Vi är tydligen ganska många. Var tredje ung (18-34 år) reagerar med hjärtklappning och obehagskänslor när telefonen, gud förbjude, ringer. Nästa år hjälper jag upp den statistiken för ålderskategorin ett snäpp över “ung”. Vad nu den kallas? Medelålders kanske? Eller yngre äldre?

”Det låter ju rimligt? Ganska rart till och med”

 

Hur som haver. Telefonskräck gills som en fobi och fick relativt nyligen ett eget namn. Invasofobi, från latinets “invasiv” – invadera. Man vill alltså varken bli invaderad eller orsaka någon annan känslan av att bli invaderad.

Det låter ju rimligt? Ganska rart till och med. Hänsynsfullt. Att skicka ett meddelande som mottagaren svarar på “när det passar” känns för många bättre. Att kommunicera så, på mottagarens villkor, kallas asynkron kommunikation.

Alltså, telefonsamtal – synkron kommunikation. Meddelande – asynkron kommunikation. Nackdelen med det senare är såklart att svaret kan dröja. Och att du som väntar, i takt med att tiden går, fyller tystnaden med eskalerande hemska anledningar till varför svar dröjer.

”Jag slå ett slag för telefonens ringfunktion”

 

Häromdagen erbjöd jag mig glatt, och över sms såklart, att vara tomte hos våra grannar som på grund av coronarestriktioner stod utan på julafton. Jag kunde ju palta på mig nått tomtetypiskt och stå på ett ok avstånd utomhus, tänkte jag. När svaret sen dröjde kände jag mig som världens sämsta tomte. Ni hör? Jag var såklart inte världens sämsta tomte. Min granne hade bara fullt upp med barnen.

Ni fattar vart jag vill komma? I dessa tider när vi fortfarande inte riktigt får ses vill jag slå ett slag för telefonens ringfunktion. Jag har på senare tid förvånat både mig själv och folk i min bekantskapskrets med att göra just det. Ringa. Ofta så korta samtal som 5-10 minuter och jag märker att tilltaget gör positiv skillnad. Både för mig och ofta också för den invaderade. “Men Hanna, hej! Ringer du?!”

Vips så känner man sig lite närmre. Lite som släkt till och med. De flesta ringer ju ändå till någon i närmsta familjen. Testa! Men inte till mig. En sak i taget. Just nu invaderar jag.