Precis när jag håller på att glida in i sömnen skriker hjärnan inne i huvudet. Och med ens är jag klarvaken och inser att scenen jag skrev för ett par dagar sen (och var väldigt nöjd med) är helt ologisk. Karaktären kan ju inte försöka ta reda på något som hen redan klurat ut. Hur är det MÖJLIGT att jag inte insåg detta när jag skrev???

”Sådana här knutar är ibland utmanande och roliga att lösa”

Ovanstående dilemma har jag bearbetat ett tag nu och jag vet att jag måste skriva om scenen. Sådana här knutar är ibland utmanande och roliga att lösa. Ibland är de fruktansvärda för att jag inte hittar lösningen. Men, jag tror att jag närmar mig en lösning, den är bara inte helt tydlig för mig än.

Jag öppnar skrivprogrammet och stirrar på manusets synopsis. Jag behöver både ändra i plotten och scenen. Lösningen kan vara att lägga till en ny karaktär. Samtidigt behöver jag ta hänsyn till att antalet karaktärer inte får vara för stort och att karaktärerna som är med verkligen fyller ett syfte. Jag slår igen laptoppen. Jag måste fundera ett varv till på hur jag ska lösa dilemmat. En känsla av att manuset inte håller måttet i kombination med att sociala medier verkar fyllt av andra författares framgångar får humöret att dippa.

”Tänk på att skrivandet är mer än att skriva”

 

Nästa skrivpass är planerat till fredagen, då jag förhoppningsvis kan flexa ut tidigt från vanliga jobbet. Målet är att skriva 500 ord. Jag rekommenderar att ha lagom utmanande mål hela tiden. För mig är det nödvändigt för att få något gjort. En författarvän till mig brukar ha målsättningen att skriva kart en scen, eller två, under ett skrivpass. Men, tänk på att skrivandet är mer än att skriva! Det kan vara research, pillandet med synopsis eller att tänka på sin historia för att utveckla karaktärer och plot.

När jag sätter mig för att skriva denna gång har lösningen utkristalliserat sig och skrivandet flyter på. Det jag skriver blir också bra! Spellistan jag har i lurarna tar slut, tiden har bara försvunnit. Jag ser mig omkring i rummet från skrivfåtöljen där jag sitter med kudde under datorn. Lyssnar efter ljud som kan avslöja vad de andra i familjen pysslar med. När det här händer så har jag hamnat i ett flow. Skrivflow kan bäst förklaras som att hamna i en bubbla där det enda som existerar är berättelsen. Känslan är näst intill berusande och något som hjärnan strävar efter att hamna i igen och igen. Men det är långt ifrån alla gånger som det händer när jag skriver.

”Ihop med heltidsjobb, familj och en krävande unghund blir det inte så mycket energi över”

 

Status manus 2021: Målet var att ha skrivit 20 000 ord den 31 januari. Det blev 20 011 ord. Jag valde att sluta mitt i en scen för att göra det lättare att komma igång vid nästa skrivpass. Att få till skrivtid under slutet av månaden har varit tufft då jag har börjat två distanskurser inom litteraturvetenskap, visserligen på halvfart respektive kvartsfart, men ihop med heltidsjobb, familj och en krävande unghund blir det inte så mycket energi över. Jag har också insett att en av mina karaktärer behöver ha en egen agenda för att bli mer intressant och för att bidra till att driva berättelsen framåt. Nu är hon en sidekick till huvudkaraktären, rolig och udda men inte så mycket mer.

P.S Månadens boktips!

Alla borde läsa Jane Austin! Jag fick anledning att läsa om Northanger Abbey då den ingår i distanskursen Skräck i litteraturen på Mälardalens högskola. Boken är ju inte skräck, men kan ses som en satir över de populära gotiska romanerna som (särskilt) kvinnorna slukade under Austens samtid. Bokens unga hjältinna, Chaterine, möter under sin vistelse i Bath en för henne okänd värld fylld av fåfänga, smicker, lögner och svek. Austin är underhållande och smart, som alltid.