I år är det 10 år sedan jag flyttade till Stockholm! 10 år, det känns overkligt att jag bott här så länge. Jag räknade lägenheterna jag bott i och kom fram till att det är 11 stycken totalt. Så lite mer än en lägenhet om året. Inspirerad av Sandra Beijer och till ära av mitt 10-årsjubileum tänkte jag att vi tar och kollar på alla mina lägenheter! Det får bli två inlägg, för hjälp vad jag flyttat runt.

Mörby

Hösten 2011 flyttade jag till Stockholm! Min första lägenhet i Stockholm låg i Mörby. Så längt utanför stan men nära till Stockholms Universitet, och jag hade ju flyttat till Stockholm för att plugga. Lägenheten i sig var liten, omysig och hade en tjock-TV. Mitt starkaste minne härifrån är att en granne knackade på dörren panikartat en söndag, mitt på dagen, och bad om en toalettrulle. Undrar fortfarande vad som hade hänt som gjorde att han behövde den där rullen så desperat.

Skogskyrkogården

Lägenheten i Mörby hyrde vi bara i ett halvår tror jag. Nästa lägenhet, den i skogskyrkogården, hyrde vi ännu kortare. Två vårmånader 2012 bodde jag i en smutsig men ljus lägenhet som låg precis vid e4:an, så nära att jag lärde mig känna igen ljudskillnaden på sirenerna mellan ambulanser, brandbilar och polisbilar. Kanske var det för att jag bara bodde här på våren. Men jag minns den är tiden som ljus, grön, hur jag satt under träden på kyrkogården och läste.

Skärmabrink

Den här lägenheten var också så smutsig när vi flyttade in, vilket vi gjorde under juni 2012, han som hyrde ut den till oss visste inte hur man städade. Och i köket fanns det ingen fläkt utan bara en bordsfläkt vid spisen. Här skulle vi ha bott länge men så blev det inte för han vi hyrde den av ångrade sig. Så det blev bara 5 månader. Jag bodde inte här så mycket för under sommaren var jag hemma i Västerås, jobbade på distans och tog körkort.

Sundbyberg

Min bästa andra hands-lägenhet dittills! Inte för att den var fin och mysig utanför att den var ren och framför allt för att tjejen vi hyrde den av var SÅ trevlig och hade bott själv mycket i andra hand. Den var ren, hade rimlig hyra och vi fick tillgång till förrådet. Bara en sån sak vet jag kändes otrolig. Plus att jag verkligen gillade Sundbyberg som område.

Skärmarbrink

Tyvärr gjorde sundbybergs-tjejen slut med sin kille och behövde flytta tillbaka till sin lägenhet. Då fick vi tag på den här fina via en gammal klasskompis till mig. Så det blev flytt tillbaka till Skärmarbrink igen, nu har det hunnit bli höst 2013. Jag tyckte om denna lägenhet så mycket. Bra läge, ljus och nästan inredd så som 23-åriga Emelie hade inrett själv. Men den kostade lite väl mycket för två stycken studenter.

Hammarbysjöstad

Eftersom skärmarbrink-lägenheten var så dyr började jag kolla studentlägenheter. Då visade det sig att vi kunde få en typ lika stor lägenhet som vi bodde i 900 meter närmare vattnet och stan för halva priset. Så vi sa upp vårt andra handskontrakt när vi fick tag i denna pärla några månader senare. I mars 2014 flyttade vi till den lilla lilla studentlägenheten med uteplats. Det blev inte att vi bodde här speciellt länge heller, jag tänkte nämligen lite naivt att om vi bor större, då kanske vårt förhållande blir bättre?

Hammarbysjöstad

Vi flyttade därför 5 våningar upp i huset till en mycket större lägenhet redan i december 2014. Där bodde vi tillsammans i 3 månader innan jag gjorde slut. Jag bodde kvar för det var min lägenhet enligt kontraktet, hehe. Här bodde jag länge, både ensam och med Sofia. Älskade denna lägenhet och blev så ledsen när jag var tvungen att flytta ifrån den. Min första alldeles egna lägenhet. Jag känner så mycket för den fortfarande, lite som att jag blev delar av den jag är idag i den där lägenheten. Satt på golvet i den tomma lägenheten och fällde en liten tår dagen jag lämnade in nycklarna.

Nu är det 4 lägenheter kvar! Men de tar vi lite längre fram för det här blev så otroligt långt!

24

Under min julledighet kollade jag på extremt mycket serier, och så har jag stickat. Det är mitt nya pandemiprojekt – att lära mig sticka. Men nu till serierna jag sträckkollat samtidigt som jag tappat maskor och stickat ojämt.

Illustration av mig, klicka på bilden för att komma till min Illustrations-insta!

Familjen Bridgerton

7,1 på IMDb finns på Netflix
Nej men här möts två genrer jag gillar i perfekt harmoni, gossip girl och kostymdrama. Jag hade inte gissat på att det skulle vara en bra matchning men det är det. Så Daphne Bridgerton debuterar och eftersom hon är kvinna på det tidiga 1800-talet är det här det absolut viktigaste i hennes liv, mitt i allt detta börjar en ”skvallertidning” att tryckas upp, där avslöjas flertalet skandaler. Extremt likt gossip gril fast med pampiga baler i ett 1800-tals England.

A Discovery of Witches

8,1 på IMDb finns på HBO
Diana Bishop är en helt vanlig person som pluggar på Cambridge universitet, ja förutom den lilla detaljen att hennes mostrar som uppfostrat henne är häxor. Märkliga saker börjar hända och en dag får hon låna och läsa en bok som förändrar allt.

Den här serien är så filmisk, jag älskar hur den är filmad, tonen och känslan. Det är mystisk och vacker och lite spännande.

WandaVision

7,6 på IMDb finns på Disney+
Jag gillar Marvel så jag kände att jag absolut behövde titta på detta. Än så länge finns det bara 2 avsnitt ute, nya släpps varje fredag. Det är svårt att säga vad det handlar om, Wanda och vision är fast i någon slags drömvärld som de verkar tro är deras verkliga liv men en hel del pekar på att det inte är så. Mer än så vet man inte. Det är långsamt, extremt långa eftertexter 7 minuter(!?) men jag vill ändå se vad som händer. De första två avsnittet lever absolut inte upp till mina förväntningar men jag hoppas på att det vänder snart. Så titta om du är ett Marvel fan men annars kan du skippa det.

14

Vi börjar bli klara! Jag tänkte att vi kunde kika på lite före och (nästan) efter! Tycker sånt är så kul själv. Fina efterbilder får bli när det är helt klart och ljuset är tillbaka. Nu blir det halvstökigt och fotat med mobilen.

Efterbilderna är tagna i början av december, jag tänker att vi inte gjort något sedan dess men det var vi verkligen.

En tavla är uppsatt, även gardiner, handtagen till köksluckorna är på plats (ist för tejp som bilden här visar) och vi har målat listerna, både de nya vi satt upp i öppningen men även de gamla golvlisterna. Färgen lossnade nämligen på dem på flera ställen när vi drog bort tejpen efter vi målat om.

Jag köpte först en lång, vad jag trodde var ljust beige gardinlängd, men den färgen såg verkligen hemsk ut till väggfärgen i vardagsrummet. Så nu sitter vita 30 cm för korta gardiner uppe istället. Soffan är också provisorisk vi måste bara hitta en vi gillar som är bekväm, snygg och inte speciellt dyr och helst har avtagbar klädsel. Men den ekvationen verkar vara omöjlig.

10

Jag såg ett inlägg i en grupp på facebook här om dagen. Det var en tjej som frågade hur man visste att man ville ha barn och hon efterfrågade specifikt svar från de som hade en annorlunda inställning än ”jag bara visste”.  Det fick mig att börja tänka och jag insåg att det jag hade att säga aldrig skulle få plats i en kommentar. För det var ganska långt ifrån ”att bara veta” för mig.

Jag har alltid tänkt att jag nog vill ha barn någon gång i framtiden. Sedan gick tiden och framtiden kom flera gånger men barnlängtan uteblev. Det var väldigt abstrakt för mig, jag tänkte en hel del på ifall jag ens kunde bli gravid. Det går ju inte att veta när man aldrig vart det innan.

Sedan hände det, 2017 blev jag gravid, men då var den där framtiden fortfarande väldigt långt borta. Jag kastade det positiva testet på Hampus och sa att det var ett jävlaskittest som var trasigt. Min enda positiva tanke då var att jag nu visste att det gick, det där med att bli gravid, till när framtiden och barnlängtan skulle komma.

Men att göra en abort var inte så enkelt, eller låt mig omformulera: beslutet var jätteenkelt och helt ångestfritt. Jag ville inte ha barn. Men rent kroppsligt så var det så mycket som hände och kändes både under och efter aborten. Det var så mycket som jag inte visste om. Det fick mig att börja tänka på barn och graviditet på ett helt annat sätt. Jag ställde mig massor med frågor; Vad vet jag om att vara gravid? Om att bli gravid? Om missfall och förlossning? Inte alls mycket visade det sig. Så jag bestämde mig för att lära mig, så att jag skulle vara redo och kunna ta någon form av beslut. För att kunna svara på frågan; Är barn för mig?

Så jag började lyssna på förlossningspoddar, vattnet går och förlossningspodden och jag började följa asabea på Instagram. Jag lyssnade och lärde mig. Att höra så många olika berättelser, hemska, underbara och helt vardagliga, hjälpte mig att formulera en bild och uppfattning om hur det skulle kunna vara att bära och föda ett barn.  Jag blev mindre rädd och mer förberedd, till slut var jag till och med taggad. Jag ville ha min egen berättelse.

Men jag kände absolut ett behov att att ha saker på plats, som jobb och boende. Men det behovet var egentligen sekundärt för mitt största behov var, vilket jag förstått nu i efterhand, att jag behövde veta mer vad det innebar att vara gravid, att gå igenom en förlossning och om livet med barn.

Efter att ha lyssnat på massor, massor med berättelser och tänkt på vad jag nu ens skulle kunna erbjuda ett barn så bestämde jag mig för att jag vågade och ville.

24

Januari 2020, jag hade min första kväll utan Otto och vi firade Josefin som fyllde 30! Det enda firandet som kunde bli som det var tänkt. Den här bilden känns som en helt annan tid sedan dels pga det uppenbara: fest, sitta nära men också pga att ingen jag känner bor i den där lägenheten längre och en till liten person har fötts in i gänget sedan dess.

Det blev februari och vi insåg att 35 kvm ju faktiskt är lite väl trångt på 3 personer. Så vi bestämde oss för att sälja och sedan vips var den såld. Det gick så fort och så bra.

Mars och covid-19 kom och jag som precis hade börjat röra mig hemifrån, gå på öppna förskolan och hänga med kompisar stannade hemma igen fast nu hade vi sällskap av Hampus också!

April

Vi köpte lägenhet! Vi kollade på väldigt många, vissa blev sjukt dyra, andra fick inga bud alls och vi blev misstänksamma. En dag ringde vår mäklare som sålt vår lägenhet och sa, jag har hittat den, er nya lägenhet! Och det hade hon. Ovan kan ni se originalplanritningen och en skiss på hur vi tänkte och så en bild på väggen så som det var på visningen, den väggen vi nu har rivit ner.

Maj och Hampus jobbade fortfarande hemma och hade en miljon möten. Och Otto var absolut liten fortfarande men inte så tyst och lugn längre. I maj månad snittade jag 20 000 steg om dagen enligt min app. Jag gick och gick och gick och lyssnade på böcker. Och visst är vi liiite lika ändå, jag och Otto?

Juni

Otto hade lärt sig att sitta bra och kunde krypa och ställa sig mot lite grejor. Vi började gå till öppna förskolan som hade verksamhet utomhus. Hade inte sett poängen innan när han inte ens kunde kunde ta sig runt och sitta och det var utomhus.

Juli var ganska sämst rent vädermässigt vilket var typiskt för vi var lediga och var i Skåne nästan hela månaden. Men det regnade och regnade. Men det gjorde inte så mycket, vi var på loppisar, åkte till Österlen, hälsade på kompisar tog in på hotell, badade så ofta vi kunde och jag fyllde 30! Det var ändå en otrolig månad, Otto hade också en period då han sov till 07.30. Inte hänt sedan dess.

Augusti

Vi fick äntligen tillträde till lägenheten. Precis lagom tills dess kom värmen. Hela augusti stod vi och målade, spacklade och rev väggar i värmebölja. Rekommenderas inte.

September

Min sista föräldralediga månad! Otto tog sina första steg dagen han blev 10 månader. Så sista månaden vi var hemma tillsammans kunde han gå, han kändes helt sjukt stor så snabbt då! Annars så spenderades ca varje minut av september till renovering. Det var allt vi gjorde.

Oktober

Det var en väldigt bra månad. Renoveringen började lida mot sitt slut och vi hade äntligen ett fungerande kök, rinnande vatten, diskmaskin!! Det kändes så lyxigt. Jag firade min 30-årsdag med mina kompisar flera månader för sent. Ottos faster och kusiner var uppe på besök och Otto fyllde ett helt år! Mycket bra och kul som hände i oktober. En ny favoritmånad sedan 2019, helt klart.

November

Jag hade så mycket planer. Merparten av min familj och mina vänner fyller år i november. Men istället blev det ännu en månad av inställt firande. Så på grund av allt inställt blev månaden väldigt lugn och mysig, minus den hemska matförgiftningen jag råkade dra på mig på Hampus födelsedag.

December

För mig har november och december lite flutit samman. Det har vart samma långsamma tempo och inställda aktiviteter. Till och med inställd jul. Eller ja det är ljug, det har inte alls vart långsamt på jobbet, där har jag haft massor med saker att göra på bara 4 dagar (är permitterad 1 dag i veckan). Fast det här med att jobba 4 dagar ist för 5, speciellt efter en föräldraledighet, är nog den bästa konsekvensen av det här covid-året.

Förhoppningsvis hörs vi lite mer här 2021, jag ska bara få Otto att sluta vakna 04.30 först. Ge mig gärna tips på hur man lyckas med det!

29

Varför går renoveringar alltid så mycket långsammare än vad man vill? Tyvärr bestämde sig vår alldeles nya mycket dyra diskmaskin för att gå sönder. Så nu är vi utan diskmaskin i väntan på reservdel. Att vi är mitt i en pandemi snabbar givetvis inte direkt upp saker och ting. Tre omgångar har vi fått avboka allt och skjuta upp saker pga förkylda.

Men mitt i allt så har Otto fyllt 1 år, han börjar bli så mycket person! Det är så kul!? Mitt liv kan verkligen delas in i ett före och efter. Innan Otto och nu. Två olika världar både inuti och runtomkring mig. Vi firade hans födelsedag vi tre. Det var så mysigt att dekorera och slå in paket tillsammans med Hampus kvällen innan.

Tycker det är otroligt gulligt när han försöker sätta sig i precis alla små utrymmen kan kommer över. Hittar honom ofta i kartonger och lådor.

I helgen har vi gått till närmsta park helt utan vagn och satt upp en julstjärna som lampa över köksbordet. Egentligen skulle jag och Otto vart i Västerås, jag skulle fira 3 kompisar som fyller 30 och så skulle vi hälsat på massor med familj. Men park och julstjärna fick det bli istället. Jag är 100% för att börja peppa jul så fort man känner för det. Speciellt i år.

Och så har jag ritat! Vi har (tillfälligt?) flyt i nattningarna så vi har liksom fått massor med kvällar ensamma. Älskar att rita och lyssna på ljudbok! Följ min illustrations-insta om ni vill se mer sånt.

19

Igår skrev min kollega till mig hur nice det var att få 1 timmes extra sovmorgon pga vintertiden. Det har ju då verkligen inte inträffat här. Otto har istället gått och lagt sig senare än vanlig och vaknat 1 timme tidigare än vanligt vilket då blir 2h tidigare. Godmorgon 04.00. Jag är så trött att det är en kraftansträngning att trycka ner tangenterna. Det tar lång tid innan jag förstår vad mina kollegor säger, jag får tänka alldeles för länge för att hänga med i ett skämt.

Jag tog en titt i appen ”växa och upptäcka världen” (en app där man följer bebisens utveckling) jo men det var absolut ett åskmoln ovanför Otto nu, ”ungefär king den här veckan är det troligt att en stormig period inträffar”, stod det. CHECK. Imorse ville jag returnera honom. Sedan försökte han sätta sig ner i en sjukt liten korg och det var så gulligt att jag nästan började grina. Ja. Det är väl såhär det är att vara förälder antar jag? Retursedel i ena handen och kärleksförklaring i den andra.

19

I våras och i somras när Hampus jobbade hemma och vi bodde på 35 kvm var jag ute på många långa promenader. Det gjorde mig exakt noll för det var ju vår och ljudböcker finns. Otroligt bra grej. Tänkte tipsa om 3 jag lyssnade på och gillade! Det blir inget fancy här, jag försökte lyssna på sånt. Lyssnade på allt jag fått lära mig och klubben, dom var bra men jag kände ju inte direkt ett sug att lyssna vidare på samma sätt jag gör med feelgood böcker. Och ja, min nivå av fancy är inte direkt Anna Karenina, mardrömsläsning enligt mig. Så här har ni lite härligt fluff jag gillade:

Någon som du

Boken handlar om ett lägenhetshus i New York, eller ja, om personerna som bor i huset. Och om Sanji som en dag börjar jobba som hissoperatör i huset för att hjälpa sin släkting att slå världsrekord i vertikalt resande.

The bookshop on the shore

Handlar om Zoe som har det skit i London, allt är pissdyrt och hennes 4åring vägrar prata. Han bara säger inte ett ord. Sen så har hon ett ex som är 100% skit. Så hon flyttar till Skottland och börjar jobba i en bokbuss.

Something to tell you

En dag hittar Frankie ett brev från sin döda mamma. I brevet står allt hon inte velat veta, som hon gott klarat sig utan. Men nu när hon vet vem hennes pappa är så måste hon träffa honom.

17

Jag börjar långsamt börjar vakna ur renoveringsdvala och bebisbubbla. Två väldigt intensiva och omfattande projekt. Projekt renovering börjar lida mot sitt slut, det har som vanligt varit många överraskningar bland annat läckande badkar och möglig kommod. Det är väldigt mycket saker kvar, såklart, och vi kommer nog aldrig bli helt klara. Men allt det stora vi ska göra själva är vi klara med. Så märkligt. Ska visa mer här snart med mycket finns på instagram sparat i höjdpunkter.

Lite processbilder från vyn i hallen, vi börjar närma oss!

Tänkte en del på vår nuvarande och vår tidigare renovering när jag läste min bloggkollega Jessicas inlägg om hyresrätter vs. bostadsrätter och onödiga renoveringar. Kände mig faktiskt riktigt rutten när vi rev ut det här köket som till synes fungerade väldigt bra för att vi ville riva upp väggen mellan vardagsrum och kök. Men å andra sidan så har vi inte ens haft möjligheten att få en hyresrätt, trots att jag stått i bostadskön i Stockholm i snart 10 år. Och det har tagit väldigt lång tid att kunna köpa ens, pga överprisad andra hands-marknad och mängden kontantinsats som krävs. Sedan har vi ju absolut inte heller haft råd att köpa en lägenhet i den storleken eller i det utseendet vi hade önskat. Så att renovera smart har vart alternativet för oss, försöka behålla så mkt vi kunnat och renovera i stil med huset (funkis) osv. Generellt tycker jag att bostadsmarknaden är otroligt svår, det är så mycket som krävs för att få en hyresrätt och för att kunna köpa en bostadsrätt. Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt annat än att jag håller med om att renoveringar ofta kan vara onödiga samtidigt som att de, såklart, är väldigt nödvändiga i många fall. Det är en balansgång som så mycket annat.

22

Imorgon är min sista föräldralediga dag med Otto. Sista dagen? Jag har nästan vart hemma i ett år. Först nästan 1 månads väntan, sen nästan en månad sjuk och nybliven mamma. Sen började det. Innan allt tog ett abrupt slut med Corona. Tillbaka in i bubblan. Det känns inte riktigt som att jag någonsin klev ur bebisbubblan. Precis när jag var redo plastades hela världen in i bubbelplast och nu vet jag inte riktigt vad jag kommer tillbaka till.

Kommer jag ha glömt allt? Jag kan räkna på mina fingrar hur många gånger jag suttit vid en dator det senaste året. Kommer jag klara av att tänka i längre sekvenser? Min hjärna känns som dom där Keno-bollarna. Alla tankar bara studsar runt och sedan flyger nån ut. Vad som stannar kvar är ett lotteri.

Förhoppningsvis ses vi mer här snart när jag har en dator igen. Hoppas!

21