2021-01-23

Eleonor Rosenlind: Earth Calling

Illustration av Mari Bergström

Så kom vi fram till ett nytt år. Tolv nya månader framför oss ska fyllas med en myriad upplevelser och uppgifter. Somligt vardagligt, slentriant, ömmande. Annat glädjande, varmt, inspirerande och tänkvärt.

De flesta av oss har nog ett ordentligt behov av att dra ett tjockt streck mellan det gamla året och det nya. Pandemin har tagit ut en del av oss alla. Av vissa alltför mycket och av andra relativt lite. Vad vi har gemensamt är känslan av att livet stannat upp. Liksom tvärnitat framför oss. Sådant vi förut tog för givet, togs plötsligt ifrån oss.

Att träffas, att kramas. Att röra oss fritt i världen.

 

”Det finns så mycket i det normala som är helt fel”

 

När jag tänker tillbaka minns jag särskilt våren förra året. Istället för att vara uppe i varv av allt som hände och skulle hända, blev jag helt uppslukad av nu. Saker sköts på framtiden. Jobb försvann. Det var frustrerande, men samtidigt inte alls bara en dålig upplevelse. Jag tror aldrig jag följt vårens utveckling så nära. Jag och alla andra som plötsligt vimlade runt i Malmös färgsprakande parker. Liksom yrvakna i solen.

Pandemin har fått mig att reflektera mer kring ett hållbart samhälle. Hur social hållbarhet  hänger ihop med ekologisk hållbarhet, och ekonomisk hållbarhet.

“Resten av världen längtar efter att återvända till det normala. För svarta är det normala just det som vi längtar efter att befrias från”, skrev författaren Roxane Gay i New York Times under vårens Black Lives Matter-demonstrationer.

Just det här med det normala är något jag uppehållit mig vid. Det finns så mycket i det normala som är helt fel, fullständigt ohållbart. Att människor föds med “fel” hudfärg, nationalitet, sexualitet eller klass, till exempel. Att standardläget för oss är att parasitera på jordens resurser. Att vi fortsätter upprätthålla industrier och flygtrafik, som spyr ut fossila bränslen vilket i sin tur sätter världen, som vi känner den, ur spel. Pandemin har på många sätt hållit upp en spegel för oss och visat vilka brister vårt samhälle har. Äldre och marginaliserade grupper, de som saknar en röst i offentligheten, har drabbats värst.

 

”Våra nationella och internationella politiker borde i pandemins fotspår tänka, äta, skita, sova och andas klimatneutralitet”

 

I samma spegel har vi också kunnat se vad vårt samhälle värnar: Gallerian och shoppingcentret har hållit öppet. Medan teatern, operan, musikscenen och sportarenan har haft hårda restriktioner och gått på knä. I vårt samhälle är kultur och sport tydligt underordnat att handla drivor av kläder, elektronik och heminredning. Ändå är det de där drivorna av kläder, elektronik och heminredning som bidrar till att världen, som vi känner den, håller på att sättas ur spel. Det vore sorgligt om vi inte lär oss av den här pandemin. Om vi inte använder den som ett gyllene tillfälle att starta om.

För starta om är vad vi ska göra nu. Fullständigt. Vi behöver bli klimatneutrala så fort det bara går. Som Greta Thunberg så ofta påpekar: vi har sju år på oss. Ställer vi inte om inom sju år har vi släppt loss krafter i naturen som vi inte längre kan påverka.

Förra året var det varmaste som uppmätts i Sverige. Även i resten av världen har det varit rekordvarmt. DN skrev i mellandagarna att Sverige missar femton av sexton klimatmål, som skulle vara uppnådda 2020. “Vi putsar lite på ytan” säger statsvetaren Katarina Eckerberg, också expert på miljöpolitik. (DN 25/12 2020) Våra nationella och internationella politiker borde i pandemins fotspår tänka, äta, skita, sova och andas klimatneutralitet. Dygnet runt.

Men, det gör de inte.

Jag känner både en enorm frustration och rädsla när svenska politiker i pandemins fotspår investerar mångmiljardbelopp i flygindustrin.  (Och nej, att plantera några träd vid varje resa renar inte yttre atmosfären från fossila bränslen. Låt oss inte lura oss själva). Jag förstår att det delvis handlar om människors jobb och levebröd. Men är det verkligen för mycket begärt att politiker visar lite jävla handlingskraft inför en redan påbörjad katastrof? Att de tar långsiktigt hållbara ekonomiska och ekologiska beslut nu, när möjligheten så att säga ligger precis framför dem? De arbetstillfällen som försvinner i flygindustrin återuppstår istället i en växande och frodig miljösektor, som behöver massor av arbetskraft.

 

”2021 är ett gyllene tillfälle att ta ett ordentligt omtag på livet för oss alla”

 

 

Klimatneutralitet kräver en särdeles politisk samordning, både nationellt och internationellt. Har vi råd att vänta på att eventuellt bli klimatneutrala 2045, eller nåt annat årtal i en avlägsen framtid?

Låt oss fundera några varv på vad det normala betyder för marginaliserade människor. För dem som utsätts för rasism. För dem som lever med diskriminering. För dem som saknar alla resurser som vi sitter på. Vare sig de bor här, eller på någon annan kontinent. Låt oss fortsätta fundera på vad de stora klimatdemonstrationerna handlar om. Kanske inte så mycket om planetens överlevnad (för den kommer absolut överleva utan oss!) som våra barn och barnbarns liv på jorden. Vilken värld vill vi lämna till dem? Vad vill vi att de ska förstå om oss? Vad är det som verkligen betyder något? Vad klarar vi oss utan? 2021 är ett gyllene tillfälle att ta ett ordentligt omtag på livet för oss alla.

Själv kan jag bli ganska sporrad av att tvingas tänka i nya banor. Börja om från början. Visst är det obekvämt, hisnande och galet ibland. Men det gör också livet mer färgrikt. Adjöss same same. Att hålla fast vid det som är gammalt och invant är bekvämt och tryggt, men det kan också vara fullständigt fel.

Från och med 2021 reser jag land- och sjövägen vart jag än tar mig. Jag ser fram emot att upptäckte alldeles nya platser och städer längsmed Europas tågnät. Eller spendera hela sommaren i Skandinavien. Det är så många upptäckter jag har kvar här, i min egen bakgård.

 

”Det handlar om att värdesätta det vi har”

 

Någon gång i framtiden ska vi åka med cargo ship till New York. Ta tåg och buss vidare mot San Fransisco och hälsa på våra vänner där. Någon annan gång ska vi åka transsibiriska järnvägen, ta oss vidare till Japan. Dessa resor kommer bli ett ännu större äventyr än vad de blivit om resan dit och hem ägde rum i en trång flygstol med plastinpackade små måltider och sträcktittande på film.

Under 2021 vill jag vara mer eftertänksam när jag handlar. Försöka undvika att köpa frukt och grönt som inte är i säsong. Testa mer vegansk mat. Handla på loppisar och second hand så långt det är möjligt. Använda miljömärkta städ- och tvättprodukter. Semestra så hållbart som möjligt.

Vem har tillverkat den här maten eller saken, som du köper? Vilka händer har arbetat med den innan den hamnade i dina händer? Hur har tillverkningen påverkat miljön? Hur fördelas pengarna du betalar för något?

Det handlar om att värdesätta det vi har. Att vara solidariska, det vill säga att värna sammanhållningen och respekten mellan människor. Trots att vi är olika. Förlorar vi respekten människor emellan, och människor, djur och natur emellan. Förlorar vi oss själva.

Bokstavligen.

 

Avslutningsvis kommer ett helt gäng länkar med information och inspiration: 

Tre läsvärda artiklar från The Guardian:

Ha ett riktigt spännande, färgrikt och eftertänksamt 2021!

 

 

 

9

Kommentera

Charlotta

Word!!

Skriv ett svar till Charlotta Avbryt

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.