Det är en konst att kunna ta emot kritik. Att ta kritik är något de flesta behöver lära sig för att inte deppa ihop eller bara gå in i försvarsposition av. Samtidigt är det nödvändigt att kunna ta emot kritik, för hur ska du annars utvecklas och bli bättre på det du gör?

Som författare tar jag emot kritik i två olika faser; under skrivandet av ett manus och när boken är klar. Det säger sig själv att det är enklare att ta emot kritik under skrivandet, för då kan jag använda den direkt. 

”Kritik ska också ges med respekt”

När jag pratar om kritik så menar jag inte:

”Så bra din text är!” eller ”Jag gillar inte fantasy.”

För att kritik ska vara användbar behöver den vara konstruktiv. Med det menas att det är synpunkter som ger en något att arbeta med. Det kan till exempel vara kommentarer som: 

”Jag förstår inte varför karaktär x gör så här.” eller ”Det är inte trovärdigt när det går så enkelt att övertala person y.”

Kritik ska också ges med respekt. Ingen vill bli nertryckt av påhopp som känns riktade mot dig som person istället för det du skapat. Kritik, positiv såväl som negativ, behöver motiveras. Som mottagare vill du förstå varför en person tycker det ena eller andra. Då kan du också hantera kritiken och använda den för att bli bättre. 

Jag använder mig av testläsare tidigt i mitt manusskrivande just för att jag tycker det är så värdefullt att få någon annans ögon på texten och för att kunna diskutera delar där jag själv tycker att det skaver. Det är en ynnest att få prata om sina egna karaktärer med någon som känner dem! Alla författare gör inte som jag, utan för en del är det viktigt att hålla historien för sig själv i början för att inte bli påverkad av andra. Inget är rätt eller fel, utan man gör det som känns bra i den egna skaparprocessen. Att få respons är inte nervöst eller läskigt längre. Tvärtom ger det energi och nya idéer till skrivandet, något som är nödvändigt för mig.

”Det fantastiskt roliga med det är den passion många av dessa har för böcker och läsande”

 

När det kommer till recensioner av mina böcker är det en helt annan femma. När recensionerna kommer har jag arbetet väldigt länge med boken och kan inte längre ändra något. Det kan vara frustrerande att få kritik som jag håller med om, just för att det är för sent att använda den. Då gäller det att tänka att jag kan ta den med mig i mitt fortsatta skrivande. Det kan också vara frustrerande att få kritik jag INTE håller med om, för jag kan inte komma med motargument eller förklara hur jag tänkt. 

Den första recensionen som kommer är oftast från BTJ (bibliotekstjänst). Den betyder mycket, eftersom den är en slags kvalitetsstämpel och påverkar vad biblioteken köper in för böcker. För barnböcker är recensionerna ofta fler på sociala medier än i traditionell media. (Det är bedrövligt att barn- och ungdomsböcker inte uppmärksammas mer i dagspress, radio och TV, med tanke på hur viktigt alla tycker att det är att barn läser…) Rabén & Sjögren skickar ut recensionsex till en hel del bokbloggare som finns på Instagram. Det fantastiskt roliga med det är den passion många av dessa har för böcker och läsande. Min första bok, Skuggan, fick några djupgående recensioner med konstruktiv kritik av bokbloggare som jag kunnat ta med mig i mitt skrivande. En konkret sak är att jag och förlaget valde att ha med ett persongalleri i Striden, något som flera läsare efterlyste i Skuggan.

P.S Månadens boktips!

Är spänningsromanen det nya svarta? De toppar topplistorna och blir fler och fler. Och en del är riktigt bra, som Stina Jacksons Ödesmark, som är en av de nominerade böckerna till Årets bok 2020. Som många andra läsare fängslas jag av den karga naturen i norra Sverige och de trasiga människorna. Berättelsen drivs av människoödena som vävs samman i ett långsamt och lågmält tempo.