2020-07-06

Brev från Berlin: en drömdag

 

Brev från Berlin

Plötsligt är vi mitt i den, sommaren. Den tid då jag normalt längtar till Skåne som mest, till gulgröna slätter, havsbad och dofter som trots snarlikt klimat aldrig blir riktigt de samma i Berlin. Istället finner jag mig som klistrad vid Instagram, scrollandes förbi bild efter bild på lummiga pilträd som bugar över Landwehrkanal, immiga glas Aperol och rosa solnedgångar över Tempelhoffältet och saknar Berlin så det kniper lite i hjärtat. 

Fortfarande vet vi inte när vi kan återvända. Av olika anledningar behöver vi stanna här i väntan på besked om framtiden. Samtidigt som hjärnan vet att det är så det måste vara klappar hjärtat efter mitt adopterade heimat. 

 

”Lite av en helig gral i Berlin”

 

Men man kan ju låtsas ett tag? Det gör vi. Vi låtsas att allt är tillbaka till det normala och vi vaknar i vår egna säng i Kreuzberg i morgon och har en hel, lång, ljuvlig sommardag framför oss, med obegränsad plats i magen.  

Frukost hos Annelies
König Galerie
Hallesches Haus.

Då skulle vi göra det här:  

Frukosten intas på krogfolkets storfavorit Annelies, bara en kort promenad hemifrån. Min kille lyckas hugga ett bord i morgonsolen och vi beställer in ett par av deras originella frukosträtter. Vi enas om äggröran på surdegsbröd med spån av rökt äggula, serverad med en fänkålskimchi, samt overnights oats som ser ut som ett konstverk i neonrosa. Serveras gör de av en ytterst trevlig personal, lite av en helig gral i Berlin. Efteråt tar vi en långpromenad till Berlinische Galerie för att inandas lite samtida konst och passar på att titta in på König Galerie på vägen. Det ligger i en före detta kyrka och har en svindlande takhöjd, värt ett besök bara för arkitekturens skull.

 

”Trots att det ligger i samma stadsdel får vi plocka upp en bil och köra dit, för Kreuzberg är stort”

 

Men vädret är för fint för att hålla sig inomhus allt för länge – och bebis för rastlös – så vi beger oss till Prinzessinnengarten, en stadsodling med tillhörande kafé instoppad bakom en stökig rondell. Här svalkar vi oss en stund bland björkarna medan vi diskuterar var vi ska äta vår lunch. Vi bråkar fortfarande om det medan vi promenerar ner till kanalen och följer den. Kanske ramen på Cocolo, napolitansk pizza på Zola eller den ljuvliga, flottiga friterade kycklingen på koreanen Angry Chicken? Längs kanalen pågår den turkiska marknaden där frukt- och grönsakshandlarna skriker sig hesa. Vi köper en färskpressad granatäpplejuice för en euro och tittar runt bland det brokiga sortimentet av handgjorda smycken, billiga tyger, ostar och fisk men passerar förbi matvagnarna utan att stanna, för vi har kommit på det: Vi ska så klart till Hallesches Haus. Trots att det ligger i samma stadsdel får vi plocka upp en bil och köra dit, för Kreuzberg är stort. Men det är det värt, för det här är ett av mina favoritkaféer, stort och ljust med växter som hänger från taket och en bra lunchmeny. I samma lokal ligger General Store, en klassisk konceptbutik som bland annat har haft den goda smaken att sälja vår Bloody Yes! – kalender. Perfekt ställe att köpa en souvenir från Berlin, kanske en take away-mugg gjord av kaffesump från Kaffeeform?

Bonanza Coffee Roasters
Kaffee 9

Efter maten behöver rasta apostlahästarna och dessutom är vi kaffesugna. Var ska vi ta vår kopp i dag? Lite gömda Bonanza Coffee Roasters i Kreuzberg är en favorit. Som granne finns gulliga ponnyer att klappa på och inredningen är härlig med fikonträd, danska designstolar och en enorm glasvägg som ger insyn över rostningsprocessen. Stammisar är vi på Kaffee 9 som ligger i vårt hus. De köper in sina bakverk från Albatross, också kända som bagarna som tagit världens godaste bulle Kouign Amann till Berlin. Kaffenördarnas kung The Barn har ju öppnat filial i ”Kreuzkölln”, kvarteren där Kreuzberg möter Neukölln. En solplats utanför halvnya Kaffeekirsche Roastery vore också ett alternativ, om det inte var för att vi är sugna på cheesecake. Och den må vara helt okej på flera ställen, men det finns bara en som är stans bästa.  

Five Elephant

Sagt och gjort, vi hoppar på U1:an och går den sista biten till Five Elephant. När vi har tagit oss hela vägen hit är vi lite trötta i benen, men den himmelska cheesecaken är värd det. Efteråt tittar vi in på grannen Aesop som jag tycker luktar helt vidrigt, men som min kompis älskar. Jag köper tvål och får den inslagen. Nu har min kille en överraskning. Hela dagen har han tydligen släpat med sig ett gäng bouleklot (jag vet, imponerande) och nu knallar vi bort till banorna vid kanalen för att knäcka några av de vietnamesiska gubbarna. Och en kall öl från spätin. Vi förlorar naturligtvis, för de spelar varje dag. Men vad gör det? Älskar boule. 

 

”En bar som känns mer New York än Berlin och som kanske inte har de bästa drinkarna, men en oslagbar utsikt över tunnelbanan som dundrar förbi utanför fönstren”

 

Nu är vi alla tre trötta och det är dags att vända hemåt för en powernap. Men innan vi släpar oss upp för de fem trapporna kilar jag in till grannen Markthalle Neun, där förberedelserna inför kvällens streetfood-marknad är i full gång. Köper olivolja hos italienaren och stannar till hos blomsterhandlaren, ropar hej till killen på Jones som har den godaste glassen i stan. Väl hemma somnar vi alla tre i en hög och vaknar någon timme senare av sorlet från uteserveringarna utanför. Lyxigt nog har min kompis erbjudit sig att sitta barnvakt och som tack får hon blommor och sin present från Aesop. 

Medan solen går ner tar jag och engelsmannen oss ner mot kanalen igen, med sikte på Chicha där vi har bokat bord. Vi sitter utomhus och sörplar pisco sours och knaprar på rostade majskorn medan vi beställer in olika sorters ceviche, så syrliga att tungan krullar sig. 

På vägen hem i den fortfarande varma kvällen öppnar sig plötsligt himlen och ett ljummet sommarregn börjar falla. Vi springer genom de tunga dropparna utan att frysa det minsta och tar skydd innanför en anonym plåtdörr vid Kottbusser Tor. Sen uppför den kissluktande, nerklottrade trappuppgången och in på småhemliga Fahimi, en bar som känns mer New York än Berlin och som kanske inte har de bästa drinkarna, men en oslagbar utsikt över tunnelbanan som dundrar förbi utanför fönstren. Urbanromantik, man måste älska det. Här tar vi ett sista glas medan kläderna torkar och pratar om hur märkligt det var då när Corona härjade och man inte kunde komma hem till Berlin och allt man saknade då.

Skönt att det är över, säger vi. 

 

6

Kommentera

Lisa Waadeland

Tack för dessa bilder och rader! Berlin för mig är nog den plats jag ständigt längtar efter att semestra i! Att cykla runt var en lyckoupplevelse, människorna, maten, lite ruffigt och inte så perfekt!

Linda

Hej!

Från en som aldrig haft äran att besöka Berlin i vuxen ålder så blir jag helt såld av att läsa dina rader. Vi har flera gånger pratat om att ta våran vårresa till denna stad. Men av olika anledningar har valet landat på någon annan storstad istället. Men nu hoppas jag att vi nån gång snart ska få resa igen och då känner jag att jag kommer att flagga lite extra för Berlin. Hopas ni snart får vara där igen!

V

Åååååååå

Skriv ett svar till V Avbryt

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.