2021-03-11

v.35 och vad som snurrar i mitt huvud

Träffade min barnmorska i måndags på MVC. Nu är det faktiskt inte många gånger kvar innan det kan födas ett barn. Är i v.35 nu så ja. Nedräkningen är absolut här. Vet inte hur det blev såhär, (eller jo, det vet jag visst, för det blir alltid så) men har absolut jobb kvar att göra hela vägen in i kaklet och försöker beta av dem ett efter ett.

Var så otroligt gravid efter besöket på MVC, grät absolut en skvätt bakom munskyddet hos barnmorskan när vi pratade om förlossningen, Corona och alla nedskärningar inom sjukvården. Men just för att jag är väldigt gravid så kanske det mest är hjärnspöken och hormoner som spelade in där. Är tacksam för att jag har en bra barnmorska att prata med. Känns väldigt tryggt och fint att det är samma som jag hade när jag var gravid med Edda.

Är så himla less på den här pandemin nu. Kan den inte bara vara slut? Kommer Philip få följa med in på förlossningen? Enligt rekommendationer (som är just nu, kan ju ändras till imorgon, vad vet jag) bör man isolera hela familjen om man kan de fyra sista veckorna. Det skulle innebära att Edda skulle vara hemma från förskolan, pigg och frisk i fyra till sex veckor beroende på när det är dags. Igår pallade absolut inte mitt psyke med den tanken. Och då ska jag samtidigt göra klart mina sista jobb. Och Philip har ju också jobb att sköta. Nej, men det blev för mycket att ta in.

This too shall pass.

♡ Följ mig gärna på Bloglovin’InstagramPinterest & Facebook

31

Kommentera

Vicky

men åh. vara gravid just nu låter skitjobbigt när vården är helt upp och ner. hoppas riktlinjer och hormoner vänder så du blir pepp igen. och, kommer ju vara så himla fint och värt när nästa lilla person är här. krami!!

Anna María

Men ja! Såklart allt är värt allt sen. Bara att härda ut sålänge. Kram

Lina

Åh vilken berg och dalbana! Känner verkligen med er. Du får fokusera på målbilden när du är hemma i soffan med den nya lilla familjemedlemmen. ❤️

Anna María

Ja, det är nog bara att fokusera framåt. Men det är en så diffus målbild. Har knappt fattat att jag är gravid. Haha!

Ida

Samma sits här. Vecka 37 idag och jag tänker faktiskt låta vår 2,5 åring vara på förskolan i två hela veckor till.
Jag ska jobba i två veckor till, hemifrån då och på många sätt är vi redan rätt isolerade. Går inte ut i onödan, träffar typ ingen och gör vad vi kan för att förhindra att bli sjuka, men att låta honom vara hemma samtidigt som vi båda ska jobba finns bara inte på kartan. Min chef har förbjudit mig att komma till jobbet pga hög smittspridning (jobbbar på högstadieskola) och ville att jag skulle ta ut gravidpenning från v. 36 men tanken på att typ ligga hemma i en soffa i en månad + troligen 10-12 dagar gav mig typ panik. Att jobba är mer vilsamt för min kropp än att jaga en superaktiv, understimulerad 2,5 åring så jag tjatade mig till att få jobba hemifrån fram till påsk. Hoppas såklart att detta inte är något jag kommer ångra sen för att vi alla blir sjuka lagom till förlossningen, men att föda ett barn och komma hem med en bebis efter att ensam ha tagit hand om en 2,5 åring på heltid i minst fyra veckor tror jag inte heller är särskilt bra? Hur mycket energi har man då kvar? En vecka innan beräknat kommer vi isolera oss typ helt men det får räcka. Är den här bebisen lik sin bror så kommer han inte heller ha någon brådska ut till världen och då kan det ändå bli så att vi går tre veckor hemma. Tre är kanske hanterbart. Sju är inte det. Oj, detta blev svamligt känner jag.

Anna María

Men tack för att jag inte är ensam i detta! All lycka till till dig när det är dags! Men vet ju liksom inget om någonting just nu. Men det bästa är väl att lyssna på sig själv och vad man tror funkar. Håller tummarna för att ni alla är friska hela vägen fram.

Kajsa

Jag är gravid i v 32 och planerar att ha mig och min 2.5-åring hemma from v 36. Har absolut ingen aning om hur det ska gå till. Har redan århundradets foglossning (dvs kan inte leka på golvet, kan inte gå till lekplatsen, kan inte bli klättrad på… kan ungefär ingenting som min 2.5-åring vill) och är dödstrött. Kommer att bli många långa dagar framför tv:n :)))) men min första förlossning var fruktansvärd och jag får dödsångest av att ens snudda vid tanken på att genomgå något liknande utan min man, så jag känner faktiskt inte att vi har något annat val än att isolera familjen. Kosta vad det kosta vill liksom, vi KAN inte vara sjuka på förlossningen. Men hade jag varit mer cool inför att föda så hade jag nog chansat på förskola lite längre, för jag vet som sagt inte själv hur jag ska lösa min 2.5-åring ensam i 4 (eller 6…) veckor. Tur att pappan har ett flexibelt jobb iaf, så han kan hjälpa till ett par timmar på dagen och jobba igen när storebror har gått och lagt sig. Men ändå!!!

Anna María

Åh, jag känner så med dig. Men fattar helt din situation och att du kommer göra så. Hoppas du får så smidiga veckor hemma som möjligt. Och att din förlossning blir bättre än den förra. Kämpa på! <3

Anna-Mia

Hej!

Är i samma gravidvecka som du 😃 och har även en 3-åring. Även jag har några veckor av jobb kvar så skulle absolut inte klara av att ha min 3-åring hemma + psyket och kroppen skulle inte heller mäkta med det. Då både min man och jag jobbar hemifrån så träffar vi ju inga personer alls och har isolerat oss helt men sonen får gå kvar på förskolan. Sedan om man går över tiden och igångsättning planeras så får 3-åringen vara hemma 1-2 veckor innan. Så tänker vi i denna familjen 😃

Anna María

Fint att höra dina tankar som är i samma sits som mig. Lycka till med din förlossning och allt!

Maja

Jag fick mitt andra barn för några veckor sedan och hade storasyster på förskolan hela tiden fram till förlossningen. Inte en chans att man pallar underhålla en pigg treåring som höggravid! Jag blev helt knäckt av tanken på att hålla henne hemma och valde att inte lyssna på just det rådet🙄

Anna María

Grattis till andra barnet!! Jag fattar precis. Skönt att det gick bra att ha henne på förskolan hela vägen fram.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.