2018-11-02

”Passa på och njut!”

Edda och Anna María

Jag har tappat räkningen på antal gånger folk säger till mig att jag ska njuta av den här bebistiden. – Passa på och njut! Tiden går så fort! Innan du vet ordet av så flyttar de hemifrån. Och visst absolut. Jag fattar verkligen grejen med att tiden går fort. Jag blir redan nu nostalgisk över att kolla på bilder från när Edda var nyfödd och jag känner för varje framsteg hon gör att jag kan bli lite stressad av att jag missar nåt. För hur ska jag göra när jag njuter?! Vad menar alla som säger NJUUUUUUUT! Det stressar mig sjukt mycket! Hur ska jag njuta?! Njuter jag nog mycket? Njuter jag rätt? Har på senare tid försökt att fråga vad folk menar när de säger att jag ska njuta. Men har mest fått lite diffusa svar på min fråga.

Jag förstår såklart principen, att jag ska vara i nuet med Edda och inte fokusera på massa annat. Men jag är ändå bra nyfiken på att få veta lite mer exakt vad folk menar. Jag vill inte gärna missa någon stor självklar grej liksom. Och antagligen är hela den här njuterigrejen en grej som också handlar om att en inte ska stressa och tänka på massa annat mitt i bebistiden. Så det är lite fel i sig att jag blir stressad över att jag ska njuta. Men jag blir ändå stressad av att det hetsas om att jag ska njuta. Jag gör allt jag kan för att göra just det! Tro mig!

Så. Idag tänker jag njuuuuutaaaaaa av en fredag tillsammans med Edda. Det blir lek, bus, promenad och lunch med Karin från Pysselbolaget. Hoppas ni får en njutig fredag också!

Gillar du inlägget? Tryck gärna på hjärtat eller lämna en kommentar. Det hjälper mig att veta vilken typ av innehåll du gillar och vill se mer av. 

☆ Följ mig gärna på Bloglovin’InstagramPinterest & Facebook

24

Kommentera

Ida

känner igen det där så väl. Min son kom den i början av juli och det är sjukt mycket tjat om att njuta. Vad menas liksom? När ska jag hinna njuta? Det är ju fullt upp hela tiden? Men sen igår så kom det ett ögonblick då jag faktiskt stannade upp mitt under barnvagnspromenaden och ba: ”FAN VA UNDERBART LIVET ÄR” Det var en så vacker dag (ok pga klimatförändringar men ska man ha ångest över det med så kan man ju aldrig njuta??) Solen sken, 12 grader, det var vindstilla, jag gick genom Slottsparken i Malmö och träden verkligen brann i orange och gult. Då tänkte jag faktiskt ”nu njuter jag. den här hösten när jag var föräldraledig med vårt första barn kommer jag minnas om 30 år. Just de här planlösa promenaderna i dagsljus och lugnt tempo” Har liksom jobbat heltid sen jag blev klar med min utbildning för 4 år sedan och dessutom pendlat 1,5h/dag så de senaste åren har jag typ inte varit ute i dagsljus alls mellan november-mars. Hur deppigt när man tänker efter? Ser till att försöka ta igen det nu och njuter kanske egentligen inte av just bebistiden utan just av ynnesten att kunna styra min egen tid, (nästan. Mr dikatorbebis styr en del med) vara utomhus när det är ljust, och typ försöka vara i nuet. Och att faktiskt stanna upp och uppskatta typ de små grejerna som ”Här sitter jag och dricker takeaway kaffe på en bänk med min egna lilla bebis sovandes i vagnen en helt vanlig tisdag i oktober, fan va härligt”

Anna María

Men så himla fint!! Har också haft de där stunderna och jag kommer absolut att se tillbaka på den här tiden på samma sätt som du beskriver. Även om Edda styr mig med järnhand, hehe, så kan vi få de där stunderna mitt i vardagen. Det är faktiskt så fint. Även om livet ständigt är en kamp att hinna med alla måsten och passa på att typ äta själv när hon sover.

För mig känns det mest provocerande. Tänker att det säger mer om dem än om dig. Är du redan bra på att vara i nuet så njuter du ju? Och det här med att tiden går så fort är jag också lite frågande till, när du är med din bebis hela tiden, typ, och i nuet. Då går det faktiskt inte jättefort. Du missar inget och är där. Så jag brukar slå dövörat till och nicka. Och fortsätta med mitt… Min bebis är fem år nu men jag tycker fortfarande att tiden inte går jättefort. Jag är ju där hela tiden.

Anna María

Visst är det lite provocerande. Och precis, jag är där för min bebis hela tiden, vi är nära, nära, nära så även om jag på något sätt tycker att tiden ändå har gått rätt snabbt, kanske mest är för att 4 månader inte är en särskilt lång tid egentligen, så är det väldigt lång tid kvar av bebistiden. Jag kommer hinna njuta, vara med och inte missa särskilt mycket. Håller mig i nuet helt enkelt.

Tänker precis som ovan att det säger mer om att personer ser tillbaka och är nostalgiska. Och också att småbarnslivet idealiseras i efterhand 😉 Inte alls så bra norm att leva upp till i all osäkerhet det ofta innebär att bli förälder tänker jag. Tror att få känner igen sig i att njuta hela tiden och det blir ännu en prestationshets, när njutning väl egentligen handlar om att bara vara. Det där var ju du bra på redan innan du blev förälder tänker jag 😉

Anna María

Sant! Jag tror att jag egentligen är rätt bra på att bara vara. Och absolut att småbarnslivet kan idealiseras i efterhand. Tänker att det är lite som lumpen. Rätt kämpigt när en är mitt i det, men det är mest bara positiva minnen som hänger kvar.

Emmie

Tänker att i grund och botten handlar det om att inte tvinga sig att alltid ha städat i lägenheten, att alltid laga all mat från grunden, att alltid säga ja till allt. Utan faktiskt stanna upp och vara i nuet. Vet så många gånger jag haft en minibebis sovande på mig och haft panik över att inte kunna röra mig och gå och diska. Det tänker jag är ”passa på att njuta”. Eller att se den där eftermiddagen en får äta tillsammans med sambon på stan och ha en sovande bebis i vagnen brevid. Eller alla skratt, bus och nya upptäckter. Att faktiskt stanna på promenaden och titta på vad bebisen ser i trädkronan. Det innebär inte att en måste eller ska göra det hela himla tiden, eller att stunder inte är jobbiga och tuffa, men att en får utrymme att se det fina i det lilla. Samt att omvärlden på sitt diffusa sätt vill säga ”det är okej om du är disträ eller inte kommer imorrn, du får vara med din bebis och bara ‘njuta'”.

Anna María

Ja, men där sätter du fingret på något ändå. Att det kanske är omvärlden som bara har lite svårt att uttrycka sig utan att det stressar. Jag försöker verkligen njuta av alla sånna där små saker och just nu känns det bra. Så nu kan jag nog säga att jag njuter 😉

midis

Minns det där!!!! Skit i det, är mitt råd, hehe. Man njuter hela tiden. Det är ju det som är livet. Njutet av det icke-konstanta.Jag njuter av ständig rörelse och att va i det liksom. Kram!

Anna María

Men bra råd ändå! Jag försöker skita i det, men blir lik förbannat lite stressad av det ändå. Håller med om att vara i ständig rörelse är rätt härligt. <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.