castile. Jag har sett en man ligga på gatan, en polis med strypgrepp om hans hals, exakt samma ord som George Floyd: ”I can’t breathe.” Eric Garner. Det som nu används som slagord i kampen. Ett eko av Frantz Fanon:

“When we revolt it’s not for a particular culture. We revolt simply because, for many reasons, we can no longer breathe”

― Frantz Fanon, The Wretched of the Earth (1961)

Jag har läst om ännu fler: senast i ledet den 26-åriga sjukvårdaren som mördades av polisen i sitt eget hem. Breonna Taylor. En 12-årig pojke på en lekplats, med en leksakspistol. Tamir Rice. Ofattbart. Jag har sett det ske i Sverige också, såklart. Den gravida kvinnan som brottades ner av ordningsvakter i tunnelbanan. George Floyd var så långt ifrån den första. Men det var första gången jag såg hur livet släcktes i ett par ögon som gick från vädjande till hopplöshet. Hur rösten tystnade, medan människorna runt omkring fortsatte böna och be för honom efter att han inte kunde längre. De som stod med sina mobilkameror uppe, för vad skulle de annars göra? Hur ingriper man mot fyra beväpnade poliser? Jag håller fullständigt med de som kritiserar att filmen sprids, men när en korrupt obduktion påstår att han inte kvävts till döds känns det ännu viktigare att vi är så många som sett. Som ser.

Vad gör man när man blivit vittne till mord: en hel värld ställer sig frågan nu. Det har känts orimligt att livet fortsätter som vanligt efter att något sånt här händer. Omöjligt att inte protestera. På gatorna i USA går människor ut tillsammans, i massor, i panik och frustration. Något annat vore orimligt och omänskligt. De håller varandras händer mitt i rådande pandemi, trots att polisbilar kör rakt in i dem på samma sätt som brukar kallas terrorism. Trots att journalister blir arresterade av polis. Trots att presidenten skriver att han inte tvekar på att sätta in militär.

Men vad ska vi göra här, hos oss, en atlant bort och mer än så? Vad kan jag göra? Jag förstår absolut att det finns ett värde i att göra något. Skriva något. Ett inlägg på sociala medier. Dela. Läsa. Sprida. Men det känns alldeles för fjuttigt i sammanhanget. Ingenting förändrades med George Floyd och allt förändrades. Det var exakt samma värld innan han dog och det är samma värld nu. Oavsett vad jag gör eller inte gör. Vilken hashtag jag använder. Det känns omöjligt att inte prata om det och omöjligt att göra det. Dualiteten som kommit att känneteckna hela denna vår hänger kvar: fortsätt leva som vanligt. Lev absolut inte som vanligt. Mitt i allt slår ändå träden ut, temperaturen stiger och hela ens väsen fylls av tanken på sommarkvällar, bad, strand, dans, vin, uteservering, kramar, människor. Som alltid i maj och juni. Världen sprakar av glädje samtidigt som den brinner av sorg och frustration.

Vad gör man då? Jag vet inte, men någon delade det här inlägget i min feed och det skänkte mig någon slags tröst. Börja där. Give a shit. Feel helpless outrage. Get comfortable with the discomfort.

Av angel Kyodo williams.

Frustrationen i ord av James Baldwin från 1989:

”How much time do you want for your ‘progress’?”

Det kan man verkligen fråga sig.

Mer tröst och inspiration fann jag i Dr. Cornel Wests medverkan i detta CNN-inslag. I hela hans person. Så starkt, så bra, så långt ifrån allt det som annars känns så smetigt:

En annan bra intervju med Cornel West finns hos Democracy Now!

”And what we need is a nonviolent revolutionary project of full-scale democratic sharing — power, wealth, resources, respect, organizing — and a fundamental transformation of this American Empire.”

Och resten av världen. Nu när den ändå är upp och ner: kanske kan vi skapa en ny? Åtminstone försöka. Try again. Fail again. Fail better.

 

36