Island dag 2 – Vandring i vita landskap

Den andra dagen på Island lämnade Philip och jag Reykjavík tidigt på morgonen för att åka ut på äventyr med min morbror Ágúst och hans kompis Þór. Vi skulle ut och vandra lite med målet att gå uppför Lambafellsgjá som är en bergsspricka. Vi åkte bil i dryga 45 minuter längs med tveksamma vägar där bilspåren som fanns framför oss bara helt plötsligt försvann. Översnöade lavafält vart än ögat såg och en sol som snart skulle gå upp. Varsågoda, här kommer en ordentlig bildbomb på magiska vinterlandskap.

När vi hade parkerat bilen var det enda som fanns runt oss vitt, vitt, vitt. Tystnaden, krispigheten och lugnet alltså.

Ágústs selfiestick var även med här. Och röststyrningen när han fotade gjorde selfie-stick-upplevelsen total. ”SMILE!” ”CHEESE!”

Här och var var det små hål i marken där det kom upp varm ånga ifrån.

Och långt borta såg vi hur solen långsamt gick upp.

Så var vi framme vid själva Lambafellsgjá. Vid första anblick såg det inte alls så himla mycket ut för världen.

Men när vi kom närmare och gick in i själva sprickan var det bara så sjukt mäktigt. Bilderna kan knappt fånga den stora och mäktiga känslan, men att vara helt omringad av stora tjocka tunga stenväggar var något speciellt.

Och såhär såg det ut när en tittade upp.

Hej lilla Philip långt där uppe och borta!

Efter långt, trångt, och brant klättrande välkomnades vi av den här vyn! Sagolandet! Där långt borta i solen kunde vi skymta Reykjavík.

Obligatoriska hoppbilder! Kan typ inte sluta fnissa åt Ágúst hopp och mössan som kom lite på sniskan.

Betydligt svårare än jag tänkte mig att stå på händer i full vinterutstyrsel.

Lagom till att solen precis nådde över fjällen hoppade vi in i bilen och åkte hem efter en mycket fin morgon.