2020-05-31

Jessica Jönsson: om längtan efter mors dag

Känslan av att stå utanför något som jag längtar så innerligt efter, något som jag kanske aldrig får komma in i. Det är svårt att förklara den känslan för någon som inte förstår, kanske som ett lejonvrål som längtar ut men som fastnat någonstans under revbenen nära hjärtat. Som jag hoppas att lejonvrålet har fått komma ut till nästa mors dag, att jag faktiskt är någons mamma då.

 

”Längtan skär som vasst rakblad mot tunn hud, gör så att jag snabbt scrollar förbi instagrambilderna jag inte orkar se och somnar på en kudde våt av tårar”

 

Så skrev jag för ett år sedan. Ännu har jag inte blivit någons mamma, ännu skaver lejonvrålet under mina revben och längtar ut. Syrenerna har börjat blomma medan körsbärsträden blommat över, sommaren tycks vänta runt hörnet och jag spenderar ännu en mors dag som barnlös. Med ångesten fladdrande under min tunna hud scrollar jag förbi instagrambilderna som gör för ont i mig. Växande gravidmagar i vackert motljus, teckningar där det står till mamma med spretiga bokstäver, barn med egenplockade små buketter i händerna.

Det är svårt att leva fullt ut, när en lever med ofrivillig barnlöshet. När det finns stängda rum en vill tillhöra, få den magiska nyckeln till. Jag trodde att jag hade fått den när jag stod med ett positivt graviditetstest i handen samtidigt som sockerdrickan bubblade i bröstkorgen. Som om tre års försök och väntan nästan började blekna när jag såg de där två rosa strecken på graviditetsstickan. Jag saknar den känslan nu, den var min under en alldeles för kort stund. 

 

 

Jag blev gravid, jag fick kliva in i ett efterlängtat rum, men dörren stängdes för mig när den blodfyllda hinnan släppte från min livmoder ner i toalettstolen. Att gå från gravid till inte gravid är som att gå från lyckorus till sorg utan att passera något på vägen, som att falla och undra om marken under mig någonsin kommer tillbaka. Men den gör ju det, på något sätt, det vet jag.

 

”Jag vet inte om det någonsin får bli så, men försöker klamra mig fast vid den tanken”

 

Det är svårt att leva fullt ut. När det känns som om alla andra springer om mig, lever ut sina liv mer än mig. När det ser så lätt ut, även om jag förstår att det svåra jag inte får se också finns där någonstans. När kroppen märker att något fattas den och längtan skär som vasst rakblad mot tunn hud, gör så att jag snabbt scrollar förbi instagrambilderna jag inte orkar se och somnar på en kudde våt av tårar. 

Jag ser dig med ett spädbarn på bröstkorgen sa ett medium till mig för snart två år. Jag vet inte om det någonsin får bli så, men försöker klamra mig fast vid den tanken. Att mors dag någon gång kommer att tillhöra mig också. 

 

 

17

Kommentera

Emilia

Vet hur det känns! Gick ofrivilligt barnlös nästan 4 år, tills vi till slut sökte hjälp ❤️

Madelein

Vet precis hur du känner. Det är som att jag har skrivit texten. Känner igen mig så mycket. Plussade och lyckoruset var totalt tills jag skulle på ett tidigt vaginalt ultraljud. De hittade inget hjärtljud. Men kroppen hade inte stött ut missfallet. Så min kropp trodde att jag fortfarande var gravid ( hade tagit ett test två dagar innan jag skulle på ultra bara för att jag ville få det bekräftat igen att jag verkligen var gravid ) Blev inlagd 2 veckor senare för att framkalla ett missfall. Men kroppen höll kvar i det i 3 dagar. Det var dom värsta dagar i mitt liv. Ville bara att det skulle vara över. Sorgen jag kände under dessa veckor går inte att sätta ord på. Det var en sorg jag aldrig hade föreställt mig. Men att jag blev gravid säger läkarna ändå är ett bra tecken då jag har dubbla livmodertappar och dubbla livmödrar. Denna ”missbildning” minskar chanserna till att ens bli gravid och ökar risken för missfall. Så oddsen är inte så bra. Men jag lever på hoppet. Men det gör så ont att se alla ens kompisar och bekanta som blir gravida hela tiden (känns det som) och den ständiga frågan man får ”när ska ni skaffa barn?”

Jag hoppas att du får ditt lyckorus igen och att det går vägen ❤️ Du är inte ensam. Tack för att du skriver om det. Det pratas alltför lite om ofrivilligt barnlöshet och denna sorg det bär med sig.

Hanna

Känner igen mig så oerhört mycket i det du skriver. Jag hatade mors dag i flera år, nu har jag lärt mig att älska den. Hoppas innerligt att du också får det snart.❤️ All styrka till dig. Tack för att du skriver om det här.

Elin

Du är så himla inte ensam. Och det kommer blir bra till slut, jag lovar ❤️ Mvh. 3 ivf, missfall, misslyckade insättningar, tårar och förtvivlan. 💐och 💕 till alla oss som kämpat och kämpar oss fram till moderskapet.

Lisa

Så bra att detta kommer fram, och inte när man väl har fått barn. Då är det ”för sent”. Vi behöver dela med oss mer av livets utmaningar. Tack för att du delar! <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.