Kära ni, vad glad jag är att ni läser. Jag har älskat varje sekund av att blogga på underbara JWHF, men nu är det dags för nya äventyr. Idag flyttar jag och bloggen till Baaam. Det känns så himla kul, pirrigt, spännande. Hoppas så att ni hänger med. Jag kommer att flytta er som följer via Bloglovin till den nya adressen, så ni ska inte behöva göra så mycket. Det här kommer bli så bra!

Nya bloggen hittar ni här.

 

 

20

Dimmiga dar.

Jag har varit sjuk. Är sjuk. Men på bättringsvägen, tror jag, utan att ta ut någon seger i förskott. Inget har hänt och ändå har några saker hänt, vi har t.ex. såklart ätit mat.

En dag lagade jag ugnsbakad tomatsås med krithariki, recept finns här.

Så enkelt men gott och värmande.

En annan dag lagade Patrick dumplings (läs tinade och stekte på några vi köpt på vår närmsta asienlivs). Till gjorde han en jättegod sallad på juliennad morot och gurka samt en dressing på sesamolja, honung, vitlök, mirin och citron.

En annan dag önskade jag lax med citronsås och dillpotatis, Patrick lagade. Blev mycket gott, tack Patrick.

Och en dag hittade jag två flaskor sommar i frysen. Mycket gott med saft när man är sjuk. Och glass.

Innan jag blev sjuk hade jag stallpass en dag. Morgonmat, utsläpp och lunch. Jag jobbade från fikaboden under förmiddagen medan snön yrde utanför fönstret. Så mysigt, och skönt med miljöombyte. Själva arbetsron var dock SÅDÄR eftersom att jag hela tiden blev attackgosad av stallkatten som promt skulle sitta i mitt knä, allra helst på mitt tangentbord. Har dock upplevt sämre arbetsplatser, den får 10/10.

Också synd att klaga när man kan gå på Walk-And-Talks (ursäkta töntigaste uttrycket) och rida på lunchen i denna miljö.

Jag har INTE sett ut såhär, har snarare gått runt i pyjamas i 5 dagar i sträck. Sett ut såhär gjorde dock Farah Abadi när hon var med i På Spåret i fredags, så fin!! Och smart. Jag tror att hon också har hyrt sin klänning, men från min bloggkollega Kajsas koncept Style For Rent.

Har inte heller sett ut såhär, men ville mest visa upp en perfekt ruta. Kavajen är från Gestuz, även den hyrd via Rent Routine. Ja, vad mer kan jag berätta om livet där just nu inget händer.

Saker jag är sugen på att fixa med hemma just nu:

– Måla om i köket
– Gardiner till köket. Men vilka? Hiss?
– Skaffa växter till vardagsrummet som tål nordvästligt läge (kvällssol)
– Sätta fast vår sänggavel som nu står lutad mot sängen och har gjort en grop i bäddmadrassen:)
– Få upp taklampor och boka elektriker för att fixa med någon elgrej
– Eventuellt sälja vårt soffbord (det är lite för stort)


7 andra tankar högt och lågt såhär en måndagseftermiddag i februari:

Blev golvad av gårdagens avsnitt av Tunna Blå Linjen.

Termosmuggarna från Biltema är svinbra.

Undrar om Mamma vill låna mig hennes symaskin i ett par månader. Vill sy kläder och kuddar och gardiner.

Har skaffat Clubhouse. Stapplar mig fram. Ganska kul. Följ mig om ni vill, heter @gabriellaskog. Har dock inte haft ett rum än. Men vore kanske kul? Skriv om ni vill snacka om något med mig!

Borde inte dörrmattor mögla? Jag tänker, särskilt denna årstid. De blir blöta hela tiden och ligger ju platt mot golvet? Tänkte googla dörrmatta + bakterier men hejdar mig själv!!

Ljusstake! Tänker jag väldigt mycket på just nu. På vårt matbord står den klassiska trearmade från Guldkroken, men jag stör mig satan på att vanliga kronljus inte passar i den. Gillar denna underbara gjord av Kristine Thenman, och denna från Hay, men vill ha en större, riktig bumlig och tung, som tar plats på bordet, med plats för 2-3 ljus. Jag får nog helt sonika gå en keramikkurs och göra en själv.

Undra om jag ska ta med mig min termosmugg ut och dricka eftermiddagskaffet i solen.

 

 

Jo det ska jag.

Nu på en gång. Kommer nog bli frisk då.

Hej så länge <3

Follow my blog on Bloglovin.

 

56

Måndag. Jag har vaknat till denna vy tre dagar i rad. Klarblå himmel, sol, snötunga tallar.

Jag känner mig lite under the weather igen. Eller krasslig, vissen, som man kanske skulle säga på svenska.

Livsmedelsverket kostråd sedan 1999 är att vuxna bör äta minst 500 gram frukt och grönsaker per dag. Det är… så mycket? Det gör inte jag. Så det kanske bara är det.

Det är värst på morgonen också, och har varit så i ett par månader, vilket får mig att misstänka kvalsterallergi? Ja hej det är jag, eder googleläkare.

Min helg var exakt såhär:

Fredag: Vi beställde take-away, åt till På Spåret. Sen hyrde vi Spring, Uje, Spring, som vann Guldbaggen för Årets Film (m.m.). Den var fin.

Lördag: Skulle träffat Filip <3 som flyttat till Stockholm, men p.g.a. mina symptom kändes det dumt (även om jag testat negativt). Hängde istället i stallet hela dagen och var helt rörd när jag kom tillbaka från ridturen. Galopp i djupsnö!!! Är det finaste vi har. Vi blev stannade flera gånger av människor som sa ”Ååååh” och ”Aaaah”, att det såg så härligt ut. Och det var det. På kvällen lagade Patrick en pasta och vi tittade på The Dig (efter rekommendation från Ellen), gillade mycket. Sedan Inception, älskar sen gammalt.

Söndag: Vaknade med känningar i halsen, så även dagens planer på kompisfika ställdes in. Istället gick jag och Patrick en promenad, och sen låg jag raklång i soffan från ca kl 16. Såg ett avsnitt av Tunna Blå Linjen, och somnade till Fantastic Mr Fox.

Min SoMe*-ångest är på högvarv igen, så denna vecka ska jag nog låta instagramappen vara ett tag. Förra veckan la jag t.ex. upp bild och recept på latkes, men jag var tvungen att ta ned den 10 minuter senare. Exakt varför skulle jag gärna förklara, men det kan jag tyvärr inte.

Det bästa för mig hade nog varit om jag inte kunde se hur många som såg mina stories, gillade mina bilder, osv. Det absolut värsta är att man kan se hur många som följt och avföljt under en specifik dag. Och trots att jag lovar mig själv om och om igen att inte gå in i statistiken och kolla, så är det otroligt svårt att låta bli.

Förra veckan hade jag en frågestund: 33 avföljningar
Dagen efter la jag upp en selfie: 22 avföljningar

Dessa siffror gör något med mig. Trots att:

1. Jag vet att det är omöjligt att tillfredsställa en större massa
2. Jag vill inte tillfredsställa en större massa, eftersom att det vore att sudda ut det som utgör mig 
3. Mängden följare i sig är oviktig för mig. Och i slutändan gick jag f.ö. plus i följare (på grund av nya) under båda ovannämnda dagar.

Så, varför påverkar det mig så mycket? Det är inte fåfänga, då hade väl 3:an varit viktigare? Det är.. att vilja bli omtyckt? Kanske? Och skräcken inför att inte vara det. Vilket i sig kanske är en sorts fåfänga. Oh well. Jag läste någonstans på www att man ska ta det som en komplimang att bli av med följare (till måttlig grad), eftersom att det betyder att man utvecklar sin nisch, och fördjupar relationen med de följare som är kvar.

Hur som helst, under bra perioder bryr jag mig inte om detta alls. Jag går inte ens in på statistiken och kollar. Men nu är det väl ett par dåliga veckor, och då får det väl vara så. Intressant för er att läsa? NJA. Men ni brukar ju gilla när jag skriver lite naket, rakt ur huvudet.

*social media

Fiolfikusen har fått flytta in till köket. Jag tror att den kommer trivas bättre där, med sol långt fram på eftermiddagen. Nu känns det dock väldigt tomt i vardagsrummet, så jag är i full färd med att hitta en ersättare. Vad har ni för stora och lättskötta växter hemma hos er? På bordet står ett fint bud som jag fick av Gustav, aka Jävligt Gott, och Hemköp. Ingredienser till en klimatsmart bolognese. Kanske ska laga det i veckan.

På tal om mat så känner jag faktiskt att jag börjar komma in i en bra inspirationsperiod igen. Jag är taggad på att laga nya recept, stå i köket och pyssla. Jag ska nog ta upp mitt utforskande av det grekiska köket som jag höll på med förra våren. Återkommer!

En manchesterkostym! Det var allt.

Jag har också fått prova att hyra kläder från Rent Routine. Inte för att det finns så mycket att klä upp sig till nu, men ändå. Kul och smart grej! Och de har så fina saker.

Utsikten från vår balkong just nu. Älskar det.

Tänk, om ett par månader sitter vi här i kvällssolen och dricker vin.

Men jag vill inte prata om våren. Det är den första februari, och jag hör rykten om att vi troligtvis kommer att få behölla snön månaden ut. SåååÅ glad för det.

Minusgrader, snö. Det är mitt bästa väder. Under the weather är faktiskt helt fel ordval, inser jag nu.

Jag är in the weather, i mitt esse.

Och jag frodas. På återseende!

 

*

Follow my blog on Bloglovin.

101

Det kom en fråga:

”Förstår om du inte vill hetsa till konsumtion men du har såååå fin stil och jag behöver en vinterjacka. Alltså, vill ha en funktionell jacka som man faktiskt kan vara ute i snön i, samt inte frysa i, MEN som också är snygg. Vilken ska jag haaaa???”

KÄRA Matilda! Självklart ska vi hitta en vinterjacka till dig. Det är ju ett typexempel på en nödvändig konsumtion. Och funktionella men snygga kläder är lite av en hjärtefråga för mig. Här kommer lite saker som jag tänker på spontant:

Vilket klimat lever du i?
När de där första kalla vinterdagarna kommer är det nog lätt att tänka att man vill ha den absolut varmaste jackan av alla. Men bor man långt söderut i landet, eller i mellansverige, så är det verkligen inte nödvändigt. Min mamma (ursäkta uthängningen mam) köpte t.ex. denna värsting från fjällräven för ett par år sen, men har insett i efterhand att den egentligen är lite för varm för Svealand. Den blir helt enkelt lite för svettig, förutom under de allra kallaste dagarna (men hur många sådana får vi per år numera? ledsamt men sant). Bor du längre norrut så är de varmaste jackorna snarare nödvändigt.

Prova jackor!
Jag rekommenderar att åka till en sportbutik och sätta på sig lite olika modeller (kanske inte just nu då). Jag personligen får panik av jackor som känns allt för tunga och hårda, och har t.ex. svårt för parkasmodellen. Jag vill kunna röra mig fritt, och har hellre ett extra mellanlager än en allt för tjock och styv jacka. Jag gillar också jackor som går lite ned på låren och över rumpan, då upplever jag värmen stannar kvar på överkroppen bäst. Men på den här punkten är vi alla olika!

Investera
En så tråkig men viktig punkt. När det kommer till vinterjackor finns inga genvägar. Visst kan man köpa dunjackor från t.ex. H&M, men de är ju snarare skapade för att efterlikna ett funktionsmode, snarare än att faktiskt vara funktionella. De funkar absolut för en stadsvinter, men om man faktiskt vill kunna vara utomhus länge tycker jag att man ska ha en vinterjacka som man kan lita på. Som motstår kyla, vind och väta. Man vill inte stå där i pulkabacken, eller på fjället, eller på fikapausen i parken, och inse att den iskalla vinden blåser rakt igenom.

När jag pratar om att investera menar jag i kvalitet, och det behöver absolut inte innebära att man blir ruinerad. Dunjackan från Helly Hansen på bilden ovan köpte jag på Myrornas i gymnasiet för en hundring, och jag har haft den i snart 8 år. Visst är den lite medtagen, men den har inte ens börjat släppa i dunet. Min skidjacka är denna från Peak Performance, även den köpte jag second hand på tradera.

*

Nedan finns ett axplock av olika jackor jag valt ut, nästan alla på rea just nu. Med det sagt  rekommenderar jag verkligen att lägga in sökord på t.ex. tradera, sellpy, m.fl., eller hålla utkik på din lokala second hand. Ett exempel är den här jackan (adlink) från Boomerang, som jag ser verkligen hela tiden på tradera och marketplace, den brukar säljas för ett par hundralappar!

Medelvarm. Denna goding (adlink) från Gant är i en lite kortare modell, men med ordentlig krage, muddar i armsluten och fleecefodrade fickor (yum). Den är fodrad med 90% dun och 10% fjädrar. I en sån här modell skulle jag ta en eller kanske till och med två storlekar större än vanligt, för att få plats med varmt baslager och en fleecetröja under de kyligaste dagarna – och för att den ska bli lite längre. Jag grävde även fram en liknande modell (eller samma med ett annat namn?) på bättre rea hos Gant själva, guldspade nästa till mig, taaack.

Medelvarm. Jag har egentligen lite svårt för figursudda dunjackor, men jag tyckte att denna från Trespass var riktigt snygg. Så mysigt och bra med ordentlig luva också! Även denna är fodad i 90% dun och 10% fjädrar, på rea hos Afound (adlink). Skulle ta denna i en storlek större också.

Väldigt varm. Nu snackar vi! Jag har hört så gott om Elvines jackor, som både är snygga och varma. Denna är fodrad med Thermore® EVOdown®, en vegansk dunimitation som ska vara otroligt bra isolerande. Magnetiska knappar, vattentät, armmuddar!! Allt man kan önska sig. Överkroppen och luvan är dessutom fodrade med vad som ser ut att vara otroooligt len faux fur. MYS!

Budgetval. Denna jacka är från Lager 157 kvalar kanske inte in under kategorin investering, och är nog inget jag skulle ta med upp till fjälls, MEN jag tror definitivt att den duger för stadssnö och promenader. Ibland kan det vara skönt att ha en slit-och-släng jacka också som man inte behöver vara så rädd om (sen ska ju de dyrare jackorna såklart hålla för äventyr, men ni förstår vad jag menar). Jag har faktiskt hört att denna ska hålla värmen överraskande bra! Dessutom något vattenavvisande. Fodrad med polyester.

För dig som inte vill gå med rumpan bar. Denna långa puffermodell har onekligen blivit populär, och jag förstår det! Jag tänker att det är lite som att ta med sig duntäcket ut på promenad, mmmm. Det enda minus med denna modell är att rörligheten kanske blir något begränsad, men snygg och varm är man! De på bilden ovan är från Svea (adlink) och J. Lindeberg.

Medelvarm. En bubblare från Lexington (adlink)! Jag tyckte att den var snygg. Känns lite Canada Goose-nostalgisk. Den är fodrad med en dun- och fjäderblandning, har avtagbar huva och är något vattenavvisande. Dessutom kan man dra in midjan om man vill ha den något mer figurnära!

Medelvarm. En klassiker från Columbia, deras Pike Lake™ Jacket (adlink) med patenterad Omni-Heat funktion som reflekterar kyla. Älskar Columbia!! Eller, rättelse: Jag älskar deras herravdelning. Det vill jag tipsa om i överlag, kolla jackor även på herravdelningen! Särskilt om man som jag gillar de lite rakare och luftigare modellerna. Den finns även i dammodell, samt i en lite rejälare modell med huva. Av någon anledningen är dammodellen kortare, mindre rejäl och med färre funktioner :—)

Extremvarm. Måste tipsa om ett annat favoritmärke, Isländska 66 North. Kan inte understryka nog att exakt _alla_ har 66 North-jackor på Island (nåja, nästan). Från cool kids till pensionärer. Bara det är ju ett gott betyg, dessa jackor tål ur och skur!! Tindur Jacket är deras signaturjacka och kostar efter kvalitét. MEN den är svinsnygg, cool, pålitlig och unisex. Det gillar vi. En vacker dag ska denna ägas. Ska bara flytta ett par latituder norrut först.

Extremvarm. Måste nog avsluta med denna värsting från Helly Hansen. Det är denna modell jag har, fast från en tidigare utgåva med åtminstone 10 år på nacken. Detta är en jacka som följer med dig i livet. 100% redo för polarexpedition!

Det var allt för denna gång, hoppas ni fick lite vinterjacksinspo. Seså, ut i snön med er!! Puss!

 

 

Follow my blog on Bloglovin.

42

Ett önskeinlägg! Eftersom att en av mina vanligaste frågor är vad jag egentligen jobbar med tänkte jag försöka förklara det, så pedagogiskt som möjligt. Med en giant disclaimer att jag egentligen inte är en vän av att prata jobb utanför jobbet, och att jag absolut inte förväntar mig att detta ska vara intressant för någon, men eftersom att ni har insisterat gör jag ett undantag för er skull. Så mycket tycker jag om er! Med det sagt tycker jag själv att detta är superintressant. Med andra ord, varning för smalt inlägg. Nu kör vi.

När man pratar om förnyelsebar energi tänker de allra flesta på sol-, vind- och vattenkraft. De är alla exempel på bra och förnyelsebara energikällor som har fått ett stort uppsving sedan millennieskiftet. Jag jobbar också med förnyelsebart, men inom en lite mindre känd gren, nämligen geotermisk energi.

Ska vi ta det från början? Jag har valt det simpla formatet intervju, med lite blandade frågor som jag ofta får på ämnet.

 

Hej Gabriella! Jag har aldrig hört talas om geotermisk energi. Är det en ny teknik?
Hej! Tyvärr har branschen inte fått ett lika stort genomslag som andra förnyelsebara energikällor, mycket på grund av politik. Men det är långt ifrån en ny teknik. Det första geotermiska kraftverket byggdes 1904 i Italien. Faktum är att vi har utnyttjat geotermisk energi i tusentals år, inledningsvis genom att använda varma källor för att bada, laga mat och tvätta.

Jaha! Men vad är egentligen geotermisk energi?
Tänk bergvärme, fast berg-el. Man borrar djupare, ned i varmare delar av berggrunden. Då kan man pumpa upp varmt geotermiskt vatten (eller ånga), från ca 80°C till över 300°C, och använda det till att driva turbiner i kraftverk, och därmed generera elektricitet. Det använda vattnet pumpas sedan tillbaka ned i berggrunden där det återuppvärms. Systemet är alltså slutet, förnyelsebart, och innefattar väldigt lite till inga utsläpp.

Men var kommer värmen ifrån?
Från jordens inre kärna, den är nästan lika varm som solens yta. Värmen består dels av restvärme från jordens skapelse, för ca 4.5 miljarder år sedan. Men det genereras också ny värme hela tiden på grund av radioaktivt sönderfall inuti kärnan.

Och vattnet som man pumpar upp då?
Det finns vatten naturligt i berggrunden. Det rör sig i sprickor, porer och s.k. akviferer. Vattnet kommer ursprungligen från regn, hav, sjö, smältvatten m.m. som sökt sig nedåt i berggrunden där det värms upp.

Men svalnar inte kärnan om vi utvinner värmen? 
Nej, den värme som är tillgänglig för oss att utvinna är bara ett fragment av all värme som hela tiden strålar ut från kärnan, in i jordskorpan, ut i atmosfären och slutligen rymden. Värmeflödet är enormt (cirka 44 TW) och är en konstant process som sker hela tiden, utan att vi kan påverka det. Kärnan svalnar alltså, men inte på grund av oss, och exakt hur snabbt är forskare ännu inte överens om. Men det finns ingen anledning att stressa, vi pratar om någonstans mellan 10 – 90 miljarder år. En väldigt lång tid med andra ord. Och faktum är att solen troligtvis kommer att slockna långt innan dess, om cirka 5 miljarder år.

(Ursäkta, det var inte meningen att detta skulle bli så existentiellt. Som geolog blir man väldigt avtrubbad inför att prata om dessa typer av tidsspann)

Men varför har vi inga geotermiska kraftverk i Sverige?
Faktum är att vi är jätteduktiga på att utvinna geotermisk energi i Sverige, men enbart i form av bergvärme. För att kunna utvinna elektricitet skulle vi behöva borra över 4 km i vårt urberg (en av de äldsta berggrunderna i världen), och det är helt enkelt inte ekonomiskt gynnsamt med dagens teknologi. Forskningen är dock på god väg framåt, och i framtiden kommer energiformen inte att vara lika begränsad till vissa särskilda områden.

Vad för särskilda områden menar du? 
Man kan beskriva det som att den geotermiska värmen sipprar ut olika mycket över jordskorpan. Där det finns sprickor i jordskorpan, vid s.k. tektoniska plattgränser, sipprar värmen ut mycket – här bildas också vulkaner, gejsrar, spridningszoner, m.m. De 10 länder som utvann mest geotermisk energi under 2020 var USA, Indonesien, Kenya, Filippinerna, Turkiet, Nya Zeeland, Italien, Island, Mexiko och Japan. Alla dessa länder ligger i tektoniskt aktiva områden (se karta ovan).

Jag förstår. Men vad jobbar du egentligen med? 
Jag jobbar alltså som geolog på ett företag som investerar i, utvecklar och driver geotermiska kraftverk runt om i världen. Jag och mina geologkollegor utför undersökningar och analyserar data som hjälper oss att förstå vad som försiggår på flera hundra, ibland tusentals, meter djup. Allt för att försöka ringa in platser där man skulle kunna bygga ett kraftverk. Det är inte alltid helt enkelt. Men vetenskap hjälper!

När det är dags att borra ned till den s.k. reservoaren skriver jag en prognos till borrteamet. Den innehåller vad jag vet om berggrunden på olika djup, när jag tror att borrningen kommer gå snabbt vs. långsamt, och om jag misstänker att det kan uppstå problem någonstans, m.m. Jag eller någon av mina kollegor är dessutom på plats under borrningen för att ta prover samt konsultera borrbolaget. När kraftverket väl är på plats är det fortfarande en hel del som behövs hållas koll på. Vi utför hela tiden undersökningar för att se till att resursen mår bra, och att energiutvinningen är hållbar.

Jag jobbar också en hel del med säkerhet och miljö. Ser till så att alla har koll på eventuella risker, att borrbolagen sköter sin utrustning, att våra kraftverk är snälla mot miljön, m.m.

Hur kommer det sig att du jobbar med geotermisk energi, när det inte ens finns i Sverige? 
Det är en lång historia! Jag har länge velat jobba inom den förnyelsebara branschen, och fick praktik på ett clean tech-bolag när jag pluggade, och praktiserade även på Island lite senare. På den vägen var det! Med det sagt reser jag ganska mycket i jobbet (det var dock ett tag sen nu av förklarliga skäl), eftersom att vi för närvarande är verksamma på Island och i Taiwan, Japan och USA.

Och vad ska man göra om man vill jobba inom geotermi? 
Om man vill bli geolog inom geotermi skulle jag rekommendera att läsa en kandidatexamen inom geologi, och sedan hela eller delar av en master i ett land där de är experter på geotermisk energi, t.ex. Island eller Nya Zeeland. Man kan dessutom specialisera sig inom massa områden, geokemi, geofysik, modellering, GIS m.m. Vill man jobba inom det tekniska området skulle jag rekommendera att läsa en civilingenjörsexamen i energisystem, gärna inriktad mot geotermisk energi. Det är nog också bra att förbereda sig på att troligtvis bo utomlands, eller resa mycket.

*

Hoppas ni tyckte att detta var kul! Har ni fler frågor så ses vi i kommentarerna. Kram!

87

bildkälla.

Veckolista med lite tillägg snodd från Sandra.

Veckans känsla: Mysigt att vakna till snö!!

Veckans bok: Fortfarande Samlade Verk av Lydia Sandgren. Kanske blir klar denna vecka om jag lägger manken till. Men vill jag bli klar är frågan?

Veckans playlist: Denna instrumentala som jag lyssnar på när jag pluggar/jobbar.

Veckans podd: Jag såg att Värvet med Linnea Wikblad släpptes idag! Ser mycket fram emot att lyssna. Är så glad att hon börjat dyka upp lite på P3 igen, en toppenperson är hon!! Annars är det väl Daddy Issues, Alex & Sigge, Paparazzipodden och massa P3-program som vanligt.

Veckans TV: Så mycket just nu. Sveriges Mästerkock, Broad City, Schitt’s Creek, Celebrity Ex on The Beach (ligger efter), Lupin, Trapped, m.m.

Veckans mat: Är tyvärr oinspirerad. Det som brukar hjälpa är att gå runt i saluhallar, men det känns ju inte så aktuellt just nu. Äsch, något gott ska man väl kunna hitta på.

Veckans happening: Patricks föräldrar tillika antikroppsinnehavare var på besök i helgen. Det får nog stå för månadens happening. Annars händer det ju inte så mycket här *vattnar mossan som börjat växa*.

Veckans fundering: Jag har ett inlägg sparat om vad jag faktiskt jobbar med, och lite om branschen förnyelsebar energi. Jag personligen kan verkligen inte tänka mig ett tråkigare blogginlägg än någon som skriver om sitt såååÅ viktiga jobb (förlåt), men liksom – om ni vill läsa om mitt jobb ska jag inte beröva er på det. Ja/nej?

Veckans film: Igår hyrde vi Gräns, gillade! Och guldbaggetippade Spring Uje spring går att hyra på fredag, ser fram emot det!

Veckans gråt: Unnade mig ett frisörbesök i fredags, bara för att klippa topparna, ett par centimeter eller så. Jag har inte gråtit på grund av en misslyckad klippning sen jag var kanske.. 14 år? Men hon klippte alltså av 2 1/2 dm på 5 minuter. Kollade ned på golvet och blev yr, där låg halva mitt hår. Så slarvigt gjort också, helt ojämt och taggigt i topparna. Fyfan. Heartbreak. Grät hejdlöst i fredags medan Patrick klappade mig på huvudet (att jag insisterade på att se Titanic hjälpte inte), och är fortfarande så ledsen. Men men, det är bara hår, det växer ut.

Veckans köp: Inget, har köpstopp ett tag. Så skönt när man väl har bestämt sig. Jag är å andra sidan väldigt sugen på bil just nu. Eller, har väl varit i flera år egentligen. Jag mår så otroligt bra när jag får låna bil av mina föräldrar. Hela mitt tankesätt ändras, vad som är möjligt och inte möjligt för en dag. Livskvalitét! Frihet! Att kunna ta sig till skogar som inte är Hellasgården eller Nackareservatet som känns som typ… IKEA på en söndag. Det lär väl inte hända denna vecka men ändå. Bil bil bil.

Veckans plagg: Min manchesterrrrkostym. Som ni kommer att få se mer av, var så säker.

Veckans längt: Vaccin! Vad unikt!

 

Follow my blog on Bloglovin.

57

Jag ljög mycket som barn. Jag var nyckfull, gick inte att lita på. I konstrast till min storebror som med skamfyllda hundögon berättade om både alkohol- och cigarettdebut utan att vår mamma ens behövt fråga. För det mesta var mina lögner oskyldiga, utan uppsåt. Det handlade mer om en fascination för gränslandet mellan fantasi och verklighet, och framförallt: Hur lätt det var att lura människor. Hur snabbt jag blev bra på skådespeleriet.

När jag var 10 år blev jag fäst vid en bok jag lånat på biblioteket. Det var en gammal bok som inte gick att få tag på i bokhandel (det var innan näthandeln tagit fart). Utan att blinka mailade jag biblioteket och skrev att min ryggsäck hade blivit stulen, att låneboken hade legat i den, att jag gärna ersätter boken på något vis. Jag fick till svar att det är sånt som händer, vilken otur, vi stryker den från dina lån, lycka till. Jag förstod ju såklart att de skulle svara så.

Ett par år senare fick jag för första gången höra talas om mytomani, som ett faktiskt tillstånd. Det var en bekant som berättade om en morbror som led av narcissism och som ett symptom på det även mytomani, en gång hade han t.ex. ljugit om att hennes föräldrar varit med i en bilolycka. Jag minns att jag frös till när hon berättade om hans symptom, ”Han ljuger hela tiden, han kan inte sluta. Tvångsmässigt”.

Kommer jag att bli sån?

Men jag växte ur det tillslut, dem slentrianmässiga lögnerna alltså. Jag har dock inget problem med den enstaka lögnen. Tvärtom har jag alltid älskat och känt samhörighet med kryddare, story tellers (i.e. var och varannan poddare idag). Och jag ömmade så mycket för Bibbs i Tone Schunnessons Dagarna, dagarna, dagarna. Som trasslar in sig själv i lögner. Been there, done that.

Forskning pekar på att vi i genomsnitt ljuger cirka tre gånger per dag. Enligt samma forskning tror de flesta människor att de är bra på att se igenom lögner, men dåliga på att ljuga. Faktum är att det är tvärt om. De flesta är bra på att ljuga, men dåliga på att avslöja lögner. Är inte det intressant?

Skillnaden oss emellan är kanske huruvida man känner mer eller mindre obehag när man ljuger. I mitt fall: Ingenting. Med det sagt skulle jag ju aldrig ljuga av ondo, eller för att aktivt göra någon illa. Men använt på rätt sätt kan det verkligen vara en gåva. Att ljuga om [insert valfri ethos-markör] för att sätta dit jobbiga personer, komma undan kniviga situationer, fånga någons intresse, m.m. Och att avstå helt från lögner, t.ex. den vita, skulle ju innebära allvarliga sociala konsekvenser. Även om jag lagt karriären som ung och framgångsrik lögnerska bakom mig för länge sen kan jag fortfarande få hjärtklappning när någon säger något i stil med ”Sa inte du … ?”. Den fasansfulla rädslan inför att bli påkommen med en lögn man glömt att man ljugit.

 

Och boken står fortfarande i min bokhylla.

 

107

God morgon! Vad kloka saker ni skriver på mitt förra inlägg. Blir glad! För ett tag sen fick jag frågan om jag inte kunde visa vad jag brukar ha på mig under hemmajobbet, och eftersom att jag älskar när ni önskar inlägg så ska jag självklart uppfylla denna önskan.

Likt många försöker jag att ha på mig relativt normala kläder trots att jag jobbar hemma, även om det vissa dagar bara innebär tights och en oversize skjorta eller en stor stickad kofta. Smink och hårfix har dock prioriterats bort för länge sen, det jobbas snarare med lager av torrschampo hehe. Håll till godo! Har mått sådär hela veckan helt ärligt. Känt mig trött, vaknat snuvig. Inte covid-19 obs. Hoppas på bättre dar!

Jag har i alla fall haft kläder på mig.

Måndag! Sprall i benvit byxdress från & Other Stories, köpt på Sellpy. Samma som jag har i denna video. Jag klippte av armarna och sydde upp dem uppvikta, samt kortade till och fransade benen. Älskar den! Komplett look i loafers från Gant som jag fått av Pinar <3

 

Enkel tisdag i vit vintageskjorta och kostymbyxor från Filippa K (adlink), så sköna och klädsamma. Skärpet är från Rodebjer och heter Abelia, älskar det verkligen. Örhängen och ring är från Wretlund Studio.

 

Barbent onsdag! Skolpojkelook i franska vintagelädershorts och svart polo. Kavajen är Gant FW18 i mönstret Blackwatch. Älskar att rutorna innehåller både blått, grönt och svart = otroligt lätt att matcha. Har letat efter de tillhörande byxorna i ja.. snart tre år haha, fatta denna look. Strumporna är ifrån Björn Borg (adlink), loafers vintage.

 

Torsdag och kostymbrallorna från Filippa K igen, en gammal pullover i merinoull från Polarn & Pyret och silkessjorta från & Other Stories.

Fredag! Hade på mig supergamla jeans från lager 157 som jag klippt av, en svart sidenskjorta från Arket (köpt i LWL-gruppen) och skärp från Rodebjer. Pumpsen är från Vagabond, modell Joyce. Så sköna. Insåg nu att denna outfit känns väldigt Blondinbella 2019, visst? Haha.

 

I lördags hängde jag i stallet hela dagen och såg ut såhär. I dunjacka från Helly Hansen som är typ 10 år gammal, en näst intill antik Champion-mössa som jag snott från min pappa, boots från Sorel som jag ärvt av min lillebror, ridbyxor fr.. nä jag skojarrrr. Skulle egentligen ha åkt på en kompis småskaliga examensfir, men vaknade snuvig igen. Så typiskt. Men så är det.

Och idag är det söndag, och jag tänker bara ha på mig tights och fleece, gå på någon promenad, läsa böcker och yoga (följer Yoga With Adrienne’s 30-day Day Yoga Journey: Breath just nu).

Hoppas ni gillade detta, är varken varm i kläderna eller i mitt bekvämaste gällande outfitbilder. Nu blev d såhär!! Lite oskarpt, ojämt, suddigt! I synk med min mående denna vecka.

På återseende!

 

~

Follow my blog on Bloglovin.

76

Detta är alltså inte en renodlad trendspaning, utan framförallt vad jag personligen hoppas och är sugen på inom stil/inredning 2021. Alla bilder finns sparade på min pinterest.

 

Matchande set
Detta är ju inte på något sätt ett unikt begär, utan något som mer eller mindre trendat sen 2019. Under 2020 i form av tracksuits och loungewear sets 🙂 Nu är det kanske inte just det jag är sugen på, utan snarare: canadian tuexedo, helvitt, kompletta kostymer, helfärgat, manchester, monokromt mönstrat… mmmm. Det jag önskar är att webshopar, sellpy, etc, gjorde det enklare för mig att hitta sets? Vissa har ju funktionen ”Complete the look” eller t.o.m. en kategori som heter ”Sets”, men det är ganska ofta som jag t.ex. faller för en kavaj och vill ha de matchande kostymbyxorna, men måste liksom genomgå detektivarbete för att hitta vilka byxor det är som har samma tyg? Pls, internet, keep up.

 

Minimalism 
Jag är fortfarande en vän av det luftiga modet, men i en lite mindre gullig ton. Kom flygiga linnedressar, skräddarsytt, oversize poplinskjortor, raka culottes. Av någon anledning är det så otroligt svårt att komma sig för att steama/stryka, men i år ska jag verkligen få in det i rutinen. Prata aldrig med mig om du är en skrynkla på ett plagg igen!! Uniqlo’s SS21 verkar vara inne på samma spår som mig. Älskar precis allt.

 

Accessoarer 
Samtidigt som jag är sugen på avskalade och raka snitt i garderoben är jag mycket sugen på att lägga lite mer krut på accessoarerna. Stora bulliga örhängen, en signaturring, statementväskor. Ett riktigt snyggt bälte, och ett par väl matchade skor kan verkligen sätta en hel outfit på sin rättfärdiga plats. Ja hej hej det är jag, drottningen av floskler.

 

Harry Styles
Min stora sorg är att jag ännu inte fått uppleva detta mode. Min högsta dröm är liksom att gå ut på klubb.. och så ser alla killar plötsligt ut såhär. Gah! Ber till alla högre krafter att 70-talet någon gång kommer tillbaka under min livstid, och jag tycker mig ändå ha sett lite tecken på det här och där. 2019-2020 dominerades ju av 90-talsmode, så det kanske är 80-talet som står på tur härnäst? Nåväl, den som väntar på något gott!!! Och när det väl händer kommer jag inte vara sen med att skaffa en frisyr á la icon Farrah Fawcett, be so sure. Get groovy. Längtar! Tills dess är jag tacksam för Harry Styles.

 

Anti-inredningen
Och vad menar jag då med detta. Jo, att jag är lite trött på de extremt svängande trenderna inom inredning. När det inte längre handlar om att bygga ett hem som känns rätt för dig, utan snarare att hemmet ska se rätt ut. 2020 dominerades av vågiga speglar, fogskum, pasteller, skruvade ljus, teddymöbler och prints. Jag skulle bli förvånad om dom trenderna följde med oss 2021. Vad händer med alla möbler som producerats för att tillfredsställa den föregående trenden? Så osexigt att hålla på och byta möbler ofta, faktiskt.

Jag längtar efter konstiga hem, udda hem, fula hem, egna! Hem som känns som att komma hem till dig. Därför hoppas jag att det blir ute med inredning 2021. Att vi slutar titta på ideal och trender att försöka efterlikna, och istället tittar inåt, och inreder efter ett enda motto:

Hemtrevlighet. Vad det nu betyder för dig. Och om det är pasteller, skruvljus och vågiga möbler – go for it!

P.S. Kollaget är alltså inte exempel på hur jag vill att folk ska inreda (det skulle omintetgöra poängen i hela ovanstående text), utan är bara exempel på lite ’egna’ hem.

Ett lugn
Det här hänger ihop med föregående punkt. Jag upplever att ha-begäret/konsumtionshetsen har eskalerat de senaste åren. Svårt att säga exakt vad det beror på. Många av oss följer kanske modeinfluencers på sociala medier, som har nya kläder exakt hela tiden. Och även om man vet att deras jobb är att inspirera, visa upp nya kollektioner, att de får pressbud med kläder hela tiden, i.e. långt ifrån representativt för gemene mans konsumtionsmönster, så är det klart att man blir påverkad – ”Om hen har den snygga jackan från den nya kollektionen, ska inte då jag också unna mig?”. Det är ju trots allt exakt så den typen av marknadsföring vill få oss att känna.

Trender svänger snabbare än någonsin. Inte ens de stora modehusen hänger med. Klädesplagg går virala, för att sälja slut, för att sedan bli passé någon vecka senare. Jag tänker osökt på den rosa puffiga H&M-klänningen som kostade ca 199:-, sålde slut direkt, och som väldigt många stora profiler bar under högsommaren. Den representerar verkligen sommarmodet 2020. Tror ni att någon kommer att ha på sig den 2021? Jag har verkligen svårt att se det. Den var ute lika snabbt som den blev inne.

Jag är verkligen inte ute efter att kritisera stora profiler, eller trender, eller ens modeintresserade, det vore verkligen att kasta sten i glashus. Även om jag vet att jag personligen konsumerar mindre än snittet, handlar second hand för det mesta, och är för det mesta stadgad och trygg i min basgarderob – men självklart blir jag också påverkad. Att påstå något annat vore naivt. Väldigt många av mina köp som jag gör idag baseras de facto på saker jag sett online, av någon jag inspirerats av, och sedan utvecklat ett ha-begär över. Köpen känns i de allra flesta fall underbara, som att jag verkligen unnat mig något, botat något som saknats.

Men faktum är, att jag saknar ju inget. Jag kan i skrivande stund inte komma på en enda grej som jag behöver. Trots detta uppstår ibland den där starka käslan av begär, ofta efter en stunds scrollande på instagram. Och helt ärligt, jag är så trött på den. Trött på min egen tankekraft som går åt det, samt kulturen på sociala medier som mångt och mycket just nu är: köp det, använd denna kräm, beställ detta svindyra vin, bär dessa boots, byt intredningsstil – din nuvarande är ute. Det är… så otroligt hetsigt emellanåt. Jag pratar inte om hållbarhetsproblematiken (den finns ju defenitivt), utan framförallt om stressen. Konsumtionsstressen. Har ni också känt den? När det är rea på rea någonstans, och man bara måste köpa något nu nu nu innan det säljer slut?

Pust.

2021 är året då jag ska försöka rannsaka mig själv och rensa upp bland sånt som triggar dom känslorna. Jag vill fortfarande inspireras, men inte till att köpa mer, eller ändra på mig själv, eller mitt hem.

Jag vill bara ha: Ett lugn. En glädje i det jag redan har. Namaste osv!

 

Vad är ni sugna på?

 

~

Follow my blog on Bloglovin.

69

En liten hybridlista från Julia och Flora om böckerna jag läste 2020.

Antal lästa böcker under 2020:
Helt ärligt, jag vet inte exakt? Jag är lite ringrostig på läsdokumentation, och har precis börjat använda goodreads lite halvt (tycker appen är så tråkig). Jag tror att jag ska köpa en analog läsdagbok istället. Men det rör sig om ett drygt 20-tal böcker. Det är mindre än vad jag vanligtvis brukar snitta, men det är ok.

Jag hade svårt att hitta läsron i år, speciellt under första halvan av året. Bokstäverna hoppade runt i böckerna. Jag kunde läsa sidor, kapitel, för att efter ett tag komma på mig själv med att faktiskt inte ha läst någonting alls – bara scannat. På grund av ångest, såklart. Inte hela tiden, men så pass mycket att jag inte hade tid till att läsa. Eller, tid hade jag ju, men det kändes inte så. Hjärnan var upptagen med att grubbla över annat.

Men det gick över, som det alltid gör. Sakta men säkert kom den tillbaka, läsron. Att vi slängde ut mobilerna ur sovrummet i september gjorde också en stor skillnad. Då började jag läsa åtminstone varje kväll, även om det bara var ett par sidor.

Vilken typ av böcker läste du?
Mestadels romaner. Utöver det, någon enstaka poesisamling, en essä, två biografier och en novellsamling.

Vilken månad läste du flest böcker?
December.

Vilken månad läste du minst?
Troligtvis juli. Då låg jag bara och slingrade mig som en ål på strandhandduken och tittade på (läs störde) Patrick som försökte läsa. Tillslut gav jag upp det skönlitterära och köpte en Kalle Pocket. Mycket bra beslut.

En ny genre för året?
O av Judith Kiros som är en slags hybrid av poesi och essä. Den tar sin utgångspunkt i Shakespeares pjäs Othello. En upplevelse!

Några omläsningar?
Novellsamlingen Blind Willow, Sleeping Women av Haruki Murakami. Ett kärt återssende. Har den på mitt nattduksbord och läser en novell då och då, som en liten karamell att suga på länge. Little Women av Louisa May Alcott läste jag också om med bokklubben.

En bok som fick dig att gråta?
The Hungover Games av Sophie Heawood. Så fint, roligt och ärligt skriven om singelmödraskapet. The good, the bad and the ugly. Och många minnesvärda hundöron som ni ser.

En bok som fick dig att skratta?
My Year Of Rest and Relaxation av Ottessa Moshfegh. Så dråpligt att ha en person på sitt kylskåp så att man ska komma ihåg att man inte vill träffa dem. Skrattade rakt ut.

Bästa läsplatsen 2020?
Soffan under mellandagarna. Tryggare kan ingen vara.

Några böcker som fick dig att vilja skriva?
Antiken av Hanna Johansson.
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Löparna av Olga Tokarczuk

Tre fina bokminnen från 2020:


3. I maj när vi hade coronaanpassad bokklubb utomhus, och Sigge (Johannas borzoihund) var bara en liten valpspoling.


2. Nästan varje dag efter jobbet i juni cyklade jag ned själv till Kottlasjön och badade, läste och solade på en varm klippa.

1. När vi byggde vår bokhylla. Känns som att ha ett eget bibliotek hemma <3

I vilken form läste du böcker 2020?
Bara i vanlig fysisk bokform, bortsett från Jag ser allt du gör av Annika Norlin som jag lyssnade på inläst av Olof Wretling på bred norrländska. Så otroligt mysigt.

Vilken var den första boken du läste 2020?
Kan det ha varit Little Women av Louisa May Alcott? Jag tror det. Så fin. Läste den första gången som ung tonåring. Gillade den om möjligt ännu mer nu. Och filmen! Otrolig.

Och vilken var den sista?
Samlade Verk av Lydia Sandgren, men jag har halva kvar.

En bok du köpte men aldrig läste?
Sista delen av Smirnoff-triologin. Kommer slutföra den under 2021.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2020?
Little Women av Louisa May Alcott
My Year Of Rest and Relaxation av Ottessa Moshfegh
War and Peace av Leo Tolstoy
Antiken av Hanna Johansson
Jag for ned till bror av Karin Smirnoff
A Certain Hunger
 av Chelsea G. Summers
The Hungover Games av Sophie Heawood
A Promised Land av Barack Obama

Och om du måste välja en?
A Certain Hunger av Chelsea G. Summers. Som nekades av hela 25 bokförlag innan den tillslut gavs ut av Unnamed Press – och sålde slut direkt på Amazon. Inte för att den var det mest kompletta jag någonsin läst, vackrast språk eller så, men för att den var något alldeles alldeles extra, och olikt något annat jag tidigare läst. Så smart, rolig, sexig, äcklig, barock… otrolig!

bildkälla

Vad har du för förväntningar på bokåret 2021?
Jag hoppas nog bara på läsro, läslust, och många bra och roliga böcker.

Vore också mysigt att kunna ligga på en gräsmatta i sommar
under en stor björk
utan restless legs
utan ångest
dricka litervis med saft
sluka bok
efter bok
efter bok

 

 

~

Follow my blog on Bloglovin.

51