2020-10-28

jag raderar instagramappen och cyklar till stallet med keltisk folkmusik i hörlurarna

Återpublicerar detta inlägg eftersom att allt som publicerades på JWHF under lör-sön-mån försvann rakt in i WordPress’ svarta uppdateringshål (inklusive era bra kommentarer och tips under önskelistsinlägget, sååå tråkigt). Nåväl. Ha tålamod <3

I avsaknad av att SvD Perfect Guide ännu inte har hört av sig och velat att jag ska göra ett Min Helg-reportage så får jag helt enkelt ta saken i egna händer. Så, här kommer den, min helg.

Det är fredag eftermiddag, jag avslutar hemmajobbet, gör mig i ordning och tar tunnelbanan in till TC. Jag ska möta Pinar vid Åhléns, men påväg dit får jag ett sms som lyder ”Står vid blommorna vid HM home pga så mkt folk”.

Vi går till Tyge & Sessil och får välja mellan ett barbord precis vid ingången eller en fönsterplats. Vi tar fönsterplatsen. Musiken är så hög att vi får skrikprata emellanåt.

Vi beställer in varsitt glas mousserande och delar på ett fat oliver. Vi avhandlar allt möjligt. Vår vinklubb, plick- och traderabråk, fenomenet IKEA-möbler som blivit poppis och säljs dyrt i andrahand. Ljudvolymen är så hög att vi ibland får luta oss fram och ropa i varandras öron, precis som på en klubb.

Vid halv nio kramar jag om Pinar och Dominic, som precis anslutit. Två relativt nyfunna vänner som redan känns självklara. Så fint när det är så. De har bord kl 22 på nyöppnade Canta Lola.

Jag tar en Bolt hem till Sundbyberg. Patrick är ute med vänner och blir sen. Jag lagar en enmannapasta på en tomat- och saffransbuljong. Toppar den med parmesan, citron, persilja och lite mozzarella. Öppnar ett riesling som jag tycker smakar konstigt. Mitt andra val blir ett pinot noir.

Jag tänder ett par ljus, sätter mig i soffan och inser till min besvikelse att varken vinet eller pastan tillfredsställer mig. Vissa kvällar är bara så, rastlösa. Jag sätter på Twilight: Eclipse på Netflix, men efter 10 minuter byter jag till att fulstreama The Village. Ganska snart kommer jag på mig själv med att hulkgråta i soffan. Jag var nio när jag såg den första gången, jag utvecklade tidigt en entusiasm för skräck. Och för Joaquin Phoenix för den delen.

När filmen är slut konstaterar jag att det fortfarande är en av mina favoritfilmer, och soundtrack. Ganska kort därefter har jag somnat på soffan. Det är bland det skönaste jag vet på fredagskvällar. När Patrick kommer hem väcker han mig försiktigt och räcker mig min tandborste. Vi gör oss i ordning och går och lägger oss.

På lördagen vaknar jag upp med en tomhet i magen. Jag känner efter. Inte hunger. Ångest. Det är ingen idé att ge mig ut i krig mot den, jag förlorar då. Under frukosten stryker jag runt som ett åskmoln, lättirriterad och vrång mot allt som kommer i min väg (Patrick). Då och då stunder av klarhet, och – extremt dåligt samvete. Det är bara att inse faktum, jag måste vara själv ett tag. För allas trevnad.

Jag raderar instagramappen och cyklar till stallet med keltisk folkmusik i hörlurarna, det gör mig alltid på gott humör. I stallet gör jag de vanliga sysslorna. Mockar, fixar höpåsar, ryktar. Sen tar vi en promenad i skogen. Vi, jag och Torild, hästen jag umgås med två gånger i veckan. Hon har fått en lårkaka från ett bråk i hagen och är således på ridpaus.

Jag trampar hemåt i duggregn och lyssnar på det senaste avsnittet av Paparazzipodden. Jag konstaterar att jag redan är vid bättre sinnesmod. Innan jag cyklar hem tar jag en omväg förbi myrornas. Väl där tar det 10 minuter innan jag måste ringa Patrick för att få bärhjälp. Vi fyndar ordentligt och kånkar hem tre fulla påsar och fyra klappstolar i trä.

Väl hemma tar jag en varm dusch. Patrick har städat medan jag var i stallet. Igen, dåligt samvete. Vi häller upp varsitt glas vin, han riesling, jag pinot noir. Det smakar bättre idag.

Patrick sätter sig i soffan och läser ett fotbollsmagasin. Jag ställer mig i köket och sätter på ett avsnitt av podden Sekter samtidigt som jag lagar en svamp- och burratalasagne. Att stå och hacka smått har en väldigt meditativ inverkan på mig. Lasagnen ska bli söndagsmiddag, den är ändå alltid godare dag två.

Vi beställer hem pizza till middag och kollar ett avsnitt Halv 8 hos mig samtidigt som vi äter. Efter det ser vi på Angels & Demons. Jag somnar i soffan, igen. Otroligt skönt, igen.

På söndagen vaknar vi kl 08, egentligen 09. Vi går upp och gör i ordning frukost. Kokt ägg, rostmackor, juice och kaffe. Jag läser dagens DN som dumpit ned på dörrmattan, bl.a. ett stort reportage om kvinnorna i USAs förorter, som valet tros hänga på. En artikel som det känns som att jag har läst minst 5 gånger tidigare.

Dagen består av småfix. Jag gör lite finputs på bokhyllan som vi byggt, hänger upp gardiner, ställer ned saker i källaren. Vid lunch åker Patrick in till stan, och jag promenerar till gymmet och står på crosstrainern i 45 minuter. När jag kliver av har benen den välbekanta känslan av spagetti. Skönt.

Jag promenerar ned till Sundbybergs centrum och möter upp Patrick. Vi tar varsin korv på 7/11 och köper sedan med oss kaffe och sötebröd från Princess Konditori. Vi sätter oss uppe på höjden i Tornparken och fikar. Jag äter årets första saffransbulle, Patrick en pain au chocolat.

Vi promenerar de hundra metrarna vi har hem. Jag tar en dusch. Plockar i ordning. Värmer på lasagne. Laddar ned instagramappen. Häller upp varsitt glas av det sista ur rieslingflaskan. God idag, noterar jag. Det enda som kvarstår av söndagen är att välja vilka serieavsnitt vi ska avhandla under kvällen. Och en tacksamhet, nej – glädje, infinner sig över att sitta i just denna soffa, i detta hem. Bredvid honom. Söndagskvällarna är ofta så, reflekterande. På gott och ont.

En väldigt fin helg. Gav mig inte ut i krig. Vann ändå.

 

Follow my blog on Bloglovin.

55

Kommentera

Amanda

Det här var ett väldigt härligt blogginlägg. Njöt varenda sekund! Fint att få följa med en hel helg.

e

”gav mig inte ut i skrig, vann ändå.” ska bära den med mig! Tack för ett fint inlägg, blev lugnad av det!

fint, så så fint.

Cecilia

Otroligt fin bokhylla! Och så snygg vy med matbordet, hyllan och köket.

Elin

Vilket mysigt inlägg! Du skriver väldigt bra!

Och vilken igenkänning på det där med ångest… men tänk vad dagen kan vända och vad skönt att få vara ifred ibland.

Du är grym!!!

Sanna

SÅ fint inlägg! Gjorde mig glad 🙂

Amanda

älskar detta inlägg! väldigt mysig och fin läsning!

Anna

Så himla härligt blogginlägg, gjorde mig lugn och glad

Simone

Så fint att få ta del av din helg. Låter väldigt mysig.

Gabriella Skog

Tack snälla för alla fina kommentarer, blir så himla glad <3

Emilia

Mysigaste jag läst!

Fanny

Ett väldigt behagligt inlägg. Du skriver på ett värmande sätt <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.