2020-10-05

Eleonor Rosenlind: Vad gör sociala medier med oss?

Hur förstår vi gränsen mellan ett riktigt levt liv och ett editerat liv? Gränsen mellan det livet som innehåller allt — eviga handlingslistor, borttappade nycklar, smulor i soffan, sex, privata samtal, gapiga barn, interna skämt, rädsla och skam, utan någon röd tråd — och det som innehåller noggrant utvalda episoder och bilder av ett liv? 

 

”Där syns en oändlig rad extremt privilegierade liv”

 

I somras kände jag personligen att jag blev proppmätt på min dagliga dos omsorgsfullt editerade skandinaviska liv och instagrambilder. Som ett experiment slutade jag med båda. Nu en bra bit in i september känner jag fortfarande ingen längtan tillbaka.

Jag saknar inte bilderna på kopparna med kaffe som ska drickas av någon annan; eller random loppisfynd, nyskördade rödbetor, köksbord med fina frukostar, trädgårdsfester, barhäng; intressanta konstutställningar i England, Frankrike och Spanien som jag inte kommer att besöka; inspirerande och smukke leijligheter i København; oändliga ekotips, trädgårdstips, boktips, filmtips, lifehacks eller bli-lycklig-tips. Men kanske att jag eventuellt snart kommer att gå in på konton med feministiska ikoner och inspirerande aktivister.

Vad gör den där tsunamin av oändliga bilder, tips och editerade liv med oss egentligen?
Det är något jag funderar på.

Naturligtvis kan det inspirera oss. Vara en rolig förströelse. Det kan ge oss blixtsnabb information och snabb kontakt med andra, vänner runt hela planeten, eller den där aktivistgruppen i Teheran. Det kan göra oss mer bevandrade i kvinnohistoria, mer pålästa i klimatfrågor. Eller trösta oss i  stunden när någon modig visar sin sårbarhet och skam, något vi alla känner igen men vanligtvis inte pratar om.

Men där finns också en grogrund för ett jämförande av liv. Vem lever bäst och mest? Vem är hälsosammast och njuter samtidigt mest? Där syns en oändlig rad extremt privilegierade liv. Där florerar narcissismen hand i hand med ett omåttligt självbekräftelsebehov.

 

”Vänskap har ingenting att göra med konsumtion”

 

I ena stunden tilltalas vi i samma forum som förtroliga medmänniskor, i nästa som konsumenter. Vad gör det med oss? Vad säger det om vår samtid?

Något av det som störde mig mest var butiker som kommunicerade med mig på vänners vis. Som gärna ville skämma bort mig med sina produkter. Underförstått att jag betalar för att skämma bort mig såklart. Samma sak med barer och kaféer som tyckte jag skulle kika förbi senare under dagen och unna mig en god drink, ekologisk bulle eller charktallrik. For the record finns det inte en enda mysig butik, bar eller kafé jag betraktar som en vän.
Vänskap har ingenting att göra med konsumtion.

Men på instagram finns ett stort fokus på konsumtion. På ett “vänskapligt vis” och utan en djupare rannsakan över vad den konsumtionen har för effekter på jordklotet och framtida generationer, givetvis. För all del florerar i viss utsträckning en sorts klimatångest bland privilegierade influencers — och butiker —men ändå ägnar de sig åt, vad jag menar, en sofistikerad greenwash av konsumtion och ohållbara livsvanor. Det kan till exempel handla om att å ena sidan framhäva sig som en god miljövän med ekologiska skafferivaror och linoljesåpa till trägolven, för att i andra ta flyget till franska rivieran eller riva ut fullt fungerande kök som ska renoveras om ”för att bättre spegla ens personlighet”.

 

”Jag lever filterfritt och tänker inte i bildkomposition”

 

Sedan jag slutade läsa editerade liv och scrolla finns mycket mer tid. Jag har börjat läsa mer böcker och botaniserar oftare på biblioteket bland trädgårdsböcker, romaner och det stora utbudet av tidskrifter och magasin som finns där. Jag känner mig paradoxalt nog mer inspirerad att baka, laga mat, måla och och ta hand om min koloniträdgård nu när jag inte längre blir överöst med inspiration. Jag känner mig inte lika hetsad, jämför mig inte lika mycket med andra. Kopparna med kaffe jag ser är mina egna, trädgårdsfesterna och barhänget är de jag deltar i själv. Behovet av att dokumentera det hela är lågt. Jag lever filterfritt och tänker inte i bildkomposition.

Med det sagt, går det alldeles säkert att balansera sitt intag av scrollande och editerade liv. Känna sig inspirerad och informerad i lagom dos. Jag tror verkligen inte på one size fits all. Men att en smula kritiskt betrakta vårt sätt att kommunicera med varandra på skärmar, och hur den kommunikationen formar vår samtid, och vad det säger om oss som lever nu, är både nödvändigt och nyttigt att fundera några varv på. Livet är inget maraton i att dokumentera och visa upp vad vi gör för andra, inte heller att konsumera och leva mest eller bäst enligt konstens alla hälsosamma och njutbara regler. Att försöka vara här och nu och en god medmänniska räcker gott.

 

 

23

Kommentera

Detta är allt. Tack för en fantastisk text.

Klara

Tack. Precis vad jag kände och behövde. Fin och klok text.

Eleonor

Tack Sandy <3

Eleonor

Tack Klara, fint att veta.

Sarah

Helt klockren text. Tänker ofta på hur den editerade verkligheten påverkar mig själv och andra. Hur människor tolkar hur man är som människa utifrån de snapshots av ”verklighet” som presenteras. Jag blir på allvar orolig när människor jämför och förväxlar likes med att man är en ”bra människa”. Kanske ännu värre avsaknad av likes som tolkas som att inte vara omtyckt. Ok slut på rant men det är en så viktigt fråga du tar upp!

Eleonor

Tack Sarah. Jag tänker att det är viktigt att veta om att det finns en mycket genomtänkt psykologi bakom att ha funktionen likes. De som utvecklar fb, Instagram etc. vill skapa ett beroende hos oss. De vill se till att vi återkommer, gärna så ofta som möjligt.
Att känna sig bra eller dålig beroende på hur många likes man får är en mänsklig psykologisk reaktion. Detta känner personerna bakom likes funtionen till. Så jag håller dem mest ansvariga i den här frågan.
Tack för dina tankar. <3

Veronika

Takk for dette! Sant og viktig.

Eleonor

Tack Veronica, ja det är verkligen viktigt.

På instagram kan du ju skapa ditt eget flöde. Du kan avfölja allt som stressar och dölja de vänner du inte vill se men inte ”kan” avfölja (pga risk för dålig stämning) och istället fylla ditt flöde med konton som ger dig en annan bild. Som @hejhejvardag, @Attvaljavrede, @kobranhugger, @Stilslaktaren för att ta några exempel. Beroende på vad man gillar.

För mig betyder instagram absolut inspiration och vackra bilder men även systerskap, tröst, igenkänning och skratt.

Eleonor

Det har jag full förståelse för. Jag tycker också det är härligt med vackra bilder, systerskap, igenkänning och skratt. Just nu hittar jag det på andra ställen bara, irl, och i böcker, tidskrifter tex. Som bylinen ovan antyder är jag en allt eller inget människa. 😉 Så just nu är det inget Instagram, och jag tycker det är väldigt skönt att vara utan. Men kanske att det blir några feministiska ikoner och inpirerande aktivister framöver…

Skriv ett svar till Eleonor Avbryt

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.