Nej men okej! Ingen har väl missat att jag fyllt 27? Annars kan ju läsa mina tankar inför detta här. Det har känts rövigt deluxe. Men jag har försökt landa i det. Min födelsedag var fin, trots mitt lite ångestiga mående. Var också stressad pga ett ev projekt som inte kommer bli av. Det smärtade lite. Ni vet när man hoppas nått, men det landar inte riktigt. Så kändes det hela i kroppen under den stora dagen. En attarax på det tack ungefär.

* horribel bild

Jag jobbade på, käkade lurre i solen på Nytorget och ”unnad mig nått dyrt” på Grandpa. Mamma var så jävla go, sa att hon skulle betala hälften av mitt unnande i ett svagt ögonblick. Inte visste hon vad en klänning från Rodebjer kostade. Nöjd blev jag. Kommer leva i denna lilla godbit så fort solen börjar skina. Fick den på 10% också pga IT’S MA BIRTHDAY. Score. Sen åt jag middag med mina föräldrar. Otroligt tacksam för all tid man får med dom-

Är det skytigt att visa vad man får i födelsedagspresent? Okej det kanske är det. Jag vet inte. Men jag tycker det är mysigt. Tryggt liksom. Jaja scrollar vidare om ni har noll intresse av min materiella glädje då.

Vi alla minns ju stopp i avloppet incidenten. Pappa tog tillfälle till akt att införskaffa ALLT hans 27-åringa(HJÄLP) dotter behöver vid eventuellt stopp. Fick hem gosiga blombud av nära och kära. Har typ aldrig känt mg så älskad. Ett hjärta hade även snappat upp på min ladycrush på Julia Tuvesson och konceptet brynt smör. Påtal om göttiga saker som brynt smör. Önskade mig världens minsta våffeljärn med vetskapen att det eventuellt kanske inte fanns. Jo det fanns visst och INGEN blev gladare än jag.

Dagen efter min födelsedag var jag ett vrak pga mycket känslor. Jag och Carro hade beslutat oss för att gå ut och fira min födsel och också nått viktigt som GT:ens dag. Vi hamnade på Sue Ellen. Sen blev det en hederlig efterkaka i en syntbutik med folköl och bib:or. En efterkaka, eller ja efterfest som vissa väljer att kalla det brukade ju börja vid 01 förr i tiden. Nu börjar den vid 20:30. Vilken jävla tid vi lever i ändå. Jag vinglade hem vid midnatt, somnade som en stock. Men sen ni – sen hände det grejor.

Jag vaknade vid 07:30 dagen efter. Kände att nått var fel i lille kroppen. Jag har ju alltid ont i maggen pga IBS. Det brukar bli vara värre med alkohol. Men det brukar vara hanterbart. När jag vaknade var det som att allt var fel. Jag tog en värktablett – en stark sån. Tänkte – det lägger sig nog. Det gjorde det ej. Det blev bara värre och värre. Till slut kändes det som att jag inte kunde andas. Krämporna kom med några minuters mellanrum, då kunde jag inte göra nått. Varken sitta, stå, ligga eller kräkas. Jag vill bara krypa ur min kropp. Jag skrek ”jag kommer dö” Jag har aldrig känt en sån stark smärta. Jag visse inte vad som var fel. Jag slogs av tanken ”Är jag påväg att föda barn nu?”

Inga barn. Ni kan vara lugna. Men väl inne på akuten blev krämporna färre. Jag kunde andas igenom dom. Diagnos: Oklar. Men med största sannolikt. Gallstensanfall. Såååaaattt ja, frågor på det? Det var det absolut läskigaste och mest smärtsamma jag har varit med om och önskar ej min värsta fiende detta.

Det var då min första helg som 27-åring. Horribel start om ni frågar mig. Vafan ska hända här näst?

12

Idag fyller jag 27. Åldern 27 känns som en riktig ålder. Jag har alltid sett till att jag har varit yngst i de flesta sammanhang; bland vänner, på jobb eller i plugget. Men just 27 är jämlikt med så mycket annat. Man snuddar på 30 och allt rullar på – man är inte längre bland de yngsta utan bara en i gänget.

Det kanske egentligen handlar om att man trodde att livet skulle se annorlunda ut . Man trodde man skulle ha hunnit med så mycket mer och att saker och ting skulle vara mer stabila. Även om mycket är på plats: jag har ett jobb, en lägenhet och många nära relationer. Så är det fortfarande saker som är oklara, som saker också bör vara. Men jag trodde också att jag skulle kunna mer saker. T.ex. var lite mer händig. Igår var det stopp i avloppet i köket. Var självklart tvungen att ringa pappa. Trodde jag skulle kunna rensat ett avlopp vid 27 – det kunde jag alltså inte.

Faktumet är att jag har ingen aning om hur mitt liv ser ut om ett år. Om det är något som jag har lärt mig av det senaste året så är det att man har noll koll vad som kommer här näst. Man måste ba gilla läget. Om ett år kanske jag är gift med en rockstjärna och reser Sydamerika runt (otroligt omodern dröm man har) eller kanske hyr ett hus i skärgården och skriver manus for a living. Jag tror att 27 kommer bli en bra år. Det måste det bli.

Jag har så mycket drömmar kvar. Sånt som inte bara får försvinna. Saker jag vill göra, platser jag vill se, känslor jag vill känna och roller jag vill gå in i. Min mentor sa en gång att livet hade tagit fart närmare 30, allt det roliga osv. Jag vill tror att det är sant.

Grattis lilla jag för allt kul vi har gjort tillsammans dom senaste 26 åren.

Nu tar vi sats och går in i 27.

10
Jag när jag möttes av påsksolen

Jag tänker rätt ofta att jag är en pinsam person. Pallar inte riktigt med något typ av avslut. Avslut resulterar ofta i att jag står i nått badrum och gråter som aldrig förr. Igår när påsken tog slut var jag naturligtvis tvungen att fälla en tår. Jag älskar denna högtid från djupet av mitt hjärta – varför var den tvungen att ta slut? Skulle lätt kunnat fira påsk i fem dagar till.

Valpgos är det finaste vi har
Länge leve påskgodiset

Vad har jag gjort egentligen? Inte mycket. Inte mer än att hänga på landet. Inte mer än att valpgosa oändligt många timmar. Inte mer än att trycka alla avsnitt SJUKT. Inte mer än att oroa mig otroligt mycket för kommande veckan. Just nu är det otroligt stökigt i själen om man säger så. Trots detta. Påsken fick HÖGA poäng i år. Och imorgon börjar jag en ny skrivkurs, hjälp.

Har fått dille på denna citronkakan.

Om två dagar fyller jag 27. Pratade med mamma här om dagen om detta. Detta resulterade i ja, såklart, det vanliga. Nämligen tårar. Allt känns så otroligt skört och konstigt just nu. Hon sa nått i stil med ”Jag tror du har en tidig 30årskris.” Kan det vara så? Mer om denna kris i ett senare inlägg.

10

När jag var 22 träffade jag Carro för första gången, hon var fem år äldre och lika gammal som jag är nu. Vi jobbade ihop. 9 månader av konstant babbel. Lite som en relation jag väntat på hela livet. Kanske den enda gången i livet jag varit med om kärlek vid första ögonkastet. Det var instant love, jag fick storasystern jag alltid drömt om. Vi har alltid haft en sån villkorslös kärlek till varandra hon och jag, vi har stöttat och burit varandra. Men också skrattat ihop hela tiden. Fatta vad mäktigt att ha en sån, önskar att alla skulle ha en Carro i sitt liv.

GUBBRÖRA

Jag och Carro har infört en ny tradition. Skärstorsdaghänget. Den kravlösa middagen som innehåller x-antal flarror vin på lokal för att bearbeta alla mindre truman i livet. Det gräts en, två och kanske tre gånger under vår dinner. Det är nått som är så fint med våra middagar. Det är så otroligt goa och trygga samtal – som alltid slutar i tårar. Bölar ni också på diverse trendiga krogar?

Brynt smör. Räkor. Ägg. Potatis

Brynt4life. Vi hamnade på Två Små Svin i Årsta. Jag och Carro som ÄLSKAR söderort har insett att detta är livets ställe. Rekommenderar ALLA att gå dit. Speciellt om ni är som mig och älskar ALL typ om sill eller mat på bröd. DVS. Smörrebröd. Bästa sättet att inleda påsken.

Nu åker jag till landet för valpgos och familjehäng. Påsken är verkligen det finaste vi har.

13

Tvåsamheten är mycket.

Tvåsamheten är 

När man helt plötsligt har två laddsladdar i laddningstationen.

När man tittar på solen som går ner över Lilla Essingen och tänker. Nu har vi det så jävla bra.

När man ligger omslingrad i varandras armar och ben. Natt efter natt. 

 Men det är också så mycket annat.

Det är gråt. Det är ett konstant pusslande med att lyssna och att bli lyssnad på. Det är timmar av tänkande. Det är timmar av att klappa varandra på kinden och upprepa frasen ”det kommer bli bra” 

Bra blir det ju allt tillslut. Allt blir bra. 

18

Nej men låt oss fortsätta det här lära kännandet. Det är ju så mysigt. Lite som att vi typ dejtar osv. Här kommer fem svar gällande fem frågor.

❖ 5 saker jag brukar säga
– 100 procent
Mår skit
Åh herre
Göttigt
OTROLIGT

❖ 5 saker jag brukar tänka
Allt blir bra
– Borde flytta
GULLIG HUND
Varför tycker jag om att vara såhär mycket ensam?
Jaaahopp. Det här var ju inge bra.

❖ 5 saker jag brukar drömma om nätterna
Att jag är kär i diverse personer som jag ofta tycker är trista
Att jag kör bil trots att jag ej har körkort
Att jag ska gå ner i mina farföräldrar fd. spökiga källare
Att Benjamin Ingrosso är kär i mig
Att jag har ljugit och blivit påkommen

❖ 5 saker jag beställer utomlands
– Fanta lemon
Day-drinking
– Bröd till allt
Extra ostiga ting
Efterrätt till var och varannan måltid.

❖ 5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut
Jag vill jobba med produktion igen, kanske med manus eller konceptutveckling.
– Nått typ av fungerande kärleksliv kanske
En sommar FULL med bad. Dagar, kvällar och nätter.
Jag vill kanske ha ett hem med ett sovrum och lite större kök
Körkortet, är det rimligt?

14

Senaste tiden har varit extra kämpig. Det här hemmahänget tar kol på min lilla själ. Känner att jag måste skaffa en hobby eller en större mening med mitt liv. Det är liksom inte så mycket mer än Disney+ och en prommis som fyller mina vardagar. Men helgerna är kul, där händer det förtusan nått mer iallafall.

Jag har plockat upp en ny hobby. Eller kanske nygammal. Bakning. Nej men det är så mysigt. Vägrar kalla det terapeutisk. Det känns för mycket som nått en ”innerstadsmän runt 45 eller mer som håller på med surdeg” skulle säga. Men det är för jäkla mysigt med bakandet. och gott. Intaget av diverse kolhydrater har absolut ökat under senaste året. Rimligt liksom – vad har man annars? Vitt bröd, pasta och potatis är för tusan ALLT.

Köpte en bok om saker här om dagen. Gillar den så mycket. Det är något som är otroligt uppfriskande med hem med mycket ting just nu – ja i konstrast mot alla dessa hem som ser ut som Bibbz våning där allt går i 100%-iga beiga toner. Så otroligt pepp med alla loppisar som öppnar till sommarn. Vill gå loss på gamla byråer och kantstötta vaser. Lite patina liksom.

Som jag har nämnt tidigare så har jag fortfarande en dille på fiskpinnar. Typ det enda jag vill äta. Det finns absolut en maniskt beteende i detta. Blir ni också så? Får dille på saker alltså? Jag får sånna perioder rätt så ofta. Vill bara äta samma sak om och om igen tills jag fullkomligt tröttnat.

I söndags var jag med min kompis på lägenhetsvisning i Bagis. Vi vandrade hem över söderort och Gamla Enskede. Så jäkla mysigt att kolla in andra lägenheter. Jag kände att det helt plötsligt fanns en hel värld av möjligheter av ställen man kunde bo. Varför ska man bo i innerstan liksom?

Jag hann även med en middag på Meno Male, en prommis längs Årstaviken samt en sväng hos tebutiken. Köpte te med smak av päronsplitt. Mer om det någon annan gång. Det var min helg.

10
100% nyskild Elinor. Här mådde man ej kanoners direkt.

Det här inlägget är för er äntrat breakup season nyligen eller nått sånt. 

Lovar, det kommer bli bra. 

När jag var 22 blev jag kär i världens bästa kille. Alltså vi snackar goaste och snällaste personen som vandrat lille jorden. Jag hade aldrig haft en kille förut, inte på det där sättet i alla fall. Det här var liksom på en ny nivå. Killar hade kommit men dom hade gått rätt snabbt också. Nils blev en stor kärlek mitt liv. Den bästa första pojkvännen man kunde önska sig.

Efter tre år tillsammans gick vi skilda vägar. Det gjorde pissont, har nog aldrig varit så ledsen. Vi var inte så bra för varandra mot slutet, vi sög på att leva ihop egentligen. Som det kan bli, inget fel med det.

Jag bara grät och grät i början. Det var inte mycket skratt i tillvaron just då. Fysatan vad kämpig det var. Mitt stora breakdown skedde på Värmdöleden en junidag när denna låt började spela på radio. Förlåt mamma, det var inte mening att hulka okontrollerat i 20 min pga en Björn Skifs låt. Nej men ni fattar, man mådde inte kanon.

Det tog rätt långt tid innan jag kände mig hel igen. Det var mycket känslor i cirka nio månader. Det gräts rätt ofta på badrumsgolvet om man säger så. Men sen en dag. Sen blev allt lite lättare, precis som alla sa att det skulle bli. 

Här kommer fem göttiga tips som gör tillvaron lite mer ok efter uppbrott/skilsmässa/ofrivilligt dumpad. 

  1. THE ONE AND ONLY UNNBUDGETEN

Vid uppbrott: Skapa en unnbudget. En unnbudget ger dig möjligheten att fullkomligt frossa i livets gobitar efter the skilsmässa. A never ending spending pågick under min såkallade skilsmässa(OBS! Vi var 0% gifta). Det unnades så mycket. Det var utemiddagar, Rodebjerplagg som köptes och Foodora direkt till dörren vid gråtiga dagar. Du gör såhär: Sätt dig ner, kolla över dina finanser och räkna ut hur mycket du kan slösa utan att Lyxfällan redaktionen kommer och knackar på dörren. SEN: Unna dig ALLT du kan. 

GÄDDAN <3

2. SKAPA EN MINI-KLAN

Det suger att vara ensam vid ett uppbrott. Så se till att skapa din lilla minigrupp som alltid kan backa dig när det känns jobbigt. Dessa människor behöver inte nödvändigtvis känna varandra, det när nästan bättre om dom INTE gört. Minns att t.ex. min kompis Gäddan följde med mig till matbutiken vissa dagar bara för att jag inte skulle känna mig ensam. Medans Berka bodde längre ner på gatan och var alltid pepp på en AW. Carro svarade alltid på några minuter på messenger. Vänner är det absolut viktigaste du har. Hitta ditt folk helt enkelt. 

3. BE NÅN FORT-KNOXA DINA SOCIALA MEDIER 

Dagen efter mitt uppbrott gav jag Gäddan mina lösen för alla sociala medier. Hon ägnade en hel förmiddag med att blocka mitt ex ALLA vänner på diverse digitala kanaler för att sedan även byta lösenord för mig. På så sätt kunde jag inte gå in och snoka när andan föll på. Tror jag fick tillbaka mina sociala medier efter två månad. De flesta av hans vänner är dock fortfarande blockade, VARFÖR ska jag kolla in dom liksom?

Piggelin lägga – älskar fortfarande.

4. MÅLA OM – MÅLA RÄTT

Min polare Mackan skrattade åt mig när jag berättade att jag skulle måla hemma. Tydligen gör ALLA det efter ett uppbrott. Inte visste jag att de var en grej. Det blev i alla fall en piggelin grön färg i mitt stora rum och hallen blev helt rosa. VÅGA gör om efter ett uppbrott. Måla om, skaffa en hobby, byt ut din garderob eller klipp håret. Gör allt utom att klippa lugg. Man har ju en tendens att ångra sig gällande just lugg.

5. KONSTGJORD GRÅT

Vi alla är ju bekanta med konstgjord andning. Vid uppbrott är gråt minst lika viktigt som andning. Unna dig själv att bryta ihop ofta. Hulka dig igenom vissa dagar. Det kommer kännas bättre. Om du inte kan gråta naturligt rekommenderar jag starkt konstgjord gråt. Jag brukar sätta igång den här låten eller den här. Eller titta på det här klippet. Funkar varje gång. Tårarna rinner som aldrig förr. 100% sanning

Det var allt för mig. Snart kommer ni hångla, ligga och skratta igen.

På heder och svär.

23

Nej men jag tänkte på en grej. Hemmakontoret och pandemi – är det inte lite spännande ändå? Man tycker ju typ om att höra hur folk har det när absolut INGET händer.

Så tänkte. Nu får ni hänga med mig på den rövigaste dagen på hela vecka. Nämligen tisdag. Är det inte bara en horribel dag?

Vaknade rätt tidigt. Kanske är det solen eller faktumet att mina grannar ha skaffat en tvättmaskin som de väljer att kicka igång cirka 07:00 varje dag. Problematiken med den här tvättmaskinen är att den ligger cirka tre meter ovanför min säng. Kul för dom och mindre kul för mig kan man säga.

Sen vare frulle och läsning. Älskar att äta frulle med massa ljud omkring mig. Kanske sätta på morgonpasset eller nymo. Känns mindre ensamt då. Att leva ensam har ju blivit påtagligare under pandemin. Allt är liksom så OTROLIGT tyst. Har blivit manisk med att ha någoting igång hela tiden. Allt för att inte deppa ihop totalt. Morgonläsningen är också en ny grej – en uppmaning efter min KBT-terapi. Ett sätt att skapa nya sund vanor. Utvärdering kommer under Q2.

Välkommen till mitt otroligt sorgliga kontor. Nej men okej. Det är inte så illa. Har absolut en Men in black-vattenflaska, en kristall närvarande och en pillerkarta på mitt skrivbord. Har varit otrolig opepp på att jobba hemma senaste tiden. Ett år av traskande på mina 30 kvadrat har satt sina spår. HUR länge ska man egentligen behöva umgås med sig själv?

Efter två möten, x-antal timmar skrivande om Little Women och en lunchprommis var det dags för dagens höjdpunkt. Nämligen LUNCH. Älskar lunch. Blev fiskpinnetacos. Min nya favvorätt. Har blivit lite nervös att uttrycka min kärlek till just fiskpinnetacos efter förra veckans GVFÖ. Man vill ju liksom inte framstå som Anton och hans taco. Jag tycker att fiskpinnetacos är modigt. En vågad taco.

Jobbade några timmar till. Försöker pyssla med administrativa saker på eftermiddagarna och kreativt pill på morgonen. En bra kombo. Tog sedan en prommis till ICA. Passerade Nytorget när solen gick ner mellan gatorn. Kändes absolut lite vårigt.

Tryckte sedan ett nytt avsnitt Gynning & Berg. Skrattade så mycket. Jag vet inte vad det är – men den kombon är OTROLIG. Dom är så roliga och virriga. Jag känner sån tillit till godhet efter varje avsnitt. Dom är enkla människor, inte så ängsliga. Jag älskar det.

Sen blev det en slafsig pasta med smör och svamp till middag, framför farmen såklart… Skäms så mycket när jag tänker på den slafsiga pastan, men fan vad gott det är. Kan ibland slås av tanken ”Vad skulle Benjamin Ingrosso tycka” om han skulle se min mat. Han skulle säkert skratta mig i fejjan. Okej, som att jag någonsin skulle få bjuda Benjamin Fucking Ingrosso på pasta. Har jag berättat att jag är kär i Benjamin förresten? Hade en asgo dröm om honom i julas. OBS! Inge snusk. Sen dess har har jag varit BESATT. Och let’s be honest, blev ju inte direkt bättre efter det här klippet.

Jahopp. Det här var ju då en trist tisdag mitt i pandemin.

13

Nej men nu har jag hängt lite online igen. Jag gör ju det – rätt ofta faktiskt. Det är ju kul och lite det man lever för. Älskar ju W W W. Här kommer lite saker som har nått min lilla lilla radar.

At Home with Kim Kardashian

Skrek rakt ut när jag såg detta. Nej men absolut, det vrålades. Jag minns första gången jag såg Keeping Up With The Kardashians, det var hemma i mitt flickrum i Älta. Jag var kanske 12 eller 13. Det är helt sjukt. 20 säsonger och nu är det slut. Ett helt jävla liv. Jag är typ lite stolt över Kim, får man säga så? Hon har gjort en sån resa Hon är så lugn och sansad. Och VETTIG typ. Här är mitt bästa keeping up klipp.

GVFÖ

Det enda jag vill prata om just nu är Gifta Vid Första Ögonkastet. ÄLSKAR public service orimligt mycket varje gång det kommer en ny säsong. Den här säsongen är så otroligt. Castingen är WOW. Vilka par. Förutom programmet älskar jag även diverse analyser av varje avsnitt. Lever för det. Alla har så roliga och kloka tankar. Kolla här och här.

Hanna Hellquist & Martin Björk

Jag har rätt många lady crushes. Nej men det är den ena och den andra. Men typ sen jag var 16 såhär jag varit BESATT av Hanna Hellquist. Jag känner igen mig lite på nått sätt, tror det är ensambarnsgrejen vi delar. Och stöket. Hanna är allt det där jag håller inne. OBS! detta är den hetsigaste intervjun jag sett – men 200% KUL.

8